Juridiska institutionen Vårterminen 2015 Examensarbete i civilrätt, särskilt associationsrätt 30 högskolepoäng Ansvarsfördelningen mellan företagsledningen och revisorn Hur fördelas det skadeståndsrättsliga ansvaret mellan styrelsen/verkställande direktör och revisorn i aktiebolag? Författare: Jakob Holmgren Handledare: Professor Daniel Stattin
2
Innehållsförteckning FÖRKORTNINGAR... 6 1 INLEDNING... 7 1.1 BAKGRUND... 7 1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 8 1.3 AVGRÄNSNINGAR... 9 1.4 METOD OCH MATERIAL... 9 1.5 DISPOSITION... 10 1.6 TERMINOLOGI... 11 2 RÄTTSLIGA UTGÅNGSPUNKTER... 12 2.1 ALLMÄNT... 12 2.2 SKADESTÅNDSREGLERNAS ÄNDAMÅL OCH FUNKTION... 12 2.3 AKTIEBOLAGETS ORGANISATION... 15 2.3.1 Allmänt... 15 2.3.2 Företagsledningen... 15 2.3.3 Revisorn... 17 3 SKADESTÅNDSREGLERNA ENLIGT ABL... 20 3.1 ALLMÄNT... 20 3.2 FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SKADESTÅNDSANSVAR... 20 3.3 UPPDRAGET - FÖRETAGSLEDNINGEN... 21 3.4 UPPDRAGET REVISORN... 23 3.5 SOLIDARISKT ANSVAR... 24 3.6 CULPABEDÖMNINGEN... 24 3.7 ANSVARSFÖRDELNINGEN ENLIGT ABL - ANALYS... 27 4 FLERA SKADEVÅLLARE... 31 4.1 ALLMÄNT... 31 4.2 KAUSALITETSBEDÖMNINGEN... 32 4.2.1 Allmänt... 32 4.2.2 Utgångspunkter... 33 4.2.3 Kausalitetsbedömning för företagsledningen och revisorn... 34 4.2.4 Kausalitetsbedömningen som ansvarsfördelare... 38 4.2.5 Flera skador... 39 4.2.5.1 Utgångspunkter... 39 4.2.5.2 Uppdelning... 42 4.2.5.3 Bevisbrist... 43 4.2.6 Slutsats... 45 4.3 JÄMKNING... 46 4.3.1 Allmänt... 46 4.3.2 Utgångspunkter... 47 4.3.3 Flera skadevållare... 48 4.4 REGRESSRÄTT... 51 4.5 KAPITELVISA SLUTSATSER... 53 5 ANSVARSFÖRDELNINGEN I PRAKTIKEN... 55 5.1 ALLMÄNT... 55 5.2 SOLIDARISKT ANSVAR... 57 5.3 BETALNINGSFÖRMÅGA... 58 5.4 REGRESS OCH JÄMKNING... 60 5.5 SLUTSATS... 62 6 AVSLUTANDE KOMMENTARER... 65 6.1 SAMMANFATTANDE SLUTSATSER... 65 6.2 DE LEGE FERENDA... 66 3
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING... 69 4
5
Förkortningar ABL Aktiebolagslagen (2005:551) RL Revisorslagen (2001:883) SkL Skadeståndslagen (1975:207) ÅRL Årsredovisningslagen (1995:1554) BFL Bokföringslagen (1999:1078) HD Högsta domstolen HovR Hovrätten 6
1 Inledning 1.1 Bakgrund När det amerikanska storbolaget Enron gick i konkurs i början av 2000-talet drog det med sig ett av de största revisionsnätverken, Arthur Andersen, i fallet. Detta förde med sig en omfattande debatt om revisorns skadeståndsansvar och ökade medvetenheten kring revisorns skadeståndsansvar. Somliga hävdade att revisorns ansvar var allt för omfattande. 1 För svenskt vidkommande behandlades frågan om revisorns ansvar i den statliga utredningen SOU 2008:79 som föregicks av en rekommendation om begränsat revisorsansvar från EU-kommissionen. 2 7 Utredningen föranledde emellertid inga lagändringar. 3 Därefter har debatten återigen blossat upp i Sverige till följd av ITbolaget Prosolvias konkurs, där Hovrätten för Västra Sverige utdömde ett skadestånd om cirka 2 miljarder kr 4 för vårdslös revision mot revisionsbyrån PWC - vilket är det största skadeståndet i svensk historia. 5 Revisorns skadeståndsansvar är nära sammankopplat med företagsledningens 6 ansvar. Enligt 29 kap. 1-2 aktiebolagslagen (2005:551) (ABL) kan en styrelseledamot, verkställande direktör, stiftare och revisor i ett aktiebolag, vid skada som denne orsakar bolaget av oaktsamhet eller uppsåtligen, bli skadeståndsskyldig. Dessutom kan de uppräknade personerna, vid överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen, bli skadeståndsskyldiga för skada som därigenom tillfogas aktieägare eller annan. Således ansvarar, enligt ABL, både företagsledningen och revisorn för skada på samma grunder. Vidare är företagsledningens och revisorns ansvar, enligt 29 kap. 6 ABL, solidariskt för sådan skada som de båda ska ersätta. Beroende på hur ansvaret fördelas mellan de olika bolagsorganen ökar eller minskar ansvarsbördan för revisorn och företagsledningen. I ljuset av den aktuella debatten rörande revisorns ansvar är det följaktligen av intresse att närmare utreda hur det associationsrättsliga skadeståndsansvaret är fördelat samt om denna fördelning är ändamålsenlig. Vidare har 1 Se till exempel Humphrey & Samsnova s. 111 f. 2 Kommissionens rekommendation av den 5 juni 2008 om begränsning av det civilrättsliga ansvaret för lagstadgade revisorer och revisionsföretag (2008/473/EG). 3 Förslagen i utredningen förkastades av regeringen, se prop. 2012/13:61 s. 49 ff. 4 Skadeståndet omfattade 890 miljoner kr jämte ränta från 8 maj 2001 tills betalning sker vilket tillsammans innebar ca 2 miljarder kr. Målet blev aldrig föremål för prövning i HD eftersom parterna förliktes under hösten 2013. Se Olsson. 5 T 4207-10, Prosolvia, Hovrätten för Västra Sverige; Schultz 2013 s. 1018. 6 Med företagsledningen avses i denna uppsats de personer som utgör ett aktiebolags styrelse och verkställande direktör.
regeringen i mars 2014 tillsatt en utredning om hur nya regler från EU om revisorer och revision ska implementeras i svensk rätt. 7 En av utredningens uppgifter är att mot bakgrund av att det anses råda osäkerhet om hur revisorns ansvar är avgränsat i förhållande till styrelsens och verkställande direktörs ansvar överväga om ansvarsfördelningen mellan bolagsorganen kan förtydligas i något avseende. Även denna omständighet talar för ett behov av en granskning av hur ansvaret fördelas. Ansvarsfördelningen kommer att behandlas ur ett antal olika perspektiv. Först och främst hur den kommer till uttryck i gällande rätt, sedan kommer att analyseras hur ansvaret fördelas mellan företagsledning och revisor när bådas ansvar aktualiseras samtidigt. Slutligen kommer frågan om hur ansvaret fördelas i praktiken att behandlas, närmare bestämt om nuvarande regleringen möjliggör en ansvarsförskjutning från företagsledningen till revisorn. Samtliga frågor som ska behandlas är nära sammankopplade med varandra och slutsatserna från de olika delarna får därför relevans för varandra. 1.2 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att undersöka hur det aktiebolagsrättsliga skadeståndsansvaret är fördelat mellan företagsledningen och revisorn enligt gällande rätt. Syftet är vidare att undersöka om ansvarsfördelningen är ändamålsenligt utformad eller om den behöver ändras. Uppsatsen syftar inte till inte att redogöra för gränserna av företagsledningens och revisorns skadeståndsansvar var för sig för att därigenom fastställa de olika bolagsorganens ansvarsbörda. Istället avses med ansvarsfördelningen relationen mellan företagsledningens och revisorns ansvar. Därmed inte sagt att grunderna för bolagsorganens ansvar inte måste behandlas för att uppfylla uppsatsens syfte. De, delvis överlappande, frågeställningar som ska besvaras för att syftet ska uppfyllas är: - Hur kommer ansvarsfördelningen till uttryck i gällande rätt och är fördelningen ändamålsenlig? - Hur fördelas ansvaret när både företagsledningens och revisorns ansvar aktualiseras vid samma tidpunkt? - Sker det i praktiken en övervältring av företagsledningens ansvar på revisorn? 7 Kommittédirektiv 2014:36. 8
1.3 Avgränsningar Avsikten med föreliggande uppsats är endast att behandla föredelningen av det aktiebolagsrättsliga skadeståndsansvaret mellan företagsledningen och revisorn. Således kommer varken straffrättsligt ansvar eller disciplinärt ansvar att behandlas. Till följd av uppsatsens syfte kommer skadeståndsansvar som uppkommer på grund av annan orsak än det bolagsrättsliga ansvaret i 29 kap. 1-2 ABL lämnas därhän. Syftet med uppsatsen är, som nämnts, att behandla fördelningen av ansvaret varför endast de för ansvarsfördelningen relevanta delarna av bolagsorganens skadeståndsansvar kommer att behandlas. Vissa andra avgränsningar kommer även att göras löpande i texten. 1.4 Metod och material Denna uppsats ska utföras enligt en så kallad objektiv teleologisk metod, dock med subjektiva inslag. Metoden har valts för att på bästa sätt uppnå uppsatsens syfte. 8 Metoden innebär att rättsregler tolkas och tillämpas på ett sätt som gör att brukandet av dem bidrar till att ändamålet för bestämmelserna blir uppfyllt. 9 Avseende denna uppsats får metoden till konsekvens att de relevanta reglernas ändamål extraheras genom en granskning och analys av främst förarbeten och de ändamål som finns angående skadeståndsregler i allmänhet. Därpå görs ett värderande ställningstagande av vad som är bestämmelsens ändamål, eller med andra ord vad reglernas önskade effekt är. 10 Genom att stadgandena tillämpas enligt sina ändamål uppfyller reglerna genom tillämpningen sina syften samt blir förutsägbara. Syftet med den valda metoden är följaktligen att genom att fastställa reglernas ändamål kunna fastslå hur dessa regler ska tolkas och tillämpas. Ändamålet med skadeståndsreglerna kommer att behandlas nedan under avsnitt 2.2. Utöver ändamålen för skadeståndsreglerna finns inom aktiebolagsrätten övergripande ändamål som beaktas vid en prövning om de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna är ändamålsenliga. Dessa övergripande ändamål är: - att möjliggöra näringsverksamhet, - att möjliggöra att aktiebolag attraherar olika typer av riskkapital, och - att bidra till ökad omsättning av varor och tjänster. 11 8 Se Stattin s. 41 ff. för diskussion om metodval i förhållande till syfte. 9 Ekelöf s. 80 ff; Se även Stattin s. 43 ff. 10 Stattin s. 45 f., 49 f. 11 Stattin s. 51 ff. 9
I kapitel 5 undersöks om det i praktiken sker en förskjutning av företagsledningens ansvar till revisorn. I detta kapitel grundar sig argumentationen närmast på rättsekonomiska resonemang. Rent metodmässigt utgör det vidare ett problem att det i princip inte finns något empiriskt underlag avseende nämnda fråga. Huruvida det föreligger en ansvarsförskjutning har uppmärksammats, men varken lagstiftaren eller någon inom doktrinen tycks ha utrett de bakomliggande faktorerna. De klassiska rättskällorna lag, förarbeten, rättspraxis och doktrin har utgjort grunden för uppsatsen. Det kan observeras att tillgången på rättspraxis rörande de relevanta frågorna är tämligen begränsad. Vidare har den allmänna skadeståndsrätten varit av vikt för uppfyllandet av uppsatsen syfte. Avseende doktrinen som har brukats i denna uppsats ingår även Taxell. Taxell behandlar finsk aktiebolagsrätt, men citeras flitigt i den svenska aktiebolagsrättsliga doktrinen och det bör stå klart att de hänvisade områdena även har relevans för svenskt vidkommande. 1.5 Disposition Uppsatsens disposition, som ska presenteras nedan, har valts för att på bästa sätt kunna fullgöra uppsatsens syfte samt för att detta ska kunna ske på ett så pedagogiskt sätt som möjligt. Efter detta inledande kapitel följer ett introducerande kapitel 2 med vissa rättsliga utgångspunkter som är nödvändiga för den fortsatta utredningen. Där behandlas företagsledningens och revisorns uppgifter som utgör en grundförutsättning för gränserna för deras skadeståndsansvar. I detta kapitel förs vidare en diskussion om ändamålen bakom skadeståndsreglerna i allmänhet och de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna i synnerhet. I kapitel 3 behandlas inledningsvis skadeståndsreglerna i ABL och särskilt förutsättningarna för att skadeståndsansvar ska kunna bli aktuellt. Därpå görs en ansats till att försöka slå fast hur den grundläggande ansvarsfördelningen kommer till uttryck i gällande rätt. I samband med detta specificeras även vissa konsekvenser som den gällande utformningen av reglerna har för ansvarsfördelningen. Därefter följer kapitel 4 som behandlar hur ansvaret fördelas när företagsledningen och revisorn är ansvariga samtidigt. Först granskas förutsättningarna för att adekvat kausalitet ska föreligga och särskilt vad som krävs för att ansvaret ska bli solidariskt. Vidare diskuteras om ansvaret kan fördelas genom kausalitetsbedömningen samt hur situationer hanteras där det potentiellt föreligger flera skador orsakade av bolagsorganen 10
var för sig som är svåra att särskilja. Sedan behandlas organledamöternas möjlighet att erhålla jämkning på grund av medvållande till en skada i mindre utsträckning, och på så sätt möjligheterna att fördela ansvaret genom jämkning. Slutligen sker en genomgång av rätten till regress och hur denna fungerar som ansvarsfördelare. I kapitel 5 behandlas ansvarsfördelningen i praktiken. Med detta menas att det görs en ansats till att analysera en tänkbar ansvarsförskjutning som den nuvarande regleringen kan riskera att leda till. Slutligen kommer i kapitel 6 de slutsatser som dragits i uppsatsen att sammanfattas och en avslutande kommentar att ges. Vidare presenteras vissa synpunkter de lege ferenda mot bakgrund av de slutsatser som framkommit i föregående kapitel. 1.6 Terminologi Vid arbetet med uppsatsen har det konstaterat att det i vissa delar av resonemanget kring begreppen ansvarsfördelning och ansvar kan råda viss begreppsförvirring. Jag tror inte att begreppsförvirringen är så graverande att läsaren av detta arbete, eller för den delen, andra arbeten, inte kommer att förstå andemeningen med de använda och ovan nämnda begreppen. Det som avser med begreppsförvirring är att vid användande av ordet ansvar kan det i föreliggande arbete i vissa fall betyda det enligt ABL juridiska ansvaret men i andra delar betyda det faktiska betalningsansvaret. Samma sak gäller för begreppet ansvarsfördelning som i vissa fall kan betyda fördelningen av det juridiska ansvaret enligt ABL och i andra fall den faktiska fördelningen av det slutliga betalningsansvaret t.ex. efter jämkning eller regress. Som redan nämnts i en fotnot avses med termen företagsledningen de personer som utgör ett aktiebolags styrelse och verkställande direktör. Med revisorn avses godkända och auktoriserade revisorer samt registrerade revisionsbolag. Begreppet organledamot innefattar styrelseledamot, den verkställande direktören och revisorn. Slutligen innefattar begreppet handling i tillämpliga fall även underlåtenhet. 11
2 Rättsliga utgångspunkter 2.1 Allmänt För att på ett tillfredställande vis kunna fastställa ansvarsfördelningen mellan företagsledningen och revisorn samt möjliggöra en vidare diskussion om reglernas lämplighet måste vissa rättsliga utgångspunkter behandlas. Inledningsvis kommer utredas vad skadeståndsreglerna i ABL har för ändamål. För att kunna avgöra om reglerna är ändamålsenligt utformade samt fastställa hur reglerna ska tolkas och tillämpas enligt den för uppsatsen valda metoden är det av central betydelse att fastställa reglernas ändamål. Därefter kommer de för uppsatsen relevanta aspekterna av aktiebolagets organisation att behandlas. 2.2 Skadeståndsreglernas ändamål och funktion Inom den allmänna skadeståndsrättsliga doktrinen har tre huvudsakliga funktioner med skadestånd identifierats. Dessa är reparation, prevention och distribution. 12 Nedan ska redogöras för i vilken utsträckning som dessa funktioner även är giltiga för de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna samt vad som är reglernas ändamål. Med reparation avses att den skadelidande får ersättning för sin förlust. Reparation ses ofta, åtminstone vid en första anblick, som skadeståndets mest centrala funktion och har även historiskt haft en framträdande roll. 13 Det bör kunna konstateras att de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna har en reparativ funktion. 14 Utöver den reparativa funktionen anses de skadeståndsrättsliga reglerna ofta ha en preventiv funktion. Med preventiv verkan menas att skadeståndet genom avskräckning förhindrar att skador som ger upphov till ersättning överhuvudtaget sker. Den preventiva verkan kan bestå av att en individ som en gång betalat skadestånd i framtiden agerar på ett sådant sätt att den inte igen ska behöva utge skadestånd. Denna individualpreventiva verkan får emellertid anses vara sekundär till den allmänpreventiva verkan som innebär att människor i allmänhet avstår från handlande som resulterar i skadeståndsskyldighet. Inom den svenska skadeståndsrättsliga doktrinen är Lundstedt den som starkast har förespråkat prevention som skadeståndets viktigaste funktion. Lundstedt hävdar att det är viktigare att antalet skador minimeras än att den 12 Hellner och Radetzki s. 36 ff. 13 Hellner och Radetzki s. 36 f.; Stattin s. 332 f. 14 Stattin s. 334. 12
skadelidande får ersättning i de få fall där skada inträffar. Genom den preventiva verkan anses alltså antalet skador minimeras vilket leder till en allmän trygghet i samhället. 15 Den preventiva funktionen får emellertid anses vara svårbevisad. Det har i doktrinen hävdats att den inte kan verifieras. Att så skulle vara fallet har ansetts bero på bland annat att skadestånd inte är den enda faktorn som uppmuntrar till försiktighet samt att det ofta inte är den skadeståndsskyldige utan ett försäkringsbolag som får betala skadeståndet. 16 Trots den preventiva funktionens svårbevisade natur får det anses stå klart att skadeståndsansvaret ofta i någon utsträckning har preventiv verkan. 17 I frågan om de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna kan det konstateras att lagstiftningen i 29 kap. ABL har motiverats av bland annat skadeståndets preventiva verkan. Av förarbetena framgår att det är väsentligt att det finns verksamma incitament för företagsledningen att fullgöra sina skyldigheter för att näringslivet ska fungera. Av förarbetena kan vidare utläsas att prevention ses som det främsta motivet för reglerna. 18 Även avseende revisorn framgår det av förarbetena att ansvarsreglerna syftar till att inskärpa vikten av att revisorn fullgör sina åligganden. 19 ABL:s skadeståndsregler har således införts för att stimulera ett aktsamt agerande från företagsledning och revisor, eller med andra ord på grund av dess preventiva verkan. Ytterligare en omständighet som talar för att reglerna har en preventiv funktion är de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglernas utformning. Enligt 29 kap. 1 2 st. ABL föreligger en presumtion för förekomsten av en oaktsam handling om inte reglerna i ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordning iakttagits. Genom denna utformning verkar reglerna för att bolagsledningen och revisorn agerar på det korrekta sätt som framgår av de nämnda föreskrifterna. De situationer som faller in under 29 kap. 1 1 st. bedöms enligt en särskild aktsamhetsstandard men får även de anses ha en preventiv funktion. 20 Slutligen, och utan att gå in djupare på detta, tyder komparativa iakttagelser av engelsk och amerikansk bolagsrätt på att de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna har en preventiv funktion. 21 Skadeståndsreglernas distributiva funktion syftar till att flytta över kostnaderna för en skada från den skadelidande (och/eller dennes försäkringsbolag) till den 15 Hellner och Radetzki s. 39. 16 Hellner och Radetzki s. 40 f. 17 Hellner och Radetzki s. 41; Stattin s. 333; Bengtsson och Strömbäck s. 22. 18 Prop. 1997/98:99 s. 187. 19 SOU 1995:44 s. 253 f. 20 Stattin s. 335. Se även kapitel 3 om förutsättningar för skadeståndsansvar. 21 Stattin s. 334 f. 13
skadeståndsskyldige (och/eller dennes försäkringsbolag). Syftet med den distributiva funktionen kan delas upp i åtminstone två olika funktioner. För det första, kostnaden för en skada bör allokeras till den som bär ansvaret för skadan. För det andra, kostnaderna för en skada bör spridas, så kallad pulvrisering. Syftet med pulvrisering är att göra kostnaden för skadan lättare att bära samt att öka möjligheten till reparation. Pulvrisering sker vanligtvis genom tecknande av någon form av försäkring. 22 Kostnadsplacering torde vara lika aktuellt för aktiebolagsrättsligt vidkommande som i fråga om övrig skadeståndsrätt. Gällande pulvrisering kan det konstateras att revisorn har en lagstadgad skyldighet att inneha en ansvarsförsäkring. 23 Huvudsyftet med kravet på ansvarsförsäkring är enligt förarbetena att möjliggöra reparation. 24 Någon motsvarande skyldighet att inneha ansvarsförsäkring finns inte för företagsledningen. Företagsledningen kan emellertid själva låta teckna en ansvarsförsäkring varpå pulvrisering av kostnaderna av skadan sker. Ett förslag om ett krav på obligatorisk ansvarsförsäkring för företagsledningen behandlades av Aktiebolagskommittén. Förslaget avslogs emellertid med motiveringen att ett krav på ansvarsförsäkring skulle kunna minska reglernas preventiva verkan samt innebära ökade kostnader för bolaget i form av försäkringspremier. 25 Huruvida en pulvriserande funktion är närvarande i de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna verkar således bero på om reglerna gäller företagsledningen eller revisorn. Sammanfattningsvis kan det konstateras att de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna har reparativa, preventiva och i viss mån även distributiva funktioner. Vilken av dessa funktioner som väger tyngst får avgöras i det enskilda fallet. Generellt bör dock kunna fastställas att den preventiva verkan väger tyngre än de båda andra funktionerna. Detta främst mot bakgrund av förarbetsuttalandena men också reglernas utformning. Vidare bör det stå klart att den preventiva funktionen är den främsta funktionen om dessa ses i ljuset av aktiebolagsrättens övergripande ändamål. De övergripande ändamålen att möjliggöra näringsverksamhet och allokering av kapital samt främja omsättningen av varor och tjänster torde ofta sammanfalla med den preventiva verkan av skadeståndsreglerna. Det bör vidare uppmärksammas att aktiebolagsrättens övergripande ändamål får anses stå över de skadeståndsrättsliga funktionerna om en konflikt uppstår. Sammantaget anser jag att det kan fastställas att 22 Hellner och Radetzki s. 37 ff. 23 27 RL. 24 Prop. 2000/01:146 s. 80. 25 SOU 1995:44 s. 243 f.; prop. 1997/98:99 s. 192. 14
reglernas främsta ändamål är den preventiva funktionen men att i enskilda fall kan den reparativa eller distributiva funktionen väga tyngre. Vid tolkning och tillämpning av skadeståndsreglerna ska således dessa ändamål beaktas. 2.3 Aktiebolagets organisation 2.3.1 Allmänt Aktiebolag kan med fördel ses som ett standardkontrakt som samhället tillhandahåller på vissa bestämda villkor. I detta standardkontrakt återfinns regler om aktiebolagets organisation. Det stadgas bland annat att det ska finnas olika bolagsorgan samt att dessa ska ha vissa bestämda funktioner i bolaget. De traditionella bolagsorgan som finns i svensk aktiebolagsrätt är bolagsstämman, styrelsen, verkställande direktören och revisorn. Reglerna om de olika organens funktion utgör grunden för fördelningen av skadeståndsansvar mellan de olika bolagsorganen. 26 Det är därför av vikt att presentera bolagsorganens funktioner. Syftet med denna uppsats är att behandla ansvarsfördelningen mellan företagsledningen och revisorn. Följaktligen kommer endast styrelsens, den verkställande direktörens och revisorns funktioner att behandlas. Hur ansvaret är fördelat mellan styrelsen och den verkställande direktören påverkar inte ansvarsfördelningen i förhållande till revisorn, varför detta förhållande inte kommer diskuteras mer än översiktligt. 2.3.2 Företagsledningen Styrelsens arbetsuppgifter anges i allmänna termer i 8 kap. 4 ABL. Stadgandet är tvingande varför aktieägarna inte kan besluta om att begränsa de ansvarsuppgifter som anges i bestämmelsen. Utöver 8 kap. 4 ABL finns ytterligare bestämmelser om styrelsens uppgifter i såväl ABL som annan lagstiftning. 27 Enligt 8 kap. 4 1 st. ABL svarar styrelsen för bolagets organisation och förvaltningen av bolagets angelägenheter. Ansvaret för bolagets organisation och förvaltning är allmänt återgett och någon närmare precisering kring dessa frågor återfinns varken i lagtext eller förarbetena. 28 Gällande bolagets organisation anges emellertid i förarbetena att styrelsen har en allmän skyldighet att se till att bolagets organisation är ändamålsenlig. Med detta menas att organisationen ska inrymma rutiner 26 Svernlöv 2012 s. 29 ff. 27 T.ex. ÅRL. 28 Andersson m.fl. 8:8. 15
och funktioner som är kvalitetssäkrande. Vidare framhålls bland annat styrelsens ansvar för planering, kloka handläggningsrutiner och riktlinjer för förvaltningen. 29 Mot bakgrund av betydelsen av de ekonomiska frågorna för styrelsen har det allmänna ansvaret för organisationen kompletterats med ett särskilt ansvar för den interna kontrollen i 8 kap. 4 2 st. ABL. Enligt andra stycket ska styrelsen se till att bolagets organisation är utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och bolagets ekonomiska förhållanden kontrolleras på ett betryggande sätt. Stycket har tillkommit som en förstärkning av vad som redan framgår av första stycket och innebär således ingen utökning av styrelsens arbetsuppgifter. 30 Vad som avses med styrelsens ansvar för förvaltningen av bolagets angelägenheter är i viss mån oklart. Klart är emellertid att styrelsens förvaltningsansvar är omfattande. Förvaltningen innefattar till synes allt som inte bolagstämman har exklusiv beslutanderätt över. 31 Som exempel på styrelsens förvaltningsuppgifter kan anges långsiktiga beslut om bolagets framtida policy och inriktning, åtgärder för organisation och planering, åtgärder för löpande drift och förvaltning av bokföring, redovisning och medelsförvaltning. 32 Vidare hör att utöva tillsyn över den verkställande direktören till styrelsens ansvar för bolagets förvaltning. Enligt 8 kap. 4 3 st. ABL ska styrelsen se till att bolagets organisation är utformad så att bolagets ekonomiska förhållanden kan kontrolleras på ett betryggande sätt. Beroende på bolags olika utformning kan behovet av kontroll variera. Det står emellertid klart att det åligger styrelsen att utforma bolagets kontrollfunktioner så att de svarar mot behovet i det enskilda fallet. 33 Aktiebolag ska avsluta varje räkenskapsår med upprättandet av en årsredovisning som grundas på bokföringen i bolaget. 34 Det är styrelsen och den verkställande direktören som upprättar årsredovisningen och svarar för att den är avfattad i enlighet med gällande rätt. 35 Privata aktiebolag 36 kan fritt välja huruvida de vill utse en verkställande direktör eller ej, medan det är obligatoriskt för publika bolag. 37 Det finns ingen skarp gräns mellan den verkställande direktören och styrelsens uppgifter. I praktiken leder den verkställande direktören bolagets dagliga verksamhet, medan styrelsen fattar beslut i 29 Prop. 1997/98 s. 205. 30 Prop. 1997/98 s. 205. 31 SOU 1941:9 s 321; Åhman s 510 ff. 32 Andersson m.fl. 8:8. 33 Prop. 1997/98 s. 205. 34 6 kap. 1 BFL. Se även ÅRL. 35 Dotevall 2008 s. 137 ff.; Moberg s. 166. 36 Se 1 kap. 2, 7-8 ABL angående privata och publika aktiebolag. 37 8 kap. 27 och 50 ABL. 16
frågor av ovanligt slag och större vikt. 38 Av 8 kap. 29 3 st. ABL framgår att ett av den verkställande direktörens centrala åtaganden är att ombesörja bolagets bokföring och medelsförvaltning. Styrelsen behåller emellertid alltid det yttersta ansvaret för bolagets skötsel enligt 8 kap. 4 3 st. ABL. Till styrelsens ansvar för bolagets förvaltning hör också, som nämnts, att kontrollera att den verkställande direktören fullgör sina uppgifter. 39 Om det har utsetts en verkställande direktör ankommer det enligt 8 kap. 29 ABL på denne att sköta den löpande förvaltningen. Den verkställande direktören kan således begränsa men inte utöka styrelsens ansvar. Avgörande för gränserna för ansvarsfördelningen mellan företagsledningen och revisorn blir därmed styrelsens uppgifter i förhållande till revisorns. Av denna anledning kommer inte förhållandet mellan styrelse och verkställande direktör att närmare behandlas. 2.3.3 Revisorn Innan revisorns uppgifter ska behandlas ska något kortfattat sägas om revisionens ändamål. Revision har traditionellt syftat till att hjälpa aktieägarna kontrollera bolagsledningens förvaltning av bolagets verksamhet. Idag anses revisionen även vara viktig för andra intressenter än aktieägarna såsom samhället, de anställda och bolagets borgenärer. På ett konkret plan syftar revisionen till att säkerställa att den ekonomiska information som bolaget lämnar har upprättats i enlighet med god redovisningssed. På ett mer övergripande plan är revisionens ändamål att skapa tilltro till bolagets redovisning, vilket leder till positiva effekter för näringslivet. Bolagets intressenter måste kunna förlita sig på att den information som bolaget lämnar ut är korrekt. 40 Revisorns huvuduppgifter finns stadgade i 9 kap. 3 ABL. Enligt denna bestämmelse ska revisorn granska bolagets årsredovisning 41, bokföring samt styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Granskningen ska vara så ingående och omfattande som god revisionssed kräver. Revisorn är enligt 9 kap. 4 ABL vidare skyldig att följa bolagstämmans anvisningar, såvida de inte strider mot lag, bolagsordningen eller god revisionssed. Revisorns arbetsuppgifter kan således endast utvidgas med hänvisning till nämnda bestämmelse. Utöver att granska bolaget enligt 9 kap. ABL, som utgör kärnan av revisorns uppgifter, ska revisorn medverka i vissa andra 38 8 kap. 4 ABL jämfört med 8 kap. 29 ABL. 39 Prop. 1997/98 s. 205. 40 Prop. 1997/98 s. 127 och 134; Moberg s. 34. 41 Enligt 9 kap. 3 2 st. ABL ska revisorn om bolaget är moderbolag även granska koncernredovisningen, om en sådan har upprättats, samt koncernföretagens inbördes förhållanden. Hädanefter åsyftas även koncernredovisning vid tillämpliga fall när årsredovisning nämns. 17
sammanhang såsom vid bolagsbildning enligt 2 kap. 19 ABL, nyemission enligt 13 kap. 8 ABL och aktieägarnas frågerätt enligt 7 kap. 34-35 ABL. Revisorn kan vidare inneha uppdrag som rådgivare för aktiebolag som faller utanför revisorns uppdrag enligt ABL. 42 I denna uppsats kommer emellertid endast revisorns uppgifter enligt 9 kap. ABL att behandlas. Regler om utförandet av revisorns arbetsuppgifter återfinns vidare i ett flertal lagar om redovisning såsom årsredovisningslagen (1995:1554) (ÅRL) och bokföringslagen (1999:1078) (BFL) samt regler om beskattning. På grund av praktiska och ekonomiska skäl kan revisorn vanligtvis inte granska alla transaktioner som sker i ett bolag. Revisorn måste således rikta in granskningen på särskilda områden mot bakgrund av principen om väsentlighet och risk. 43 Principen innebär att granskningen ska inriktas på de områden där risken är som störst för väsentliga fel. 44 Själva granskningen brukar delas upp i granskning av kontroller och substansgranskning. Vid granskningen av kontroller förvissar revisorn sig om att bolagets interna kontroller har en lämplig utformning. Vid substansgranskning gör revisorn en egen granskning av räkenskapernas innehåll. Det är brukligt att kombinera de båda metoderna efter behov i det enskilda fallet. 45 Revisorns granskning enligt 9 kap. 3 ABL kan delas upp i två delar, nämligen räkenskaps- och förvaltningsrevision. Räkenskapsrevisionen omfattar granskning av bolagets årsredovisning och bokföring. Regler om årsredovisningen återfinns i ÅRL. Granskningen av bokföringen avser alla uppgifter och handlingar som har betydelse då bolaget fullgör sin bokföringsskyldighet, företrädesvis verifikationer, grundbokföring och huvudbokföring. 46 Förvaltningsrevisionen omfattar kontroll av styrelsens och den verkställande direktörens förvaltning. Vägledning gällande vad granskning ska omfatta återfinns i reglerna om revisionsberättelsens innehåll i 9 kap. 31-33 ABL, där det bland annat stadgas att revisorn ska uttala sig om: - - årsredovisningen har upprättats i överenstämmelse med tillämplig lag om årsredovisning, årsredovisningen ger en rättvisande bild av bolagets resultat och ställning, 42 Den gränsdragningsproblematik som kan uppstå i fråga om ifall ett visst uppdrag faller in under ABL eller ej kommer att behandlas nedan under avsnitt 3.4 43 Brännström & af Ekenstam s. 15. 44 Moberg s. 111. 45 Andersson m.fl. 9:14. 46 Moberg s. 117, se även BFL kap. 5. 18
- - - - bolagstämman bör fastställa balansräkningen och resultaträkningen, styrelseledamöterna och den verkställande direktören bör beviljas ansvarsfrihet, revisorn vid sin granskning funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören har företagit någon åtgärd eller gjort sig skyldig till någon försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet, revisorn vid sin granskning funnit att en styrelseledamot eller den verkställande direktören på något annat sätt handlat i strid med ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. Av det ovan angivna kan det konstateras att revisorn inte har någon plikt att rapportera kritik mot de granskade bolagsorganen förrän de dessa brustit i sina åtaganden enligt bland annat ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen. 47 Att så är fallet får relevans för ansvarsfördelningen mellan företagsledningen och revisorn vilket närmare kommer behandlas nedan. Granskningen ska vidare genomföras i enlighet med god revisionssed. Lagstiftaren har avstått från att i ABL närmare precisera granskningens omfattning och inriktning. Vägledning gällande innebörden av god revisionssed ges av revisorsorganisationer 48 och Revisorsnämnden 49. I sista hand är det emellertid upp till domstolarna att avgöra vad som i det enskilda fallet utgör god revisionssed. 50 47 Se Diamant 2006 s. 170. 48 Branchorganisationen FAR publicerar rekommendationer och uttalande gällande god revisionsseds innebörd. Genom den internationalisering som skett på revisionsområdet är även det internationella organet International Federation of Accountants (IFAC) av betydelse för uttolkandet av god revisionssed. Se Andersson m.fl. 9:11 ff. 49 Se 3 RL. 50 Prop. 2000/01:146 s. 87 f. 19
3 Skadeståndsreglerna enligt ABL 3.1 Allmänt För att kunna fastställa hur det skadeståndsrättsliga ansvaret är fördelat mellan företagsledningen och revisorn måste de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna närmare granskas. I detta kapitel kommer de för ansvarsfördelningen relevanta aspekterna av skadeståndsreglerna presenteras närmare. Detta innebär bland annat att frågan om skada uppstått inte närmare kommer att behandlas. Vidare kommer frågan om adekvat kausalitet behandlas närmare i kapitel 4. Att det finns speciella aktiebolagsrättsliga skadeståndsregler beror på att den allmänna skadeståndsrätten inte på ett tillfredställande sätt korresponderar med de situationer som kan uppkomma i aktiebolagsrätten. 51 Som nämnts ovan, har lagstiftaren vidare ansett att det är väsentligt att det finns verksamma incitament för företagsledningen i ett aktiebolag att fullgöra sina skyldigheter. 52 Trots att de aktiebolagsrättsliga skadeståndsreglerna är fristående från den allmänna skadeståndsrätten utgör den allmänna skadeståndsrätten utgångspunkten för bedömningen om ansvar föreligger. Följaktligen ligger allmänna skadeståndsrättsliga principer om t.ex. oaktsamhet och adekvat kausalitet till grund för skadeståndsbedömningen enligt ABL. 53 3.2 Förutsättningar för skadeståndsansvar En styrelseledamot, verkställande direktör eller stiftare kan bli skadeståndsskyldig enligt 29 kap. 1 ABL. För att ansvar ska kunna utkrävas måste fyra grundläggande rekvisit vara uppfyllda: 1. skada ska ha uppstått, 2. skadan ska ha vållats när skadevållaren fullgör sitt uppdrag, 3. skadevållaren ska ha förfarit vårdslöst eller uppsåtligt, 4. adekvat kausalitet ska föreligga 54. 51 Andersson m.fl. 29:2. 52 Prop. 1997/98:99 s. 187, se även ovan under avsnitt 2.2. 53 SOU 1971:15 s. 353; prop. 1975:103 s. 540 f.; SOU 1995:44 s. 241 ff. 54 Dotevall 2008 s. 65 ff. 20
Skadeståndsansvaret kan delas upp i två kategorier, nämligen det interna ansvaret och externa ansvaret. Det interna ansvaret återfinns i 29 kap. 1 1 p. ABL och avser skadevållarens ansvar gentemot bolaget. Med det externa ansvaret, som stadgas i 29 kap. 1 2 p. ABL, menas ansvaret i förhållande till aktieägare och annan (t.ex. en borgenär). Den huvudsakliga skillnaden mellan det interna och det externa ansvaret är att ifråga om det externa tillkommer ett kriterium, nämligen att endast vårdslöshet som sker genom en överträdelse av ABL, tillämplig lag om årsredovisning eller bolagsordningen kan resultera i ansvar. Det bör vidare uppmärksammas att skadeståndsansvaret enligt ABL är individuellt. Detta innebär att en separat ansvarsprövning måste göras för varje skadevållare. 55 Revisorns skadeståndsansvar regleras i 29 kap. 2 ABL som hänvisar till 29 kap 1 ABL. Revisorn ansvarar enligt bestämmelserna på samma grunder som företagsledningen. Det innebär att revisorn ansvarar för skada som orsakats bolaget, aktieägare eller annan genom att han har åsidosatt sina plikter som kontrollerande organ. Vidare är revisorn enligt 27 revisorslagen (2001:883) (RL) skyldig att inneha ansvarsförsäkring. 56 Enligt 9 kap. 19 ABL kan ett registrerat revisionsbolag utses till revisor i ett aktiebolag. Om så sker ska, enligt 17 RL, revisionsbolaget utse en av bolagets yrkesverksamma revisorer till att vara huvudansvarig för uppdraget. Enligt 29 kap. 2 2 st. ABL är i så fall bolaget och den som är huvudansvarig för revisionen ersättningsskyldiga för det ansvar som åläggs revisorn. Om skadestånd utgår svarar revisionsbolaget solidarisk med den huvudansvariga revisorn. Ansvarsbedömningen får normalt avgöras med hänsyn till den huvudansvariga revisorns förhållanden. Revisionsbolaget har regressrätt mot den huvudansvariga revisorn om bolaget har betalat skadeståndet men inte varit ansvarigt för skadan. Detsamma gäller den huvudansvariga revisorn vid det omvända förhållandet, t.ex. om revisorsbolagets styrelse vållat skadan uppsåtligen eller av oaktsamhet. 57 3.3 Uppdraget - företagsledningen Ansvaret enligt 29 kap. 1 ABL tar endast sikte på sådan skada som uppkommit vid de situationer då en organledamot fullgör sitt uppdrag. Detta innebär att skadan måste 55 Andersson m.fl. s. 29:1. 56 Se nedan under avsnitt 5.3 57 SOU 1971:15 s. 354. 21
vara knuten till bolagsverksamheten för att skadestånd ska kunna utdömas med stöd av 29 kap. ABL. De beslut eller åtgärder som kan tänkas medföra ansvar kan delas upp i två huvudgrupper. Dels åtgärder som är av särskild aktiebolagsrättslig natur och som konkret anges i ABL eller bolagsordningen, dels sådana åtgärder som är hänförliga till den faktiska verksamhet som bolaget bedriver. 58 Som exempel på den första kategorin kan nämnas styrelsens uppgift att ge information till stämman, verkställa stämmobeslut och föra aktiebok. Det bör inte innebära några problem att avgöra när en åtgärd faller inom en organledamots uppdrag beträffande denna första kategori. Om en organledamot vållar skada genom att företa eller underlåta att företa en åtgärd som uttryckligen åvilar denna är det också uppenbart att skadan uppkommit när denna fullgjort sitt uppdrag. I fråga om den andra kategorin, dvs. åtgärder som är hänförliga till den faktiska verksamheten, kan det dock innebära vissa svårigheter att fastställa huruvida en åtgärd faller inom en organledamots uppdrag. Omfattningen av uppdraget tar sin utgångspunkt i styrelsens och den verkställande direktörens arbetsuppgifter enligt 8 kap. 4 ABL och 8 kap. 29 ABL. Frågan om vad som utgör de olika organens arbetsuppgifter har behandlats ovan under avsnitt 2.3. Enligt Taxell är det arten och omfattningen av bolagets verksamhet och den skadeorsakande handlingens samband därmed som är avgörande för om något faller inom uppdraget. Att en företrädare handlat i strid mot uttryckliga direktiv från överordnat bolagsorgan eller till och med begått brott behöver därmed inte innebära att handlingen faller utanför bolagets verksamhet, och därför också uppdraget. Det utslagsgivande för gränsdragningen är således inte organledamotens behörighet eller rätt att företa åtgärder för bolaget. 59 Vidare står det klart att inte endast sådana åtgärder och beslut som äger rum vid styrelsens sammanträden omfattas av uppdraget. 60 En motsatt slutsats skulle innebära att ansvar enligt ABL inte skulle kunna utkrävas för brott mot t.ex. styrelseledamots lojalitetsplikt som skett utanför styrelserummet. För det fall att skada uppstår när en organledamot agerar som tredje man, och inte som organledamot, kan ansvar inte utkrävas enligt ABL:s skadeståndsregler. 61 58 Dotevall 1989 s. 83, Taxell 2001 s. 8. 59 Taxell 2001 s. 8. 60 Dotevall 1989 s. 83. 61 Nerep & Samuelsson 29 kap. 5 5.3. 22
3.4 Uppdraget revisorn Revisorns skadeståndsansvar enligt 29 kap. 2 ABL förutsätter, på motsvarande sätt som för styrelsen och den verkställande direktören, att den skadegrundande handlingen har utförts vid fullgörandet av uppdraget som bolagets revisor. På grund av att revisorns arbetsuppgifter är tydligt angivna (se ovan under avsnitt 2.3.3) bör det i allmänhet inte innebära några problem att fastställa om en skadegörande handling faller in under revisorns uppdrag eller inte. Bestämmelsen i 29 kap. 2 ABL tar alltså sikte på revisorer i organställning. Det händer emellertid att en revisor, utöver sina åtaganden enligt ABL, också fungerar som rådgivare till bolag. Frågan om var gränsen för vad som omfattas av revisorns uppdrag, och således också om ansvar kan utkrävas enligt ABL, har behandlats i rättsfallet NJA 1996 s. 224. I rättsfallet hade en revisor genom upprättande av en preliminär balansräkning medverkat till att felaktigt värdera ett bolags tillgångar. Bolaget erhöll senare ett lån av en bank. Att banken medgav lånet berodde i stor utsträckning på den preliminära balansräkningen. När bolaget inte kunde betala tillbaka lånet väckte banken talan mot bolagets revisor och yrkade på skadestånd enligt nuvarande 29 kap. 1-2 ABL. HD konstaterade att revisorns medverkan i viss mån gått utöver hans egentliga uppdrag som revisor men att han anlitats i egenskap av bolagets revisor. Den felaktiga värderingen ansågs därför hänförlig till sådana åtgärder med avseende på förvaltningen som avses i nuvarande 9 kap. 3-4 ABL. Ansvar kunde därför utdömas enligt ABL. HD:s dom har rättmätigt mottagit kritik i doktrinen. 62 Precis som HD framhöll, faller revisorns upprättande av den preliminära balansräkningen utanför revisorns uppdrag enligt ABL. Det är svårt att se varför det faktum, att revisorn anlitats för att utföra uppgifter i egenskap av bolagets revisor, skulle innebära att de extra uppgifterna faller inom ramen för bolagsrevisorns uppdrag. Vanligtvis får revisorer förmodligen eventuella extra rådgivningsuppgifter just på grund av sitt uppdrag som bolagsrevisorer. Konsekvensen av HD:s resonemang blir således att ansvar enligt ABL kommer att kunna utkrävas för i princip allt arbete som en revisor utför för bolagets räkning. 63 Regeringen har uttalat i förarbetena att trots att det sker en faktisk utvidgning av revisorns ansvar genom rättsfallet får frågan om revisorn handlat inom ramen för sitt uppdrag avgöras från fall till fall. Av den anledningen tog regeringen inget initiativ till 62 Se exempelvis Pehrsson s. 133 ff; Moberg s. 158 ff.; Gometz s. 214 ff. 63 Pehrsson s. 133 och 139. 23
någon lagändring i frågan. 64 Sammanfattningsvis får det anses stå klart att HD utvidgat revisorns ansvar enligt ABL till att även omfatta sådana uppdrag som faller utanför revisorns åligganden men som revisorn erhållit på grund av att denne är bolagets revisor. 3.5 Solidariskt ansvar För det fallet att flera skadevållare blir ersättningsskyldiga för samma skada svarar de, enligt 29 kap. 6 ABL, solidariskt för skadeståndet i den mån inte skadeståndsskyldigheten har jämkats för någon av dem enligt 29 kap 5 ABL. Den skadelidande kan följaktligen begära skadestånd av vem som helst av de solidariskt ansvariga, vilket kan tänkas få vissa konsekvenser för ansvarsfördelningen. Detta kommer behandlas nedan under avsnitt 5. Frågan om när företagsledningen och revisorn är att anse som gemensamt ansvarig för en skada kommer att behandlas nedan under avsnitt 4.2. De som betalat skadeståndet får sedan, enligt 29 kap. 6 ABL återkräva vad dessa har betalt i skadestånd av de andra efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna. Frågan om regressrätt kommer att behandlas nedan under avsnitt 4.4. Redan här ska emellertid nämnas att om flera skadevållare har ålagts skadeståndsskyldighet och omständigheterna inte föranleder någonting annat bör fördelningen ske enligt huvudtalet. 65 Om skadeståndsskyldigheten har jämkats enligt 29 kap. 5 ABL blir den vars ersättningsskyldighet nedsatts aldrig skyldig att betala mer än det jämkade beloppet. 66 3.6 Culpabedömningen Skadeståndsansvar enligt ABL förutsätter, som nämnts, förekomsten av culpa. Det innebär att en organledamot enbart kan bli skyldig att ersätta sådan skada som orsakas uppsåtligen eller av oaktsamhet. Den grundläggande frågan som ska besvaras vid culpabedömningen är om den påstådda skadevållaren borde ha handlat på ett annat sätt. Frågan får företrädesvis besvaras genom att undersöka om organledamoten agerat i enlighet med de 64 Prop. 1997/98:99 s. 193. 65 Prop. 1975:103 s. 543. 66 SOU 1971:15 s. 356; prop. 1975:103 s. 543. 24
handlingsnormer som återfinns i lagstiftning, bolagsordning eller annan intern norm. 67 Även prejudikat och i viss mån sedvänja kan utgöra sådana normer som får beaktas. Slutligen finns ett visst utrymme att göra en så kallad fri culpabedömning trots att de ovan nämnda normerna följts. 68 Bedömningen är i första hand objektiv, det finns dock visst utrymme att ta hänsyn till subjektiva faktorer. 69 Grunderna för culpabedömningen är de samma för företagsledningen och revisorn. Utgångspunkten för bedömningen är att undersöka huruvida en organledamot agerat i enlighet med de för bolagsorganet relevanta handlingsnormerna. Avseende företagsledningen innebär det att främst ABL, ÅRL och bolagsordningen utnyttjas som måttstockar. Andra lagar och normer som styrelsen eller den verkställande direktören ålagts skyldigheter i kan emellertid också få betydelse för bedömningen. 70 ABL, annan relevant lagstiftning och bolagsordningen utgör även grunden för culpabedömningen för revisorn. Av 9 kap. 3 ABL framgår att revisorn måste följa god revisionssed. Konsekvensen härav är att det främst är vad som utgör god revisionssed som får betydelse för om ett handlande eller en underlåtenhet ses som oaktsamt. 71 Både företagsledningen och revisorn måste även förhålla sig till de plikter som följer av den sysslomansliknande ställning som de innehar. 72 Trots att grunden för bedömningen är likadan, innebär det faktum att de olika bolagsorganen har olika arbetsuppgifter och därmed också olika normer som styr deras handlande att bedömningarna redan på den grunden blir olika. Culpabedömningen för företagsledningen och revisorn skiljer sig emellertid åt på fler sätt. Till skillnad från företagsledningen har revisorn ett professionsansvar. Det innebär att bedömningen om culpa föreligger sker efter normer och sedvänja som är utmärkande i den aktuella branschen. Genom att fastställa den grad av aktsamhet som är utmärkande för revisorer som grupp kan det också fastställas att sådant agerande som inte följer aktsamhetsstandarden är culpöst. 73 Anledningen till att revisorn har ett professionsansvar och inte företagsledningen är att revisorer utgör en homogen grupp med väl definierade kvalifikationer och skyldigheter. Personer som har uppdrag som styrelseledamot eller verkställande direktör 67 Taxell 2001 s. 28; Dotevall 2008 s. 62 f. 68 Svernlöv 2012 s. 58. 69 Dotevall 2008 s. 72 ff.; Taxell 2001 s. 23 f.; Moberg s. 153 f. 70 Svernlöv 2012 s. 59. 71 Moberg s. 150 f. 72 Dotevall 2008 s. 63; Moberg s. 151. 73 Dotevall 2008 s. 62, 72; Moberg s. 152. 25
utgör däremot ingen enhetlig grupp. De krav som ställs på styrelseledamöter och verkställande direktörer skiftar i stor utsträckning beroende på bolagets verksamhet och storlek. Vidare ställs i fråga om företagsledningen enbart vissa formella krav avseende styrelseledamöters och verkställande direktörens kvalifikationer. 74 Som framgår av ovan är culpabedömningen präglad av objektivitet. Det står emellertid klart att man inte helt kan bortse från subjektiva faktorer. 75 En följd av att revisorns ansvar är ett professionsansvar är att subjektiva faktorer endast spelar en marginell roll vid culpabedömningen. För företagsledningen som inte innehar ett professionsansvar får subjektiva faktorer större betydelse. Till den subjektiva sidan hänförs omständigheter som rör skadevållarens person. Det kan således handla om en organledamots kunskap och kapacitet i allmänhet, men även särskilda omständigheter såsom uppdragets längd och arbetsfördelningen. 76 Som exempel på en situation där culpabedömningen kan tänkas få olika utfall för företagsledningen och revisorn till följd av revisorns professionsansvar kan bristande kvalifikationer nämnas. I fråga om företagsledningen är huvudregeln att bristande kunskap och kvalifikationer inte befriar från ansvar. Enligt Taxell, med medhåll från Svernlöv, bör dock bristande insikt i t.ex. ekonomiförvaltningen i viss mån kunna beaktas vid bedömningen om culpa föreligger. 77 Avseende revisorn står det emellertid klart att bristande kunskap eller kvalifikationer aldrig kan befria från ansvar. 78 Sammantaget kan det konstateras att utgångspunkten för culpabedömningen är densamma avseende både företagsledningen och revisorn, med vissa undantag. Culpabedömningens utformning öppnar upp för en tänkbar förskjutning av ansvaret från företagsledningen till revisorn. Genom att subjektiva faktorer kan beaktas avseende företagsledningen kan styrelseledamöter och den verkställande direktören i större utsträckning än revisorn undgå ansvar när de ej fullgör sina uppgifter. Som exempel på nämnda situation kan HovR:s mål T 5756-06 anföras. 79 I målet beaktades vid regresstalan från revisorn mot en styrelseledamot att denne dels hade bristande kompetens avseende bokföring, dels hade förlitat sig på revisorns utlåtande om att bokföringen var korrekt skött. Till följd av dessa subjektiva faktorer undslapp styrelseledamoten att bli ersättningsskyldig till revisorn. För att den tänkta 74 Dotevall 2008 s. 62. 75 Dotevall 2008 s. 72 ff.; Taxell, 2001 s. 23 f.; Moberg s. 153 f. 76 Dotevall 2008 s. 72 ff., 141. 77 Taxell, 2001 s. 23 f.; Svernlöv 2012 s. 69. 78 Moberg s. 153. 79 T 5756-05, Svea Hovrätt. 26
ansvarsfördelningen inte ska urholkas är det av stor vikt att organledamöter i företagsledningen inte annat än i yttersta undantagsfall kan undgå ansvar genom att hävda bristande kvalifikationer i förhållande till revisorn. Revisorns ansvar omfattar att kontrollera företagsledningen. Om företagsledningen för lätt kan undgå ansvar på grund av bristande kvalifikationer torde revisorn i många situationer även bli ansvarig även för företagsledningens uppgifter. En sådan utveckling kan inte ses som ändamålsenlig mot bakgrund av de övergripande ändamålen eller mot skadeståndsreglernas preventiva syfte. 3.7 Ansvarsfördelningen enligt ABL - analys I detta avsnitt kommer att sammanfattas hur ansvarsfördelningen kommer till uttryck i ABL. Vidare kommer vissa aspekter av vad detta betyder för ansvarsfördelningen att belysas. Med ansvarsfördelningen mellan företagsledningen och revisorn åsyftas i denna uppsats hur skadeståndsansvar fördelas mellan de olika bolagsorganen. Ansvarsfördelningen styrs i första hand av skadeståndsreglerna i 29 kap. 1-2 ABL. I nämnda bestämmelser stadgas att samma förutsättningar gäller i fråga om ansvar för företagsledningen och revisorn. Ett av rekvisiten som måste vara uppfyllda för att ansvar ska kunna utkrävas är att skadan ska ha åsamkats när organledamoten fullgör sitt uppdrag. Föremålet för bolagsorganens uppdrag, eller annorlunda uttryckt organens arbetsuppgifter, blir således avgörande för vilket ansvar som kan utkrävas av företagsledningen respektive revisorn. De olika bolagsorganens uppgifter har behandlats ovan och sammanfattningsvis gäller följande. Revisorn är det kontrollerande bolagsorganet vars uppgift är att enligt god revisionssed granska bolagets årsredovisning, bokföring och företagsledningens förvaltning. 80 Styrelsen och den verkställande direktören bär ansvaret för bolagets styrning och ska svara för bolagets förvaltning. Företagsledningens uppgifter kan vidare inte delegeras till revisorn. 81 Det tillkommer sålunda företagsledningen att se till att bolaget har ett fungerande räkenskapssystem och att det finns betryggande intern kontroll samt att kontrollera så att dessa system fungerar på ett tillfredställande sätt. 80 9 kap. 3 ABL. Se ovan under avsnitt 2.3.3. 81 Diamant 2004 s. 115. 27