(ur Järfälla Hembygdsblad 2007/1) Grönvreten del 1 Torp under Vibble by, senare under Jakobsbergs säteri av Lars Gustafsson j:r Del av ekonomiska kartan över Sverige, blad 10 I Stockholm, 8 c Görväln. Kartläggningen slutförd 1951. Grönvreten syns längst upp med de tre torpen. På fastigheten 2: 9 ligger Norra Grönvreten med 1 bostadshus och 1 uthus. På fastigheten 2:922 (en avstyckning från 2:10) ligger Södra Grönvreten med 1 bostadshus och 1 uthus. Pei fastigheten 2:919 (en avstyckning från 2:124) ligger Västra Grönvreten med 2 bostadshus och 8 uthus. För att underlätta orienteringen har vi tagit med området ned till och söder om Jakobsbergs folkhögskola (= tidigare Jakobsbergs gård) och järnvägen. I kartans nedersta del, söder och sydväst om folkhögskolan, har stora förändringar skett sedan kartläggningen 1951. Viksjövägen söder och väster om folkhögskolan har nu en helt annan sträckning. Dehlwins trädgård (de stora svarta rektanglarna) har försvunnit. På området söder och öster om Viksjövägen ligger nu från väster räknat bostadsområdena Västerby- /Norrby, Kvarnen och Fågelsången.
Läge Grönvreten hör ovedersägligen till de allra äldsta torpen i Järfälla, grundat sannolikt på 1590-talet. Torpet eller rättare sagt torpen det blev senare tre låg med dagens adresstermer vid Klint- och Gärdesvägarna i Jakobsberg. Torpet har gett namn åt Vretstigen och Grönvretsvägen. Den senare sträcker sig från Jakobsbergs folkhögskola, tidigare Jakobsbergs gård, bort till Vretstigen, nära den gamla torpplatsen. Här finns nu (februari 2007) endast ett boningshus kvar från torpepoken. Namn Själva namnet Grönvreten bereder inga större problem. Efterleden vreten betyder åker eller annan uppodlingsmark som ligger avsides, även nyodling i skog. Detta stämmer bra med Grönvretens läge inne i skogen ca 2 kilometer norr om Vibble by nere vid Kvarnbacken och isolerat från den övriga bygden. Vibble är vid tiden för torpets etablering en by på fyra gårdar, där tre gårdar ägs av släkten Bååt och en gård av släkten Månesköld. Vilken ägare som givit tillstånd till torpets byggande är okänt. Sedermera, från 1620, äger släkten Bååt alla fyra gårdarna i Vibble. En av dessa blir på 1650-talet sätesgård för släkten Lilliehöök under namnet Jakobsberg. 1590-tal, torpet etableras Grönvreten nämns första gången i längden över förmögenhetsbeskattningen 1599. Här bor då Tomas och han ska betala 2 öre i skatt. Han uppger sig ha endast en ko och betecknas som husman, dvs utan bruk av jord. Även 1611 upptas Tomas i hjonelagslängden, ett slags mantalslängd, enligt vilken han skall erlägga 3 mark i hjonelagspenningar. Noteringen från 1599 tyder på att platsen inte från början haft torpkaraktär utan snarast varit en backstuga, måhända med någon vaktfunktion för den som bodde där. 1600-tal, ett fattigt torp Under 1600-talet förekommer därefter Grönvreten sporadiskt i bevarade längder. I boskaps- och utsädeslängderna 1627-29 finns Grönvreten med Michel som brukare. Hans boskapsbestånd utgörs av ett par kor och några får. Han betalar i genomsnitt drygt 20 öre i skatt per år. År 1629 finns också Hindrick noterad på Grönvreten. Han är utskriven till knekt och behöver ej erlägga mantalspenning. I 1650-talets två bevarade mantalslängder upptas på Grönvreten 1653 Mats Johansson med hustru, där endast hustrun betalar mantalspenningar medan Mats som är över 63 år, är befriad. I 1655 års mantalslängd nämns en trädgårdsmästarhustru, som erlägger mantalspenningar. Det kan vara Mats Johanssons hustru, vilket skulle betyda att denne var trädgårdsmästare vid Lilliehööks sätesgård Vibble. Därefter finns inte Grönvreten upptaget i några längder förrän i 1694 års mantalslängd, där det anges som öde, liksom 1695, då emellertid namnet Per Mattsson finns i längden. I mantalslängderna för 1696 och 1697 noteras Per Nilsson på Grönvreten. Han betecknas det sistnämnda året som utfattig: I längderna från 1698 till 1708 innefattas Grönvreten i den grupp av torp, där torparna av präst och sexmän betecknas som helfattiga och ej förmår prestera för mer än en person. Som torpare upptas Anders Andersson 1698-99, Erik Johansson 1700-02,
Anders Andersson 1705-08 och Per Andersson 1709-11. För åren 1703-04 saknas mantalslängd för Järfälla. Sannolikt är det samme Anders Andersson som finns i mantalslängden på Grönvreten 1698-99 respektive 1705-08. Vidare är det sannolikt så att han finns där till åtminstone 1711 och att namnet Per är en felskrivning. Anders Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter förekommer nämligen dels i domboken 1699, dels i husförhörslängden 1711. Slutsatsen blir alltså att det också är samme Anders Andersson som uppträder vid häradstinget såväl 1699 som 1706. Vid det förstnämnda tillfället, alltså hösttinget i september 1699, anklagar Anders Andersson och hans hustru Brita Pärsdotter arrendatorn av Jakobsberg, assessorn Daniel Cronmark, för skällsord och hemgång m.m., vilket denne kvitterar med samma motanklagelser. Åtta vittnen uppträder i häradsrätten, fyra torpare och tre torparhustrur samt assessorns piga Maria. Torparna och torparhustrurna är främst från de kringliggande torpen Tallhammaren, Koxa, Hammaren, Lövhagen och Tegelstugan, men även från de mera avlägset liggande platserna Ängsnäs och Tomteberga. Vi får aldrig veta hur domen löd, ty domboken har ingen redovisning av slutskedet. Vid det andra tillfället, sommartinget i maj 1706, tilltalar Anders Andersson mjölnaren Jöran Anderssons änka Anna Månsdotter vid Ålsta kvarn om malning. Anklagelsen levereras på tingets första dag den 7 maj, men redan på tingets andra dag den 8 maj meddelar Anders Andersson, att han förlikts med Anna Månsdotter. Trots sin fattigdom får torparen på Grönvreten 1703, tillsammans med Jakobsberg, Nibble, Vattmyra och Tallhammaren, enligt sockenstämmobeslut den 2 februari, ta emot Mårten finnes änka i Fjällen. Hon hör till de sockenfattiga eller allmosehjonen och får sig tilldelat ovannämnda gårdar och torp. Vid detta tillfälle upptas tio personer som sockenfattiga i Järfälla och tilldelas på likartat sätt sina bestämda områden, rotar, som ska försörja dem. Södra Grönvreten. Torpstugan, uppförd 1901, revs troligen under 1960-talet. T v om torpstugan kan järnvägen skymtas, Kallhäll åt vänster, Jakobsberg åt höger. Foto: Hann-Mari Berndes, 1906.
1700-tal med husförhör Med 1710-talets husförhörslängder får vi ytterligare information utöver mantalslängderna. Till en början är emellertid även husförhörslängderna knapphändiga. För Grönvretens del börjar de 1711, då den förut nämnde Anders Andersson och hans hustru Brita förhörs, dock utan att några betyg skrivs in. Åren 1712 och 1713 förhörs torparen Sven Rothman och hans hustru Anna Larsdotter. Om torparen är noterat att han kan läsa i bok. Den därnäst följande torparen Johan Claesson brukar Grönvreten från 1713 till 1727. Hans hustru heter Anna Matsdotter. Vid förhören 1714-17 kan hustrun läsa något i bok men mannen inte alls. Vid förhören 1724-25 kan hustrun läsa i bok, liksom en son. Om mannen finns då inga noteringar. Däremot vet vi att torparparet 1714 betalar 8 öre i nödkrigshjälp och 12 öre i krigsgärd per person. Det är det stora nordiska kriget, som på detta sätt ger sig till känna för Grönvretens torpare. Claessons efterträdare heter Lars Andersson. Han har hustru (ej namngiven) samt pigan Anna och drängen Magnus. Lars Andersson skrivs som torpare 1728-29, men är kvar även 1730, då han i mantalslängden betecknas som gammal och sjuklig. Han följs av Magnus (Måns) Persson 1730-31. Dennes hustru, som heter Anna Johansdotter, avlider i november 1730 och begravs den 16 november. Vid förhör 1731 kan han läsa i bok. Han flyttar 1731 till torpet Vreta under Säby, där han finns ännu 1735 med bra betyg. Del av karta över Jakobsberg 1729. Kartan visar områdena kring torpet Grönvreten, det som senare blev Södra Grönvreten. Ringen t h om namnet Grönvreten betecknar torpstugans plats. De vita ytorna med en siffra är åkrar och siffrorna anger utsädet för åkern ifråga, mätt i kappar (32 kappar = 1 tunna). Om alla siffrorna adderas blir det inte 128 kappar = 4 tunnor, som är torpets utsäde enligt beskrivningen. Det beror på att en del åkrar ligger utanför vår avgränsning av kartan. Nästa torpare, Erik Nilsson, blir kvar lite längre på Grönvreten, nämligen 1732-41. Hans hustru heter också Anna. De kan båda, liksom dottern Brita, läsa i bok. Vid den sista förhörsnoteringen 1733 noteras bene, dvs väl, för hustrun och dottern Brita både i katekesläsning och Luthers uttydning däröver. För dottern gäller detta även förmågan att "fatta och förstå syfte, måhl och hustaflan", dvs den tredje och högsta klassen av kunskap vid förhören. Grönvreten ligger sedan öde 1742-44 enligt mantalslängden, vilket inte behöver betyda att det är obebott. Åren 1745-46 brukas Grönvreten av Jöns Persson, som kommer till torpet ogift men gifter sig med pigan Maria Eriksdotter från Säby i mars eller april 1745, med lysning första gången den 17 mars. Den 16 mars 1746 föds och den 19 döps deras son Pehr. Vittnen är Jöran Ersson på Jakobsberg, Erich Jönsson i Vattmyra, trädgårdsmästarhustrun Brolund på Säby och pigan Maria Brolund, Säby.
Jöns Perssons närmaste efterföljare är Germund Jönsson 1746-51 och Carl Ersson 1751-54. Den sistnämnde dör troligen i slutet av januari 1754 och begravs den 3 februari. Hans änka Kierstin bor kvar några år på Grönvreten. Tillsammans med dottern Cajsa och sonen Eric förekommer de därför i husförhörslängden 1756, när dessa åter är bevarade efter en lucka 1736-55. Änkan är nu (1756) 46 år, dottern 10 och sonen 3. De två förstnämnda kan läsa i bok. För änkan ges betyget "tämligen" generellt, medan dottern ges detaljerade betyg. Eftersom det inte finns någon entydig uppgift om vad betygen avser för ämne utan enbart betygens valör, kan man bara dra slutsatsen att dottern Cajsa hade betyg som övervägande låg på den högre delen av skalan. Änkan Kierstin bor kvar som inhyses även 1757 och 1758. Sistnämnda år antecknas hon som fattig med två små barn. Hon och sonen Eric flyttar till Säby 1758 och dottern Cajsa till Kalvshälla 1759. Den nye torparen Jonas Nilsson med hustru (ej namngiven) flyttar in från Jakobsberg 1757. De är båda 47 år och har barnen Maja Stina 7 år och Per 4 år. Torparen kan läsa i bok. Hustrun kan läsa något och dottern har börjat läsa och kan Luthers förklaringar någorlunda. Familjen flyttar ut till Kalvshälla 1760. Det följande torparparet, Anders Andersson och hans hustru Lisa Persdotter, är väsentligt yngre, 27 respektive 23 år. De kommer att bruka Grönvreten en mycket lång tid, i 34 år, från 1760 till 1794. De kan båda läsa i bok vid inflyttningen och får vid förhören betygen "väl" respektive "någorlunda". De kommer inflyttande från Viksjö där de varit dräng och piga. Av den utförliga mantalslängden för 1767 får vi uppgift på samtliga boende vid Grönvreten. Förutom torparparet finns där dottern Lisa 1/4 år, flickan Maja 2½ år och gossen Eric Persson 11 år. Dessutom bor här Per Larsson 69 år och hans hustru Maja 53 år (föräldrar till torparhustrun Lisa Persdotter) med gossen Eric 6 år. Torparhustruns föräldrar betecknas som utfattiga och mycket bräckliga. De åtnjuter fattigdel. De har kommit till Grönvreten 1762 från Baset. Per Larsson hade dessförinnan varit bonde på Fastebol 1741-59. Torparfamiljen Andersson utökas hösten 1767 med dottern Stina och våren 1769 med dottern Caisa. När en ny husförhörslängd läggs upp 1774 får vi på nytt en samlad bild av torparfamiljen Andersson. De har döttrarna Maja Lena, Stina och Caisa samt sonen Eric, alla födda i Järfälla, liksom modern och hennes syster Caisa Persdotter, som också bor här. I mantalslängden för 1794 anges Anders Andersson som gammal och ofärdig. Det är bara hustrun som betalar mantalspenning och i 1795 års längd skrivs sonen Eric Andersson som torpare. Han är gift med Brita Andersdotter, född i Vätö 1753 och således 20 år äldre än mannen. Under Eric Anderssons tid finns i regel en dräng och en piga anställda på torpet. Här bor också Eric Anderssons far Anders kvar till sin död, av slag, den 19 augusti 1807. Även Eric Andersson får en rätt lång tid (nära 20 år) på Grönvreten från 1794 till 1813, då familjen flyttar till Vattmyra.