Arkeologisk förundersökning gällande del av golv i samband med ombyggnad av scen i Åmåls gamla kyrka / Kulturmagasinet Arkeologisk förundersökning Gällande RAÄ Åmål 144 Åmål socken, Åmåls kommun Margareta Nilars Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2015:14
Arkeologisk förundersökning G ä l l a n d e f o r n l ä m n i n g R A Ä Å m å l 1 4 4, Å m å l o c h k o m m u n Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Rapport 2015:14
Författare Margareta Nilars Omslagsbild Omslagsbilden visar stadsvapnet i Åmåls stads privilegiebrev utfärdat av drottning Kristinas förmyndarregering år 1643. Västarvet kulturmiljö/lödöse museum Museivägen 1 448 37 Lödöse Telefon 010-4414265 Mobil 0760-517725 E-post mats.hellgren@vgregion.se Hemsida www.vastarvet.se
INNEHÅLLSFÖRTECKNING Sammanfattning... 7 Bakgrund... 7 Topografi och fornlämningssituation... 8 Åmåls gamla kyrka... 8 Undersökningsresultat... 8 Frälsesläkten Rosenbielke... 12 Tolkning... 12 Referenser... 15 Tekniska och administrativa uppgifter... 16 Bilaga 1... 17 Färdigställda rapporter 2015... 18
5
Fig. 1. Utsnitt ur Åmåls kommuns fastighetskarta. (Tekis-GI) 6
Titel Sammanfattning Västarvet kulturmiljö/lödöse museum har utfört en arkeologisk förundersökning i Åmåls gamla kyrka (RAÄ 144). Arbetet föranleddes av en viss ombyggnad inuti kyrkan. Framme i kordelen fnns en scen uppbyggd. Denna scen var i behov av reparation samt att den skulle höjas. Därutöver skall även markduk och fuktspärr läggas i golvet. Vid undersökningen i golvet i koret framkom ett gravkor som sannolikt byggdes i samband med att kyrkan byggdes mellan 1666-1669. Därutöver påträffades även två skelett omsvepta av näver av okänd ålder. Fig 2. Kyrkan under magasinstiden. Söderporten sitter ännu på plats. Denna öppning murades igen 1968. Foto Philip Enger Bakgrund Åmåls kommun hade för avsikt att göra en ombyggnad av en scen i trä som är framme i gamla kyrkans tresidiga kordel. Scenen skall stadgas upp samt höjas 30 cm. Ombyggnaden av scenen innebar att den gamla scenen monterades ner och den underliggande grusfyllningen från renoveringsåret 1968 togs bort. Förundersökningen utfördes under fyra dagar från den 13 19 mars 2013 av arkeolog Mats Hellgren, Västarvet kulturmiljö/lödöse museum, samt Margareta Nilars, kommunarkivarie/antikvarie i Åmåls kommun. Syftet med undersökningen var att om möjligt verifiera de skriftliga och muntliga källor som berättar om att en grund efter Åmål medeltida kyrka ligger inom 1600-talskyrkans murar och i kyrkans främre del. 7
Topografi och fornlämningssituation Den gamla kyrkobyggnaden i Åmål ligger inom fornlämning RAÄ 144 som består av en ödekyrkogård, numera anlagd som park. Fornlämningen är i sin tur belägen inom gränserna för 1600-talsstaden Åmål som har fornlämningsnummer RAÄ 35 i Åmåls socken. Kyrkogården/parken ryms inom ett område ca 115 x 80 m i riktning Ö-V och består av en flack gräsbeväxt sedimentplatå som överskärs av en korsformad allé med ca 4 meter breda gångar, flankerade av kraftiga lövträd. Kyrkogården slutade användas år 1828 då Åmåls norra kyrkogård togs i bruk. Bland gravmonumenten på ödekyrkogården återstår nu endast en liggande gravhäll och två resta gravstenar. Dessa är belägna i områdets centrala del. En stenkyrka, byggd 1666-1669, ligger inom kyrkogårdens/parkens östra del. Kyrkobyggnaden avkristnades 1806, då Åmåls nya kyrka invigdes, och såldes till privatperson. Byggnaden har fram till 1960-talet använts som lagerlokal och magasin. Åmåls gamla kyrka Det första kända omnämnandet där Åmål socken omnämns härrör från 1379. Men troligen fanns det en kyrka i Åmål långt tidigare än så. För det talar den bevarade medeltida dopfunten, daterad till 1200-talets senare hälft, som idag är i bruk i den nyare 1800-talskyrkan i Åmål. Flera källor talar för att Åmåls äldre kyrka varit av typen stavkyrka och att den använts under mycket lång tid. I ett kyrkligt inventarium från år 1583 står det att Åmåls kyrka var av trä och mestledes förlorad. Lars Hesselgren skriver i sin akademiska avhandling Dissertatio De Dalia från 1718 att Stadens gamla kyrka var av trä, en s.k. resekyrkia, emedan resta plankor bildade dess väggar (Hesselgren 1969:111) Undersökningsresultat Under scenen låg en gravhäll i kalksten i höjd med marken. Den låg inte på ursprunglig plats i kyrkan, utan lades dit 1968. Denna häll flyttades och ligger numera synlig i mittgången längst fram (se fig 11). Fig 3. Den stora gravhällen som den hade placerats 1968. Foto M. Nilars Grusfyllningen som framkom under scenen som enligt uppgift vara ca 2 dm tjockt visade sej på sina ställen vara upp till 60 cm. För att spara tid togs en minigrävare till hjälp. Ganska snart framkom en rad med flata stenar som till slut bildade en fyrkant med innermåtten 2,4 x 3 me- 8
ter stor och med en tjocklek av 0,6-0,7 m. Den södra sidan av muren var kraftigt rubbad och det sydöstra hörnet låg alldeles intill den befintliga byggnadens södra korvägg (se fig 10). Fig 4. Foto mot norr. Gravkorets västra, norra och östra mur. Foto M. Nilars Fig 5. Foto mot S-O. Gravkoret tangerar den befintliga kyrkans södra korvägg. Foto M. Nilars Muren rensades fram och visade sig bestå av murade liggande flata stenar med bruk emellan. Bruket som var rödbrunt till färgen smulades lätt sönder och verkade mest bestå av sand. Västarvet kulturmiljö/lödöse museum inspekterade muren och kunde konstatera att den troligen inte var en grund till en kyrka, då det i så fall hade varit riktigt hårt kalkbruk mellan stenarna. Stenmuren tolkades som lämningar efter ett gravkor. Inom och utom gravkorets murar var lagren kraftigt omrörda. Den norra och västra sidan av muren var bäst bevarad med puts kvar på insidan. Under den gröna presenningen på bilden ovan låg två framkomna gravar med näver som svepning. Eftersom näver förekommer som svepning i medeltida gravar pekar detta på att gravarna är äldre än kyrkobyggnaden. (Arkeologisk rapport av en ödekyrkogård från 1500-1600-talen i Ekshärad socken, sid 5. Värmlands Museum) (Stibéus och Ängeby 1997, s. 30). I samband med detta togs prov i form av en människotand och av en bit näver för ¹⁴C-analys. 9
Fig 6. Björn- eller hundklo hittad i en av gravarna öster om gravkoret. Foto M. Nilars Fig 7. Löst liggande kistlock av trä inom gravkoret. Foto M. Nilars Mitt i gravkoret låg ett kistlock av trä, 1.8 m långt, i nord-sydlig riktning. Man såg tydligt att detta inte fanns någon kista under locket. Locket avlägsnades försiktigt och under fanns äldre tegel, träbitar, tjärklumpar och byggbråte mm. Samma material täckte för övrigt hela den schaktade ytan under gruslagret. Tolkningen är att locket lagts löst där vid någon tidigare renoveringar. Kanske på 1870-talet. Det gjordes ett titthål inne i nordöstra hörnet av gravkoret som var ca 0,5 x 0,5 meter stort där det grävdes ned till botten. Muren var från toppen ner till botten 110 cm hög. Nära botten hittades en buteljbotten till en ölflaska. Fig 8. Titthålet i det N-Ö hörnet av gravkoret. Djup från övre sten till stenlagret i botten var 1,1 m. Foto M. Nilars 10
I botten av titthålet låg flata stenar intill varandra, som om de bildade ett stensatt golv eller ett plant underlag för kistor. Man kunde se att gravkorets hörn var välbyggt och i exakt 90 graders vinkel. Fig 9. Botten på titthålet i gravkorets nordöstra hörn, 1,1 m ner från övre murstenen. Som tidigare nämnt blev kyrkan avkristnad i början av 1800-talet, då byggnaden såldes till kommersrådet Bengt Norström för 500 riksdaler riksgäld. Från början diskuterades i kyrkorådet om man inte kunde riva den gamla kyrkan och återanvända stenen till den nya kyrkan. Men man kom fram till att det kostade mer än det smakade. År 1828 sålde Norströms arvingar kyrkan för 5000 riksdaler till handlaren Gustaf Kjellin som använde den som lagerlokal. På 1830-talet användes kyrkogården till kreatursmarknad. År 1878 inköptes kyrkan av vågmästare Petter Larsson och han använde den till brännvinsmagasin. På den tiden användes kyrkan även under en tid till teaterföreställningar. Vågmästare Larsson plockade bort allt från kyrkan som fanns kvar från kyrkotiden. Bland annat de 5 religiösa målningarna av Hans George Schüffner som fanns på läktarbröstet. Golvet bröts upp och alla gravstenar bortfördes och spreds ut lite varstans i staden. Gravstenarna användes till gångbanor och trappstenar. Även gravhällarna på kyrkogården bortfördes och användes av borgarna till trappor och spishällar. Mycket har alltså hänt i och omkring kyrkan som gjort att kulturlager och de gravar som fanns där inne har störts kraftigt. Antikvarie Brandel skriver år 1919 i ett brev till Riksantikvarieämbetet att omkring 1875 bröts det gamla golvet upp därvid blottades i östra delen av kyrkan en grav med 15 lik och en med 3. Magasinsarbetarna var i färd med att bryta lös silverplåtar och beslag på kistorna, men en larmad doktor Waldenström skyndade till och stoppade ofoget Som nämnts hittades buteljglas nere i det så kallade titthålet. Bland annat en botten till en ölflaska, märkt Liljedahl. Liljedahls glasbruk var verksamt mellan 1781-1917. Det låg även en del människoben i fyllningen och även de verkade ha flyttats omkring. Till exempel låg på ett ställe ett lårben tillsammans med ett överarmsben. Dessa ben fick ligga kvar där de hittades och täcktes sedan över. Mellan gravkoret och den befintliga kyrkans östra korvägg fanns två kistgravar som tolkades som äldre än 1600-talskyrkan. De begravda låg i en näversvepning vilket är en sed som förekom under medeltid. På samma ställe hittades också en björnklo. I detta område mellan gravkoret och östra korväggen hittades också en hel del gammalt grönt munblåst fönsterglas. För att klargöra huruvida dessa gravar härrör från en äldre och eventuellt medeltida kyrka togs som prov en bit näver för ¹⁴C-datering. Dock visade sig detta bli en sentida datering (se bilaga 1). 11
Ett mynt hittades, 1/6-dels öre från 1666. Myntets år sammanfaller med kyrkans byggnadstid. Mynt är daterande i sej eftersom de inte kan ha deponerats före präglingsåret. Det kan vara någon av byggarbetarna som tappat ett mynt under byggnationen eller så är det ett kollektmynt som fallit ur kollekthåven och letat sig ner genom golvspringorna. Gravkoret låg så pass långt fram i kyrkan så de gravsatta i den var sannolikt personer ur lokalsamhällets högre sociala skikt. Koret byggdes troligen samtidigt med den kyrkobyggnad som finns där idag och då runt åren 1666-1669. Frälsesläkten Rosenbielke Vilka i Åmåls socken var såpass stadd vid kassa så man kunde betala ett murat gravkor så långt fram i kyrkan? Det finns en familj i Åmål framträder som mest trolig och det är familjen Rosenbielke på Nygård. Ätten Rosenbielke introducerades i adelsståndet år 1625 och har nummer 52 i adelskalendern. Gården Nygård, eller Snärten som det också kallades, och dess underliggande gods överlämnades 1 juni 1632 som gåva av häradshövdingen och fogden Botvid Larsson Anckar (till Agnhammar i Grums och Nygård i Åmål) till dottern Karin Botvidsdotter och hennes man Jöns Bengtsson Rosenbielke. Botvid Larsson benämnde Nygård som vår sätesgård. En av Jöns och Karins söner major Arvid Rosenbielke fick sedan Nygård i arv och bodde där med sin hustru Christina Silfverswärd. Man vet att deras två söner Lars, död 1692, och Bengt, död 1696, är begravda i Åmåls kyrka. När fadern Arvid dör är inte känt eftersom uppgiften saknas i kyrkböckerna. I mantalslängden för Åmåls stad finns han nämnd 14 februari 1699 och den 29 februari år 1700 står han som avliden. Först den 14 september 1712 gjordes en inventering av avlidne major Rosenbielkes kvarlåtenskaper på Nygård (se Tössbo häradsrätt, volym F1:1. Landsarkivet i Göteborg.) Tolkning Tolkningen är att gravkoret i Åmåls gamla kyrka är byggt för medlemmar ur familjen Rosenbielke och då byggt under eller i nära anslutning till kyrkans byggnadstid. Därav namnet Nygårdsgraven. Ca 100 år senare begär kronobefallningsman Haqvin Lidbeck att för sej och sin familj få mura den s.k. Nygårdsgraven. Detta kan man tolka som att han ville bygga på det redan befintliga gravkoret på höjden. Det är därför möjligt att medlemmar ur familjen Lidbeck ligger begravd i ett lager ovanpå Rosenbielkes familjegrav. De begravningar som befanns mellan gravkoret och den befintliga kyrkans östra korvägg kan vara gravar från en tidigare kyrka. Dock visade ¹⁴C-dateringen från björknäver tillhörande en av gravarna på en sentida datering. Med tanke på att näver som svepningsmaterial är en ålderdomlig företeelse måste man ifrågasätta dateringen. 12
Fig 10. Planskiss över undersökningen. Högst upp syns lämningarna efter släkten Rosenbielkes gravkor 13
Fig 11. Scenen återuppbyggd och höjd. Gravhällen som låg under scenen är nu placerad längst fram i mittgången, framför scenen Foto M. Nilars 14
Referenser Hesselgren N. Lars. Dissertatio Academica de Dalia. 1718. Nyutgåva i faksimiltryck av det latinska originalet. Dalslands fornminnes- och hembygdsförbund. 1969. Lagerlöf, Erland. Medeltida träkyrkor. RAÄ 1985. Stibéus, Magnus och Ängeby, Gisela. 1997. Varnums medeltida sockenkyrka och Kristine hamns äldsta stadsbebyggelse. Arkeologi i Värmland. Karlstad. Värmlands Museum. Arkeologisk rapport av en ödekyrkogård från 1500-1600-talen i Ekshärad socken, Värmland. http://www.varmlandsmuseum.se/1/1.0.1.0/52/rapport%202002.17.pdf Arkiv Digital. Skannade kyrkohandlingar för Åmåls socken. SVAR. Mantalslängder för Åmåls stad. www.svar.ra.se Otryckta källor FMIS (Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem). 15
Tekniska och administrativa uppgifter Beslutande länsstyrelse... Länsstyrelsen i Västra Götalands län Länsstyrelsens diarienummer... 431-1813-2013 Datum för beslut... 2013-02-28 Ansvarig organisation... Västarvet/Lödöse museum Västarvets projektnummer... Va 11233 Typ av undersökning/åtgärd... Förundersökning Projektledare... Mats Hellgren Fältarbetsledare... Mats Hellgren Fältpersonal... Mats Hellgren, Sonia Jeffery Rapportansvarig... Mats Hellgren Uppdragsgivare... Åmåls kommun Kostnadsansvarig... Åmåls kommun Orsak till uppdraget... Ombyggnation Län... Västra Götaland Kommun... Åmål Socken... Åmål Fastigheter... Åmål 2:1 Fornlämningsnr... Åmål 144 Fältarbetstid... 13-21 mars 2013 Undersökningsyta... ca 35 m 2 Lägesangivelse... ekonomiska kartan Koordinater... N6548224 E368657 Koordinatsystem... SWEREF 99 TM Dokumentationshandlingar förvaras på Lödöse museum 16
Bilaga 1 17
Färdigställda rapporter 2015 2015:1 En Motte and Bailey-anläggning i Södra Ving socken. En forskningsundersökning. Ulricehamns kommun, Västergötland. Mats Hellgren 2015:2 Arkeologisk utredning inför detaljplan i Torsred. Trollhättans kommun, Västergötland. Pernilla Morner Åhman 2015:2 Arkeologi inför ny GC-bana i Södra Ving socken, Ulricehamns kommun, Västergötland. Elinor Gustavsson 2015:4 Arkeologisk efterundersökning gällande RAÄ Borås 146, Borås socken och kommun, Västergötland. Sofie Hultqvist 2015:5 Avgränsning av gårdstomten RAÄ Sandhult 159, Sandhult socken, Borås kommun, Västergötland. Sofie Hultqvist 2015:6 Arkeologisk förundersökning gällande RAÄ Södra Ving 21, Södra Ving socken, Ulricehamns kommun, Västergötland. Sofie Hultqvist 2015:7 Arkeologisk utredning inför detaljplan i Västra Tunhem. Västra Tunhem socken, Vänersborgs kommun, Västergötland. Sofie Hultqvist 2015:8 Arkeologisk utredning inför ny travbana i Hajom. Hajom socken, Marks kommun, Västergötland Sofie Hultqvist 2015:9 Arkeologi vid fem stenåldersboplatser i Backadalen, Nödinge socken, Ale kommun, Västergötland. Elinor Gustavsson 2015:10 Förunderundersökning i Torsred. Trollhättans kommun och socken, Västergötland. Sofie Hultqvist 2015:11 Arkeologisk förundersökning gällande Klostret 6:2 inom RAÄ 23. Lilla Edets kommun, Sankt Peders socken, Västergötland. 18
2015:12 Arkeologisk förundersökning i Hajom. Hajom socken, Marks kommun, Västergötland. Sofie Hultqvist 2015:13 Särskild undersökning för RAÄ Tranemo 558 och 559. Tranemo socken och kommun, Västergötland. Sofie Hultqvist 2015:14 Arkeologisk förundersökning av del av golv i samband med ombyggnad av scen i Åmåls gamla kyrka/kulturmagasinet. RAÄ Åmål 144. Åmål socken och kommun. Västergötland Margareta Nilars 19
20
21
22
23