Grunderna kring flamskyddade kläder Lär dig mer om ISO 11612:2015 - Skydd mot hetta och flamma.
Innehåll 2 Vad är flamskyddskläder? 3 Vad är plaggets funktion? A B C D E F KODBOKSTÄVER OCH RISKOMRÅDEN Begränsad flamspridning, yt- och kantantändning Skydd mot konvektionsvärme Skydd mot strålningsvärme Skydd mot smält aluminiumstänk Skydd mot smält järnstänk Skydd mot kontaktvärme 10 Att tänka på! I denna skrift tar vi de första stegen för att bekanta oss med flamskyddade plagg och dess standard. Standarden för denna typ av plagg är en komplex samling direktiv. Därför har vi valt i detta första kompendium att utgå från standardens olika kodbokstäver, samt de testerna man gör inom varje riskmoment som kodbokstäverna härleds till. Enligt vår erfarenhet är det ett informativt och samtidigt ett logiskt sätt för att förstå plaggens egenskaper. Det skapar samtidigt en djupare förståelse för de nivåer plaggen skall leva upp till och när man kopplar kodbokstavens teoretiska värld till ett praktiskt exempel och miljö blir det enkelt att förstå. I delen om att tänka på finner du några viktiga lärdomar som vi på Berendsen fått under åren. Har du fler frågar så tveka inte att kontakta oss eller besök oss på www.berendsen.se
Vad är flamskyddskläder? Ett flamskyddsplagg är en typ av personlig skyddsutrustning, vanligt förkortat som PPE, Personal Protection Equipment. Standarden som sätter kraven för hur flamskyddskläder skall testas och utformas heter ISO 11612:2015 - Skydd mot hetta och flamma. Innehållet i detta kompendium är baserat på den senaste och tredje versionen av standarden som släpptes i slutet på 2015. Plagg certifierade enligt standarden kännetecknas av piktogrammet som du ser nere till höger. Piktogrammets huvuduppgift är att signalera att plagget är flamskyddat, så bärare eller omgivningen vet. ISO 11612:2015 kombineras ofta med andra typer av standarder för att bäraren skall få maximalt skydd. Det kan vara funktioner såsom High visibility - EN ISO 2071, Svets - EN ISO 11611:2015 eller Skydd mot statisk electricitet - EN 119-5. Den typen av multifunktionella plagg är något vi kommer ta upp i ett annat kompendium. ISO 11612:2015 täcker endast arbetskläder, alltså inte skydd ämnat för huvud, händer och fötter. Den typen av skydd har vi därför valt att exkludera i detta kompendium, trots att det är viktiga och utsatta delar på kroppen. Flamskyddsplagg räknas till tunga skyddsplagg. Huvuddelen av plagget är gjort av textilier, precis som alla andra kläder vi har på oss. Den stora skillnaden är att dessa textila material skall skydda oss från tuffa miljöer och faror såsom stänk av smält metall. För att klara detta är inte bara plaggets material viktigt utan även hur det är konstruerat. Plaggets design skall konstrueras så att möjligheten att plagget fattar eld minimeras. Plagget skall även vara designat så att bäraren snabbt skall kunna slita av sig det vid en eventuell incident. Den här funktionen kallas quick release.
Vad är plaggets funktion? Alla skyddsplagg har som uppgift att skydda bäraren för olika risker. Men det skall även skydda bäraren mot omgivande faktorer, samtidigt som det skall profilera och marknadsföra företaget man arbetar på. Många av dessa uppgifter kan vara direkt motsägelsefulla och i kombination vara svåra att uppnå. I många fall ställs det orimliga krav och förväntningar på våra skyddsplagg. På Berendsen brukar vi jämföra flamskyddskläder med skyddsställ ämnat att bära när man kör motorcykel. Båda plagg har till stora delar av tiden ingen större funktion utöver ett vanligt plagg, alltså att skydda bäraren mot smuts, väder och vind. Flamskyddskläder är alltså ett förberedande skydd som skall finnas när olyckan dessvärre är framme. Först vid olyckstillfället drar man full nytta av plaggets certifierade funktioner, precis som nyttan av motorcykelstället, kåpor och tjocka material vid en olycka. Genom att förstå hur plaggen blivit testade ökar också kunskapen om vilka nivåer och miljöer plaggen kan skydda bäraren. Det är endast till det utförda testets miljö och nivå plagget kan förväntas prestera, alltså påfrestning över testets nivå innebära att utfallet med stor sannolikhet blir annorlunda än vid test i samband med certifiering. Tyvärr är det många som tror att plagget kan stå emot orimlig påfrestning och orealistiska förväntningar kan medföra en stor risk. Standarden är uppdelad i olika riskområden via kodbokstäver. Respektive kodbokstav delas därefter in i olika nivåer beroende på graden av prestation i utfört test. I nuvarande standard finns det sex olika kodbokstäver, A-F. Nivåerna inom varje kodbokstav varierar som ni kan se i matrisen nedan. KODBOKSTAV Kodbokstavens/ riskområdets uppnådda nivå på det certifierade plagget.
A1, A2 Begränsad flamspridning I TEORIN I PRAKTIKEN För att uppnå kodbokstav A, vilket är begränsad flamspridning, testar man två olika saker. A1 = Ytantändning En låga riktas mot materialets yta. Efter 10 sekunder slocknar lågan och man studerar vad som händer med materialet. Branden i materialet skall slockna inom 2 sekunder och det får inte finnas någon efterglöd 2 sekunder efter att materialet slocknat. Efter testet skall det inte ha gått hål i materialet. A2 = Kantantändning En låga riktas mot mate rialets kant. Efter 10 sekunder tas lågan bort och provet granskas. Eventuell antändning eller efterglöd måste självdö inom 2 sek. Det får inte ha bildats något hål i materialet. Detta är en tuffare påfrestning då lågan kommer påverka materialet från båda sidor samtidigt. Dessa tester är basen i flamskyddsstandarden och testet som motsvarar A1 är det minsta ett material måste klara för att överhuvudtaget certifieras. Detta test skall simulera att en person blir utsatt av någon form av öppen låga. Plaggets uppgift är att begränsa skadan som den öppna lågan kan åstadkomma. Om plagget skulle fatta eld, vilket kan ske under hög påfrestning, skall plagget enligt standarden slockna av sig själv. Standarden säger alltså inget om att plagget inte får fatta eld, uppgiften är att begränsa flamspridningen genom att plagget skall slockna.
B1, B2, B3 Skydd mot konvektionsvärme I TEORIN I PRAKTIKEN I skydd mot konvektionsvärme, eller värmegenomgång som den också kallas, mäter man tiden det tar att höja temperaturen 2 grader (vilket motsvarar andra gradens brännskada) på baksidan av materialet när en låga riktas mot den. Man provar materialets förmåga att blockera värmen som genereras då man utsätts för en direkt låga. Här i detta test är det tiden som sätter graden av hur bra väven presterar. Ju längre tid det tar för temperatur skillnanden att ske desto högre nivå uppnår materialet. B1 = sekunder B2 = 10 sekunder B3 = 20 sekunder Som tidigare nämnts är det en kombination av flera risker ett flam skyddat plagg skall skydda mot. I första steget skall det försvåra möjligheten för plagget skall fatta eld. I andra steget skall det blockera det man testar enligt kodbokstav B, att man bränner sig igenom materialet. I tredje steget skall plagget slockna så att inte lågan och skadan kan accelerera. Det finns ingen specifik arbetsgrupp som detta testområde är ut arbetat för. Denna delen är precis som kodbokstav A ett generellt riskområde där ett flamplagg skall skydda oberoende av arbetsuppgift. Som alltid är det en realtivt kort tid det handlar om i testerna. Målet är att bäraren skall få de eller den extra sekund som behövs för att vid behov få av sig plagget. Ett flamskyddat plagg tål inte oändligt utan har sina begränsningar. För att minimera risken av orimliga förväntningar är det viktigt att bäraren känner till plaggets begränsningar och bakgrunden till dess utformning.
C1, C2, C3, C Skydd mot strålningsvärme I TEORIN Testet påminner mycket om de tester som utförs för värmegenomgång. Skillnaden är att i detta test är det ingen öppen låga som påverkar materialet, utan man utsätter materialet för strålningsvärme. Man kan likna det med att man står framför ett extremt varmt element. Även här mä ter man tiden det tar innan man uppnår andra gradens brännskada. I PRAKTIKEN En vanligt förekommande yrkesgrupp som utsätts för denna typ av risk är gjutningsarbetare. Här gäller det att materialet skall blockera hettan precis som i testet för värmegenomgång. Men det skall även skydda från risken att materialet självantänder av den påfrestning som det utsätts för. I de mest extrema miljöerna krävs ytterligare förstärkningsplagg för att ge fullt skydd. C1 = 7 sekunder C2 = 20 sekunder C3 = 50 sekunder C = 95 sekunder
D1, D2, D3 Skydd mot smält aluminiumstänk I TEORIN Här simulerar man att personen får stänk av smält aluminium på sig. Testet utförs genom att man placerar en pvc sensor film som skall simulera människohud samtidigt som det mäter temperatur förändringen bakom materialet. Därefter droppar man små mängder av smält aluminium från en vinkel på 60o grader för att se hur materialet presterar. I uppdateringen av standarden gjord 2015 testar man även med cryolite utöver aluminium. I PRAKTIKEN Detta test är främst utarbetat för arbetare som hanterar smält aluminium. Vanligtvis är det någon form av gjuteriverksamhet, t.ex inom bilindustrin. I testet är det relativt låga volymer av smälta man häller på materialet. Självklart kommer nivån av påfrestning som plagget ut sätts för i verkligheten variera jämfört med testets nivåer. Utfallet av plaggets skydd kommer som sagt att variera från testets resul tat. Oavsett kommer plagget ge ett ökat skydd för bäraren och kan vara skillnaden mellan en katastrof och att allt går bra. Efteråt granskar man så att det inte skapats någon hålformation i materialet och hur pvc materialet påverkats. Kodbokstav D och E har till skillnad från övriga kodbokstäver även krav på plaggets design för att godkännas. D1 = 100 g D2 = 200 g D3 = 350 g Konstruktionen av plagget kan ha en stor påverkan på resultatet i detta test. Plagget utformning kan begränsa möjligheten för smältan att rinna av. Risken för detta är viktig att ta hänsyn till när man utvecklar och designar, men även när man introducerar flamplagg för bärare som tidigare inte burit denna typen av skydds plagg. Om man inte är van kan standardens designkrav ibland upp fattas som störande av bäraren.
E1, E2, E3 Skydd mot smält järnstänk I TEORIN Här simulerar man på samma sätt som i D fast med smält järn istället. Aluminium och järn har olika egenskaper när det tex gäller smältpunkt och vidhäftningsförmåga. Detta är anledningen till att man delat upp dessa två olika tester i två olika kodbokstäver. Även här görs testet genom att stänka små droppar av smälta på materialet. Här görs det i en vinkel på 75o grader. Efter tes tet utvärderas förmågan precis som i testet för stänk av smält aluminium. I PRAKTIKEN Även här är det någon form av gjuteriverksamhet som har störst koppling till den delen av standarden. D och E är i stor grad samma test med anpassningar för de smälta materialens egenskaper. För att kunna uppnå det höga krav som standarden sätter på materialets skyddsförmåga krävs det ofta tunga och tjocka vävar. Komforten för bäraren är ofta en stor utmaning när man designar plagg för dessa miljöer. Som tidigare nämnts har designen också en viktig roll för att plagget skall godkännas i test av smälta av aluminium och järn. E1 = 60 g E2 = 120 g E3 = 200 g
F1, F2, F3 Skydd mot kontaktvärme I TEORIN I testet för skydd mot kontaktvärme testar man hur lång tid som materialet kan blockera en värmeökning på tygets baksida. Testet utförs genom att rulla en värmecylinder mot materialet samtidigt som och man mäter tiden det tar att skapa en temperaturförändring på 10 o C. Temperaturen på värmecylindern som man testar med är 250 o C I PRAKTIKEN Den bästa liknelsen för att lättare förstå vilken risk som plagget skall skydda mot är att lägga handen på en varm spisplatta. Man skall alltså skydda sig mot risken att komma i kontakt med ett varmt föremål. Bäraren skall med plaggets hjälp få en chans att upptäcka detta och på så sätt hinna sätta sig i säkerhet. Alla arbetsuppgifter eller miljöer där man hanterar eller riskerar att komma i kontakt med varma ämnen är detta testet utformat för. F1 = 5 sekunder F2 = 10 sekunder F3 = 15 sekunder
Att tänka på Här följer lite lärdomar som vi på Berendsen tycker är viktigt att tänka på! 1 ETT PLAGG ÄR BARA NYTT EN GÅNG Vad som händer med plaggets funktioner då man börjat använda det finns det i regel väldigt lite om i standarderna. Men det är just därför det är av största vikt att man kontrollerar och underhåller sitt plagg kontinuerligt för att inte gå miste om plaggets skyddande funktioner. Plaggen går att reparera men det krävs att man gör det med rätt material och enligt de regler som plagget är konstruerat efter. 2 PROFILERING AV PLAGGEN Att profilera ett flamskyddsplagg med företagets logotyp eller dylikt är vanligt förekommande. När man väljer att göra så måste man ha plaggets certifiering med i beräkningen. Det är av största vikt att inte tillföra något på plagget som kan försämra plaggets funktion och på så sätt äventyra bärarens säkerhet. Logotypens storlek, placering och framför allt vilken teknik man använder sig av är val som spelar stor roll. 3 JUSTERINGAR AV PLAGGEN Att justera en bärares plagg är ibland ett måste. Med justering menar vi t.ex om en byxa skulle vara för långa i benen och plagget behöver kortas. Det är då viktigt att inte strida mot standardens krav, utan hantera detta enligt reglerna. Rätt teknik för att korta byxan skall användas för att inte strida mot designkrav, det får i detta fall inte heller tillföras något som kan försämra plaggets skyddsförmåga. KLÄ DIG RÄTT Det finns många delar i standarden och de tester som är gjorda på plaggen förutsätter att bäraren bär sitt skyddsplagg på ett specifikt sätt. Om man väljer att inte följa de krav och t.ex bär sin jacka med öppen dragkedja kommer man att sänka graden av skydd plagget är ämnat att ge. Därför är det inte bara viktigt att bära ett skyddsplagg i riskmiljöer, utan det är också av stor vikt att bäraren har den kunskap och förståelse för hur man uppnår och bibehåller plaggets funktioner.
För mer information eller för att deltaga i något av våra webinar, vänligen besök: www.berendsen.se