En granskning av grov kvinnofridskränkning Från lagstiftare till brottsoffer

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Martin Walkenfors En granskning av grov kvinnofridskränkning Från lagstiftare till brottsoffer JUEN01 Handledare: Helén Örnemark Hansen

Innehåll 1 INLEDNING 1 1.1 Introduktion 1 1.2 Syfte 1 1.3 Metod och Material 2 1.4 Avgränsning 2 2. Bakgrund 2 2.1 1993 års Kvinnovåldskommission 2 2.1 Gällande rätt 3 2.3 Straffskalan 5 2.4 NJA 1999 s.102 5 2.5 Fridskränkningsutredningen 6 2.6 Ett förstärkt straffrättsligt skydd vid grov kvinnofridskränkning 6 3. Domstolarna och påföljd 8 3.1 Påföljd vid grov kvinnofridskränkning? 8 3.2 Mål nr B 8776-12 9 3.3 Mål nr B 1104-13 9 3.4 Den Målsägandes egna ord angående domen 11 3.5 Intervju med Kammaråklagare Johan Eriksson 12 4. Analys 12 4.1 Slutsats 14 Bilaga 1 Polismyndigheten i Skåne 16 Bilaga 2 Statistisk över domar rörande grov kvinnofridskränkning 19 2013 i Malmö, Helsingborg och Kristianstad Källförteckning 20

1. Inledning 1.1 Introduktion 1993 bildades på regeringens uppdrag Kvinnovåldskommissionen. Kommissionens uppdrag var utifrån ett kvinnoperspektiv att göra en översyn av frågor som rör våld mot kvinnor och föreslå åtgärder för att motverka sådant våld. 1995 presenterade kommissionen sitt slutbetänkande Kvinnofrid (SOU 1995:60). 1 Kommissionen föreslog ett nytt brott i brottsbalken- kvinnofridsbrott. En kvinna som levt ihop med en man i ett förhållande där hon blivit utsatt för övergrepp är det inte främst de enskilda fysiska övergreppen som kännetecknar kvinnans utsatta situation. I själva verket är det så att hela relationen genomsyrats av våld och att våld har varit det normala, och perioder utan våld tillhört undantaget. Övergreppen har varit många och pågått under så pass lång tid att det varit en omöjlighet att beskriva i detalj vart och ett av övergreppen. 2 Den politiska makten har sagt att det ska ses allvarligt på brott i nära relationer. Genom åren har lagstiftaren valt att gör flera olika ändringar för att ytterligare försöka motverka våld i nära relationer, senast var det skärpningen av straffskalan från minimumstraffet på sex månaders fängelse till nio månader. 1.2 Syfte Syftet med denna uppsats är att utreda hur grov kvinnofridskränkning tillämpas. En person som begått brottslig gärning mot en närstående eller tidigare närstående person enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. BrB eller enligt 24 lagen (1988:688) om kontaktförbud kan dömas för grov kvinnofridskränkning. Då brotten kan variera allt från upprepade ofredande till upprepade tillfällen av misshandel eller andra kränkningar borde ju straffen vara väldigt varierande? Eftersom lagstiftaren har lagt extra tyngd när det kommer till att försöka stävja våld i nära relationer är det intressant och se hur domstolarna dömer i dessa brott. 1 SOU 1995:60 s. 1 2 SOU 1995: 60 s.8 32 SOU 1995: 60 s.8 4 SOU 1995: 60 s.8 5 Prop 1997/98:55 s.1 6 Prop 1997/98:55 s. 73

De frågeställningar jag valt att arbeta utifrån är följande: 1. Bakgrund till lagstiftningen gällande grov kvinnofridskränkning? 2. Tanken med lagstiftningen? 3. Hur ser påföljden ut för grov kvinnofridskränkning 4. Hur ser de inblandade parterna på lagstiftningen och påföljden. 1.3 Metod och material Jag har i arbetet med denna uppsats valt att använda mig av den traditionella rättsdogmatiska metoden. Jag har utgått ifrån de i rättskälleläran angivna rättskällorna: lag, förarbeten, praxis och doktrin för att utröna gällande rätt och sedan diskutera denna. Jag har även valt att göra intervjuer med brottsoffer och åklagare samt använt mig av en intervju i Sydsvenskan för att få ytterligare åsikter i frågor rörande grov kvinnofridskränkning. 1.4 Avgränsning På grund av det begränsade utrymmet har jag valt att avgränsa mig till grov kvinnofridskränkning och inte behandla övriga fridsbrott. Avgränsningen har också fått göras gällande de rättsfall som granskats, två av målen har granskats lite närmre. Fokus har lagts på tingsrättens bedömning i mål under 2013 i Malmö, Helsingborg och Kristianstad. Mycket av fokus ligger på tanken med lagstiftningen och bakgrunden till lagstiftningen, för att kunna utröna om det finns några skillnader mellan lagstiftarens tanke med lagen och hur domstolarna tillämpar gällande rätt och påföljd. 2 Bakgrund 2.1 1993 års Kvinnovåldskommission Kommissionen fokuserade på hur straffrätten såg ut under denna tid, och att fokus låg på de enskilda gärningarna. Betraktades inte övergreppen som en del av en pågående process ansåg kommissionen att det fanns risk att helhetsperspektivet gick förlorat. 3 Kvinnovåldskommissionen föreslog ett nytt brott i brottsbalken, kvinnofridsbrott. Brottet tog sikte på våld och andra övergrepp mot kvinnor, det kunde gälla makar, sambor, mödrar eller döttrar i familjeliknande förhållande till en man. 4 3 SOU 1995: 60 s.8

2.2 Gällande rätt I propositionen 1997/98:55 beskrevs brottet som skulle införas i brottsbalken på följande sätt. Det ska främst ta sikte på upprepade straffbara kränkningar som riktas mot kvinnor i nära relationer till en man (grov kvinnofridskränkning). Det ansågs att straffvärdet särskilt skulle fokusera på det upprepade eller systematiska i beteendet. Påföljden föreslogs till fängelse i lägst sex månader och högst sex år. 5 Förslaget innebar att den som begått brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6 kapitlet brottsbalken mot en kvinna i en nära relationen under äktenskapsliknande förhållanden eller en tidigare relation skall dömas för grov kvinnofridskränkning. För att dömas för brottet krävdes det som tidigare beskrivits att övergreppen varit ett led i en upprepad kränkning av personens integritet och varit meningen att allvarligt skada kvinnans självkänsla. 6 Bevisningen i det straffrättsliga regelsystemet fokuserar normalt på ett preciserat händelseförlopp. Gällande misshandelsmål krävs det normalt t.ex. att det bevisas antal slag, viss dag och att viss plats kan styrkas. När det kommer till upprepade gärningar kan det vara svårt för offret att komma ihåg och hålla isär olika händelser och i detalj beskriva dem. Fortlöpande brott så kallade perdurerande brott utgör dock undantaget till fokuseringen på enskilda gärningar. Detta prövades av Högsta domstolen i rättsfallet NJA 1991 s. 83. Fallet handlade om beviskrav och bevisvärdering i mål om våldtäkt och misshandel vid upprepade tillfällen under tre års tid. Högsta domstolen kom fram till att det inte är nödvändigt för att beviskravet ska vara uppfyllt, att vid varje enskild gärning ange detaljerade uppgifter och precisera tid och plats. Det uttalades dock att några konkreta gärningar måste kunna specificeras. Även i NJA 1992 s.446 kom Högsta domstolen fram till samma slutsats gällande beviskravet. 7 Enligt domstolarnas praxis kunde det redan innan lagförslaget utläsas att allvarliga kränkningar i nära relationer beaktade den särskilt utsatta situationen som offret var i. Så redan innan lagändringen kom på tal kunde misshandel av närstående bedömas 4 SOU 1995: 60 s.8 5 Prop 1997/98:55 s.1 6 Prop 1997/98:55 s. 73 7 Prop 1997/98:55 s. 74-75

som grov misshandel av samma skäl som presenterades av kommissionen som stöd för sitt förslag. När det gäller grövre brott fanns det enligt regeringens bedömning inte någon anledning att anta att domstolarna inte skulle bedöma upprepad misshandel mot kvinnor i nära relationer eller i tidigare förhållande som grov misshandel i de fall det fanns skäl för att döma för grov misshandel. 8 Frågan väcktes dock om gärningar som inte når upp till nivån grov, exempelvis upprepad lindrig misshandel, ofredande och hemfridsbrott. De upprepade gärningarna kan emellertid sammantaget leda till en mycket betydande kränkning av det utsatta offret. Regeringen ansåg att det behövdes en generell uppgradering av straffvärdet for sådana gärningar även i fall då grovt brott inte bedömdes föreligga. 9 Regeringen fann, av det som presenterats övervägande skäl för att det skulle införas ett nytt brott, som markerar det särskilt straffvärda i en långvarig och upprepad kränkning av en kvinna och där gärningarna bestått i en serie straffbelagda brott. Lagregeln bygger på att domstolen skall döma för det nya brottet i stället för de brott som de enskilda gärningarna som utgjort brottet. Gällande kränkning av kvinna i nära relation, var regeringens motivering till varför den nya lagregeln skulle bedömas som särskilt allvarlig att kränkningarna pågått under en längre tid utan att bli upptäckta av andra, och att det sällan gjordes anmälningar av de utsatta offren på grund av de känslomässiga bindningar som finns mellan offret och gärningsmannen. Vanligt är också att det sker i en miljö (hemmet) där offret borde kunna känna sig trygg och säker. 10 Det ansågs att straffbestämmelsen borde omfatta straffbara gärningar som typiskt sett kan ingå i en kränkning av en kvinna i en nära relation. Brott torde särskilt vara misshandel, olika fridsbrott som olaga tvång, olaga hot, ofredande och hemfridsbrott samt sexuella övergrepp. Gränsdragningen gjordes vid kränkningar som typiskt sett utgjorde ett direkt angrepp på den personliga integriteten. Misshandel och andra brott mot liv och hälsa i 3 kap. brottsbalken, liksom olaga hot, olaga tvång och andra brott 8 Prop 1997/98:55 s. 75 9 Prop 1997/98:55 s. 76 10 Prop 1997/98:55 s. 78

mot frihet och frid i 4 kap. brottsbalken och sexualbrotten i 6 kap. brottsbalken bör därför omfattas av den nya straffbestämmelsen. 11 2.3 Straffskalan De brott som lagregeln omfattar innehöll gärningar av mycket olika straffvärde. Grov kvinnofridskränkning kan därför bestå av såväl upprepade misshandelsbrott, vilket vid bedömning som enskild händelse i straffskalan kan ge fängelse av betydande längd, som ett antal hemfridsbrott eller ofredandebrott vilka, om de bedömts separat, skulle ge böter eller högst ett kortare fängelsestraff. Straffskalan ansågs därför behövas utformas på ett sådant sätt att den medgav en adekvat bedömning av straffvärdet. Regeringen föreslog att minimistraffet bestämdes till fängelse sex månader. En sådan gräns innebär enligt regeringens mening en tillräcklig markering av allvaret i den kränkning som gärningen utgjort. Med hänsyn till att straffbestämmelsen kan innefatta också gärningar av sammantaget mycket betydande straffvärde ansågs maxstraffet sättas till sex års fängelse. 12 1 juli 1998 infördes 4 a i 4 kapitlet i Brottsbalken gällande grov fridskränkning respektive grov kvinnofridskränkning. 2.4 NJA 1999 s.102 I NJA 1999 s.102 prövade Högsta domstolen för första gången ett mål rörande grov kvinnofridskränkning. Fallet rörde en man som stod åtalad för grov kvinnofridskränkning alternativt fyra fall av misshandel. Den åtalade hade två gånger tidigare dömts för misshandel av kvinnan. Tre av fem justitieråd bedömde de tre gärningarna som begåtts efter ikraffträdandet som misshandel och inte som grov kvinnofridskränkning. Då Högsta domstolen inte kunde tillämpa den nya lagregeln så som lagstiftaren hade tänkt, blev regeringen tvungna att lämna in ändring av fridskränkningsbrotten prop 1998/99:145. 11 Prop 1997/98:55 s. 78 12 Prop 1997/98:55 s. 81

1 januari 2000 antogs den nya lydelsen av 4a grov kvinnofridskränkning. Syftet med lagändringen var att åstadkomma att det skall vara tillräckligt för straffansvar enligt bestämmelsen att de åtalade gärningarna tillsammans utgjort en upprepad kränkning av brottsoffrets integritet och att de har varit ägnade att allvarligt skada hans eller hennes självkänsla i den föreliggande situationen. Det formella kravet på att en tidigare konstaterad gärning inträffat slopades. 13 2.5 Fridskränkningsutredningen 2010 gav regeringen en särskild utredare uppdrag att utvärdera tillämpningen av grov kvinnofridskränkning och identifiera tolkningsproblem som kan ha uppkommit i samband med tillämpningen av lagregeln. Syftet var att se om de mål som fanns med vid införandet av grov kvinnofridskränkning uppnåtts samt att undersöka och vid behov föreslå ändringar i författningen. 2011 gavs Fridskränkningsutredningen även i uppdrag att se över straffskalan vid fridskränkningsbrott och en eventuell höjning av straffminimum. 14 2.6 Ett förstärkt straffrättsligt skydd vid grov kvinnofridskränkning Varje år utsätts tiotusentals personer i Sverige för våld och kränkningar av personer i nära relationer. Kränkningar och våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem. 15 För att göra arbetet mer effektivt och höja kvaliteten i arbetet med att motverka våld i nära relationer gavs en nationell samordnare i uppdrag att se till så arbetet fortskrider på ett effektivt sätt. Arbetet skulle leda till att effektiva och bra exempel för att motverka våld i nära relationer spreds, samt identifiera de problem som kan hindra utvecklingen av arbetet. Regeringen betonade att på detta sätt ska det lyckas göra en kraftsamling mot våldet i nära relationer. 16 För att lyckas förebygga mäns våld mot kvinnor i nära relationer krävs det många olika åtgärder som måste bedrivas på bred front. Det ansågs väldigt viktigt att satsa på åtgärder som kan förhindra att brott begås och upprepas. De åtgärder regeringen gjort och som kommer ske i framtiden är för att förutsättningarna för att förhindra våld i 13 NJA 2003 s. 144 14 Prop. 2012/2013:108 s.5 15 Prop. 2012/2013:108 s.6 16 Prop. 2012/2013:108 s.7

nära relationer ska förbättras, exempel på åtgärder som gjorts är att berörda myndigheterna från polis till kriminalvård, har förstärkts kraftigt. Det finns nu fler poliser, åklagare och domare än någonsin tidigare. 17 Motverkande av brottslighet görs effektivt genom systemet med straffpåföljd. Straff och andra påföljder är ett sätt för samhället att minska brottsligheten. Att det sraffrättsliga skyddet är tillräckligt starkt är därför en väldigt viktig komponent i arbetet för att förebygga och bekämpa brott i nära relationer. Så en skärpt straffrättslig lagstiftning är att anse som ett måste för att förbättra skyddet och förhindra de upprepade kränkningar av närstående eller tidigare närstående personer. 18 Vilka ändringar infördes? Skadegörelsebrott och överträdelse av kontakförbud ska kunna omfattas av grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Straffminimum för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning ska höjas från fängelse i sex månader till fängelse i nio månader. Upprepade likartade kränkningar mot en person är normalt betydligt allvarligare än om samband saknas mellan gärningarna. Skillnaden ska även kunna utläsas av straffet. Vid brott mot närstående ska det särskilt kunna utläsas allvaret genom straffbedömningen. Syftet med införandet av grov kvinnofridskränkning var att belysa och understryka allvaret i brottslighet som riktar sig mot personer i nära relationer. 19 Regeringen ifrågasatte det tidigare straffminimum på sex månaders fängelse. Motivering till sitt förslag om en höjning av straffminimun var att lägsta nivån ska återspegla straffvärdet för en rad olika brottsliga gärningar som har till syfte att allvarligt skada offrets självkänsla. Även i de fall grov kvinnofridskränkning utgörs av gärningar som var för sig framstår som förhållandevis lindriga är det, när det gäller gärningar som upprepade kränkningar och våld, som sammantaget leder till att den kränkta personen bryts ner. Det är tveksamt om brottet verkligen kan anses vara 17 Prop. 2012/2013:108 s.7-8 18 Prop. 2012/2013:108 s.7 19 Prop. 2012/2013:108 s.16

uppenbart mindre allvarligt än ett enstaka fall av t.ex. grov misshandel. 20 Ikraftträdande av lagändringen den 1 juli 2013. 3. Domstolarna och påföljd 3.1 Påföljd vid grov kvinnofridskränkning? En granskning av alla inkomna anmälningar om grov kvinnofridskränkning i Malmö, Helsingborg och Kristianstad ger följande resultat. I Malmö gjordes 45 anmälningar om grov kvinnofridskränkning, i Helsingborg gjordes det 26 anmälningar och i Kristianstad gjordes 6 anmälningar. 21 Tingsrättsdomar i Malmö, Helsingborg och Kristianstad under 2013: I Malmö tingsrätt dömdes det i 17 fall rörande grov kvinnofridskränkning. I Helsingborg tingsrätt dömdes det i 8 fall rörande grov kvinnofridskränkning. I Kristianstad tingsrätt dömdes det i 5 fall rörande grov kvinnofridskränkning. Av de 30 domarna rörande grov kvinnofridskränkning fälldes de åtalade i 20 av fallen. 22 För att se påföljden i respektive fall se bilaga 2. Påföljd Åtalet ogillas Skyddstillsyn, rättspsykiatrisk vård Fängelse 3 månader Fängelse 6-11 månader Fängelse 12-24 månader Fängelse 25-48 månader 20 Prop. 2012/2013:108 s.18 21 Bilaga 1 Polismyndigheten i Skåne 22 Statistik över domar rörande grov kvinnofridskränkning 2013 i Malmö, Helsingborg och Kristianstad

3.2 Mål nr B 8776-12 Begångna brott: Grov Kvinnofridskränkning 4 kap 4 a 2 st brottsbalken i dess lydelse innan 1 juli 2013. Påföljd: Skyddstillsyn. Bakgrund: Den tilltalade och målsägande träffades i Barcelona under våren 2010. De delade bostad under stora delar av förhållandet. I åtalet beskrivs fyra seperata tillfällen där den tilltalade fysiskt misshandlat och psykiskt kränkt den målsägande. Fyra olika vittnen styrker den målsägandes berättelse. Tingsrätten finner att den målsägandes uppgifter har sådan tillförlitlighet att de i allt väsentligt kan ligga till grund för bedömning. 23 Påföljd: Den tilltalade fälls nu till ansvar för grov kvinnofridskränkning. Brottsligheten har pågått under en relativt lång tid och varit riktad mot en närstående. Brottsligheten har inte lett till några allvarligare fysiska skador men den målsägande har upplevt många andra obehag. Brottslighetens straffvärde är inte så högt att det utesluter annan påföljd än fängelse, dock talar brottslighetens art för att påföljden bör bestämmas till fängelse. Emellertid har det framkommit omständigheter med anknytning till den tilltalades person som med styrka talar för att det behövs åtgärder för att förmå honom att avstå från att begå nya brott. Han har själv vid huvudförhandlingen uppgett att han är positiv till att få stöd och hjälp av en psykolog och att han är i behov av stöd och hjälp för att komma ifrån sitt missbruk. Det finns anledning att anta att en skyddstillsyn kan bidra till att han avhåller sig från fortsatt brottslighet. Påföljden bör därför bestämmas till skyddstillsyn. Skyddstillsynen ska förenas med föreskrifter om att den tilltalade ska underkasta sig den vård och behandling som frivården finner erforderlig. 24 3.3 Mål nr B 1104-13 Begångna brott: Grov kvinnofridskränkning (4 kap 4a 2 st brottsbalken) Påföljd: Fängelse 2 år 23 Mål nr B 8776-12 s 4-11 24 Mål nr B 8776-12 s 13-14

Utdrag samt kortare beskrivning av enskilda händelser. A: Den tilltalade satte sig på den målsägande och slog henne i ansiktet. Tog ett hårt tag om den målsägandes axlar och slängde med all kraft ner henne på golvet. Hon slog huvudet i golvet och trodde hon skulle dö. På sjukhuset konstaterades spricka i bakhuvudet. Skadan i huvudet medförde förlust av lukt- och smaksinne. 25 B: Knytnävsslag över hennes överarmar. 26 C: Slag i magen, ordentlig örfil som träffade över kinden. 27 D: Målsägande låg i soffan när den tilltalade började slå henne mot kroppen. 28 E: Slag över armarna med en tung psykologibok, huden sprack. 29 F: På väg hem från krogen slog den tilltalade målsägande i ansiktet med knuten hand, drog henne i håret och slet ner henne på asfalten där slagen fortsatte. Sparkar mot kroppen, spottade på henne och kallade henne hora. Misshandeln fortsatte hemma med slag och dunkade hennes huvud i klinkergolvet. Misshandeln fortsatte med slag, att han drog henne i håret, samt att han bet henne. Stryptag så att hon svimmade, slagen fortsatte när hon vaknat till, han försökte trycka ut hennes vänstra öga, bände upp hennes käkar så hon kände hur huden sprack runt käken. Slagen fortsatte och han slog henne igen över käken och hörde hur det sprakade till. Det visades sig att hon hade en fraktur i käken och tvingades till operation dagen efter. Hon var gravid när detta hände. 30 Tingsrätten gjorde bedömningen att den målsägandes redogörelse var sann. Det ansågs bevisat att den tilltalade utövat det våld som åklagaren angett. 31 Bifall för åtalet om grov kvinnofridskränkning. Den brottslighet som den tilltalade dömdes för ansågs ha ett straffvärde som svarar mot ett fängelsestraff om två år. 25 Mål nr B 1104-13 s 9-10 26 Mål nr B 1104-13 s 10 27 Mål nr B 1104-13 s 10 28 Mål nr B 1104-13 s 11 29 Mål nr B 1104-13 s 11 30 Mål nr B 1104-13 s 13 31 Mål nr B 1104-13 s 25

3.4 Den Målsägandes egna ord angående domen Tyckte du att Tingsrättens dom på fängelse i två år var ett rättvist straff? Den målsägande anser att straffet som utdömdes i tingsrätten var för kort. Särskilt med tanke på all skada han tillfogat henne. Hon lever nu med en inopererad metallskiva i käken och hon drabbas fortfarande av blödningar i armen efter armbrottet där armen såg ut som ett z:a. Om ca två veckor kommer han att släppas efter avtjänat straff. Samtidigt som hennes lidande är långt ifrån över. Hon besöker regelbundet en terapeut för att försöka bearbeta allt hon har varit med om. Enligt terapeuten kommer det att ta många år av terapi innan hon kommer må bättre. Straffskalan för grov kvinnofridskränkning är 9 månader upp till 6 år. Vad tror du själv krävs för att en person ska bli dömd till ett straff nämre maxstraffet? Hon berättar när hon fick en fraktur i huvudet och hur tungt det kändes när tingsrätten inte bedömde situationen som grov misshandel. Efter ett andra besök på sjukhuset och en röntgen konstaterades en fraktur, enligt läkaren kan sådan huvudskada medföra väldigt allvarliga skador och men. Hon fortsätter med att berätta hur hon innan, under och efter rättegången kom ihåg flera och detaljerade händelser men åklagaren ansåg inte att flera händelser skulle hjälpa för ett högre straff. - För att vara helt ärlig, för att det ska utdömas ett högre straff tror jag att jag hade behövt bli så slagen att jag hamnat i koma och vaknat upp på intensiven. Känns det som domstolen förstod vilken situation du befann dig i? Både ja och nej. Det svåra att förstå är väl allt psykiskt lidande och men som hon lider av efter den här historien. Det domstolarna kanske inte förstår är hur lång tid det tar att läka och bearbeta alla men. Tack vare allt stöd har hennes återhämtning gått relativt snabbt, från en fullständigt nedbruten person som inte ens kunde klä på sig själv till att idag kunna arbeta och sköta allt som det vardagliga livet med familj kräver. Men hon poängterar att utan hennes skyddsnät av familj och vänner hade det aldrig gått så fort. Trots detta så tänker hon dagligen på vad som kommer att ske när han blir fri. Kommer han försöka skada henne eller hennes barn? Hon poängterar att längre straff ger brottsoffret mer tid att bygga upp den självkänsla som totalt

försvinner efter sådana här händelser. Hon förklarar att hon fortfarande straffas medan han snart går fri och det känns bara som han fått en liten smäll på fingrarna. 3.5 Intervju med Kammaråklagare Johan Eriksson Lagstiftaren har valt att höja minimum straffet från 6 månader till 9 månader för att motverka och styrka allvaret vid våld i nära relationer, tycker du domstolarnas bedömning och straff speglar lagstiftarens tankar? Eftersom grov kvinnofridskränkning innefattar så många olika brott, allt från bötesbrott till längre fängelsestraff är det en svår fråga att besvara. Om man exempelvis tar brottet ofredande kan ett nio månaders fängelsestraff ses som ett väldigt hårt straff jämfört med upprepade fall av misshandel. Att minimumstraffet höjts från 6 månader till 9 månader kan ju vara lagstiftarens sätt att påvisa att domstolarna är för snälla i påföljdsdelen. Domstolarna och domare ska ju vara självständiga och oberoende, så det är en väldigt känslig fråga för lagstiftaren att blanda sig i domstolarnas bedömning. Det är ju väldigt sällan det döms på den övre delen av straffskalan hur uppfattar du det? Det finns många brott som den beskrivningen stämmer in på. Ofta är det en kombination med andra brott som gör att straffvärdet höjs, så anser jag inte är speciellt konstigt. Mycket handlar nog om praxis, då domstolarna följer praxis är det väldigt svårt att utdöma högre straff. Det som krävs för att domstolarna ska börja utdöma högre straff är nog att praxis ändras gällande grov kvinnofridskränkning. 4. Analys Jag valde att fokusera uppsatsen på bakgrunden till grov kvinnofridskränkning. Den första och andra frågan jag ställde var vad var lagstiftarens tanke och bakgrund till lagen? Det framgår ganska tydligt att redan från början ansågs det att våld i nära relationer var något som skulle tas på största allvar. Den utsatta situationen en kvinna befinner sig i är ytterst känslig när det kommer till våld i nära relationer. En kvinna ska kunna känna sig trygg i sitt eget hem och inte behöva bli utsatt för kränkningar. Det poängteras väldigt tydligt att även om kränkningarna inte är av den allvarligaste

formen är det just de upprepade kränkningarna i en längre process som gör att brottet ska anses särskilt allvarligt. Jag valde sen att försöka få en bild av hur domstolarna tillämpar lagregeln och hur påföljden ser ut. Av de 30 domarna som granskats valde jag att titta närmare på två av fallen. Mål nr B 8776-12 gällde ett par som från och till bott ihop. I domen tas det upp fyra olika situationer där kränkningar av den målsägande inträffat. Domstolen finner den åtalade skyldig för grov kvinnofridskränkning. Rekvisiten är uppfyllda, brottsligheten har inte lett till några allvarliga fysiska skador men den målsägande har upplevt många andra obehag. Domstolen fortsätter sedan med att gardera sig i sin bedömning av påföljden. Brottslighetens straffvärde är inte så högt att det utesluter annan påföljd än fängelse, dock talar brottslighetens art för att påföljden bör bestämmas till fängelse. 32 Domstolen anser eftersom att den åtalade har ett missbruksproblem, bör det istället utdömas ett straff där han får stöd och hjälp av en psykolog att komma ifrån sitt missbruk. Det är anmärkningsvärt att domen bedöms som grov kvinnofridskränkning då alla rekvisit är uppfyllda men det anses ändå som förmildrande omständigheter att den åtalade har ett missbruk. Tanken som lagstiftaren hade med lagen var ju att straffet skulle ha en avskräckande effekt. I min mening är påföljden inte alls i linje med hur lagstiftaren tänkte. Anmärkningsvärt är att ett annat brott kan ha förmildrande omständigheter på påföljden för brottet. Anser ju att det kan vara korrekt att döma en alkoholist till vård i stället för fängelse när det kommer till rattfylla, men att en missbrukare kan begå kränkningar mot närstående och skylla på sitt missbruk känns fel. Ur en intervju i Sydsvenskan 19 november 2014 med Ulrika Rogland, tidigare kammaråklagare med specialisering på relationsvåld. Hon säger att i de flesta fall dömer domstolarna på den lägre delen av straffskalan och anser att straffen varit låga när det kommer till den här typen av brott. Hon fortsätter med att förklara att man behöver markera att det här med att kränka någon varje dag under lång tid ska ge hårdare straff. Ska man upp på omkring två år krävs det extremt mycket. Hon anser själv att högre än två år är väldigt svårt att få och i närheten av maxstraff har hon 32 Mål nr B 8776-12

aldrig kommit. 33 Enligt Rogland handlar det inte om bevisning, då domstolarna faktiskt dömer för grov kvinnofridskränkning. Det handlar snarare om hur man mäter straffet. -Du kan nästan slå ihjäl en människa och bara få två års fängelse. Rogland tar upp ett fall där en man stack sin gravida fru i magen med en kniv och fick ett år och åtta månader. - Tror ingen förstår hur låga straff det faktiskt är idag. Det krävs egentligen att det har begåtts något annat brott också, till exempel grov våldtäkt eller grov misshandel. För att få upp straffen krävs att praxis ändras. - Om Högsta domstolen tar upp några fall och ser till att straffen skärps kanske domstolarna vågar döma hårdare. 34 4.1 Slutsats Lagstiftaren var redan från början väldigt tydlig med hur de ville att lagen om grov kvinnofridskränkning skulle utformas. Att mäns våld mot kvinnor i nära relationer skulle tas på stort allvar, straffet skulle vara så pass högt att det hade en avskräckande påverkan på gärningsmannen. Kränkningarna som en kvinna får utstå i dessa situationer var något som skulle bekämpas. Även om kvinnan fått utstå mildare kränkningar var det en helhetsbedömning av alla upprepade kränkningar som skulle utgöra grund för en bedömning och inte enskilda händelser. Så även om brottet bara skulle vara ett bötesbrott vid en enskild händelse skulle påföljden bedömas mycket hårdare om personen dömdes för grov kvinnofridskränkning. Den 1 juli 2013 gjordes en skärpning av minimumstraffet från sex månader till nio månader vilket ytterligare kunde ses som en indikation på att lagstiftaren krävde högre straff. Det som sen blev intressant var hur domstolarna dömde i mål rörande grov 33 http://www.sydsvenskan.se/malmo/ingen- forstar- hur- laga- straff- det- faktiskt- ar/ 34 http://www.sydsvenskan.se/malmo/ingen- forstar- hur- laga- straff- det- faktiskt- ar/

kvinnofridskränkning. Jag valde att börja titta på hur många anmälningar som gjorts i Malmö, Helsingborg och Kristianstad under 2013 och därefter hur många som det väcktes åtal samt vilken påföljd. Av 77 anmälningar om grov kvinnofridskränkning så ledde 30 till åtal. 35 I sex av fallen dömdes inte den tilltalade för grov kvinnofridskränkning, i fyra av fallen ogillades åtalet, i fyra av fallen blev påföljden skyddstillsyn, vård eller fängelse under minimumstraffet, i nio av fallen blev påföljden fängelse mellan 6-10 månader, i fyra av fallen blev påföljden fängelse 11-24 månader och i 3 av de 30 fallen blev påföljden fängelse i mellan 30-48 månader. 36 Det ska även poängteras att det endast i två av fallen där fängelsestraffet översteg 10 månader inte var i kombination med något annat brott som höjde straffvärdet. 37 Efter att ha läst domarna är det enligt min mening inte något problem med att döma i fall som rör grov kvinnofridskränkning, utan det är kring påföljdsfrågan där det kan anses föreligga visa oklarheter. Med lagstiftarens tankar kring grov kvinnofridskränkning i relation till hur domstolarna dömer i påföljdsdelen uppstår vissa frågetecken. Jag tycker påföljden i många av fallen är för låga sett till hur allvarligt lagstiftaren ville att brottet skulle bedömas så som i Mål nr B 8776-12 där personen dömdes för grov kvinnofridskränkning men påföljden bara blev skyddstillsyn. Enligt min mening borde ett fängelsestraff i kombination med vård vara en rättvis dom. Lagstiftaren var väldigt klar med att det är de upprepade kränkningarna mot en person som gör att straffvärdet höjs även om kränkningarna varit av mildare art. Vilket i min mening är raka motsatsen i det här fallet. Jag instämmer i den kritik Ulrika Rogland framförde och anser att det utdöms för låga straff rörande grov kvinnofridskränkning. Jag tror precis som Rogland och Eriksson att det krävs en ändring av praxis för att domstolarna ska våga höja straffen. 35 Bilaga 1 Polismyndigheten i Skåne 36 Bilaga 2 Statistik över domar rörande grov kvinnofridskränkning 2013 i Malmö, Helsingborg och Kristianstad 37 Bilaga 2 Statistik över domar rörande grov kvinnofridskränkning 2013 i Malmö, Helsingborg och Kristianstad

Bilaga 1 Polismyndigheten i Skåne

Bilaga 2 Statistisk över domar rörande grov kvinnofridskränkning 2013 i Malmö, Helsingborg och Kristianstad

Källförteckning Lagar Brottsbalk (1962:700) SFS 2013:367 Förarbeten SOU 1995:60 Proposition 1997/98:55 Proposition 1998/99:145 Proposition 2012/2013:108 Rättsfall NJA 1991 s. 83 NJA 1992 s.446 NJA 1999 s.102 NJA 2003 s. 144 Mål nr B 8776-12 Mål nr B 1104-13 http://www.sydsvenskan.se/malmo/ingen-forstar-hur-laga-straff-det-faktiskt-ar/ Bilagor Bilaga 1 Polismyndigheten i Skåne Bilaga 2 Statistik över domar rörande grov kvinnofridskränkning 2013 i Malmö, Helsingborg och Kristianstad