Kvarteret Högskolan 1

Kvarteret Högskolan 1 Arkeologisk förundersökning av del av RAÄ nr 50:1, medeltida stadslager, inom kvarteret Högskolan 1, Jönköpings stad och kommun, Jönköpings län JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM Arkeologisk rapport 2016:26 Susanne Haltiner Nordström

Kvarteret Högskolan 1 Arkeologiska förundersökningar inom del av RAÄ nr 50:1, medeltida stadslager, inom kvarteret Högskolan 1, Jönköpings stad och kommun, Jönköpings län JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM Arkeologisk rapport 2016:26 Susanne Haltiner Nordström

Rapport, foto och ritningar: Susanne Haltiner Nordström Grafisk mall: Anna Stålhammar Tryck: Arkitektkopia, Jönköping Jönköpings läns museum, Box 2133, 550 02 Jönköping Tel: 036-30 18 00 E-post: info@jkpglm.se www.jkpglm.se Utdrag ur tryckta och ajourhållna ekonomiska kartor, Geografiska Grunddata samt Geodata (FUK) är återgivna enligt tillstånd: Lantmäteriet. Ärende nr MS2007/04833, nr MS2012/03742 samt dnr i2012/1091. ISSN: 1103-4076 JÖNKÖPINGS LÄNS MUSEUM 2017

Innehåll Inledning.... 5 Målsättning och metod... 5 Topografi.... 5 Fornlämnings- och kulturmiljö..............................................6 Tidigare undersökningar.... 6 Resultat.... 7 Förundersökning dnr 267/2015.........................................7 Förundersökning dnr 136/2016.........................................9 Analys....11 Fynd...13 Sammanfattning...14 Åtgärdsförslag....14 Administrativa uppgifter....16 Referenser....17 Tryckta källor....17 Arkiv....17 Kartunderlag....17 Bilagor Bilaga 1. Pollenanalytisk undersökning av jordprover från årderspår och överlagrande matjord från kvarteret Högskolan 1 i centrala Jönköping

figur 1. Utdrag ur ekonomiska kartans blad 64E0fS. Skala 1:10 000. De två förundersökningsområdena är markerade med blå rektangel.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 5 Inledning Våren 2016 utförde Jönköpings läns museum en arkeologisk förundersökning, och senare en kompletterande förundersökning, inom kvarteret Högskolan 1, inom del av RAÄ nr 50:1 bestående av medeltida stadslager. Beställare var Högskolefastigheter AB som ska uppföra en byggnad på platsen för den nuvarande parkeringen. Det första förundersökningsområdet var ca 1 600 m 2, stort (dnr 267/2015). Under sommaren 2016 utfördes en kompletterande förundersökning, nu strax öster om det tidigare området. Här planeras en parkeringsyta. Området var ca 1300 m 2 stort och det var samma beställare (dnr 136/2016). Fält- och rapportansvarig var Susanne Haltiner Nordström. Målsättning och metod De två undersökningsområdena låg i sin helhet inom fornlämning 50:1, stadslager, och syftet med dem var att se om kulturlager eller konstruktioner fanns kvar efter den medeltida staden. Aktuella projekt ska fastställa och beskriva fornlämningens karaktär, ålder, utbredning, sammansättning och omfattning. Den aktuella ytan i ärendet dnr 267/15 berörde endast den nya byggnadskroppen, de frischakt och ledningsdragningar som kan komma att behövas ingick inte i det aktuella projektet. Ytan mot öster, 136/16 gällde hela den planerade parkeringsytan. Metoden var att i möjligaste mån undersöka så stora delar av ytan som möjligt med sökschakt. Detta försvårades genom den elkabel som måste ligga kvar och som löpte tvärs över ytan och runt omkring den norra delen av området. Även dagvattenbrunnar skulle skyddas. Två längre schakt i öst-västlig riktning togs upp och tre mindre provgropar där det var möjligt. Den blivande parkeringsytan avbanades också. I mitten låg rör för dagvatten som sparades men annars fanns inga störande kablar eller liknande. Byggnaden mot söder har haft ett mycket stort frischakt då en aula i byggnaden ligger ca 4 meter under nuvarande marknivå. Topografi Det första området är för närvarande en parkeringsplats med en mindre häck planterad runt omkring. I dagens topografi ser området terraserat ut. Den östra delen ligger ca 1,2-1,4 meter högre än den torgyta som ligger i direkt anslutning till planområdet. I den västra delen ligger området i samma höjd som Barnarpsgatan. Längs med den södra delen ligger en nedfart till ett parkeringsgarage. I norr går en gångpassage som sluttar långsamt ner mot torgytan. Den andra ytan ligger intill i direkt anslutning till häcken i öster, se figur 2. Här fanns en nivåskillnad på ca 1 meter, då den grusade ytan med cykelparkering låg lägre än parkeringen.

6 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 Figur 2. Plan med stadskartan och den äldre kartan från 1652 samkopierade. Visar utbredningen för den medeltida staden över den nuvarande stadsplanen med de två förundersökningsområdena markerat med två blåa rektanglar De två svarta strecken i det västra hörnet är den gamla landsvägen. Fornlämnings- och kulturmiljö Förundersökningsområdena ligger i utkanten av fornlämning 50:1, den medeltida staden. På kartan för den medeltida stadens utbredning, figur 2, syns att de aktuella områdena ligger i dess södra utkant. Strax väster om Högskolan 1 så ledde en av vägarna in i staden, se figur 2. Inom det medeltida Jönköping har kulturlager, åkerytor, konstruktioner i form av stenkällare, stolphål, gränsmarkeringar och rester efter hus påträffats. Även den äldre huvudgatan, Store Gata, som löpte ungefär som den nuvarande Västra Storgatan går idag, i höjd med busstorget/lundströmsplats. Tidigare undersökningar Inom det intilliggande kvarteret Hälsan, som tidigare hette Lassarettet, har skelett påträffats. Skelett framkom även intill Kungsgatan. De hör troligen till en kyrkogård, möjligen kopplad till Helgeandshuset. Tidigare har undersökningar gjorts i inom Kyrkogatan, då bland annat yngre rödgods, stengods, fajans och porslin framkom. En stor

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 7 fyndgrupp var även gjutformar. De var en restprodukt efter bronsgjuteri då man tillverkade bronsgrytor, och gjutformarna spreds över stora delar av staden som ett utjämningslager. Dessa fynd har främst påträffats norr om aktuellt arbetsområde. Inom kvarteret Granaten, tvärs över Gjuterigatan framkom på 1990-talet delar av den gata som gick in mot torget till staden. Den bestod av gles stenläggning med enstaka slaggbitar i ytan. Gatan var anlagd i en naturlig svacka i terrängen och på gatan framkom ett mynt som dataredes till 1315-1350. Under gatan framkom årderspår i den sterila sanden. Spåren var alltså äldre än gatan och området har troligen fungerat som åkermark i slutet av 1400-talet (Jansson 1995). Resultat Figur 3. Den lilla trälådan med katten eller hunden. Käkarna syns i mitten och lårbenen i det vänstra hörnet. Förundersökning Dnr 267/2015 Inom hela den första ytan fanns mycket sand, både påförd och naturlig. Det har hänt mycket inom området under de olika tiderna och mest under 1800 1900-talen när marken började användas igen efter att ha legat, mer eller mindre för fäfot, efter flytten av staden 1612. Schakt 1 i söder innehöll påförd sand och tvärs över schaktet framkom en mur som murats med kalkbruk, sandsten och granit. Runt muren låg många glasflaskor, lite porslin och selterkrus i stengods. Muren låg i gulbeige sand. Direkt öster om muren kom ett område på ca 10 meter som endast innehöll stora stenar i betong, sprängsten och en massa skrot. Här har sentida byggmaterial vräkts ner och använts som utfyllnad. Bland stenarna fanns även bitvis kullestensläggning kvar. I den östra delen av schaktet låg sand som troligen rörts om när nedgången till det intilliggande parkeringsgaraget anlades. Även rester efter sentida lyktstolpar eller liknande fanns. I detta schakt fanns ingen ursprunglig marknivå bevarad. Ett överraskande fynd framkom i mitten av schaktet, se figur 3 och 4, då en mindre trälåda framträdde i sanden. I lådan fanns rester efter ett djur. Käkarna och de större lårbenen låg kvar, se figur 3. Det har varit en låda med en katt eller en liten hund som grävts ner här. Men tanke på bevarandegraden på lådan bör detta ha skett under 1900-talet. Schakt 2: Längsgående schakt i den norra delen. I den östra delen framkom årderspår på ett nivåer mellan +95,40 +96,12. Här låg årderspåren på den ursprungliga marknivån och höjderna visar på den sluttning som fanns här under medeltiden. Årderspåren täckte halva schaktet och slutade i väster där de låg endast ca 0,3 meter under marknivå. Den ursprungliga marknivån bestod av gul, flammig sand och årderspåren avtecknade sig som ränder i öst-väst och nord-sydlig riktning. I genomskärning var de V-formade, ca 0,1- Figur 4. De första årderspåren har dykt upp i schakt 2. Kristina Jansson rensar fram dem.

8 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 Kv. Granaten Kv. Hälsan Gjuterigatan Barnarpsgatan Kv. Högskolan Figur 5. Karta med de påträffade anläggningarna under förundersökningen. Skala 1:400.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 9 Figur 6. Den största ytan med årderspåren som fanns inom schakt 2. Foto från öster. 0,15 meter djupa. Ytan med årderspåren var ca 12 4 meter stort inom schakt 2 och här fanns tre störningar där spåren försvunnit, se figur 6. I den västra delen av schaktet framkom ljusvit/beige finkornig sand direkt under bärlagret. Oklarheter rådde om detta var påfört eller naturlig sand men efter att ha schaktat ner mer än 3 meter stod det klart att detta är naturlig sand. Den såg likadan ut som den som legat på årderspåren i den östra delen. Tolkningen på lagren är att den naturliga sluttningen har fortsatt högre i den västra delen. Den höjden har man helt enkelt hyvlat av och använt som fyllmassor när man terraserat upp marken till en jämn nivå. Schakt 3: För att försöka avgränsa området med årderspår mot söder togs ett mindre schakt upp strax söder om ledningen, se figur 5. Schaktet var 7 3,5 meter stort. Här framkom ytterligare årderspår över hela schaktytan. De låg på +95,20 meter över havet. Schakt 4, strax väster om schakt 3 bestod endast av påförda massor. Tillsammans så visar schakt 2 och 3 var området för den medeltida åkermarken ungefär låg. Området begränsades till det nordöstra hörnet och var ca 25 15 meter stort. Förundersökning Dnr 136/2016 Den kompletterande förundersökningen låg precis intill den första. Dikt an på den östra sidan, som genom markarbete ligger ca 1 meter lägre. Här har en större cykelparkering tidigare legat. Förundersökningen utfördes med sökschakt över hela ytan, se figur 7. Cykelställ och kablar hade tagits bort innan. Inom den

10 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 Barnarpsgatan Gjuterigatan Kv. Granaten Kv. Högskolan Figur 7. Karta med de två förundersökningsområdena markerade med röda linjer. I det östra området, dnr 136/2016, syns de upptagna schakten med blåa linjer och innehållet med de olika symbolerna. Skala 1:400.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 11 Figur 8. Årderspåren synliga i schaktet för den andra förundersökningen, dnr 136/2016. Fotograferat mot norr. södra delen, intill befintlig byggnad med aula så konstaterades att ett mycket djupt schakt hade gjorts. Aulan ligger ca 4 meter under marknivå. Hela den södra halvan består numera av sentida påförda massor. Inom den norra delen däremot framkom årderspår på ca 1,2 meters djup. Årderspåren såg ut som de som framkom på den första förundersökningen. Årdret hade dragits i nord-sydlig och i väst-östlig riktning som bildar ett rutmönster av mörka ränder i den ljusare bottensanden, se figur 8 och 9. Området med årderspåren var ca 11 5 meter stort, se figur 7. I mitten har en ledning grävts ner men annars är lagret intakt. Även här togs pollenprover i både årderrännan och i matjorden ovanpå, men dessa har inte analyserats eftersom de två proverna från FU 267/2015 gav goda resultat, se nedan kapitlet analyser. I schaktet strax söder om det med årderspåren framkom ett mörkt lager på ca 2,5 meters djup. Här framkom slagg av ålderdomligt slag, ett brandlager och något som tolkats som ett kulturlager. Blandat i detta kom även modernt glas, tegel och järnskrot. Troligen rör det sig om en svacka eller grop som legat öppen under medeltiden då slaggen hamnat här. Senare har svackan fyllts upp med sentida material, troligen när området åter togs i bruk under 1800-talet. Figur 9. Detaljbild på årderspåren. Den mörka cirkeln är rester efter en sentida trädgrop. Analys Inom den första förundersökningen, Dnr 267/2015, samlades fyra prover till en pollenanalytisk undersökning. Dels två från matjorden direkt ovan årderspåren och dels från två olika årderspår. Två av

12 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 Figur 10. Foto över det andra området med årderspår. På andra sidan häcken, där det nu återigen är en parkeringsplats, syns det område där de först påträffade årderspåren låg. dessa skickades till Viscum pollenanalys & miljöhistoria. Provnummer Årderspår och Profil II, 1PP 294 och 1PP 296, se bilaga 1. Det provtagna materialet utgörs av sand med ett varierande innehåll av organiskt material. Pollenanalysen utfördes med hjälp av ljusmikroskop och skedde huvudsakligen vid 400 gångers förstoring. Minst 400 pollenkorn har bestämts och räknats i proverna. Pollenkoncentrationen är relativt låg i proverna och pollenbevaringen är mindre god. Totalt bestämdes 29 olika pollentyper från kärlväxter i proverna. Av dessa förekommer 19 i både årderspåret och i matjorden. Pollendiversiteten, uttryckt som antalet pollentyper per prov, är förhållandevis hög med 22 bestämda typer i provet från matjorden och 26 i det från årderspåret. De mest frekventa pollentyperna är björk, tall, al, hassel, ljung och gräs. Tillsammans utgör de mer än 80% av totalsumman. Analysen visar att vegetationen i närheten av undersökningsplatsen var relativt öppen och utgjordes av markslag som åker, lövängar och betesmarker. I området fanns också spridda skogsdungar med inslag av tall, björk, hassel, ek och lind. Det förekom även enstaka granar i dungarna. På fuktig mark intill de närbelägna sjöarna fanns bestånd med alskog. Det är möjligt att det fanns partier med trädbevuxen hagmark eller lövängar där det förekom ett inslag av

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 13 hassel och björk, men även enstaka äldre ekar och lindar. Det som talar för en sådan vegetation är förekomseten av pollen från bland annat vitsippa och klocka, vilket är växter som ofta är förknippade med den typen av biotoper. Den höga gräsfrekvensen i provet från matjorden är en stark indikator på att det fanns omfattande ytor med öppen, gräsdominerand betesmark i närområdet. Detsamma gäller för förekomsten i årderspåret, som trots att den är lägre, ändå visar att det fanns stora ytor med gräsdominerad mark i närheten. Förekomsten av ljungpollen var riklig och de tillhör med god marginal den mest frekventa pollentypen. Det måste ha funnits rikligt med ljung i närområdet under en tid. En möjlighet är att arten dominerat vegetationen på undersökningsplatsen innan man började odla marken. En annan möjlighet är att det funnits mark med ljungdominerad vegetation i närområdet under den tid som det odlades på platsen. Den marken kan ha varit hårt utnyttjad och utarmad och därigenom blivit dominerad av ljung. Att det funnits åkermark i området syns i förekomsten av obestämda sädesslag och råg, även i de pollen från ogräsarter och åkerindikatorer som framkommit. Den dominerande grödan under den tid som proverna avspeglar verkar ha varit råg. Eftersom det sädesslag är det enda som ger hygglig avkastning på näringsfattiga marker som torra sandjordar, är det kanske inte förvånande att råg var den viktigaste grödan här på sanden. För att bedöma åldern på pollenspektrumet kan pollendiagram från närområdet och regionen användas. Ett sådant exempel som kan användas som tidsmarkör för att göra en relativ datering av jordprover från regionen är invandringen och expansionen av gran. Denna art invandrade södra Sverige norrifrån och etablerades i södra Vätterbygden vid Huskvarna omkring 800 e Kr. Det förekommer endast ett fåtal granpollen i de undersökta proverna. Utifrån förekomsten av granpollen kan man sluta sig till att provmaterialet avspeglar en tidpunkt som måste vara yngre än 800-talet eftersom det var vid den tiden som arten etablerades och blev vanlig här. Den lilla mängden pollenkorn visar att granen måste ha varit ovanlig då. Den kan heller knappast representera en tidpunkt efter högmedeltid då granen expanderat och blivit dominerande i skogarna. En sammanvägd bedömning utifrån pollenspektrumen är att de undersökta proverna främst avspeglar markanvändning under ett skede av tidig medeltid, se hela den pollenanalytiska rapporten i bilaga 1. Fynd Det fynd som togs tillvara från de två förundersökningarna var ett bronsbleck, Fnr 1 som hittades i den södra delen av årderspåret i den andra förundersökningen. Blecket är ca 1 centimeter brett och ihopveckat, osäkert om det är avsiktligt eller inte.

14 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 Sammanfattning Våren och sommaren 2016 utförde Jönköpings läns museum två förundersökningar inom kvarteret Högskolan 1, inom fornlämning RAÄ nr 50:1, Jönköpings stad. Förundersökningen, dnr 267/2015, gällde den västra delen i hörnet Gjuterigatan/Barnarpsgatan. Här planerar Högskolefastigheter i Jönköping AB att uppföra en byggnad. Området var 1600 m 2 stort. I direkt anslutning till det första området, beställdes ytterligera en förundersökning, dnr 136/2016. Den var 1 300 m 2 stor och här ska den planerade byggnadens garage ligga. Beställare var i båda fallen Högskolefastigheter i Jönköping AB och fält- och rapportansvarig arkeolog var Susanne Haltiner Nordström. Större delen av de två ytorna bestod av sentida omrörda massor som troligen hänger ihop med de sentida byggnationerna och terraseringen inom den tidigare parkeringen. I den norra halvan av de två förundersökningarna framkom årderspår. De låg på ca 1,2 meters djup från befintlig marknivå och syntes som mörka linjer mot den ljusa sanden i ett rutmönster. De två analyserade pollenproverna visar att man odlat råg. En gröda som passat bra på dessa magra sandjordar. I närområdet har det legat ett relativt öppet landskap med lövängar, betesmarker, spridda skogsdungar med inslag av bland annat tall, björk och hassel. Den vanligaste pollentypen i proverna var ljung som möjligen visar hur området såg ut innan man började odla. En bedömning är att proverna avspeglar en markanvändning under ett skede av tidig medeltid. Så här i den södra utkanten av det medeltida Jönköping har man odlat råg under tiden som staden växte fram till det att den övergavs när den danska hären dök upp för sista gången 1611. Åtgärdsförslag De två ytorna inom kvarteret Högskolan 1 anses vara färdigundersökta i och med de två förundersökningarna. De årderspår som fanns inom ytan har dokumenterats, analyserats och beskrivits. Ytterligare ny kunskap har kunnat fogas till det pussel som den medeltida staden utgör. Marken har lämnats vidare för exploatering. Länsmuseet har samrått med Länsstyrelsen angående åtgärdsförslagen.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 15 Administrativa uppgifter Länsstyrelsens dnr:............................431-6188-2015, 431-3330-2016 Länsstyrelsens beslutsdatum:................2015-10-15, 2016-06-01 Jönköpings läns museums dnr:.............267/2015 och 136/2016 Beställare:........................................Högskolefastigheter Jönköping AB Fält- och rapportansvarig:...................susanne Haltiner Nordström Fältpersonal:....................................Anna Ödéen, Kristina Jansson Fältarbetstid:....................................2016-04-11 2016-04-15 och 2016-07-05 2016-07-07 Län:...............................................Jönköpings län Kommun:.......................................Jönköpings kommun Församling......................................Sofia församling, Ljungarum Fastighetsbeteckning:.........................Högskolan 1 Belägenhet:......................................Ekonomiska kartans blad 64E0fS Koordinater:....................................N 6404400 E 450100 Koordinatsystem:..............................SWEREF 99 TM Undersökningsyta:............................1 600 m 2 och 1 300 m 2 Fornlämningsnummer:.......................RAÄ nr 50:1 Fornlämningstyp:..............................Åkeryta, Årderspår Tidsperiod:......................................Medeltid Fynd nr:.........................................1 Tidigare undersökningar:....................kvarteret Granaten, JLM rapport 1995:7. Dokumentationsmaterialet förvaras i Jönköpings läns museums arkiv.

16 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 Referenser Tryckta källor Jansson, K. 1995. Arkeologisk slutundersökning medeltida kulturlager, Kv Granaten, Jönköping stad. Jönköpings läns museum rapport 1995:7. Muntlig uppgift Osteolog Anna Kloo Andersson uttalade sig om djurbenen efter att ha sett några fotografier på benen och lådan. Arkiv Jönköpings läns museum. Antikvarisktopografiskt arkiv. F-Topo. Databas över ortnamn i Jönköpings län. Riksantikvarieämbetets fornminnesregister, FMIS, Fornsök: http://www. fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html. Kartunderlag Lantmäteriet. ArkivSök. www.lantmateriet.se:

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 BILAGA 1 Bilaga 1. Pollenanalys Pollenanalytisk undersökning av jordprover från ett årderspår och överlagrande matjord från kvarteret Högskolan 1 i centrala Jönköping Uppdragsgivare: Jönköpings läns museum, Jönköping Kontaktperson hos uppdragsgivaren: Susanne Haltiner Nordström Uppdraget är utfört av: Leif Björkman Viscum pollenanalys & miljöhistoria Ånhult 1 571 91 Nässjö Telefon: 0380-73035 Mobil: 0708-566777 E-post: leif.bjorkman@viscum.se Hemsida: http://www.viscum.se Ånhult, 2016-07-29 Bilden på framsidan visar ett rågpollen (Secale) i jordprovet från ett av de årderspår som hittades vid grävningar inom kvarteret Högskolan 1 i centrala Jönköping (Årderspår II, 1PP 294; förstoring: 400 gånger; 10 skalstreck motsvarar 24 µm). Foto: Leif Björkman.

BILAGA 1 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning... 3 Provtagning... 3 Pollenanalys av jordprover möjligheter och begränsningar... 3 Pollenanalys och diagramkonstruktion... 5 Resultat och tolkning... 6 Sammanfattning... 9 Referenser... 9 Figurer... 11 Tabeller... 18

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 BILAGA 1 Inledning På uppdrag av Jönköpings läns museum har Leif Björkman, Viscum pollenanalys & miljöhistoria, utfört en pollenanalytisk undersökning av två jordprover som är tagna vid en arkeologisk undersökning inom kvarteret Högskolan 1 i centrala Jönköping (figur 1 och 2). Jordproverna är tagna i ett årderspår och överlagrande matjord (figur 3). De har tagits för att komplettera studien med information om den lokala vegetationen och markanvändningen då marken brukades. Den undersökta platsen med årderspår tillhör åkermark som var belägen i utkanten av den medeltida staden. Liknande spår har påträffats på en intilliggande tomt och där daterades de till ungefärligen 1400-talet med hjälp av överliggande lager. Uppdraget har omfattat preparering av pollenprover, pollenanalys samt sammanställning och tolkning av resultaten i en kortfattad rapport. Dessa moment, förutom prepareringen av pollenproverna, har utförts av Leif Björkman, Viscum pollenanalys & miljöhistoria. Prepareringen av proverna har utförts av Git Klintvik Ahlberg i ett pollenlaboratorium på Geologiska institutionen vid Lunds universitet. Provtagning De jordprover som utvalts för pollenanalys är tagna i ett schakt som grävts genom matjord i äldre åkermark och sentida påfört material på undersökningsplatsen (figur 2). Årderspåren framträder som mörkare linjer i den underliggande sandiga jorden, se figur 3. De två analyserade proverna är tagna dels i ett årderspår (Årderspår II, 1PP 294), dels i matjord som direkt överlagrar årderspåret (Profil II, 1PP 296). Det provtagna materialet utgörs av sand med ett varierande innehåll av organiskt material. Den ursprungliga jordarten inom området som till stor del är övertäckt med sentida fyllningsmaterial utgörs av sand (Svantesson 1985). Proverna har tagits av personal från Jönköpings läns museum. Pollenanalys av jordprover möjligheter och begränsningar Jordprover tagna i profiler genom exempelvis agrara lämningar är inte alltid ett bra utgångsmaterial för pollenanalys eftersom pollenkorn som inblandas i jord sällan är välbevarade. Fördelen med sådana prover är dock att de pollenspektrum som analyseras fram är mycket lokalt präglade, dvs de utgörs till stor del av pollen från arter som växt på platsen eller i närmiljön inom en radie på omkring 20 till 50 m från provpunkten (Dimbleby 1957, 1976). Därigenom kan man ganska väl knyta sitt spektrum till det objekt man studerar och på så sätt göra en beskrivning av den lokala vegetationen och markanvändningen. Denna närhet saknas vanligen vid pollenanalytiska undersökningar som utgår från lagerföljder i sjöar eller torvmarker. Pollenspektrum från sådana lokaler ger en mer översiktlig bild av vegetationen som är giltig för ett större område som kan motsvara en cirkelformad yta med en radie på åtskilliga hundra meter upp till flera kilometer beroende på sjöns eller torvmarkens storlek (se t ex Jacobson och Bradshaw 1981; Jackson 1990). Diskrepansen kan ibland överbryggas genom att använda sig av lagerföljder i direkt anslutning till studieobjekten. Tyvärr finns det inte alltid bra provlokaler intill de studerade objekten där organogena lager som torv- eller gyttjesekvenser bevarats, och då blir det nödvändigt att arbeta med jordprover för att få fram platsspecifik vegetationshistorisk information. Den stora nackdelen med jordprover är vanligen att pollenbevaringen till följd av mikrobiell aktivitet i marken (t ex genom bakterier och svampar) sällan är fullgod och att pollenkoncentrationen ibland kan vara låg. Ett relaterat problem som framför allt påverkar

BILAGA 1 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 möjligheten att tolka sådana pollenspektrum är selektiv pollenbevaring (Havinga 1971, 1984). Det problemet orsakas dels av att vissa pollentyper bryts ned lättare än andra (gäller speciellt tunnväggiga typer som exempelvis Populus och Juniperus, dvs asp och en), dels av att typer med karaktäristisk form och skulptering ibland går att bestämma även om pollenkornen är kraftigt påverkade (gäller t ex Tilia och Asteraceae, dvs lind och korgblommiga växter). Därigenom får pollenspektrum från jordprover ofta en förhöjd frekvens för vissa pollentyper medan andra kanske saknas helt. I sådana fall kan man aldrig göra en helt rättvisande tolkning av vegetationen i närmiljön. Ett annat problem vid analys av jordprover är att materialet kan ha blivit omblandat innan det slutligen deponerades och att det därigenom kan innehålla pollen från olika perioder. Sådan omrörning sker t ex vid markbearbetning i samband med odling. En betydande omrörning sker dessutom i vissa jordar med hjälp av marklevande organismer, inte minst av daggmaskar. Detta sker framför allt i mullrik jord (Walch m fl 1970), som återfinns bl a i lövskog och på ängsmark. Däremot kan sådan omrörning vara liten eller nästan obefintlig i kraftigt sura jordar. Ett sådant exempel är råhumusprofiler i barrskog. Har man genomsläppliga jordar, t ex sandiga sådana, finns en risk för att yngre pollenkorn, och då speciellt de minsta pollentyperna, kan transporteras nedåt i profilen genom markvattenrörelser och deponeras tillsammans med äldre pollen. Pollenspektrum som innehåller pollenkorn från vitt skilda tidsperioder kan benämnas blandspektrum och sådana är normalt svårtolkade. Man kan heller aldrig förutsätta att en profil genom marken, ett röse eller liknande arkeologiskt objekt tillvuxit på ett kontinuerligt sätt som man vanligen kan göra med en lagerföljd i en sjö eller torvmark. Hela profilen genom exempelvis en brunn kan vara bildad vid en enskild, kortvarig händelse (t ex genom igenrasning när man slutat använda den) och i sådana fall kommer prover från olika nivåer att visa en tämligen likartad bild. Därför är det sällan meningsfullt att analysera stora mängder prover från samma objekt såvida det inte finns tydliga skillnader i sammansättning mellan olika lager eller nivåer. Det kan då vara en bättre strategi att sprida sina prover över flera profiler från olika objekt och på så sätt få fler bilder av vegetationen och markanvändningen under skilda perioder, än kanske många upprepningar av i grunden likartade pollenspektrum. När man vid pollenanalys använder sig av lagerföljder från sjöar eller torvmarker kan man vanligen förutsätta att pollenbevaringen är god och att omrörningen är ringa och att proverna bara omfattar pollenkorn som ansamlats under ett begränsat antal år. Pollenspektrum från jordprover kan däremot beroende på geologiska förutsättningar, typ av vegetation och jordmån och eventuell markanvändning omfatta alltifrån mycket korta, till relativt långa tidsperioder, och ibland till och med innehålla komponenter från tidsmässigt skilda faser. Ett pollenspektrum som tagits fram genom analys av ett jordprov kan sällan dateras med säkerhet om andra oberoende dateringar, t ex 14 C-dateringar, saknas från det undersökta objektet. Om det finns pollendiagram från lokaler i närområdet som täcker relevant tidsperiod kan sådana ofta användas för att göra en bedömning av spektrumets ålder. Vanligen är det frekvent förekommande trädpollentyper som kan vara användbara för sådana jämförelser. Även om det sällan är möjligt att göra en exakt datering med denna metod kan den ändå ge en indikation på var det tidsmässigt hör hemma. Förutsättningarna för att datera ett prov ökar ju kortare avståndet är mellan det undersökta objektet och lokalen med ett pollendiagram. Slutligen kan nämnas att jordprover ofta innehåller rikligt med mikroskopiska träkolspartiklar. Det är vanligen svårt att tolka förekomsten av sådana partiklar i enskilda prover eftersom träkol inte bryts ned i någon större omfattning och därför kan härstamma från vitt skilda perioder. Markbearbetning kan dessutom medföra att partiklarna fragmenteras ytterligare. Man kan därför i samma prov finna mikroskopiskt träkol som

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 BILAGA 1 härstammar från äldre skogsbränder och sådant som exempelvis kommer från senare röjningsbränder, men som genom omrörning vid odling deponerats tillsammans med äldre träkolspartiklar. Pollenanalys och diagramkonstruktion Totalt har två pollenprover analyserats inom ramen för denna undersökning. Från jordproverna, som levererats till Viscum pollenanalys & miljöhistoria i provpåsar, har ca 5 cm 3 material uttagits för pollenpreparering. Proverna har behandlats med standardmetodik (Berglund och Ralska-Jasiewiczowa 1986; Moore m fl 1991). På grund av den höga minerogena halten har de före acetolysen dvs vid det steg i prepareringen då man tar bort oönskat organiskt material silats genom ett nät med maskvidden 250 µm, dekanterats upprepade gånger och behandlats med fluorvätesyra (HF); en syra som löser upp mineralet kvarts (SiO 2 ) vilket ofta är huvudbeståndsdelen i minerogent material som sand. Pollenanalysen utfördes med hjälp av ljusmikroskop och skedde huvudsakligen vid 400 gångers förstoring. Minst 400 pollenkorn har bestämts och räknats i proverna. Utöver pollen har sporer från ormbunkar, lummerväxter och vitmossor räknats samt antalet mikroskopiska träkolspartiklar med en storlek över 25 µm och obestämbara pollenkorn. Som stöd för bestämningen av pollen och sporer har i förekommande fall använts illustrationer och identifikationsnycklar i bl a Moore m fl (1991) och Fægri och Iversen (1989). Resultatet av pollenanalysen redovisas dels i tabellform (tabell 1), dels i form av ett pollendiagram (figur 4) som ritats med hjälp av datorprogrammet TILIA version 2.0.41 (Grimm 1992; se också http://www.tiliait.com). I tabellen redovisas antalet räknade och identifierade pollen- och sportyper samt antalet mikroskopiska träkolspartiklar och obestämbara pollenkorn. Vidare anges antalet bestämda pollentyper i varje prov. I pollendiagrammet presenteras frekvenserna för de bestämda pollen- och sportyperna, samt frekvensen för träkolspartiklar och obestämbara pollenkorn. De finare linjerna i flertalet av kurvorna i diagrammet anger en tio gångers förstoring av pollenfrekvensen för att den skall vara lättare att avläsa i den använda avbildningsskalan. I pollensumman, som utgör bassumma för frekvensberäkningen, inkluderas alla bestämda pollenkorn från träd, buskar, dvärgbuskar och gräs och örter. Sporer och obestämbara pollenkorn har inte inkluderats i denna summa. Frekvenser för sportyper (ormbunkar, lummerväxter och vitmossor), mikroskopiska träkolspartiklar och obestämbara pollenkorn har beräknats utanför pollensumman. Frekvensberäkningen följer de riktlinjer som uppställts av Berglund och Ralska-Jasiewiczowa (1986). Trädpollentyperna har i tabellen och pollendiagrammet (tabell 1; figur 4) placerats i en ordning som motsvarar de avspeglade trädarternas postglaciala (efteristida) invandringsföljd i södra Sverige. Ordningen inom övriga grupper är friare, men det har ändå eftersträvats att placera närstående (besläktade) pollentyper intill varandra, liksom sådana som indikerar likartade växtbetingelser eller markanvändning (t ex fuktig miljö, åkermark etc). Bland örtpollentyperna har gräs och sädesslag placerats först, medan typer som påvisar olika former av markanvändning har placerats i bokstavsordning sist i gruppen. Nomenklatur för pollentyperna följer i huvudsak Moore m fl (1991). Svensk namnsättning av de arter, släkten eller familjer som pollentyperna härstammar från följer Krok och Almquist (1994). Observera att förkortningen odiff som används för några av typerna i tabellen och pollendiagrammet (tabell 1; figur 4) står för odifferentierad, vilket i det här sammanhanget betyder att bestämningen inte har kunnat göras längre än till växtfamiljen. Det kan ha sin förklaring i att pollenkorn från olika arter inom vissa växtfamiljer är närmast identiska vid mikroskopering, eller att bevaringsförhållandena inte varit fullgoda så att karaktärer på pollenväggen som är av betydelse för bestämningen försvunnit eller inte går att se tydligt.

BILAGA 1 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 Det senare är något som generellt är ett problem vid pollenanalys av jordprover där bevaringen sällan varit optimal. Resultat och tolkning Nedan följer en kortfattad beskrivning och tolkning av pollenproverna som redovisas både i en tabell (tabell 1) och i ett pollendiagram (figur 4). Platsen där det provtagna årderspåret och matjorden är belägen framgår av figur 1 och 2. På vilka nivåer som jordproverna är tagna i schaktet syns i figur 3. I redovisningen nedan görs enbart en övergripande tolkning av proverna där fokus ligger på vilken typ av vegetation och eventuell markanvändning som avspeglas. Det görs även en bedömning av vid vilken tidpunkt provmaterialet kan ha deponerats. Denna bedömning baseras på jämförelser med befintliga pollendiagram från lokaler i regionen. Pollenkoncentrationen är relativt låg i proverna. Pollenbevaringen är mindre god, vilket inte minst märks genom den rikliga förekomsten av obestämbara pollenkorn (tabell 1; figur 4). Flest sådana pollen påträffades i provet från matjorden (Profil II, 1PP 296). Totalt bestämdes 29 olika pollentyper från kärlväxter i proverna. Av dessa förekommer 19 i både årderspåret (Årderspår II, 1PP 294) och matjorden. Övriga typer noterades bara i ett av proverna. Därutöver bestämdes fyra sportyper från ormbunkar, lummerväxter och vitmossor. Pollendiversiteten, uttryckt som antalet pollentyper per prov, är förhållandevis hög med 22 bestämda typer i provet från matjorden och 26 i det från årderspåret. Pollendiversiteten ger en viss indikation på vegetationens struktur på så sätt att en högre diversitet normalt avspeglar en heterogenare sådan än vad en lägre gör. Förekomsten av mikroskopiska träkolspartiklar med en storlek över 25 µm är mycket riklig. Den är dock högst i provet från årderspåret (figur 5). Den höga frekvensen kan indikera att eld har använts i samband med markröjningar eller för att föryngra gräs- eller ljungvegetation på betesmarker i närområdet. Träkolet kan också härstamma från äldre skogsbränder och blivit fragmenterat ytterligare genom markbearbetning i samband med odling. De mest frekventa pollentyperna i proverna är Betula (björk), Pinus (tall), Alnus (al), Corylus (hassel), Calluna (ljung) och Poaceae odiff <40 µm (gräs). Tillsammans utgör de mer än 80 % av pollensumman (tabell 1; figur 4). Av dessa typer är ljung rikligast förekommande i båda nivåerna, med en frekvens på 23,6 % i provet från matjorden och 43,9 % i det från årderspåret (figur 6). Förekomsten av gräs varierar betydligt mellan proven. Högst är frekvensen i matjorden med 18,6 %, medan värdet är betydligt lägre i årderspåret där det ligger på 7,2 %. Björk och tall har däremot relativt likartade frekvenser i proven med värden omkring 13 respektive 11 %. Al varierar något mellan 6,4 och 8,4 %, med det högsta värdet i provet från årderspåret. Även hassel varierar en del mellan 5,8 och 9,4 %, där den högsta frekvensen återfinns i matjorden. Bland övriga pollentyper som påträffades i proverna kan nämnas Quercus (ek), Tilia (lind), Picea (gran), Poaceae odiff >40 µm (obestämda odlade gräs), Secale (råg), Asteraceae Liguliflorae (maskrosor, fibblor m fl), Ranunculaceae odiff (obestämda ranunkelväxter), Anemone nemorosa (vitsippa), Artemisia (gråbo, malört), Chenopodiaceae (mållväxter), Polygonum aviculare-typ (trampört) och Rumex acetosa/r. acetosella (ängssyra, bergsyra). Förekomsten av dessa typer är emellertid ganska varierande i proverna (tabell 1; figur 4). Exempelvis är obestämda odlade gräs och råg betydligt frekventare i provet från matjorden än det från årderspåret. Deras frekvenser ligger på 4,8 respektive 3,2 % i matjorden medan de endast förekommer som enstaka pollen i årderspåret. Detta gäller också för maskrosor/fibblor och mållväxter som båda har en frekvens på 1,8 % i matjorden, men bara förekommer som enstaka pollen i årderspåret. Det omvända gäller för

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 BILAGA 1 lind som förekommer med ett värde på 1,6 % i provet från årderspåret, i matjorden påträffades däremot bara två lindpollen. Förekomsten av ek och gran är lägre än 1 % i båda proven. Flest granpollen, fyra stycken, påträffades i provet från matjorden. Vitsippor, gråbo/malört och trampört noterades bara med ett pollenkorn vardera i båda proven. Det noterades vidare i provet från årderspåret enstaka pollenkorn av Aster-typ (ullört, noppa m fl), Cirsium (tistel), Hornungia-typ (lomme, penningört m fl) och Plantago lanceolata (svartkämpar). I provet från matjorden noterades dessutom pollen från Caryophyllaceae (nejlikväxter) och Campanula (klocka). Utöver pollen noterades en del sporer från Polypodiaceae odiff (obestämda ormbunkar), Pteridium aquilinum (örnbräken), Lycopodium clavatum (mattlummer) och Sphagnum (vitmossor). Av dessa var mattlummer den mest frekventa i båda proven. Förekomsten av obestämda ormbunkar och vitmossor är relativt riklig och ungefär likvärdig i nivåerna. Örnbräken noterades däremot bara i provet från årderspåret. Att flera sädespollen inte varit möjliga att bestämma beror på att bevaringen i jordproverna varit mindre god. Sådana pollenkorn har placerats i typen Poaceae odiff >40 µm (obestämda odlade gräs). De flesta av dessa pollen har en förtunnad och delvis upplöst pollenvägg (figur 7) och de är därtill ofta ihoptryckta eller ihoprullade, vilket gör det svårt att se de karaktärer som är av betydelse för en säker bestämning som pollenkornets form, pollenväggens struktur och porens utseende och storlek (t ex Moore m fl 1991). Trots den mindre goda bevaringen har ändå en del av pollenkornen gått att bestämma till råg (Secale), vilket gäller två pollen i provet från årderspåret och 14 i det från matjorden (figur 8). Förekomsten av pollenkorn från sädesslag är ett entydigt bevis för åkermark och att det har odlats på platsen eller i den närmaste omgivningen. De pollentyper som hittades i jordproverna indikerar att vegetationen i närheten av undersökningsplatsen var relativt öppen och utgjordes av markslag som åker, lövängar och betesmarker. I området fanns också spridda skogsdungar med inslag av tall, björk, hassel, ek och lind. Det förekom även enstaka granar i dungarna. På fuktig mark invid de närbelägna sjöarna fanns bestånd med alskog. I skogsdungarnas fältskikt växte olika ormbunkar och mattlummer. Det är möjligt att det fanns partier med trädbevuxen hagmark eller lövängar där det förekom ett inslag av hassel och björk, men även enstaka äldre ekar och lindar. Det som talar för sådan vegetation är förekomsten av pollen från bl a vitsippa och klocka, vilket är växter som ofta är förknippade med den typen av biotoper. Pollenkorn från vitsippa påträffades i båda proven, medan pollen från klocka endast noterades i matjorden. Beträffande klocka kan det handla om såväl liten som stor blåklocka (Campanula rotundifolia och C. persicifolia), vilket är arter som påträffas framför allt i glest trädbevuxna ängs- och hagmarksmiljöer samt i skogsbryn och gles lövskog. Den höga gräsfrekvensen i provet från matjorden är en stark indikation på att det fanns omfattande ytor med öppen, gräsdominerad betesmark i närområdet. Detsamma gäller för förekomsten i årderspåret, som trots att den är lägre, ändå påvisar att det fanns stora ytor med gräsdominerad mark i närheten. Även förekomsten av svartkämpar i provet från årderspåret indikerar sådan mark, eftersom det är en art som i huvudsak växer i betesmark (Behre 1981). Detta förhållande gäller dessutom för pollen från maskrosor/fibblor som noterades i båda nivåerna. Maskrosor och fibblor är växter som främst hittas på gräsdominerad betesmark. Ett annat intressant fynd i detta sammanhang är förekomsten av trampört i proven (figur 9), som är en art som är knuten till betad och ofta hårt kreaturstrampad mark. Även fyndet av ett pollenkorn från tistel i årderspåret (figur 10) påvisar betesmark eller annan öppen och starkt kulturpåverkad vegetation. Det är möjligt att pollenkornet i detta fall härstammar från den vanligaste arten i släktet som är kärrtistel (Cirsium palustre). Den påträffas främst på lite fuktigare betesmark. Förekomsten av ljungpollen är riklig i jordproverna och ljung tillhör med god marginal den mest frekventa pollentypen. Högst är frekvensen i årderspåret. Eftersom

BILAGA 1 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 pollenbevaringen varit mindre god och ljungpollen är möjliga att bestämma även när de är kraftigt nedbrutna kan man räkna med att arten är något överrepresenterad i proverna. Även om man beaktar detta faktum kvarstår att det under en tid måste funnits rikligt med ljung i närområdet. En möjlighet är att arten dominerat vegetationen på undersökningsplatsen innan man började odla marken. Förekomsten kan i så fall vara en rest från en tidigare vegetationstyp vars pollen bevarats i den senare odlade och omrörda jorden. Den rikliga förekomsten av ljungpollen i årderspåret som underlagrar matjorden kan förklaras på det sättet. Den höga frekvensen med träkolspartiklar i årderspåret kan därför vara en indikation på bränning av ljungvegetation i samband med uppodling. I matjorden är frekvenserna för både ljung och träkolspartiklar lägre vilket kan bero på upprepad omrörning av jorden. En annan möjlighet är att det funnits mark med ljungdominerad vegetation i närområdet under den tid som det odlades på platsen. Den marken kan ha varit hårt utnyttjad och utarmad och därigenom blivit dominerad av arten. Ljung är en växt som främst förekommer på magra marker, såväl torra som fuktiga. Den kan exempelvis bli dominerande på mark där underlaget utgörs av sand eller torv. Ljung hade tidigare mycket stor utbredning på kulturskapade hedmarker i främst sydvästra Sverige. Att det funnits åkermark i området indikeras utöver förekomsten av obestämda sädesslag och råg också av pollen från ogräsarter och åkerindikatorer som exempelvis nejlikväxter, obestämda ranunkelväxter, lomme/penningört, gråbo/malört, mållväxter och syror (t ex Behre 1981). Den dominerande grödan under den tid som proverna avspeglar verkar ha varit råg. Eftersom det sädesslaget är det enda som ger en hygglig avkastning på näringsfattiga marker som torra sandjordar (t ex Behre 1992) är det kanske inte förvånande att råg var den viktigaste grödan på den undersökta platsen där jordarten utgörs av sand. Eftersom de pollenanalyserade jordproverna utgörs av material som inte legat i ett slutet läge, dvs varit täckt av stenar eller andra konstruktioner, och som antagligen upprepade gånger blivit omrört genom odling kan de framtagna spektrumen bestå av pollen som ansamlats under relativt lång tid. Det finns dessutom en möjlighet att proven kan innehålla en äldre komponent med pollen från vegetation som fanns på platsen innan marken började odlas. Den rikliga mängden ljungpollen kan exempelvis återspegla sådan växtlighet. För att bedöma åldern på pollenspektrum från jordprover kan pollendiagram från närområdet eller regionen användas, och då speciellt sådana som är detaljerade och väldaterade. Det är framför allt tydliga förändringar i vegetationen som kan utgöra en tidsbestämd lednivå som man kan jämföra med. Med hjälp av sådana lednivåer kan man åtminstone göra en relativ datering av provet på så sätt att spektrumet kan sägas vara äldre eller yngre än en viss vegetationsförändring. Har man flera tydliga förändringar att jämföra med kan man ytterligare förbättra dateringen. Ett sådant exempel som kan användas som tidsmarkör för att göra en relativ datering av jordprover från regionen är invandringen och expansionen av gran. Denna art invandrade till södra Sverige norrifrån och etablerades i södra Vätterbygden vid Huskvarna omkring 800 e Kr (Königsson 1971, 1978). Samma ålder för etableringen har också belagts vid Rogberga söder om Huskvarna (Björkman 2003, 2007). Vid Torsviksområdet 10 km söder om Jönköping och på de centrala, norra delarna av det Småländska höglandet skedde den något senare omkring år 1000 e Kr (Sköld 2003; Björkman 1996, 2003, 2007). Riktigt vanlig i skogarna blev granen inte förrän långt senare, oftast först efter medeltidens slut. Det förekommer endast ett fåtal granpollen i de undersökta proverna. Flest påträffades i provet från matjorden men frekvensen uppgår bara till 0,9 %. Utifrån förekomsten av granpollen kan man sluta sig till att provmaterialet avspeglar en tidpunkt som måste vara yngre än 800-talet eftersom det var vid den tiden som arten etablerades och blev vanlig i skogarna i södra Vätterbygden. Den låga frekvensen indikerar vidare att granen måste varit ovanlig i närområdet under den tid som provmaterialet avspeglar. Den kan heller knappast representera en tidpunkt efter högmedeltid då granen expanderat och blivit dominerande i

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 BILAGA 1 skogarna för i så fall borde frekvensen varit betydligt högre. En sammanvägd bedömning utifrån pollenspektrumen är att de undersökta proverna främst avspeglar markanvändning under ett skede av tidig medeltid. Sammanfattning Den utförda undersökningen baseras på pollenanalys av två jordprover som är tagna i ett årderspår och i överlagrande matjord i samband med en arkeologisk undersökning inom kvarteret Högskolan 1 i centrala Jönköping (figur 1, 2 och 3). Trots att pollenbevaringen varit mindre god i det sandiga provmaterialet har den ändå varit tillräckligt bra för att det skall gå att göra en meningsfull tolkning av vegetationen och markanvändningen när det deponerades. Pollenspektrumen för de analyserade proven (tabell 1; figur 4) visar att vegetationen i närheten var relativt öppen och utgjordes av markslag som åker, lövängar och betesmarker. Det fanns i området också spridda skogsdungar med inslag av tall, björk, hassel, ek och lind. Det förekom även enstaka granar i skogen. Den höga gräsfrekvensen, speciellt i provet från matjorden, är en stark indikation på att det fanns omfattande ytor med öppen, gräsdominerad betesmark i närområdet. Även förekomsten av svartkämpar i provet från årderspåret påvisar sådan vegetation. Ljung är den mest frekventa pollentypen i proven. Högst är frekvensen i årderspåret. Eftersom pollenbevaringen varit mindre god och ljungpollen är möjliga att bestämma även när de är kraftigt nedbrutna kan man räkna med att arten är något överrepresenterad i proverna. Trots överrepresentationen kan man konstatera att det funnits rikligt med ljung i närområdet. En möjlighet är att arten dominerade vegetationen på undersökningsplatsen innan man började odla. Förekomsten kan i så fall vara en rest från en tidigare vegetationstyp vars pollen bevarats i den senare odlade och omrörda jorden. Den rikliga förekomsten med träkolspartiklar i årderspåret kan vara en indikation på bränning av ljungvegetation i samband med uppodling. Att det funnits åkermark i området indikeras utöver förekomsten av obestämda sädesslag och råg dessutom av pollen från ogräsarter och åkerindikatorer som exempelvis nejlikväxter, obestämda ranunkelväxter, lomme/penningört, gråbo/malört, mållväxter och syror. Den dominerande grödan under den tid som proverna avspeglar har varit råg. Eftersom de pollenanalyserade jordproverna utgörs av material som inte legat i ett slutet läge och som upprepade gånger blivit omrört genom odling kan de framtagna spektrumen bestå av pollen som ansamlats under relativt lång tid. Det förekommer endast ett fåtal granpollen i de undersökta proven. Flest påträffades matjorden men frekvensen uppgår där bara till 0,9 %. Utifrån förekomsten av granpollen kan man sluta sig till att provmaterialet avspeglar en tidpunkt som är yngre än 800-talet eftersom det var vid den tidpunkten som granen etablerades i området. Det kan heller inte representera en tidpunkt efter högmedeltid för i så fall skulle frekvensen varit betydligt högre. En sammanvägd bedömning utifrån pollenspektrumen är att de undersökta proverna avspeglar markanvändning under ett skede av tidig medeltid. Referenser Berglund, B. E. & Ralska-Jasiewiczowa, M. 1986: Pollen analysis and pollen diagrams. I: Berglund, B. E. (red): Handbook of Holocene palaeoecology and palaeohydrology, 455 484. John Wiley & Sons, Chichester.

BILAGA 1 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 Behre, K.-E. 1981: The interpretation of anthropogenic indicators in pollen diagrams. Pollen et Spores 23: 225 245. Behre, K.-E. 1992: The history of rye cultivation in Europe. Vegetation History and Archaeobotany 1, 141 156. Björkman, L. 1996: The Late Holocene history of beech Fagus sylvatica and Norway spruce Picea abies at stand-scale in southern Sweden. LUNDQUA Thesis 39, 1 44. Björkman, L. 2003: Paleoekologisk slutundersökning av tre torvmarkslokaler från Öggestorps och Rogberga socknar inför ombyggnaden av Riksväg 31, delen Öggestorp Åkarp, Jönköpings kommun. LUNDQUA Uppdrag 45, 1 22. Björkman, L. 2007: Vegetations- och markanvändningsförändringar i Rogberga och Öggestorps socknar sedda ur ett långtidsperspektiv. En syntes av de paleoekologiska undersökningsresultaten från Riksväg 31-projektet. I: Häggström, L. (red): Öggestorp och Rogberga. Vägar till småländsk förhistoria. Jönköpings läns museum, Jönköping, 307 335. Dimbleby, G. W. 1957: Pollen analysis of terrestrial soils. New Phytologist 56, 12 28. Dimbleby, G. W. 1976: A review of pollen analysis of archaeological deposits. I: Davidson, D. A. & Shackley, M. L. (red): Geoarchaeology, earth science and the past, 347 354. Duckworth, London. Fægri, K. & Iversen, J. 1989: Textbook of pollen analysis. 4th ed, revised by K. Fægri, P. E. Kaland & K. Krzywinski. John Wiley & Sons, Chichester. Grimm, E. C. 1992: Tilia and Tilia-graph: Pollen spreadsheet and graphics programs. Programs and Abstracts, 8th International Palynological Congress, Aix-en-Provence, September 6-12, 1992, s. 56. Havinga, A. J. 1971: An experimental investigation into the decay of pollen and spores in various soil types. I: Brooks, J., Grand, P. R., Muir, M., Gizel van, P., Shaw, G. (red) Sporopollenin, 446 479. Academic Press, London. Havinga, A. J. 1984: A 20-year experimental investigation into the differential corrosion susceptibility of pollen and spores in various soil types. Pollen et Spores 26, 541 558. Jackson, S. T. 1990: Pollen source area and representation in small lakes of northeastern United States. Review of Palaeobotany and Palynology 63, 53 76. Jacobson, G. L. & Bradshaw, R. H. W. 1981: The selection of sites for paleovegetational studies. Quaternary Research 16, 80 96. Krok, T. O. B. N. & Almquist, S. 1994: Svensk flora. Fanerogamer och ormbunksväxter. 27:e uppl. bearbetad av L. Jonsell & B. Jonsell. Liber, Stockholm. Königsson, L.-K. 1971: A Submerged peat sequence from Husqvarna Bay in Lake Vättern in Sweden. Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar 93, 715 724. Königsson, L.-K. 1978: Om vegetationsutvecklingen och kulturlandskap kring södra Vättern. Vår Hembygd 31, 5 42. Moore, P. D., Webb, J. A. & Collinson, M. E. 1991: Pollen analysis. 2nd ed. Blackwell, Oxford. Sköld, P. 2003: Pollenanalytisk undersökning av en torvmarkslagerföljd från Torsviks industriområde, Barnarps socken, Jönköpings kommun. LUNDQUA Uppdrag 49, 1 9. Svantesson, S.-I. 1985: Beskrivning till jordartskartan Jönköping SV. Sveriges Geologiska Undersökning Serie Ae 59, 1 171. Walch, K. M., Rowley, J. R. & Norton, N. J. 1970: Displacement of pollen grains by earthworms. Pollen et Spores 12, 39 44.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 BILAGA 1 Figurer Figur 1. Karta över den centrala delen av Jönköping som visar var de pollenanalyserade jordproverna är tagna. På den undersökta platsen inom kvarteret Högskolan 1 finns äldre, övertäckt åkermark.

BILAGA 1 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 Figur 2. Detaljerad karta över en del av kvarteret Högskolan 1 i centrala Jönköping invid korsningen mellan Barnarpsgatan och Gjuterigatan där en arkeologisk undersökning har genomförts. På platsen finns bl a äldre åkermark där jordprover för pollenanalys har tagits i ett årderspår och överliggande matjord (se också figur 3). Kartunderlaget har erhållits från Jönköpings läns museum.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 BILAGA 1 Figur 3. Profil genom äldre åkermark med årderspår inom kvarteret Högskolan 1 i centrala Jönköping. Den undersökta platsens läge framgår av figur 1 och 2. Nivåerna där de pollenanalyserade jordproverna är tagna har markerats på bilden. Pollenspektrumen för dessa prover redovisas i figur 4 och tabell 1. Foto: Jönköpings läns museum.

BILAGA 1 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 Figur 4. Redovisning i diagramform av de pollenanalyserade jordproverna från ett årderspår och överlagrande matjord från kvarteret Högskolan 1 i Jönköping med samtliga identifierade pollen- och sportyper uttryckta mot provtagen nivå. De finare linjerna i flertalet av kurvorna ger tio gångers förstoring av frekvensen. Proverna redovisas också i tabell 1.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 BILAGA 1 Figur 5. De undersökta jordproverna innehåller rikligt med mikroskopiska träkolspartiklar. På bilden syns flera sådana partiklar i provet från årderspåret (Årderspår II, 1PP 294; förstoring: 400 gånger; 10 skalstreck motsvarar 24 µm). Foto: Leif Björkman. Figur 6. Det förekommer rikligt med ljungpollen (Calluna) i proverna. Högst är frekvensen i provet från årderspåret (Årderspår II, 1PP 294; förstoring: 400 gånger; 10 skalstreck motsvarar 24 µm). Foto: Leif Björkman.

BILAGA 1 ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 Figur 7. Flera pollenkorn från sädesslag var inte möjliga att bestämma på grund av bevaringsförhållandena. På bilden syns ett sådant pollen med delvis upplöst vägg (Årderspår II, 1PP 294; förstoring: 400 gånger; 10 skalstreck motsvarar 24 µm). Foto: Leif Björkman. Figur 8. Det förekommer ganska rikligt med pollen från råg (Secale) i provet från matjorden (Profil II, 1PP 296; förstoring: 400 gånger; 10 skalstreck motsvarar 24 µm). Foto: Leif Björkman.

ARKEOLOGISK RAPPORT 2016:26 BILAGA 1 Figur 9. I mitten av bilden syns ett pollen från trampört (Polygonum aviculare-typ) i provet från årderspåret (Årderspår II, 1PP 294; förstoring: 400 gånger; 10 skalstreck motsvarar 24 µm). Foto: Leif Björkman. Figur 10. Ett pollen från tistel (Cirsium) hittades i provet från årderspåret (Årderspår II, 1PP 294; förstoring: 400 gånger; 10 skalstreck motsvarar 24 µm). Foto: Leif Björkman.