Prästgården 1:1 Arkeologisk efterundersökning av en skadad stensättning samt återställande av skador på intilliggande stensättningar Österåker 452:2-4, Prästgården 1:1, Österåkers kommun, Stockholms län, Uppland SAU rapport 2013:16 Ulf Celin
SAU rapporter 2013:13 ISSN 1652-9448 SAU 2013 UTGIVNING OCH DISTRIBUTION Societas Archaeologica Upsaliensis Thunbergsvägen 5B, 752 38 Uppsala post@sau.se www.sau.se TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens dnr och datum för tillstånd: 431-2010-8210, 2012-07-18 SAU:s projektbeteckning: 4103 Uppdragsgivare: Länsstyrelsen i Stockholms län Belägenhet LANDSKAP: Uppland LÄN : Stockholm KOMMUN: Österåker SOCKEN: Österåker FASTIGHET: Prästgården 1:1 RAÄ: Österåker 452:2-4 FASTIGHETSKARTBLAD: 11I0h SÖ (RT90) KOORDINATER: X6601293, Y685450 (SWEREF 99 TM) HÖJD: 20-24 m ö h Undersökningen TYP AV UNDERSÖKNING: Arkeologisk efterundersökning DATUM I FÄLT: 2012-10-10 2012-10-12 samt 2013-04-24 UNDERSÖKT YTA: Schakt 20 m2, Inventering 9450 m2 KOORDINATSYSTEM: SWEREF 99TM HÖJDSYSTEM: RH2000 INMÄTNINGSSYSTEM: RTK-GPS Personal: Ulf Celin (projektledare), Sofia Prata (bitr projektledare), Pedor Jansson (grävmaskinist) Fynd förvaras: I SAUs lokaler i väntan på fyndfördelning Arkivmaterial: Förvaras på SAU OMSLAGSBILD: Stensättning A201 (RAÄ 452:2). Foto: Ulf Celin, SAU ALLMÄNT KARTMATERIAL: Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080 DIGITALA PLANER: Ulf Celin LEKTÖR: Åsa M Larsson TRYCK: Societas Archaeologica Upsaliensis
Innehåll Inledning 4 Antikvarisk bakgrund 4 Topografi 4 Tidigare undersökningar 4 Undersökningen 8 Inventeringen 8 Undersökningen av 452:3 och 452:4 9 Undersökningen av 452:2 9 Datering 11 Tolkning och utvärdering 12 Bilagor 13 Bilaga 1. Fyndlista 14 Bilaga 2. Vedartsbestämning 15 Bilaga 3. 14 C-analys 17
Inledning Bakgrunden till den arkeologiska efterundersökningen var att det inom fastigheten Prästgården 1:1, Österåkers kommun, Stockholms län, avverkats skog och att tunga skogsmaskiner därmed körts över ytan vilket skadat eller förstört stensättningarna Österåker 452:2-4. Den avverkade ytan kom även att markberedas inför ny skogsplantering, vilket ytterligare inverkade negativt på fornlämningarna. Under perioden 121010-121012 samt 130424 genomförde därför SAU, på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm, en begränsad arkeologisk efterundersökning av förhistoriska lämningar inom fastigheten Prästgården 1:1. Målsättningen med undersökningen var att undersöka och dokumentera den mest skadade graven (Österåker 452:2), att återställa två gravar till sitt ursprungliga skick (Österåker 452:3-4) samt att inventera den avverkade ytan efter eventuellt ytterligar stensättningar. Antikvarisk bakgrund Topografi Platsen för undersökningen ligger ca tre kilometer norr om Åkersberga, mellan Prästfjärden (Stavaviken) i väster och Österåkers kyrka i öster. Området omfattar en i landskapet väl markerad höjdrygg/landtunga med skarpa sluttningar ner mot lägre terräng i väster och norr. I öster och söder är sluttningarna något flackare vilket i samband med landhöjningen gjort att denna del först sammanband området med fastlandet sannolikt någon gång under bronsåldern. Sedan tidigare finns fem stensättningar registrerade på platsen (Österåker 452:1-5). Fornlämningarna 452:2-5 återfinns inom den berörda fastigheten medan 452:1 ligger direkt i anslutning till fastighetsgränsen söder om Prästgården 1:1. Nivån på gravarnas placering varierar från 20,4 m ö h för 452:1 till 23,8 m ö h för 452:5. Tidigare undersökningar I FMIS finns det en uppgift om att det inom fastigheten provundersökts, karterats och fosfatkarterats under åren 1986-1991. Då ska platåhus, stolphål, spismursröse och en eventuell brunn framkommit. Fynd och C 14 ska då ha daterats till 700-1300-talen (FMIS, inskannat dokument med referens till dnr 3005/87). Var denna undersökning genomfördes är dock oklart. 4
Figur 1. Utdrag ur Terrängkartan med undersökningsområdet markerat. Lantmäteriverket Gävle. Medgivande MS2007/04080. Skala 1:50 000. 5
Figur 2. Karta över de skadade fornlämningarna från Länsstyrelsens förfrågningsunderlag. 6
Figur 3. Plan över området med schakt och fornlämningar. Skala 1:1 000 7
Undersökningen Inventeringen Den arkeologiska inventeringen utfördes i två steg. Först genomfördes en fältinventering för att lokalisera de registrerade gravarna hösten 2012. Stensättningarna mättes in med RTK-GPS och den digitala informationen överfördes till Intrasis. Tabell 1. De fem registrerade stensättningarna med koordinater och höjdvärden. RAÄ nr. X Y Höjd över havet 452:1 6601276 685462 20,4 452:2 6601294 685450 21,7 452:3 6601310 685440 23,0 452:4 6601340 685419 23,2 452:5 6610350 685434 23,8 Figur 4. Den undersökta stensättningen A201 före framrensning. Notera gravens bevarade kurvatur. Eftersom gräset växt sig högt (se fig 4) var det mycket svårt att upptäcka ytterligare stensättningar inom ytan. Därför beslutades i samråd med Länsstyrelsen att undersökningen skulle kompletteras med en inventering under våren 2013 när snön tryckt ner gräset. Resultatet av inventeringen visar att platsen är mycket rik på sten, både naturligt rundad moränsten samt kantig, sönderbruten sten. Markskadorna från avverkningen framträdde tydligt genom huvudsakligen djupa hjulspår och rubbade stenar (se fig 5). 8
Det var inte möjligt att se några ytterligare stensättningar inom den avverkade ytan med samma bevarandestatus som de sedan tidigare registrerade gravarna. Däremot fanns det flera platser med sten som med mycket stor tveksamhet skulle kunna representera förstörda gravar. Med tanke på den mycket höga osäkerhetsfaktorn kring dessa, gjordes bedömningen att de inte representerade gravar. Figur 5. Exempel på hjulspår och rubbade stenar efter skogsmaskinerna. Foto: Ulf Celin Undersökningen av 452:3 och 452:4 Efter det att stensättningarna lokaliserats och mätts in kom de två som var skadade i kanterna att återställas. Både 452:3 och 452:4 var skadade i sina yttre begränsningar. Stenar hade rubbats ur sina ursprungliga lägen och kraftiga hjulspår visade var maskinerna hade kört. Stenarna knuffades tillbaka till sina ursprungliga lägen med hjälp av grävmaskinskopan och jord lades runt och över för att stabilisera stenarna och för att återställa gravarnas form. Undersökningen av 452:2 Arbetet utfördes av två arkeologer varav den ena även är yrkesverksam som osteolog. Till hjälp att rensa fram stensättningen, lyfta stenar och ta bort stubbarna användes en mindre grävmaskin på ca fem ton med rototilt och planskopa (se omslagsbild). Inledningsvis togs växtligheten försiktigt bort, både för hand med fyllhammare, renshackor och där så krävdes med hjälp av grävmaskin. Efter framrensningen visade sig graven vara förhållandevis väl avgränsad mot den omgivande ytan även om det fanns skador i ytterkanterna. Formen i plan var cirkelrund (N-S 5,0 och 9
Ö-V 5,4 meter) och med en svagt välvd i tvärsnittet (0,3 meter hög) (fig 6, 7). Arbetet med stensättning inleddes med att försöka begränsa den i plan samt att beskriva de skador som graven fått i samband med markberedningen. Det var uppenbart att både den norra, västra och södra delen av graven påverkats negativt av de avtryck avverknings- och markberedningsmaskinerna skapat. Stenar var rubbade ur sina lägen och en del var även djupt nedtryckta i moränen. I den östra kanten av graven stod två stubbar, varav en avverkats relativt nyligen. Rötterna från dessa hade flyttat på gravens stenar och därmed haft en negativ inverkan på gravens innehåll. Figur 6. RAÄ 452:2. Stensättningen är framrensad. Notera störningarna/utraset av sten i den södra delen. Mot väster. Foto: Sofia Prata På stensättningens yta fanns det en hel del småsten och grus vilket skulle kunna förklaras med att det kan ha funnits en mantel över toppen på graven. Sten och grus saknades helt i den norra delen, medan det fanns spritt utan större koncentrationer över gravens övriga ytor. Att manteln inte var tydlig skulle vara orsakat av att äldre rotvältor dragit upp delar av stenen som sedan eroderat ut ur graven. Den större stenen i graven bestod av rundad moränsten. Storleken varierade från 0,8 x 0,5 m till 0,4 x 0,25 m i gravens yttre begränsningar, medan stenarna innanför varierade från 0,1 till 0,3 meter i diameter i storlek. Intrycket som stensättningen gav efter framrensning var att den var störd. Flera stenar i dess ytterkant saknades eller var rubbade/flyttade. Några var också nertryckta i moränen. Stensättningen bestod av två lager sten varav det undre låg placerat direkt på den gyllenbrungula grusiga och sandiga moränen. Fyllningen mellan stenarna varierade markant. I vissa delar tycktes den bestå av småsten/grus och gyllenbrungul morän, medan den i andra delar kunde vara mörk med inslag av sot och lite träkol. Delar av fyllningen sållades med 2 mm såll. 10
Figur 7. Keramiken hittades bland sten och trädrötter. Foto taget av Ulf Celin. I den sydöstra delen av stensättningen framkom mellan en större sten och stubbarnas rotsystem en del förstörd keramik. Tyvärr var keramiken illa åtgången av de spänningar som genererats av rotsystemet. Möjligen har den också påverkats negativt av maskiner som rört sig över stensättningen. Keramiken uppgår till ca 200 gram. Godset har en mörkbrun yta (ut- och insida) och är svart i tvärsnittet. Keramiken är sandmagrad och kornstorleken överstiger inte 1 mm. Möjligen har även lite växtmaterial använts som magring. En svag antydan till slamning med inslag av sand av ytan finns. Enstaka skärvor med mynningskant påträffades. Dessa är svagt avfasade och det finns ingen markerad mynningsrand. Även enstaka skärvor med bottenrand påträffades. Dessa har en svagt utåtsvängd form i sin övergång ner mot bottenplattan. Varken mynnings- eller bottenrand är typologiskt indikerande mer än att de kan dateras till yngre järnåder. Utöver keramiken framkom inga fynd. Inget osteologiskt material påträffades i stensättningen. Datering Datering av träkol (tall) insamlat från stensättningen har daterats till 1030-1220 e kr (bilaga 3). Noteras bör dock att tall kan ha en relativt hög egenålder vilket gör att en viss försiktighet med dateringen bör iakttas. Det är rimligt att anta att de övriga gravarna tillsammans med A201 ska betraktas som ett samtida utnyttjande av platsen. 11
Tolkning och utvärdering Den undersökta stensättningen tolkas som en grav. Den arkeologiska undersökningen samt inventeringen visade att det moderna skogsbruket med avverkning och markberedning inverkat negativt på de förhistoriska lämningarnas bevarandegrad. De yttre begränsningarna på två stensättningar var skadade och på den tredje var stensättningen så pass skadad att en arkeologisk efterundersökning var nödvändig. De två stensättningarna som bara hade mindre skador är återställda. Stenen från den undersökta stensättningen är ihopsamlad och åter på den plats där stensättningen ursprungligen låg. I samband med den kompletterande inventeringen 130424 var det inte möjligt att upptäcka några ytterligare gravar. 12
Bilagor 13
Bilaga 1. Fyndlista Fyndnr Material Sakord Antal Vikt (g) Kontext 1 Keramik Mynning 3 21,1 452:2 Stensättning 2 Keramik Botten 3 20,7 452:2 Stensättning 3 Keramik Buk/hals 90 155,8 452:2 Stensättning 14
Bilaga 2. Vedartsbestämning VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 1274 Vedartsanalyser på material från Uppland Österåker sn. Prästgården 1:1. SAU nr 4103 Adress: Telefon: Bankgiro: Organisationsnr: Kattås 0570/420 29 5713-0460 650613-6255 670 20 GLAVA E-post: vedlab@telia.com www.vedlab.se
VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 1274 2012-11-28 Vedartsanalyser på material från Uppland Österåker sn. Prästgården 1:1. SAU nr 4103 Uppdragsgivare: Ulf Celin/SAU Arbetet omfattar ett kolprov från undersökning av gravar som skadats i samband med markberedning. Provet innehåller kol från tall och kan därmed ge en hög egenålder vid datering. Analysresultat Anl. ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad mängd Trädslag Utplockat för 14 C-dat. 201 2 Stensättning 3,6g 3,6g 6 bitar Tall 6 bitar Tall 407mg Övrigt Erik Danielsson/VEDLAB Kattås 670 20 GLAVA Tfn: 0570/420 29 E-post: vedlab@telia.com www.vedlab.se De här trädslagen förekom i materialet Art Latin Max ålder Tall Pinus 400 år Anspråkslös men trivs på silvestris näringsrika jordar. Den är dock ljuskrävande och blev snabbt utkonkurrerad från de godare jordarna när granen kom Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt Stark och hållbar. Konstruktionsvirke, stolpar, pålar, båtbygge, kärl (ej för mat) takspån, tjärbloss, träkol, tjärbränning Underbarken till nödmjöl, årsskott kokades för C- vitaminerna. Även som kreatursfoder Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund 1993. Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad 1988. Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout 1992. Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix 4500. Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3 rd edition och Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi 1946. Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade och färska vedprover.
Bilaga 3. 14 C-analys