4 Innehållsförteckning Administrativa uppgifter 2 Innehållsförteckning 4 Inledning 5 Sammanfattning 6 Syfte 6 Inriktning och problemformuleringar 6 Områdets förutsättningar 8 Utredningens utgångspunkter och utförande 10 Resultat 11 Vetenskaplig tolkning 16 Vidare undersökningar 17 Utvärdering 17 Referenser 18 Förkortningar 19 Bilagor 19 Bilaga 1 Sverigekarta med Norrbottens län och utredningsområdet 20 Bilaga 2 Orienteringskarta 21 Bilaga 3 Karta utredningsområdet 22 Bilaga 4 Karta registrerade objekt 23 Bilaga 5 Objekttabell med fotobilder 24 Bilaga 6 Koordinater 28 Bilaga 7 Fotolista 29
5 Inledning Denna arkeologiska utredning behandlar en ca 1,4 km lång sträcka vid Holmträsket mellan Dubblabergen och Lillberget i Piteå kommun, Norrbottens län. Enercon/Markbygden Net Väst AB (i det följande Enercon) planerar att där bygga en ny luftledning, och Sweco Energuide AB (i det följande Sweco) handlägger tillstånds- och samrådsfrågor i projektet, inklusive upprättande av en MKB (Enercon & Sweco 2016). Denna rapport är ett underlag till ledningsplaneringen och MKB-arbetet. Ursprungsuppdraget var att utreda en minst 50 m bred korridor enligt ett huvudalternativ, och att vid fältarbetet ta ställning till om en utvidgning av inventeringsarealen var behövlig (figur 1). Utredningsområdet kom då att utvidgas så att sammanlagt ca 14 hektar mark utreddes. Beslutet att utföra utredningen har fattats av Enercon, efter samråd med Länsstyrelsen Norrbotten (Bergström 2017). Utredningen förbereddes i juni-juli 2017 och utfördes i fält i augusti 2017. Resultatet avrapporterades preliminärt med objekttabell och redovisning på karta 2017-08-18 samt med shapefiler 2017-08-22. Den preliminära karaktären då innebar att viss kvalitetssäkring skulle göras inför denna slutrapport, vilket nu har utförts utan att tillkommande upplysningar om fornminnesförekomster har tillförts. Det tidigare preliminära resultatet redovisas alltså som slutgiltigt resultat i denna rapport, med några smärre justeringar och kompletteringar. Utförare är företaget LK Konsult, som ingår i konslutgruppen Landskapsarkeologerna. Landskapsarkeologerna består av fem företag i rikstäckande samverkan. Ett annat av företagen i gruppen, ArcMontana, har medverkat i detta uppdrag som underkonsult till LK Konsult. Fältförberedelserna, fältarbetet och rapportarbetet utfördes av, LK Konsult, som också var projektledare. Kartor och shapefiler har sammanställts av, ArcMontana. Rapportens disposition följer länsstyrelsens rapportanvisning 2009-04-08 (Länsstyrelsen Norrbotten 2009). Kontaktperson vid Enercon var och vid Sweco. Figur 1. Utredningsområdet utgörs av en minst 50 m bred korridor utmed huvudalternativet (röd linje) huvudsakligen inom grönmarkerat område, samt tillkommande markarealer enligt vad som bedömdes behövligt vid fältarbetet. Blå linje var en alternativ sträckning som vid fältarbetet och i samråd med Enercon inte bedömdes nödvändig att utreda arkeologiskt. Karta Enercon.
6 Sammanfattning Utredningsområdet ligger i Markbygden i västra delen av Piteå kommun, nära kommungränsen till Arvidsjaurs kommun. I nära anslutning till utredningsområdet var två fornlämningslokaler registrerade i FMIS före utredningen, en boplats av förhistorisk karaktär och en härd. I omgivningarna, utan att beröras av utredningsområdet, redovisas i FMIS enstaka tjärdalar som övriga kulturhistoriska lämningar. Utredningsområdet, i skogsmark ca 370-390 m över havet, består huvudsakligen av flack och något kuperad stenig moränmark, myrar och ett mindre område med isälvsediment. Syftet med utredningen var att ta reda på om fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar förekommer i utredningsområdet. Använda metoder vid utredningen var arkivstudier (bl.a. FMIS och historiska kartor), genomgång av relevant litteratur och relevanta rapporter, samt systematisk noggrann okulär granskning av terrängen inklusive selektiv sondning. Undersökningar i provgropar grävda med spade övervägdes men bedömdes vid fältarbetet som ej behövliga för att nå utredningens syfte. De tidigare registrerade fornlämningslokalerna nära utredningsområdet visade sig vara korrekt redovisade i FMIS och korrekt bedömda enligt Riksantikvarieämbetets aktuella riktlinjer. Boplatsen av förhistorisk karaktär har sådant läge och utbredning att den inte berörs av planerad linjedragning. Härdens position förtydligades med GPS. Tre tidigare okända fornminnen registrerades i utredningsområdet, varav en byggnad i förfall, en härd och en färdväg. Byggnaden bedöms sakna egenskaper som motiverar anmälan till och införande i FMIS. Härden och färdvägen bedöms som övriga kulturhistoriska lämningar från tiden efter år 1850 och kommer att anmälas till FMIS. Syfte Målet med utredningen är att tillhanda ett fullgott besluts- och planeringsunderlag för aktuellt projekt när det gäller fornminnesfrågor. Syftet är att fastställa om fornminnen berörs, d.v.s. att undersöka förekomst av fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar i utredningsområdet att registrera eventuellt förekommande fornminnen enligt Riksantikvarieämbetets riktlinjer Inriktning och problemformuleringar Utredningen inriktades som en etapp 1-utredning inklusive bedömning av behovet av en fördjupning i en eventuell etapp 2. Utredningsområdet undersöktes för att ta reda på om fornlämningar förekommer i sådan omfattning och med sådana egenskaper utmed huvudalternativet att en alternativ sträckning (se figur 1) bör förordas ur kulturmiljösynpunkt.
7 Resultatet av utredningen ska också vara ett underlag till var ellinjens stolpplatser bör placeras och vilka hänsyn i övrigt till fornminnen som bör övervägas. Korridorbredden som undersöktes skulle vara minst 50 m, men kunde utökas med hänsyn till terrängens utformning, vegetationens karaktär och fornminnessituationen vid fältarbetet. Där det i fältsituationen bedömdes att fornminnen skulle kunna finnas utanför den 50 m breda korridoren och inverka på projektet undersöktes därför även sådana marker närmast utanför korridoren. Det skulle t.ex. kunna röra sig om att ett fångstgropssystem med glest liggande fångstgropar övertvärar korridoren utan att någon fångstgrop ligger i korridoren, men strax utanför på båda sidor. Två fornlämningslokaler, härden RAÄ Piteå socken och boplatsen RAÄ Piteå socken (figur 2 och bilaga 4), ligger enligt FMIS ganska nära aktuell utredningskorridor. Inriktningen i fältsituationen för dessa fornlämningar var att bedöma om de berörs av utredningsområdet och om den antikvariska bedömningen följer aktuella riktlinjer (Riksantikvarieämbetet 2014a och 2014b). Inriktningen var i övrigt att genomsöka hela den berörda markytan i utredningsområdet noggrant. Förutom härdar, boplatser och fångstgropar kan mycket otydliga kokgropar förekomma, som endast kan verifieras genom ingrepp med t.ex. jordsond i flacka små gropar, som alternativt kan vara gamla rotvältor eller stubbtäktsgropar för tjärved till tjärdalar. Två tjärdalar (RAÄ Piteå socken ) är kända vid Holmträskets nordöstra strand (figur 2 och bilaga 4). Sådana och andra typer av skogsbrukslämningar skulle även kunna finnas i utredningsområdet. Förutom härdar kan t.ex. även samiska förvaringsanläggningar, bengömmor, gravar och offerplatser förekomma på speciella platser i terrängen. Figur 2. Vid Holmträsket är två fornminneslokaler och vid Lappkåtatjärnen en fornminneslokal redovisade i FMIS (augusti 2017). Den vid Holmträsket i NV, RAÄ Piteå socken, en boplats av stenålderkaraktär, är bedömd som fornlämning. Den vid Holmträsket i NO, RAÄ Piteå socken består av två tjärdalar, bedömda i FMIS som övriga kulturhistoriska lämningar. Den vid Lappkåtatjärnen, RAÄ Piteå socken en härd, är bedömd som fornlämning. Karta FMIS.
8 Områdets förutsättningar Utredningsområdet ingår i ett större moränmarksområde med inslag av torv i myrmarker, mindre inslag av isälvssediment med grus samt av berg med tunt moränlager (SGU Kartvisaren). I utredningsområdets nära omgivningar förekommer även större moränryggar och moränkullar samt isälvsrännor (figur 3). Utredningsområdets nivåer mellan ca 370 och 390 m över havet ligger rejält över högsta kustlinjen, som i detta område återfinns i närheten av 180 m över havet (SNA 1994). Det betyder att utredningsområdet i alla tider efter istiden har tillhört ett utpräglat inland med en markstruktur alltsedan stenåldern som i dag, d.v.s. att landhöjningen inte inneburit sådana påtagliga omfördelningar av jorden som sker under högsta kustlinjen där landet stiger ur havet och vågorna omfördelar finsediment. Utredningsområdet ligger i nordvästra delen av Piteå socken (och kommun), vid gränsen mot Arvidsjaurs socken (och kommun). Gränsen mot Arvidsjaurs socken ser man på figur 2 och figur 4. Jordbruksbyggelse nådde denna landsdel under 1800-talet (Pellijeff 1988). Inga jordbruksbyar har inägomark i utredningsområdet vid slutet av 1800-talet (figur 4). Skogsmarker dominerar, och den bebyggelse som finns i närheten har karaktär av små enheter i vidsträckta skogar. Utredningsområdet ligger i Östra Kikkejaure sameby (Sametinget 2017). Samisk renskötsel har förekommit i landsdelen sedan lång tid (jfr Aronsson 1991, Hedman 2003 och Karlsson 2006). Enligt registreringar av härdar i FMIS, arkeologiska undersökningar av sådana och ännu kvarvarande visten i landsdelen har samiska visten funnits före jordbruks- och skogstorpkolonisationen, och även parallellt med denna. Figur 3. Landskapet med utredningsområdet består jordartsmässigt av morän (gråblått) och torv (brunt). Moränryggar och moränkullar redovisas med klarare blå och rosa färg. Områden som redovisas gröna med ljusa prickar består av isälvsediment och grus. Röda områden med gråblåa prickar består av berg med tunt moräntäcke. Svarta linjeobjekt är isälvsrännor. Karta: SGU Kartvisaren jordarter 1:25 000-1:100 000.
9 Utredningsområdet och Markbygden i övrigt fornminnesinventerades av Riksantikvarieämbetet år 1989 med som ansvarig för inventeringsverksamheten i övre Norrland (Magnusson 1989). Ett 30-tal arkeologer deltog i inventeringsarbetet, varav gjorde terrängrekognosceringen i det område som bl.a. innefattade utredningsområdet på det ekonomiska kartbladet 24K6a (Klang 1989). var handledare och granskade inventeringsresultatet (a.a.). Registreringen i FMIS kring Holmträsket härrör från denna inventering. Fältarbetet gjordes i samarbete med Lantmäteriet och med en ambitionsnivå som innebar att fornminnesinventerarna hade stora arealer att gå igenom per fältdag. Syftet var att bygga upp en riksgiltig fornminneskunskap som underlagsmaterial till mer detaljerade undersökningar vid behov i samband med exploateringsplanering, forskning och hembygdskunskap (jfr Jensen 1997). Efter fornminnesinventeringen 1989 har några arkeologiska översiktliga analyser berört Markbygden och några arkeologiska mer noggranna utredningar berört delar av området, dock har inga utredningar utförts med resultat införda i FMIS i eller i anslutning till nu aktuellt utredningsområde. Figur 4. Utdrag ur generalstabskartan från år 1892. Utredningsområdet ligger strax väster och norr om Holmträsket (på kartan Holmtr.) och något öster om gränsmarkeringen på kartan (mellan Arvidsjaurs och Piteå socknar). Kartan visar att skogsmark helt dominerar i området, som har inslag av jordbruksbebyggelse i form av små enheter med begränsade åkermarker (gult kring husmarkeringar på kartan) och mer utbredda ängsmarker, ofta i myrmarker (grönt på kartan). Rikets allmänna kartverks arkiv: J242-35-1.
10 Utredningens utgångspunkter och utförande Metoder vid utredningen relaterades till områdets och projektets förutsättningar. Riksantikvarieämbetets gällande riktlinjer för arkeologiska utredningar följdes. Förutsättningarna innebar att hela den berörda markytan genomsöktes noggrant. Inga markslag undantogs den noggranna genomsökningen, förutom myrmarker som bedömdes mer översiktligt. Okulär granskning av markytor inklusive selektiv sondning, samt grävning med spade i utvalda provrutor och i objekt med oklar fornminneskaraktär, var de metoder som inledningsvis bedömdes aktuella vid fältarbetet i denna utredning. Objekt med oklar fornminneskaraktär antogs kunna vara svårbedömda gropar som skulle kunna vara kokgropar, stubbtäktsgropar eller gamla rotvältor. Sådana kan vålla bedömningsproblem även vid sondning. Diffusa stensamlingar som skulle kunna vara härdar, bengömmor eller alternativt naturbildningar skulle också kunna vara aktuella för provundersökningar med spade, om sondning i sådana objekt inte kunde ge tillförlitlig information. Alla eventuella provundersökningar skulle avbrytas så snart en bedömning kunde göras och innebar således att ingen total undersökning var aktuell, varken som förundersökning eller slutundersökning, eftersom sådana kräver särskilda beslut av länsstyrelsen. Erfarenhetsmässigt skulle det kunna bli fråga om högst ett fåtal mindre provundersökningar, eftersom okulär granskning och sondning i normalfallet medger tillförlitliga bedömningar. Fältarbetet förbereddes med en genomgång av relevant litteratur, rapporter, FMIS, Skogsstyrelsens hemsida Skogens pärlor med resultat från projektet Skog & Historia, Sametingets hemsida, SGU:s hemsida, Lantmäteriverkets hemsida med historiska kartor samt upprättat samrådunderlag av Sweco. Utredningen i fält planerades i två etapper. Den första etappen inleddes med identifiering av utredningsområdet med hjälp av kartmaterial, koordinater för utredningsområdets gränser och GPS. Därefter vidtog den noggranna okulära granskningen av markytor inklusive selektiv sondning. Påträffade lämningar registrerades enligt aktuella riktlinjer (Riksantikvarieämbetet 2014a och 2014b). I enlighet med gängse rutiner enligt riktlinjerna undantogs kulturspår av sentida och begränsat kulturhistoriskt intresse från registrering. Närliggande tidigare kända fornlämningar analyserades med hänsyn till om de kunde vara felmarkerade eller ofullständigt markerade i FMIS, d.v.s. om de skulle kunna beröras av planerad elledning. Därefter utvärderades resultatet av en första genomgång av utredningsområdet i etapp 1. Utvärderingen ledde till att kompletterande mer intensiv sondning inom utvalda markytor inom ramen för en utökad etapp 1 genomfördes, men att ingen grävning med spade i en etapp 2 bedömdes behövlig.
11 Resultat Fältförberedelser Ingen hembygdslitteratur eller annan litteratur med uppgifter om speciella aktiviteter i utredningsområdet hittades förutom informationstexten på baksidan av Gula kartan Norrdubbla 24K:60. Den informationen togs fram vid Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering 1989 och redovisas även i FMIS vad gäller fornminnen. Bebyggelseutvecklingen som beskrivs framhåller samiska bosättningar sedan lång tid tillbaka i historien och jordbrukskolonisation på 1800-talet med enstaka nybyggen och torp i vidsträckta skogar. Jakt, fiske, skogsbruk och ängsbruk förekom inom vidsträckta områden. Informationstexten beskriver även att förhistoriska boplatser är svåra att upptäcka, men framhåller stenåldersboplatsen vid Holmträsket och ett förhistoriskt kvartsbrott där material för redskapstillverkning tagits några km nordost om Holmträsket. Objekt enligt FMIS redovisas ovan under rubrik Inriktning och problemformuleringar. Terrängskuggningskartan i FMIS, baserad på laserscanning, (figur 5) redovisar ett stort antal gropar, skuggningar och en struktur som kontrollerades i fält i utredningsområdet. Ingen sådan grop eller skuggning visade sig vara fornlämning, men flera visade sig vara små, sentida täktgropar. Figur 5. Utdrag ur terrängskuggningskarta med markeringar för fornminnen enligt FMIS. Karta: FMIS.
12 Projektet Skog & Historia redovisar inga fornminnen i eller i närheten av utredningsområdet. Sametingets och Östra Kikkejaures hemsida saknar indikationer på historiska platser i form av arbetshagar och utfodringshagar i anslutning till utredningsområdet. SGU:s hemsida redovisar inga mineralresurser eller malmfyndigheter i eller vid utredningsområdet och därmed inga indikationer på gamla prospekteringar och gruvhål i markerna. Genomgången av historiska kartor resulterade i att stigar som berör utredningsområdet identifierades och att en byggnad redovisas där härden RAÄ Piteå socken finns registrerad i FMIS (figur 6, figur 7 och figur 8, jfr med Bilaga 3). Figur 6. Utdrag ur den ekonomiska kartan från år 1951. En stig slingrar sig fram väster och norr om Holmträsket i mark som berörs av utredningsområdet. I övrigt inga kulturhistoriska indikationer förutom namnet Lappkåtatjärnen och att utredningsområdet huvudsakligen ligger i skogsproduktionsområdet Pite Kronopark. Rikets allmänna kartverks arkiv: Stordubbla (Norrdubbla) J133-24K6a53.
13 Figur 7. Utdrag ur generalstabskartan från år 1859-78. Holmträsket hör till bebyggelseenheten Bastuudden (visas även på den ekonomiska kartan, se figur 6). Från Åselet i norr leder en stig ner till en byggnad vid Lappkåtatjärnen. Ingen färdväg eller stig redovisas mellan Lappkåtatjärnen och Bastuudden. Rikets allmänna kartverks arkiv: J122-28-1. Figur 8. Utdrag ur avvittringskartan från år 1864. Holmträsket hör till bebyggelseenheten Bastuudden som har ängsmarker vid stränderna (grönt på kartan). Till höger om Holmträsket ser man Lappkåtatjärnen. En stig leder till en byggnad där på kartan. Norr på kartan mot höger. Lantmäterimyndigheternas arkiv: 25-PTJ-564:83.
15 Figur 9. Utredningsområdets södra del med gallrad tallskog och goda besiktningsförhållanden med här och var smärre markskador. Foto mot N: 2017. Figur 10. Utredningsområdets södra del med en saltsten som viltvårdsobjekt. Foto mot Ö: 2017.
16 Figur 11. Den nordligaste delen av utredningsområdet består av en myrmark och bortom denna en mindre moränkulle med härden RAÄ Piteå socken. Foto mot NO: 2017. Vetenskaplig tolkning Utredningsområdet har nyttjats i samband med renskötsel, jakt, skogsbruk och i mindre omfattning inom jordbrukets utmarker (ängs- och betesmark). De objekt som registrerades i denna utredning tillför inga nya vetenskapliga tolkningar om utredningsområdets bebyggelseutveckling och fornminnesstruktur (jfr Länsstyrelsen Norrbotten m.fl. 1998), men några slutsatser som berör de registrerade lämningarna kan framhållas. Den tidigare registrerade härden RAÄ Piteå socken har i denna utredning visat sig troligen har varit en byggnad på 1800-talet till vilken en stig ledde från Åselet. Sannolikt var byggnaden en timrad kåta som kan ha nyttjats både för renskötsel och ängsbruk till nybygget Åselet. Det kan dock inte helt uteslutas att härden och byggnaden på de historiska kartorna är två olika objekt nära intill varandra, varav inga lämningar efter byggnaden har registrerats. Den registrerade färdvägen LK2017:299 kan vara svår att utskilja i terrängen men syns på både terrängskuggningskartan (figur 5) och den ekonomiska kartan från 1951 (figur 6). Den är förvånansvärt välbyggd med tanke på att den redovisas som stig 1951. Troligen anknyter den till stigen mot Åselet, som vid mitten av 1800-talet slutade vid kåtan RAÄ Piteå socken intill Lappkåtatjärnen (figur 7 och figur 8) och mot slutet av 1800-talet fick en fortsättning öster om Holmträsket, söderut mot Bastuudden (figur 4). Den registrerade färdvägen förefaller ha byggts under första hälften av 1900-talet för skogsbrukets transportbehov och övergivits under århundradets andra hälft i samband med breddning, förstärkning och kurvrätning av vägen. Färdvägen användes även för andra transporter väster om Holmträsket mellan Åselet och bebyggelse söderut ner mot Granberg och Manjärvträsket (jfr figur 4). Det kan ha varit i
17 samband med att vägen byggdes mellan gårdar och skogstorp som kojan (LK2017:295) och härden (LK2017:297) började användas. Vidare undersökningar Inga ytterligare arkeologiska utredningar eller undersökningar bedöms behövliga i utredningsområdet för att kartlägga befintlig fornminnesstruktur. Av vetenskapligt intresse för vidare undersökningar vore att specialstudera platsen med härden RAÄ Piteå socken och stigen dit, men en sådan studie skulle i så fall beröra mark utanför och angränsande till utredningsområdet för denna rapport. Eftersom landskapet har använts i samband med olika aktiviteter som t.ex. jakt och renskötsel genom tiderna kan det aldrig uteslutas att fornfynd och mycket diffusa markstrukturer finns deponerade/tappade/gömda i terrängen där inga indikationer syns på marken i den täckande vegetationen. Om sådana kommer fram vid grävning ska Länsstyrelsen Norrbotten kontaktas för besked om hur man går vidare. Utvärdering Utredningens syften får anses uppfyllda. Utredningen har undersökt om fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar av betydelse förekommer i utredningsområdet. De objekt som påträffades har registrerats, beskrivits och fotograferats samt bedömts enligt gängse rutiner enligt Riksantikvarieämbetets riktlinjer. Inga speciella problem att identifiera utredningsområdet och göra utredningen kunde noteras. Det kan inte råda några oklarheter om utredningens avgränsning i terrängen. Markytor som utreddes okulärt och med hjälp av sond kunde bedömas utifrån beprövad vetenskaplig erfarenhet och antikvarisk sakkunskap. Inga frågetecken som arkeologiskt behöver utredas ytterligare bedöms kvarstå.
18 Referenser Aronsson, Kjell-Åke. 1991. Forest Reindeer Herding A.D. 1-1800. University of Umeå. Department of Archaeology. Bergström, Mia. 2017-06-30. Epostbrev och telefonsamtal med beställning. Enercon & Sweco. 2016. Planerade 150 kv ledningar inom Markbygden etapp II. Samrådsunderlag 2016-06-02. FMIS. Riksantikvarieämbetets nationella fornminnesinformationssystem. http://www.raa.se/cms/fornsok/start html Hedman, Sven-Donald. 2003. Boplatser och offerplatser. Ekonomisk strategi och boplatsmönster bland skogssamer 700-1600 AD. Studia Archaeologica Universitatis Umensis 17. Doktorsavhandling, institutionen för arkeologi och samiska studier vid Umeå universitet. Jensen, Ronnie, (red.). 1997. Fornminnesinventeringen nuläge och kompletteringsbehov. En riksöversikt. Riksantikvarieämbetet, Kunskapsavdelningen. Karlsson, Nina. 2006. Bosättning och resursutnyttjande. Miljöarkeologiska studier av boplatser med härdar från perioden 600-1900 e. Kr inom skogssamiskt område. Umeå universitet. Institutionen för arkeologi och samiska studier. Klang, Lennart. 1989. Organisationsplan för FD Norr 1989. Del 1: Fornminnesinventeringen för den ekonomiska kartan. Arbetshandlingar och PM, Riksantikvarieämbetet, regionkontoret i Luleå, Nr 1989:4. Lantmäteriet. Historiska kartor. Finns sökbara på http://www.lantmateriet.se. Lantmäteriet. 1991. Norrdubbla 24K:60. Gula kartan. Med informationstext på baksidan om bebyggelse, naturlandskap och fornlämningar. Länsstyrelsen Norrbotten. 2009. Anvisningar för arkeologiska rapporter i Norrbottens län. Uppdaterad april 2009. Länsstyrelsen Norrbotten m.fl. 1998. Arkeologi i Norrbotten en forskningsöversikt. Med bidrag av Ájtte, Norrbottens museum, Riksantikvarieämbetet och Silvermuseet. Länsstyrelsen i Norrbottens län, Rapportserie nummer 14/1998. Magnusson, Gert. 1989. Fornminnesinventering 1989. Organisationsplan. Riksantikvarieämbetet. Fornminnesavdelningen. Pellijeff, Gunnar. 1988. Ortnamnen i Norrbottens län. Del 11. Piteå kommun. A. Bebyggelsenamn. Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. Riksantikvarieämbetet. 2014a. Lista med lämningstyper och rekommenderad antikvarisk bedömning. Riksantikvarieämbetet 2014-06-26. Riksantikvarieämbetet. 2014b. Fornlämningsbegreppet och fornlämningsförklaring. För tillämpning av 2 kap. 1 och 1a kulturmiljölagen. Riksantikvarieämbetet 2014-07-03. Sametinget 2017. http://www.sametinget.se/ Förteckning över samebyar och kartor över rennäringens markanvändning. SGU. Kartvisaren. http://www.sgu.se/sgu/sv/produkter-tjanster/kart-tjanst_start.htm Skogsstyrelsen. Skogens pärlor. https://minasidor.skogsstyrelsen.se/skogskartan/ SNA. 1994. Berg och jord. Temaredaktör Curt Fréden. I: Sveriges Nationalatlas. Temavärd Sveriges geologiska undersökning.
19 Förkortningar Dnr Diarienummer FMIS SGU SNA Wp Riksantikvarieämbetets nationella fornminnesinformationssystem Sveriges Geologiska Undersökning Sveriges nationalatlas Waypoint (koordinatpunkt vid registrering med GPS) I rapporten förekommer vedertagna förkortningar för väderstreck, N, S, V och Ö, samt kombinationer, t.ex. VNV-OSO (= från västnordväst till ostsydost). Bilagor Bilaga 1 (s 20) består av en Sverigekarta med Norrbottens län, Piteå stad och utredningsområdet. Bilaga 2 (s 21) är en orienteringskarta över aktuell del av Markbygden. Bilaga 3 (s 22) visar utredningsområdet i förhållande till fornminnen och planerad elledning. Bilaga 4 (s 23) består av en karta med registrerade objekt. Bilaga 5 (s 24-25) består av en objekttabell med fotobilder och beskrivningar av registrerade objekt vid utredningen. Bilaga 6 (s 28) består av koordinater SWEREF 99TM för objekt registrerade vid utredningen. Bilaga 7 (s 29) består av en fotolista.
20 Bilaga 1 Sverigekarta med Norrbottens län, Piteå stad och utredningsområdet markerat med röd stjärna. Karta:.
21 Bilaga 2 ORIENTERINGSKARTA Orienteringskarta med huvudalternativ, alternativ sträckning och anslutningsledning. Karta: Sweco 2017-05-24.
28 Bilaga 6 Koordinater SWEREF 99TM, med handhållen GPS vid fältarbetet WP ID Lämningstyp GPSkoordinat Kartredovisning GPSkoordinat 295 LK2017:295 Koja i förfall punktobjekt 741022.814 7281020.943 296 LK2017:296 Härd punktobjekt 741711.051 7281630.454 297 LK2017:297 Härd punktobjekt 741448.241 7281536.101 298 Inget ID Utgår 741479.361 7281501.987 299 LK2017:299 Färdväg linjeobjekt 741277.980 7281475.677 300 LK2017:299 Färdväg 741292.305 7281476.760 301 LK2017:299 Färdväg 741327.738 7281467.067 302 LK2017:299 Färdväg 741356.478 7281457.040 303 LK2017:299 Färdväg 741384.652 7281454.353 304 LK2017:299 Färdväg 741409.291 7281452.379 305 LK2017:299 Färdväg 741427.032 7281452.516 306 LK2017:299 Färdväg 741445.901 7281460.246 307 LK2017:299 Färdväg 741459.577 7281470.228 308 LK2017:299 Färdväg 741469.459 7281480.119 309 LK2017:299 Färdväg 741486.174 7281502.555 310 LK2017:299 Färdväg 741499.900 7281518.586 311 LK2017:299 Färdväg 741515.714 7281538.485 312 LK2017:299 Färdväg 741529.293 7281554.616 313 LK2017:299 Färdväg 741543.267 7281571.564 314 LK2017:299 Färdväg 741548.223 7281595.482 315 LK2017:299 Färdväg 741554.519 7281626.674 316 LK2017:299 Färdväg 741251.313 7281468.082 317 LK2017:299 Färdväg 741216.715 7281448.298 318 LK2017:299 Färdväg 741190.437 7281433.796 319 LK2017:299 Färdväg 741168.562 7281415.409 320 LK2017:299 Färdväg 741150.921 7281396.815 321 LK2017:299 Färdväg 741140.002 7281377.102 322 LK2017:299 Färdväg 741128.185 7281366.492 323 LK2017:299 Färdväg 741101.343 7281336.499 324 LK2017:299 Färdväg 741072.451 7281316.633 325 LK2017:299 Färdväg 741051.649 7281303.708 326 LK2017:299 Färdväg 741035.368 7281289.369 327 LK2017:299 Färdväg 741029.464 7281272.873 328 LK2017:299 Färdväg 741021.596 7281262.145 329 LK2017:299 Färdväg 741012.846 7281248.657 330 LK2017:299 Färdväg 740998.521 7281245.897
29 Bilaga 7 Fotolista Foto samtliga bilder: Digitala bilder Nr Objekt och hur foton tagits Kategori Antal LK2017:295 Stuga i förfall med anslutande stig, Byggnad som ej anmäls till 1 mot ONO FMIS LK2017:296 Härd, mot NO Fornlämning 1 RAÄ Piteå socken 213:1 LK2017:297 Härd, mot S. Övrig kulturhistorisk lämning 1 LK2017:299 Färdväg, mot SSV, NV och V Övrig kulturhistorisk lämning 3 Nr Terräng och vegetation Kategori Antal Figur 9 Södra delen av utredningsområdet, Landskapsbild med täktgrop 1 mot N Figur 10 Södra delen av utredningsområdet, Landskapsbild 1 mot Ö Figur 11 Nordligaste delen av Landskapsbild 1 utredningsområdet, mot NO Försättssidan Norra delen av utredningsområdet, mot SV Landskapsbild med den övergivna färdvägen LK2017:299 1