Det nya livet Ef 4:25-5:7 Inledning Paulus har tidigare i Efesierbrevet skrivit om dopet som ett avklädande av den gamla människan och ett påklädande av den nya människan. Den nya rollen som kristen kräver nya kläder, det nya livet ger en ny livsstil. Därför ni kastade av den gamla människan (enligt Ef 4:17-24), nu måste ni kasta av det liv som tillhör den gamla människan (enligt vår text idag, Ef 4:25-5:7). Paulus talar i den här texten specifikt om de synder som ska läggas av och de positiva kvalitéer som nu istället ska finnas hos den kristne. Det handlar inte bara om att stå emot det onda utan också om att ersätta det onda livet med godhet. Det negativa förbudet om vad som ska lämnas balanseras av en positiv befallning. Vi har ofta bara sagt vad som är förbjudet men inte hjälpt människor till ett konstruktivt, gott liv. Men Paulus är förståndigare än de förkunnare vi har hört. Paulus säger att vi inte bara ska ta av oss de gamla trasorna utan också sätta på oss nya kläder. Tala sanning Läs vers 25: Falskhet och lögn är ett av de främsta karakteristiska dragen på den gamla människan. Paulus uppmanar oss att istället tala sanning, tala det som överensstämmer med verkligheten. Vi är födda genom sanningens ord (Joh 1:18), sanningens Ande bor i oss (Joh 14:17), därför bör vi tala sanning. Vi bör eftersträva den goda sanningen, en ärlig och uppriktig sanning, som gör att vi kan lita på varandra. Lögnen stänger ute medmänniskan från vårt hjärta. För vi gör detta mot varandra, vi är ju varandras lemmar. När vi talar sanning förhåller vi oss inte bara mot en moralisk lag utan anledningen till att vi ska tala sanning är att vi tillhör en gemenskap. Kyrkofadern Chrysostomus sa: Om ögat ser en orm, lurar den då foten? Om tungan smakar något bittert, lurar den då magen? Det vill säga; om ögat skulle ljuga om vad den ser, fungerar inte den övriga kroppen. Lögn är ett hinder för en rätt funktion i kroppen. Utan sanning och öppenhet blir det oordning i kroppen. En kristen församling ska leva i sanningen. Fråga: Du rör dig i ditt politiska arbete mycket bland människor som inte tillhör en kristen församling. Tror du att de skulle säga att en frikyrkoförsamling präglas av sanning, att kristna talar sanning? Synda inte med vreden Läs vers 26: Grips ni av vrede, så synda inte. Ett annat tecken på den gamla människan är oriktig vrede, inte vrede i sig, utan oriktig vrede. Det finns en riktig vrede. Vrede är kärlekens reaktion mot det onda. Vreden är i sig inte något felaktigt. Det finns rentav ett behov av mer vrede i församlingen. Vi måste hata synden och då blir vi vreda över den. Sann frid i en församling innebär inte att vi aldrig får vredgas. Vrede är dock en medicin som måste behandlas med största omsorg. Jaget är en komposthög, som lätt kommer i jäsning. (Pleijel) Den gamla människan får inte ta hand om vreden, säger Paulus i vår text. Det är tyvärr sällsynt med helig vrede. Den mesta vreden är ren lättstötthet. För att vrede inte ska vara synd, måste den vara osjälvisk. Mose kallas den mest saktmodige. Saktmodig definieras som att vara tålmodig på rätt ställe och bli vred vid rätt tillfälle. Vredens dag måste också vara försoningens dag. Låt inte solen gå ner över er vrede. Det som börjar med riktig vrede kan lätt bli bitterhet. Ordet som används andra gången för vrede
betyder förbittring, d v s när man hyser vrede i sitt hjärta. Vreden får inte bli ett uttryck för sårad stolthet. Faran med vreden är att den kan ge djävulen ett tillfälle genom sårad stolthet eller hat. Om man när vreden i sitt hjärta, leder djävulen vreden till ovänliga tankar och till sist fördärvas personliga relationer. Då har vreden börjat byta ner kärleken och vreden blir då inte längre ett uttryck för kärlek. Vreden är en femte-kolonnare, den kan tänka sig att samarbeta med vår fiende. Att bli vred behöver inte alls vara fel men genom att hysa vrede som bitterhet ger man ondskan en plats i församlingen. Fråga: Ibland vågar icke-kristna personer reagera sundare genom vrede mot det som är felaktigt. Det råder ofta konflikträdsla och en felaktig form av snällhet bland kristna. Hur vill du kommentera detta? Arbeta Läs v 28: Några i församlingen varnas för att snatta: den som stjäl skall sluta stjäla. De ska istället ägna sig åt hederligt arbete, sträva med egna händer. Tanken är att vi inte ska stjäla utan istället förtjäna vårt uppehälle. Arbetet får en mycket hög värdering i Bibeln. Det ställs redan bland judarna på samma nivå som goda gärningar och bönen! Det är lika viktigt att arbete, enligt judarna, som att göra goda gärningar. Och verbet som står här betyder arbete som skapar trötthet. Så ni som arbetar så att ni blir trötta, ni är bibliska! Det är t o m allas plikt att arbeta så (enligt 1 Tess 4:11). Paulus går även på den här punkten över till det positiva: vi ska dela med oss av vårt goda åt dem som behöver. Vi ska ge till den som lider brist. Ett motiv till att arbeta är möjligheten till att ge. Vi får en lön för att vi ska kunna ge av den. Syftet är alltså inte att tjäna pengar utan att tjäna vår nästa. Fråga: Vi kanske tänker på gåvor till missionen men kanske också skatten kan komma in här. Skatt till staten har motiverats som en solidaritetshandling gentemot dem som har särskilda behov. Idag är solidariteten inte så tydlig i samhället. Vad tror du de flesta kristna ser som motiv till att betala skatt? Var goda Läs vers 32: Ytterst beror denna förändring på vårt tankeliv. Därför säger Paulus: Var goda, visa medkänsla. Ordet för god är chrestos, d v s ett ord som på grekiska liknar ordet christos d v s Kristus. Att vara god (chrestos) är att vara lik christos (Kristus). I Matt 11:30 kallas oket, som Jesus vill ge oss, för chrestos. Oket är gott eller milt, när det passar axlarna. Man skulle kunna säga att en person är god när han inte skaver på gemenskapen, när han vilar på gemenskapen utan att åstadkomma sår. Hindret för att vara god är ofta känslan av att någon gjort fel mot mig. Därför blir det följdriktigt att säga: Förlåt varandra. Egentligen står det: ge nåd till varandra. Det främsta föredömet för vår förlåtelse är Guds egen förlåtelse; liksom Gud har förlåtit er i Kristus. Gud gjorde det en gång. Han förlät oss! Har vi glömt det? Därför bör vi förlåta i ren tacksamhet. Ordet liksom betyder inte bara eftersom Gud har förlåtit utan också på samma sätt som Gud har förlåtit. Det ska finnas en likhet mellan Guds förlåtelse och den kristnes förlåtelse. Vi ska helst förlåta så fullständigt att det hamnar lika långt från oss som öster är från väster. Men skillnaden är att Paulus talar om Guds förlåtelse i aoristus, d v s som en punkt. Den är en engångshändelse. Gud förlät oss egentligen en gång för alla på Kristi kors. Men vår förlåtelse står i presens, den är en upprepad handling. Förlåtelsen ska ständigt vara ny. Korsets kärlek ska framkalla undret av att vi kristna också förlåter!
Läs vers 1: I förlåtelsen är vi då Guds efterliknare: vi tar Gud till föredöme, som hans älskade barn. Det här är det enda stället som handlar om att vi ska härma Gud. Det är inte på så många punkter vi kan vara lika Gud! Egentligen bara en enda punkt: att förlåta som Gud. Vi kan inte likna Gud i hans väsen men vi kan likna hans förlåtelse. Vi ska kunna förlåta. Vi är ju barn till Gud. Lev i kärlek Läs vers 2: Och vi ska inte bara förlåta utan också leva i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva. Det är det stora positiva budet i den här texten. Men kärlek är inte en varm känsla utan viljan att offra sig själv. Såsom hans kärlek uttrycktes i att ge ett offer, ska vår kärlek uttryckas på samma sätt. Men Jesus förlät också på ett sätt som vi inte kan göra. Han försonade våra synder, för vår skull. Korset fyllde himmelen med försoningens väldoft. Detta fullkomliga försoningsoffer kan vi inte efterlikna men hans utgivande kärlek i handling kan vi efterfölja. Den kristnes liv beskrivs i offertermer från offren i templet. Ett sådant liv i offer har en väldoft (Fil 4:18). Fråga: Vad är kärleksoffret som en kristen politiker tvingas göra i sitt liv i världen idag? Bara tacksägelse till Gud Läs vers 3-4: När Paulus skrivit om kärleken i Kristus kommer han ännu en gång att tänka på den fördärvade kärleken. Han går från själv-offret till självtillfredsställelsen: Otukt och annan orenhet eller själviskhet får det inte ens vara tal om bland er. Ordet otukt betyder allt som går emot det livsvaraktiga äktenskapet. Det gäller också orenhet, allt som bryter mot Guds rena syften. Sådant ska inte ens nämnas bland dem. Vi får inte ha vårt nöje i att prata om detta. Detta var verkligen att sätta en hög standard. Sexuell omoral var en självklarhet i Efesus, exempelvis som orgier i Diana-templet. Men Paulus säger att de kristna får inte ens prata om det, inte ens med fördömande ord eller med skvaller! Om vi nu inte får ägna oss åt oanständig sex, så brukar vi ge det stor uppmärksamhet genom att prata om det! Det är också en slags njutning! Men Paulus säger: Prata inte om det! Allt detta ska ersättas med tacksägelse; utan bara tacksägelse till Gud. Vi får inte tala om oriktig, oanständig sex men Paulus förbjuder oss inte att tala om den goda, fina sexualiteten men det ska ske i en anda av tacksägelse. Det betyder att vi erkänner att sexualiteten är en gåva från Gud. Om vi tackar Gud, bevarar vi värdet av den som gåva från Skaparen. Vår höga syn på sexualiteten som en Guds gåva gör att vi tackar för sexualiteten och inte enbart skämtar om den. Fråga: Många miljöer är fräcka och oanständiga fast jag vet inte om det gäller just det politiska livet. Hur bevarar man sitt tal rent utan att uppfattas som inskränkt och tråkig?) Avgudadyrkan Läs vers 5-7: Paulus motståndare i efesierförsamlingen sa att kroppens synder inte påverkade anden. Man fick synda med kroppen. De gjorde ljuset till mörker. Paulus säger: Låt ingen lura er med tomma ord, med ord som förför er. Då är de olydnadens människor. Och de kallas också för avgudadyrkare, de sätter något annat framför Gud. Det var det värsta av allt för en jude. Mycket av det onda som sker i vårt samhälle idag är avgudadyrkan. Man låter
något annat eller någon annan än Gud bli föremål för sin dyrkan. Våra missbruk är inte bara sjukdomar. De är avgudadyrkan. Vi dyrkar något skapat mer än Skaparen. Vi ger vår dyrkan till alkohol, till droger, till konsumism, till musik, till teknologi, till politik, till nationalism. Den kristna kyrkan måste konfrontera dessa olika typer av avgudadyrkan och förstöra dem. Kristna måste ibland vara inställda på konfrontation. Vi kan inte bara anpassa oss. Om vi ska kunna erbjuda ett alternativ måste vi först erkänna att vi alltför ofta anpassat oss. Fråga: Även en kristen politiker vill bli uppskattad och omvald - men vill kanske samtidigt konfrontera ondskan. Hur undviker man att enbart anpassa sig? Avslutning Vi måste erkänna vårt behov av ett radikalt uppvaknande. Det finns en känd film med just titeln Uppvaknanden. Robin Williams spelar en läkare som arbetar på ett sjukhus där patienterna har en ovanlig sjukdom. Sjukdomen försätter dem i ett permanent sömntillstånd. Läkaren hittar ett läkemedel och patienterna börjar njuta av livet på nytt. Men uppvaknandena varar inte och patienterna faller tillbaka till sin sömn.. I fortsättningen av Ef 5 använder Paulus språket om uppvaknande. (Det blir nästa predikan i Hetseryd). Han påminner dem om att deras omvändelse och dop var ett uppvaknande (5:14). De väcktes till ett liv i Kristi uppståndelseliv. Och vid dopet sjöngs hymnen: Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig. Innan vi lärde känna Jesus, var vi som sovande människor. Men Jesus har lyst över våra liv och väckt oss från vår sömn. Paulus har varnat oss i vår text för att inte falla tillbaka till vår sömn. Han har sagt: Lev det nya livet. Per-Axel Sverker Appendix: Paulus har insett att de kristna är en minoritet bland hedningarna. De är verkligen i världen, även om de inte ska vara av den. Egentligen är de ju själva hedningar men de ska alltså inte leva som de andra. De är det som man senare kom att kalla "det tredje folket", varken judar eller hedningar. Det tidigare livet beskrivs i mörka ordalag i Ef 4. Naturligtvis visste Paulus att det fanns ädla människor bland hedningarna men han visar på inriktningen i stort. Det han säger behöver inte vara sant om varje icke-kristen men det är i varje fall riktningen man går mot. Detta fördärv kom också fram i den tidens litteratur. Den visar att Paulus talar sanning. Utan Gud finns ingen känsla av mening. Människor har vänt sig från Ljuset och de blir då förmörkade till förståndet. Verklig kunskap förutsätter nämligen gemenskap med Jesus. Hedningarna har också blivit förstockade i sina hjärtan, d v s de är okänsliga för det rätta och det sanna. De har med många stockar bommat för hjärtats dörr (Pleijel). Människor står emot sanningen om Gud, just i själva centrum av sitt hjärta. Man vägrar ta emot den hjälp som erbjuds. Den viktigaste beskrivningen ligger i när Paulus också talar om att vandra i sitt "sinnes meningslöshet", 1981: deras tankar är tomhet. De hedniska filosoferna ansåg att sinnet utgjorde människans inre adelsmärke. De menade, precis som New Age idag, att om man går in i sig själv kommer man alltid rätt. Paulus är faktiskt rent oförskämd och säger istället att
detta människans sinne är tomhet. Mot detta sätter han istället Guds Ande (v 23). Guds Ande måste upplysa vårt sinne (Rom 12:2). Det egna förståndet och den egna godheten är inte tillräckliga som grund för ett gott moraliskt liv. Det krävs kunskap om Gud och Hans vilja. Det krävs ett annat liv. Tala till välsignelse V 29: Det är inte bara lögnen utan allt ofruktbart prat som ska läggas bort. Adjektivet betyder egentligen ruttet, värdelöst tal. Vårt tal kan sprida ruttenhet, det kan vara helt värdelöst. Det handlar inte bara om sexuella fräckheter utan om alla slags ord som förstör, våra klagande, cyniska och sarkastiska ord. På den positiva sidan säger Paulus inte bara att vi ska tala det goda, det som jag har lust till. Vi ska tala det goda som det finns behov av att höra: säg bara sådant som tjänar till att bygga upp där det behövs, så att det blir till välsignelse för dem som hör på. Provet är inte bara: Är orden sanna och rena? Utan frågan är: Blir mina ord till välsignelse för dem som hör dem? Det står egentligen att orden ska ge nåd till dem som hör. I Luk 4:22 sägs om Jesu ord att folket häpnade över de nådens ord som utgick ur hans mun. Samma nåd ska finnas i våra ord. Våra ord ska ge nåd till andra människor. Bedröva inte Anden V 30: I v 27 varnades vi för att ge djävulen något tillfälle. Här kommer en annan varning: gör inte Guds helige Ande bedrövad. Om man säger något ruttet är det bevis på att något inom mig motarbetar Anden. Då blir Anden bedrövad. All synd är en sorg för Gud. Anden är den som förmedlar gemenskapen mellan Fadern och de kristna. Vid falskhet bedrövas Anden. Därefter nämner Paulus några andra av talets synder. Allt detta pekar på en ruttenhet i församlingen. Allt sådant ska försvinna. Elakhet, d v s den förbittrade människa som vägrar ge försoning och blir elak. Även häftighet och vrede (d v s den kvarstannande vreden, den oriktiga vreden) ska bort. Det gäller också skymford och förolämpningar. Skymford är ett ord för självhävdelsen, när man kräver att alla lyssnar på mitt missnöje. Ordet förolämpningar används ofta mot Gud men också om förtal av människor, när jag talar bakom ryggen på folk. Paulus använder så drastiska ord att man riktigt kan höra ett gräl mellan två människor. Men han säger inte att vi ska behärska oss utan han säger att vi har en ny Ande istället för själviskheten.