Predikan nyårsdagen Bibeltext: Rom 14:7-9 Ingen av oss lever för sig själv och ingen dör för sig själv. Lever vi så lever vi för Herren. Dör vi så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. Kristus har dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda. Vi firar i år 500-års jubileet av den protestantiska reformationen. Som förgrundsgestalter i denna reform och väckelserörelse inom den romersk katolska kyrkan som ledde till frigörandet av den evangeliska, eller evangelikala och reformerta kyrkan möter vi giganter i kyrkohistorien som John Wycliffe, John Huss, Martin Luther, Jean Calvin och många fler. Som ett resultat av reformarbetet formulerades fem allena för att göra det enkla bibliska evangeliet tydligt och lättillgängligt för alla och för att skapa en sammanfattning av de innersta sanningarna och angelägenheterna som reformationen handlade om. Sola Scripturan Sola Gratia Sola Fide Solus Christus Soli Deo Gloria Eftersom reformatorernas stora iver gällde att nå ut till folket på folkets språk, men också låta översätta Bibeln till olika språk för att allmänheten skulle få del av Guds Ord, riktas det ibland kritik mot den evangeliska kyrkan där man menar att man genom att ge Bibeln till vanligt folk öppnar upp för privata tolkningar och villoläror och därmed en uppsjö av riktningar och sekter vilket skulle tyda på splittring snarare än enhet i Kristi kropp, och därmed bevisa att reformationen var av ondo. Nu säger Jesus själv att han har kommit att splittra med sanningens svärd, (Luk 12:51) och vi kan därför inte dra en generell slutsats att all separation skulle vara av ondo. Ja, Paulus går så långt att han i sin utvärdering av situationen i Korinth säger Det måste finnas partier bland er, för att visa vilka av er som är äkta (1 Kor 11:19). Bibeln uppmanar oss att kämpa för den tro som en gång för alla överlämnats åt de heliga (Jud 1:3) av apostlarna. Och det reformatorerna insåg var att
det romerska systemet kämpade för något helt annat än vad apostlarna överlämnade åt de heliga. Därav uttrycket Sola Scriptura - Skriften Allena. Många tror felaktigt att detta inte innebär någon koncensus i tron eller något tolkningsföreträde överhuvudtaget utan att det lämnar öppet för biblisk anarki, där man får läsa in vad man vill i texterna och hävda vilka idéer som helst med hjälp av bibelcitat tagna ur sitt sammanhang, och hävda filosofier som inte utan krumsprång går att försvara med Skrifterna. Reformatorerna och den Evangeliska kyrkans mest betydelsefulla teologer och förkunnare har varit av en helt annan uppfattning. Det är både möjligt och nödvändigt att formulera den Bibliska tron och den Evangeliska kristendomen utifrån principen: Skrift ska tyda Skrift och de klara påståendena ska vara vägledande för de mindre klara! Vi tror helt enkelt att man visst kan veta vad Bibeln säger om tro och liv samt att man visst kan veta vad som inte är idéer och praxis som kan försvaras med Guds Ord. (Oftast kan det vara svårare att få människor att avstå från förvrängda tillägg av Skrifterna än att få dem att acceptera hela det grundläggande innehållet i tron!) Som ett resultat av denna kallelse och längtan att tydliggöra, förenkla utan att förminska, och att förmedla de grundläggande kristna sanningarna framställdes (framför allt under 15, 16, och 1700-talen) många sk katekeser eller bekännelseskrifter. De allra flesta är nästan identiska i sitt innehåll även om formuleringarna varierar, med små avvikelser när det gäller synen på dop, nattvard och hur en församling ska ledas. Detta år ska vi, som ett led i att prisa Gud för reformationen och uppmärksamma och fira frigörelsen från villolärorna och vidskepelsen i den Romersk katolska och flera av de ortodoxa kyrkorna, tillsammans ta del av en av de mest lättlästa och varmhjärtade av dessa bekännelseskrifter. Ni kanske funderar på om det ska bli Luthers lilla katekes eller kanske Westminsterkatekesen som ni hört mig citera otaliga gånger. Det är faktiskt ingen av dessa, och faktiskt, denna gång inte heller Frälsningsarméns handbok i lärosatserna, den skulle bli för lång och komplicerad. Vi ska
visserligen lära oss att sjunga våra lärosatser genom att använda var och en av dem som månadens kör, men den protestantiska katekes jag valt att lyfta fram är en av de tidigaste, från 1563. Den s.k. Heidelbergkatekesen. Den är uppbyggd med frågor och svar och bibelord som styrker de påståenden som görs i svaren. Vi kommer inte att läsa alla bibelord, det skulle kanske kännas lite långt. Men vi ska varje söndag, högt tillsammans läsa söndagens frågor och svar. När vi så kommer fram till sista söndagen 2017 så har vi fått en makalös insikt i vad vi tror på som kristna, och dessutom på ett vackert och gripande sätt, genom det språk som Heidelberg-katekesen använder (visserligen i min översättning). De söndagar vi av olika anledningar inte predikar över de olika lärosatserna, så läser vi dem tillsammans, eller tar upp dem i tisdagens bibeltimme. Så låt oss skrida till verket och tillsammans läsa fråga 1 och 2. (Projektor) Fråga 1: Vilken är din enda tröst i liv och död? Svar: Att jag, med kropp och själ både i livet och döden, inte tillhör mig själv, utan min trogne Frälsare, Jesus Kristus. Han har med sitt dyrbara blod fullkomligt betalat för alla mina synder, och återlöst mig från all djävulens makt. Han bevarar mig således, så att inte ett hårstrå kan falla från mitt huvud utan min himmelske Faders vilja; ja, så att allting måste samverka till min salighet. Därför att jag tillhör honom försäkrar han mig också om evigt liv genom sin helige Ande, och gör mig av hjärtat villig och beredd att framgent leva för honom. Fråga 2: Vad behöver du veta för att leva och dö salig i denna tröst? Svar: Tre saker: För det första, hur stor min synd och mitt fördärv är; för det andra, hur jag blir återlöst från alla mina synder och mitt fördärv; och för det tredje, hur jag ska vara tacksam till Gud för en sådan återlösning. (Projektor fråga 1)
Lägg märke till det omedelbara anslaget vilket är din enda tröst? Det är denna sanning som gör det kristna evangeliet så underbart enkelt och befriande. Det handlar inte om tusen olika saker och massor av villkor som måste uppfyllas för att man ska bli frälst det handlar om en enda tröst. Ett enda objekt för min tro, min tillit och min förtröstan. Vi bekänner oss till Bibelns Gud så som han har uppenbarat sig och verkat i Herren Jesus Kristus. Han är vår tros föremål, substans, ursprung och mål. Allt handlar om Jesus! Katekesen tar omedelbart nästa steg och tar upp ämnet tillhörighet. Detta ljuvliga ord! Att få tillhöra, att höra någon till, i ordets främsta och bästa bemärkelse. Här dras alla grunder för egen förtjänst eller tro på mig själv undan. Evangeliet handlar aldrig om vad jag ska göra för Gud, utan om vad han har gjort för mig. Den som säger att det vi gör för Gud är en del av evangeliet har redan börjat förvränga det! Evangeliet berättar om att jag med hela mig får tillhöra någon annan, jag får vara identifierad med och förtrösta på, jag får vara buren av min Frälsare och Herre. Det är utifrån denna tillit som min kärlek och mina goda egenskaper och goda livsval sker. 1 Kor 6:19-20 Ni tillhör inte er själva, ni är köpta till ett högt pris. Tit 2:14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. Vi får också glädja oss över hur katekesen lyfter fram vår Frälsares trofasthet, han är den trogne Frälsaren! Joh 6:39 Det oerhörda pris med vilket vi är köpta är naturligtvis hans eget offer på korset hans lidande, hans död, hans uthärdande av Faderns vrede över våra synder, och hans utgjutna blod. I och med detta är den troende återlöst från alla sina synder, lägg märke till att katekesen lyfter fram alla våra synder som avbetalade. Våra tidigare, våra nuvarande och våra framtida. Därmed är varje kristen också återlöst och räddad från djävulsk påverkan på sina liv och har både rätt och möjlighet att med sin bön och sina livsval driva satan på flykten!
Är det inte underbart att vi redan i den första frågan också får påminna oss om Guds suveränitet och totala förutbestämda allmakt över allt som sker. Ordet som citeras i texten är naturligtvis det stora påståendet från Romarbrevet 8:28 Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut! Här sägs det inte bara att det kan samverka utan att allt måste samverka. Alla våra omständigheter och alla djävulens, världens och köttets attacker på oss är med gudomligt våld tvingade att samverka till vår salighet! Den första frågan avslutas med sanningen om frälsningsvissheten. Den lyfter fram Andens inre vittnesbörd, och kännetecknet på varje sann kristen, ett hjärta som är villigt och en själ som är beredd att leva för Jesus! Vi skulle kunna sjunga Fanny Crosbys sång nu: Saliga Visshet Ef 1:13:-14 säger: 13 I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris. Lägg märke till ordet Förskott och Garanterar. Det är sådana termer som får katekesen att använda orden försäkrar han mig om evigt liv. (Projektor fråga 2) Fråga två är mycket kortare och fungerar lite som ett avstamp för kommande frågor och svar. Den börjar med att ta upp den oerhört viktiga, grundläggande, ja, avgörande sanningen om vårt syndamedvetande. Vi kommer aldrig att rätt förstå storheten i evangeliet och nådens enorma gåva om vi först inte har insett i vilket skriande behov vi är av frälsning och förvandling. När Bibeln beskriver den fallna mänskliga naturen i de dystraste av färger gör den inte det för att håna Guds skapelse till sin avbild, människan, utan för att i kärlek väcka oss över vad vi som skulle varit i egenskap av skapelsens krona har blivit i synd och otro! Det är bara skrifterna som kan ställa rätt diagnos på oss, men det är också den som visa vägen till den rätta medicinen!
Det andra som är lika avgörande som insikten av vårt behov, är naturligtvis insikten i hur man blir frälst. Här är det läge att skärpa alla sina sinnen. För det är på denna punkt som hela den evangeliska kristendomen hänger, och det är kring denna punkt som hela reformationen roterar. Och den kan uttryckas så enkelt. Frälsning ges av nåd allena, genom tro allena, på Jesus Kristus allena, och dess första kännetecken är genuin omvändelse! Joh 17:3 Och detta är det eviga livet: att de känner sig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus. Apg 10:43 Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn. Den första HERRENS DAG avslutas med en sanning som förkunnas i Skrifterna, nyckeln till det rika livet i Kristus. Det är enastående och oerhört insiktsfullt formulerat, och gör att vi kan vara fria att leva inifrån drivna av den nya lag som den helige Ande lagt i våra hjärtan. Katekesförfattarna hade kunnat använda uttrycket hur jag ska kunna älska Gud men använder istället ordet tacksam. Ett kristet liv, och kristen tillväxt är en tillväxt i tacksam kärlek. Vi blir goda, vi väljer det goda, vi gör det goda av tacksamhet till den Herre som gjort allt för oss. Honom som vi tillhör i liv och död, han vår enda tröst!