Rapport 2:48 Mottagande och etablering av nyanlända i Västra Götaland 212 Resultatet av en enkätundersökning riktad till länets kommuner
Mottagande och etablering av nyanlända i Västra Götaland 212 Resultatet av en enkätundersökning riktad till länets kommuner Rapportnummer: 2:48 ISSN: 143-168X Text: Åsa Nilsson och Gun Rosvall Utgivare: Länsstyrelsen Västra Götalands län, enheten för social hållbarhet Foto omslagsbild: Ida Edgren Rapporten finns som pdf på www.lansstyrelsen.se/vastragotaland under Publikationer/Rapporter.
Förord... 5 Länsstyrelsens uppföljning... 7 En länsstyrelsegemensam enkät till landets kommuner... 7 Enkätens innehåll och utformning... 7 Datainsamling... 7 Svarsfrekvens... 8 Resultatens giltighet... 8 Länsstyrelsens användning av resultaten... 8 Rapportens disposition... 8 Mottagande av nyanlända... 1 Överenskommelser om mottagande av nyanlända... 1 Skäl att ta emot fler eller färre än antalet i överenskommelsen... 12 Kommunens organisering... Policy/handlingsplan... 14 Beredskap... 14 Opinionsbildande insatser... 15 Lokal samverkan... 16 Lokal överenskommelse med Arbetsförmedlingen (LÖK)... 16 Etableringssamtal tillsammans med Arbetsförmedlingen... 18 Samverkan med andra aktörer... 19 Hinder för samverkan... 2 Erfarenhet av insatser i mottagandet av nyanlända... 21 Samordningens betydelse för de nyanlända... 21 Mottagandet av ensamkommande barn... 22 Erfarenhet av mottagandet inom olika insatsområden... 22 Familjehem, utslussningsboende, god man, särskilt förordnad vårdnadshavare. 22 Samverkan med andra aktörer... 24 Samverkan inom kommunen... Hinder för samverkan... Bosättning och bostäder... 26 Dialog och samordning med andra aktörer... 26 Hinder för bosättning... 26 Formella grunder för långsiktig bostadsplanering... 27 Vidareflytt till andra kommuner... 28 Utbildning och skola... 29 Nyanlända i sfi-utbildning... 29 Interkommunal samverkan kring sfi... 29 Utbud av sfi-utbildningar och undervisningsformer... 3 Väntetid till sfi... 31 Utvecklingsbehov inom sfi... 32 Individuella utvecklingsplaner/studieplaner för barn och unga... 33 Förberedelseverksamhet och stöd för barn och unga... 33 3
Fritid och föreningsliv... 34 Samarbete med ideella sektorn... 34 Introduktion till föreningslivet... 34 Skollovssatsningar... 35 Arbete... 36 Hälsa... 37 Hälsokommunikation... 37 Hälsoinsatser... 38 Samverkan kring individer med nedsatt prestationsförmåga... 38 Interkommunal samverkan... 4 Länsstyrelsens insatser... 42 Nyttan för kommunerna... 42 Kommunernas betyg... 42 Behovet framöver... 43 Försiktig tolkning av nytta och betyg... 43 Hur går vi vidare?... 44 Ett solidariskt ansvar för mottagande av nyanlända... 44 Bostadsfrågan... 44 Fler kommuner är starkare än en... 45 Kraften i samverkan och samordning... 46 En regional strategi... 46 Figurer över enkätresultaten... 48 Bilaga 1: Länsstyrelsernas integrationsuppdrag 212... 19 Bilaga 2: Enkäten... 11 4
Förord Föreliggande rapport bygger på en ny satsning inom länsstyrelsen: under 212 gick 21 länsstyrelser samman i en gemensam enkätuppföljning av hur arbetet med mottagande och etablering av nyanlända ser ut i Sveriges kommuner. I slutet av året hade svar inkommit från 273 av landets 29 kommuner, varav 46 av 49 kommuner i Västra Götalands län (94 procent). Vi vill passa på att rikta ett stort tack till de tjänstemän som genom att besvara enkäten bidragit till det rika material som presenteras i föreliggande rapport. Det är viktigt att Länsstyrelsen har en god helhetsbild av det arbete som pågår i länet och hur kommunerna själva uppfattar förhållanden, problem, framsteg och utvecklingsområden. Enkäten täckte många områden i mottagandet och etablering av nyanlända. Rapporten syftar till att summera huvudresultaten inom samtliga områden. Fördjupande analyser görs löpande under året och bidrar till den omvärldsbild som Länsstyrelsen har med sig i dialogen med kommuner och andra berörda aktörer. En öppen och tydlig dialog mellan aktörer och verksamheter är nödvändig för att vi tillsammans ska klara vårt uppdrag att ta emot de personer som kommer till oss och ge dem de bästa förutsättningar att bo och leva i Sverige. Med god samordning och samverkan mellan verksamheter och mellan kommuner kan vi skapa en beredskap och kapacitet som är omöjlig att bygga på egen hand. En god dialog kräver kunskap om omvärlden. För Länsstyrelsen är kommunernas erfarenheter och uppfattningar en viktig pusselbit i omvärldsbevakningen. Till hösten genomför Länsstyrelsen en uppföljande enkät om kommunernas mottagande och etablering av nyanlända: META 2. Vi hoppas att alla kommuner vill besvara enkäten och på så vis bidra till att vi alla kan följa utvecklingen i länet framöver. Talieh Ashjari Göteborg i maj 2 5
6
Länsstyrelsens uppföljning Länsstyrelsen har i uppdrag att följa den regionala organiseringen och genomförandet av insatser för nyanlända på lokal och regional nivå, för att kunna förse regeringen med information om tillståndet runt om i landet. I fokus för uppdraget ligger reformen för etablering av nyanlända. 1 En länsstyrelsegemensam enkät till landets kommuner Under 212 samlade sig länsstyrelserna i en gemensam uppföljningssatsning. En arbetsgrupp bestående av representanter från fem av Sveriges länsstyrelser 2 genomförde en bred enkätundersökning riktad till Sveriges 29 kommuner. Arbetet har skett i dialog med landets samtliga länsstyrelser. Enkätundersökningen utgår från en modell prövad vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län 211, vilket innebär att en del resultat för Västra Götalands län kan jämföras med situationen ett år tidigare. 3 Enkätens innehåll och utformning Undersökningen har syftat till en bred kartläggning av mottagandet och etableringen av nyanlända inom ramen för etableringsreformen samt mottagandet av ensamkommande barn. Enkäten innehöll frågor om överenskommelser, samverkan, lokal samordning, kapacitet och beredskap för mottagande, kvalitet i mottagandet, bosättning samt etableringsinsatser. Därutöver ingick ett avslutande avsnitt syftande till att utvärdera länsstyrelsernas arbete. 4 Enkäten innehöll sammanlagt 56 frågor, flertalet utformade med delfrågor. 5 Frågorna var av såväl objektivt kartläggande som subjektivt utvärderande karaktär: en del frågor gällde förekomsten av olika insatser och förhållanden medan andra gällde kommunens bedömningar, erfarenheter och uppfattningar. Enkätfrågorna var i första hand utformade med fasta svarsalternativ, men även helt öppna frågor ingick liksom möjligheten att kommentera enskilda svar. Datainsamling Undersökningen genomfördes via en webbaserad enkät, riktad till integrations-/ flyktinghandläggare för mottagandet av nyanlända inklusive ensamkommande barn eller till chef med verksamhetsansvar. Enkätsvaren inkom under perioden 16 oktober 4 december. Påminnelser gjordes både via enkätverktyget och genom mejl/personliga samtal. 1 Länsstyrelsens uppdrag återges i bilaga 1. 2 Hedyah Faghir, Västerbottens län; Linda Jönsson, Skåne län; Rebecca Liljekvist, Västernorrlands län; Åsa Nilsson, Västra Götalands län; samt Lucie Riad, Södermanlands län. 3 Se rapporten Etableringsreformens genomslag Mottagande och etablering av nyanlända flyktingar i Västra Götalands län 211. Rapport nr 212:65, Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Finns tillgänglig på: www.lansstyrelsen.se/vastragotaland 4 Enkäten återfinns i sin helhet i bilaga 2. 5 Flertalet enkätfrågor (47 av 56) ställdes enbart till kommuner som gett ett visst svar på en tidigare fråga. Det innebär bland annat att kommuner utan vare sig överenskommelse om mottagande eller faktiskt mottagande inte fick fler än nio frågor att besvara. 7
Svarsfrekvens Enkäten besvarades av 273 av Sveriges 29 kommuner, motsvarande 94 procents svarsfrekvens. Svarsfrekvensen per län varierade mellan 75 och 1 procent. Svarsfrekvensen i Västra Götalands län var densamma som för Sverige som helhet: 94 procent. Totalt avstod 17 kommuner från att medverka, varav tre i Västra Götalands län: Falköping, Partille och Stenungsund. 6 Dessa tre hade alla en tecknad överenskommelse om mottagande av nyanlända samt ett mottagande under 212, vilket också gällde flertalet övriga av kommer som inte deltog i undersökningen. Av de deltagande kommunerna var det åtta som inte besvarade enkäten fullt ut, varav en i Västra Götalands län: Tidaholm (som inte hade någon tecknad överenskommelse om mottagande). Resultatens giltighet Resultaten beskriver kommunernas bild av arbetet med mottagande och etablering av nyanlända. Andra aktörer och målgruppen nyanlända själva kan naturligtvis ha en annan bild av verkligheten. Svaren kan påverkas av vem/vilka inom varje enskild kommun som besvarat enkäten; det gäller i första hand frågor som rör uppfattningar och bedömningar. Tolkningen av resultaten ska inriktas på övergripande mönster och variationer i resultaten av olika delfrågor. Materialet ska ses som ett diskussionsunderlag och inte som en objektiv beskrivning av faktaförhållanden; det gäller särskilt frågor om uppfattningar och bedömningar. Länsstyrelsens användning av resultaten Länsstyrelsen använder materialet som ett komplement till den information och statistik som inhämtas på andra vägar. Resultaten tjänar dels som underlag för prioriteringar av insatser, dels som en utgångspunkt för dialog med kommunerna och andra berörda aktörer inom integrationsområdet. De sammanfattande resultat som presenteras i denna rapport analyseras vidare inom ramen för Länsstyrelsens arbete inom de olika ämnesområden som enkäten omfattar. Rapportens disposition Rapporten beskriver huvudresultaten av enkätfrågorna för Västra Götalands läns kommuner. Resultaten för Västra Götalands län jämförs löpande med resultaten för riket som helhet. 7 För varje ämnesområde beskrivs även delregionala mönster, utifrån skillnader i enkätsvaren från kommunerna i Göteborgsregionen, Boråsregionen/Sjuhärad, Skaraborg och Fyrbodal. Indelningen följer kommunalförbundens, enligt tabellen på nästa sida. 6 Utöver Västra Götalands läns tre kommuner: Salem, Sigtuna, Stockholm (Stockholms län); Håbo, Tierp (Uppsala län); Boxholm (Östergötlands län); Klippan, Osby, Östra Göinge (Skåne län); Hammarö, Karlstad (Värmlands län); Lekeberg (Örebro län); Hedemora (Dalarnas län); Älvsbyn (Norrbottens län). 7 Se vidare länsstyrelsernas nationella rapport: Mottagande och etablering av nyanlända 212 Resultatet av en enkätundersökning riktad till Sveriges kommuner, mars 2 (tillgänglig på: http://projektwebbar.lansstyrelsen.se/integration/sv/publikationer/rapporter/pages/mottagandeoch-etablering-av-nyanlanda-212.aspx) 8
Västra Götalands läns 49 kommuner fördelade på fyra delregioner Göteborgsregionen (12) Boråsregionen/ Sjuhärad (8) Skaraborg (15) Fyrbodal (14) Ale Bollebygd Essunga Bengtsfors Alingsås Borås Falköping* Dals-Ed Göteborg Herrljunga Grästorp Färgelanda Härryda Mark Gullspång Lysekil Kungälv Svenljunga Götene Mellerud Lerum Tranemo Hjo Munkedal Lilla Edet Ulricehamn Karlsborg Orust Mölndal Vårgårda Lidköping Sotenäs Partille* Mariestad Strömstad Stenungsund* Skara Tanum Tjörn Skövde Trollhättan Öckerö Tibro Uddevalla Tidaholm Vänersborg Töreboda Åmål Vara Kommentar: *Kommuner i grå text Falköping, Partille och Stenungsund medverkade inte i enkätundersökningen. I Göteborgsregionens kommunalförbund ingår även Kungsbacka kommun i Hallands län. I Boråsregionens/Sjuhärads kommunalförbund ingår även Varbergs kommun och Falkenbergs kommun i Hallands län. Dessa tre kommuner utanför Västra Götalands län omfattas inte av undersökningen. Resultatbeskrivningen baseras på ett bildmaterial, som presenteras samlat efter beskrivningen (se figurer 3 55 på sidorna 48 19). Texten refererar löpande till de figurer som beskrivningen baseras på. Varje figur i bildmaterialet återges i två versioner: dels en bild där det sammanfattade resultatet för Västra Götalands län jämförs med riksgenomsnittet, dels en bild där resultatet redovisas för var och en av länets fyra delregioner: Göteborgsregionen, Boråsregionen/Sjuhärad, Skaraborg och Fyrbodal. Resultatbeskrivningen och bildmaterialet följer som helhet enkätens innehållsstruktur: (A) Mottagande av nyanlända (F) Fritid & föreningsliv (B) Lokal samverkan (G) Arbete (C) Mottagandet av ensamkommande barn (H) Hälsa (D) Bosättning & bostäder (I) Interkommunal samverkan (E) Utbildning & skola (J) Länsstyrelsens insatser 9
Mottagande av nyanlända Överenskommelser om mottagande av nyanlända 8 Av Sveriges 29 kommuner hade 273 en överenskommelse om mottagande av nyanlända under 212. Därutöver hade 227 kommuner en överenskommelse om att specifikt ta emot ensamkommande barn. I Västra Götaland fanns motsvarande överenskommelser i 44 respektive 29 av länets 49 kommuner. Därutöver hade en kommun (Mölndal) en särskild överenskommelse om att fungera som ankomstkommun för ensamkommande barn. Kommuner i Västra Götalands län med tecknade överenskommelser (ÖK) om mottagande av nyanlända och av ensamkommande barn (EKB) Bengtsfors Strömstad Dals-Ed Åmål Gullspång Tanum Färgelanda Munkedal Mellerud Vänersborg Götene Mariestad Töreboda Karlsborg Sotenäs Lysekil Orust Tjörn Uddevalla Lilla Stenungsund Edet Ale Kungälv Trollhäan Alingsås Grästorp Essunga Vårgårda Lidköping Vara Herrljunga Skara Falköping Skövde Tidaholm Tibro Hjo Öckerö Lerum Göteborg Parlle Härryda Bollebygd Borås Ulricehamn Mölndal Ankomstkommun för EKB Mark Svenljunga Tranemo Enbart ÖK Enbart EKB-ÖK Både ÖK och EKB-ÖK Ingetdera Innehållet i länets tecknade överenskommelser innebar att Västra Götalands kommuner tillsammans stod för drygt 16 procent av det totala antalet platser i Sveriges överenskommelser: 2 6 av 16 28 platser. Antalet platser översteg det så kallade länstalet för 212 (2 295 platser) med 14 procent. I praktiken tog Västra Götalands kommuner emot 3 142 nyanlända under 212, vilket innebär 2 procent fler än det överenskomna antalet och 37 procent fler än länstalet. Det var särskilt Göteborgs kommun och kommunerna i Fyrbodal och Boråsregionen/Sjuhärad som tog emot fler nyanlända än antalet i ingångna överenskommelser (se figuren på nästa sida). 8 Enligt Migrationsverkets helårsstatistik för 212 (från mars 2). 1
Mottagande i förhållande till antal i överenskommelser per delregion och i hela Västra Götaland, 212 3 5 3 2 5 Enl ÖK Mottagna 2 6 3 142 2 1 5 1 481 1 28 1 5 541 538 53 582 4 43 GR Fyrbodal BR/Sjuhärad Skaraborg Hela VG län Kommentar: Göteborgs kommun tog emot 1 112 personer jämfört med överenskommelsens 85. Antalet mottagna nyanlända i länet 212 motsvarade 17 procent av landets totala mottagande, 18 791 personer. Det motsvarar samma andel som länets befolkning i förhållande till hela Sveriges. Såväl landets som länets mottagande 212 var väsentligt större än 211 och det största sedan 27, då antalet mottagna var särskilt stort till följd av framför allt Irakkriget samt den tillfälliga lagstiftningen med möjlighet till ny asylprövning vid avvisningsbeslut (se figuren nedan). Mottagande i förhållande till antal i överenskommelser i Västra Götalands län 27 212 4 3 5 3 316 3 515 3 2 Enl ÖK Mottagna 3 142 3 2 798 2 72 2 628 2 6 2 6 2 5 2 345 2 2 5 1 916 1 5 1 5 27 28 29 21 211 212 11
Antalet mottagna i hela länet 212 motsvarade 2 nyanlända personer per 1 invånare. Andelen är densamma som för hela Sverige, men större jämfört med övriga storstadslän i såväl Skåne som Stockholms län motsvarade mottagandet 15 nyanlända per 1 invånare. Inom länet var mottagandet i förhållande till befolkningen störst i Boråsregionen/Sjuhärad och minst i Göteborgsregionen. I BR/Sjuhärad har mottagandet också förhållit sig lite mer stabilt sedan 27 jämfört med i länets övriga delregioner (se figuren nedan). Mottagande i förhållande till befolkningen, per 1 invånare, Västra Götalands delregioner 27 212 35 3 29 BR/Sjuhärad 2 15 26 24 22 21 2 19 23 21 2 17 Skaraborg Göteborg Fyrbodal Hela Sverige Hela VG län 1 11 11 GR 5 GR exkl. Gbg 27 28 29 21 211 212 Sett till det absoluta antalet nyanlända stod Göteborgsregionen för nära hälften av länets mottagande under 212: 47 procent. Boråsregionen/Sjuhärad och Fyrbodal stod för 17 procent vardera, Skaraborg för 19 procent. Skäl att ta emot fler eller färre än antalet i överenskommelsen Av de elva kommuner i länet som i slutet av året bedömde att de skulle ta emot fler flyktingar än det överenskomna antalet för 212, anger åtta (73 procent) att det beror på självbosättning och anhöriginvandring. Övriga tre kommuner anger tillgång till bostäder, och två av dem även skälet att motverka en minskande respektive åldrande befolkning (figur 5c). Av de kommuner som tvärtom bedömde de skulle ta emot färre än det överenskomna antalet (15 kommuner) anger elva kommuner (73 procent) bostadsbrist, och tre kommuner brist på passande bostäder (figur 5b). Var tredje kommun hänvisar till att nyanlända tackat nej. 12
Jämförelser med riket samt mellan länets delregioner I Sverige som helhet är det det vanligare att kommunerna lyfter fram en positiv bostadsfaktor bakom ett större mottagande än det överenskomna. Samtidigt är det fler av landets kommuner som anger brist på passande bostäder som skäl till att inte kunna ta emot det överenskomna antalet (se figuren nedan). Kommuners skäl till att ta emot färre anvisade 212 än antalet i överenskommelsen Västra Götalands län och Sverige Inga anvisningar 15 VG län För kort varsel Sverige Bostadsbrist 73 77 Passande bostäder saknas 2 39 Begränsad arbetsmarknad 7 9 Otillräckligt samarbete med Af 4 Långa ledtider hos Af Mottagande av kvotflyktingar 5 6 Den nyanlände tackar nej 33 32 Annat 2 17 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 Kommentar: Svarsandelar i procent, baserat på svar från 15 av Västra Götalands kommuner med en överenskommelse om mottagande som gör bedömningen de kommer att ta emot färre än vad som tecknats i överenskommelsen. Flera svarsalternativ kunde anges. Se i övrigt bilagans figur 5b. I Västra Götaland är det enbart i Boråsregionen/Sjuhärad och Fyrbodal som kommuner anger brist på passande bostäder som hinder för att klara överenskommelsen. Bostadsbrist i allmänhet lyfts dock fram i samtliga delregioner i Göteborgsregionen gäller det samtliga berörda kommuner, i övriga delregioner gäller det minst hälften. Begränsad arbetsmarknad är det enbart en Fyrbodalkommun som nämner som skäl. Att nyanlända tackat nej finns exempel på i samtliga delregioner. Ett större mottagande än det överenskomna antalet på grund av självbosättning och anhöriginvandring förekommer i alla fyra delregioner. Tillgång till bostäder anges däremot enbart av kommuner i Boråsregionen/Sjuhärad och Fyrbodal, och detsamma gäller strategin att motverka en minskande/åldrande befolkning. Kommunens organisering Mottagandet av nyanlända flyktingar berör många av kommunens verksamheter och ansvaret fördelas ofta på flera nämnder. Vilken politisk nämnd som har huvudansvaret för frågorna varierar, vilket speglar bredden i uppdraget. Drygt en tredjedel av länets kommuner har lagt huvudansvaret för mottagandet av nyanlända på en social-/omsorgsnämnd. Några kommuner har lagt det på en barn-/utbildningsnämnd. En tredjedel har i stället placerat uppdraget direkt under
kommunledningen. Åtta kommuner (av de 46 som besvarat enkäten) har lagt ansvaret på en nämnd som helt eller delvis hanterar arbetsmarknads-/näringslivsfrågor. Det senare är en ökning sedan slutet av 211, då det gällde fyra kommuner (av 47 som besvarade den enkäten). Många gånger är det samma nämnd som har huvudansvaret för ensamkommande barn i de kommuner det inte är fallet är det framför allt där socialnämnden har ansvaret enbart för ensamkommande barn. Jämförelser med riket samt mellan länets delregioner De olika organisatoriska lösningarna kring mottagandet av nyanlända återfinns runtom i länets delregioner, bortsett från att ingen Fyrbodalkommun valt att lägga huvudansvaret på en barn-/utbildningsnämnd. I landet som helhet är det vanligare att ansvaret ligger på någon typ av socialnämnd, medan det tvärtom är mindre vanligt att det ligger direkt under kommunledningen. Policy/handlingsplan För ett långsiktigt framgångsrikt arbete krävs tydliga mål och riktlinjer. Ungefär hälften av länets kommuner uppger att de har en policy/handlingsplan för mottagande och etablering av nyanlända vuxna, nyanlända barn och ensamkommande barn, genomgående något mindre än rikssnittet (figur 3). Färre kommuner har en policy/handlingsplan beträffande kvotflyktingar: 2 procent, här är skillnaden också större relativt rikssnittet (39 procent). Några kommuner utan policy/ handlingsplan hänvisar till rutiner/checklistor för arbetet. Resultatet kan relateras till förhållandet 211, då 93 procent av kommunerna uppgav att de hade mål/riktlinjer för mottagandet av nyanlända och 81 procent för mottagandet av ensamkommande barn. Jämförelser mellan delregioner Göteborgsregionens kommuner avviker genom att i mindre utsträckning än övriga ha en policy/handlingsplan för mottagande. Skillnaden ligger i linje med resultatet från 211 att GR-kommunerna i minst utsträckning hade mål/riktlinjer för arbetet. Beträffande ensamkommande barn är mönstret 212 dock ungefär detsamma i alla delregioner. I Boråsregionen/Sjuhärad är det vanligare med policy/handlingsplan för kvotflyktingar än i övriga delregioner. Beredskap Kommunerna har begränsad beredskap för snabba förändringar i mottagandet av nyanlända till följd av yttre faktorer och omvärldsförhållanden. Mellan 16 och 18 procent av länets kommuner uppgav att de hade beredskap beträffande nyanlända vuxna, nyanlända barn respektive ensamkommande barn (figur 6). Beträffande kvotflykingar var andelen ännu mindre: 9 procent. Av de kommuner som kommenterar svaret nämner 17 kommuner bostadsbristen som en försvårande faktor. Jämförelser med riket samt mellan länets delregioner Utifrån kommunernas uppgifter är länets beredskap genomgående lite mindre i Västra Götalands län än i landet som helhet, särskilt sett till Göteborgsregionen. I Boråsregionen/Sjuhärad är det dock fler kommuner än rikssnittet som uppger 14
att de har beredskap för ökningar/minskningar i mottagandet av kvotflyktingar ( mot 14 procent), och detsamma gäller, fast mindre tydligt, beträffande ensamkommande barn i Skaraborg. I övrigt ligger delregionerna som mest något över rikssnittet. Opinionsbildande insatser Nästan hälften av länets kommuner med ett mottagande eller en överenskommelse om mottagande, 42 procent, uppger att de genomfört eller deltagit i någon typ av attitydpåverkande insats rörande mottagande av nyanlända under 212 (figur 52a). Ungefär en fjärdedel har riktat sig mot kommunens anställda, lika många mot befolkningen (figur 52b). Även andra målgrupper förekommer: en del kommuner har riktat sig mot bostadsbolag, mot arbetsgivare och mot personal i annan offentlig förvaltning. Kommunerna ger även egna exempel på målgrupper i form av den ideella sektorn, politiker och skolelever. Exempel på upplägg som nämns är utbildningar, föreläsningar, seminarier och olika typer av möten. Jämförelser med riket samt mellan länets delregioner Resultatet för länet speglar det för landet som helhet mycket väl. I Skaraborg är det dock bara en av kommunerna som uppger att de genomfört/deltagit i attitydpåverkande insats under 212. I Boråsregionen/Sjuhärad gäller det tvärtom 6 av 8 kommuner, vilka jämfört med länet i övrigt i större utsträckning har genomfört insatser särskilt riktade mot kommunens anställda och personal i annan offentlig förvaltning, men även riktade mot befolkningen, arbetsgivare och bostadsbolag. Fyrbodal ger i första hand exempel på insatser internt inom kommunen samt insatser riktade mot befolkningen, medan Göteborgsregionen ger exempel på alla insatser utom riktade mot arbetsgivare. 15
Lokal samverkan Lokal överenskommelse med Arbetsförmedlingen (LÖK) För att tydliggöra arbetsfördelningen inom etableringsinsatserna på lokal nivå har Arbetsförmedlingen ansvar för att en lokal överenskommelse (LÖK) tecknas mellan berörda parter. I slutet av 212 har drygt tre fjärdedelar av Västra Götalands kommuner med ett mottagande av nyanlända eller annars med en överenskommelse om mottagande en lokal överenskommelse med Arbetsförmedlingen (se kartan på nästa sida). Det är fler jämfört med rikssnittets två tredjedelar, en nivå som motsvarade länets situation 211 (figur 7). I ungefär en fjärdedel av de tecknade överenskommelserna ingår inga aktörer utöver kommunen och Arbetsförmedlingen. Vanligaste tillkommande part är annars Migrationsverket, som ingår i nära tre av fyra LÖK:ar i länet (dubbelt så vanligt än i hela Sverige; figur 8). Därnäst är landstinget/primärvården vanligast part, som ingår i en dryg fjärdedel av LÖK:arna. Andra aktörer förekommer, men exempelvis aldrig någon ideell organisation. Det varierar i vilken utsträckning det formella dokumentet används för samordning i mer konkret mening. En tredjedel av kommunerna uppger att de inte alls använder sig av LÖK:en för samordning av insatser var sig det gäller gentemot andra berörda aktörer eller internt mellan egna verksamheter (figur 1). Två tredjedelar uppger däremot att de använder LÖK:en i åtminstone viss utsträckning, en dryg fjärdedel i stor utsträckning. Den här typen av användning är mindre utbredd i länet jämfört med i landet i övrigt. Trots att LÖK:en syftar till att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan berörda parter uppfattar ungefär hälften av kommunerna att dokumentet är otydligt ifråga om socialt stöd, rehabilitering samt underlag om den nyanländs bakgrund (se figuren på nästa sida). Nästan lika många anser detsamma rörande sjukvård/ hälsa. Ifråga om socialt stöd kopplar två kommuner otydligheten till etableringslotsens ansvar. När det gäller gymnasium, sjukvård/hälsa, rehabilitering och underlag om den nyanländes bakgrund är det områden som inte alls omfattas i cirka 3 procent av LÖK:arna (figur 11b). När det handlar om tre områden som tydligt faller inom kommunens ansvar sfi, samhällsorientering och boende anser flertalet kommuner att LÖK:en är tydlig. Mönstret i resultaten följer dem från 211 års undersökning. 9 Det övergripande mönstret följer också mönstret i resultaten för landet som helhet men kritiken i Västra Götalands kommuner är något mer utbredd ifråga om socialt stöd, sjukvård/hälsa och underlag om den nyanländes bakgrund. I länet är det också lite vanligare att LÖK:en helt exkluderar dessa områden. 9 Resultaten är inte helt jämförbara då frågornas utformning skiljer sig något åt sett både till delfrågor och svarsalternativ. 16
Kommuners erfarenhet av otydlig lokal överenskommelse (LÖK) rörande olika områden Västra Götalans län och Sverige Boende Sfi/vuxenutbildning Samhällsorientering 3 5 6 4 VG län Sverige Yrkesutbildning Arbetsmarknadsinsatser Gymnasium (18-2 år) 19 22 17 21 22 19 Socialt stöd Rehabilitering 43 5 5 54 Sjukvård/hälsa 3 39 Underlag om den nyanländes bakgrund Översättning och validering av yrkeserfarenhet 48 39 26 28 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 Kommentar: Resultaten visar procentandelen som svarat Ganska otydlig eller Mycket otydlig, baserat på svar från mellan 23 och 33 av Västra Götalands kommuner med en LÖK som omfattar respektive område. Se i övrigt bilagans figur 11a. Jämförelser mellan delregioner Samtliga av Göteborgsregionens och Skaraborgs kommuner med ett mottagande av nyanlända eller en överenskommelse om mottagande uppger att de hade en lokal överenskommelse (LÖK) med Arbetsförmedlingen för 212 (figur 7); 211 saknades detta i två kommuner i vardera. Dock ska noteras att en av de två kommuner i GR som inte deltagit i undersökningen Stenungsund saknar LÖK, vilket i praktiken drar ner andelen kommuner med LÖK i delregionen till 92 procent. I Fyrbodal och Boråsregionen/Sjuhärad är andelen med LÖK 64 respektive 5 procent. I Fyrbodal innebär detta en positiv utveckling sedan 211. I BR/Sjuhärad är det tvärtom en negativ utveckling med två färre kommuner sedan 211. I praktiken handlar det om tre BR/Sjuhärad-kommuner som inte har reviderat den tidigare LÖK:en samtidigt som en kommun tillkommit. En kommun kommenterar: Under innevarande år har mer fokuserats på ett gemensamt flyktingmottagande i Sjuhärad.. Även andra kommuner beskriver att överenskommelsen är mer eller mindre klar men inte undertecknad. Boråsregionen/Sjuhärad avviker från övriga länet även genom att Migrationsverket är part bara i en av de fyra kommunernas LÖK:ar (figur 8). Landstinget/ primärvården förekommer som LÖK-part enbart i Fyrbodal och Göteborgsregionen. 17
Kommuner med lokal överenskommelse med Arbetsförmedlingen Kommentar: Kartan visar förhållandet även i de tre kommuner som inte deltagit i enkätundersökningen, genom uppgifter erhållna på annan väg. I Boråsregionen/Sjuhärad är det bara en av kommunerna som uppger att man använder LÖK:en i samordningen av insatser, internt och externt. Här avviker BR/Sjuhärad särskilt i jämförelse med Göteborgsregionen där alla utom en kommun med LÖK använder den i åtminstone viss utsträckning (figur 1). Kritiken rörande LÖK:ens otydlighet är emellertid större i både Boråsregionen/Sjuhärad och Göteborgsregionen jämfört med länets två övriga delregioner (figur 11a). Å andra sidan så är det i Fyrbodal och i Skaraborg som LÖK:en oftast utelämnar de områden som kritiseras mer i GR och BR/Sjuhärad (figur 11b). Etableringssamtal tillsammans med Arbetsförmedlingen Drygt 4 procent av länets kommuner uppger att de alltid eller oftast deltar i det första etableringssamtalet på Arbetsförmedlingen när det gäller anvisade personer; en tredjedel svarar detsamma beträffande självbosatta (figur 9). Här finns alltså ett rutinmässigt konkret samarbete mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen. Inkluderas även de kommuner som svarar ibland växer andelarna till över hälften. Övriga saknar helt den här typen av konkreta samverkan med Arbetsförmedlingen. 18
Jämförelser mellan delregioner I Fyrbodal är det minst vanligt att kommunen deltar i det första etableringssamtalet, det gäller såväl anvisade som självbosatta. I Skaraborg gör två tredjedelar av kommunen det oftast/alltid i samtalen med anvisade medan det är mindre vanligt beträffande självbosatta. I Göteborgsregionen och Boråsregionen/ Sjuhärad görs mindre åtskillnad mellan grupperna här deltar minst hälften av kommunerna åtminstone ibland i båda fallen. Samverkan med andra aktörer Kommunerna ger generellt en positiv bild av samverkan med berörda aktörer kring mottagande och etablering av nyanlända drygt 7 procent eller fler uppger att befintlig samverkan fungerar ganska eller mycket bra oavsett vilken aktör det rör sig om (figur a1). Allra mest positiv bild ger man av samverkan med Länsstyrelsen, Arbetsförmedlingen, andra kommuner samt samverkan inom kommunen. 1 Variationen i bedömningarna blir större sett till enbart andelen som svarat mycket bra; den bedömning delar mellan cirka 1 och 4 procent beroende vilken aktör det gäller (figur a2). Här avviker också länets kommuner mer i förhållande till rikssnittet, särskilt beträffande Skattemyndigheten, Migrationsverket och Försäkringskassan som bara drygt 1 procent av länets kommuner uppger att de har en mycket god samverkan med. Det ska noteras att nästan varannan kommun uppger att den saknar samverkan med kommunalförbundet och ungefär var tredje beträffande Skattemyndigheten och Försäkringskassan (figur b). Jämfört med resultatet 211 framgår att kommunernas bild av samverkan med Försäkringskassan blivit lite mer positiv medan bilden av samverkan med Migrationsverket blivit lite mer negativ, med följden att uppfattningarna nu speglar varandra mer. Ett tydligt undantag från den över lag positiva bilden av samverkan gäller etableringslotsarna. Av länets kommuner med ett mottagande av vuxna uppger 4 procent att de saknar samverkan med lots, ytterligare 12 procent att de saknar lots i kommunen (figur 14). Av de kommuner som har samverkan med lots är en majoritet negativa. De orsaker som nämns handlar i första hand om bristande information och kommunikation. En Fyrbodalkommun skriver: De lever ofta ett alldeles eget liv. En kommun i Boråsregionen/Sjuhärad som tvärtom upplever att samverkan fungerar mycket bra förtydligar: Genom lokalt nätverksarbete där AF, KOMVUX, Arbmarkn enh och Introenh samt lotsar medverkar. Jämförelser mellan delregioner I samtliga delregioner ges en generellt positiv bild av befintlig samverkan kring mottagande och etablering av nyanlända. Men det finns undantag: I Fyrbodal är bilden övervägande negativ till samverkan med kommunalförbundet, och här uppger i själva verket en majoritet att de saknar samverkan, det gäller även hälften av Skaraborgkommunerna. När det gäller Skattemyndigheten uppger 1 Resultaten ska tolkas försiktigt då det i den här typen av mätning finns en generell tendens till överdrivet positiva enkätsvar baserat på goda personliga relationer snarare än konkret samverkan. När det gäller länsstyrelsen finns det ytterligare risk för en överdrivet positiv bild mot bakgrund av att länsstyrelsen var avsändare till enkäten och enkäten inte var anonym. 19
hälften av kommunerna i Göteborgsregionen och i Boråsregionen/Sjuhärad samma sak. I GR saknas i relativt hög grad samverkan med fler aktörer (det gäller 6 av 8 kommuner beträffande Försäkringskassan, och 3 kommuner beträffande såväl Länsstyrelsen som med andra kommuner). I GR och BR/Sjuhärad saknar kommunerna också i störst utsträckning lotssamverkan. Hinder för samverkan Länets kommuner erfar olika typer av hinder för samverkan kring mottagandet och etableringen av nyanlända. Ungefär en tredjedel anger ett ganska eller mycket stort hinder i form av bristande kommunikation mellan aktörer, otydliga myndighetsroller, bristande förståelse för varandras verksamheter, kunskapsbrist respektive tidsbrist hos andra aktörer samt bristande ekonomiska resurser (se figuren nedan). Få kommuner lyfter hinder inom kommunen med undantag av tidsbrist som var femte kommun har erfarenhet av. Länets kommuner betonar i lite större utsträckning än rikssnittet bristande kommunikation mellan aktörer, i övrigt är svarsmönstret ungefär detsamma. Jämfört med resultaten 211 uppfattas tidsbrist som ett större hinder 212, likaså brister i kommunikationen mellan aktörer. Däremot är det färre som uppger att bristande förståelse för varandras verksamheter är ett hinder. 11 Kommuners erfarenhet av stora hinder för samverkan kring mottagandet och etableringen av nyanlända Västra Götalands län och Sverige Otydliga myndighetsroller 35 31 VG län Otydlig ansvarsfördelning inom kommunen 4 9 Sverige Bristande kommunikation mellan aktörer 23 37 Bristande förståelse för varandras verksamheter 28 27 Egna verksamhetens bristande kunskap 2 3 Andra aktörers bristande kunskap 33 32 Tidsbrist inom egna verksamheterna 2 15 Andra aktörers tidsbrist 35 33 Bristande ekonomiska resurser 3 33 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 Kommentar: Resultaten visar procentandelen som svarat Ganska eller Mycket stort hinder, baserat på svar från mellan 34 och 42 av Västra Götalands kommuner med ett mottagande av nyanlända vuxna under 212, som har en uppfattning i frågan. Som mest angav 8 kommuner (19 procent) Ingen uppfattning (ang. Andra aktörers tidsbrist ). Se i övrigt bilagans figur 16. 11 Frågans utformning skiljer sig något åt mellan 212 och 211 varför det inte är möjligt att göra en mer noggrann jämförelse. 2
Jämförelser mellan delregioner Erfarenheterna av samverkanshinder varierar en del i länet. Sammantaget lyfts hinder i större utsträckning i Fyrbodal än i övriga länet det gäller särskilt bristande ekonomiska resurser, tidsbrist och bristande förståelse för varandras verksamheter. Otydliga myndighetsroller betonas främst av kommuner i Göteborgsregionen och Boråsregionen/Sjuhärad. Erfarenhet av insatser i mottagandet av nyanlända I bedömningen av hur mottagandet av nyanlända har fungerat ger en majoritet av kommunerna en positiv bild sett till flertalet centrala insatsområden (figur 15). Men negativa erfarenheter saknas inte. Rehabilitering har enligt nästan hälften av kommunerna fungerat ganska eller mycket dåligt. Även yrkesutbildning, arbetsmarknadsinsatser och boende får kritik, av mellan och 38 procent av kommunerna. Resultaten baseras på kommuner med en åsikt, och det ska noteras att kommunerna i flera avseenden saknade uppfattning. Erfarenheten bland länets kommuner är mycket lik den i övriga landet. Jämförelser mellan delregioner Bedömningarna av hur insatserna fungerat varierar i länet, inte minst beroende på vilka insatsområden det handlar om. Ifråga om boende är erfarenheterna mindre positiva i Göteborgsregionen och Fyrbodal än i övriga länet ifråga om yrkesutbildning gäller det Fyrbodal och Boråsregionen/Sjuhärad. BR/Sjuhärad har fler negativa erfarenheter än övriga delregioner kopplat till gymnasiet. Ingen GR-kommun uppger positiv erfarenhet av rehabiliteringsinsatser. Samordningens betydelse för de nyanlända Nästan hälften av kommunerna bedömer att det är ett ganska eller mycket stort problem för de nyanlända med tidskrävande resor mellan parallella insatser fler än rikssnittet (figur 12). Färre gör motsvarande bedömning rörande väntetider mellan insatser och bristande samordning av insatser, det senare något som Sveriges genomsnittskommun tvärtom betonar lite mer. Jämförelser mellan delregioner I samtliga delregioner lyfter minst en tredjedel av kommunerna tidskrävande resor mellan parallella insatser som ett ganska eller mycket stort problem för de nyanlända. Några kommuner i Göteborgsregionen och i Fyrbodal anger att bristande samordning av insatser är ett problem. När det handlar om väntetider mellan insatser instämmer även en kommun i Boråsregionen/Sjuhärad med den problembilden. I Skaraborg bedömer däremot ingen kommun att dessa saker är större problem för de nyanlända; en av kommunerna beskriver en positiv utveckling: Vi upplevde en viss problematik kring SO-kursen då deltagarna fick en annan aktivitet från AF som gjorde att SO valdes plötsligt bort. Men nu för tiden fungerar allt mycket bättre och i stort så blir samarbetet allt bättre och bättre. Man lär sig med tiden nog. 21
Mottagandet av ensamkommande barn Erfarenhet av mottagandet inom olika insatsområden Precis vad som gäller mottagandet av nyanlända ger kommunerna en övervägande positiv bild av flertalet centrala insatsområden i mottagandet av ensamkommande barn. Men även här finns negativa erfarenheter. Sämst uppfattas det ha fungerat med utslussning till ett eget boende och återsökningar i ersättningssystemet; här svarade ungefär var tredje kommun med ett mottagande av ensamkommande barn att det fungerat ganska eller mycket dåligt (figur 19). I likhet med vad gällde nyanlända hade kommunerna en begränsad uppfattning om flera insatsområden. Jämförelser med riket samt mellan länets delregioner Ifråga om utslussning till ett eget boende är bilden mer negativ än i landet som helhet, detsamma gäller regional samverkan och HVB-hem. Bilden är tvärtom mer positiv särskilt beträffande överförmyndare. I övrigt är resultatbilden för Västra Götalands län mycket lik Sveriges. De delregionala skillnaderna är större och rymmer några avvikelser från den generellt positiva bilden av mottagandet av ensamkommande barn. Det gäller särskilt i Boråsregionen/Sjuhärad där tre av fyra kommuner med en uppfattning uppger att det fungerat dåligt med särskild förordnad vårdnadshavare. Samma sak svarar den enda kommunen med en uppfattning beträffande utslussning till ett eget boende. Familjehem, utslussningsboende, god man, särskilt förordnad vårdnadshavare De negativa erfarenheterna av utslussning till ett eget boende kan tolkas i ljuset av en utbredd brist på boenden: drygt hälften av kommunerna med ett mottagande av ensamkommande barn uppger att det är ganska eller mycket svårt att tillgodose detta behov (se figuren nedan). Men även andra funktioner är svåra att lösa: ungefär lika många kommuner redovisar svårigheter att hitta särskilt förordnad vårdnadshavare, och ännu fler uppger brist på familjehem. Kommuner med svårigheter att tillgodose de ensamkommande barnens behov i fyra avseenden Västra Götalands län och Sverige Familjehem 71 7 VG län Utslussningsboende 42 55 Sverige Gode män 24 28 Särskilt förordnad vårdnadshavare 53 54 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 22
Kommentar: Resultaten visar procentandelen som svarat Ganska svårt eller Mycket svårt, baserat på svar från minst 37 av Västra Götalands kommuner med ett mottagande av ensamkommande barn under 212 (inkl. de som svarat att de inte haft behov). Se i övrigt bilagans figur 17. Beträffande särskilt förordnad vårdnadshavare anger hälften av länets kommuner en genomsnittlig väntetid på mer än 4 månader från det att barnet fått permanent uppehållstillstånd en dryg fjärdedel uppger att det tar mer än 6 månader (figur 18). Detta är ett något sämre resultat jämfört med 211 då andelen kommuner som svarade mer än 6 månader var 15 procent. Andelen som löser det på max 4 månader är däremot lite större än 211 (49 mot 43 procent). Åtta kommuner hänvisar till handläggningstiderna hos Tingsrätten, några pekar på tidsbristen hos socialsekreterare. Flera betonar svårigheterna att rekrytera till uppdraget. Tre kommuner beskriver hur gode män ofta går in som särskilt förordnad vårdnadshavare, men att det annars är bekymmersamt med rekryteringen. Gode män är det färre kommuner som har svårt att möta behovet av, ungefär en fjärdedel. Det är en mycket positiv utveckling sedan 211, då nästan hälften av kommunerna (45 procent) uppgav att de hade svårigheter att tillgodose behovet. Men även beträffande vårdnadshavare har utvecklingen gått åt rätt håll (211: 69 procent). I övrigt saknas jämförbarhet med 211. Jämförelser med riket samt mellan länets delregioner Länets kommuners möjligheter/svårigheter att tillgodose de ensamkommande barnens behov av familjehem, gode män och särskilt förordnad vårdnadshavare speglar situationen i hela landet. När det gäller utslussningsboende är tillgången dock något mer begränsad i Västra Götaland än i Sverige som helhet (55 mot 42 procent uppger svårigheter att tillgodose behovet). Särskilt Göteborgsregionens kommuner uppger problem med att hitta utslussningsboende (gäller 7 av 8 berörda kommuner), medan det tvärtom bara gäller var tredje berörd kommun i Skaraborg. I Boråsregionen/Sjuhärad är det i stället ett större bekymmer att tillgodose behovet av särskilt förordnad vårdnadshavare vilket är ett jämförelsevis litet problem i GR. I BR/Sjuhärad är problemen även mest utbredda när det gäller behovet av gode män. Utvecklingen går dock åt rätt håll: 211 uppgav ungefär tre av fyra kommuner i såväl BR/Sjuhärad som Fyrbodal att man hade svårt att tillgodose behovet av gode män, och andelen med svårigheter har krympt även i övriga delregioner. Även ifråga om särskild förordnad vårdnadshavare har andelen kommuner som uppger svårigheter minskat dock med undantag av Skaraborg där andelen tvärtom vuxit något. Tiden det tar från permanent uppehållstillstånd till dess barnet har en särskilt förordnad vårdnadshavare varierar i länet. Situationen är allvarligast i Boråsregionen/Sjuhärad, där hälften av kommunerna uppger att det tar mer än 6 månader. Men även i Fyrbodal gäller det cirka 4 procent. I Göteborgsregionen och i Skaraborg uppger tvärtom cirka 6 procent att uppgiften är löst inom max 4 månader. Situationen i BR/Sjuhärad var svår redan 211, medan resultaten för Fyrbodal pekar på en väsentligt försämrad utveckling sedan 211. En Fyrbodalkommun som svarat att det tar mer än 6 månader kommenterar att det ibland kan ta upp till ett år med hänvisning till tidsbrist på familjerätten för att göra utredningen, tiden för beslut från Tingsrätten samt eventuell rekryteringsprocess. 23
Samverkan med andra aktörer Precis vad som gäller mottagandet av nyanlända ger kommunerna generellt en positiv bild av befintlig samverkan med berörda aktörer kring mottagandet av ensamkommande barn. Sämst upplevs samverkan fungera med barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), där nästan hälften uppger att samverkan fungerar ganska eller mycket dåligt (figur 2a1). Även mot Migrationsverket och landstinget/primärvården riktas relativt stark kritik cirka 3 procent anser att samverkan med dessa aktörer fungerar dåligt. Två kommuner konkretiserar att det är svårt att komma i kontakt med handläggarna på Migrationsverket. En förbättringspotential finns enligt resultaten också gentemot Socialstyrelsen och kommunalförbunden. 12 Ungefär hälften av kommunerna uppger att de saknar samverkan med kommunalförbundet kring mottagandet av ensamkommande barn, ett resultat liknande det som gällde mottagandet och etableringen av nyanlända. En dryg tredjedel uppger att de inte har någon samverkan med Socialstyrelsen, ideella organisationer/föreningar och Länsstyrelsen (figur b). Jämförelser med riket samt mellan länets delregioner En jämförelse av erfarenheterna av samverkan kring mottagandet av ensamkommande barn i Västra Götalands län jämfört med Sverige som helhet ger både en mer positiv och mer negativ bild. I Västra Götaland är det vanligare att kommunerna saknar samverkan med, framför allt, ideella organisationer/ föreningar och Länsstyrelsen (figur 2b). Det är också generellt en större andel kommuner som uppger att befintlig samverkan fungerar dåligt ifråga om vissa aktörer (figur 2a1). Samtidigt är det så att det i länet finns en större andel kommuner som uppger att samverkan fungerar mycket bra jämfört med riksgenomsnittet (figur 2a2). Den övergripande positiva bilden av samverkan i mottagandet av ensamkommande barn som framträder i såväl länet som landet kan sägas gälla alla fyra delregioner. Men undantag finns beträffande enskilda aktörer: I Skaraborg uppger sju av nio kommuner att samverkan med BUP fungerar ganska/mycket dåligt. En kommun konkretiserar tydligt sitt missnöje: Finns aldrig tider på BUP!!!!!. Hälften anger att samverkan fungerar dåligt med Migrationsverket. I Fyrbodal uppger omkring hälften att den fungerar dåligt med kommunal-/regionförbundet, Socialstyrelsen och landstinget/primärvården. Det kan också noteras att 85 procent av Fyrbodalkommunerna i själva verket uppger att de saknar samverkan med kommunal/regionförbundet. Det gäller nästan lika stor andel i Göteborgsregionen, 75 procent, vilka i samma utsträckning saknar samverkan även med ideella sektorn. Samverkan med Socialstyrelsen är begränsad i alla delregioner men särskilt i Boråsregionen/ Sjuhärad (gäller 6 procent). 12 Resultaten ovan ska tolkas försiktigt då det i den här typen av mätning finns en generell tendens till överdrivet positiva enkätsvar baserat på goda personliga relationer snarare än konkret samverkan. När det gäller länsstyrelsen som kommer mycket väl ut i jämförelsen finns det ytterligare risk för en överdrivet positiv bild då länsstyrelsen var avsändare till enkäten och enkäten inte var anonym. 24
Samverkan inom kommunen Av de kommuner som har ett mottagande både av nyanlända och av ensamkommande barn uppger en knapp tredjedel att de har en formell samverkan mellan verksamheterna (figur 21). Ytterligare drygt hälften samordnar verksamheterna vid behov, medan 14 procent uppger att samverkan mellan verksamheterna helt saknas. Två kommuner som svarat att samordning sker vid behov konkretiserar att det gäller samhällsorientering respektive skola. Jämförelser med riket samt mellan länets delregioner Graden av samordning i länet mellan mottagandet av nyanlända och ensamkommande barn liknar den för landet som helhet. Formell samverkan mellan verksamheterna är dock väsentligt vanligare i Göteborgsregionen än i såväl övriga länet som Sverige som helhet här uppger två tredjedelar av de berörda kommunerna att sådan samverkan finns. I övriga delregioner är det i stället vanligast med samordning vid behov. I Skaraborg uppger dock två av åtta berörda kommuner att såväl formell som informell samverkan saknas. Hinder för samverkan Länets kommuner beskriver generellt mindre erfarenheter av hinder för samverkan i mottagandet av ensamkommande barn jämfört med i mottagandet och etableringen av nyanlända. Det gäller särskilt otydliga myndighetsroller som bara 9 procent av kommunerna med ett mottagande av ensamkommande barn pekar på som ett ganska eller mycket stort hinder, mot 35 procent ifråga om nyanlända (figur 22 resp. 16). Även bristande kommunikation mellan aktörer anses vara ett mindre problem beträffande ensamkommande barn (17 mot 37 procent). Störst samverkanshinder i mottagandet av ensamkommande barn erfar länets kommuner, sammantaget, i form av bristande förståelse för varandras verksamheter, kunskapsbrist hos andra aktörer samt tidsbrist både internt och hos andra aktörer. Jämfört med samverkan kring nyanlända lyfter fler kommuner här kunskapsbrist även inom egna verksamheter (11 mot 2 procent). Jämförelser med riket samt mellan länets delregioner Länets kommuner pekar i huvudsak på samma hinder i mottagandet av ensamkommande barn som Sveriges kommuner i övrigt. Om det generellt framkommer mer erfarenheter av samverkanshinder kring nyanlända än kring ensamkommande barn, är förhållandet på flera punkter det omvända i Boråsregionen/Sjuhärad. Det gäller särskilt hinder i form av otydlig ansvarsfördelning inom kommunen, tidsbrist samt bristande kommunikation och förståelse mellan aktörer och verksamheter vilket BR/Sjuhärad lyfter fram i större utsträckning än övriga delregioner.
Bosättning och bostäder Dialog och samordning med andra aktörer Länets kommuner ger generellt en tämligen god bild av dialogen mellan berörda parter i bosättningsarbetet: cirka två tredjedelar eller fler tycker den fungerar bra med Arbetsförmedlingen (såväl bosättningsfunktionen och etableringshandläggare), Migrationsverket, Länsstyrelsen och kommunala bostadsbolag (figur 23). Bilden är mer negativ rörande privata bostadsbolag/ hyresvärdar och andra kommuner här uppger ungefär varannan kommun att dialogen är dålig eller att den saknas. Samtidigt som kommunerna överlag är positiva till dialogen med Arbetsförmedlingen och Migrationsverket upplever cirka var fjärde kommun att det saknas mycket information i bosättningsunderlagen från båda parter, och cirka 8 procent saknar åtminstone viss information. Några kommuner efterlyser konkret information om hälsostatus, tidigare skolgång, beslutsklass samt kontaktpersoner vid andra verksamheter. Jämförelser med riket samt mellan länets delregioner Kommunernas erfarenhet av dialog med berörda aktörer i bosättningsarbetet liknar i huvudsak resultatet för hela riket. I Västra Götaland är bilden lite mer positiv rörande både privata bostadsbolag/hyresvärdar och Arbetsförmedlingens bosättningsfunktion. Tvärtom är länets kommuner lite mindre positiva till dialogen med Migrationsverket i linje med de något mindre positiva erfarenheter som framförs rörande samverkan med myndigheten på ett mer övergripande plan (se tidigare avsnitt på s. 19 resp. 23 24). Länets kommuner uppger också i större utsträckning än rikssnittet att de saknar information i Migrationsverkets bostadsunderlag. Skaraborgs kommuner är generellt de mest positiva till dialogen med berörda aktörer i bosättningsarbetet; i första hand gäller det såväl privata som kommunala bostadsbolag/hyresvärdar. I Göteborgsregionen är bilden tvärtom mest negativ det gäller särskilt i dialogen med Länsstyrelsen, bostadsbolag/ hyresvärdar och andra kommuner, där hälften av kommunerna eller fler uppger att dialogen saknas eller annars fungerar dåligt. I Fyrbodal beskrivs en generellt positiv dialog bortsett från den med privata bostadsbolag/hyresvärdar och med andra kommuner, där en majoritet saknar eller är kritisk mot dialogen. I Göteborgsregionen är kritiken också störst mot Arbetsförmedlingens bosättningsunderlag, som de flesta kommunerna anser saknar mycket eller viss information. När det gäller underlagen från Migrationsverket är kommunerna i Boråsregionen/Sjuhärad jämförelsevis nöjda i övriga delregioner saknar flertalet kommuner åtminstone viss information. Hinder för bosättning Länets kommuner erfar olika typer av hinder för bosättning av anvisade nyanlända. Drygt hälften uppger att bostadsbrist i kommunen är ett ganska eller Angående det positiva resultatet rörande dialogen med länsstyrelsen ska noteras att länsstyrelsen var avsändare till enkäten och att enkäten inte var anonym. 26