1 Olof Svensson (Rut-Olle) Bonden Olof Svensson *1844 1909 (64 år, cancer) Anna Johansdotter *1852 1941 (89 år) S. Sven Olsson *1876 Se gren 1 D. Anna Olsdotter *1878 Se gren 2 D. Margret Olsdotter *1880 Se gren 3 D. Magdalena Olsdotter *1883 Se gren 4 S. Johan Olsson *1886 Se gren 5 S. Edvin Olsson *1887 Se gren 6 D. Brita Olsdotter *1890 Se gren 7 D. Olava Olsdotter *1893 Se gren 8 Olof föddes i september 1844 i byn Wij, Hälsingtuna socken, strax utanför Hudiksvall. Föräldrarna var relativt välbärgat bondefolk. Fadern hette Sven Jonsson och modern Karin Olsdotter (1:1). När Olle föddes var det fredagen den 20 september och efter den tidens sed så följde barndopet redan på söndagen. Föräldrahemmet som gick under benämningen Wij nr 6 var en gammal gård som släkten innehaft i åtminstone 150 år vid Olofs födelse. Tyvärr var det den tidens sed att det oftast var den äldste sonen i familjen som tog över föräldrarnas hem, medan de yngre sönerna (dvs Olof som var yngst) fick nöja sig med att bli torpare. Elden är lös! När Olof Svensson vid 20 års ålder (1864) fullgjorde sin värnplikt fick han sig tilldelat efternamnet Widén, vilket han dock inte använt efter sin beväring. År 1869 drabbades byn av en fruktansvärd eldsvåda och nio gårdar, däribland Wij 6, brann ner till grunden. Olof hjälpte först sin bror Jonas (Rut-Jonte kallad) med uppbyggnaden av gården innan han 1873 köpte sig ett litet torp, Söråkern, för 600 riksdaler. Detta låg på grannbyn Tolsta (nr 1) ägor. Än idag finns spår efter torpets husgrund.
2 Tager du Anna Johansdotter till din äkta... När Olof började närma sig trettio-strecket hittade han i grannbyn Blästa i Rogsta socken, den åtta år yngre bondedottern Anna Johansdotter. Hon var född 2 mars 1852 och dotter till Östantjärnsgubben Johannes Jonsson och dennes hustru Anna Larsdotter i Blästa 1. Fadern var känd för sina "trollkunskaper", något som också fördes i arv till dottern Anna. Giftermålet gick av stapeln den 8 april 1875 och redan 1876 föddes första barnet. Det blev snabbt en relativt stor barnkull på åtta barn. Olofs fader Sven som hade varit änkeman sedan ett antal år, hade flyttat med sonen till Söråkerstorpet. Men tre år senare drunknade fadern efter en fisketur ute vid Saltvik på hösten 1876 och återfanns inte förrän nästa vår. Familjen flyttade år 1888 till Smälsk. Rättsliga tvister. I efterhand blev det sedan mycket bråk mellan Olle och Tolstabönderna angående torpet i Söråker. Vid laga skiftet hade nämligen Rut-Olles gård som tidigare hört till Tolsta nr 1 nu hamnat under Tolsta nr 2. Denna bonde hade utan tillåtelse tagit marken i besittning och bebyggt den mark som Rut-Olle ansåg sig ha rätt till. Ägaren av Tolsta nr 1 hade inte betalt Olof ersättning (vilket han enligt köpekontraktet var skyldig att göra) för det han förlorat genom skiftet. Utfallet blev efter många turer att Erik Eriksson (Tolsta nr 1) blev skyldig att till Olof avstå så mycket jord som Olof förlorat (200 kvadrat alnar) samt att ersätta honom för rättegångskostnaderna. Det framgår av tvisten att Olof själv hade rivit Söråker då han flyttade till Smälsk. Dotter fick foten avklippt. I Juli månad 1884 drabbades familjen av något hemskt. Släkten höll på med slåttern och barnen lekte som barn gör på fälten, då plötsligt den sexåriga dottern Anna kommer i vägen för slåttermaskinen och fick sin ena fot avklippt. Anna som sedan fick leva hela sitt liv med en protes var mycket bitter mot den som hade hand om slåttermaskinen, vilket var hennes kusin Sven Jonsson. Hon kallade honom för elake Sven Jonsson. Sven, som naturligtvis blev helt förtvivlad när olyckan hände, hade enligt hans dotter Karin Löjdtström sprungit till skogs och inte vågat återkomma förrän efter tre dagar.
3 Ett hårt och strävsamt liv. Rut-Olle flyttade med sin familj till Smälsk (1:7), en gård mycket vackert belägen vid Drevisfjärden. Till gården hörde även åkermark och skog, vilket innebar att familjen kunde leva på vad det lilla jordbruket tillsammans med fisket ute i havet gav. Ute på Tuna-Olmen hade de en sjöbod. Tuna-Olmen, som ligger ca 2 landmil ut i skärgården har använts av tunaborna sedan urminnes tider såsom fiskeläge och utgångspunkt för fiskeexpeditioner. Fiskelivet var mycket hårt. Tänk att ro eller att segla in fisken till Hudiksvall varje dag. Detta arbete fick barnen mycket tidigt börja delta i. När de skulle ta sig in till Hudiksvall med fisken försökte de följa något större fartyg i kölvattnet och ibland kunde en del skeppare vara så hjälpsamma att de kastade ut en tamp och bogserade dem en bit. Rut-Olle avled av cancer den 12 maj 1909. Vid hans död var Bricken och Olava fortfarande omyndiga och till deras förmyndare utsågs deras äldste bror Sven Olsson. Bouppteckningen berättar att hemmanet i Smälsk (om 12 penningaland) och ägan Mats-Stefanstäkt, som ligger invid Drevisfjärden, taxerade till sammanlagt 1100 kronor. Vid Rut-Ollles död fanns i huset bland annat två byråar, en skänk, tre sängar, två soffor, ett matbord, tre mindre bord samt ett dussin pinnstolar. Vidare fanns där 10 stolar, en kista, en symaskin, ett väggur, ett väckarur samt två stycken speglar. Olle hade även en hel del snickeriverktyg, fiskeredskap och jordbruksredskap, en spinnrock ett par vävstolar, en dragkärra samt bakutrustning. De hade 1909 endast tre stycken kor, nämligen Stjerna, Prina och Gulla. Bland hans kläder kan märkas ett dussin skjortor men endast tre kalsonger Kuckelgummor och trollformler. Sonen Johan (Rut-Johan) köpte ut sina syskon från gården (en gård som brann ner till grunden år 1924, se Rut-Johans krönika.) och fick samtidigt ansvaret att föda sin mor så länge som hon levde. Anna beskrivs som en krutgumma som gärna tyckte om att röka pipa. Hon sysslade också en hel del med "trolleri" och var mycket duktig i att hantera naturens läkemedel. Förr i tiden anlitades ofta kloka gummor (kuckelgummor) och gubbar vid mindre åkommor. Vi kan säga att Rut-Anna var en sådan här "kuckelgumma" och hon kunde massor av små ramsor som man skulle läsa vid olika krämpor och sjukdomar och som skulle ha en läkande effekt.
4 (Bricken som var en dotter till Rut-Anna lyckades med att få olika ramsor och formler nertecknade i en bok. Elsa Westman i Järna (nr 84) har skrivit av denna bok och här är några exempel: (tidigare tryckta i föreningens medlemsblad nr 1 1991 av Bertil Asp.)) För maktstöld. Nu skall du ha igen ditt blod och ditt mod o ditt humör igen jag giver dig kraft, blod o mod i din mångfaldighet tillsammans. För vred (vrickning) Jesus red ut på en hed, så fick hans åsna vred, jesus red med ål ett led, steg han själv av å gjorde ål vred le mot le, se mot setag skall de bli som det förr var, alla tre personerna på en gång, fadern sonen och den helige ande. För värk. Jesus gick ut på en kyrkogård, där sökte han medel, å läkte hans sår, och dävjade värk, du somna och värken stanna i din heliga treenighetens namn. För avundsjuka. Jag befriar mig o levande kropp från tjuv å hand å utvig tand, från otyg o trollkarlars hand dom maktstulit eller hälsostulit eller humörstulit eller kraftstulit eller någonting jag ej uppräkna kan så skall som ha samma kraft o samma humör igen.
5 Rut-Anna dog, 89 år gammal, den 29 oktober 1941, hon ägde då bla en guldring, 2 byråar, 1 komod, 1 bord, 1 korkmatta, 1 symaskin. Hon hade en kruka och en mortel i mässing och ett tvättfat och en handkanna i porslin. Vidare hade hon diverse husgerådssaker och gång- och sängkläder. Intressant är att även järnspisen togs upp i bouppteckningen. Boets behållning blev efter alla avdrag 1599 kronor varav 1480 kr var pengar som sonen Johan var skyldig henne. Även döttrarna Olava och Anna hade mindre skulder till Rut-Anna. Var kommer tillnamnet Rut från? Olof Svensson kallades för Rut-Olle, men varför? Det visade sig vid efterforskningar att hans bror kallades för Rut-Jonte (enligt dennes sondotter Karin Löjdtström) och fadern för Rut-Sven. Eftersom det inte rör sig om något släktnamn, borde det ha med Olofs föräldrahem Wij 6 att göra. Det visade sig mycket riktigt, att dennna gård innehades av en Nils Jonsson-Ruuth i slutet av 1600-talet. Han hade en son som hette Per Nilsson Ruuth som också han bodde i Wij 6. Denne skulle enligt en sägen blivit tillfångatagen vid slaget vid Poltava 1709 och satt i rysk fångenskap i sex år (jag har ej kunnat bekräfta detta). Sedermera kom Ruuthens gård i vår släkts ägo genom Nils Persson född 1712 vilken var farfars farfar till Rut-Olle. Alla ägare till rutgården kallades också för Rut-Sven, Rut-Jonte osv. När sedan Rut-Olle flyttade till Smälsk blev också detta en Rutgård, sonen Johan kallades för Rut-Johan och vägen fram till gården har sedermera fått det officiella namnet Rutens väg. Rut-gården i Smälsk ägs idag av Yvonne Sverker (nr 531). Källor:: Muntliga: Einar, Edith, Ester och Evert i Smälsk., Holger Ahrenberg, Hudiksvall., Bertil Asp, Stockholm. Elsa Westman, Järna., Karin Löjdtström, Tolsta, Torvald Svensson, Tolsta Skriftliga: Bouppteckning Hudikvalls Tingsrätt för Olof 1909 och Anna 1942.* Kyrkoarkivalier Hälsingtuna och Rogsta.. Utdrag ur domböckerna.* Dödsannons för Rut-Olle* Vår Hembygd.. Mantalslängder Hälsingtuna.. *Finns i släktarkivet