Fredag 18 januari 2002 kl 19.30 Evenemangsserien Berwaldhallen

Fredag 18 januari 2002 kl 19.30 Evenemangsserien Berwaldhallen Sveriges Radios Symfoniorkester Konsertmästare: Bernt Lysell Radiokören Instuderare: Christina Hörnell Gregoriansk kör Dirigent: Maria Forsström Manfred Honeck, dirigent Miah Persson, sopran Kristina Hammarström, alt Christian Elsner, tenor Carsten Stabell, bas Johan Rabaeus, recitatör Igor Stravinskij (1882-1971) Pater noster, motett för 4-stämmig kör a capella Igor Stravinskij (1882-1971) Våroffer - Tillbedjan av jorden - Offret PAUS Konserten spelas in! Det är viktigt att inspelningen blir av högsta kvalitet även tekniskt. Här har du som konsertbesökare möjlighet att hjälpa till. Försök undvika att hosta. Om det är nödvändigt, gör det så diskret som möjligt. Glöm inte att stänga av personsökare, digitalklockor samt mobiltelefoner!! Fotografering och bandinspelning i salongen är inte tillåten. Beräknad sluttid, 21.45 Wolfgang Amadeus Mozart (1756-91) Ett Requiem, Mozart och döden i ord och toner (bearbetning M. Honeck) Tre Klockslag Gregoriansk sång, Requiem aeternam Uppläsning av Mozarts brev till sin döende far Leopold Mozart (4 april 1787) W.A Mozart Maurerische Trauermusik c-moll KV 477 Gregoriansk sång, Domine exaudi W.A Mozart Laudate dominum, (ur Vesperae solennes KV 339) Gregoriansk koral, In quacumque die Nelly Sachs (1891-1970) Ur Dikter (1967) Vem vet När om försommaren W.A Mozart ur Requiem KV 626 Introitus Kyrie Ur Johannes uppenbarelse 6:8-17 W.A Mozart Requiem KV 626 - Sequenz Dies Irae Tuba mirum Rex tremendae Recordare Confutatis Lacrimosa Gregoriansk sång, Christus factus est Ur Johannes uppenbarelse 21:1-7 W.A. Mozart Requiem KV 626 - Offertorium Domine Jesu Hostias Lacrimosa, fragment/ uttdrag (första åtta takterna) W.A. Mozart Ave verum corpus KV 618 Tre klockslag 3

Sveriges Radios Symfoniorkester Tempo, balans, klangfärg, rytm, och naturligtvis känsla. I Sveriges Radios Symfoniorkester finns en svindlande musikalisk kreativitet samlad i en enda stor klangkropp. De över hundra medlemmarnas såväl individuella som kollektiva kompetens gör de musikaliska möjligheterna i princip outtömliga och inspirerar varje år dirigenter, musiker och solister till unika prestationer. Sveriges Radios Symfoniorkester har sitt ursprung i "Waldimirs orkester" (Radiotjänst Dansorkester) som bildades 1936 och som 1948 antog namnet Radioorkestern. Orkestern utvidgades successivt under första delen av 1960-talet för att 1967 i och med sammanslagningen med den dåvarande Underhållningsorkestern bli en ensemble på över 100 musiker under namnet Sveriges Radios Symfoniorkester. Sedan dess har orkestern utvecklats under internationellt kända och starka dirigentprofiler som Sergiu Celibidache, Herbert Blomstedt, Esa-Pekka Salonen och Evgenij Svetlanov till en ensemble i världsklass. Nu får den unge österrikaren Manfred Honeck förvalta arvet, och som tidigare bidrar 1:e gästdirigenten Mark Wigglesworth till den höga nivån på orkesterns prestationer. Dessutom besöker varje år ytterligare några av världens främsta solister och dirigenter orkestern och bjuder publiken på sina tolkningar ur en repertoar som spänner över 4 flera musikaliska stilar och sekler. Musik som de förmedlar till sin publik inte bara vid de många konserterna på hemmascenen Berwaldhallen, utan också genom sin omfattande turnéverksamhet och de många konserter som sänds i radio och TV. Orkestern har alltid tagit ett särskilt ansvar för nyskriven musik och uruppför årligen ett antal nya verk av både svenska och utländska kompositörer. Något som fått orkestern att utveckla en alldeles särskild förmåga att tolka samtidens musikaliska strömningar.

Manfred Honeck Manfred Honeck är nu inne på sitt andra år som chefdirigent för Sveriges Radios symfoniorkester. Det första året innebar många härliga musikaliska upplevelser för publiken i Berwaldhallen och för TV- och radiopubliken ute i landet. Honeck är alltid mycket förberedd och noga i sitt repetitionsarbete, vilket också avspeglar sig i slutresultatet. Det kunde även publiken i USA konstatera när Honeck ledde orkester och kör under en tvåveckors turné i februari 2001. En av de bästa konserter jag kan minnas skrev recensenten i Washington Post efter Verdis Requeim som också nyligen utnämnde den till Årets konsert i Washington. Manfred Honeck är född 1958 i Österrike och har studerat vid Musikhögskolan i Wien. Men det som framförallt har präglat honom musikaliskt är de erfarenheter han har fått som altviolinist i både Wienerfilharmonikerna och i orkestern vid Wiener Staatsoper. Ganska snart insåg han att han ville ägna sig åt dirigering och fick bli assistent till Claudio Abbado i Gustav Mahlers Ungdomsorkester. 1989 debuterade han vid Wiener Volksoper med inte mindre än tre uppsättningar. Strax efteråt ville man engagera den unge och begåvade Honeck vid Wiener Staatsopper och Berliner Staatsoper. Operan i Zürich insåg snabbt Honecks värde och knöt honom till sig 1992-1996. Under dessa år hann han också med att debutera med Wienerfilharmonikerna under Mozartveckan i Salzburg 1994 - en av många höjdpunkter i Honecks karriär. Sedan väntade debuter med orkestrar som bl a Dresdner Staatskapelle, Chicago Symfoniorkester, BBC Symfoniorkester (London), en orkester som han senare lett vid ett flertal Promskonserter i Albert Hall. 1996 gästade Honeck att för första gången La Scala. Konserterna blev så lyckade att han omedelbart blev återinbjuden. Ryktet om Honeck spred sig naturligtvis till många, och orkestrarna ställde sig på kö: Gewandhausorchester i Leipzig, Wiener Symphoniker, BBC Scottish Orchestra och många fler. En av dessa, MDR-Sinfonieorchester i Leipzig, knöt honom till sig som chefdirigent mellan 1996 och 1999. Efter ett lyckat gästspel på Den Norske Opera 1995, blev han dess musikchef 1997-98. I dag är Honeck är knuten till teatern som gästdirigent. 1996 fick Honeck hoppa in i stället för Mariss Jansons och leda en turné med Oslo filharmoniska orkester med bl a två BBC Promskonserter och konserter vid festivalerna i Edinburgh och Luzern. 5

Det blev stor succé och han blev efteråt utsedd till deras förste gästdirigent, med vilka han debuterade vid Festspelen i Salzburg 1999. Nu väntar fler engagemang världen över bland stora orkestrar som Tyska Symfoniorkestern i Berlin, Birminghams Symfoniorkester och många fler. Det är lätt att se att Manfred Honeck är en mycket uppskattad och efterfrågad dirigent världen över, som vi har förmånen att ha knuten till oss i Berwaldhallen. Curt Carlson vid Sveriges Radio P2 var med på konserterna under USA-turnén och ger följande omdöme om Honeck, ett omdöme som det är lätt att instämma i: Denne genommusikaliske dirigent arbetar hela tiden utifrån en vision; han kombinerar känsla och inlevelse med stor precision och jag tycker att han är en av dessa stora dirigenter som förmår skapa en levande och engagerad tolkning. Honeck älskar fram musiken snarare än att slå fram dem! 6

Radiokören Man kan konstatera att Radiokören fortfarande står stark under sin 76:e konsertsäsong. Ensemblen fortsätter sitt envetna kvalitetsarbete och har i dag hela världen som sitt arbetsfält. Inbjudningarna kommer regelbundet om produktioner tillsammans med världsledande dirigenter och orkestrar som ex Riccardo Muti och Claudio Abbado. Det var Eric Ericson som 1952 visade vägen ut i Europa med en ny repertoar och precision i framförandet som aldrig tidigare hade hörts. Efter de första turnéerna till Berlin på 60-talet fick många upp öronen för den svenska klangen, och när EMI gav ut fem skivor med denna musik öppnades världen för Radiokören. Eric Ericsons unika egenskaper tillsammans med Radiokörens klang inspirerade och höjde faktiskt den allmänna körstandarden, både här hemma och utomlands. Den nutida svenska musiken har alltid varit en av de centrala uppgifterna och kören har gett många tonsättare impulser och inspiration till nyskapande. Ingvar Lidholm, Sven-Erik Bäck, Lars Edlund, Lars Johan Werle, Arne Mellnäs, Sven- David Sandström, Daniel Börtz, Thomas Jennefelt, Karin Rehnkvist, Nils Lindberg en lång rad av Sveriges främsta tonsättare i generation efter generation har komponerat för Radiokören. Men även utländska tonsättare som t ex Györgi Ligeti och Arvo Pärt har skrivit direkt för Radiokören. Efter Ericson blev Anders Öhrwall körens ledare. Han efterträddes av Gustaf Sjökvist, som under sina sju år bl a ledde många uppmärksammade uruppföranden och ett flertal utlandsresor. Estländaren Tönu Kaljustes period som chefdirigent präglades inte minst av att repertoaren vidgades mot öster. Under denna tid gjorde kören flera prisbelönta skivinspelningar med musik av Schnittke och Gorecki. Efter nyår är det Stefan Parkman som ska förvalta och föra vidare det internationella och nationella arvet. Parkman har själv en gedigen internationell erfarenhet, bl a har han varit chefdirigent för Danska radiokören under en tioårsperiod. De sångare som 1 maj 1925 var med vid körens första framträdande skulle aldrig ha kunnat föreställa sig hur verkligheten kunnat te sig för en radiokörsångare på 2000-talet. Men att Radiokören i dag är en av världens ledande a cappellaensembler är resultatet av en lång tradition att alltid kunna bjuda det bästa. Både när det gäller repertoar, framförande och inte minst sångare. Eric Ericson har sagt: En medlem i Radiokören är i första hand en bra musiker, naturligtvis med en tekniskt sett välskolad 7

röst, som ägnar sig åt alla musikaliska stilarter, men för mig är det frågan om inte bara musikalitet utan också, ska vi säga, musikalisk bildning. Att kunna gå från Bach till Schönberg och kunna komma in i de olika partituren, det går åt ganska mycket musikerskap till det. 8

Miah Persson Sopranen Miah Persson, från Örnsköldsvik, började studera sång vid Kulturama och senare på Operastudio 67 i Stockholm. Hon fortsatte sedan vid Operahögskolan, där hon avslutade sin utbildning 1999. Året innan var hon en av finalisterna i solisttävlingen på Konserthuset i Stockholm. Persson har framträtt som Brigida i Cimarosas Gli Sposi per accidenti på Studio Lirico i Italien. Hon har sjungit Susanna i Figaros bröllop på Confidencen. Dessutom har hon gestaltat ett flertal roller i Operahögskolans och Operastudio 67:s regi. Hon har också sjungit Hèro i Berlioz Béatrice et Bénédict med European Union Opera på Théâtre des Champs Elysées. Bland Miah Perssons senaste engagemang kan nämnas rollen som Pamina i en nyuppsättning av Mozarts Trollflöjten på Kungliga Operan samt medverkan på Deutsche Staatsoper i Berlin i Scarlattis opera Griselda. I våras sjöng hon Susanna i Figaros bröllop samt Gabrielle i Offenbachs Pariserliv i Kungliga Operans regi. Sedan dess har hon gestaltat Nanetta i Verdis Falstaff vid festspelen i Aixen-Prevence. I höstas framträdde hon också som Sophie i Richard Strauss Rosenkavaljeren på Kungliga Operan. Miah Persson har också en omfattande konsertrepertoar som inkluderar verk av Händel, Bach, Haydn, Mozart m fl. Hon har också spelat in två Haydnmässor med Ensemble Philidor i Frankrike, Havets sånger av Fernström med Malmö Symfoniorkester samt medverkat i en inspelning med olika versioner av Magnificat och ett par Bachkantater. 9

Kristina Hammarström Christian Elsner Kristina Hammarström, mezzosopran, är en efterfrågad sångerska både i Sverige och utomlands. Bland de operahus där hon har varit engagerad kan nämnas Bastiljoperan i Paris, Kammeroper i Wien samt operahusen i Düsseldorf, Strasbourg, Dublin m fl. För den svenska publiken har Kristina Hammarström under det senaste året framträtt på Kungliga Operan i rollerna som Rosina i Barberaren i Sevilla och Cherubin i Figaros bröllop samt på Drottningholmsteatern som Reène i den lovordade uppsättningen av Händels Tamerlano liksom titelrollen i Rossinis Askungen på Musikteatern i Värmland. Kristina Hammarström har även vunnit mycket uppskattning som konsertsångerska och har på sin repertoar flertalet av de stora sakrala verken. Den tyske tenoren Christian Elsner började sina sångstudier som medlem i Freiburger Domchor. Därefter har han studerat för professor Martin Gründler i Frankfurt och deltagit i sångklasser för Dietrich Fischer-Dieskau och Charles Spencer. 1993 vann han Walther Gruners Lied-tävling i London och ett år senare andra pris i International ARD Music Competition. Han har sjungit roller som Pedrillo, Lenski, Macduff och Idomeneo på operahusen i Mainz, Heidelberg, Darmstadt, Frankfurt, Oslo och München. Som konsertsångare är Elsner regelbunden gäst vid internationella festivaler och i alla de stora europeiska konserthusen. Han har samarbetat med dirigenter som Manfred Honeck, Herbert Blomstedt, Marek Janowski, Christoph Eschenbach och Carlo Maria Giulini. Christian Elsner har gjort ett stort antal radioinspelningar och medverkat på CD-inspelningar av Liszts Faust- Sinfonie och Mahlers Das Lied von der Erde. Han är också en hängiven lied-sångare och har spelat in Robert Schumanns Dichterliebe och Liederkreis op 39, Franz Schuberts Die Schöne Müllerin och sånger och ballader av bl a Lehar, Loewe, Gustav och Alma Mahler, Schubert och Zemlinsky. 10

Carsten Stabell Johan Rabaeus Efter sin seger vid Belvedere sångtävling i Wien 1985, har Carsten Stabell utvecklat sig till en internationellt erkänd och efterfrågad bas både i Europa och USA. Efter 6 års engagemang vid operan i Stuttgart har hans internationella rykte stärkts och han gästar regelbundet scener som Covent Garden, Bastiljoperan, Théâtre de la Monnaie i Bryssel, La Scala m fl. Stabells stora repertoar omfattar de större baspartierna i den italienska och tyska repertoaren i operor som t ex Verdis Don Carlos, Aida, Wagners Lohengrin och Tannhäuser. Stabell har också gestaltat flera roller i operor av Mozart. I USA framträder Stabell regelbundet på Lyric Opera of Chicago och har också gästat Philadephia Opera och Houston Grand Opera. Vid festivalen i Edinburgh har Stabell gestaltat Fasolt i Nibelungenringen och i somras sjöng han Sarastros roll i Trollflöjten på Teatro dell Opera i Rom samt i Wagners Valkyrian i Glasgow och Edinburgh Carsten Stabell är också ofta anlitad som konsertsångare och har sjungit de stora oratorierna och reguierna, bl a Verdis Requeim med Berlins symfoniorkester under ledning av Claus Peter Flor. Framöver väntar Franz Schmidts Das Buch mit sieben Siegeln med Orchestre de Paris under ledning av Christoph Eschenbach. Johan Rabaeus inledde sin teaterbana i grupper som Modell-teatern och Pistolteatern. 1984 kom han till Dramaten och har bl a spelat Tage i Stig Larssons VD (1987), Mackie Kniven i Brechts Tolvskillingsoperan (1988), Dovregubben och Begriffenfeldt i Ibsens Peer Gynt (regi Ingmar Bergman, 1991), i Lars Noréns pjäs Tiden är vårt hem (1994) spelade han Tomas och i Franska fönster (1996) gestaltade han Mascarille samt Ahmed i Fint folk av Kent Andersson. Han spelade Tranio i Shakespeares Så tuktas en argbigga (1997) och titelrollen i Molières Tartuffe (2000). Hösten 1999 medverkade han i Den europeiska kritcirkeln (regi Jasenko Selimovic) på Göteborgs stadsteater. Johan Rabaeus är också verksam i radio, TV och film. Vi har bl a sett honom i SOS en segelsällskapsresa (1988), Freud flyttar hemifrån (1988), Kaninmannen (1990) och En komikers uppväxt (1992) och som Kreuger i Lars Molins Kreuger (SvT 1998). 11

Igor Stravinskij Pater noster, motett för 4-stämmig kör a capella 12 Stravinskij slutade gå i kyrkan kring 1910, i samband med att han lämnade Ryssland och flyttade till Frankrike. Så en dag, i september 1925, skulle han resa till Venedig för att spela sin egen Pianosonat på en konsert i Venedig. Han hade ett elakt, varande sår på höger pekfinger, och han stannade i en liten kyrka utanför Nice för att be, trots att han egentligen trodde att han skulle bli tvungen att ställa in konserten. Såret varade fortfarande när han klev in på scenen och i förväg bad publiken om överseende. När han så satte sig vid flygeln och tog av bandaget, märkte han att såret var läkt och värken borta. Ett mirakel hade skett - så såg han det - väl medveten om att andra kunde hitta mer psykologiska förklaringar. Efter det började han gå i ryskortodoxa kyrkan igen. Under gudstjänsterna blev han alltmer irriterad på kyrkomusiken, som han tyckte var sentimental och banal. Till sist kände han sig provocerad att skriva egen kyrkomusik. Han skrev Pater noster och strax därefter Ave Maria och Credo, i en slags antipati mot den dåliga musiken och ännu sämre sången, som han själv har beskrivit det. Utan att kunna så mycket om den traditionella ryska kyrkomusiken, sökte han sig instinktivt till en ursprunglig rysk kyrkoton, en blandning av barndomsminnen från kyrkorna i Kiev och Poltava och hans egen nyfunna harmonik, stram och enkel. Katarina Lindblad

Igor Stravinskij Våroffer Mycket har skrivits om Våroffers berömda premiärkväll på Théatre de Champs-Elysées den 29:e maj 1913 - om tomaterna, om buropen, om slagsmålen, om dansarna som inte kunde höra musiken för oväsendet från åskådarplats etc. Här ska inte ordas mer om den saken - annat än att Stravinskij och (i synnerhet!) Djagilev torde ha upplevt kvällen som en exempellös framgång. Efteråt gick de ut och åt middag uppspelta, arga, utleda och lyckliga, enligt Stravinskij. Det var för Sergej Djagilevs Parisstationerade Ryska balett som Våroffer tillkom, och det var för honom Stravinskij spelade upp partituret på ett piano i Grand Hotel i Venedig. Djagivlevs första reaktion tycks ha varit häpnad, men också nyfikenhet, och han insåg snart verkets laddning. Stravinskij fällde en gång kommentaren om impressarion, konstsamlaren och balettchefen Djagilv: Djagilev hade knappast särskilt gott musikaliskt omdöme, men han hade ett utsökt väderkorn för potentiellt framgångsrika musikstycken eller konstverk överhuvudtaget. Djagilevs enda kommentar efter den skandalösa premiären var enligt Stravinskij: Precis vad jag önskade mig. Idén till Våroffer var Stravinskijs egen. Under arbetet med Eldfågeln säger han sig ha fått en vision av en högtidlig hednisk rit: visa äldre män, sittande i en cirkel, som betraktade en ung flicka som dansade sig till döds. De offrade henne för att blidka vårens gud. Detta är i korthet handlingen i baletten, som är avfattad i två bilder - Tillbedjan av jorden och Offret. I inledningen undervisar en gammal kvinna ynglingar om naturens mysterier, flickor ansluter sig, de leker, dansar, strider tills stammens äldste kommer i procession. Han välsignar jorden och naturen pånyttföds. Den andra bilden tar sin början i hednisk natt, där unga flickor i en skugglig dans pekar ut offerplatsen för den utvalda flickan. Förfädrens andar åkallas, och flickan dansar sig till döds för att i slutet lyftas mot himmelen för att blidka naturen och symboliskt representera naturens kretsgång med bortdöende och återfödsel. I Våroffer har jag velat skildra hur naturen, som ständigt förnyar sig, lever upp i högsta intensitet och hur ångest och hänryckning med savens stigande fyller växtligheten och allt skapat. I förspelet har jag anförtrott åt orkestern den fruktan som varje kännande väsen förnimmer inför elementens makt. Det har ibland diskuterats hur Våroffer kunnat ha sådan kolossal sprängkraft. Mycket av förklaringen 13

till skandalen 1913 torde ligga i utommusikaliska faktorer - i den chockerande koreografin och scenografin med ohöljt erotiska inslag och i den primitivistiskt-atavistiska förkunnelsen. Stravinskij ville själv aldrig vidgå att han varit en musikalisk upprorsmakare: Jag vet att somliga omfattar åsikten att Våroffer innebar en revolution. En revolution vars landvinningar man nu vore sysselsatt med att assimilera. Jag förnekar det. Jag vidhåller att det är fel at betrakta mig som revolutionär. Men musiken i sig hade otvivelaktigt en omstörtande kraft. Pierre Monteux, som dirigerade uruppförandet (till Stravinskijs stora belåtenhet), har i efterhand erkänt att han då egentligen aldrig förstod vad Stravinskij sysslade med. Och när Våroffer för första gången framfördes i Sverige 1937 (Ernest Ansermet dirigerade en konsertant version) var kritikerkåren ännu 24 år efter uruppförandet oförberedd på musiken. Man ville knappast erkänna musikens berättigande på egna villkor, utanför baletten. Någon talde om dårhusgrimaser och Kurt Atterberg hade svårt att smälta balettlibrettot, som var återgivet i form av synopsis: När man som nu hör musiken enbart med ett program så hyperpekoraliskt, att jag icke kan påminna mig maken, sedan PB:s Lapplandssymfoni uruppfördes på Operan (...) då blir stycket tämligen odrägligt, eller åtminstone enbart tröttande. Sammanställningen av Wilhelm Peterson-Berger och Igor Stravinskij är ju en smula halsbrytande och avslöjar strängt taget mera om Atterberg än om PB och Stravinskij. Det bör förvisso också påpekas att flera recensenter erkände sig ha fångats av musiken, och Moses Pergament skrev en lång och insiktsfull artikel om verket. Våroffer är musik som har sin grogrund i föreställningar om människans urgamla samband med naturen och dess växlingar. Den drar sin obändiga kraft ifrån en närmast mytisk, suggestiv besvärjelse av naturen. Tillfrågad om vad Stravinskij hade älskat mest i Ryssland svarde han: Den våldsamma ryska våren som tycktes börja på en timmes tid och var som om hela jorden sprack upp. Det var den underbaraste händelsen varje år under hela min barndom. Ola Nordenfors 14

Wolfgang Amadeus Mozart Ett Requiem, Mozart och döden i ord och toner Mozart fick aldrig veta vem som sommaren 1791 skickade Den mystiske mannen i grått till honom för att beställa ett rekviem. Gåtan är sedan länge löst. Greve Franz von Walsegg-Stuppach ville med denna komposition hedra sin hustru som dött den 14 februari samma år. När han senare kunde uppföra verket i cistercienserklostrets kyrka i Wiener-Neustadt, den 14 december, hade han egenhändigt kopierat hela partituret och försett det med titeln Requiem composto del Conte Walsegg. Det var inte första gången denne excentriske musikälskare uppträdde i lånta fjädrar, men låt oss vara tacksamma för att han inte endast vände sig till Wiens bäste bildhuggare för att beställa ett gravmonument, utan också kontaktade samtidens störste tonsättare. Som bekant hann Mozart inte fullborda verket före sin död, den 5 december 1791. Det blev hans elev, Süssmayer som efter att flera andra hade gett upp tog på sig uppgiften. I ett brev till förlaget Breitkopf & Härtel, som svarade för den första utgåvan av Requiem, meddelar Süssmayer att han ensam har komponerat satserna Sanctus, Benedictus och Agnus Dei. Till de övriga satserna har Mozart fortfarande enligt Süssmayer utarbetat de fyra sångstämmorna samt generalbas med besiffring, medan instrumentationen endast är antydd med en motivisk idé här och där. Av den sista satsen i Sekvensavsnittet (III), Lacrimosa, har Mozart dock komponerat de första åtta takterna, resten är av Süssmayers hand. Süssmayers upplysningar stämmer utmärkt överens med de manuskript som han levererat. Vad vi förmodligen aldrig får veta, är hur mycket material Mozart hade överlämnat till Süssmayer muntligen och på de papperslappar (Zettelchen), som ska ha funnits, men som hittills inte har påträffats. Den informationen tog Mozart och Süssmayer med sig i graven. Mozarts Requiem är och förblir ett fragment och Manfred Honeck har önskat att det så ska förbli. Därför hör vi i afton inte Süssmayers egna satser (och heller inte den avslutande Communio-del, där Süssmayer använder sig av Mozarts musik från inledningen). För att emellertid inte bryta kontinuiteten i verket framförs hela Lacrimosa före Offertoriet (IV). Men som avslutning på aftonens framförande av Requiem hör vi Lacrimosa precis så som Mozart lämnade den vid sin död ett fragment på åtta takter. Jens Østergaard 15

Några tankar kring Mozart requiem Vid tiden för Mozarts död, 1791, var det vanligt att man i Wien sjöng gregorianska koraler vid söndagsgudstjänsten. Detta är en tradition som fortfarande upprätthålls bl a vid Hofburgkapellet i Wien, där gregorianska sånger framförs under mässan på söndagar. Dagens konsert är lite annorlunda upplagd än vad som är brukligt när man framför Mozarts sista verk. Vi framför hans Requiem med gregorianska koraler, bibeltexter och dikter för att försöka hitta andra och nya sidor att belysa i detta verk. Precis på samma sätt som Mozarts plötsliga död inträffade, ska också hans sista verk, Requiem, också abrupt och plötsligt avbrytas med fraser och kommentarer som vi har funnit passande som en ram kring verket. Anledningen till Mozarts död intresserar mig inte, utan i stället omständigheterna och den märkbara reaktionen i musiken inför hans stundande avsked till livet. Detta ofullbordade Requiem är så gripande därför att Mozarts förestående död känns in i minsta not. Detta är också utgångspunkten för min programgestaltning. Hur reagerade Mozart på en väns död, sin fars eller sina barns död? Svaret på den frågan får vi i Maurerische Trauermusik, skriven för en död ordensbroder, samt i det berömda brevet 16 till den döende fadern Leopold. Mozart komponerade inte sitt Requiem i den vanliga ordningsföljden. Mozarts sista noter finns i stället i de första åtta takterna av Lacrimosa. För mig är det ett skakande vittnesbörd om hans genialitet och betydelsen av hans död. Liksom döden för varje människa innebär en obevekligt genomgripande förändring, så drabbas även Mozart, med det tydliga avbrottet efter den åttonde takten i sin musik, av det oåterkalleliga, av dödens stränghet, av att hjärtslagen plötsligt upphör. Mozart bäste vän var döden, som han själv uttrycket i ett brev till sin far (1787). För honom var döden ett hopp, en tröst och Ave verum corpus kan relateras till min bäste vän döden där han själv skriver om döden som något bättre som kommer efteråt nämligen himlen. Manfred Honeck

Wolfgang Amadeus Mozart Ett Requiem, Mozart och döden i ord och toner Introitus Requiem aeternam Requiem aeternam dona eis, Domine, et lux perpetua luceat eis. Te decet hymnus, Deus in Sion, et tibi reddetur votum in Jerusalem; exaudi orationem meam, ad te omnis caro veniet. Kyrie Kyrie eleison. Christe eleison. Kyrie eleison. Sekvens: Dies Irae Dies irae Dies irae, dies illa solvet saeclum in favilla: Teste David cum Sibylla. Quantus tremor est futurus, Quando judex est venturus, Cuncta stricte discussurus. Tuba mirum Tuba mirum spargens sonum Per sepulcra regionum, Coget omnes anta thronum. Mors stupebit et natura, Cum resurget creatura, Judicanti responsura. Liber scriptus proferetur, In quo totum continetur, Unde mundus judicetur. Judex ergo cum sedebit, Quidquid latet, apparebit, Nil inultum remanebit. Evig vila giv dem, Herre må evigt ljus lysa över dem. Dig höves sånger, Gud, i Sion och åt dig ges tackoffer i Jerusalem. Hör min bön, till dig skall allt kött komma. Herre, förbarma dig. Kriste, förbarma dig. Herre, förbarma dig. Vredens dag, denna kommande dag, skall upplösa världen till aska, spådde David och sierskan. Vilken skräck skall icke gripa oss då domaren kommer för att strängt döma alla. Dödsbasunen, spridande ett sällsamt ljud över världens gravar, skall tvinga alla inför tronen. Döden och skapelsen skall häpna, då varelserna uppstår för att stå till svars inför domaren. Den bok skall bäras fram, i vilken allt står skrivet, varav världen skall dömas. Då domaren sitter på sin tron skall allt fördolt bli synligt, inget skall förbli obestraffat. 17

Quid sum miser tunc dicturus, Quem patronum rogaturus, Cum vix justus sit securus? Rex tremendae Rex tremendae majestatis, Qui salvandos salvas gratis Salva me, fons pietatis. Recordare Recordare, Jesu pie, Quod sum causa tuae viae; Ne me perdas illa die. Quaerens me, sedisti lassus, Redemisti crucem passus, Tantus labor non sit cassus. Juste judex ultionis Donum fac remissionis Ante diem rationis. Ingemisco, tamquam reus, Culpa rubet vultus meus: Supplicanti parce, Deus. Qui Mariam absolvisti Et latronem exaudisti, Mihi quoque spem desisti. Preces meae non sunt dignae, Sed tu bonus fac benigne, Ne perenni cremer igne. Inter oves locum praesta, Et ab haedis me sequestra, Statuens in parte dextra. Confutatis Confutatis maledictis, Flammis acribus addictis, Voca me cum benedictis. 18 Vad skall jag då, stackare, säga, vilken beskyddare skall jag anropa, då knappt den rättfärdige är säker? Konung av ett fruktansvärt majestät, du som av nåd frälsar alla värdiga att frälsas, fräls mig, du godhetens källa! Minns, fromme Jesu, att jag är orsak till ditt lidandes väg. Må du inte förgöra mig denna dag. Sökande mig, dröjde du utmattad, du frälste mig med ditt lidande på korset. Må sådan kamp ej vara fruktlös. Du rättvist straffande domare, giv mig frälsningens gåva denna räkenskapens dag. Jag suckar djupt, likt en anklagad, av skuld flammar mitt ansikte, skona, Gud, den bönfallande. Du som botade Maria och lyssnade på förbrytaren du har givit också mig hopp. Mina böner är ej värdiga men må du i nåd döma så, att jag ej må brinna i en evig eld. Bered plats för mig bland fåren och skilj mig från getterna. Låt mig stå på den högra sidan. Efter att de fördömda har krossats, dömda till våldsamma flammor, kalla på mig bland de välsignade.

Oro supplex et acclinis, Cor contritum quasi cinis, Gere curam mei finis. Lacrimosa Lacrimosa dies illa, Qua resurget ex favilla Judicandus homo reus. Huic ergo parce, Deus, Pie Jesu domine, Dona eis requiem.amen. Offertorium Domine Jesu Christe Domine Jesu Christe, rex gloriae, libera animas omnium fidelium defunctorum de poenis inferni et de profundo lacu. Libera eas de ore leonis, ne absorbeat eas tartarus ne cadant in obscurum. Sed signifer sanctus Michael repraesentet eas in lucem sanctam, quam olim Abrahae promisisti et semini ejus. Hostias et preces tibi Hostias et preces tibi, Domine, laudis offerimus. Tu suscipe pro animis illis, quarum hodie memoriam facimus: Fac eas, domine, de morte transire ad vitam, quam olim Abrahae promisisti at semini ejus. Jag ber, ödmjukt knäböjande, hjärtat förkrossat, likt aska, ha omsorg om mig vid min död. Tårfylld skall den dag vara, som då går upp ur askan för att döma människan, anklagad. Skona henne då, Gud. Barmhärtige Herre Jesu, giv dem frid. Amen. Herre Jesu Kriste, ärans konung, befria alla trogna avlidnas själar från helvetets kval och från avgrundens djup. Befria dem från lejonets gap, må icke avgrunden uppsluka dem, må de icke falla ner i mörkret. Må fanbäraren, den helige Mikael, föra fram dem till det heliga ljuset, såsom du en gång lovade Abraham och hans efterkommande. Offer och böner bär vi fram med lovsång till dig, Herre. Mottag dem för de själars skull, vilkas minne vi firar idag. Låt dem, Herre, från döden övergå till livet, såsom du en gång lovade Abraham och hans efterkommande. 19

Wolfgang Amadeus Mozart Maurerische Trauermusik c-moll Kv 477 Under slutet av sitt liv var Mozart livlig anhängare av frimurarnas tankegångar. Deras idéer hade under Maria Theresias regeringstid varit officiellt förbjudna i Österrike och dess besittningar för att efter sonen Josef II:s tillträde 1780 tvärtom bli starkt uppmuntrade. Den nye regenten var inte själv medlem men stod ordens ideal nära. Men tiden av frihet skulle bli kort. Mot slutet av 1790-talet, då Josefs brorson Franz II övertagit makten, blev frimurarna på nytt förbjudna, nu i mer än hundra år. För Mozarts del tycks attraktionen ha handlat om rörelsens humanistiska livsideal, solidaritet och välgörenhet mer än om dess hemliga ritualer och kvasireligiösa inslag. En rad av hans vänner var medlemmar, och själv inträdde han i en av Wiens frimurarloger, Zur wohlthätigkeit, i december 1784. Ett par månader senare gjorde Joseph Haydn entré i en annan (staden hade vid den tiden åtta stycken). Även den unge Beethoven skulle senare höra till kretsen. Mozart lade i en rad kompositioner in mer eller mindre tydliga anspelningar på frimurarnas idévärld och symboler. Mest kända är de tre knackningarna som inleder symfonin nr 39 och uvertyren till Trollflöjten. I operan är även handlingen och somliga detaljer i den 20 musikaliska gestaltningen influerade från samma håll. Dess textförfattare Emanuel Schikaneder var likaledes frimurare. Vid sidan av verk som dessa skrev Mozart ett tiotal stycken direkt för sina ordensbröder. Ett skulle bli hans sista helt fullbordade komposition: kantaten Laut verkünde unsre Freude K.623, avslutad tre veckor före hans bortgång. Som konstnärligt tyngst vägande anses dock den Maurerische Trauermusik som inleder dagens program. Han skrev den i november 1785 med anledning av att två betydande ordensbröder gått ur tiden: greve Franz Esterházy von Galantha (vilka musikaliska associationer väcker inte dessa namn!) och en hertig Georg August von Mecklenburg-Strelitz. Det korta, men med sin elegiska karaktär starkt uttrycksfulla stycket, spelades första gången vid deras jordfästning den 17 november. Instrumentkombinationen är ovanlig: två oboer, en klarinett, tre bassetthorn, en kontrafagott, två valthorn och stråkar. Bassetthornen och utnyttjandet av låga register gör klangen mycket speciell (endast i tonsättarens Requiem förekommer något liknande). Resultatet berodde dock inte enbart på konstnärliga överväganden: kontrafagotten och två av bassetthornen lades till för

att utnyttja närvaron av några kringresande specialister på dessa ovanliga instrument. Även tillfälligheter spelade således in för att göra denna sorgemusik till ett unikum, inte bara i Mozarts skapande utan i hela musiklitteraturen. Sven Kruckenberg 21

Wolfgang Amadeus Mozart Laudate dominum ur Vesperae solennes Kv 339 Detta utomordentligt vackra stycke är en lovsång som ingår i Vesperae solennes de confessore, som Mozart komponerade 1780. En Vesper består oftast av ett Magnificat och fem psalmer, vilket också finns i Mozarts Vesper. Vi vet inte vilken kyrka den uruppfördes i och inte helt säkert vilken dag, men vi vet att vespern var det sista verk han skrev för sin arbetsgivare sedan flera år, ärkebiskopen i Salzburg. Året efter lämnade en lättad Mozart tjänsten för att påbörja ett liv som fri konstnär i Wien. Enligt den katolska liturgin är Vespern den näst sista av tidegärdsgudtjänsterna. Det var också den enda gudstjänsten, vid sidan av mässan, där annan musik än gregoriansk musik var tillåten, och för Mozart och andra musiker var Vespern naturligtvis viktig. Laudate Dominum omnes gentes, laudate eum omnes populi. Quoniam confirmata est super nos misericordia ejus. et veritas Domini manet in aeternum. Gloria Patri et Filio et Spiritui Sancto, Sicut erat in principio et nunc et semper et in saecula saeculorum. Amen. Psalt. 117 Loven Herren, alla hedningar, prisen honom, alla folk. Ty hans nåd är väldig över oss, och Herrens sanning varar i evighet. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande. Såsom det var av begynnelsen nu är och skall vara från evighet till evighet. Amen. 22

Dikter av Nelly Sachs Vem vet Ur Dikter (1967) Vem vet var i skaparens härlighetsordning stjärnorna står och var friden börjar och om i jordens sorgespel fiskens blodigt uppslitna gäle är bestämd att fylla ut stjärnbilden MARTY- RIUM med sitt rubinröda, att skriva det ordlösa språkets första bokstav Visst har kärlek en blick som far genom benstommen som en blixt och följer de döda ännu över livets sista andetag men var de befriade lägger ned sin rikedom vet ingen. Hallon förråder sig i svartaste skogen genom sin doft men de dödas avlagda själsbörda förråder sig ej för något sökande och kan dock bevingad darra mellan betong eller atomer eller alltid där en plats är upplåten för ett klappande hjärta. När om försommaren Ur Dikter (1967) När om försommaren månen sänder ut hemliga tecken och liljornas kalkar utgjuter dofthimmel öppnar sig månget öra under syrsgnäll att lyssna till jordens kretsgång och de befriade andarnas språk. Men i drömmarna flyger fiskarna i luften och en skog rotar sig i rummets golvplankor. Men mitt i förtrollningen talar en klar och förundrad stämma: Värld, hur kan du fortsätta att driva ditt spel och föra tiden bakom ljuset Värld, man har kastat de små barnen som fjärilar vingfladdrande i elden och din jord har inte blivit kastad som ett ruttet äpple i den skräckuppjagade avgrunden Och solen och månen har fortsatt sin spatsertur två skelögda vittnen som ingenting sett. 23

Wolfgang Amadeus Mozart Ave verum corpus Den lilla motetten Ave verum corpus komponerade Mozart 1791 i kurorten Baden, utanför Wien. Manuskriptet tyder på att verket skrevs i stor hast, det är troligt att det tillkom på natten mellan den 17 och 18 juni. Beställare av verket var en viss Anton Stoll, skollärare och körledare i stadsförsamlingens huvudkyrka. Han var en vän av Mozarts musik och hade tidigare uppfört flera av hans kyrkliga verk. När denne nu besökte Baden för att installera hustrun Konstanze och sonen Carl, passade Stoll på att beställa ett verk av Mozart för en andakt i kyrkan. Förmodligen Kristi lekamen fest. Det blev den lilla motetten för fyrstämmig kör, stråkar och orgel, bara drygt tre minuter lång, det sista kyrkliga verk som Mozart fullbordade. - - - Claes M Cnattingius 24

Wolfgang Amadeus Mozart Ave verum corpus Ave verum corpus natum de Maria Virgine, vere passum immolatum in cruce pro homine. Cuius latus perforatum unda fluxit et sanguine; esto nobis praegustatum in mortis examine. Var hälsad sanna kropp, född av jungfru Maria, pinad och offrad på korset för människorna. Du, vars sida genomborrad, flödade av vatten och blod, var oss nära i dödens prövostund. 25

Radiokören Sopraner Susanne Carlström Lena Hillås-Söderström Pernilla Ingvarsdotter Johanna Nyström Helena Olsson Marika Scheele Ulla Sjöblom Helena Stefansson Helena Ströberg Altar Helena Bjarnle Charlotta Hedberg Inger Kindlund-Stark Agneta Klingberg Helena Lidén Marie Olhans Maria Streijffert Eva Wedin Tenorer Per-Gunnar Alpadie Per Björsund Mats Carlsson Niklas Engquist Nils Högman Fredrik Mattsson Jon Sjunnesson Conny Thimander Basar Hans Aniansson Mathias Brorson Rickard Collin Bengt Eklund Johan Pejler Östen Wall Lage Wedin Johan Wållberg 26

Sveriges Radios Symfoniorkester Violin I Ulf Forsberg 1:e konsertmästare Bernt Lysell 1:e konsertmästare Kjell Lysell 1:e konsertmästare Jannica Gustafsson Alt 1:e konsertmästare Ulrika Jansson 2:e konsertmästare Lars Stegenberg Christian Bergqvist Per Sporrong Leander Belladestino Alexandra Kramer Aleksander Migdal Olle Markström Gunnar Eklund Torbjörn Bernhardsson Lena Röjder Åsa Hallerbäck Thedéen Hanna Göran Per Hammarström Stanka Simeonova Svein Harald Martinsen Violin II Per Sandklef Torsten Nilsson Tore Jonsen Anders Nyman Eva Jonsson (tjl) Bo Söderström Tomas Andersson Jan Isaksson Ann-Marie Lysell (tjl) Veneta Zaharieva Blendulf (tjl) Saara Nisonen Öman Roland Kress Renate Klavina Martin Stensson Paul Waltman Frida Hallén Annette Mannheimer (vik) Dag Alin (vik) Roger Jonsson (vik) Viola Lars Arvinder Håkan Olsson Ingegerd Kierkegaard (tjl) Mikael Sjögren Leopold Rapoport Håkan Roos Mona Bengtsson (tjl) Hans Åkesson Kristina Arvinder (tjl) Elisabeth Arnberg Ranmo Tony Bauer (tjl) Ann Christin Ward Karin Dungel (vik) Annette Maxe (vik) Åsa Karlsson (vik) Catharina Skoog (vik) Cello Ola Karlsson, solocellist Jan-Erik Gustafsson, solocellist Ulrika Edström, Alt solocellist Helena Nilsson Staffan Bergström Kjell Bjurling Peter Molander Per Blendulf Johanna Sjunnesson Jana Boutani Åsa Strid Kontrabas Entcho Radoukanov Ingalill Hillerud Robert Röjder Martin Bergstrand Jan Dahlkvist Carina Sporrong Maria Johansson Peter Lysell Flöjt Tobias Carron Susanne Hörberg Anu Jämsä (även piccolaflöjt*) Per-Olof Sköld (även altflöjt*) Oboe Bengt Rosengren Ulf Bjurenhed Bo Eriksson (även engelskt horn*) Björn Uddén Klarinett Kjell-Inge Stevensson Niklas Andersson Dag Henriksson (även ess-klarinett*) Mats Wallin (även bas-klarinett*) Fagott Henrik Blixt Maj Widding Olle Eriksson (även kontrafagott*) Fredrik Ekdal (vik) Valthorn Hans Larsson Ivar Olsen Susan Sabin Tom Skog Rolf Nyquist Bengt Ny Trumpet Mark Schrello Joakim Agnas Mats-Olov Svantesson Torben Rehnberg Trombon Mikael Oskarsson Christer Torgé Göran Brink John Lingesjö (tjl) Mikael Lundqvist (vik) Tuba Lennart Nord Puka och Slagverk Tomas Nilsson Jan Huss Seppo Asikainen Mats Nilsson Pelle Jacobsson (vik) Harpa Lisa Viguier Piano Mårten Landström *Huvudansvarig för biinstrument 27

Kommande konserter Januari 2002 Lö 19/1 Körserien Februari 2002 On 6/2 Radiokören Sveriges Radios Symfoniorkester Manfred Honeck, dirigent Miah Persson, sopran Kristina Hammarström, alt Christian Elsner, tenor Carsten Stabell, bas W.A. Mozart: Ett Requiem, Mozart och döden i ord och toner (bearbetning M. Honeck) Lördag 19 januari kl 15.00 Berwaldhallen Biljetter: 195:- fr 7/1 Diplomkonsert Sveriges Radios Symfoniorkester Mats Rondin, dirigent Ilmari Hopkins, cello Andrej Nikolaev, violin Paganini: Violinkonsert Peters: Envoi Danielpour: Cellokonsert Onsdag 6 februari kl 19.00 Berwaldhallen Fri entré, inga biljetter behövs Må 11/2 Intima serien Matthias Goerne, baryton Leif Ove Andsnes, piano Brahms: Vier ernste Gesänge op. 121 med flera sånger Måndag 11 februari kl 18.00 Berwaldhallen Biljetter: 195:- fr 21/1 On 13/2 Favoritserien Sveriges Radios Symfoniorkester Olari Elts, dirigent Anu Jämsä, piccolaflöjt Respighi: Fåglarna Vivaldi: Konsert för piccolaflöjt Stravinskij: Pulcinellasvit Onsdag 13 februari kl 18.00 Berwaldhallen Biljetter: 40-170:- fr 28/1 Fr 22/2 Klasssikerserien Sveriges Radios Symfoniorkester Evgenij Svetlanov, dirigent Dmitri Makhtin, violin Maria Fontosh, sopran Chausson: Poème för violin och orkester Chausson: Poème de l amour et de la mer för sopran och orkester Chausson: Symfoni B-dur Fredag 22 februari kl 19.30 Berwaldhallen Biljetter: 50-245:- fr 4/2 Lö 23/2 Matinéserien On 6/3 To 7/3 Sveriges Radios Symfoniorkester Evgenij Svetlanov, dirigent Dmitri Makhtin, violin Maria Fontosh, sopran Chausson: Poème för violin och orkester Chausson: Poème de l amour et de la mer för sopran och orkester Chausson: Symfoni B-dur Lördag 23 februari kl 15.00 Berwaldhallen Biljetter: 50-245:- fr 4/2 Gästspel Orchestra Filharmonica della Scala Riccardo Muti, dirigent Rossini: Uvertyr Willhelm Tell Stravinskij: Féens kyss Beethoven: Symfoni nr 3, Eroica Onsdag 6 mars kl 18.00 Berwaldhallen Biljetter: 150-695:- fr 18/2 Torsdagsserien Sveriges Radios Symfoniorkester Radiokören Manfred Honeck, dirigent Bruckner: Motetter för kör a cappella O Olsson: Symfoni Torsdag 7 mars kl 18.00 Berwaldhallen Biljetter: 40-170:- fr 18/2 28