Landsbygdseneheten. Lantbruk och lantbrukare i Västmanland 2012. Författare: Peter Johansson LÄNSSTYRELSENS RAPPORTSERIE.

Landsbygdseneheten Lantbruk och lantbrukare i Västmanland 2012 Författare: Peter Johansson LÄNSSTYRELSENS RAPPORTSERIE Rapport 2013:1

Titel: Lantbruk och lantbrukare i Västmanland 2012 Författare: Peter Johansson Landsbygdsenheten Länsstyrelsen i Västmanlands Län Omslagsbild: Reutersbergs vackra lindallé Foto: Nikolaj Alsterdal Tryckning: Länsstyrelsen 2013

Förord Landsbygdsenheten (fd lantbruks- och fiskeenheten) och dess föregångare Lantbruksnämnden har sedan 1969, med några års mellanrum, tagit fram underlag och försökt beskriva det västmanländska lantbrukets struktur, omfattning och utveckling. Denna skrift är ett led i detta arbete och ska ses som beskrivning av lantbruksföretagen, lantbrukarna och deras produktion i Västmanland. Tänkbara läsare är personer med intresse av lantbruket i Västmanland, såsom lantbrukare, rådgivare och studenter med flera. Skriften kan även utgöra underlag vid beslutsfattande. Meningen med skriften är att på ett lättillgängligt och förhoppningsvis lättförståeligt sätt redovisa utvecklingen av det västmanländska lantbruket. 1

2

Innehåll Sammanfattning... 4 1 Inledning... 5 2 Lantbrukets struktur... 7 2.1 Företagen... 7 2.2 Åkerarealen... 14 2.3 Företagarna... 17 2.4 Bredband på landsbygden... 20 3 Växtodling... 21 3.1 Åkerarealens användning... 21 3.2 Skördar... 27 3.3 Användning av gödsel- och växtskyddsmedel... 30 3.4 Trädgård... 32 4 Husdjur... 35 4.1 Antal nötkreatur... 35 4.2 Antal får... 37 4.3 Antal höns... 37 4.4 Antal svin... 38 4.5 Djurtäthet... 39 4.6 Genomsnittlig besättningsstorlek... 41 4.7 Antal företag med djur... 43 4.8 Antal förprövningar... 45 4.9 Biodling... 47 5 Arbetskraft... 48 5.1 Antal sysselsatta... 48 5.2 Antal förvärvsarbetande... 50 6 EU-stöd... 52 6.1 Utbetalda medel... 52 6.2 Anslutning och omfattning... 55 7 Ekologisk produktion... 58 7.1 Utvecklingen av den ekologiska produktionen.... 58 8 Så tycker lantbrukarna... 65 8.1 om jobbet... 65 8.2 om lönsamheten... 66 8.3... om Internet... 67 9 Jordbrukets ekonomi... 68 9.1 Allmänt... 68 9.2 Arrendepris på åkermark.... 69 9.3 Pris på åkermark vid köp.... 69 9.4 Lantbrukets kostnader för produktionsmedel (PM-index)... 70 9.5 Avräkningsindex (A-index)... 72 10 Historisk statistik... 74 11 Diagram- och tabellförteckning... 75 12 Källhänvisning... 78 3

Sammanfattning Det västmanländska lantbruket består 2012 av ungefär 1 700 företag. De brukar 101 000 hektar åkermark och 7 000 hektar betesmark. De producerar ungefär 240 000 ton spannmål, 50 000 ton mjölk, 2 900 ton nötkött och 2 700 ton griskött och mycket annat. Den genomsnittlige västmanländske bonden brukar 59,1 hektar åkermark, vilket är den högsta medelarealen av alla län i Sverige och drygt 50 % större än genomsnittsarealen i Sverige. Idag brukar var sjätte (16,4%) företag mer än 100 hektar. Genomsnittsåldern på den västmanländska lantbrukaren är 51 år, och var fjärde (26%) har uppnått pensionsåldern. Andelen åkermark som odlas med spannmål ligger på 53% år 2012 och de mest odlade grödorna 2012 är slåtter/betesvall som upptar 25 % av åkerarealen följt av korn (20 %) och havre (16 %). Andelen träda ligger på 10% vilket är den lägsta andelen sen EU-inträdet 1995. Antalet sysselsatta i jordbruket har på 10 år minskat med 860 personer, vilket motsvarar ungefär 17 %. 4 280 personer är helt eller delvis sysselsatta i produktionen och ungefär 40% eller 1 730 st är kvinnor. Antalet mjölkföretag har årligen minskat och uppgår 2012 till 63 st vilket är en minskning med 16% på bara fem år. Däremot verkar antalet företag med får samt höns ha ökat vilket är glädjande. Antalet husdjur i länet visar på en svagt positiv trend för de senaste fem åren för samtligadjurslag. Utbetalda EU-medel för jordbrukarstöd uppgick 2012 till cirka 240 miljoner, vilket är det lägsta beloppet sen 1995 då Sverige gick med i EU. Den certifierade ekologiskt odlade arealen har i stort sett sen 1995 årligen ökat och utgör 2011 15,5% av åkerarealen, vilket är den högsta någonsin. Den nationella målsättningen att den certifierade ekologiska odlingen ska uppgå till 20 % av åkerarealen 2013 verkar dock vara svår att uppnå i länet. Andelen certifierade ekologiskt producerade djur uppgår till 21% av nötkreaturen och 15 % av tackorna. Andelen ekologiskt producerade djur utan certifiering är dock något högre. Andelen lantbrukare med tillgång till Internet är stor. Cirka 50% av lantbrukarna använder Internet dagligen, vilket är nära på en fördubbling sen 2005. Lantbrukets kostnader för produktionsmedel totalt i Sverige har under den senaste 30-årsperioden ökat med 85%, där kostnader för energi/smörjmedel nästan ökat med 600%. Avräkningsindex (intäkter) för samma period har ökat med 17% för mjölk och för spannmål 10-25%. 4

1 Inledning Bakgrund Länsstyrelsen i Västmanland arbetar för ett effektivt och miljövänligt lantbruk i länet via Sveriges och EU s jordbrukspolitik. Det innebär att landsbygdsenheten handlägger, kontrollerar och beslutar i ärenden som rör de drygt 6000 ansökningar som årligen inkommer om EU-stöd för lantbruket. Enheten jobbar även aktivt med att utbilda/fortbilda lantbrukare inom en rad områden (t.ex. biologisk mångfald, skydd av miljökänsliga områden, ekologisk produktion och ökad djurvälfärd) samt bidrar till landsbygdens utveckling genom att stödja olika projekt, bevilja startstöd samt investeringsstöd. Rådgivningen bedrivs främst genom kursverksamhet, fält-, gårds- och byvandringar, studieresor, studiecirklar, nyhetsbrev samt rådgivning på den egna gården. Sen 2012 ingår även djurskydds- och veterinärfunktionerna i landsbygdsenheten, vilket gör att ett 30-tal personer arbetar på enheten. Landsbygdsenheten (tidigare lantbruks- och fiskeenheten) och dess föregångare Lantbruksnämnden i Västmanland har sedan 1969 tagit fram underlag och försökt beskriva strukturen och omfattningen av det västmanländska lantbruket. Rapporter har utkommit 1969, 1972, 1980, 1983, 1987, 1991, 2003 och 2008. I förra rapporten (2008:1) redovisades lantbruksstatistik fram till 2006-2007 beroende på vad som publicerats. I denna rapport beskrivs det västmanländska lantbruket baserat på publicerad statistik fram till årsskiftet 2012/13. Rapporte ligger också i linje med visionen av hur Länsstyrelsens roll ser ut. Länsstyrelsen är en kunskapsorganisation som ligger steget före. Omvärldsbevakning och analys utgör centrala uppgifter för organisationen. Ny statistik i denna rapport Sen förra rapporten (fr 2008) har fem år gått och Jordbruksverket har publicerat ytterligare statistik som kan vara intressant att redovisa. Befintliga tabeller och diagram är uppdaterade med de data som publicerats och redovisas i de allra flesta fall t.o.m. 2012. Dessutom redovisas en del ny statistik i denna rapport jämfört med föregående: Andel kvinnligt företagande Ett urval av statistiken redovisas även ned på kommunnivå Historisk statistik från 1883, 1907 & 1932 redovisas på sockennivå Företag med kombinationsverksamhet (turism, entreprenad mm) Utvecklingen av kostnader och intäkter inom lantbruket Ekologisk areal och djurinnehav redovisas på kommunnivå Bredbandtillgänglighet i länet samt biodling 5

Metod Arbetet har genomförts som kartläggning och sammanställning av befintlig statistik. Sammanställningen fokuserar på utvecklingen i lantbruket sedan 1960- talet samt på utvecklingen efter medlemskapet i EU 1995 fram till 2012. Beroende på bristande tillgång till statistiskt material har även data från 2010 och 2011 utnyttjats som beskrivning av hur lantbruket ser ut idag. Ett mål med datasammanställningen är att det ska vara möjligt att spåra källor och att den ska vara användbar och jämförbar även i framtiden. Således har mycket statistik hämtats från statistiska meddelanden och jordbruksstatistiska årsböcker, utgivna av Jordbruksverket och statistiska centralbyrån (SCB). Mycket av denna statistik finns även tillgänglig digitalt i Jordbruksverkets statistikdatabas som är öppen för alla på deras hemsida. Viss information har dock hämtats från länsstyrelsernas datasystem, IAKS samt JBR (fd Ararat), som idag används till administration av de olika EU-stöd som lantbrukarna erhåller. Statistiken redovisar lantbruket i länet i sin helhet. Inom vissa ämnesområden har en nedbrytning av statistiken gjorts ner på kommunnivå, men huvudfokus ligger i denna rapport på länsnivå. I bilaga 1 redovisas dock historisk statistik från 1886, 1907 och 1932 på sockennivå (som lite kuriosa). Den statistik Jordbruksverket hämtar in lagras i det så kallad lantbruksregistret (LBR). Vilka företag som information hämtas in från ändrades något år 2010 för att ta hänsyn till EU:s avgränsningar, som inte fullt ut stämmer överens med de svenska. För jämförelser mellan vad som betraktas som ett företag (och som ingår i denna rapport) före respektive efter 2010 se tablån till höger. För en närmare beskrivning av hur grunddata är insamlat hänvisas till Jordbruksstatistiska årsböcker. Längst bak i detta dokument ligger en källhänvisning för de uppgifter som finns redovisade i de olika tabellerna och figurerna. I rapporten görs ibland jämförelser mot olika skörderegioner. Kartan till vänster redovisar var dessa finns. (Område 6, Mellersta Sveriges skogsbygder, kallas även Svealands Skogsbygder) 6

2 Lantbrukets struktur 2.1 Företagen År 1927 fanns drygt 7 500 lantbruksföretag med > 2,0 hektar i Västmanland. Drygt 85 år senare, år 2012, finns cirka 1 700 företag kvar. Detta motsvarar en minskning med 5 800 företag eller 77 %. I figur 1 redovisas utvecklingen av antalet företag med > 2,0 ha åkermark 1. Den största minskningen i antalet företag skedde på 50- talet och en bit in på 60-talet. Då försvann mer än fyra lantbruksföretag varje vecka. Från och med EU-inträdet 1995 fram till 2010 minskade antalet lantbruksföretag totalt med cirka 720 företag (-29%). Mellan åren 2005-2006 skedde emellertid en liten ökning av antalet företag vilket till största delen berodde på den då rådande jordbrukspolitiken genom införandet av stödrätter. Många markägare (som tidigare arrenderat ut sin mark) tog då tillbaka brukandet för att säkerställa att få tillgång till stödrätterna 2. År 2007 minskade antalet företag till cirka 1 900 vilket till största del orsakades av att Heby kommun övergick till Uppsala län. Ungefär 480 brukare lämnade då länet. I tabell 1 redovisas totalantalet lantbruksföretag samt den årliga förändringen 1927-2010. Figur 1. Utvecklingen av antal företag i länet. Tabell 1 och 2 visar storleksgrupperingen av jordbruksföretag i länet 1961-2010, dels i faktiska tal och dels i procent. Där framgår bland annat att 62,5 % av företagen år 2010 odlar mindre än 50,0 hektar åkermark. 1 Fr o m 2010 har definitionen för vilka företag som ingår i statistiken ändrats (se sid 7). 2 För att få utbetalning av gårdsstödet krävs att man har motsv. mängd stödrätter som ansökt areal. 7

Tabell 1. Antal företag efter storleksgrupp < 2,0 2,1-5,0 5,1-10 10,1-20 20,1-30 30,1-50 50,1-100 100,1-200 200,1-300 300,1-400 400,1-500 >500 Totalt Förändring 1927 1645 1228 1707 2097 1102 786 383 178 1) 7481 1932 2077 1269 1652 2076 1094 803 382 1) 169 7445-36 1937 1945 1105 1524 2065 1135 796 408 157 1) 7190-255 1944 2069 867 2016 2017 1116 813 412 153 1) 7394 204 1951 1477 768 1013 1812 1169 881 448 160 1) 6251-1143 1956 589 816 1765 1187 923 425 158 1) 5863-388 1961 378 641 1479 1139 940 434 158 1) 5169-694 1966 211 443 1030 967 956 522 167 1) 4296-873 1970 176 310 788 829 968 591 152 19 7 5 4 3849-447 1975 145 267 622 643 810 594 156 22 12 5 2 3278-571 1980 140 226 538 545 749 628 178 24 12 5 2 3047-231 1985 137 186 467 482 682 663 180 27 12 6 2 2844-203 1990 134 193 427 390 574 643 213 29 15 6 2 2626-218 1995 125 202 420 364 522 554 217 29 16 3 3 2455-171 1996 168 235 464 387 525 551 229 29 14 2 6 2610 155 1997 163 232 452 362 499 538 238 34 12 3 6 2539-71 1998 159 226 429 353 475 542 240 33 12 4 7 2480-59 1999 129 214 403 350 464 531 239 34 15 3 7 2389-91 2000 144 213 399 309 446 527 232 42 16 4 7 2339-50 2001 140 207 370 286 432 514 235 53 18 5 7 2282-57 2002 139 196 345 274 424 472 235 56 21 6 6 2172-110 2003 113 177 322 261 407 453 238 57 25 4 8 2065-107 2004 20 95 146 316 255 412 448 237 56 22 8 8 2036-29 2005 17 202 245 359 288 396 438 236 58 22 8 10 2262 226 2006 68 186 245 352 280 398 421 226 60 20 8 11 2275 13 2007 16 165 208 282 199 272 340 183 53 23 7 13 1761-514 2010 57 130 220 288 202 245 310 171 72 22 8 12 1737-24 1) Antal företag >100 ha Tabell 2. Fördelning av företag efter storleksgrupp, % 2,1-5,0 5,1-10 10,1-20 20,1-30 30,1-50 50,1-100 100,1-200 200,1-300 300,1-400 400,1-500 >500 1961 7,3 12,4 28,6 22,0 18,2 8,4 3,1 1 - - - - 1970 4,6 8,1 20,5 21,5 25,1 15,4 3,9 0,5 0,2 0,1 0,1 1975 4,4 8,1 19,0 19,6 24,7 18,1 4,8 0,7 0,4 0,2 0,1 1980 4,6 7,4 17,7 17,9 24,6 20,6 5,8 0,8 0,4 0,2 0,1 1985 4,8 6,5 16,4 16,9 24,0 23,3 6,3 0,9 0,4 0,2 0,1 1990 5,1 7,3 16,3 14,9 21,9 24,5 8,1 1,1 0,6 0,2 0,1 1995 5,1 8,2 17,1 14,8 21,3 22,6 8,8 1,2 0,7 0,1 0,1 1996 6,4 9,0 17,8 14,8 20,1 21,1 8,8 1,1 0,5 0,1 0,2 1997 6,4 9,1 17,8 14,3 19,7 21,2 9,4 1,3 0,5 0,1 0,2 1998 6,4 9,1 17,3 14,2 19,2 21,9 9,7 1,3 0,5 0,2 0,3 1999 5,4 9,0 16,9 14,7 19,4 22,2 10,0 1,4 0,6 0,1 0,3 2000 6,2 9,1 17,1 13,2 19,1 22,5 9,9 1,8 0,7 0,2 0,3 2001 6,1 9,1 16,2 12,5 18,9 22,5 10,3 2,3 0,8 0,2 0,3 2002 6,4 9,0 15,9 12,6 19,5 21,7 10,8 2,6 1,0 0,3 0,3 2003 5,5 8,6 15,6 12,6 19,7 21,9 11,5 2,8 1,2 0,2 0,4 2004 4,7 7,2 15,5 12,5 20,2 22,0 11,6 2,8 1,1 0,4 0,4 2005 8,9 10,8 15,9 12,7 17,5 19,4 10,4 2,6 1,0 0,4 0,4 2006 8,2 10,8 15,5 12,3 17,5 18,5 9,9 2,6 0,9 0,4 0,5 2007 9,4 11,8 16,0 11,3 15,4 19,3 10,4 3,0 1,3 0,4 0,7 2010 7,5 12,7 16,6 11,6 14,1 17,8 9,8 4,1 1,3 0,5 0,7 1) Antal företag >100 ha Storleksfördelningen för lantbruksföretag skiljer sig något mellan länets kommuner. Figur 2 visar andelen företag efter olika storleksgrupper för länets kommuner. Där framgår bland annat att andelen företag < 20 hektar är störst i Fagersta, Skinnskatteberg och Surahammar där andelen uppgår till 60-70 %. I Västerås och Kungsör finns procentuellt flest lantbruksföretag med > 100 hektar (26 respektive 25 %). 8

Figur 2. Andelen företag efter areal åkermark 2010. 9

För att utöka inkomsterna i sitt lantbruksföretag satsar många på olika kombinationsverksamheter. Det kan vara att allt ifrån bed-and-breakfast, gårdscaféer, förädling och försäljning av gårdsprodukter, vedproduktion eller snöröjning på vintrarna. I figur 3 redovisas andelen företag som angett att de har någon form av kombinationsverksamhet i tre län samt Sverige. I Västmanland uppgår andelen (år 2010) till 39% av företagen, vilket är något över riksgenomsnittet (=34 %). Den synbart stora ökningen mellan 2007-2010 kan till viss del förklaras av att frågeställningen angående entreprenadverksamhet ändrats mellan dessa år. Andelen i två grannlän (Uppsala och Södermanland) uppvisar på liknande andel entreprenörskap som i Västmanland. Figur 3. Andel företag med kombinationsverksamhet. Den vanligaste formen av kombinationsverksamhet på jordbruksföretag år 2010 var Arbete på entreprenad, vilket uppgavs av 411 företag (figur 4). Av det totala antalet (679 st) företag med någon kombinationsverksamhet hade således 61% av företagen någon form av arbete på entreprenad. Den näst vanligaste kombinationsverksamheten var Övrigt, d.v.s. en verksamhet som inte kunde hänföras till någon av de övriga kategorier som det frågades om i enkäten. 139 företag i länet har angett att de hade någon övrig verksamhet. Även verksamhet inom turism, uthyrning och fritidsaktiviteter redovisas på många (113 st) företag. 10

Figur 4. Antal företag med kombinationsverksamhet Den allra största delen av de västmanländska lantbruksföretagen är enskilda företag 3. Som framgår av tabell 3 svarar företagskategorien Enskilda företag för den helt dominerande delen av brukandet, 90 %. Tabell 3. Antal företag efter företagarkategori 1 Enskilda företag Enkla bolag Aktiebolag Dödsbon Staten Kommuner/allmäningar Övriga Totalt 1970 3747 16 73 3 6 4 3849 1975 3187 12 69 3 4 3 3278 1980 2454 490 14 59 2 5 23 3047 1985 2210 543 15 41 1 5 29 2844 1990 1952 548 37 34 3 4 48 2626 1995 1768 513 97 19 1 2 55 2455 1999 1718 481 113 15 1 3 58 2389 2010 1569? 130??? 38 1737 1) Fr om 1996 ingår företag med < 0,3 ha åkermark i redovisningen Tittar man på utvecklingen av kategorierna enskilda företag samt aktiebolag ser man i figur 5 att andelen enskilda företag under den senaste 10-års perioden (1999-2010) ökat från 72% till dryga 90 % år 2010. Andelen aktiebolag 2010 var 7,5 % (130 st) av samtliga västmanländska företag. 3 Enskilt företag: En fysisk person. Enkelt bolag: Två eller flera personer (även kombinationer av fysisk och juridisk person). 11

Figur 5. Utvecklingen (1970-2010) av företagarkategorier, % Brukningsformens utveckling (ägd/arrenderad) sen 60-talet skildras i figur 6 och i tabell 4. Ur figuren ser man att den brukningsform som ökat mest sen 60-talet är den där den egenägda arealen utökats med sidoarrenden (linjen delvis arr ). Från att uppgå till 16,4 % år 1961 till att år 2010 motsvara 31,5 % av totalantalet. Andelen helt arrenderade gårdar har minskat sen början av 80-talet och uppgår nu till 11%. År 2003-2006 skedde en ökning av företag med enbart egenägd areal vilket till stor del beror på att många markägare (som tidigare arrenderat ut sin mark) tog tillbaka brukandet 2005 för att säkerställa att få tillgång till stödrätterna. Figur 6. Brukningsformens utveckling 1961-2005. 12

I tabell 4 framgår att andelen helt ägda företag utgjorde 56 % av det totala antalet företag i länet 2010. Antalet helt arrenderade är 2010 endast 189 st vilket motsvarar 11 % av totalantalet. Tabell 4. Antal företag efter brukningsform. Helt ägda Helt arrenderade Delvis arrenderade Totalt 1961 3023 58% 1298 25% 848 16% 5169 1966 2380 55% 973 23% 943 22% 4296 1970 1922 50% 884 23% 1043 27% 3849 1975 1543 47% 716 22% 1019 31% 3278 1980 1389 46% 679 22% 979 32% 3047 1985 1318 46% 635 22% 891 31% 2844 1990 1228 47% 540 21% 858 33% 2626 1995 1231 50% 442 18% 782 32% 2455 1999 1190 50% 391 16% 808 34% 2389 2005 1251 55% 217 10% 798 35% 2266 2010 953 55% 189 11% 548 32% 1737 2003 1011 49% 272 13% 782 38% 2065 2007 1027 59% 108 6% 613 35% 1748 2010 953 56% 189 11% 548 32% 1690 13

2.2 Åkerarealen Jordbruksmarken (både åker och betesmark) i Västmanland är något ojämnt fördelad i länet vilket åskådliggörs i figur 7. Huvuddelen finns i mälarkommunerna samt i Sala kommun. Den areal som syns i figuren nedan är fördelad på ungefär 1 900 brukare. Jordbruksmark i Heby kommun syns delvis trots att kommunen övergick till Uppsala län den 1 januari 2007. Observeras bör att endast den areal som någon sökt någon form av EU-stöd 2007 är med på kartan. Figur 7. Jordbruksmark 2007 14

Den genomsnittliga arealen åkermark per företag i Västmanland redovisas i tabell 5 samt i figur 8. I tabellen framgår att det genomsnittliga lantbruksföretaget i Västmanland år 2010 är 59,1 hektar stort vilket är en ökning från året innan med 0,8 hektar. Minskningen mellan 2004-2005 beror till stor del på att många markägare (som tidigare arrenderat ut sin mark) tog tillbaka brukandet för att säkerställa att få tillgång till stödrätterna. Denna effekt syns i alla län i Sverige. År 2010 var den genomsnittliga västmanländska åkerarealen mer än 20 hektar större än den i Sverige. Den genomsnittliga ökningen har i stora drag varit likadan i Västmanland som i övriga Sverige, vilket redovisas i figur 8. Tabell 5. Genomsnittlig åkerareal per företag 4 Förändring Västmanland Hektar % Sverige 1961 28,9 1970 38,3 9,4 32% 19,5 1975 41,3 3,0 8% 22,6 1980 44,1 2,8 7% 25,0 1985 46,8 2,7 6% 26,8 1990 49,8 3,0 6% 29,5 1995 49,8 0,0 0% 31,7 1996 48,3-1,5-3% 31,1 1997 49,5 1,2 3% 31,8 1998 50,7 1,2 2% 32,6 1999 52,0 1,3 3% 34,3 2000 53,0 1,0 2% 35,2 2001 54,2 1,2 2% 36,3 2002 56,5 2,3 4% 37,8 2003 59,1 2,6 5% 40 2004 59,0-0,1 0% 40 2005 55,0-4,0-7% 35,7 2006 2007 58,3 3,3 6% 36,5 2010 59,1 0,8 1% 38,6 Figur 8. Genomsnittlig åkerareal per företag i tioårsintervaller. 4 Inga data över arealer finns för 2006. 15

I figur 9 redovisas den genomsnittliga åkerarealen per företag för samtliga län i Sverige år 2010. Där framgår att Västmanland uppvisar den högsta medelarealen per företag jämfört med alla andra län och att länet samt två ytterligare län i östra Mellansverige ligger på 55 hektar eller mer. Skåne, som är ett stort jordbrukslän, har en medelareal på endast 48,1 hektar. I Kronobergs län finns de i genomsnitt minsta lantbruksföretagen på 19,2 hektar, vilka är ungefär en tredjedel (32 %) så stora som i Västmanland. Riksmedelarealerna ligger på 38,6 hektar (2010). Figur 9. Genomsnittlig åkerareal per företag 2010. Förändringen av den totala arealen åkermark i länet framgår av figur 10. Sedan 1927 har åkerarealen minskat med 53 000 hektar (34 %). Arealen har antingen bytt ägoslagsform till skog, hag/betesmark, våtmark eller till bebyggelse/vägar. Den odlade arealen åkermark i Västmanland var 101 277 hektar år 2012. Den stora areaminskningen 2006-2007 förklaras av Heby kommuns länsbyte år 2007 till Uppsala län varvid åkerarealen minskade i Västmanland med 16 % (20 200 hektar). Åkerarealen i Västmanland efter Hebys länsbyte låg på 102 700 hektar. Mer detaljerade uppgifter om åkerarealens användning redovisas i tabell 8 (sida 24). Figur 10. Total åkerareal (inkl salix) i länet 1927-2012 16

2.3 Företagarna Vid den årliga uppgiftsinsamlingen till Lantbruksregistret erhålls bland annat uppgifter om jordbrukarnas genomsnittliga ålder. I figur 11 skildras, i 5-årsintervaller, variationen i genomsnittsåldern för lantbrukare i Västmanland sen 1960 fram till och med 2010. 2010 var genomsnittslantbrukaren 51 år. Genomsnittsåldern i Västmanland är lika med genomsnittsåldern för lantbrukare i hela Sverige (= 51 år). Figur 11. Genomsnittlig ålder på en västmanländsk lantbrukare. 5 I tabell 6 redovisas lantbruksföretagarnas åldersfördelning i länet, dels i faktiska tal (A) och dels i procent (B). På grund av att man redovisat åldersfördelningen olika genom åren är respektive tabell uppdelad i tre separata delar. I tabellerna kan bland annat utläsas att drygt 4 % (3,9) av företagarna, år 2010, är under 35 år. I snitt är 2 av 5 (42%) lantbrukare 60 år eller äldre 2010 och var fjärde (26 %) hade uppnått pensionsålder (>64 år). I figur 12 redovisas andelen av de västmanländska lantbrukarna som har uppnått pensionsålder (65 år) mellan 1970 och 2010. Där syns tydligt att lantbrukarkåren fortsatt blir äldre och äldre. Ökningstakten verkar dessutom ha blivit högre den senaste fem-årsperioden och en fortsättning av denna trend är inte önskvärd för den framtida utvecklingen av lantbruket. 5 Juridisk person ingår ej i underlaget. 17

Tabell 6. Lantbrukarnas åldersfördelning (i antal och i procent) 1960-2010. (A) åldersintervall <35 35-44 45-54 55-64 >64 år 1960 539 1209 1564 1479 1005 åldersintervall <30 30-39 40-49 50-54 55-59 60-64 65-74 >74 år Saknas 1970 207 551 918 656 611 610 256 66 15 1975 248 565 809 488 582 601 220 63 25 1980 296 743 746 422 460 440 329 44 13 1985 305 721 799 370 386 363 338 51 25 1990 179 633 872 348 322 307 336 64 38 1995 511 2546 4088 2099 1558 1334 1730 503 183 åldersintervall <24 25-34 35-44 45-49 50-54 55-59 60-64 >64 år Juridiska 2000 8 140 489 303 348 299 232 343 177 2003 6 102 384 281 272 329 306 306 158 2005 3 100 352 288 304 316 343 401 2010 6 61 230 184 220 217 248 403 (B) åldersintervall <35 35-44 45-54 55-64 >64 år 1960 9% 21% 27% 26% 17% åldersintervall <30 30-39 40-49 50-54 55-59 60-64 65-74 >74 år 1970 5% 14% 24% 17% 16% 16% 7% 2% 1975 7% 16% 23% 14% 16% 17% 6% 2% 1980 9% 21% 21% 12% 13% 13% 9% 1% 1985 9% 22% 24% 11% 12% 11% 10% 2% 1990 6% 21% 28% 11% 11% 10% 11% 2% 1995 4% 18% 28% 15% 11% 9% 12% 4% åldersintervall <24 25-34 35-44 45-49 50-54 55-59 60-64 >64 år 2000 0% 6% 23% 14% 16% 14% 11% 16% 2003 0% 5% 19% 14% 13% 16% 11% 15% 2005 0% 5% 17% 14% 14% 15% 16% 19% 2010 0% 4% 15% 12% 14% 14% 16% 26% Figur 12. Andel lantbrukare som uppnått 65 år. 18

Sen 2003 redovisar Jordbruksverket antalet kvinnliga lantbruksföretagare i Lantbruksregistret (LBR). Andelen kvinnliga företagare i Västmanland jämfört med genomsnittet, dels i Svealands slättbygder och dels för Sverige, redovisas i figur 13 nedan. Sen 2003 har andelen kvinnliga företagare ökat både för länet och för Sverige som helhet men får anses relativt låg. Sen 2003 har andelen kvinnliga företagare ökat från 8% av lantbrukarkåren till 13% år 2010. Figur 13. Andel kvinnliga företagare i enskild firma. I tabell 7 redovisas kvinnliga lantbruksföretagares åldersfördelning i länet, dels i faktiska tal (A) och dels i procent (B) av det totala antalet kvinnliga lantbrukare i länet. Se även kapitel 5.1 för antalet sysselsatta kvinnor i jordbruket Genomsnittsåldern är den samma för de kvinnliga som för de manliga företagarna (=51 år). Tabell 7. Kvinnliga lantbrukares åldersfördelning (antal & i procent) (A) åldersintervall <24 25-34 35-44 45-49 50-54 55-59 60-64 >64 Totalt 2003 1 7 47 32 26 23 13 26 175 2005 2 26 44 45 36 43 27 33 256 2010-11 31 25 34 26 36 40 203 (B) åldersintervall <24 25-34 35-44 45-49 50-54 55-59 60-64 >64 2003 1% 4% 27% 18% 15% 13% 7% 15% 2005 1% 10% 17% 18% 14% 17% 11% 13% 2010 0% 5% 15% 12% 17% 13% 18% 20% 19

2.4 Bredband på landsbygden Regeringen har slagit fast en bredbandsstrategi för Sverige med målet att år 2020 bör 90 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. År 2015 bör andelen hushåll och företag med tillgång till denna hastighet vara 40 procent. Tillgång till och användning av Internet och bredband anges som avgörande förutsättningar för tillväxt och konkurrenskraft. Tillgången till infrastruktur och till olika tjänster som levereras via bredband är dock större i tätbebyggda områden medan befolkning och arbetsställen i mer glest bebyggda områden har färre valmöjligheter. År 2011 gjorde Länsstyrelsen en bredbandskartläggning och 2012-2013 har Länsstyrelsen tillsammans med övriga aktörer i länet tagit fram en strategi för bredbandsutbyggnaden i länet. Kartan nedan visar tillgången till bredband med olika hastigheter år 2011. De högsta kapaciteterna är tillgängligt främst i de större tätorterna som har fibernät och kabel-tv-nät utbyggda. På landsbygden dominerar xdsl och mobilt bredband vilket ger lägre hastigheter. Figur 14. Bredbandskartläggning 2011 av Post- & telestyrelsen. 20

3 Växtodling 3.1 Åkerarealens användning Som framgår av tabell 8 och figur 15 svarar spannmålsodlingen i länet 2012 för cirka 53 % av all odlad åkerareal vilket är 6 procentenheter mer än genomsnittet för spannmålsodlingen i Svealands slättbygder (= 47 %). Det kan förklaras av att det finns relativt lite vallkrävande nötkreatur i länet och att de mälarnära regionerna lämpar sig bra för spannmålsproduktion både vad gäller jordarter och arrondering. Figur 15. Andel spannmålsareal 1961-2012. Den dominerande grödan de senaste sju åren är slåttervall (25 694 hektar år 2012) följt av korn (20 090 hektar). Höstveteodlingen sjönk kraftigt 2012 beroende på en relativt svår höstsådd 2011 som följdes av en kraftig utvintring i länet. Höstsådden 2012 för skörd 2013 uppskattas preliminärt av Jordbruksverket (rapport JO 18 SM 1201) till endast 5 600 hektar. Arealen odlad potatis ligger kvar på en odling på cirka 50 hektar vilket den gjort sen 2007. I början av 60-talet odlades nästan 1 000 hektar potatis i länet. Den areal som redovisas som träda ökade markant under senare halvan av 80-talet från endast 2 200 hektar år 1985 till 14 200 hektar 1990. I och med EU-inträdet 1995 ökade arealen trädad mark ytterligare då den nya jordbrukspolitiken krävde att minst 10 % av gårdsarealen (på lite större gårdar) skulle tas ur livsmedels- eller foderproduktion. I medeltal (1995-2012) har 15 % av åkerarealen tagits ur produktion (se även figur 16). Intressant att se är att andelen träda minskat de senaste åren, vilket kan bero på att spannmålspriserna de senaste åren varit relativt höga. Redovisad areal träda är 2012 den lägsta sen EU-inträdet 1995 och uppgår till 10 %. 21

Figur 16. Andel träda av totalarealen. Odlingen av baljväxter har sjunkit stadigt sen 1998, och var som lägst under 1 000 hektar. De senaste tre åren har dock odlingen tagit fart, kanske beroende på högre avsalupriser, och uppgår 2012 till cirka 2 000 hektar. Arealen energiskog har trots de senaste årens bioenergidebatt årligen minskat sen EU-inträdet 1996 (se figur 17), och uppgår 2012 till endast 848 hektar vilket motsvarar 43 % av energigrödsarealen 1996. Figur 17. Areal energiskog 1996-2012. Noterbart är att vallarealen under de senaste 30 åren varit tämligen konstant (mellan 20 000 25 000 hektar). Detta trots att totalantalet nötkreatur minskat med cirka 50 % (en minskning med 23 400 djur). Antalet får har emellertid ökat något men detta kan inte på något vis uppväga nötkreatursminskningen. Tänkbara förklaringar kan vara att antalet hästar ökat kraftigt sen 1970-talet samt att de mjölkkor som idag finns är mer högpresterande och därför kräver mer foder. En annan anledning kan vara att efter den senaste reformen av EU s jordbrukspolitik (år 2005) togs skördekravet bort för t.ex. slåtter- och betesvallar varvid en hel del areal som är anmäld som slåtter- eller betesvall i praktiken inte skördas utan utnyttjas som trädad mark, (dvs. ingen årlig skörd tas till vara). 22

1) Inga uppgifter hittade 2) Inga uppgifter före 1995 3) Inkluderar bl a oljelin, frövall, trädgårdsväxter, grönfoder 4) Heby kommun är inte med fr o. m. 2007. LANTBRUK OCH LANTBRUKARE Tabell 8. Åkerarealens användning 2012, hektar. Höstvete Vårvete Råg Korn Havre Rågvete 2) Blandsäd Baljväxter Raps Rybs Slåtter/betesvall Frövall Potatis Träda Energiskog Övrigt 3) Obrukad åker TOTALT 1951 21616 1139 1945 28959? 12333? 7535 58439 2222? 150 687 1956 1) 148 371 1961 7343 12609 407 16196 39556? 10557 922 2448 42322 4102 990 1338 152 465 1965 8942 4656 1519 32776 36900? 8479 430 3894 1119 36337 1398 545 1355 797 148 530 1970 10826 2389 2154 42219 45506? 3376 202 5972 1457 25687 894 362 939 367 147 346 1975 10057 10769 2395 37003 31663? 2500 219 9404 3577 19893 878 253 801 471 135 397 1980 4364 11123 903 43728 35212? 2036 476 7632 4122 18959 1041 212 561 463 134 307 1985 5061 12664 717 43611 36188? 1839 2634 5489 3311 17069 838 206 754 542 133 118 1990 16842 3464 2067 27582 32861? 973 2049 4972 2462 19774 828 238 1879 484 130 661 1995 6939 3661 746 28757 20530 692 656 755 3133 1398 25637 632 247 21718 3333 3526 122 359 1996 11621 3780 780 28907 22165 1527 818 1582 2017 1702 24813 693 161 19918 1961 1303 1949 126 032 1997 9682 3694 548 32066 26405 1048 1100 2277 2215 1756 21604 919 211 17705 1643 1211 1409 125 725 1998 15811 3953 864 28932 27388 762 865 3777 1608 793 20425 780 106 15110 1683 1300 982 125 843 1999 4334 5134 347 30835 26046 266 858 2880 2712 1855 19942 756 178 21778 1437 3461 1368 124 189 23 2000 18239 3500 682 26082 24623 535 1418 2384 994 880 20247 576 168 19413 1505 2687 0 123 933 2001 14674 4508 425 26534 24689 317 1908 2370 1065 917 21107 626 162 20445 1538 2402 0 123 686 2002 12099 5141 366 26014 26195 459 700 2178 1948 1375 21549 792 147 20593 1530 1461 324 122 872 2003 14839 5334 497 22736 26127 565 1452 1620 3033 812 20509 700 112 21328 1482 991 449 122 588 2004 14763 7449 456 26315 18170 946 461 1998 4630 1089 20126 873 121 21922 1441 1290 637 122 687 2005 10014 8381 351 25462 15763 646 472 1659 4735 682 25556 980 142 26112 1360 2882 79 125 274 2006 16379 5221 421 19188 16789 950 456 1518 4037 771 27218 953 166 25157 1317 2273 77 122 891 2007 4) 15682 3885 303 15874 15533 869 232 928 3431 218 23603 939 59 18324 1102 1573 64 102 552 2008 15649 4764 358 20938 16368 883 239 766 2231 159 25191 794 57 11042 1086 1690 0 102 216 2009 13184 4975 513 23678 15151 406 407 1294 3466 29 25064 624 47 11176 1010 2118 0 103 149 2010 10979 8658 170 17094 13048 151 256 2142 4050 153 25855 625 49 14711 936 3371 0 102 248 2011 16196 6503 326 16197 13442 139 211 1875 4069 100 26222 774 52 12259 867 2738 0 101 970 2012 9401 7201 235 20090 16108 247 175 1965 5686 163 25694 845 47 10451 848 2121 0 101 277

Åkerarealens användning varierar mellan länets kommuner, vilket åskådliggörs översiktligt på kartan i figur 18 samt lite mer detaljerat i tabell 9. Den större delen av spannmålsodlingen bedrivs i mälarkommunerna samt i Sala, där spannmål odlas på cirka 50-60% av åkermarken. I Bergslagskommunerna odlas mellan 10-21 % av åkermarken med spannmål. I dessa kommuner (Norberg, Fagersta och Skinnskatteberg) är vallodlingen dock stor (uppåt 60% av åkerarelen). I kategorin Övrigt ryms bland annat oljeväxter, grönfoder, vallfröarealer, oljelin, majs mm) 24

Figur 18. Åkerarealens användning. Medelvärde för 2009-2011. 25

Tabell 9. Åkerarealens användning i länets kommuner, hektar. SKINNSKATTEBERG SURAHAMMAR KUNGSÖR HALLSTAHAMMAR NORBERG VÄSTERÅS SALA FAGERSTA KÖPING ARBOGA Höstvete Vårvete Råg Vårkorn Havre rågvete Kok- och foderärter, vicker och åkerbönor Slåtter- och betesvall som utnyttjas Vall för fröskörd Matpotatis Höstraps Vårraps Höstrybs Vårrybs Oljelin Energisko g Träda Total åkerareal 2009 70 110 516 1498 1 352 2 732 2010 30 77 39 335 1637 45 13 436 2 709 2011 53 73 1 45 292 37 1699 3 13 378 2 672 MEDEL 42 73 1 65 381 37 1611 1 24 13 389 2009 86 44 321 137 998 48 212 1 912 2010 105 181 195 122 975 48 228 1 872 2011 138 4 137 169 3 11 1079 20 48 229 1 877 MEDEL 110 76 218 143 3 11 1017 20 48 223 2009 1092 415 138 1465 1501 39 79 1296 376 65 1115 7 933 2010 1005 563 66 1295 1265 51 106 1370 50 1 72 402 20 95 23 1357 8 039 2011 1609 297 160 1071 1167 45 201 1375 70 1 147 260 79 23 1273 8 018 MEDEL 1235 425 121 1277 1311 45 129 1347 60 1 110 346 20 87 37 1248 2009 802 106 1390 754 111 1122 296 212 430 5 350 2010 775 349 2 875 696 234 1164 12 13 335 129 202 498 5 319 2011 1167 125 929 793 6 119 1177 39 9 229 125 202 335 5 322 MEDEL 915 193 2 1065 748 6 155 1154 26 11 287 127 205 421 2009 18 113 87 1014 379 1 649 2010 2 59 116 950 6 8 450 1 627 2011 23 29 93 2 979 6 7 466 1 636 MEDEL 14 67 99 2 981 6 8 7 432 2009 6639 986 57 9076 2914 75 458 6052 131 5 164 1183 108 297 2002 30 725 2010 4943 2085 15 7065 2691 28 865 6188 111 3 97 1514 50 407 300 3216 30 101 2011 7044 1500 28 6744 2814 20 664 6215 150 3 280 1299 41 146 235 2153 29 965 MEDEL 6209 1524 33 7628 2806 41 662 6152 131 4 180 1332 46 220 277 2457 2009 1797 2201 159 5354 5197 158 363 7543 241 3 9 452 180 3586 27 976 2010 1130 3231 52 4189 4523 35 446 7870 286 4 25 533 37 23 58 176 4313 27 892 2011 1880 2801 11 4107 4503 12 402 7959 302 3 62 662 40 18 96 175 3924 27 782 MEDEL 1602 2744 74 4550 4741 68 404 7791 276 3 32 549 39 21 77 177 3941 2009 37 89 630 293 1 075 2010 1 8 41 40 18 3 647 2 275 1 047 2011 10 38 33 2 611 312 1 017 MEDEL 6 8 39 54 18 3 629 2 293 2009 2042 918 138 4270 2891 190 3195 42 8 595 56 1608 16 325 2010 2109 1392 35 2680 2270 19 380 3317 42 7 21 629 16 309 52 2559 16 235 2011 3155 1189 107 2410 2397 32 369 3314 107 7 110 628 86 52 1991 16 277 MEDEL 2435 1166 93 3120 2519 26 313 3275 64 7 66 617 16 198 53 2053 2009 727 217 1416 1066 71 88 1717 95 30 367 70 139 1199 7 472 2010 880 770 1 601 991 107 1738 116 34 34 331 188 122 1378 7 407 2011 1140 491 19 632 1181 18 69 1815 100 38 361 131 113 1199 7 403 MEDEL 916 493 10 883 1079 45 88 1757 104 34 34 353 130 125 1259 26

3.2 Skördar Normskördarnas 6 utveckling redovisas i tabell 10 samt i grafisk form i figur 19. Sen 1970 har de förväntade skördarna i genomsnitt ökat med ungefär 47 % för höstvete och för vårkorn och havre har den förväntade skördeökningen ökat med 53 respektive 39 %. Lite grovt kan man säga att spannmålsskördarna under perioden ökat med en procent per år. Motsvarande skördeökning för vårraps ligger på 12 % medan vårrybs-skördarna ökat med i genomsnitt 11 %. Tabell 10. Normskördar i Västmanland. Höstvete Vårvete Vårkorn Havre Vårraps Vårrybs Potatis 2) 1970 3561 2785 2762 2865 1797 1355? 1975 3806 3212 3163 3106 2020 1555? 1980 4129 3642 3489 3348 1947 1747? 1985 4439 4047 3776 3683 2040 1792? 1990 5401 4899 4410 4352 1995 5663 4784 4503 4412 1840 1670 20496 2000 5729 4064 4323 3713 1762 1551 21245 2005 4909 4026 4049 3803 2048 1636 20291 2011 5303 3982 4244 4032 2012 1529 23864 2012 5255 3861 4228 3993? 1507 24931 Figur 19. Normskördarnas utveckling 1970-2012. 73 6 Normskördar: SCB beräknar årligen normskördar. Med normskörd menas den skörd, som man kan förvänta sig under normala väderbetingelser. Normskörden i ett område utgörs av ett medeltal av hektarskördarna enligt skördeuppskattningar under de senaste 15 åren före det aktuella normskördeåret plus en beräknad skördeförändring från 15-årsperiodens mitt till och med det aktuella skördeåret. 2 Inga uppgifter 1970-1990 3 Data saknas för raps och rybs år 1990 27

Jämför man länets beräknade normskördar 2012 med genomsnittet för odlingen i Svealands skogsbygder ser man i figur 20 att förväntad avkastning är något lägre i skogsbygderna för samtliga grödor. Jämfört med odlingarna i slättbygderna är skillnaderna relativt små. Figur 20. Normskördar 2012. I figur 21 redovisas normskördar 2012 mer detaljerat för länets tre huvudsakliga skördeområden (1911, 1912 samt 1921). Vid jämförelse ser man att lantbrukarna i nordvästra delen av länet (område 1912) endast får 70-75 % av den korn- eller havreskörd som lantbrukarna i södra delen (1911) tar. Även höstveteskördarna är lägre (78 %) av normalskördarna för samma områden. Skördarna i område 1921 är något lägre än de i område 1911. Figur 21. Normalskördar i länet per skördeområde. : Länsgräns 28

Uppgifter för bärgade skördar 8 redovisas i tabell 11 för sex olika grödor. De bärgade skördarna uppvisar samma långsiktliga utveckling som normalskördarna, men de individuella mätvärdena för de enskilda åren avviker mer från trendlinjen. Tabell 11. Bärgad skörd i Västmanland 1965-2006. Höstvete Vårvete Vårkorn Havre Vårraps Vårrybs 1965 3680 2930 3110 3210 1810 940 1970 3170 2530 3570 3830 1910 1550 1975 5460 4800 4220 3670 1620 1370 1980 3580 4030 3580 3840 1840 1520 1985 4270 4030 3670 4030 1890 1650 1990 6080 3800 4460 4210 2170 1760 1995 2) 5760 4500 4270 3610?? 2000 5100 3650 3710 4100 1760 1490 2003 4340 4400 4340 4000 1860 1510 2004 6140 4680 4950 4590 2250 1500 2005 5750 4100 4160 3790 1850? 2006 5100 3940 3830 3330 1700 1070 8 Bärgade skördar/hektarskördar: Bestäms vid oberoende skördeuppskattningar. Bärgad skörd beräknas utifrån uppmätt skörd i utlagda provytor minus en beräknad skördeförlust (spill, obärgade arealer). För spannmål redovisas skördarna vid 15,0% vattenhalt och för oljeväxter vid 18,0% vattenhalt. 2 Inga uppgifter för oljeväxter hittade 29

3.3 Användning av gödsel- och växtskyddsmedel Den totala tillförseln av mineral- och stallgödsel till grödor som skördades 2005 uppgick enligt figur 22 till 7 220 ton kväve i växttillgänglig form, 2 210 ton fosfor och 1 160 ton kalium. Detta är för kväve, fosfor och kalium en nedgång jämfört med 1997 års undersökning med 22, 17 respektive 29 %. Av det växttillgängliga kvävet utgörs 92 % av mineralgödselmedel och resten av stallgödsel. Av mängden fosfor som tillförs åkermarken kommer 73 % från mineralgödsel. Mineralgödselmedel svarar för 40 % av kaliumtillförseln. Inga nya data sen 2005 finns. Figur 22. Totaltillförsel växtnäringsämnen. I figur 23 redovisas tillförseln av kväve per hektar åker för Västmanland, Svealands slättbygder, Skåne samt för Sverige som helhet. Kvävetillförseln i länet har följt trenden för Svealands slättbygder de senaste åren, med undantag från 08/09 då hektargivan sjönk till 106 kg/ha. Skåne har tillfört i snitt 21 % mer kväve än de västmanländska lantbrukarna per hektar åkermark de senaste åren. Figur 23. Kvävetillförsel per hektar åker. 30

I tabell 12 redovisas användningen av ogräs-, svamp-, och insektsmedel i åkergrödor 1998, 2006 och 2009/10 för Västmanland, Svealands slättbygder 9 samt Sverige som helhet. Där ser man att bekämpning av ogräs är den åtgärd som används på i särklass störst arealer. För Västmanlands del minskade andelen areal som behandlats 09/10 med ogräsmedel jämfört dels mot tidigare år och dels mot de två regionerna. Svamp- och insektsbehandlingar utfördes på 11 respektive 14 % av åkerarealen 2006 (inga nya data finns för 2009/10). För att uppskatta bekämpningens storlek är det intressant att även titta på vilken dos (kg/ha) kemiska medel som används. Vid sprutningsarbetet 2006 använde de västmanländska lantbrukarna lägre doser än genomsnittet för både Svealands slättbygder och Sverige för svampmedel. För svampmedel används en 44-procentig dos jämfört med normaldosen i Svealands slättbygder och 35 % av normaldosen i Sverige. För ogräsmedel hade vi för 2009/10 en något högre dos (0,4 kg/ha) än i Svealands slättbygder (=0,3 kg/ha) men lägre än riksgenomsnittet (=0,56 kg/ha). Tabell 12. Användningen av kemisk bekämpning i åkergrödor. Ogräsmedel, aktiv substans Svampmedel, aktiv substans Insektsmedel, aktiv substans Grödareal, ha Behandlad areal, % Kg/ha Ton Behandlad areal, % Kg/ha Ton Behandlad areal, % Kg/ha Ton 1998 Västmanland 109 000 61 0,42 28,3 8 0,29 2,7 4 0,01 0,0 Svealands slättbygder553 000 56 0,43 133,4 11 0,37 22,9 7 0,05 1,8 Sverige 2 529 000 47 0,67 798,3 14 1,00 225,5 11 0,04 12,2 2006 Västmanland 97 000 57 0,46 25 11 0,16 1,7 14 0,09 1,1 Svealands slättbygder503 000 54 0,37 99,5 11 0,36 20,3 11 0,08 4 Sverige 2 330 000 46 0,6 643,9 16 0,46 169,2 13 0,07 21,6 2009/10 Västmanland 87 000 44 0,4 15,4 - - - - - - Svealands slättbygder533 000 53 0,3 83,2 14 0,21 15,3 6 0,04 1,3 Sverige 2 446 000 46 0,56 637,9 22 0,37 192,6 11 0,04 10,6 Intressant att se är om användningen av bekämpningsmedel kommer att öka de kommande åren. Med stigande spannmålspriser blir det intressantare att få högre skördar och en kostsam insats kan försvaras ekonomiskt. En annan faktor som kan komma att påverka på sikt är om klimatet blir varmare. Det leder till att växtsäsongen blir längre vilket gynnar ogrästillväxten. Med ett varmare klimat ökar också risken för fler skadeinsekter i grödorna. Användningen styrs även av priset på dessa bekämpningsmedel. Prisutvecklingen för bland annat dessa insatsmedel tas upp i kapitlet om hur lantbrukets kostnader och intäkter har utvecklats (kapitel 9.4). 9 Se Sverigekarta sida 6. 31

3.4 Trädgård I figur 24 redovisas antalet företag med trädgårdsodling i Västmanlands-, Uppsala, Södermanlands-, Örebro samt Stockholms län för åren 1995, 2005 och 2008. För samtliga län har antalet trädgårdsföretag under dessa tio år minskat och för Västmanlands del minskade antalet företag med 41 stycken eller 65 %. Noteras bör att Heby kommun bytte länstillhörighet och övergick till Uppsala län 2007, vilket kan förklara något av den minskning som skett mellan 2005-2008 Figur 24. Totalantal företag med trädgårdsodling. Västmanland har haft en för regionen (se figur 25) relativt stor växthusodling tidigare. Mellan 2005-2011 minskade ytan dock till 52 000 m 2 och liknar nu i stort sett grannlänen i storlek. 2011 redovisade 12 företag (figur 26) i Västmanland att de bedrev trädgårdsodling i växthus. De stora ytorna växthusodling i regionen finns i Stockholms län fördelat på 60 producenter. Figur 25. Arealer trädgårdsodling (ej frukt, bär eller köksväxter) i växthus. 32

Figur 26. Antal företag med växthusodling. Antalet hektar frilandsodlade trädgårdsgrödor i Västmanland uppgår 2011 till endast 29 hektar (61 hektar 2005). Liknande minskningar ses i flera grannlän (figur 27). Figur 27. Arealer trädgårdsodling på friland. 33

I tabell 13 redovisas arealer för fruktodling och ett urval av bär- och köksväxter (friland samt i växthus) i Västmanland 2005 och 2011. Både frukt- och bärodlingen verkar ha minskat kraftigt mellan 2011 och 2005. Framförallt har jordgubbsodlingen minskat med nära 85 %. Odlingen av tomat samt gurka i växthus verkar dock ha ökat något, framför allt gurka som nu odlas på 2 500 kvm. Tabell 13. Arealer frukt-, bär- och köksväxter. 2005 2011 Hektar Fruktodling 24,4 11,1 Bärodling Jordgubbar 24,8 3,5 Svarta vinbär 3,9 0,9 Övriga bär 0,1 4,9 Morot på friland 1,5 0,5 Köksväxter, friland Vitkål på friland 2,0 2,0 Total frilandsodling 6,9? Kvadratm eter Tomat i växthus 4 200 4700 Köksväxter, växthus Gurka i växthus 1 200 2500 Totalt i växthus 5 400 7400 Snittblom m or 7 200? 34

4 Husdjur 4.1 Antal nötkreatur Uppgifter om antalet nötkreatur tas årligen fram genom Lantbruksregistret. Mellan år 1968-1995 genomfördes totalräkningar av antalet djur, medan det mellan 1996-1998 endast utfördes urval av företag. Åren 2000-2003 samlades uppgifter in via en postenkät. Fr.o.m. 2003 samlas data för nötkreatur in via olika dataregister (CDB och mjölkkvotsregistret). För svin, får och fjäderfä baseras statistiken för 2004 och 2006 på djurräkning 2004 respektive djurräkning 2006. År 2005 användes för dessa djurslag en postenkät. Undersökningen om hästar genomfördes 2004. För mer information hänvisas till Jordbruksverkets statistikenhet samt SCB. I figur 28 redovisas antalet mjölkkor i Västmanland mellan åren 1927-2012. En dramatisk förändring har skett vad gäller mjölkkoantalet. På 85 år har antalet mjölkkor minskat med 92 %, eller med 56 500 djur och i genomsnitt har mjölkkoantalet i länet minskat med 13 kor varje vecka under 85 års tid. Den största minskningen skedde under 40- och 50-talet. Minskningstakten har avtagit från och med 70-talets början och kurvan verkar nu på 2010-talet ha planat ut. Till 2012 kan t.o.m en liten ökning noteras med cirka 600 mjölkkor. Om denna ökning beror på att koantalet faktiskt ökat eller om det är en effekt av att frågeunderlaget ändrats fr.o.m. 2010 (se även om mätmetoder sid 6) och att antalet tillfrågade lantbrukare ökat i antal. Enligt Jordbruksverket, som ansvarar för statistiken, är de nytillkommande företagen dock mycket små och sannolikheten att de ska ha en stor mjölkproduktion är liten. Att inte det ändrade frågeunderlaget ska orsaka detta verifieras även då skillnaderna i koantal för 2010 mellan de båda frågeunderlagen skiljde sig endast med 0,2%, vilket får anses försumbart. Figur 28. Antal mjölkkor 1927-2012. I figur 29 skildras antalet dikor i länet mellan år 1961-2012. Under 90-talets första hälft skedde en stark uppgång av antalet dikor, vilket troligen berodde på den 35

omställningspolitik som då rådde. Då togs stora arealer ur spannmålsproduktion och på dessa arealer kunde dikor försörjas. I och med EU-inträdet 1995 lades de mesta av de omställda arealerna tillbaks till spannmålsproduktion och den många gånger olönsamma dikoproduktionen började avvecklas på företagen för att 2002 endast uppgår till 2 200 djur. En viss återhämtning har därefter skett och antalet dikor uppgår 2012 till 3 020 moderdjur. Figur 29. Antal kor för kalvuppfödning 1961-2012. I figur 30 redovisas antalet kvigor, tjurar och stutar >1 år samt kalvar <1 år i länet. Figuren visar att antalet ungdjur minskat kontinuerligt under minst 40 år, vilket självfallet hör ihop med minskningen av antalet mjölkkor. Färre kor ger färre kalvar. Ett frågetecken kan sättas till värdena för antalet djur år 1965, då de avviker från de annars jämna kurvorna. Den negativa trenden verkar dock ha stannat upp och visar nu, liksom för mjölkkoantalet (figur 28), t.o.m. på en viss ökning vilket är glädjande. Figur 30. Antal ungdjur 1961-2012. 36

4.2 Antal får Antal får i Västmanland redovisas i figur 31 uppdelade på tackor (inkl baggar) samt lamm. Enligt figuren visar fårpopulationen en positiv trend sen mitten av 60-talet. År 2012 finns ungefär 7 100 tackor (inkl baggar) i länet vilket är det största antalet på 40 år. Figur 31. Antal får 1965-2012 4.3 Antal höns Under hela perioden sen tidigt 50-tal minskade antalet höns och i snitt försvann 3 500 höns årligen fram till början av 2000-talet för att därefter successivt öka. Burhönsförbudet som trädde i kraft 2003 verkar inte ha påverkat antalet höns i negativ riktning utan snarare på att företagen ökat sin produktion. Antal höns i Västmanland visar, sen början på 1990-talet på en stark positiv utveckling, vilket framgår av figur 32. Antalet höns i länet är nu 2012, om statistiken är tillförlitlig, det högsta sen åtminstone 1930-talet. Framförallt under 2012 ökade antalet höns rejält och det ska bli spännande att se om trenden håller i sig och fler satsar på denna produktion. Figur 32. Höns 1927-2012. 37

4.4 Antal svin Antal suggor i Västmanland har sedan början av 1990-talet stigit markant (figur 33), vilket till stor del kan förklaras av att ett antal suggpooler har startats/utökats under denna tid. (Det låga värdet för år 2010 kan man nog sätta ett frågetecken kring, då det avviker från den övriga utvecklingen). För fem år sedan (2007) fanns 3 300 fler suggor än mjölkkor i länet. Skillnaden idag, 2012, uppgår till 4 400 djur till suggornas fördel. Figur 33. Antal suggor 1961-2012. Antalet tillväxtgrisar framgår av figur 34. Vid en ålder av cirka tre månader sker traditionellt försäljningen av smågrisar från födelsebesättningen till slaktsvinsbesättningen, varvid den kurva som redovisar antalet svin äldre än tre månader (eller tyngre än 20 kg) kan antas motsvara antalet slaktsvin som föds upp i länet. Om man jämför med suggantalet i länet, där en fördubbling av antalet skett sen 1990, så får man anta att exporten av smågrisar ut ur länet ökar allt mer. Figur 34. Antal svin 1980-2012. 10 10 Fr.o.m. 1995 är urvalet baserat på svin>20 kg resp. svin<20 kg 38

4.5 Djurtäthet I föregående kapitel (4.1 till 4.4) har antalet nötkreatur, grisar, får och höns i länet redovisats. Med endast dessa data som bakgrund kan det vara svårt att få grepp om det finns många eller få djur i länet. För att lättare kunna få en uppskattning om djurtätheten i Västmanland redovisas i figur 35 totala antalet djurenheter 11 per 100 hektar för länen i Östra Mellansverige samt riksgenomsnittet. För samtliga län i tabellen (med undantag för Östergötland) samt för Sverige som helhet har djurtätheten minskat under de senaste 10 åren. Den synbart ökade djurtätheten för Västmanland mellan 2002-2006 kan dock till stor del förklaras av att Heby kommun bytte län år 2007, och då kommunen hade relativt stor åkerareal samt få djur medförde det att djurtätheten efter länsbytet ökade i Västmanland och minskade i Uppsala. Minskningen på riksnivå ligger på 8 % sen 2002 Djurtätheten 2012 i Västmanland uppgår endast till 63 % av riksgenomsnittet. Jämfört med övriga grannlän uppgår djurtätheten till 99 % av medeltalet för regionen, och i faktiska tal intar Västmanland ett mellanläge där Uppsala och Stockholm har en signifikant lägre djurtäthet medan Örebro och Södermanland har en något högre djurtäthet än Västmanland. I tabell 14 redovisas de bakomliggande uppgifterna för motsvarande län. Figur 35. Djurenheter per 100 hektar. 12 11 Enligt SJV's viktning av djur för spridningsareal (LSFS 1988:44) 39

Tabell 14. Antal djurenheter för några utvalda djurslag. Västmanland Uppsala Södermanland Örebro Östergötland Stockholm Mjölkkor 5006 9916 10087 6702 25028 3679 Dikor 2114 3499 4765 3557 10473 2188 Tjur, kvigor>1år 2230 4511 4873 4037 12279 2047 Kalvar<1år 2403 3761 4402 3243 9976 1580 Får 708 953 1365 1227 2271 1034 Suggor 6860 1932 3701 3733 6657 582 Slaktsvin 4845 1124 5391 5208 9074 1277 Höns 4045 763 4346 3411 22838 1258 28210 26459 38929 31117 98596 13644 Djurenheter (enligt SJV's viktning av djur för spridningsareal (LSFS 1988:44) Mjölkko 1 Diko 0,7 Tjur, kviga>1år 0,35 Kalv<1år 0,28 Får 0,1 Sugga 0,73 Slaktsvin 0,15 Höns 0,016 Ett annat sätt att redovisa djurtätheten är att studera antal djur per 100 hektar åkermark. Detta åskådliggörs i tabell 15 samt i figur 36 för Västmanland och för Sverige i 5-års intervaller (1965-2005) samt för 2011-2012. Även där framgår att djurtätheten är låg i länet. Tittar man på mjölkko-tätheten framgår att det i länet år 2012 finns 4,9 kor/100 hektar jämfört med riksgenomsnittet på 13,4 kor/100 hektar åkermark. Detta motsvarar 37 % av den genomsnittliga kotätheten, vilket i och för sig är en liten ökning på 5 procentenheter jämfört med 2010 (32%). Tabell 15. Djurtäthet i Västmanland och Sverige 1965-2012. Mjölkkor Får (Tackor+baggar) Suggor+galtar+svin Höns Västmanland Sverige Västmanland Sverige Västmanland Sverige Västmanland Sverige 1965 18,1 31,0 1,2 6,9 20,6 59,2 101,2 171,6 1970 12,4 25,0 1,1 4,8 37,3 68,4 116,8 152,4 1975 12,0 22,7 1,6 5,3 38,1 82,1 99,6 141,9 1980 11,1 22,2 1,5 5,5 40,6 88,7 103,6 143,4 1985 10,1 22,1 1,8 5,9 37,0 85,6 74,6 155,4 1990 9,2 20,3 2,1 5,7 33,3 79,6 74,5 224,7 1995 8,0 17,4 4,0 7,1 43,2 83,6 77,1 220,5 2000 6,3 15,8 3,2 7,3 44,8 70,9 86,4 209,5 2005 4,9 14,5 3,9 8,2 51,2 67,0 92,7 187,4 2010 4,2 13,2 5,2 10,4 50,4 57,7 150,6 230,2 2011 4,3 13,2 5,7 11,3 53,3 56,6 132,0 243,5 2012 4,9 13,4 7,0 11,4 60,6 52,3 249,6 258,6 40

Enligt figur 36 ser man att djurtätheten för mjölkkor i länet har följt en liknande minskning som landet i stort. För svin verkar det emellertid glädjande nog som om länets grisproducenter både knappat in och till och med passerat svintätheten som gäller som riksgenomsnitt. Figur 36. Djurtäthet i Västmanland och Sverige 1965-2012. 4.6 Genomsnittlig besättningsstorlek Att redovisa ett exakt antal företag i ett län eller en genomsnittlig besättningsstorlek är vanskligt då det under ett helt år hinner hända mycket varvid det exakta antalet företag kan ändras från månad till månad. Uppgifterna i detta kapitel speglar den situation som gällde när undersökningen det aktuella året gjordes. Ofta baseras undersökningsmaterialet från läget under juni-september månad. I det stora hela påverkar inte några enskilda företag de stora tendenserna då varje enskilt företag endast svarar för en mycket liten del av totalantalet företag. Statistiken redovisas dessutom i 5-års-intervaller (samt 2010-2012) varvid avvikande värden ett enskilt år suddas ut. Den genomsnittliga besättningsstorleken redovisas, dels i tabell 16, för Sverige som helhet, dels i tabell 17 som en beräknad genomsnittlig besättningsstorlek (= djurantal dividerat med antal företag) för Västmanland och dels på kartorna i figur 37. För i stort sett samtliga djurslag har besättningsstorlekarna höjts kraftigt (200-300 %) sen 1995 (EU-inträdet). 41

Tabell 16. Genomsnittlig besättningsstorlek i Sverige. Tabell 17. Beräknad genomsnittlig besättningsstorlek i Västmanland. Mjölkkor Dikor Får Suggor Höns 2010 74 16 36 393 3208 2011 85 16 45 369 2804 2012 79 15 29 361 3830 Jämför man länets besättningsstorlekar (tabell 17) med genomsnittet i Sverige (tabell 16) ser man att framförallt sugg- och hönsbesättningarna i Västmanland är dubbelt så stora som riksgenomsnittet, medan diko- och fårbesättningarna är ungefär lika stora. Besättningsstorlekarna i Västmanland kan även jämföras med andra län i nedanstående kartor för mjölkkoföretag (karta 1) och för svinföretag (karta 2). Figur 37. Genomsnittlig besättningsstorlek 2012 42

4.7 Antal företag med djur I figur 38-42 redovisas antal företag i Västmanland med en viss djurhållning. Antalet mjölkföretag i länet påvisar en dramatisk sänkning (figur 38). På 40 år har 96 % av mjölkgårdarna i länet försvunnit, och endast ett 60-tal besättningar finns kvar 2012. (notera att Heby kommun bytte till Uppsala län 2007 och cirka 20 % av mjölkföretagen bytte länstillhörighet). Under motsvarande tid har emellertid endast 73 % av mjölkkorna försvunnit (figur 28) vilket betyder att besättningsstorleken således har ökat. Figur 38. Antal mjölkföretag 1970-2012. Antalet dikobesättningar redovisas i figur 39. Antalet besättningar har under hela 2000-talet sakta minskat, men 2012 steg antalet lite överraskande till över 200 st. Totalantalet dikor i länet är 3 020 år 2012, vilket ger att genomsnittsbesättningen har ungefär 15 dikor per företag (se även tabell 17). Figur 39. Antalet företag med kor för kalvuppfödning. 43

Antalet fårproducenter i länet har under de senaste 40 åren legat förhållandevis stabilt runt 125-160 stycken (figur 40). Antalet ökade dock markant 2012 med 100 företag vilket låter lite för bra för att vara sant, och kanske ett värde man får ta med en nypa salt. (Statistik över antalet företag kommande år får visa om det stämmer. Värdet för år 1995 sticker också ut med oklar förklaring). Då det finns ungefär 7 100 tackor i länet 2012 kan man beräkna fram att genomsnittsbesättningen i länet uppgår till ungefär 29 tackor. Variationen är dock mycket stor och det finns ett par riktigt stora (>200 tackor) besättningar i länet. Figur 40. Antal företag med får 1970-2012. Antal företag med svinproduktion framgår av figur 41. Även på svinsidan har antalet företag minskat kraftigt de senaste 40 åren, och det är denna produktion som kanske genomgått de kraftigaste strukturrationaliseringarna. Sen 1970 har runt 96 % av svinbesättningarna försvunnit från länet. 2006 kvarstår endast strax över 50 stycken i länet. (Inga uppgifter har hittats för år 2000). Figur 41. Antal företag med svin 1970-2006. Antal företag med svin 1400 1200 1232 1000 800 748 600 400 200 460 343 238 202 87 73 77 67 62 54 0 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 44

Antalet hönsproducenter i länet, enligt Jordbruksverket, redovisas i figur 42. År 2012 fanns 66 företag med höns i länet. Figur 42. Antal företag med höns 1970-2012. 4.8 Antal förprövningar Antal inkomna förprövningsärenden speglar antalet byggnadsåtgärder över en viss storlek 13. I figur 43 redovisas inkomna ärenden till länsstyrelsen sedan 1997. För att få en uppfattning om antalet inkomna förprövningsärenden är stort/litet visas i figur 44 en jämförelse med Västmanland och två grannlän. Där framgår att Västmanland under 2009-2010 hade ett lägre antal ärenden men att antalet steg markant under 2012 upp till den nivå de andra länen har. Under senare år har många ärenden gällt stallar för inhysning av hästar, vilket visas i figur 45. Figur 43. Inkomna förprövningsärenden 1997-2011. 13 Förprövning krävs inte om antalet djur understiger antingen: 5 hästar, 10 vuxna nötkreatur, 20 ungnöt, 10 vuxna svin, 50 slaktsvin, 100 tillväxtgrisar, 20 vuxna får, 20 vuxna getter, 500 fjäderfän utom strutsfåglar eller 3 strutsfåglar. 45

Figur 44. Inkomna förprövningsärenden i Västmanland och två grannlän. Figur 45. Förprövningar per djurslag. 46

4.9 Biodling Bin och humlor har stor betydelse för pollinering av både odlade och vilda växter. Jordbruksverket uppskattade år 2009 att det ekonomiska värdet av pollineringen av odlade grödor i Sverige är mellan 189 och 325 miljoner kronor. Utöver det tillkommer pollination av vilda växter, till exempel blåbär och hallon. Globalt sett är ungefär en tredjedel av den mat vi äter helt beroende av pollinerande insekter, och omkring 85 procent av pollineringen görs av honungsbin. Statistik över antal bigårdar samt bisamhällen är något bristfällig och osäker. I tabell 18 redovisas den inrapporterade statistik som finns för 2011 för länet och några grannlän. Tabell 18. Antal bigårdar och bisamhällen 2011 Uppskattat antal Bigårdar Bisamhällen Västmanland 194 943 Uppsala 358 2429 Stockholm 510 3240 Örebro 431 2552 Södermanland 285 1721 47

5 Arbetskraft 5.1 Antal sysselsatta Antal sysselsatta personer i det västmanländska jordbruket uppgick 2010 till drygt 4 300 personer. Av dessa bestod merparten (3 347 st) av företagaren samt eventuella familjemedlemmar. Ytterligare 612 personer var fast anställda ej familjemedlemmar och 324 st var inlejda tillfälligt anställda. Den historiska utvecklingen redovisas i tabell 19 samt grafiskt i figur 46 och 47. Tabell 19. Antal sysselsatta i Västmanland inom jordbruket 14. Företagare och familjemedlemmar Lejd arbetskraft, fast anställd SUMMA, permanent arbetare Lejd arbetskraft, tillfälligt anställd SAMTLIGA Totalt 1932 16150 7615 23 765? 23765 1960 0 11023 1975 6129 848 6 977 480 7457 1980 5387 749 6 136 370 6505 1995 4195 765 4 960 537 5497 1997 4036 870 4 906 652 5559 1999 3 994 738 4 732 409 5 141 2003 3 654 843 4 497 404 4 901 2005 3 981 590 4 571 279 4 850 2007 3 350 488 3 838 231 4 069 2010 3 347 612 3 959 324 4 283 -därav män 1999 2 679 537 3 216.... 2003 2 441 580 3 021.... 2005 2 590 427 3 017 203 3 220 2007 1 969 356 2 325 176 2 501 2010 1 917 436 2 353 201 2 554 -därav kvinnor 1999 1 315 201 1 516.... 2003 1 213 263 1 476.... 2005 1 391 163 1 554 76 1 630 2007 1 381 132 1 513 55 1 568 2010 1 430 176 1 606 123 1 729 På 50 år har antalet sysselsatta personer minskat med 61 % eller cirka 6 740 personer (observera att Heby kommun bytte län 2007). Av samtliga sysselsatta personer inom jordbruket 2010, utgjordes 66 % av män och 34 % av kvinnor (figur 47). 14 År 1999 och 2003 frågades inte efter kön på de tillfälligt sysselsatta. År 2005 ändrades stödreglerna från arealbaserat stöd till gårdsstöd, vilket fick till följd att betydligt fler mindre jordbruksföretag inkluderades i statistiken. År 2010 utökades definitionen för jordbruksföretag till att även inkludera de företag som inte uppfyllde något tidigare kriterium, men innehade mer än 5,0 ha jordbruksmark. 48

Figur 46. Antal sysselsatta i jordbruket 1960-2005 Figur 47. Antal sysselsatta kvinnor och män i jordbruket. 49

5.2 Antal förvärvsarbetande Uppgifter på antalet förvärvsarbetande är hämtade från RAMS (Registerbaserade Arbetsmarknadsstatistiken). RAMS redovisar betydligt färre arbetande personer inom jordbrukssektorn än Lantbruksregistret. I Lantbruksregistret räknas nämligen även personer som är huvudsakligen sysselsatta i andra näringar än jordbruk, medan RAMS endast räknar de som huvudsakligen är sysselsatta inom jordbrukssektorn. I tabell 20 redovisas den förvärvsarbetande befolkningen inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske. Den procentuella andelen som förvärvsarbetar inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske respektive de som förvärvsarbetar enbart inom jordbruk framgår av figur 48 respektive figur 49. År 1960 var 11,0%, enligt RAMS, av antalet förvärvsarbetande i länet huvudsakligen sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske. 50 år senare (år 2010) var motsvarande siffra endast 1,6 %. Antalet förvärvsarbetande enbart inom jordbrukssektorn var ännu lägre, endast 1,1 %. Tabell 20. Förvärvsarbetande inom jordbruk, skogsbruk, jakt och fiske. Jordbruk Skogsbruk, jakt & fiske Totalt -därav kvinnor 1960 9191 1832 11023 658 1967 8500 1800 10300 2400 1970?? 7345 1334 1975 4433 1964 6397 1292 1980 4275 1531 5806 1427 1985 2805 2822 5627 1544 1989 2860 1590 4450 1234 1990 2687 1525 4212 1179 1995 1759 762 2521 577 1996 2034 386 2420 533 1997 1898 416 2314 521 1998 1878 394 2272 502 1999 1852 373 2225 502 2000 1775 404 2179 470 2001 1766 349 2115 492 2002 1671 382 2053 450 2003 1627 321 1948 440 2004 1679 392 2071 414 2005 1564 490 2054 399 2006 1321 338 1659 353 2007 1284 395 1679 353 2008 1256 521 1777 352 2009 1141 552 1693 355 2010 1199 559 1758 374 50

Figur 48. Förvärvsarbetande 1960-2010, %. Figur 49. Förvärvsarbetande 1975-2010 i jordbruket,%. 51

6 EU-stöd 6.1 Utbetalda medel 1995 gick Sverige med i EU. I och med det förändrades jordbrukspolitiken radikalt. Ersättningar gick nu att söka som kompensation för sänkta avräkningspriser både för spannmål och för djur. Dessutom infördes ett miljöstödsprogram med ett antal miljöersättningar, som alla syftade till att skydda och bevara miljön. Dessa miljöersättningar innebar ett femårigt åtagande och kunde sökas av lantbrukarna, vilka då fick en viss ersättning för det miljöarbete de utförde på gårdarna. Efter den första femårsperioden (1995-2000) infördes i Sverige år 2001 ett nytt miljö- och landsbygdsprogram (LBU) där ersättningarna strävade åt att uppfylla de miljömål som fanns definierade både nationellt och regionalt. Programtiden varade mellan åren 2001-2006. 2007 gick Sverige in i sitt tredje miljöstödsprogram vilket innehåller de ersättningar för miljöåtgärder i jordbruket vi har idag 2013. För närmare beskrivning av de stöd och ersättningar som finns/fanns hänvisas till Jordbruksverkets EU-broschyrer. I skrivande stund råder osäkerhet om gällande period ska förlängas med ett år till 2014 då EU-förhandlingar om den gemensamma EU-politiken inte är klara. Mer och mer talar för att det nya landsbygdsprogramet sjösätts samtidigt som de EUgemensamma direktstöden (te.x. gårdsstödet) först år 2015. Förutom ersättningar till miljöinsatser finns direktstöd och 2005 genomfördes en halvtidsöversyn av den då rådande jordbrukspolitiken i EU, vilket ledde till en omfattande reform av stöden både i Sverige och i hela EU. Den största konsekvensen av reformen innebar att det produktionskrav som tidigare var förknippat med utbetalning av arealstödet togs bort och att marknaden mer skulle bestämma över vad som skulle odlas på åkermarken (gårdsstödet infördes). I tabell 21 redovisas utbetalda belopp mellan 1995-2012. Data är hämtade ur Jordbruksstatistiska årsböcker, samt då uppgifter saknats, ur de beslut som fattats på Länsstyrelsen. Data ur tabellen är även redovisade i figur 50-52. 1516 52

Tabell 21. Utbetalda EU-medel 1995-2012. -: Ej aktuellt/stödet fanns ej LANTBRUK OCH LANTBRUKARE 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 AREALSTÖD/GÅRDSSTÖD 216 375 000 225 636 000 228 797 000 228 762 000 214 082 000 204 925 000 241 018 000 238 741 000 239 147 000 239 154 000 225 225 000 225 932 000 197 461 000 249 214 000 261 119 000 232 500 000 234 550 000 179 615 966 Proteinstöd 980 000 711 000 581 000 683 000 1 075 000 - - - Energigrödor 526 000 477 000 624 000 193 000 246 000 - - - MILJÖSTÖD Ekologisk produktion 3 450 000 6 157 000 8 777 000 10 296 000 14 024 000 15 708 000 16 440 000 16 286 000 17 935 000 18 157 000 20 572 000 19 794 000 16 146 000 19 038 000 18 952 000 21 515 000 21 345 000 20 071 958 Flerårig vallodling - - 7 577 000 8 066 000 8 531 000 8 418 000 8 326 000 8 229 000 411 000 2 813 000 3 056 000 5 482 000 7 194 000 7 311 000 10 239 000 10 527 000 8 595 317 Betesmarker & slåtterängar 1) - 5 619 000 4 299 000 7 015 000 8 172 000 7 705 000 12 185 000 12 862 000 15 338 000 13 680 000 16 096 000 15 429 000 12 956 000 14 728 000 14 065 000 15 764 000 16 217 000 13 830 787 Öppet odlingslandskap 899 000 1 025 000 1 249 000 3 655 000 3 949 000 3 920 000 3 752 000 3 730 000 4 051 000 3 186 000 3 652 000 3 644 000 - - - - - - REKO / Miljöskyddsåtgärder - - - 2 648 000 3 143 000 3 167 000 3 182 000 3 318 000 561 000 - - - 1 185 997 1 351 991 1 551 952 2 352 031 2 494 000 770 627 Kultur- och naturmiljöer - 449 000 3 263 000 3 283 000 3 539 000 3 452 000 3 077 000 3 126 000 4 287 000 3 711 000 4 034 000 3 747 000 1 896 000 2 035 000 1 911 000 1 686 000 1 668 000 1 356 502 Skyddszoner - 312 000 684 000 779 000 891 000 899 000 1 361 000 1 193 000 2 331 000 3 338 000 3 644 000 3 640 000 2 664 000 2 123 000 821 000 4 045 000 4 578 000 4 031 399 Våtmarker & småvatten - 406 000 427 000 403 000 434 000 435 000 237 000 259 000 13 000 12 000 29 000 103 000 168 000 197 000 196 000 1 107 000 433 000 648 985 Utrotningshotade husdjur - 43 000 56 000 51 000 63 000 51 000 30 000 58 000 23 000 66 000 110 000 120 000 92 000 156 000 129 000 169 000 196 000 59 948 Kväveläckage - - - - - 0 516 000 498 000 1 025 000 479 000 360 000 294 000 302 000 349 000 285 000 1 471 000 1 917 000 1 366 646 DJURSTÖD Am- och dikobidrag 4 591 000 4 731 000 5 008 000 4 519 000 3 997 000 3 373 000 3 676 000 4 410 000 4 460 000 1 944 000 - - - - - - - - Handjursbidrag 9 046 000 7 906 000 6 864 000 6 417 000 6 432 000 5 562 000 6 466 000 7 067 000 7 221 000 3 475 000 3 773 000 4 848 000 4 328 000 3 642 000 3 805 000 3 360 000 3 654 000? Tackbidrag 842 000 522 000 460 000 659 000 608 000 531 000 317 000 722 000 758 000 724 000 - - - - - - - - Slaktbidrag - - - - - 2 461 000 4 958 000 7 564 000 7 727 000 2 571 000 - - - - - - - - 53 Extensifieringsbidrag - 3 874 000 4 416 000 4 500 000 4 880 000 - - - - - - - - 2) 2) 2) 2) Mjölkbidrag - - - - - - - - - 5 821 000 7 550 000 11 599 000 - - - - - - Extra djuromsorg för suggor - - - - - - - - - - - - - - - - - 6 634 005 ÖVRIGA Kompensationsbidrag 645 000 738 000 770 000 710 000 681 000 2 150 000 2 017 000 1 958 000 1 884 000 1 882 000 2 523 000 2 479 000 2 968 000 2 890 000 3 044 000 3 537 000 3 398 000 3 296 845 Växtodlingsplan - - - - - - - 9 596 000 9 683 000 - - - - - - - - - Startstöd? 339 100 321 000 382 600 652 900 659 600 1 000 000 400 000 500 000 1 450 000 1 250 000 1 500 000 750 000 1 050 000 600 000 900 000 600 000? BSE-stöd - 2 878 000 1 852 000 - - - - - - - - - - - - - - - Investeringsstöd/Modernisering?? 190 097 1 007 971 840 658 1 101 384 2 615 183 1 028 035 890 000 2 563 000 1 523 000 7 156 000 12 538 000 10 727 047 7 673 884 12 414 814? TOTALT: 235 848 000 256 761 100 270 594 097 278 653 571 270 039 558 268 391 984 315 589 183 325 545 035 323 125 000 302 213 000 294 660 000 304 529 000 260 141 997 304 843 991 325 837 999 306 318 915 313 991 814 240 278 985 1 Inkl restaureringsstöd 2 Ingår i handjurs- eller am- och dikobidrag

Figur 50. Utbetalda ersättningar 1995-2011. Figur 51. Utbetalda djurersättningar 1995-2011. Figur 52. Utbetalda miljöersättningar 1995-2011. 54

6.2 Anslutning och omfattning Som lantbrukare gör man samhället en tjänst när man vårdar och utvecklar odlingslandskapet eller använder miljövänliga metoder. Arbetet bidrar till att miljömålen uppnås och man kan därför få ersättning för de miljötjänster man gör. En hög anslutning till miljöersättningarna är viktigt för att effekterna ska bli så stora som möjligt. I nedanstående figurer (figur 53-56) redovisas på lite olika sätt anslutningen och omfattningen av fyra miljöersättningar. Figur 53 visar antal utbetalningsbeslut för fyra olika miljöersättningar mellan åren 2007 och 2012. De flesta miljöersättningar visar på en nedåtgående trend vad gäller antalet utbetalningsäreden. För det ekologiska stödet har antalet ärenden minskad med så mycket som 35 % på fem år (tabell 22). Endast skyddszonsstödet har ökat något (+3%), vilket till stor del kan förklaras av att ersättningsnivån tredubblades från 1 000 till 3 000 kr/ha år 2010. Den årliga samt totala procentuella förändingen 2007-2012 skildras i tabell 22. Figur 53. Utbetalningsärenden för fyra blockbundna miljöstöd. Tabell 22. Förändring utbetalningsärenden 2007-2012. Betesmarker Ekologisk prod Kulturmiljöer Skyddszoner 2007 100% 100% 100% 100% 2008 0% -5% 0% -14% 2009-2% -9% -3% -21% 2010-7% -13% -2% 49% 2011 1% -7% -3% 4% 2012-6% -7% -2% -3% TOTAL föränding 2007-2012 -13% -35% -10% 3% 55

Figur 54 visar omfattningen av längd- resp punktelement i miljöåtaganden för natur-och kulturer 2012. De i särklass vanligaste längdelementen är öppna diken (ca 700 000 m) samt brukningsvägar (ca 244 000 m). De vanligaste punktelementen är odlingsrösen samt åkerholmar. För definition och beskrivning av elementtyperna hänvisas till Jordbruksverkets hemsida. Figur 54. Natur- och kuturelement 2012. I figur 55 redovisas storleken/omfattningen av tre olika betesmarksarealer för åren 2007-2012. Där framgår att av den totala betesmarksarealen (6 952 hektar 2012) i länet, ingår 6 587 hektar i ett miljöersättningsåtagande och av dessa är 3 309 hektar (2012) berättigade till den högsta klassen/särskilda värden. I figuren kan man även utläsa att den totala betesmarksarealen minskat med 1693 hektar (=20%) mellan 2007-2012 vilket inte är positivt, då stora biologiska värden finns i betesmarker som sköts/betas. Dock har arealer anslutna till miljöersättningen för betesmarker ökat med 47% eller från 4 491 hektar år 2007 till 6 587 hektar år 2012. År 2012 ingår nästan all (=95%) anmäld betesmark även i ett miljöstödsåtagande, vilket är glädjande. Av arealerna som finns i ett miljöåtagande 2012 har cirka 50 % (=3 309 hektar) såna höga värden att de är berättigade till särskilda värden. Figur 55. Arealer betesmark (med resp utan miljöåtagande). 56

Antal hektar skyddszoner 17 mellan 2007-2012 redovisas i figur 56. Ansluten areal i skyddszonsstödet har som synes varierat mellan åren och uppgick 2012 till nästan 1 400 hektar. År 2010 höjdes ersättningsnivån tillbaka till 3 000 kr/ha efter att ha sänkts till 1 000 kr/ha ett par år tidigare. Denna höjning av ersättningsnivån gav genast utslag och anslutningsgraden ökade kraftigt. Figur 56. Areal skyddszoner. 17 En skyddszon får vara mellan 6-20 meter bred varvid antalet längdmeter skyddszon utefter vattendrag inte kan beräknas. 57

7 Ekologisk produktion 7.1 Utvecklingen av den ekologiska produktionen. Med ekologisk produktion menas i detta sammanhang dels den produktion som är certifierad av en kontrollorganisation och dels den ej certifierade produktionen som ingår i ett åtagande för EU-ersättning. För närvarande finns två större aktörer som certifierar lantbrukarnas ekologiska produktion, dels KIWA (fd KRAV) samt SMAK. För närmare beskrivning av certifieringsregler hänvisas till KRAV s regelverk (www.krav.se) Den svenska regeringen har sedan 1996 satt upp ett flertal mål vad gäller den ekologiska odlingens storlek. Den aktuella målsättningen inriktar sig på ekologisk produktion som är certifierad/kontrollerad och målsättningen är nu att 20 % av odlingen ska vara omställd och certifierad i Sverige till utgången av 2013. Statistik för den certifierade ekologiska produktionen hämtas i detta kapitel från jordbruksstatistiska meddelanden som i sin tur hämtar data från de olika kontrollorganisationerna. Den ekologiskt certifierade odlingsarealen redovisas i figur 57, uttryckt som procent av den totala åkerarealen. Anslutningen till certifierad ekologisk produktion visar på en generellt positiv trend både för Sverige som helhet (gul stapel) och för Västmanland (blå stapel). För Västmanlands del uppgår odlingen till 15,5 % 2011 vilket är den högsta andelen någonsin. Andelen ansluten areal i länet är något högre än den för genomsnittet i Sverige. Målen att 20 % ska vara omställt och certifierat i Västmanland verkar i skrivande stund inte uppnås. Figur 57. Certifierad ekologisk areal, % av total åkerareal. 58

Ett stort antal besättningar i länet har en ekologisk produktion och producerar sina grödor och djur enligt det regelverk som omfattas av EU-stödet för ekologisk produktion 18 men har av olika skäl inte certifierat sin produktion. Den sammanlagda ekologiska åkerarealen i länet redovisas i figur 58 jämte arealerna för den certifierade ekologiska odlingen. De senaste åren har ungefär 80% av den ekologiskt odlade arealen även varit certifierad. Att all ekologisk areal inte är certifierad kan bero på olika ställningstaganden av lantbrukaren. Vanligt är nog att gården inte producerar produkter (t.ex. spannmål eller kött) och därmed inte kan räkna hem den utgift som är förknippad med certifieringen samt de konsekvenser det kan få för den praktiska produktionen på gården. Totalt var 16,5 % av länets åkerareal med i ett ekologiskt åtagande 2012. År 2006 var arealen nästan 20 000 hektar eller 16,2 % vilket innebar att det regionala delmål 19 om att 16 % av åkerarealen 2006 ska odlas i enlighet med kraven för EUersättning för ekologisk produktion uppnåddes. År 2007 övergick Heby till Uppsala län varvid länets totala åkerareal minskade, och så även den ekologiskt odlade arealen. Figur 58. Ekologisk areal (både certifierad och ej certifierad). 18 Miljöstödet för ekologisk odling kom till i och med EU-inträdet 1995 och syftade till att kompensera för den produktionsminskning som omställningen medförde och således uppmuntra till en anslutning till stödet. 19 Inom miljömålet Ett riktodlingslandskap. 59

Antal brukare som omfattas av en certifierad ekologisk produktion framgår av figur 59. Antalet anslutna brukare sjönk stadigt under åren 2003-2008, men har därefter börjat öka igen, och uppgår år 2012 till 189 st (trots att Heby bytte länstillhörighet 2007). Vid jämförelse mot totalantalet lantbruksföretagare i länet uppgår andelen till cirka 11%. Figur 59. Antal certifierade producenter. Antalet ekologiskt hållna (både certifierade och icke certifierade) kor (2001-2006) i länet redovisas i figur 60. Där ser man att ett stort antal djur (=skillnaden mellan linjerna) produceras enligt EU s regelverk för ekologisk produktion utan att vara certifierade. År 2006 fanns 1 980 kor i ekologiska besättningar och av dessa var 1 190 KRAV-godkända (certifierade). Förhållandet mellan certifierad och ej certifierade produktion var tämligen konstant för koantalet fram till 2004. Därefter verkade antalet kor som inte är certifierade ökat mer än de som hölls i en certifierad besättning. Figur 60. Ekologiska kor t.o.m 2006. Fr.o.m. 2007, då vi gick in i ett nytt LBU-program redovisas det ekologiska nötkreatursantalet på ett annat sätt än tidigare. Från att ha redovisat antal kor redovisas instället antal djur > 2 år samt djur < 2 år som har kalvat. I dessa två nya kategorier återfinns såklart alla kor men även handjur äldre än två år, vilket innebär 60

att det inte går att dra likhetstecken mellan äldre data och nya, varvid dessa redovisas i egen figur (figur 61). From 2007 har antalet ekologiskt hållna djur ökat jämfört med perioden innan 2007 (figur 60), vilket mycket väl kan stämma då den nya ekologiska miljöersättningen i högre grad gynnade djurproducenter. Man kan även se att andelen ekologiskt hållna nötkreatur som inte är certifierade nu efter 2007 blivit mindre, vilket har sin förklaring till att certifierade djur gynnas i det nya ekologiska stödet. Figur 61. Ekologiska nötkreatur efter 2006. Antalet ekologiska tackor har fördubblats i antal från 680 djur 2001 till 1 340 år 2012 (figur 62). Mellan 2001-2006 ökade antalet ej certifierade tackor, medan antalet tackor vars djurhållare valt att certifiera sin produktion (t.ex.av KRAV) stod stilla/minskade något. Fr.o.m. 2007, då det nya LBU-programmet startade och certifierade producenter gynnades stödmässigt, ses en tydlig ökning av certifieringsgraden och andelen uppgår nu till cirka 70-75%. Totalantalet ekologiska tackor har sjunkit de senaste två åren. Om detta håller i sig får framtiden utvisa. Till dagsdato (våren 2013) är den framtida EU-politiken oklar och det nya landsbygdsprogrammet kommer troligen skjutas upp ett år till 2015, vilket kan medföra att antalet ekologiska djur generellt sjunker ytterligare. 61

Figur 62. Ekologiska tackor 2001-2012. Antalet ekologiska suggor uppgår till mellan 50-100 stycken och i stort sett hålls alla i en certifierad uppfödning. Antalet har varit i stort sett konstant under hela 2000-talet. Intressantare än antalet ekologiskt uppfödda djur kan vara att studera andelen certifierade ekologiska djur av totalantalet djur, som redovisas i figur 63. Kategorin Nötkreatur (mjölkkor+dikor+ungnöt) visar på en kraftig ökning under de senaste fem åren och uppgår nu till cirka 21% av totalantalet nötkreatur i länet. Andelen certifierade tackor har legat runt 15-20% av totalantalet tackor i länet. Andelen certifierade suggor uppgår endast till knappt 1%. Figur 63. Andel ekologiskt certifierade djur 2007-2012 av totalantal djur i länet. Figur 64 visar utvecklingen av andelen (certifierade samt ej certifierade) ekologiskt hållna nötkreatur samt tackor för åren 2007-20012. Andelen ekologiskt producerade nötkreatur (mjölkkor+dikor+ungnöt) har legat relativt stabilt på cirka 62

20-25% under hela perioden. Andelen ekologiskt producerade tackor har även den legat runt 25%, men 2012 omfattas endast 19% av totaltantalet tackor i länet vilket är den lägsta andelen sen 2002. Figur 64. Totalandel ekologiskt hållna djur. Arealen ekologiskt certifierad areal i länets kommuner redovisas i tabell 23 för åren 2009-2011 samt respektive kommuns andel av länets totala eko-areal 2011 i figur 64. Den mesta av den certifierade åkerarealen finns således i Västerås, Sala och Köpings kommun. (Uppgifter för Fagersta är osäkra). En anledning till detta kan vara att ersättningsnivåerna för det ekologiska stödet är högre för spannmål och lägre till slåtter- & betesvallar, varvid områden där spannmålsodling kan ske i högre grad läggs om till ekologisk produktion. Tabell 23. Ekologiskt certifierad areal. 2009 2010 2011 Andel 2011 SKINNSKATTEBERG SURAHAMMAR KUNGSÖR HALLSTAHAMMAR NORBERG VÄSTERÅS SALA FAGERSTA KÖPING ARBOGA Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark Omställd mark 191 109 966 96 115 4187 3962-2816 257 174 108 1053 172 140 4075 4003-2594 255 256 214 1090 169 146 4370 4432-2736 332 Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning Mark under omställning - 94 57 45 9 249 590-116 2 66 101 103-172 432 720-366 186 63 14 90 0 164 591 453-370 361 2% 1% 7% 1% 2% 31% 31% 0% 20% 4% 63

Figur 65. Andel certifierad åkermark per kommun. I figur 66 redovisas totalantalet ekologiskt producerade djurenheter (summan av antal nöt, får, svin och höns) i respektive kommun. Djurkategorin nötkreatur står för en övervägande andel (80-100%) och fåren för 0-7%. För kategorierna svin och höns (=ägg) är Köping den enda kommun som har en ekologisk grisproduktion av större omfattning (18%) och Västerås kommun den enda med ekologisk äggproduktion av omfattning (13%). Figur 66. Antal ekologiska producerade djur per kommun. 64

8 Så tycker lantbrukarna 8.1 om jobbet LRF har årligen sen 1987 gjort undersökningar över lantbrukarnas uppfattning om det aktuella läget inom lantbruket. De har redovisat resultatet i rapporten Lantbruksbarometern. Uppgifter i detta kapitel hämtas ur dessa undersökningar. Olika påståenden har ställts till lantbrukare om deras uppfattning om deras jobb. Ett urval av svaren sammanfattas i de tre graferna (figur 67) nedan. På frågan om man känner att konsumenterna har förtroende för mig svarar 73 % av de västmanländska lantbrukarna JA år 2011, vilket är 11 procentenheter högre än vad den var för fem år (2007) sedan och liknar nu vad den genomsnittlige svenske lantbrukaren (linjen Sverige ) tycker. På frågan om man vill rekommendera unga att välja jordbruk som yrke har andelen positiva ökat markant sen 2005. År 2011 svarade 74 % av länets bönder att de ville rekommendera det egna yrket till yngre förmågor. I Sverige var motsvarande siffra 70 %. Här verkar det som att länets lantbrukare faktiskt är mer positiva än genomsnittet i Sverige. Den viktigaste frågan är kanske ändå hur man trivs med jobbet. Där svarar 97 % att man trivs ganska eller mycket bra med jobbet år 2011. Figur 67. Tre påståenden om vad bönderna anser om jobbet. 65

8.2 om lönsamheten Figurerna nedan visar hur lantbrukare dels i Sverige (figur 68) och dels i Västmanland (figur 69) ser på sin egen ekonomi under åren 2005-2011. Vid jämförelse mellan tabellerna verkar lantbrukare i Västmanland vara något mer försiktiga/pessimistiska i sin uppfattning om hur långt pengarna räcker. Under 2011 ansåg t.ex. 28 % (9+19) (tabell 69) av länets lantbrukare att intäkterna åtminstone räcker till löpande utgifter och lön vilket kan jämföras mot riksgenomsnittet på 38 % (figur 68). Mer än två av tre (72 %) lantbrukare i Västmanland anser 2011 att lönsamheten i produktionen inte räcker till att ta ut någon lön alls. För Sverige är motsvarande andel något lägre, 60 %. Figur 68. Uppfattningen i Sverige om den egna ekonomin. Figur 69. Uppfattningen i Västmanland om den egna ekonomin. Glädjande nog verkar dock alltfler anse att lönsamheten förbättras och att pengarna räcker längre år 2011 än vad som gällde 2005. För Västmanlands del ansåg endast 19 % (5+14) av lantbrukarna år 2005 att pengarna räcker till åtminstone löpande utgifter och lön. 2011 ansåg 28 % (9+19) samma sak. Sammanfattningsvis kan man säga att den västmanländska lantbrukaren anser sig ha sämre ekonomiska resultat än riksgenomsnittet men att man ändå trivs lika bra med jobbet. 66

8.3... om Internet Fr.o.m. Lantbruksbarometern 2010 redovisas lantbrukarnas uppfattning om hastigheten på sin internetuppkoppling. I figur 70 anger 54 % av de västmanländska lantbrukarna att de upplever sin internethastighet som tillräcklig, vilket är en rejäl ökning jämfört med året innan då endast 48 % var nöjd med sin hastighet. År 2011 verkar den västmanländske lantbrukaren var med nöjd med sin internethastighet än vad den genomsnittlige svenske lantbrukaren är. Figur 70. Internetanvändningen 2005-2007. Att internet blir viktigare och viktigare i lantbrukarnas vardag kan skönjas i figur 70 nedan. Där framgår att mer än hälften (51%) använder internet dagligen, vilket är nära på en fördubbling sen 2005. Figur 71. Internetanvändningen 67