Notiser om alla barn som togs in på Källbäck

Notiser om alla barn som togs in på Källbäck 1920-26 1920 En del av en flygel på Källbäck invigdes för skrofulösa barn. Här fanns plats för tolv tbcsjuka barn och ett särskilt isoleringsrum. Fem bröder Haglund kom till asylen i januari 1920 när modern skulle föda sjätte syskonet. Pappan var efterlyst av polisen. Han hade i största hemlighet avvikit från hemmet i hyvlerigårdarna i Bomhus i maj 1919 och troddes befinna sig i dalaskogarna. Pappan beskrevs så här: Mannen har ett häftigt humör och (är) ej så ordentlig. Äldst av de fem som kom in i januari var trettonårige Knut Ivar. Han stannade fjorton månader. Senare noterades om Knut att han tog värvning vid kavalleriet och att han avled 1949. Gustaf Leonard var elva år vid intagandet och skrevs ut fjorton månader senare med Knut. 1933 noterades att Gustaf var springpojke vid Nya konditoriet och tjänade 12 kronor/vecka. 1938 ansökte Gustaf om extra insulin åt sin pappa som bara har folkpension. Broder nummer tre var Karl Gunnar, nio år vid intagandet. I mars 1925 skrevs han ut till kustsanatoriet Backåkra och återkom i september samma år. 1927 fick han komma hem. Senare fick han arbete vid fattigvårdens kartongfabrik. Broder nummer fyra Georg Sigfrid var sju år vid inskrivningen 1920. Fyra år senare skrevs han ut till Rettigska barnhemmet. Femte brodern Helge Anders var fem år vid inskrivningen. Som åttaåring utackorderades han sommaren 1923 till en hemmansägare i Jugansbo. Notering 1924: Gossen gränslöst mager. Har haft kylsår å händerna, nu bra. Notering 1925: Han sköter sig bra i skolan. Notering 1927: Helge är frisk och kry men håller sig tämligen mager. Slutat skolan, arbetar i jordbruket, snäll och lydig. Kommer nog att få stanna. Gunnar Vilhelm Hammarström kom till asylen 36 dagar i januari-februari 1920. Då var han tre år. Den ensamstående mamman hade tagits in på fattigvården då hon skulle föda. Det blev tvillingflickor. Gunnars äldre syster Astrid kom till Salem när modern skulle föda. Om Astrid noterades att "Aldrig har modern fått ett öre för Astrid fast barnafadern är dömd. Sex syskon Stål kom till asylen, de två första i mars 1920. Mamman beskrevs som en slarva som hade fyra oäkta barn med tre fäder innan hon gifte sig med pappan till de två sist födda, en skomakare. Om modern noterades 1919 följande: För ett par månaders sedan gifte hon sig med Stål och har alla barnen hos sig, söker bidrag. Hustru Stål är omöjlig, kan ej hålla sig uppe. För uteliv nu också så att mannen lär ha yttrat att han måste flytta från henne och barnen. De två första barnen som kom till asylen var sexårige Erik Vilhelm och fyraåriga Ingrid Margareta. Erik pendlade mellan asylen, hemmet och utackordering till 1924 då han kom till Rettigska. Ingrid stannade nästan två år i asylen innan hon utackorderades hos en familj i Strömsbro i ett litet, ordenligt hem. 1921 togs föräldrarna in på fattigvårdsavdelningen och hade då nyfödde Per Johan med sig. Samtidigt kom äldsta systern Edla Elisabet till asylen där hon stannade ett år. Elvaårige Gustaf kom med Edla och rymde 1923. Tvååriga Ellen Maria kom med Edla och utackorderades efter åtta månader. Anna-Lis Wadell kom till asylen i juni 1920 som tvååring. Pappan var järnbruksarbetare, gift med en annan kvinna än Anna-Lis mamma. Pappan sade att han var arbetslös och inte kunde återbetala fattigvården kostnaderna för underhåll av Anna-Lis. Efter ett år utackorderades

Anna-Lis till en jordbrukare i Simeå. Men det varade inte så länge. Anna-Lis fick komma till mormor i Mockfjärd i Dalarna när jordbrukaren inte längre kunde ha flickan. Inez Antonia Andersson kom till asylen två veckor efter sin tvåårsdag i juli 1920. Hon hade fötts på spädbarnsavdelningen och kommit tillbaka till föräldrarhemmet men så hade modern dött. Fadern, en maskinist, kunde ej ta hand om flickan då han hade sex barn att försörja av vilka flera var tbc-sjuka. Han tjänade 100 kronor i månaden och hade en anställd hushållerska med 30 kronor i lön. Nu ville han utackordera flickan och framdeles taga hand om henne. Hushållerskan har tuberkler i halsen och kan ej ta hand om den minsta. För att ha Inez på barnasylen betalade han 75 öre om dagen. Efter ett halvår skrevs Inez ut till hemmet. 1921 Detta år anställde barnavårdsbyrån sin första heltidsarbetande, avlönade barnavårdsman. Under året fastställde byrån faderskap i 128 fall där barnet fötts utom äktenskapet och där föräldrarna gjort upp i godo. Fyra fall gick till domstol. Två fall kunde ej lösas. Trolovning hade ingåtts i 89 fall efter det att faderskapet fastställts. Signe Regina Andersson kom till asylen i januari. Signe var nummer fyra i en kull på fem, enda inomäktenskapliga barnet med en kopparslagare som pappa. Enligt en uppgift skulle en symaskinsagent vara Signes biologiska pappa. Den döva mamman togs in på försörjningsinrättningen när kopparslagaren ville ha skilsmässa. Mamman ville ha fosterhem åt barnen. Mamman och Signe rymde efter en månad och kom tillbaka samma dag. En månad senare rymde de igen. Signe kom tillbaka till asylen 1923 för att senare förpassas till en sinnesslöanstalt. Anteckning vid hembesök 1920. "Träffade såväl föräldrarna som barnen hemma, jämte moderns u.ä födda 17-åriga dotter som var hemma för tillfälligt besök. Att beskriva detta hem låter sig knappast göra, så ohyggligt smutsigt och förfallet var det. Ohyra och smuts har så fått taga överhanden att man knappast kan tänka sig bostaden i sitt nuvarande skick som människoboning. Bo Sixten Eriksson kom till Källbäck i februari 1921 sju dagar gammal och stannade ett halvår. Bo var son till ogifta tjänarinnan Elsa som tagits in på fattigvården/barnasylen. Det beslutas i mars att Elsa jämte sitt barn skulle få vårdas å isoleringshemmet lilla Källbäck". 1922 kommer pojken till en lantbrukare i Valbo. Elsa skulle ha gift sig med barnafadern men då det visade sig att han suttit i häkte för stöld vart han inget att lita på. En som dricker. Två systrar Strömstedt kom till asylen i mars och skulle följas av en storebror i juli och en lillasyster sommaren 1923. Femåriga Gunhild Kristina och treåriga Anna Kristina pendlade mellan hemmet, epidemisjukhuset och asylen till våren 1923 då de utackorderades. Av barnavårdspappren framgår att mamman 1921 var intagen på fattigvårdens försörjningsinrättning med yngsta barnet Ruth på spädbarnsavdelningen. Gunhild kom till fosterhem i Österfärnebo. "Frisk, välklädd och trivs bra." 1925 noterades att Gunhild enligt fosterföräldrarna var "bråkig och olydig" men att hon var duktig i skolan och hade lätt för sig." Hon kom tillbaka till barnasylen i juli 1925 och vidare till Salem i november, strax innan modern avled. Anna kom till fosterhem hos en änkefru i Torsåker, Ruth till fosterhem i Ransta. Pappan och två av familjens pojkar arbetade i brädgård i Bomhus. En pojke hade gått till sjöss. Enligt fattigvårdens anteckningar kom familjen under tiden 1921-26 i skuld till fattigvården med sammanlagt kronor 6478:30. Av skulden hade pappan avbetalat kr 55:50. Den ensamme änklingen med sex barn fick 1926 avslag på ansökan om understöd eftersom han och tre söner hade arbete.

Karl Lennart Aspelin kom till asylen i maj som tioåring. Modern var tbc-sjuk. Pappan var handelsresande med ansvar för Karl Lennart och fyra syskon. 1919 noterade barnavårdsbyrån att Fadern vistas på annan ort, bidrar ytterste ojämnt till familjens underhåll. Ett syskon var utackorderad i Sandviken under moderns vistelse på sanatorium, ett annat intaget på tbckolonin Glösbo. När modern dog 1923 kom Karl till Rettigska. Fyra syskon Larsson kom till asylen i augusti och skrevs ut vid olika tillfällen så att alla var hemma till jul. Mamman hade opererats och tagits in på fattigvårdens sinnesjukpaviljong. Pappan, en extra stuveriarbetare, hade avtjänat fängelsedom för fylleri och lönnbränneri. Vid ett besök i hemmet 1926 antecknades: Slarvigt och tråkigt. Hustrun slö. Oförmåga att sköta hemmet. Mannen är en stor slarver, nu arbetslös. Har köpt en stickmaskin, stickar strumpor som han går i hemmen och säljer. Har en behållning av en krona per par. Svea Augusta Blomén kom till asylen i oktober ännu ej fyllda två år. Mamman hade dött strax efter det att Svea föddes. Efter tre månader på Källbäck kom hon till en hemmansägare i Hedesunda. Det rapporterades att fosterhemmet "inte är gott". Rapport 1924: "Svea blek, verkar efterbliven, kan ej tala. Fosterföräldarna önskar lämna Svea tillbaka till asylen. Kanske beroende på att de fått en egen liten flicka. Fosterfar 65 år, fostermor ger inget gott intryck. Grannar har en del ofördelaktiga saker att säga om hennes moral. Bäst om Svea får komma in på något barnhem." Efter den rapporten togs Svea tillbaka till Källbäck men bara elva dagar. Sedan fick hon komma till sin pappa, en fabriksarbetare. 1930 gjordes en ny anteckning. Fadern hade dömts till två månaders fängelse för otukt med Svea och en annan flicka. Svea fick skyddsuppfostran och kom till barnhemmet De Ungas Skydd. Ingrid Elisabet Eriksson var på Källbäck några dagar i december när hennes havande mamma Elsa togs in på mödrahemmet. Sedan fick hon komma till mamma. Pappan hade övergivit familjen några år tidigare och hittades så småningom i Stockholm. Hustrun hade försörjt familjen genom att sälja sybehör. Barnen sålde tidningar, strömming och sill. Mamman födde en syster till Ingrid under de 190 dagar hon var inskriven vid Mödrahemmet. När hon skrevs ut med sina två döttrar var det till en adress i nykterhetsrörelsens ångkök. 1922 Barnavårdsbyrån uppgav att fosterlönerna under året varierat mellan 20 och 65 kronor i månaden. Tre syskon Sandin kom till asylen i maj 1922. Tolvårige Johan Olof stannade två år, tioårige Erik Bernhard drygt fyra år och sjuåriga Brita Maria ett år. De var barn nummer 3, 4 och 5 av moderns sex. När barnen togs in var styvpappan arbetslös på grund av sågverkslockout. Han var biologisk far enbart till barn nummer sex. När mamman och styvpappan 1928 ansökte om skilsmässa rapporterades att maken var slö och svår mot barnen. Karl Felix Andersson hade varit utackorderad hos en familj i Strömsbro sedan 1917 då hans far utvandrat till Amerika. Karl var född utom äktenskapet. Hans mor, Emma Josefin Pettersson, kunde inte ha sonen hos sig. Han kom från Strömsbro till Källbäck åtta år gammal i augusti 1922 och skrevs ut till modern i november. Hon hade nu gift sig i Lund och kunde ta hand om sin son.

Rolf Lennart Lund kom till Källbäck i oktober nyss fyllda två år. Fadern var en arbetslös handelsresande, mamman en kallskänka som bodde hos sin mor, änkan Maria Lund som hade fem minderåriga barn och försörjdes av fattigvården. Rolf kom till asylen när mamman födde hans syster Gurli, som dog strax efter födseln. Rolf stannade på Källbäck fyra år innan han fick komma till mamman, som fått arbete hos en skräddare i Stockholm. Märta Maria Andersson var två år fyllda när hon kom till Källbäck för att ackorderas ut två månader senare till fosterföräldrar i Mackmyra. Mamman är kokerska på officersmässen Kungsbäck. Besöker sällan barnet, visar inget intresse. Modern har fött ännu ett barn med annan barnafader, bor med pappan till det barnet. Märtas pappa fullgör ordentligt sina betalningsskyldigheter. Vid besök hos fosterföräldrarna i februari 1923 konstaterades att flickan lider av epilepsi. Fosterföräldrarna omfattar henne med rörande ömhet. Märta dog i mars 1935. 1923 Under året födde åtta ogifta kvinnor sina barn på spädbarnsavdelningen. Fyra av dem var inne kort tid med sina barn, en bara fem dagar. De andra fyra stannade längre på avdelningen. Den som stannade längst var där 141 dagar på grund av sjukdom efter ett missfall. Knut Arvid Emanuel Hellström kom från spädbarnsavdelningen till asylen i september 1923 drygt två år gammal. Mamman var kokerska, pappan stationskarl vid Gävle Dala Järnväg. Knut hade först bott hos sina farföräldrar i Strömsbro men där fick han inte vara kvar utan lämnades till spädbarnsavdelningen. Det har varit tal om giftermål men det är långt in i framtiden. Mamman och mormor besökte Knut då och då när han kommit till asylen och ibland fick han komma till dem. I februari 1925 började mamman försumma försörjningsplikten. Hon förhördes om det hos stadsfiskalen i Falun. Hon uppgav då att hon varit sjuk och vilat ut hos bröderna i Mockfjärd. Innan dess hade hon arbetat på kafé och varit tjänarinna och betalat 15 kr i månaden. Fadern betalade 20 kr/mån. Knut skrevs ut från Källbäck 1930 till barnhem i Dalarna. Fyra syskon Rosengren kom till Källbäck i oktober 1923 och stannade till slutet av januari. De var tioårige Sven Alfred, åttaåriga May Viktoria, sexåriga Märta Birgitta och fyraåriga Alfhild Elisabet. Deras pappa, en möbelsnickare, hade dött i maj 1919 när Alfhild var nyfödd. Pappan hade livförsäkring i Nykterhetsfolket men pensionen till de efterlevande räckte inte utan mamman behövde hjälp från fattigvården. Källbäck blev barnens tillflykt när mamman var sjuk och vårdades på lasarettet. Ture Evert Vidén hade utackorderats som tvååring 1920 sedan båda hans föräldrar dött. Fosterföräldrarna var mammans moster och morbror, en åkare på Brynäs. I november 1923 kom han för första gången till Källbäck sedan mostern sagt att hon ej orkar med pojken längre, om det skulle yppa sig något lämpligt hem för gossen så vore det bra. Året innan hade Ture haft tbc i en ryggkota, opererats och gipsats. Efter några dagar på Källbäck fick han trots allt komma tillbaka till mostern där han stannade till 1929. Sedan följde två år på Källbäck, avbrutet av sjukhusvistelse för höftens skull, med ny gipsning, och utackordering till en familj i Bomhus där han fick stanna tills familjen skulle avresa till USA. Efter Tures sommarvistelse hos en lantbrukare gjorde fattigvården en sista notering i slutet av 1933, då Ture var femton år: Konfirmerad. Jobbar sedan hösten 1933 på Gefle porslinfabrik. Uppförande alltid välartat. Bor inackorderad med hjälp av fattigvården.

1924 Vid årets början fanns i Gävle 522 barn som hade barnavårdsman utsedd. 416 barn sköttes av barnavårdsbyråns anställda, 70 barn av personer som avlönades per barn och 36 av frivilliga obetalda barnavårdsmän. Vid årets början var 147 barn placerade i fosterhem. Nils Erik Åslund kom till asylen som femåring i januari 1924 och fick komma hem månaden därpå. Han återkom fem år senare och rymde efter fyra månader, sommaren 1929, året när han skulle fylla elva år. Det var detta år som modern gifte om sig med en murare Östling hos vilken hon varit hushållerska. Moderns första barn Johan hade skickats till farföräldrarna i Jämtland, Nils och hans syster Annagreta till Källbäck, de yngre systrarna Maria Lovisa till Salem efter en tid på Källbäck och Brita till De Ungas Skydd. Familjens kris hade börjat 1922 när barnens pappa, en handelsresande, lämnade sin hustru och anklagade henne för att vara gravid med en musiker. Några år efter giftermålet mellan muraren och modern kom muraren till epileptikerhem. Modern fick arbete i Kungsbäckstvätten. Det blev skilsmässa 1935. Året därpå lystes till äktenskap mellan modern och hennes förste make, barnens pappa, handelsresanden Åslund. Nanny Axelina Karlsson kom till asylen i slutet av januari och stannade två månader. Hon vårdades för höggradig blodbrist och äggvita. Barnavårdsbyrån fick ögonen på familjen när Islandsskolan anmälde att en av Nannys systrar var ovårdad, dåligt klädd och hade ohyra. Hemmet undersöktes med omdömet Smutsigt, ovårdat. Mannen, grovarbetare, för närvarande utan arbete. Troligen hopplöst att göra något åt familjen, då hustrun tydligen saknar all förmåga att ordna och underhålla hemmet." I början av trettiotalet sändes Nannys sextonårige bror till Bona uppfostringsanstalt sedan han dömts för stöld av tre liter bensin och tre kopparrör för att montera en motor på en cykel. Eivor Elisabet Lindblom Borg kom till asylen från spädbarnsavdelningen i februari 1924 ett och ett halvt år gammal. Hennes tvillingsyster Emy Louisa hade dött på spädbarnsavdelningen där tvillingarna fick stanna sedan den 42-åriga mamman dött några veckor efter att ha fött barn nummer nio och tio i syskonskaran. Eivor stannade i asylen elva månader. Hon hade haft fem äldre syskon på Källbäck 1916. Sex syskon Wengelin kom till Källbäck i september 1924, tolvåriga Anna, tioårige Allan, åttaåriga Aina, sjuårige Axel, fyraårige Arne och tvåårige Gustaf Adolf. De kom till asylen när den utblottade mamman togs in på ålderdomshemmet. De fyra äldsta syskonen var mammans i ett äktenskap där mannen försvunnit. Arne, och Gustaf Adolf var de äldsta barnen i en ny kull, denna gång utom äktenskapet, som skulle ge mamman totalt elva barn. Pappan till den kullen var mammans nya sambo, en skomakare. Mammans första besök vid fattigvården var i juli 1921 då skomakaren var arbetslös och mamman saknade pengar. I september 1921 dömdes skomakaren att böta 75 kronor för fylleri och för att ha förtärt alkoholhaltiga drycker på allmän plats samt våldsamt motstånd". Barnavårdsbyrån kom fram till att barnen inte hörde till Gävle utan till Söderala där deras föräldrar var skrivna. Barnen skickades till Söderala men de äldre av dem var snart tillbaka i Gävle där förstfödda Anna blev hushållerska åt de yngre med bidrag från fattigvården. Det finns noteringar om syskonen fram till 1939.

1925 Vid årets ingång fanns 17 pojkar och 14 flickor inskrivna vid spädbarnsavdelningen. Föregående år hade 14 mödrar varit inskrivna i genomsnitt 96 dagar. Den längst inskrivna var där 251 dagar, den snabbast utskrivna tolv dagar. Källbäcksliggaren för 1925 är förkommen. 1926 Detta år övergick ansvaret för Stora och Lilla Källbäck från fattigvårdsstyrelsen till barnavårdsnämnden. Fattigvården fortsatte ett sista år att sköta Källbäck, men nu var det barnavårdsnämnden som beslöt vilka barn som skulle skrivas in. Barnavårdsbyrån blev barnavårdsnämndens verkställande organ. Under året besöktes byrån av 4139 personer i olika barnavårdsärenden. Byråns personal gjorde 2620 besök i hem eller institutioner. Byrån ansvarade för 87 barns samhällsvård och 14 barns skyddsuppfostran till exempel vid Gefle stads Uppfostringshem vid Engesberg. Av de 87 omhändertagna för samhällsvård hade 38 placerats på Stora eller Lilla Källbäck. De sju pojkar som uppfostrades i Engesberg beskrivs så här: en på grund av postanvisningsförfalskning, två på grund av stölder i förening med inbrott, två på grund av sedlighetssårande handlingar, en på grund av obändigt lynne samt en på grund av skolkning från skolan. Tre syskon Lindgren kom in någon gång under 1925 (liggaren försvunnen) och skrevs ut i maj 1926. Det var trettonåriga Sonja Helena, åttaårige Konny Fredrik och treåriga Ulla Viktoria. Ur akten: Familj hade åtta barn, det yngsta fött 1924. Pappa och mamma hade tillfälligt placerats på ålderdomshem. I maj 1926 skrevs mor, far och barnen ut. 1935 inspekterades hemmet. Båda de äldsta sönerna i hemmet var utan arbete, den äldste klandrades för att han ej lämnade av sina tillfälliga inkomster till hemmet utan använde dem till inköp av öl och dyligt. Joel Birger Johansson var elva år när han kom till asylen i november 1926 och stannade till sommaren 1930. Joel var barn nummer två i pappans föregående äktenskap och hade tre yngre halvsyskon. 1919 hade hemmet anmälts för vanvård av en grannkvinna och en pastor. Barnavårdsbyrån noterade att "Hemmet har sina stora brister" men anmälan ska tas varligt eftersom den gjorts av en grannkvinna som "är illa känd". Besvärligt i hemmet, enligt pastorn. "Hustrun behandlar mannens båda barn illa - lär ha skickat ut den minste (Joel Birger) att tigga." 1921 betecknades fru Johansson som "hård mot barnen och givit dem dåligt med mat, hon är häftig och oförståndig, grannar upprörda. Mannen är visserligen lat och gör sig inte mycket besvär med att skaffa sig förtjänst, men gården giver dock en del produkter, tillräckligt för hemmets behov. Elakt förtar, säger föräldrarna. Andra menar att barnen får arbeta hårt och går trasigt klädda. Hemmet förfaller mer och mer. Båda makarna äro slöa, sitt jordbruk sköta de ej, har sålt övriga djur, endast en häst och en ko kvar. Barnen slåss. Birger har råkat falla ner från ett hölass och skadat sin rygg, som alltid såg han betryckt och rädd ut när han var med sin far på åkern. 1923 blev Birger kvarsittare i skolan. Styvmor klagade på att Birger är trotsig och ej lyder. 1925 dog en yngre syster i tbc. Pappan var utan arbete, samlade skrot och sålde. 1926 skolkade Birger. Styvmor erkände att det var fel att pojken var hemma från skolan men framhöll att Birger är svårfostrad, ljuger, lyder ej, är osnygg. Han går till farmodern och beklagar sig. I november 1926 beslutade barnavårdsbyrån om skyddsuppfostran och att tills vidare ta in honom på Källbäck. 1930 var han utackorderad hos

en lantbrukare och trivdes. 1935 arbetade han hos en trädgårdsmästare i Hedvigslund. En senare odaterad notering upplyser om att Joel Birger kommit till Selggrens sanatorium där han avlidit. Karin Frideborg Murén hade kommit till Källbäck under 1925 och fördes till sjukhus i februari 1926 några dagar innan hon fyllde fyra år. Hon var äldsta barnet till en kvinna som skulle föda sammanlagt sju barn. Karin fick efternamnet Murén när modern gifte sig med en borstbindare i Tollfors. Hennes egen far var en sågverksarbetare Johansson från Kalmar. Han var även far till moderns nästkommande barn, tvillingar som dog tio dagar efter födseln. Äktenskapet mellan borstbindaren och modern varade några år och ledde till fyra barn, den yngste född långt efter skilsmässan. Båda föräldrarna var arbetslösa under långa perioder. Karin kom tillbaka till Källbäck från sjukhuset och stannade tills hon fyllt sex år då hon fick komma hem till modern. Yvonne Lilian Maria Andersson kom till asylen i april 1926 från ett fosterhem. En månad senare rymde hon tillbaka till fosterhemmet, hämtades och fick stanna till våren 1927 innan hon skickades till ett nytt fosterhem i Malung. Mamman hade tre barn med olika fäder och det var när det yngsta föddes som Yvonne skickades till fosterhem första gången. Yvonnes pappa var maskinist, mamman hoppades på äktenskap med den senaste barnafadern. Johanna Linnéa Jonsson hade haft den äldre brodern Karl Martin på Källbäck (se 1908) och själv varit inne en kort tid 1913. Hon kom från sitt fosterhem tillbaka till Källbäck som femtonåring i augusti 1926. Modern var ogift med sex barn, Johanna den yngsta. Noggrant bokfördes vad en gårdsägare i Hille fick betalt för att ha hand om henne. Utgångssumman 1913 var 96 kr/år. 1926 hade den stigit till 22 kr/månaden. 1920 i maj gjordes inspektion i Hille: Familjen är fästa vid flickan, har inga egna barn. Vårdas med största kärlek, blir nog egentligen för bortskämd. Vet ej av annat än att hon är deras eget barn. Modern frågar aldrig efter sitt barn. 1922 gick det trögt i skolan. Johanna hade ingen läslust. 1925 var fosterfar sjuk, hemmet lite rörigt. 1926: Ska konfirmeras, är rätt besvärlig i hemmet. Vill vara ute om kvällarna och bryr sig ej om någon tillrättavisning. Hon får stanna tillsvidare. Men fosterföräldrarna tröttnade. Johanna sändes till asylen men rymde tillbaka till fosterföräldrarna. Åter till Källbäck två dar senare. I april 1927 fick hon plats hos en lantbrukare i Malung. Hon fick 20 kr/mån tills vidare. Fick stanna där trots att hon är slarvig och har svårt att hålla sig ren. Gunhild Lilian Englund kom till asylen som treåring i december 1926 och skrevs ut tre månader senare till sin mormor, som blev hennes fostermor. Pappan, en cicelör och strejkbrytare, hade överfallit Gunhilds mor när hon kom hem från BB med det nyfödda barnet. Året därefter påstod pappan att han skulle utvandra till släkt i Australien sedan han intagits i fattigstugan för obetalda skulder. Senare påträffades han i Stockholm och beskrevs så här: Opålitlig. Ingen tro kan sättas till hans löften om underhåll. Gunhild kom till asylen när modern avvikit till Amerika. Två år senare, när Gunhild var fosterbarn hos sin mormor, kom modern hem från Amerika för att tbc-sjuk tas in på Selggrens sanatorium. 1932 avled modern och Gunhild fick en förmyndare som modern önskat på dödsbädden. 1927 Det var första året när barnavårdsbyrån var huvudman för Källbäck. Barnavårdsbyråns årsberättelser under de följande åren blev allt mera statistikfyllda men utan fattigvårdsberättelsernas tidstypiska smånotiser om till exempel sommarutflykter och privata donationer.

1927 begärdes införsel av 40 barnafäder. 25 beviljades. Utmätning begärdes i tre fall, beviljades i två. Arbetsföreläggande begärdes och beviljades i fyra fall. För skyddsuppfostran omhändertogs 17 barn, sju på grund av tuberkulos i hemmet, sju pga dåliga hemförhållanden, två pga vanart och ett pga moderns sinnessjukdom. 82 barn omhändertogs för samhällsvård, 44 pga barnets sjukdom, 36 pga föräldrarnas oförmåga att vårda barnet, ett sedan föräldrarna avlidit, ett pga olämpligt fosterhem. Dessa rubriker återkom sedan år efter år. Källbäck blev med åren en allt mindre del i barnavårdsbyråns verksamhet. Byrån sysslade med skyddsuppfostran, samhällsvård och placering av fosterbarn under barnavårdsnämndens tillsyn. Källbäck blev en av många inrättningar där barn kunde placeras. Vanartiga pojkar kunde skickas till uppfostringsanstalten Hall utanför Södertälje eller till Gävles skyddshem för gossar Engesberg om de inte var på Källbäck eller på Rettigska. Flickor kunde placeras i Salem eller barnhemmet De Ungas Skydd. Det framgår inte av årsberättelserna hur urvalet gjordes men tanken var att Källbäck skulle ge tillfällig asyl i väntan på fosterhemsplacering. Vilka kom till Källbäck? En rekrytering var från mödrahemmet Lilla Källbäck, en annan var barn som kom i retur från fosterhem där de inte anpassat sig. Det minst dramatiska sättet på vilket barn kom till barnavårdsbyråns kännedom var om de föddes utom äktenskapet. Alla sådana barn skulle anmälas av pastorsämbetet och tilldelas en barnavårdsman som trädde i familjefaderns ställe. Om modern gifte sig avfördes barnet i normala fall från barnavårdsbyråns omsorger, om familjen inte anmäldes för vanvård eller sökte fattigvård. Under hela sin tid hade Källbäck färre antal barn än de som utackorderades. Kostnaden för de utackorderade var lägre än för Källbäcksbarnen.