1 Nationaldagen 6 juni 2012 Bästa ängelholmare! Idag är det Sveriges Nationaldag, 6 juni, 2012. En sådan här dag känner vi historiens vingslag sväva över oss alla. Vår svenska historia i forntid och nutid är värd eftertanke. Inte minst som vår egen tid skrivs in i framtidens historia, på samma sätt som vi ser tillbaka på det som varit. Så, vad har vi då att se tillbaka på när det gäller Svea rikes historia? Vad och vem är det som format det Sverige vi känner idag? Varför samlas vi här liksom så många gör på olika platser i vårt avlånga land för att fira den svenska nationaldagen just idag? Sverige, eller Svea rike, börjar bli en stabil stat på 1200-talet. Innan dess, under äldre medeltid, består Svea Rike av löst sammanhängande områden, små kungariken, som styrs självständigt.
2 På 1250-talet börjar kolonialiseringen av Finlands kustområden, och efter freden med Novgorod 1323, tillhör västra Karelen Sverige. Sverige som vi känner det är på väg att bildas. Och nu är vi då på 1300-talet, ett århundrade där Sverige börjar formas. År 1316 föds Magnus Ericsson och vid tre års ålder blir han kung över Svea rike och Norge. Han kröns år 1336 och tillsammans med sin drottning Blanka, är han den kung som förenar alla de små länderna till ett Sverige, ett rike. Kung Magnus har en vision om ett land, ett rike, ett Svea Rike. Han avskaffar trälsystemet och inför landslagen, som förenar landskapen under en gemensam rättsordning. Hälsingland, Medelpad och Ångermanland införlivas i riket, och norra Norrland börjar koloniseras. 1332 sätter han Danmarks län i pant och köper Skåne och Blekinge för 34 000 mark silver. Vi var värda mycket det var en ofantlig summa.
3 Magnus var kung över dåtidens största Europeiska rike - från Finland, Sverige, Norge, Island och bort till Grönland samt under en tid även Blekinge, Halland och Skåne. Hur kommer då vårt Ängelholm in i skapandet av Svea Rike? Vi får ta oss 652 år tillbaka. Anno 1360 spelar förmodligen Luntertun och Ängelholm en stor roll i en av de viktigaste perioderna i svensk historia. 1360 lyckas Kung Valdemar av Danmark komma i besittning av Helsingborgs slott och hela Skåne. Och kort därefter, 1361, kommer Valdemar att erövra Öland och Visby, som plundras och brandskattas hårt. Det är en orolig värld. Kungarna slåss om makten. I Sverige regerar nu återigen konung Magnus Ericsson tillsammans med drottning Blanka av Namur över Svea Rike.
4 Fyra år tidigare, 1356, har hans son, Erik Magnusson, blivit vald till kung efter att Konung Magnus avsatts efter ett uppror. Men Erik dör i pesten 1359 och Magnus Ericsson blir kung omigen över Svea rike. Vid sin sida har Konung Magnus en man som heter Bengt Algotsson, som adlats till riddare efter att ha deltagit i fälttåget mot Ryssland. Bengt Algotsson var från början en enkel väpnare, född i Häradshammars socken, son till Algot Brynolfsson och dennes hustru. Efter fälttåget mot Ryssland 1351 blir han riddare och året efter sitter han i kungens råd. 1353 utnämns han till hertig av Finland och Halland, samt ståthållare över Skåne, alltså även över vårt Ängelholm. Då är Bengt Algotsson ungefär 25 år gammal, i våra ögon fortfarande väldigt ung. Men, Bengt är den ende icke kungliga person som fått titeln hertig, så det om något säger att han var av oerhört stort värde för konung Magnus.
5 Bengt Algotsson hade i sin egenskap av kungens närmaste man arbetat hårt för att stärka kungamaktens ställning gentemot den svenska adeln, mot Hansan och mot kyrkan. Han blev därför en viktig måltavla både för adelns och kyrkans propaganda, samt för det uppror som igångsattes i kung Magnus sons, prins Eriks namn, 1356. I den proklamation som upprorsmännen utfärdade i Kalmar 17 oktober 1356 kallas Bengt Algotsson rikets "skademan". Han flyr till Danmark när upproret drar igång och saknar därigenom möjlighet att påverka händelseförloppet i någon betydande grad. Men, så dör kung Erik plötsligt i pesten sommaren 1359 och konung Magnus återfår tronen. Bengt Algotsson återvänder då till Sverige, det vill säga till Skåne, som tillfälligt innehades av svenska kronan som pantlän. Säkert vill han säkra tronen om igen för kung Magnus. Ett beslut som leder till hans död, 1360.
6 Vad som egentligen hände, kommer vi aldrig att få veta. Men, Bengt Algotsson blev mördad vid borgen Rönneholm, nära Luntertun, som då var huvudort för det som 1516 blev staden Ängelholm. De som mördade honom var troligen hans svåger, Karl Ulfsson Sparre af Tofta och Magnus Nilsson Röde. Var motivet personligt? Bengt var gift med Ingeborg Ulfsdotter, syster till Karl Ulfsson Sparre, och hade förskjutit henne. Eller var motivet att störta konung Magnus genom att mörda en av hans allra närmaste och trognaste man? Kanhända var det både och? 1364 av det egentliga Sverige inte större än Västergötland, Värmland och Dalsland. Magnus rike är splittrat och delat. 1365 försöker han återta det förlorade, men blir tillfångatagen. 1371 friges han mot lösesumma och lever de sista åren hos sin son i Norge, och dör 1374. Han drunknar Bömmelfjorden i Norge. Magnus har ingen grav och vi vet inte ens om hans kropp bärgades.
7 Kanske är det så att vårt Ängelholm har spelat en mycket större roll i Sveriges historia än vi någon gång kommer att få veta. Och visst är det en säregen känsla att veta att Riddar Bengt Algotsson, ståthållare över Skåne och hertig hos en av våra största kungar, konung Magnus Ericsson, den kung som lade grunden till att vi står här idag, på Sveriges Nationaldag. mördades här i Ängelholm. Utan honom och Riddar Bengt hade vi kanhända inte haft det Svea Rike vi har idag och den nationaldag vi nu firar. Men, vi har fler kungar och händelser som har skapat grunden till Sveriges nationaldag Gustav Vasa kröntes till konung i Strängnäs, 6 juni 1523, och det är till minne av hans kröning vi firar vår nationaldag just idag. 6 juni 1654 abdikerade drottning Kristina och kung Karl X Gustav kröns till kung. Den 6 juni, nära tre hundra år efter Gustav Vasas kröning, 1809, underskrev riksdagen den gällande regeringsformen, som fastslog de
8 allmänna medborgerliga rättigheterna. Bland annat yttrande- och tryckfriheten, två viktiga steg mot den demokrati vi lever i idag. Samma dag utropades kung Karl den trettonde. Så visst har vi väl all anledning att fira den här dagen. Sedan 1983 är den 6 juni Sveriges nationaldag och 2005 blev dagen en helgdag. Vad är det då vi förknippar som särskilt svenskt? Vad är det som är kännetecknande för Sverige? Vi har alla vår egen historia och våra egna minnen, eller hur? Och det finns många likheter mellan medeltidens människor och oss som lever i Sverige idag. Vi ser samma himmel och upplever samma årstider. Vi har samma bekymmer och glädjeämnen som människorna hade på 1300-talet, hur ska det gå för våra barn, hur blir skörden, räcker pengarna? Mycket skiljer men i mycket är vi samma.
9 Vi ser höstens guldgula löv på vita björkstammar som speglar sig i svart sjövatten på Hallandsåsen. Höststormar i Skälderviken som leker med vita gäss på vågtopparna. Vindar som blåser ner de sista äpplena från träden. Vi ser grå och kall vinter med snöslask och gråblå himmel under vintermånaderna, när vi mest väntar på våren. Vi ser vårens blekblå himmel, gula påskliljor och gullvivor, blåa pärlhyacinter och ljusgröna björklöv. De första nässlorna som sticker upp och kyliga aprilvindar som städar undan höstlöven. Vi ser sommaren, med klarblå himmel och vita moln, gröna träd och ängar, som det är idag, med allt det som vi har och ofta tar för givet och som är fullständigt unikt i världen, vår allemansrätt. Runt sekelskiftet 1900 ansågs sedvänjan att det står var och en fritt att plocka bär i skog och mark vara rådande av ålder.
10 Den rätten som ger oss möjlighet att vandra fritt i naturen, att bada i hav och sjöar och inte minst - plocka bär och svamp som växer i överflöd i våra ängar, skogar och marker. Vi har en natur som vi måste göra vårt yttersta för att skydda och bevara till kommande generationer, för att bevara samma Sverige som vi har och som började skapas på 1300- talet. Den 6 juni är inte bara vår nationaldag, det är också framför allt tack vare Konung Magnus Eriksson och Gustav Vasa hela det svenska folkets födelsedag. Så därför tycker jag att vi firar den med att gemensamt resa oss och sjunga Sveriges nationalsång, Du gamla du fria.