8 Lurö Skärgård - Där själen kan få ro Tänk dig en insjö stor som ett hav. Tänk dig lummiga öar och skyddade vassvikar fyllda av snatter och fågelsång. Tänk dig nakna välslipade hällar som leder tanken till västkustnatur. Tänk dig blinkande fyrar, vita segel, blommande ängar och doften av nyrökt sik. Känn dig välkommen till Lurö Skärgård i Säffle kommun! Europas största sötvattenarkipelag finns just där Värmlandsnäs i norr och Kållandsö i söder lojt sträcker sig emot varandra och nästan delar innanhavet Vänern i två sjöar. Mellan Värmlandssjön och Dalbosjön sträcker dess pärlband av öar och skär ut sig: en Själens Lustgård för den stressade nutidsmänniskan. Till denna skärgård har människor sökt sig så länge båtbygg arkonsten varit känd. Fisket var rikt, och här gick pilgrimsvägen till Nidaros och den helige Olofs grav. Jorden var bördig tack vare de många soltimmarna över Vänern och den fria tillgången på friskt vatten. Norra porten till Lurö Skärgård är Ekenäs, längst i söder på Värmlandsnäs. I den skyddade gästhamnen finner båtfolket lä för alla vindar. Båtar kommer och går. Den som inte har egen båt kan hyra sig en skärgårdstur med egen erfaren sjöbjörn till skeppare. Härifrån utgår också dagliga turer till Lurö under sommaren. Lurö Skärgård är med sin storslagna natur ett omtyckt rekreationsområde och större delen av skärgården är naturreservat. En populär angöring är båtstationen på Asp holmen som idag har en liten gästhamn med eget fisk-rökeri. På ön Vithall håller en varsamt renoverad fiskarebostad öppet sommartid, ett verkligt genuint litet skärgårdsmuseum. Längst söderut i arkipelagen finns huvudön Lurö som gett namn åt hela skärgården. Här var det en gång liv och rörelse. Lurö låg mitt i centrum på den tiden man helst färdades sjövägen. Här fanns en gång en klosterkyrka vars ruinkulle nu täcks av blommor och ett enkelt träkors. Under 1800-talets mitt slog man tegel av lera. Idag besöker många Lurö för att vandra längs stigarna, vila blicken i det mäktiga innanhavet och njuta av klippbad, konstgalleriet Iskällaren, rökt sik och andra läckerheter. Här finner Du skärgårdens enda vandrarhem - Gäst härbärget Luringen - som er bjuder komfortabla och naturnära övernattningsmöjligheter. Koppen med frukostkaffe dricker du på klipporna efter ett uppfriskande morgondopp. Har du tur får du en skymt av havsörnen när han majestätiskt vakar över sitt revir
9
10 Millesviks Skärgård - tar dig till Vänerns yttersta havsbad Millesviks Skärgård i Säffle kommun sträcker sig längs Värmlandsnäs västra strandlinje. Här finns hundratals öar, kobbar och skär - och en påtaglig känsla av havskust. Dalbosjön rullar in med full kraft över välslipade hällar. Fiskgjusen svävar stolt i vindbyarna. Havstrut och tärnor snattrar i sina kolonier och storlommen glider ljudlöst förbi, för att plötsligt bryta tystnaden med sitt ensliga hoande. I vassbevuxna vikar härskar rördrom och häger, övervakade av den skarp ögda lärkfalken. Ett eldorado för livsnjutare och naturälskare! vacker och svårnavigerad kust, men välprickade farleder gör din genomresa säker och fylld av upplevelser! Den norra porten till Millesviks Skärgård finns vid Bärön, som är områdets största ö. Här finns skärgårdens enda kända bosättning, Bärötorpet som nu restaureras av Luröskärgårdens Natur- och Kulturförening i samarbete med Svenska Kyrkan. Här finns planer på att iordningställa ett besöks centrum med vindskydd, vandringsleder mm. På Bärön finns rester av ett gammalt odlings- och beteslandskap och under våren trängs gullvivor och blåsippor i hassellunden intill torpet. Vänerns stränder befolkades redan i forntiden och Millesviks Skärgård fick stor betydelse för bosättarna på Värmlandsnäs som fiske- och jaktområde. Här finner du Värmlands fornlämningstätaste område. Under 1800-talet var det inte ovanligt att de större gårdarna på Värmlandsnäs höll egna fraktskutor och då fanns både skeppsbyggerier och lasthamnar i de skyddade vikarna. Idag når du området endast med egen båt och ytterligare sjösättningsramper planeras för att du skall komma närmare. Du möter en vild,
11
12 Tösse Skärgård - naturreservat i skärgårdsmiljö Naturreservatet Tösse Skärgård bildades 1992 och är den största Vänerskärgården i Älvsborgs län. Skärgården består av ett 30-tal skogsklädda öar och ett större antal kala eller glest bevuxna holmar och skär. Området är ett mycket attraktivt friluftsområde och har många besökare. Här finns både sand, sten och klippstränder samt vackra skog ar med fina strövstigar. Besökare uppmanas att använda de faciliteter som finns och att visa största möjliga naturhänsyn. Inom området finns bl a många häckande fågelarter som är känsliga för störningar. I reservatet finns också ett flertal fornlämningar som är av riksintresse för kulturminnesvården. av magra, tallbeväxta hällmarker och blåbärstallskogar. Gran förekommer mer sparsamt, medan lövträd är vanliga på alla öar, främst i form av al- och björkdungar. På Sandön och Björkön finns det mycket vackra hedtallskogar uppväxta på rullstensgrus. På de större öarna återfinns även öppna ängsmarker. Dessa hålls öppna genom slåtter och slyröjning. På bl a Svegön, Storön och Stensön finns spår efter gamla odlingsmarker, numera nästan helt igenvuxna med löv- och blandskogar. Utmed öarnas stränder finns bl a videört, tjärblomster, kärringtand och gul fetknopp. Två speciella växter för Tösse Skärgård är strandviol och sandstarr. På de sol öppna öarna, där örtrikedomen är större, trivs många olika fjärilsarter t ex makaonfjäril, blåvinge, guldvinge och nässelfjäril. Klipp- och stenstränder är den vanligaste strandtypen på öarna men här finns också rena sandstränder. De största återfinns på Svegön, Sandön och Björkön. Berggrunden utgörs till största delen av gnejs, men några öar består delvis av grus från en grusås, som löper genom området. Öarna består till största delen
13 På de större öarna runt Storön observeras ofta älg och rådjur, även skogshare, räv och grävling är allmänt förekommande. Tösse Skärgård har också ett rikt fågelliv med inslag av marina arter, vilka vanligtvis förekommer längs kusterna. I reservatet finns bl a silvertärna, fisktärna, havstrut, strandskata, storskrake och storlom. Bland rovfåglarna häckar flera par av fiskgjuse och ormvråk men här finns också sparvhök, duvhök och lärkfalk. Observationer har gjorts av sparvuggla, hornuggla. Kattugglan är en säker häckfågel inom reservatet. Här finns det två fornborgar och flera bronsåldersrösen. Den bäst bevarade fornborgen Helga Gråkullas borg finns på Skällmansberget och hit leder en stig från Sandvarpets bad-plats. Större delen av reservatet utgörs av öar och kan endast nås med båt - t ex från småbåts- hamnen i Tössebäcken. Vid Sandvarpets badplats finns en parkering och härifrån löper småvägar och stigar ut till stranden. Inom reservatet finns bryggor med gästplatser för besökare, sopmajor, eld städer och tältplatser. På några av öarna har också flera föreningar sina klubb stugor. Segelklubben och Kanotföreningen har sina föreningsstugor på Svegön och Motorbåtssällskapet och Scoutkåren arrenderar var sin klubbstuga på Sandön respektive Storön.
14 Yttre Bodane - med en unik sötvattenskärgård Yttre Bodane blev naturreservat 1974 och ytan omfattar ca 970 hektar land och vatten. Det har sitt stora värde genom att det är ett obebyggt lättillgängligt skärgårds-område. Reservatet har under senare år genomgått en restaurering. Parkering, mulltoa och information har flyttats in i reservatet. Vid Nötötorpet har ett utemuséum byggts upp, som innehåller en utställning om bl a växter, fåglar, folk och annat om naturreservatet. Vandringslederna, sammanlagt ca 10-12 km har försetts med nya spångar och broar. Dessa når man från spårcentralen som är belägen några hundra meter från parkeringen. Informationstavlor finns uppsatta även för den sjöburne besökaren på några av de många öarna. Vi går genom en högst ordinär barrskog. Detta är vad bygdens folk kallar Sjöskogen. Den sträcker sig nästan obruten längs hela Dalslandskusten. Längre mot söder är Sjöskogen ett värdefullt klimatskydd för åkrarna på Dalbo -slätten. Så småningom blir jordtäcket tunnare. Skogen glesnar och stigen leder ut på planslipade hällmarker. Några vattenvidder syns fortfarande inte till, men på vänster hand anar vi ett stort vassområde bakom trädridån. Och kanske kan vi höra måsar skräna på avstånd. Nötön En liten spång tar oss över till Nötön, områdets största ö. Efter ytterligare några hundra meter ljusnar det mellan träden. Vi befinner oss på Nötötorpets gårds-plan. Torpet lär ha varit bebott in på 1920-talet, men idag återstår bara den halvt överväxta grunden. Från torpet leder stigen ner mot viken, som skymtar mellan björkarna. En gång var detta nötöbornas invanda väg till båtlänningen. Vi fortsätter ytterligare ett stycke söderut och på Nötöns sydspets breder äntligen skärgårdsland- skapet ut sig framför oss. Mjukt slipade strandklippor, smala stråk Vi ska göra en vandring i Yttre Bodane och uppleva Dalslandskusten från landsidan. Strövstigar med spångade partier mellan några av öarna gör det möjligt att komma ut i skärgården till fots. Till en början tyder knappast något längs stigen på, att vi befinner oss nära Vänern.
15 av vatten mellan öar och skär, vaggande bladvass i de skyddade vikarna. Riktigt storslaget blir skärgårdspanoramat om vi vänder tillbaka mot norr längs uddens utsida och tar oss upp på Nötöns högsta punkt. Här uppe finns också beviset för att nötötorparna inte var skärgårdens första innevånare; ett gravröse - ett av de tretton som finns inom natur reservatet. Rösena är sannolikt från bronsåldern (1500-500 f Kr), några möjligen från järnåldern. Många av grav- rösena ligger på samma sätt som här - med storslagen utsikt över Vänern.