Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 1

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 1 Bilaga 3. Rekonstruktioner av ägarförhållanden, ägoskiften, hushåll och boende för tomterna med nummer 233, 234, 235, 236, 244, 245 och 246, Kvarnholmen, Kalmar. Dag Lindström I följande sammanställning redovisas rekonstruktioner av ägar- och boendeförhållanden på tomterna 233, 234, 235, 236, 244, 245 och 246 i Västra kvarteret på Kvarnholmen i Kalmar. I rekonstruktionerna redovisas de ägare som har kunnat fastställas, liksom även troliga ägare. I förekommande fall redovisas även information om formerna för ägarskiften, storleken på köpeskillingar, värderingar, samt beskrivningar av tomterna och deras bebyggelse. Boendeoch hushållsrekonstruktionerna ger uppgifter om boende, yrkestitlar (och eventuellt andra uppgifter om aktiviteter och försörjning), hushållens sammansättning, samt i förekommande fall uppgifter om ålder. Rekonstruktionerna baseras på uppgifter från ett antal olika källtyper. Huvudsakligen är det följande källgrupper som har använts: mantalslängder; så kallade beläggningslängder över olika avgifter från stadens invånare och tomtinnehavare (dessa ingår i stadens räkenskaper); husförhörslängder; domböcker; lagfartsprotokoll och bouppteckningar. Därutöver har Westrinska samlingen på Kalmar läns museum utgjort en viktig utgångspunkt framförallt när det har gällt att identifiera tomtägare. Ägande och ägarskiften framgår av bouppteckningar, av notiser i rådsturättens domböcker och i de särskilda lagfartsprotokoll som har förts från och med 1758. Många, men långt ifrån alla, ägarskiften har noterats i dessa källor. Det är därför inte möjligt att med säkerhet rekonstruera alla ägarskiften och det är inte heller alltid möjligt att avgöra vid vilken tidpunkt som ägarskiftena har ägt rum. Vid några tillfällen (1654 och 1733) har det också upprättats särskilda längder över tomterna i Kalmar. Den förra återfinns bland städers akter på Riksarkivet och den senare finns bland Handlingar till stadens jordar i Kalmar rådhusrätts och magistrats 1600 1830 arkiv. Där framgår vilka som ägde tomter och gårdar. I vissa fall framgår också att någon annan än ägaren bodde på tomten. Mantalslängderna förtecknar egentligen de boende, men i många fall anges också ägare om gården tillhörde någon annan än den som bodde där. För att nå en tydligare bild av vilka som bott på tomterna och hur tomterna har nyttjats räcker det emellertid inte med att rekonstruera ägandet. Rekonstruktionerna av boende och hushåll visar ofta en annan och i många fall mer komplicerad bild än den som framträder i ägandet. I en del fall har tomterna bebotts av helt andra personer än de som ägt. I andra fall framgår att det har funnits ytterligare hushåll på tomterna utöver ägarhushållet. Rekonstruktionen av hushåll visar också på skillnader i hushållsstorlek och hushållsstruktur. Vidare framträder viktiga förändringar över tid. Detta bidrar också till en mer sammansatt, komplicerad och dynamisk bild än den som framträder vid en rekonstruktion av enbart ägande. Rekonstruktionerna av boende och hushåll baseras främst på mantalslängder, men i viss mån har även beläggningslängder och husförhörslängder legat till grund. Även förteckningar över stadens hantverkare (i serien Borgarlängder) har använts för att hämta kompletterande uppgifter. Andra kompletterande uppgifter har hämtats ur död- och begravningsböcker, vigselböcker och födelseböcker.

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 2 Mantalslängderna är från och med 1737 förda efter tomtnummer. För tiden dessförinnan blir det med stigande ålder svårare att koppla samman namn och specifika tomter. Det finns ett stort antal mantalslängder bevarade, men serien är långt ifrån komplett. Beläggningslängderna över tomtören och andra avgifter fördes även de efter tomtnummer, men även här gäller att de äldre längderna saknar nummer. För åren 1714 1716 och 1723 1724 har tomterna getts en löpande numrering inom respektive kvarter, och det är med relativt stor säkerhet möjligt att rekonstruera vilka tomtnummer som dessa motsvarar. Även denna serie har luckor. De ger heller inte på samma sätt som mantalslängderna information om hushållets sammansättning. Därför har beläggningslängderna i första hand använts för att fylla luckor där information från andra källor saknas. Husförhörslängderna ger uppgifter om vilka som ingick i hushållen, men serien börjar i Kalmar först 1773 och är inte heller komplett för Västra kvarteret. Serien av dopböcker, dödböcker och vigselböcker börjar 1701, men det finns många exempel på att personer som bodde och verkade i Kalmar inte kan återfinnas i dessa längder. Serien av domböcker där bland annat köp och lagfarter noterades är komplett. Från och med 1758 fördes också särskilda lagfartsprotokoll. Även denna serie är i stort sett komplett. Dock är det tydligt att långt ifrån alla köp och fastighetstransaktioner har blivit noterade. Serien över bouppteckningar går tillbaka till 1643 men även är gäller att den är långt ifrån komplett. Säkerligen är det många dödsbon som aldrig har blivit upptecknade och dessutom är det långt ifrån alla bouppteckningar som har bevarats. Såväl ägare som boende kan dock i de flesta fall rekonstrueras med relativt stor säkerhet tillbaka till 1720-talet. För tiden dessförinnan blir rekonstruktionerna ofta bräckligare och i flera fall är det inte möjligt att komma längre tillbaka i tiden. För varje tomt presenteras en utredning över ägande respektive boende. Likaså finns en översiktlig sammanställning över ägare respektive boende. I översikten över ägare namnges kända/förmodade ägare, den tidsperiod ägandet kan knytas till och i förekommande fall formen för förvärv (köp, arv etc.). I de fall då det råder osäkerhet om personen verkligen varit ägare markeras detta med ett frågetecken efter namnet. Årtalen markerar första respektive sista år då ägaren eller den förmodade ägaren kan knytas till tomten. I de fall förvärv eller avyttring inte kan knytas till ett bestämt år och det därmed finns en osäkerhet, markeras detta genom att årtalet sätts i kursiv. Om formen för ett förvärv är osäker markeras detta med ett frågetecken. På motsvarande sätt finns en översiktlig sammanställning över boende. Där anges med årtal den första och sista tidpunkt då boendet kan beläggas. Frågetecken markerar att det är osäkert om personen/hushållet verkligen var bosatt på tomten. Personer/hushåll som markerats med indrag har varit bosatt på tomten (ofta under kortare tid) då ett annat hushåll på samma tomt framstår som mer etablerat, exempelvis genom ägande och/eller lång boendekontinuitet. I mantalslängderna behandlas dessa personer/hushåll som egna enheter. Om de faktiskt bildade egna hushåll eller var inhysta hos de mer etablerade framgår dock sällan i detta källmaterial. Slutligen anges hushållens storlek så som det framträder i mantalslängder och husförhörslängder. De personer som står som huvudpersoner i mantalslängder och husförhörslängder är de som också står som företrädare för respektive hushåll dessa översikter.

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 3 Tomt 233 Tomtnummer Tomten hade fram till och med 1765 nummer 187 och tilldelades från och med 1766 nummer 233. I 1737, 1738, 1739 och 1740 års mantalslängder motsvaras den troligen av nummer 183. I 1733 års ägarlängd är den troligen noterad som den första gården under nummer 181. Dessa slutsatser är möjliga tack vare att närmast föregående och efterföljande tomtnummer i dessa längder har kunnat fastställas med större säkerhet. Ägarförhållanden Ägarförhållandena kan följas, men enbart fragmentariskt, tillbaka till 1720-talet. Troliga ägare kan också rekonstrueras tillbaka till 1700-talets inledning. Westrin vill koppla tomten till mätaren Christoffer Håkansson. Han återfinns i beläggningslängder över tomtören från 1694, 1701 och 1704 på en plats som gör slutsatsen rimlig, men den är inte säker. Dess längder innehåller ännu inte några tomtnummer. Mätaren var en tjänsteman i stadens tjänst som hade till uppgift att mäta varor som infördes till staden för att säljas. Senare har tomten tillhört konstapel Peter Strömwall (ett underbefäl vid artilleriet). Den slutsatsen är betydligt säkrare. Hans namn I återfinns i beläggningslängderna över tomtören för 1714 (under nummer 48 i Västra kvarteret), 1715 (under nummer 49 i Västra kvarteret) och 1716 (under nummer 48 i Västra kvarteret) I 1714 års längd är han skriven som konstapel Ström, vilket troligtvis är en felskrivning för Strömvall. Att det verkligen rör sig om samma tomt som senare fick nummer 233 styrks av vilka ägare som räknas upp närmast före och efter Strömwall i tomtöreslängderna. Tomten finns också omnämnd och beskriven i Peter Strömwalls bouppteckning från den 3 juni 1719. Bouppteckningen refererar visserligen till en tomt på Västra Långgatan, men rimligen måste det vara denna tomt som avses. Där framgår att Strömwall efterlämnade en hustru, Elisabeth Jönsdotter, och en liten dotter, Annika Persdotter. Strömwall dog troligtvis år 1719, men bouppteckningen anger inte något dödsdatum. Fortfarande i beläggningslängden över tomtören 1723 betecknas tomt nummer 48 i Västra kvarteret som Constapl. Strömvalls. Enligt Strömwalls bouppteckning från 1719 bestod gården av en stuga med kammare och kök, ett brygghus med en källare under huset, samt nödiga andra uthus och en liten trädgård tvärt över hela tomten. Den ska år 1710 ha värderats till 300 daler kopparmynt och ansågs då vara bogfällig (förfallen) och i behov av reparation. Vid tiden för bouppteckningen var dock gården försedd med en god behållen port och den var väl inplankad med brädor i den yttre gården och med ett annat stängsel i den inre. Stugan var också för sedd med panel inuti. Därför värderas gården nu till 360 daler kopparmynt. I 1733 års ägarlängd återfinns två gårdar under nummer 181. Den första av dessa kallas Mattis Ströms hustrus gård. Utifrån uppgifter om kringliggande gårdar (Lönnberg och Setterberg) bör detta motsvara numer 233. När Sven Lönnberg 1727 köpte sin gård nämns fältväbeln Mattis Ström (underofficersgrad) såsom granne. (Westrin) Ström återfinns också i både tomtöreslängden (under nummer 48 i Västra kvarteret) och mantalslängden från 1724. Westrin identifierar Ström som ägare till tomten, men det finns inga säkra belägg för att så var fallet. Westrin utgår ifrån att Mattis Ströms hustru i 1733 års längd måste ha varit änka (och

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 4 då ärvt gården). Hon benämns dock inte som änka, vilken annars var brukligt. Ström har definitivt bott på tomten, men någon hustru står inte att finna i mantalslängderna från 1727 och 1728 då Ström tydligtvis bodde där. Den 4 september 1734 meddelade en piga vid namn Stina Strömwall att hon önskade att hennes moders gård på Norra Långgatan skulle försäljas på auktion. Detta meddelades också till hennes systers förmyndare. Det är fullt möjligt att detta är den gård som Elisabeth Jönsdotter ärvde 1719 efter sin make Peter Strömwall. Någon annan koppling till namnet Strömwall på Norra Långgatan har jag inte kunnat finna för åren 1733 1734. Elisabeth Jönsdotter förekommer inte i dödboken under dessa år. Troligen bodde hon inte i staden. Det är fullt möjligt att hon faktiskt har varit gift med Ström. Gården skulle i så fall ha betraktats som hennes enskilda egendom. Inga uppgifter om något sådant giftermål finns dock i vigselboken från Kalmar. Gården kom senare att förvärvats av hattmakarna och åldermannen Mauritz Fischer. Den 29 oktober 1736 sålde han den i sin tur vidare till besökaren Johan Wackolin för 350 daler silvermynt. Detta framgår av Wackolins bouppteckning från den 19 november 1737. En besökare var en lägre tulltjänsteman som hade till uppgift att gå ombord på ankommande fartyg för att inspektera lasten. Enligt dödboken avled Wackolin redan den 7 november 1736. Hans änka bodde kvar på tomten till 1738 och hon bör också ha ärvt gården. Enligt mantalslängderna bodde krögaren Erasmus Alin tillsammans med sin hustru på denna tomt under åren 1739 och 1740. När granngården den 1 april 1740 köptes av Elias Nyström, så angavs också krögare Ahlin vara innehavare av den gård som motsvarar nummer 233 (domboken, 2/6 1740). Redan i juni 1741 anger domboken att Nyströms granngård då tillhörde stadskassören Fredrik Gustafsson. (6/6 1741) Endast några dagar därefter (10/6 1741) övergick dock gården till en ny ägare. Skomakaren mäster Utter förvärvade gården från magistraten till ett pris av 312 daler silvermynt. Utter finansierade sitt köp genom ett lån från kyrkan med gårdens som säkerhet. Det framgår att gården hade ropats ut på auktion redan den 29 maj men utan att bli såld. Bakgrunden till denna hastiga försäljning var att stadskassören Gustafsson råkat i ekonomisk knipa och tvingats att till sin kronobalans stoppande helt enkelt lämna ifrån sig gården till staden. En av stadskassörens uppgifter var att samla in de skatter och avgifter som stadsborna skulle betala till kronan. Uppstod det då ett underskott, det vill säga om stadskassören inte lyckades samla lika mycket som kronan krävde av staden, så var han personligen ansvarig för detta. Detta återspeglar också en tid då det inte alltid var självklart att det gjordes en tydlig åtskillnad mellan privata och offentliga medel. Skomakare Utter förefaller dock inte själv ha bott på gården, i vart fall inte under någon längre tid. I såväl 1742 års beläggningslängd som i 1743 års mantalslängd återfinns han i stället som boende på tomt nummer 107 i Östra kvarteret. 1743 till 1755 beboddes tomt 233 av skeppare Genits med familj och senare hans änka. Det är troligt att Genits då även ägde gården, men det har inte gått att hitta några säkra uppgifter om det. Det tycks dock ha varit regel att i de fall då någon annan än ägaren bodde på gården, så har detta angetts i mantalslängder och tomtöreslängder genom formuleringar såsom NN:s gård, bebos av XX. Under åren 1756 till 1760 står gården som Fru Hoppenstedts gård i beläggningslängderna. Senare förvärvades gården av mätaren Nils Ingelqvist. Det framgår inte när detta skedde, men i 1761 års beläggningslängd kallas den för mätaren Ingelqvists gård. Att Ingelqvist verkligen ägde gården framgår också av bouppteckningen (7/3 1774) efter hans hustru, Brita Ekelund,

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 5 som avled den 20 december 1773. Gården värderades då till 300 daler silvermynt. Dessutom ägde Ingelqvist då, tillsammans med faktor Liedberg, en inkvarteringsstuga på tomt nummer 288. Ingelqvists del i denna värderades till 20 daler silvermynt. I Ingelqvists egen bouppteckning (4/1 1786) framgår att han avled den 6 oktober 1786, men att gården redan den 11 augusti 1783 hade sålts till svärsonen krukmakare Peter Matias Sjöholm. Priset var då 133 1/3 daler specie. I mantalslängd för 1786 framgår att krukmakare Sjöholm och hans hustru själva bodde på nummer 130 i Östra kvarteret. I hushållet fanns ytterligare tre personer, varav en gesäll. Paret bodde ännu år 1800 kvar på nummer 130. Sjöholm ägde även gården på nummer 353 (den kallas krukmakare Sjöholms gård) där det sammanlagt bodde minst sju personer. 1785 flyttade bagaren Jonas Fröling in i gården på tomt 233. Det framgår inte när Fröling förvärvade gården, men i hustruns bouppteckning (4/9 1800) framgår att den verkligen ägdes av Fröling. mätaren Christoffer Håkansson (?) 1694 1704 konstapel Peter Strömvall 1714 1719 Elisabeth Jönsdotter 1719 1734 arv (Strömwalls änka) fältväbeln Mathias Ström (?) 1724 1727 Mattis Ströms hustru 1733 hattmakaren Mauritz Fischer? 1736 (säljer) besökaren Johan Wackolin 1736 köp (350 dlr smt) Wackolins änka (?) 1736-1738 arv (?) krögaren Erasmus Ahlin 1739 1740 stadskassören Fredrik Gustafsson 1741 (avstår gården för att täcka skuld) skomakaren Johan Utter 1741 köp (312 dlr smt) skeppare Genits (?) 1743 1753 Gentis änka (?) 1754 1755 arv (?) fru Hoppenstedt 1756 1760 mätaren Nils Ingelqvist 1761 1783 krukmakaren Peter Matias Sjöholm 1783 -? köp (133 1/3 dlr specie) Bagaren Jonas Fröling 1785 efter 1800 Boende Bilden av de boende och hushållen på tomt 233 förblir fragmentarisk ända fram till 1730-talet. Det finns flera oklarheter kring ägandet under 1700-talets förta årtionden och i flera fall är det också osäkert om ägarna också bodde på tomten.

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 6 I 1709 års mantalslängd återfinns mätaren Christoffer Håkansson i Västra kvarteret tillsammans med hustru och en piga. I 1713 års mantalslängd finns hans namn ännu med, men ingen har noterats som boende. Det råder ingen tvekan om att Håkansson har bott i Västra kvarteret under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet, men han kan inte med full säkerhet förbindas med just tomt nummer 233. Gården ägdes 1719 av konstapel Strömwall och troligen ägde han den redan 1714. I 1714, 1715 och 1716 års beläggningslängder återfinns hans namn, men det finns inga uppgifter som otvetydigt styrker att han verkligen bodde där. 1716 betalade han tomtöre, men inga andra avgifter. 1714 och 1715 betalde han vare sig tomtöre eller anda avgifter. Fältväbeln Mathias Ström återfinns i mantalslängderna från 1727 och 1728 (såsom avskedad). Dock finns inte hans hustru upptagen där. Det förefaller rimligt att han bott på tomten åtminstone åren 1724 1728, eftersom han återfinns i både tomtöreslängd och mantalslängd på platser som torde motsvara tomt 233. I 1733 års ägarlängd framgår att tomten ägdes av Mattias Ströms hustru, men den beboddes då av glasmästare Jurgens och i mantalslängden från samma år, liksom från åren 1731 och 1732, återfinns också glasmästaren Henrik Jurgens med hustru. I 1734 års mantalslängd framgår dock att Jurgens och hans hustru då var bosatta i Östra kvarteret. Några närmare uppgifter om Mattias Ströms hustru framkommer inte, vare sig om hon var änka eller var hon bodde. Den 20 oktober 1736 köptes tomten av besökaren Johan Wacolin. Enligt 1734 års mantalslängd bodde han redan då i Västra kvarteret (med en piga), men på en annan plats. Wacolin avled redan den 7 november 1736 enligt dödboken. Åren 1737 och 1738 återfinns Wacolins änka på tomen. Under det första året bodde hon ensam men 1738 hade hon också en piga. Enligt mantalslängderna bodde krögaren Erasmus Alin tillsammans med sin hustru på denna tomt under åren 1739 och 1740. Enligt beläggningslängden för 1742 bodde tenngjutaren Staffan Miron då på nummer 187. Åren 1743 till 1753 beboddes tomten av skeppare Genits och hans hustru. 1743 hörde även lärgossen Jöns till hushållet. I mantalslängderna noteras också en son (Henrik) år 1744 och en dotter åren 1750-1753. Det har varit ett litet hushåll med man och hustru, samt tidvis en lärdräng och ett barn. Åren 1744 till 1745 förändrades boendet radikalt, men bara för en kort tid. 1744 bodde också styrman Erik Lidström med sin dräng Nils på tomten. Året därpå bodde han där med sin hustru och samtidigt bodde ytterligare en styrman och två matroser där. Sammanlagt rörde det sig om sju personer, jämfört med de två personer (Genits och hans hustru) som bodde där de följande åren. Redan 1761 köptes tomten troligen av mätaren Nils Ingelqvist. Att Ingelqvist och hans hustru verkligen bodde där framgår också av mantalslängderna för åren 1765-83. Enligt bouppteckningen dog hustrun, Brita Eklund, dog den 20 december 1773. Den 11 augusti 1783 sålde Nils Ingelqvist gården till sin svärson krukmakaren Peter Matias Sjöholm. Nils levde till den 6 oktober 1785. Var han bodde sina två sista år framgår inte. Efter 1783 är han hur som helst inte längre upptagen i mantalslängden under nummer 233. De korta notiserna i mantalslängder och bouppteckningar ger en antydan om hur familjens liv gestaltade sig. I 1765 års mantalslängd står Nils som ensam boende på tomt 233 (187), men redan 1767 fanns både en hustru och en dotter, Anna Stina. Dock berättar mantalslängden att

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 7 hustrun var sängliggande och befriad från mantalspenning. I 1773 års mantalslängd återfinns ännu en dotter, men hustrun var även då, såsom sjuk och bräcklig, befriad från mantalspenning och i december dog hon. Enligt död- och begravningsboken avled hon den 19 december 1773 i en ålder av 54 år. Som dödsorsak angavs gikt. Nils var 75 år då han dog av slag den 6 oktober 1785. Källorna, i form av mantalslängder, bouppteckningar och husförhörslängder berättar om sammanlagt fyra barn. I Britas bouppteckning från mars 1774 fanns tre barn. Dottern Anna Christina (24 år), dottern Gertrud Brita (20 år) och sonen Eric (18). De bör sålunda ha fötts 1749, 1753 och 1755, det vill säga långt innan familjen bosatte sig i gården på tomt 233. En tredje dotter, Maja Lisa, dog enligt husförhörslängden år 1773. I dödboken finns en dotter Maria Elisabeth noterad den 5 mars 1773. Hon dog vid 33 års ålder i torrverk. Hon skulle alltså ha varit född 1740. Dödboken berättar också att Nils Ingelqvist redan tidigare hade haft en son som hette Eric, som dog den 6 november 1746. Mantalslängderna berättar dock inte om alla dessa barn. Sonen Eric nämns aldrig där. Han bör ha varit tio år när åtminstone fadern bosatte sig på gården och kan redan då ha varit i tjänst någon annan stans. Han var heller inte närvarande vid faderns bouppteckning. 1777 bodde två döttrar hos fadern. De bör då ha varit 24 och 28 år gamla. Men 1779 bodde endast dottern Anna (som då var 30 år) kvar. Under åren 1780 83 noterades det i mantalslängderna att även hon var sjuk och bräcklig. Hon var dock i livet vid faderns bouppteckning i januari och bör då ha varit 36 år gammal. Krukmakaren Peter Matias Sjöholm, som köpte sin svärfaders gård 1783, tycks inte själv ha bott där. I mantalslängderna framgår att krukmakare Sjöholm och hans hustru bodde på nummer 130 i Östra kvarteret. Krukmakaren Sjöholm och jungfru Gertrud Birgitta Ingelqvist gifte sig den 14 augusti 1778. Paret tycks dock ha bosatt sig på nummer 130 först år 1783. Året innan bodde nämligen krukmakaren Sven Hultberg då på nummer 130. Sjöholm finns dock upptagen i en förteckning stadens krukmakare redan 1781. Det är också troligt att han var mästare då han gifte sig med Gertrud Birgitta. År 1776 var han troligen ännu gesäll. Då fanns nämligen en gesäll Sjöholm hos krukmakaränkan Catharina Schöffler. Hon gifte sig för övrigt i februari 1778 med krukmakaren Sven Hultberg, vars gård Sjöholm uppenbarligen tog över år 1782 eller 1783. Att Sjöholm aldrig bodde på nummer 233 bekräftas av husförhörslängden. Krukmakare Sjöholm tycks alltså inte själv ha bott på tomten nummer 233. Däremot noterades det i mantalslängden år 1784 att hans gesäll bodde där. I husförhörslängden står att urmakaren Salomon Elfström bodde på gården 1784 tillsammans med sonen Nataniel, dottern Lisa Malena och pigan Catharina. Året därpå, 1785, flyttade så bagaren Jonas Fröling till nummer 233. Fröling och hans familj bodde kvar på nummer 233 ännu år 1800 då hans hustru, Brita Christina Åstrand, dog. Hon avled den 2 juli i lungsot 46 år gammal. Det var tidvis ett stort hushåll med som mest nio medlemmar (år 1791). Dessutom bodde också änkan Ros där från och med 1796. Fröling torde ha etablerat sig i Kalmar tidigast 1785. I 1784 års förteckning över stadens hantverkare saknas han ännu, men i 1786 års förteckning återfinns bagare Fröling tillsammans med lärgossen Magnus. Denne finns inte upptagen i mantalslängderna. I stället visar dessa att hushållet under de första åren endast bestod av Fröling, hans hustru och dottern Maja. Från och med 1788 blev bagarhushållet Fröling betydligt större. Då tillkom en lärgosse och två pigor. Från och med det året fanns för det mesta en eller två pigor och ofta en eller ett par lärgossar. I dödboken meddelas den 6 maj 1793 att parets dotter Johanna Maria, 10 månader, avlidit i mässling. 1795 fanns även gesällen Carl Björkman i hushållet, men det tycks ha varit

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 8 det enda året som bagare Fröling hade en gesäll. De flesta åren fanns också två eller tre barn i familjen. Under Frölings tid ändrade alltså boendet karaktär. Från att ha bestått av relativt små hushåll med man och hustru, samt ett eller två barn, blev tomt 233 betydligt mer tätbefolkad från och med slutet av 1780-talet. 1694 1713 mätaren Christoffer Håkansson med hustru (?) 3 pers 1714 1719 konstapel Peter Strömwall med hustru och dotter (?) 3 pers 1724 1728 Fältväbeln Mathias Ström (?) 1 pers 1731 1733 glasmästare Jurgens med hustru 2 pers 1736 besökaren Johan Wacolin med hustru 2 pers 1736 1738 besökaren Johan Wacolins änka 1-2 pers 1739 1740 krögaren Alin med hustru 2 pers 1742 tenngjutaren Staffan Miron 1743 1753 skeppare Genits med hustru 2-3 pers - 1744: Styrman Erik Lidström med en dräng 2 pers - 1745: styrman Jan Frisk 1 pers - 1745: styrman Erik Lundström med hustru 2 pers - 1745: matroserna Nils och Mattis 2 pers 1765 1783 mätaren Nils Ingeqvist med hustru 1-4 pers - 1784 krukmakare Sjöholms gesäll 1 pers - 1784 urmakare Salomon Elfström med hustru 5 pers 1785 efter 1800 Bagare Fröling med hustru 3-9 pers - 1796 - efter 1800 änkan Ros 1 pers Tomterna 234 och 235 Tomtnummer Tomterna hade fram till och med 1765 nummer 188 respektive 189 och tilldelades från och med 1766 nummer 234 respektive 235. I 1737, 1738, 1739 och 1740 års mantalslängder motsvarar de nummer 184 respektive 185. I 1733 års ägarlängd är de noterade som den andra gården under nummer 181 respektive nummer 182. Från och med 1748 skrevs tomt 234 (188) tillsammans med tomt 235 (189) i mantalslängderna och 1795 återfinns endast tomt nummer 234 i mantalslängderna, medan nummer 235 inte längre anges. Ägarförhållanden för tomt 235 Ägarförhållandena kan relativt säkert rekonstrueras tillbaka till 1720-talet och troligtvis till 1660-talet. I 1733 års ägarlängd tillhörde tomten [stads]betjänten Setterberg. Hans namn (Mathes Setterberg) återfinns också i beläggningslängderna över tomtöre för 1723 och 1724. Setterberg återfinns visserligen på nummer 18 i Västra kvarteret, men i 1724 års längd

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 9 betecknas också nummer 49 som Mathes Setterbergs gård. I 1723 års tomtöreslängd tillhörde nummer 49 i Västra kvarteret i stället Klerckebo Maja. Om Klerckebo Maja ägde tomten framgår inte med säkerhet, men hon har åtminstone erlagt tomtöre. Det är alltså troligt att Setterberg förvärvade nummer 49 år 1724, men att han bodde på nummer 18. I 1740 års mantalslängd kallas nummer 184 alltjämt för stadstjänaren Setterberg gård. Troligtvis är det samma tomt som har nummer 49 i Västra kvarteret i 1716 års tomtöreslängd. Den tillhörde då Hans Helgessons arvingar. I tomtöreslängderna för åren 1704, 1714 (nummer 49) och 1715 (nummer 51) återfinns Hans Helgessons änka. I mantalslängderna för åren 1667, 1668, 1669 och 1671 återfinns också Hans Helgesson skräddare i Västra kvarteret. Namnet har också en placering i längderna som mycket väl kan motsvara denna tomt. 1746 hade köpmannen Marcus Schröder förvärvat båda gårdarna, 188 och 189. Enligt rådsturättens dombok hade han köpt nummer 188 från stadsbetjänten Mattias Setterberg för 300 daler silvermynt. (26/5, 30/6 och 28/7 1746) Efter Schröders död såldes båda gårdarna den 24 maj 1759 på offentlig auktion till Överstelöjtnanten Elias Julius Liljesvärd för 3500 daler silvermynt. Liljesvärd bodde inte på någon av gårdarna och sålde dem också vidare efter några år. 1763 köpte handelsmannen Sven Reen båda gårdarna av Liliesvärd för 3200 daler silvermynt. Ett villkor vid köpet var att Marcus Schröders änka Anna Elisabeth Betke skall i sin livstid få nyttja och bebo det lilla åt gatan närmast intill bemälte Björkmans gård belägna hus både över- och undervåningarna. (lagfartsprotokoll 2/5, 6/6, 4/7 1763). Sven Reen dog den 5 oktober 1786. Enligt dödboken avled han av vattusot. Han var då bara 47 år och 9 månader. Hans hustru, Juliana Reen, född Thamsteen, övertog gården och behöll den fram till 1811. I Sven Reens bouppteckning värderades tomten och gården på nummer 234 och 235 till 900 riksdaler (vilket skulle motsvara 5 400 daler silvermynt). Det noterades särskilt att det då fanns en inmurad panna i gården. skräddaren Hans Helgesson (?) 1667 1671 Hans Helgessons änka (?) 1704 1715 arv Hans Helgessons arvingar (?) 1716 -? arv Klerckebo Maja (?)? 1723 stadsbetjänten Mathias Setterberg 1724 1746 köpman Marcus Schröder 1746-1759 köp (300 dlr smt) tillsammans med nummer 235/189 överstelöjtnant Elias Julius Liljesvärd 1759 1763 köp (3500 dlr smt) köpman Sven Reen 1763 1787 köp (3200 dlr smt) änkan Juliana Reen 1787 1811 arv Ägarförhållanden för tomt 235 Ägarförhållandena kan med relativt stor säkerhet rekonstrueras tillbaka till 1710-talet. I 1733 års ägarlängd betecknas nummer 182 som tillhörig Rahms änka. I tomtöreslängderna 1723

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 10 och 1724 står Johan Rahms hustru för numer 51 respektive 50 i Västra kvarteret. I tomtöreslängderna 1714 1716 står Johan Rahm själv för nummer 50 respektive 51 (1716). I tomtöreslängden 1704 återfinns Jöns Stensson närmast efter Hans Helgesson. Hans namn finns också med (men överstruket) efter Christoffer Håkansson i 1709 års mantalslängd. Han skulle därmed då ha kunnat ha varit ägaren till denna tomt. Den 14 juli 1735 testamenterade gördelmakare Johan Rahms änka, Cecilia Larsdotter, gården nummer 189 till Marcus Schröder. Gården lagfördes dock först 1746, samtidigt som Schröder även förvärvade granngården (188). (26/5, 28/7 1746). Därefter ägdes och förvärvades de två gårdarna tillsammans. Enligt Westrins noteringar hade Cecilia Larsdotter tidigare skilt sig från gördelmakare Rahm och hon ska även ha varit moster till Marcus Schröder. Jöns Stensson (?) 1704 1709 Gördelmakare Johan Rahm 1714 1716 Cecilia Larsdotter 1723 1735 (Johan Rahms hustru/änka) köpman Marcus Schröder 1735 (1746) 1759 arv (genom testamente) tillsammans med nummer 234/188 överstelöjtnant Elias Julius Liljesvärd 1759 1763 köp (3500 dlr smt) köpman Sven Reen 1763 1787 köp(3200 dlr smt) änkan Juliana Reen 1787 1811 arv Boende Boendet på de båda tomterna kan rekonstrueras tämligen väl från och med 1730-talet. Dessförinnan är bilden ganska fragmentarisk. Liksom på tomt 233 visar det sig finnas viktiga skillnader mellan ägandet och boendet. Nummer 188 ägdes under åren 1724 till 1746 av stadsbetjänten Mathias Setterberg, som sannolikt inte själv bebodde den. Marcus Schröder flyttade till tomt 189 redan innan han blev ägare till den. Överstelöjtnanten Liljesvärd tycks inte ha bott på nummer 188/189 under de år (1759 1763) då han ägde tomterna. Dessutom finns även på dessa tomter ett antal hushåll vid sidan av ägarhushållen. Hans Helgesson som troligen ägde och bebodde gården på tomt nummer 234 (188) återfinns i mantalslängderna tillsammans med sin hustru åren 1667, 1668, 1669 och 1671. Därefter försvinner namnet ur mantalslängderna. Gården har senare troligen ägts av Hans Helgessons änka och arvingar (1704 1716), men det framgår inte att änkan verkligen har bott där. Det är först i och med 1733 års ägarlängd som bilden av boendet klarnar. Där noteras att stadsbetjänten Setterbergs gård beboddes av hattmakaren Arvid Sjögren. Enligt mantalslängden för samma år bodde han där tillsammans med en piga. Året därpå är han dock gift. 1737 hade hattmakare Sjögren ersatts av den kyrkväktaren Anders Ram som bodde kvar fram till 1746. Han betecknades först som utfattig och sedan från 1745 som utgammal. Parallellt med Ram har även andra personer bott på denna tomt under kortare perioder. 1739 bodde

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 11 också besökaren Peter Ahlqvist på gården tillsammans med sin hustru. Åren 1745 till 1746 bodde brandmästare Henrik Christian Bindling där tillsammans med sin hustru. Enligt dödboken hade de en son, Henrik Christian, som avled den 11 februari 1746. År 1747 bodde också matrosen Sten Stensson och hans hustru där. Från och med 1748 finns inte längre några personer särskilt skrivna på tomt 188 och den har då troligen slagits samman med granngården 189. Båda tomterna disponerats ju från 1746 av köpmannen Marcus Schröder. Däremot är det ju troligt att många av de personer, som var skrivna på nummer 188/189 och som inte ingick i Schröders (och senare Reens) familj, bodde under enklare förhållanden på tomt 188. Johan Rahm som torde ha ägt tomt 235 (189) bodde enligt mantalslängden för år 1713 tillsammans med hustru och en piga i Västra kvarteret. Jöns Stenssons namn finns överstruket i 1709 års mantalslängd. Han har ju tidigare ägt tomten och har möjligen också bott där. En klarare bild av boendet framträder från och med 1734, då Marcus Schröder bebodde tomten 189 tillsammans med en dräng. Han bodde alltså här redan innan gården testamenterades till honom och långt innan han 1746 förvärvade granngården. Från 1738 bodde han där med sin hustru (och en piga). Hushållet bestod av 4 6 personer, Schröder, hans hustru och ett par pigor och drängar. Inga barn nämns i mantalslängderna. 1747 bodde det också matrosen Hansson i gården och 1748 var inte mindre än fyra matroser, Petter, Jonas, Olof och Jonas, inhysta. Det året återfinns inte mindre än tio personer bland de boende i gården 189. År 1753 och 1754 bodde också köpdrängen Adam Wahlberg och hans hustru i gården 188/189. Handelsman Marcus Schröder dog den 29 november 1757 av lungsot i en ålder av 53 år. Efter Marcus Schröders bortgång bodde hans änka, Anna Elisabeth Betke, kvar i gården, åtminstone till år 1767. Hon bodde alltså där under de år som överstelöjtnant Liljesvärd ägde gården och det var ju också ett villkor, då handelsman Sven Reen köpte gården 1763, att hon skulle få bo kvar livet ut. Det går inte att i detalj följa hushållets utveckling efter det att Marcus dog, men mot slutet var änkans hushåll litet. 1765 bestod det av henen själv och en dotter och 1767 var hon ensam. Hon betecknades då också som utgammal. Enligt beläggningslängden bodde även skräddaren Sjöberg på någon av gårdarna år 1759. Handelsmannen Sven Reen torde ha flyttat in i samband med att han köpte gården 1763. I 1765 års mantalslängd framgår att han då ännu bodde ensam där. Men 1767 hade hushållet utökats med gossen Nils och pigan Anna och den 27 december 1767 gifte sig Sven Reen och jungfru Juliana Thamsten. Christian Thamsten var då en av de mer välbeställda köpmännen i Kalmar. Paret hade fyra barn enligt Svens bouppteckning från 1787: dottern Chatharina Magdalena (12 år), dottern Christina Juliana (14 år), dottern Margaretha Maria (16 år) och sonen Daniel (18 år). De bör alltså ha varit födda 1775, 1773, 1771 och 1769. Hushållet var stort, men det varierade också mycket i storlek år från år. 1780 bestod det av 13 personer, Sven och Juliana, tre döttrar, en son, 3 pigor och fyra drängar (varav en under 15 år). Fyra år senare, 1784, bestod hushållet bara av sex personer. Förutom Sven och Juliana fanns två yngre kvinnor och två yngre män. Rimligen har då den äldsta dottern och kanske även sonen, som då var 15 år redan lämnat hemmet. Bilden av ett stort hushåll med många anställda framträder även i husförhörsängderna. Åren 1773 till 1779 namnges 27 olika anställda, pigor, drängar, handelsbetjänter och handelsgossar, samt en jungfru.

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 12 Det var också ett välbeställt hushåll. 1785 tillhörde Reen de tio högst taxerade i staden. Enligt en förteckning i stadens räkenskaper 1785 ägde Sven Reen inte mindre än två fartyg: galeasen Juliana (om 21 läster) och galeasen Lovisa (om 35 läster), samt delägare (1/3) i ytterligare en, galeasen Fortuna (om 36 läster). I Sven Reens bouppteckning från 1787 värderades gården på tomterna 234 och 235 till 900 riksdaler. Dessutom ägde han tomterna 217 på Norra Långgatan, gården med trädgård nummer 14 på malmen och en halv malmgård på järnsidan. Det sammanlagda värdet uppgick till 1383 riksdaler och 16 öre. Här fanns gott om guld och silverföremål, såsom en förgylld kaffekanna, sockerask, sockerströare, ett stort antal silverskedar och en guldbägare. Vidare fanns en bordsservice av vitt porslin, två tekannor, en kaffekanna och ett stort antal te- och kaffekoppar, ett stort antal glas och glaskaraffer, samt mängder med påkostade möbler, såsom ett antal tebord med inläggningar. Familjen ägde flera vagnar, bland annat en äldre täckt vagn och en kalesch, samt fyra slädar. De ägde även två hästar och två kor. Bouppteckningen redovisade även Sven Reens varulager, där det bland annat fanns kaffebönor (160 pund), socker (244 pund), sirap, puder, russin, sötmandel, bittermandel, pärlgryn, kryddpeppar, stark peppar, ingefära, anis, venedisk tvål, spik, brädor, beck och tjära. Bouppteckningen redovisar en mängd poster med utestående fordringar, men också skulder köpmän i framförallt Lübeck, men även Danzig Hamburg, Königsberg och Stockholm. Tillgångarnas sammanlagda värde uppgick till drygt 8032 riksdaler och de egna skulderna omfattade 3096 riksdaler. Även under Sven Reens tid fanns tidvis andra hushåll på de två gårdarna. Marcus Schröders änka har redan nämnts. I 1767 års mantalslängd återfinns även skepparen Niclas Ebbe med hustru och tre yngre kvinnor, sammanlagt 5 personer. Med början 1780 tillkom en rad mindre hushåll på de två tomterna: en skeppare, en handelsbetjänt, tre vedgårdsdrängar och ett antal andra drängar. De flesta av dem var gifta. Det ligger nära till hands att anta att det rör sig om personer som arbetade i den reenska rörelsen. Av Sven Reens bouppteckning framgår att han även handlade med brädor och att han hade betydande varulager på vedgårdarna. Bland de boende på gården fanns också under åren 1781 1785 en jungfru Dorothea. Det är säkerligen samma jungfru Dorothea Christina Biörck som i husförhörslängderna tycks tillhöra det reenska hushållet. Efter Sven Reens död bodde hans änka, Juliana, kvar på gården. Även fortsättningsvis var detta ett stort hushåll. Åren 1787 till 1800 bestod det av 8 till 10 personer. Det är troligt att Juliana fortsatte makens köpmannarörelse och att denna bar sig tämligen väl, även under Julianas ledning. Enligt husförhörslängden fanns det under åren 1797 1799 sammanlagt två bodbetjänter, fyra drängar och åtta pigor. I en del fall finns tjänstefolkets födelseår noterade. Några var i 20-årsåldern och några var omkring 16 17 år. Det är tydligt hur boendet på denna gård ändrade karaktär över tid. På 1730-talet fanns för det mesta två hushåll på de två gårdarna med ungefär 6 till 8 boende. Det kan jämföras med 1790, då det fanns fem hushåll med sammanlagt 16 personer. Den första stora förändringen kommer kring 1770 då Sven Reen har gift sig och etablera ett hushåll som omfattar fler än tio personer. Ytterligare en förändring inträder kring 1780 då det reenska hushållet kompletteras med ytterligare ett antal hushåll på gården vilket också resulterar i en ytterligare ökad boendetäthet. Någon märkbar förändring i boendestruktur och boendetäthet inträffar däremot inte i samband med Sven Reens död då Juliana tar över verksamheten. Nummer 234 (188)

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 13 1667 1671 skräddaren Hans Helgesson med hustru 2 pers 1733 1734 hattmakare Arvid Sjögren 2 pers 1737 1746 kyrkväktaren Anders Ram 1 pers 1739 besökaren Peter Ahlqvist med hustru 2 pers 1745 1746 brandmästare Binding med hustru 2 pers 1747 matrosen sten Stensson med hustru 2 pers Nummer 235 före 1709 Jöns Stensson? 1713 gördelmakare Johan Rahm med hustru 3 pers 1734 1757 handelsman Marcus Schröder, 2 pers från 1738 med hustru 4 6 pers - 1747 matrosen Hansson 1 pers - 1748 matroserna Petter, Jonas, Olof och Jonas 4 pers Nummer 234 och 235 (från 1748) 1734 (1748) 1757 handelsman Marcus Schröder, från 1738 med hustru 4 6 pers - 1753 1754 köpdrängen Adam Wahlberg med hustru 2 pers 1758 1767 (?) Schröders änka, Anna Elisabeth Betke 1 2 pers - 1759 1761 Skräddare Lars Sjöberg? 1763 1786 handelsman Sven Reen ogift till december 1767 från december 1767 med hustrun Juliana 1 3 pers 6 14 pers - 1767 skepparen Niclas Ebbe med hustru 5 pers - 1780 1795 skepparen Peter Åsberg, från 1788 med hustru 1 2 pers - 1781 1785 Jungfru Dorothea 1 pers - 1781 vedgårdsdrängen Sven med hustru 2 pers - 1782-1800 vedgårdsdrängen Truls Kretsberg med hustru 2 3 pers - 1784 1795 vedgårdsdrängen/pråmkarlen Jonas Gummesson 2 pers - 1785 1792 handelsbetjänt Peter Toreus 1 pers - 1796 1798 drängen P. Beckman med hustru 2 pers - 1796 1800 drängen Johan Lindqvist med hustru 2 3 pers - 1799 1800 trädgårdsdrängen J. Boström (med hustru) 2 pers - 1799 1800 drängen Petter Bäckström med hustru 4 pers 1786 efter 1800 Sven Reens änka, Juliana 8 10 pers

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 14 Tomt 236 Tomtnummer Tomten hade fram till och med 1765 nummer 190 och tilldelades från och med 1766 nummer 236. I 1737, 1738, 1739 och 1740 års mantalslängder bär den nummer 186. I 1733 års ägarlängd har tomten nummer 183. Dess numreringar kan fastställas med säkerhet genom att gården uppvisar kontinuitet i både boende och ägande från 1733 till 1788. Ägarförhållanden Ägarförhållandena från 1730-talet och ända fram till slutet av 1780-talet är okomplicerade och kontinuerliga. I 1733 års ägarlängd tillhörde gården den avskedade föraren (en underofficersgrad) Anders Björkman. Enligt bouppteckningen (5 oktober 1756) efter Björkmans första hustru, Anna Maria Ros, hade Björkman förvärvat gården 1730. Där framgår också att den hade inköpts av skräddaren Olof Lindqvist den 1 september 1723 för 300 daler silvermynt. 1778 har gården gått i arv till Björkmans änka Elisabeth Björkman, född Rosencranz. Hon dog själv den 29 oktober 1788 i en ålder av 77 år. Dödsorsaken angavs vara hastig feber. Elisabeth Björkman efterlämnade inga barn eller bröstarvingar och gården gick då till Elisabeths systerdotter, skeppare Dahlbergs änka, madam Elisabeth Dahlberg. I beläggningslängden över tomtören 1714 är nummer 51 i Västra kvarteret Zacharias Danielssons gård. 1715 och 1716 står Johan Skytt som ägare till nummer 52 i Västra kvarteret. Där framgår också att den gården tidigare tillhört Zacharias Danielsson. I 1716 års längd har detta sedan ändrats till Margaretha Aspegren. Danielssons namn finns även i 1704 års tomtöreslängd. Den 9 november 1711 upprättades bouppteckning efter skomakaren Zacharias Danielsson. Gården torde då ha gått i arv till änkan Anna Larsdotter. Den värderades då till 500 daler (rimligen kopparmynt). I vigselboken framgår att mäster Johan Skytz den 14 januari 1712 gifte sig med hustru Annika Larsdotter, vilken rimligen är identisk med Zacharias Danielssons änka. Gården bör ha varit Anna Larsdotters egendom, men kunde ändå efter henens medgivande säljas av maken. Enligt domboken sålde skomakaren Johan Skytt också samma gård till häradsskrivaren Lars Bruners änka, madam Margaretha Aspegren, år 1715 för 220 daler silvermynt (3/10, 10/10 och 17/10). Enligt Westrin var det av henne som Olof Linkvist sedan köpte gården. 1756, i Anna Maria Ros bouppteckning, beskrivs husen som gamla och mycket förfallna och dessutom vilade grunden på pålar. Gården värderades därför inte till mer än 300 daler silvermynt. I Elisabeth Björkmans bouppteckning från den 7 november 1788 sägs tomten ha liten och ringa åbyggnad. skomakaren Zacharias Danielsson 1704 1711 Zacharias Danielssons änka, Anna Larsdotter 1711 1712 arv Anna Larsdotter och skomakare Johan Skytt änkan Margaretha Aspegren skräddaren Olof Lindqvist 1712 1715 giftermål 1715 1723 köp (220 dlr smt) 1723 1730 köp (300 dlr smt) avskedade föraren Anders Björkman 1730 efter 1773

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 15 Björkmans änka, Elisabeth änkan Elisabeth Dahlberg före 1778 1788 arv 1788 1800 arv Boende Skomakaren Zacharias Danielsson ägde tomten senast 1704 och fram till sin död 1711, då den övergick till hans änka, Anna Larsdotter. 1709 års mantalslängd bekräftar också att Zacharias bodde där tillsammans med sin hustru och en dräng. Däremot visar mantalslängden ingenting om de fyra söner Daniel, Lorentz, Zachris och Magnus, vilka omnämns i Zacharias bouppteckning. En femte son, Olof, dog den 28 december 1710. Den 14 januari 1712 gifte änkan Anna Larsdotter om sig med skomakaren Johan Skytt. 1713 års mantalslängd bekräftar också att makarna bodde på tomten. Rimligen har de bott där fram till dess att tomten såldes 1715. Åren 1715 till 1724 ägdes gården av änkan Margareta Aspegren. Från den perioden finns inga mantalslängder. Enligt Westrin gifte hon om sig med den avskedade löjtnanten Anders Brunberg. Hans namn återfinns också på nummer 51 i 1723 års beläggningslängd. I 1724 års längd står i stället Olof Lindqvist under detta nummer. Det är ändå troligt, om än inte säkert belagt, att paret Aspegren och Brunberg bebott tomten. Tomten ägdes sedan av skräddaren Olof Lindqvist under åren 1724 till 1730. I mantalslängden åren 1727 återfinns också skräddaren Lindqvist med hustru. Direkt efter hans namn återfinns också två gesäller, varav en gift. 1728 står han tillsammans med hustru och en piga. Direkt efter står lärgossen Johan Åbrant och gesällen Anders Orrström. 1729 står han ännu med hustru och en piga och därefter står två lärgossar, Johan Åbrant och Arenholdt. Rimligen är det skräddare Linqvist gesäller och lärlingar som räknas upp i mantalslängderna. I 1730 och 1731 års mantalslängder återfinns skräddaren Linqvists tomt och den noteras då såsom öde. 1732 års mantalslängd nämner vare sig Linqvist eller Björkman. Den avskedade föraren Björkman ska ha köpt tomten år 1730, men det är först i 1733 års mantalslängd som hans namn återfinns. Björkman finns också medtagen i 1733 års ägarlängd. Mantalslängderna indikerar alltså att gården var tom en period mellan skräddare Lindqvist och avskedade föraren Björkman. Björkman bodde på tomten med sin hustru och senast från 1737 även med en dotter. Hustrun, Anna Maria Ros, avled troligen 1756. Hennes bouppteckning upprättades i oktober detta år. Det framgår att hon hade en dotter från ett tidigare äktenskap, Catharina Magdalena Forsman, 36 år och ännu ogift. En tid bodde Björkman på gården med sin dotter, men senast 1767 var Björkman omgift och står med hustru i mantalslängden. Han var då själv 70 år. Någon gång mellan 1773 och 1777 avled Björkman. Hans änka, Elisabeth Björkman, född Rosencranz, bodde kvar på gården tillsammans med en piga och dottern Lisa. Elisabeth dog den 29 oktober 1788. Hon var då 77 år och ska ha avlidit i hastig feber. Enligt bouppteckningen efterlämnade hon inga barn eller bröstarvingar. Dottern Lisa nämns inte heller i mantalslängderna efter 1779. Husförhörslängden 1773 1780 innehåller inga uppgifter om nummer 236. 1781 1788 finns dock Björkmans änka, Lisa Stina Rosenkrans och pigan Maja inskrivna i husförhörslängden. År 1779 redovisar mantalslängden även Sjömannen Adolf Dahlberg som boende på gården.

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 16 Efter Elisabeth Björkmans död 1788 gick gården i arv till hennes systerdotter, skeppare Dahlbergs änka, madam Elisabeth Dahlberg. Hon var också enligt mantalslängderna bosatt på gården tillsammans med en piga. I husförhörslängden finns också Fr[edrik] Dahlberg inskriven redan 1781 1788 utan annan notering än att han hörde till slottet. Om han ingick i slottsstaten, kan detta förklara varför han inte noterats i mantalslängden. I husförhörslängderna 1797 1799 finns sedan Fr[edrik]Dahlbergs änka inskriven tillsammans med pigan Stina, född 1777. Det förfaller alltså troligt att paret Dahlberg var bosatta här senast från 1781. Från 1798 bodde även Stenhuggare Hornstrand och hans hustru på denna gård. De finns dock inte upptagna i husförhörslängden. 1704 1711 skomakare Zacharias Danielsson med hustru och dräng 3 pers 1711 1712 Zacharias Danielssons änka, Anna Larsdotter? 1712 1715 skomakare Johan Skytt med hustru Anna Larsdotter 2 pers 1715 1723 Margareta Aspegren och löjtnant Brunberg (?) 1723 1729 skräddaren Olof Lindkvist med hustru 4 6 pers 1730 1731 öde 1733 senast 1773 Avskedade föraren Anders Björkman med hustru 2-3 pers Före 1778 1788 Björkmans änka, Elisabeth 2 pers - 1779 sjömannen Adolf Dahlberg 1 pers - 1781 (?) 1788 skeppare Fredrik Dahlberg med hustru 2 pers 1788 1800 skeppare Dahlbergs änka, madam Elisabeth Dahlberg 2 pers - 1798 1800 Stenhuggare Hornstrand 2 pers Tomt 244 Tomtnummer Tomten hade fram till och med 1765 med nummer 195 och tilldelades från och med 1766 nummer 244. I 1737, 1738, 1739 och 1740 års mantalslängder motsvarar den nummer 190. I 1733 års ägarlängd har tomten troligen nummer 187. Ägarförhållanden Ägandet kan med relativt stor säkerhet föras tillbaka till 1670-talet, men senare finns också många oklarheter kring ägandet. Enligt bouppteckningen efter Elisabeth Kåhlstad den 25 januari 1731 ägde hon en gård på Fiskaregatan belägen mellan avlidne handelsmannens Henrik Wendts och avskedade konstapel Thomas Lundgrens gårdar. Det gör att gården med säkerhet kan förbindas med tomt nummer 244. Gården beskrivs i bouppteckningen som bestående av en halv tomt med en gammal stuga och kök samt vedskjul. Gården värderades i bouppteckningen till 30 daler. I 1733 års ägarlängd kallas tomt 187 för Kåhlstads änkas tomt. I beläggningslängderna 1714 1715 och 1724 står Lars Kåhlstads änka för nummer 56 respektive 57 (1715). I 1723 års

Kv Mästaren, Kalmar. Bilaga 3. Lindström sid 17 beläggningslängd finns ingen sådan änka, däremot en kvinna vid namn Cajsa Werne på nummer 56. I 1704 års beläggningslängd finns en Lars Kåhlstad i Västra kvarteret. Lars Kåhlstad bodde också tillsammans med sin hustru i Västra kvarteret enligt mantalslängderna 1694 och 1709. I 1685 års mantalslängd återfinns Kålesta O[lofs] änka, vilken troligtvis är Lars Kåhlstads mor, på en plats i mantalslängden som kan motsvara denna gård. Fiskaren Olof Kåhlstad kan föras tillbaka till 1667 års mantalslängd och han finns ännu i 1671 års mantalslängd. Sålunda är det fullt möjligt att gården har varit i familjens ägo åtminstone sedan 1660-talet. Efter att Lars Kåhlstads änka avlidit tycks gården ha stått öde under en period. Även ägandet är oklart. Westrin menar att gården senare ägdes av konstapeln Mathias Wäder (ett underbefäl vid artilleriet). Wäder bodde på gården åtminstone från 1737 till 1746. Det finns inte några säkra belägg för att han verkligen ägde gården, men å andra sidan indikeras ingen annan ägare i mantalslängderna. I mantalslängderna 1747 1753 och i beläggningslängderna fram till och 1752 betecknas den som skeppar Lemkes gård. Den 8 december 1753 noterades det i stadens lagfartsprotokoll, att Per Erikson på Dunö lämnat en skriftlig begäran om att hans hustru Ingeborg Nilsdotter måtte få tillträda gården nummer 195 på Fiskaregatan, som skepparen Fredrik Lemkes änka Ingrid Kiellberg, givit till henne. Rimligen har Lemke köpt gården av Wäder och sedan har den gått i arv till Lemkes änka. Hon har i sin tur givit den till Ingeborg. Det framgår inte om det fanns någon familjerelation mellan dem. 1753 kallas nummer 195 också för pigan Ingeborgs gård. Åren 1758 1760 står fiskaren Per Eriksson för nummer 195 i beläggningslängderna. Gården har sedan övergått i salpetersjudaren Johan Fredrik Jägers ägo. I 1761 års beläggningslängd står den första gången omnämnd som Jägers gård. Jäger säljer 1779 till stadsbetjänten Peter Nilsson Sjöman. Jäger betecknas i detta sammanhang som allmosesamlare (lagfartsprotokoll 14/12 1779; 15/11 1780). Stadsbetjänten Peter Sjöman avled den 4 september 1793 i en ålder av 54 år. Dödsorsaken angavs vara lungsot. Den 26 juli 1795 gifte sig änkan Christina Andersdotter med guldsmeden och åldermannen Anders Menell. Från 1795 står Menell också för nummer 244 i mantalslängderna. Det är troligt att det var Sjöströms änka som han gifte sig med. Redan den 3 maj 1798 sålde Menell gården till ringkarlen Magnus Granlund. (inteckningsprotokoll 4/5 1798) Köpet klandrades dock och i stället kunde gården inlösas av guldsmeden Carl Gustaf Ahlelund. Ahlelunds hustru, Elna Helena Brun, avled den 21 juni 1800. I henens bouppteckning från den 13 oktober värderades gården på nummer 244 till 150 daler specie. Fiskaren Kåhlstad Olof (?) 1660-tal 1670-tal Kåhlestad Olofs änka (?) 1680-tal 1690-tal arv (?) Skepparen Lars Kåhlstad 1690-tal efter 1709 arv (?) Lars Kåhlstads änka, Elisabeth efter 1709 1731 arv oklart ägande 1731 senast 1737 konstapel Mathias Wäder (?) senast 1737 1746 skeppare Fredrik Lemke 1747 1753 (?) skeppare Lemkes änka, Ingrid Kiellberg 1753 arv