STOCKHOLMS FÄLTRITTKLUBB:s 116:e HUBERTUSJAKT Jaktsäsongen startar alltid sista lördagen i september kl.10.00 på Skeppare Dahls äng i Lill-Jansskogen. Alltid fem träningsjakter och som nr sex, Hubertusjakten. Jakterna går alltid, ställs aldrig in. Ett undantag hösten 1942 då var det både krig och extrem kyla. I år red vi vår Hubertusjakt på rätt dag dvs 3:e november, Hubertus. Vi rider till minne av Ardennernas apostel, St Hubertus, jägarnas skyddshelgon. SFK och livdragonerna, i dagligt tal, K1, genomförde Hubertusjakten gemensamt. 43 st ryttare samlades på morgonen. Stämningen bland ryttare och hästar är förväntansfull. Det känns i luften, hästarna vet vad som väntar dem - galoppera i flock under ett par timmar, vilket är det bästa de vet. Ryttarna är finklädda, militären har olika granna uniformer. Mastern kapten Claes Hermansson gjorde sin 20:e jaktsäsong, vilket Claes anser räcker. Pikörer var KDF:s parkchef Gunnar Björkman, 13:e jaktsäsongen och Mikael Lindberg, som nu med fem säsonger fått stiga framåt i ledet. Master of the field var, som vanligt, Jan Pallinder, 13 jaktsäsonger. Dessutom rider vår sjuksköterska Rosita Grundström med i fältet. Och vår servicepatrull är ett ännu mer erfaret gäng. De har, var och en, hållit på med jaktridning, både till häst och avsuttet, i mer än 30 år!!! Roland som kokar den goda ärtsoppan var Master då Stockholms Fältrittklubb, år 1986, firade 100 år.
Korum hölls av militärstabens kaplan Mats Norrman, på en vagn dragen av två trumpetarhästar. Kuskar var Bengt Björkman och K1:s stallchef Johan Persson. Denna vagn, med gäster, samt en Blå stjärna på en vit springare, slog följe med jaktfältet En kvartett musiker, två från Beridna Högvaktens musikkår samt två från Arméns musikkår bidrog till att förstärka den fina stämningen. Efter Jaktsignalen dvs psalmen Härlig är jorden, skålades det för god jaktlycka. Taliho och iväg på det som häst och ryttare under ett år har laddat för - Hubertusjakten. Fältet tog en mindre sväng i Lill- Jansskogen, passerade efter en timme Ryttarstadion. I ekbacken framför K1 satte man av, spände upp sadelgjordarna så att hästarna fick pusta. Ryttarna och publik bjöds på förplägnad, bl a jättegod ärtsoppa, kokad av Roland Åkerlund. Efter tapten fortsatte fältet, med eskort av sex st Blå stjärnor i damsadel, via Valhallavägen ut mot Ladugårdsgärde. Här finns flera hinder så att fältet kan visa upp sig för publiken.
I år en nyhet, vi har påbörjat ett, på vad vi hoppas, samarbete med Jaguar Range Rover. Dessa visade sin senaste modell av Range Rover samt bjöd på kaffe. SFK:s tidigare ordförande, hovstallets stallmästare, överste L-O Nilsson var värd. Utrustad, av Jaguar Range Rover, med högtalare och mikrofon introducerade L-O den stora publiken i Jaktridningens mysterium och vad som tilldrog sig på Gärdet. Café-tältet syntes väl, drog till sig mycket publik. Fältet fortsatte ut mot Södra Djurgården. På kullen, mot sjön, i Frisens park finns en vacker allé, där är det en liten tapt. Nu för tiden är det endast jaktfältet som får rida upp på kullen. Vi andra får hålla oss till ridvägarna.
Då fältet kom tillbaks till Gärdet, hoppades några hinder. Fältet samlades, mastern hade genomgång av gällande regler för upploppet. Stämningen bland publiken stiger. Rävsvansen som skulle fångas är donerad av en jaktryttare, Hans Augustin. Och så Halali - iväg och det är fort. Damerna Terese Persson och Vera Johansson tog snabbt ledningen.. Bägge damerna är skolade av vår meste, 30 jaktsäsonger, jaktryttare Hasse Wallman. Veronica Duvebrink och Viola Gråsten hängde och det snabbt på. Tessan fick fatt i svansen men inget bra tag, svansen lossnade från marken och gled åt sidan, Vera nådde inte. Då kom Hakim Bedziri, i något lugnare tempo och knep den. Lugnare tempo; allt är relativt!!!! Notera på bilden, vår alerta sjuksköterska på höger kanten. Gäller ju att vara med ifall det skulle hända något.
Efter att alla kommit i mål samlas man, paraderar förbi publiken, sitter av, formerar sig på ett led med hästen i höger hand. Framför master, pikörer, master of the field och vinnaren delade ovannämnde Hasse Wallman ut en järnekskvist till alla ryttare. Järneken är beviset för det mod man har visat genom att genomföra en jakt. Järneken odlas utanför en av stallbyggnaderna på K1. Det är den tidigare mastern, kapten Beyron Johansson som har drivit upp buskarna. Kvisten bärs som dekoration, på kvällen och det är modigt. Den sticks. Ryttaren i gul hjälm är Ronny Walldén, årets Bäste Jaktkamrat. I år fick vinnaren ett stiligt vinnartäcke, modell skrittäcke, av Jaguar Range Rover, överlämnat av deras representant Patrik Lanner samt SFK:s vice ordförande Lotta Lagerberg. Jakten avslutas med att man sitter upp, ryttarna ställer upp intill varandra. Master, pikörer, master of the field samt vinnaren, Hakim Bedziri, tackar fältet genom att galopperar i bredd utmed avdelningen. Ryttarna svarar med att salutera. Detta är en mycket gammal tradition inom Stockholms Fältrittklubb. Jaktfältet upplöses. De som skall till Ryttarstadion gör sällskap i samlad tropp. Klockan var nu drygt 14.00. Halv sju är det samling på Kavallerimässen, K1. Gissa om de som skall till Norrtälje, Uppsala, Enköping får bråttom! Jaktekipaget från Motala åkte inte hem med sin häst utan använde kamrats gäststall.
Servicepatrullen ligger inte heller på latsidan. Underlaget för medaljutdelningen skall färdigställas. Ärtsoppegrytor, slevar mm skall diskas samt allt skall plockas undan och golven torkas. Dvs en ordentlig mockning av köket i kansliet. Och sedan vara före gästerna för att kolla bordsplaceringen, tända marshaller, ställa ut standaren. En sista koll av talar listan. HUBERTUSBAL PÅ KVALLERIMÄSSEN Det finns inga bekväma hästägare, så 18.30 dök det upp ett gäng, stiligt klädda och utan lera! Festen kan börja. Vår, nu meste aktiva Jaktryttare, Björn Beckman, var kvällens värd samt toastmaster var pikören Mikael Lindberg. Vi börjar alltid med HM Konungens skål, detta med anledning av att HM Konungen är SFK:s beskyddare. Det finns ingen Kunglig ridklubb, men vi är nästan det. Vår värd hälsade välkommen. Jaktsekreteraren, hedersledamoten Tore Dagerhamn utbringade Stockholms Fältrittklubbs skål. Då varmrätten var avslutad delades priset ut till årets vinnare. Detta är en replik av hästarna på S:t Markusplatsen i Venedig. Man får behålla den i ett år. Redaktör Bengt Gustafsson, tidigare master, har skänkt detta, ständigt vandrande, pris till SFK. Jaktvinnaren, Hakim Bedziri sjöng och utbringade hästen skål; man ställer sig på stolen med vänster fot på bordet. Detta är en tradition sedan SFK bildades, år 1886, syns på en teckning från det tillfället. Vidare höll Jaktvinnaren, traditionsenligt, talet till Hästen. Hakim påpekade att en stor vinnare är den ryttare som tog beslutet mht hästens kondition inte rida upploppet. SFK:s absolut finaste pris, både varför man får den och hur mycket den kostar är Bäste Jaktkamrat. Priset instiftades 1927 av Reinhold von Rosen, skall alltid vandra. Det är en Karl XII statyett i brons, c:a 70 cm hög + sockel, tung som bara den. Vid överlämnandet till nästa Jaktkamrat erhåller man en replik. Till årets BÄSTE JAKTKAMRAT valdes Ronny Walldén. De jaktryttare som har genomfört en hel Jaktsäsong erhåller en medalj, vilken instiftades år 1914 till minne av en av SFK:s stiftare, prins Carl. Dessutom erhåller de ryttare som har ridit flera jaktsäsonger SFK:s plaketter av olika valörer. Komedanten för Kavallerikasern, major Peter Rosén tackade för maten. Därefter bröts taffeln för kaffe och dans till Jerry Haglund med kompanjoner. Musikanterna spelade verkligen jättebra och höll ångan uppe på oss. Dansen är ett mycket bra lösgörande arbete för oss ryttare. Vid pennan Marianne Loodin Fotografer Anna Boberg, Anna Borglund, Claes-Göran Bjernér, Sigvard Eklund, Marianne Loodin SFK:s hemsida kommer kompletteras med fler bilder.