Sjunde avdelningen. Plaster och plastvaror; gummi och gummivaror. Allmänna anvisningar

Transkript

1 Sjunde avdelningen Plaster och plastvaror; gummi och gummivaror Allmänna anvisningar Anm. 1 Denna anmärkning behandlar klassificeringen av varor som föreligger i satser som består av två eller flera separata beståndsdelar, av vilka åtminstone någon omfattas av sjunde avd. Anmärkningen är emellertid tillämplig endast för satser vilkas beståndsdelar är avsedda att efter hopblandning ge en produkt enligt sjätte eller sjunde avd. Sådana satser skall klassificeras enligt det nummer som är tillämpligt för denna produkt, under förutsättning att beståndsdelarna uppfyller de villkor som är uppställda i punkterna a c i anmärkningen. Det bör observeras att varor i sådana satser som består av två eller flera separata beståndsdelar, av vilka åtminstone någon omfattas av sjunde avd., men som är avsedda att användas successivt utan att först blandas med varandra klassificeras med tillämpning av de allmänna tolkningsreglerna (i allmänhet regel 3 b). Beståndsdelarna i satser av sistnämnda slag, som inte föreligger i detaljhandelsförpackningar, klassificeras var för sig. Anm. 2 Varor enligt nr 3918 (golvbeläggningsmaterial och vägg- eller takbeklädnad av plast) och 3919 (självhäftande plattor etc. av plast) förs inte till 49 kap., även om de är försedda med sådant bokstavstryck e.d. eller med sådant bildtryck, som inte är av endast underordnad betydelse i förhållande till varornas huvudsakliga användning, utan klassificeras enligt nämnda nummer. Alla andra varor av plast eller gummi av de slag som är upptagna i denna avdelning förs till 49 kap., om de är försedda med tryck som inte är av endast underordnad betydelse i förhållande till deras huvudsakliga användning. 39:1

2 39 kap. Plaster och plastvaror Allmänna anvisningar I stort sett omfattar detta kapitel ämnen som kallas polymerer samt halvfabrikat och andra varor av sådana ämnen, under förutsättning att de inte är uteslutna enligt anm. 2 till kapitlet. Polymerer Polymerer består av molekyler som kännetecknas av upprepningen av en eller flera typer av monomera enheter. Polymerer kan bildas genom en reaktion mellan flera molekyler med samma eller olika kemisk uppbyggnad. Processen genom vilken polymerer bildas kallas polymerisation. I vid bemärkelse avses härmed i synnerhet följande typer av reaktioner: 1. additionspolymerisation, vid vilken enkla omättade molekyler med dubbelbindning reagerar med varandra så att de länkas samman utan att vatten eller andra biprodukter bildas. Härigenom uppstår en polymer molekylkedja som innehåller enbart kol-kolbindningar, vilket sker t.ex. vid framställning av polyeten av eten eller vid framställning av sampolymerisat av eten och vinylacetat av monomert eten och vinylacetat. Denna typ av polymerisation kallas ibland enbart polymerisation eller sampolymerisation, varvid dessa ord används i en mera begränsad betydelse; 2. omlagringspolymerisation, vid vilken molekyler med funktionella grupper som innehåller t.ex. oxygen-(syre-), nitrogen-(kväve-) eller svavelatomer reagerar med varandra genom att atomerna omgrupperas inom molekylen och molekylerna sammanlänkas utan att vatten eller andra biprodukter bildas. Härigenom uppstår en polymer molekylkedja i vilken de monomera enheterna hålls samman av eten-, amid-, uretan- eller andra bindningar. Så sker exempelvis när poly(oximetylen) (polyformaldehyd) framställs av formaldehyd, när polyamid-6 framställs kaprolaktam och när polyuretaner framställs av en polyol och ett diisocyanat. Denna typ av polymerisation kallas också polyaddition; 3. kondensationspolymerisation, vid vilken molekyler med funktionella grupper som innehåller t.ex. oxygen-(syre-), nitrogen-(kväve-) eller svavelatomer reagerar med varandra genom en kondensationsreaktion, varvid vatten eller andra biprodukter bildas. Härigenom uppstår en polymer molekylkedja i vilken de monomera enheterna hålls samman av eter-, ester-, amid- eller andra bindningar. Så sker exempelvis när poly(etentereftalat) framställs av etylenglykol och tereftalsyra och när polyamid-6,6 framställs av hexametylendiamin och adipinsyra. Denna typ av polymerisation kallas också kondensation eller polykondensation. Polymerer kan kemiskt modifieras. Som exempel kan nämnas lorering av polyeten eller poly(vinylklorid), klorsulfonering av polyeten, acetylering eller nitrering av cellulosa och hydrolys av poly(vinylacetat). Förkortningar för polymerer Många polymerer som är beskrivna i detta kapitel är också kända genom sina förkortningar. Nedan följer en lista på några av de mest använda förkortningarna: ABS CA Akrylnitril-butadien-styren sampolymer Cellulosaacetat CAB Cellulosaacetatbutyrat CP Cellulosapropionat CMC Karboximetylcellulosa CPE Klorerad polyeten EVA Eten vinylacetat sampolymer HDPE Hög-densitet polyeten LDPE Låg-densitet polyeten LLDPE Linjär låg-densitet polyeten PBT Poly(butentereftalat) PDMS PE Polydimetylsiloxan Polyeten 39:2

3 PEOX Poly(etylenoxid) (polyoxietylen) PET Poly(etentereftalat) PIB Polyisobuten PMMA Poly(metylmetakrylat) PP Polypropen PPO Poly(fenylenoxid) PPOX Polypropylenoxid (polyoxipropylen) PPS Poly(fenylensulfid) PS Polystyren PTFE Polytetrafluoreten PVAC Poly(vinylacetat) PVAL Poly(vinylalkohol) PVB Poly(vinylbutyral) PVC Poly(vinylklorid) PVDF Poly(vinylidenfluorid) PVP Poly(vinylpyrrolidon) SAN Styren-akrylnitril sampolymer Det bör observeras att kommersiella polymerer ibland innehåller fler monomerer än de som betecknas med sina förkortningar [t.ex. linjär låg-densitet polyeten (LLDPE), vilken i huvudsak är en etenpolymer även innehållande små mängder (ofta mer än 5 %) alfaolefinmonomerer>). Vidare behöver inte de relativa mängderna av monomererna i en polymer vara i samma följd som de angivits i förkortningen (t.ex. sampolymeren akrylnitril-butadien-styren (ABS) innehåller styren som dominerande monomer. Förkortningar för polymerer bör därför endast tjäna som vägledning. Under alla förhållanden skall klassificeringen bestämmas genom tillämpning av anmärkningar och kompletterande anmärkningar till kapitlet i fråga och på basis av den relativa sammansättningen av monomererna i en polymer (se anm. 4 och kompletterande anm. 1 till detta kapitel). Plast Ordet "plast" definieras i anm. 1 till detta kapitel som sådana material enligt nr som kan eller har kunnat formas (antingen i polymerisationsögonblicket eller i ett senare stadium) under yttre påverkan (vanligen av värme och tryck, i vissa fall i närvaro av ett lösningsmedel eller ett mjukningsmedel) genom gjutning, strängsprutning, valsning eller någon annan process till former som bibehålls när den yttre påverkan upphör. I hela tulltaxan skall ordet "plast" även avse vulkanfiber. Detta ord avser emellertid inte material som anses utgöra textilmaterial enligt elfte avd. Det bör observeras att denna definition av "plast" är tillämplig i hela tulltaxan. Ordet "polymerisation" används i denna definition i vid bemärkelse och betecknar vilken som helst metod att bilda en polymer, inbegripet additionspolymerisation, omlagringpolymerisation (polyaddition) och kondensationspolymerisation (polykondensation). Om ett material enligt detta kapitel genom värmebehandling kan göras mjukt på nytt och formas till artiklar, t.ex. genom gjutning, och sedan göras hårt genom att avkylas, betecknas det som "termoplastiskt". Om det kan överföras eller redan har överförts till en icke smältbar produkt genom kemisk eller fysikalisk påverkan (t.ex. genom värme) betecknas det som "värmehärdande". Plast kan användas för ett nästan obegränsat antal ändamål och många plastprodukter klassificeras enligt andra kapitel i tulltaxan (se anm. 2 till detta kapitel). Kapitlets huvudsakliga indelning Kapitlet är indelat i två underavdelningar. Underavdelning I omfattar polymerer i obearbetad form och underavdelning II omfattar avklipp och annat avfall av plast, plastskrot, halvfabrikat av plast samt artiklar av plast eller andra polymerer. Av produkterna enligt underavdelning I, som alltså omfattar polymerer i obearbetad form, erhålls de produkter som omfattas av nr genom kemisk syntes, medan de som omfattas av nr 3912 och 3913 antingen är naturliga polymerer eller erhålls genom kemisk behandling av sådana polymerer. Nr 3914 omfattar jonbytare på basis av polymerer enligt nr :3

4 I underavdelning II omfattar nr 3915 avklipp och annat avfall av plast samt plastskrot. Nr omfattar halvfabrikat av plast eller särskilt nämnda artiklar av plast. Nr 3926 är en slumprubrik som omfattar varor, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, av plast eller av andra material enligt nr Omfattningen av nr Omfattningen av dessa nummer regleras av anm. 3 till detta kapitel. Dessa nummer tillämpas endast för varor som har framställts genom kemisk syntes och som motsvarar någon av följande beskrivningar: a) flytande syntetiska polyolefiner, vilka utgör polymerer som erhålls av eten, propen, butener eller andra olefiner. De klassificeras enligt nr 3901 eller 3902 under förutsättning att de ger mindre än 60 volymprocent destillat vid 300 C, omräknat till millibar vid destillation under reducerat tryck; b) lågpolymeriserade hartser av kumaronindentyp, vilka erhålls genom sampolymerisation av blandningar av monomerer (inbegripet kumaron eller inden) som härrör från stenkolstjära (nr 3911); c) andra syntetiska polymerer med ett genomsnitt av minst 5 monomera enheter som bildar en obruten kedja. Till denna grupp hör plaster enligt definitionen i anm. 1 till detta kapitel; För beräkning av det genomsnittliga antalet monomera enheter enligt anm. 3 c till 39 kap., kan polykondensat och vissa omlagringspolymerer innehålla mer än ett slags monomera enheter, vilka var och en har olika kemisk sammansättning. En monomer enhet är den största strukturenhet som en enkel monomermolekyl bidrar med vid en polymerisationsprocess. En sådan monomer enhet får inte förväxlas med den regelbundet återkommande strukturenhet som karakteriserar polymeren och inte heller med ordet monomer, varmed avses en enkel molekyl av vilken polymerer kan byggas upp. Exempel: a) Poly(vinylklorid) Följande kedja omfattar tre monomera enheter: -CH 2 -CHCl-CH 2 -CHCl-CH 2 -CHCl monomer monomer enhet regelbundet återkommande strukturenhet vinylklorid -CH 2 -CHCl- -CH 2 -CHCl (CH 2 =CHCl) (I detta fall är den monomera enheten och den regelbundet återkommande strukturenheten identiska.) 39:4

5 b) Polyamid-6,6 Följande kedja omfattar fyra monomera enheter: O O O O NH (CH 2 ) 6 NH C (CH 2 ) 4 C NH (CH 2 ) 6 NH C (CH 2 ) 4 C monomerer monomera enheter hexametylendiamin ( NH 2 (CH 2 ) 6 NH 2 ) NH (CH 2 ) 6 NH och och adipinsyra O O (HOOC (CH 2 ) 4 COOH) C (CH 2 ) 4 C regelbundet återkommande strukturenhet O O NH (CH 2 ) 6 NH C (CH 2 ) 4 C (I detta fall ingår två olika monomera enheter och den regelbundet återkommande strukturenheten består av en av vardera.) c) Sampolymerisat av eten och vinylacetat Följande kedja omfattar sex monomera enheter: CH 2 CH 2 CH 2 CH CH CH 2 CH 2 CH 2 CH CH 2 CH 2 CH 2 AcO OAc OAc (där Ac motsvarar CH 3 C ) O monomerer monomera enheter regelbundet återkommande strukturenhet eten (CH 2 =CH 2 ) CH 2 CH 2 och och CH 2 CH Oac (*) vinylacetat (CH 2 =CH OAc) (*) I detta fall är de monomera enheterna slumpmässigt ordnade och man kan inte tala om någon regelbundet återkommande strukturenhet. d) silikoner, vilka utgör inte kemiskt definierade produkter och som i molekylen innehåller mer än en kisel-oxygen-kiselbindning och dessutom organiska grupper som är bundna vid kiselatomerna genom direkta kisel-kolbindningar (nr 3910); 39:5

6 e) resoler (nr 3909) och andra prepolymerer. Prepolymerer är produkter som karakteriseras av en viss upprepning av monomera enheter men kan dock innehålla monomerer som inte har reagerat med varandra. Prepolymerer används normalt inte som sådana utan är avsedda att omvandlas till polymerer med högre molekylvikt genom ytterligare polymerisation. Därför täcker inte begreppet "prepolymerer" färdiga produkter, såsom diisobutener (nr 2710) eller poly(oxietylen) (polyoxietylenglykol) med mycket låg molekylvikt (nr 3824). Som exempel på prepolymerer kan nämnas epoxider som är baserade på bisfenol A eller fenolformaldehyd, epoxiderade med epiklorhydrin, samt polymeriserade isocyanater. Sampolymerer och polymerblandningar Ordet "sampolymerer" definieras i anm. 4 till detta kapitel såsom polymerer i vilka halten av någon enskild monomer enhet inte uppgår till 95 viktprocent eller mer av det totala polymerinnehållet. Sålunda skall t.ex. en polymer som består av 96 % propylen som monomer enhet och 4 % andra olefinmonomerer inte klassificeras som sampolymer. Sampolymerer omfattar sampolykondensat, sampolyadditionsprodukter, segmentpolymerer och och ymppolymerer. Segmentpolymerer är sampolymerer, som består av åtminstone två anslutna polymersekvenser, som har olika monomera sammansättningar (t.ex. en sampolymer av eten och propen innehållande alternerande segment av polyeten och polypropen). Ymppolymerer är sampolymerer som består av huvudkedjor som har sidokedjor med annan monomer sammansättning, t.ex. styren-butadien-sampolymer- ymp- polystyren (en polyestyren ympad på en styren-butadien-sampolymer) och polybutadien- ymp- styren-akrylnitrilsampolymer. Klassificeringen av sampolymerer (inbegripet sampolykondensat, sampolyadditionsprodukter, segmentpolymerer och ymppolymerer) och polymerblandningar regleras av anm. 4 till detta kapitel. Om inte annat följer av numrens lydelse skall sådana produkter klassificeras enligt det nummer som omfattar polymerer av den monomera enhet som viktmässigt dominerar över varje annan monomer enhet som varan är uppbyggd av. Vid tillämpning av denna bestämmelse skall monomera enheter vilkas polymerer omfattas av samma nummer räknas samman, som om de vore en enda monomer enhet. Om ingen monomer enhet (eller grupp av monomera enheter vilkas polymerer omfattas av samma nummer) dominerar, skall sampolymerer och polymerblandningar klassificeras enligt det nummer som står sist i tulltaxan av dem som kan komma i fråga. Sålunda skall t.ex. en vinylklorid-vinylacetatsampolymer som innehåller 55 % av den monomera enheten vinylklorid klassificeras enligt nr 3904 medan en som innehåller 55 % av den monomera enheten vinylacetat klassificeras enligt nummer En sampolymer som består av 45 % eten, 35 % propen och 20 % isobuten klassificeras enligt nr 3902, eftersom de monomera enheterna propen och isobuten, vilkas polymerer omfattas av 3902, utgör 55 % av sampolymeren och tillsammans dominerar över den monomera enheten eten. En polymerblandning sammansatt av 55 % polyuretan, baserad på toluendiisocyanat och en polyeterpolyol, och 45 % poly(oxixylylen) ska klassificeras enligt nr 3909, eftersom de monomera enheterna i polyuretan dominerar över dem i poly(oxixylylen) polyetern. Enligt definitionen av polyuretaner ska alla monomera enheter av en polyuretan, inklusive de från polyeterpolyolen som bildar en del av polyuretanen, klassificeras tillsammans som monomera enheter enligt nummer Kemiskt modifierade polymerer Kemiskt modifierade polymerer, dvs. sådana i vilka endast sidokedjor (bihang) till huvudkedjan har förändrats genom kemisk reaktion, skall klassificeras enligt det nummer som är tillämpligt för den omodifierade polymeren (se anm. 5 till detta kapitel). Denna bestämmelse gäller inte för ymppolymerer. Sålunda klassificeras t.ex. klorerad polyeten och klorsulfonerad polyeten enligt nummer Polymerer som kemiskt modifierats för att bilda reaktiva epoxigrupper så att de övergått till epoxihartser (se anv. till 3907) ska klassificeras enligt nr T.ex. ska fenolharts kemiskt modifierad med epiklorhydrin klassificeras som epoxiharts och inte som kemiskt modifierad fenolharts enligt :6

7 En polymerblandning i vilken någon av de ingående polymererna blivit kemiskt modifierad bedömmes vara fullständigt kemiskt modifierad. Obearbetad form Nr omfattar endast varor i obearbetad form. Uttrycket "obearbetad form" är definierat i anm. 6 till detta kapitel. Därmed avses endast produkter i följande former: 1. Vätskor och pastor. Dessa kan bestå av baspolymeren, vilken måste härdas genom värme eller på annat sätt för att bilda det färdiga materialet eller kan utgöra dispersioner (emulsioner och suspensioner) eller lösningar av ohärdat eller delvis härdat material. Förutom ämnen som är nödvändiga för härdningen, såsom härdare (tvärbindningsmedel) eller andra ämnen som deltar i reaktionen samt acceleratorer, kan dessa vätskor eller pastor innehålla andra ämnen, såsom mjukningsmedel, stabilisatorer, fyllmedel och färgämnen, vilka huvudsakligen är avsedda att ge de färdiga produkterna speciella fysiska egenskaper eller andra önskvärda kännetecken. Vätskorna och pastorna används för gjutning, strängsprutning etc. och som impregneringsmedel, ytbeläggningsmedel, baser för färger och lacker, lim, förtjockningsmedel, flockningsmedel etc. När tillsatsen av vissa ämnen medför att produkter bildas som motsvarar beskrivningen i ett nummer med mera specificerad varubeskrivning i någon annan del av tulltaxan omfattas de inte längre av 39 kap. Så är exempelvis fallet med: a) beredda lim och klister se uteslutning i slutet av dessa allmänna anvisningar; b) beredda tillsatsmedel för mineraloljor (nr 3811). Det bör också observeras att lösningar (andra än kollodium) som består av någon av de produkter som är upptagna i nr i organiska lösningsmedel, i vilka lösningsmedlets vikt överstiger 50 % av lösningens vikt, är undantagna från detta nummer och klassificeras enligt nr 3208 (se anm. 2 e till detta kapitel). Flytande polymerer utan lösningsmedel, som är klart igenkännliga som avsedda att användas enbart som lacker klassificeras enligt nr När denna förutsättning inte är uppfylld, förs de till detta kapitel. Polymerer i obearbetad form som har blandats med tillsatsmedel, vilket gör varan uttryckligen lämpad att användas som utfyllnings- eller tätningsmedel, klassificeras enligt nummer Pulver, korn och flingor. I dessa former används produkterna som press- och sprutmassor, för tillverkning av lacker, lim etc. och som förtjockningsmedel, flockningsmedel etc. De kan bestå av icke mjukgjorda material, som mjukgörs i samband med pressningen, sprutningen eller härdningen, eller av material som redan har försatts med mjukningsmedel. I dessa produkter kan också ingå fyllmedel (t.ex. trämjöl, cellulosa, textilfibrer, mineralämnen eller stärkelse), färgämnen eller andra ämnen som är omnämnda i punkt 1 ovan. Pulver kan också användas t.ex. för ytbetäckning av föremål med hjälp av värme och ibland statisk elektricitet. 3. Block av oregelbunden form, klumpar o.d., även innehållade fyllmedel, färgämnen eller andra ämnen som är omnämnda i punkt 1 ovan. Block av regelbunden geometrisk form anses inte ha obearbetad form utan omfattas av uttrycket "plattor, duk, film, folier och remsor" (se anm. 10 till detta kapitel). Avklipp och annat avfall samt skrot av ett enda termoplastiskt material som har omvandlats till obearbetad form klassificeras enligt nr (efter materialets beskaffenhet) och inte enligt nr 3915 (se anm. 7 till detta kapitel). Rör och slangar Uttrycket "rör och slangar", som används i nr 3917, är definierat i anm. 8 till detta kapitel. Plattor, duk, film, folier och remsor enligt nr 3920 och 3921 Uttrycket "plattor, duk, film, folier och remsor", som används i nr 3920 och 3921, är definierat i anm. 10 till detta kapitel. Sådana plattor etc., även ytbehandlade (inbegripet sådana som är nedskurna till kvadratisk eller rektangulär form), vilka har kantslipats, borrats, frästs, fållats, snotts, inramats eller på annat sätt bearbetats eller vilka har skurits ned till annan än kvadratisk eller rektangulär form, klassificeras i allmänhet enligt nr 3918, 3919 eller :7

8 Cellplast Cellplast är plast med många små hålrum (endera öppna, slutna eller båda delarna), vilka är finfördelade i hela massan. Cellplast inbegriper skumplast, expanderad plast och mikroporös eller mikrocellplast. Den kan vara mjuk eller hård. Cellplast framställs genom en mängd olika metoder. Dessa tillverkningsmetoder består i att man förenar en gas med plasten (t.ex. genom mekanisk blandning, förgasning av ett lösningsmedel med låg kokpunkt eller nedbrytning av ett gasframkallande ämne) eller genom att blanda plasten med ihåliga mikrokulor (t.ex. glas eller fenolharts) eller genom att sintra plastgranulat eller blanda plasten med vatten eller ett lösningsmedel som har lakat ur lösliga delar av plasten och därigenom efterlämnar blåsor. Kombinationer av plast och textilvara Vägg- och takbeklädnad av plast, som uppfyller villkoren i anm. 9 till detta kapitel, klassificeras enligt nr I annat fall regleras klassificeringen av kombinationer av plast och textilvara huvudsakligen av anm. 1 h till elfte avd., anm. 3 till 56 kap. och anm. 2 till 59 kap. Följande produkter omfattas också av 39 kap.: a) filt som är impregnerad, överdragen, belagd eller laminerad med plast och som innehåller högst 50 viktprocent textilmaterial samt filt som är helt inbäddad i plast; b) textilvävnader och bondad duk som är antingen helt inbäddade i plast eller helt överdragna eller belagda på båda sidor med detta material, under förutsättning att ett sådant överdrag eller en sådan beläggning kan ses med blotta ögat, varvid hänsyn inte skall tas till eventuellt uppkommen färgförändring; c) textilvävnader som är impregnerade, överdragna, belagda eller laminerade med plast, vilka inte utan att brytas kan böjas för hand runt en cylinder med en diameter av 7 mm vid en temperatur mellan 15 C och 30 C; d) plattor, duk och remsor av porös plast i förening med textilvävnader (enligt definition i anmärkning 1 till kapitel 59), filt eller bondad duk, i vilka textilvaran utgör enbart förstärkning. I detta avseende anses omönstrade, oblekta, blekta eller enfärgade textilvaror, filt eller bondad duk utgöra förstärkning när de endast anbringats på ena sidan av dessa plattor, duk eller remsor. Mönstrade, tryckta eller särskilt utformade textilvaror (t.ex. reliefstruktur) eller speciella produkter, såsom luggvaror, tyll och spetsar och textilprodukter enligt nr 5811, anses ha en funktion utöver enbart förstärkning. Plattor, duk och remsor av porös plast i förening med textilvara på båda sidor, oavsett textilvarans karaktär, omfattas inte av detta kapitel (i allmänhet nr 5602, 5603 eller 5903). Kombinationer av plast och andra material än textilvara Detta kapitel omfattar också följande produkter, oavsett om de har erhållits genom en enda arbetsoperation eller genom flera på varandra följande operationer, under förutsättning att de uppkomna produkterna har bibehållit sin karaktär av plastprodukter: a) plattor, duk etc. som är försedda med i plastmassan inbäddad armering eller nätinlägg av annat material (metalltråd, glasfiber etc.); b) plattor, duk etc. av plast med mellanlägg av annat material, såsom metallfolie, papper eller papp. Kapitlet omfattar inte varor som består av papper eller papp belagda med ett tunt skyddande lager av plast på båda sidor, under förutsättning att de bibehåller sin huvudsakliga karaktär av papper eller papp (i allmänhet nr 4811); c) pappersförstärkta, laminerade plastplattor samt varor som består av ett skikt av papper eller papp som är överdraget eller belagt med ett plastskikt med en tjocklek som är mer än hälften av varans totala tjocklek samt varor av sådana material, andra än tapeter enligt nr 4814; d) varor som består av glasfiber eller av lager av papper, som har impregnerats med plast och sedan pressats samman, under förutsättning att de är hårda och styva. (Om de däremot mera har karaktär av papper eller glasfibervara, klassificeras de alltefter beskaffenheten enligt 48 eller 70 kap.) Ovanstående gäller i tillämpliga delar också för enfibertråd, stavar, stänger, profiler, rör och slangar samt utformade artiklar. 39:8

9 Det bör observeras att duk och nät av oädel metall som endast har doppats i en plastlösning förs till femtonde avd., även om maskorna har blivit utfyllda vid doppningen. Plattor och skivor som består av både trä- och plastskikt förs till detta kapitel om träet utgör endast en förstärkning eller ett underlag för plasten. Om plasten däremot endast är av underordnad betydelse (t.ex. bildar ett underlag för ett fint faner), förs varan till 44 kap. Det kan i detta sammanhang påpekas att byggnadsplattor som består av trä- och plastskikt i regel klassificeras enligt 44 kap. (se allm. anv. till detta kapitel). * * * Utöver de varor som enligt anm. 2 inte omfattas av detta kapitel omfattar kapitlet inte heller: a) koncentrerade dispersioner av färgämnen i plast, vilka har karaktär av produkter enligt 32 kap.; se t.ex. anv. till nr 3204 (avsnitt I, punkt C beträffande koncentrerade dispersioner av färgämnen i plast och avsnitt II, punkt 2 angående organiska luminoforer, t.ex. rodamin B, i plast), anv. till 3205 (sjunde stycket angående koncentrerade dispersioner av substratpigment i plast) och anv. till nr 3206 (avsnitt A, femte stycket punkt a angående koncentrerade dispersioner av andra färgämnen i plast); b) preparat som är speciellt beredda för att användas som lim eller klister, består av polymerer eller blandningar därav enligt nr och som, frånsett tillåtna tillsatser till produkter enligt 39 kap. (fyllmedel, mjukmedel, lösningsmedel, pigment etc.) innehåller andra tillsatta ämnen, som inte omfattas av detta kapitel (t.ex. vaxer) samt varor enligt nr som är förpackade för försäljning i detaljhandeln som lim eller klister i förpackningar med en nettovikt av högst 1 kg (nr 3506); c) plastvaror (andra än varor enligt nr 3918 och 3919) som är försedda med sådant bokstavstryck e.d. eller med sådant bildtryck, som inte är av endast underordnad betydelse i förhållande till varornas huvudsakliga användning (49 kap.). Anmärkning till undernummer Anmärkning 1 Denna anmärkning reglerar klassificeringen av polymerer (inräknat sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och blandningar av polymerer enligt de olika undernumren. Innan dessa produkter kan klassificeras enligt något undernummer, måste de emellertid först klassificeras enligt sitt rätta tulltaxenummer med tillämpning av bestämmelserna i anm. 4 och 5 till detta kapitel (se allm. anv. till detta kapitel). Klassificering av polymerer (inräknat sampolymerer) och kemiskt modifierade polymerer Enligt anmärkning till undernummer, anm. 1, ska polymerer (inräknat sampolymerer) och kemiskt modifierade polymerer klassificeras enligt bestämmelserna i stycke a) eller b) till anmärkningen, beroende på om det finns eller inte finns ett undernummer med texten "andra slag" eller "andra" i samma serie av undernummer. Ett undernummer benämnt "andra slag" eller "andra" inkluderar inte undernummer som t.ex. "andra polyestrar" eller "av andra plaster". Uttrycket "i samma serie" syftar på undernummer på samma nivå, dvs. den nivå som motsvarar de fem första siffrorna i det statistiska numret (nivå 1) eller den nivå som motsvarar de sex första siffrorna i det statistiska numret (nivå 2) (se anv. till "Allmänna regler för tolkning av tulltaxan, Regel 6). Det bör noteras att vissa tulltaxenummer (t.ex. nr 3907) innehåller båda typerna av serier av undernummer. A. Klassificering då det finns ett undernummer med texten "andra slag" eller "andra" i samma serie av undernummer 1. Stycke a) punkt 1 till anm. till undernummer förklarar polymerer med prefixet "poly" (t.ex. polyetylen och polyamid-6,6) såsom varande de i vilka den ingående monomera enheten eller enheterna av nämnda polymer sammantaget uppgår till minst 95 viktprocent av det totala polymerinnehållet. Vid fall av nämnda grupper av polymerer betecknade med prefixet "poly" (t.ex. polyterpener enligt undernummer ), ska alla monomera enheter som föres till samma grupp (t.ex. olika terpenmonomera enheter om det handlar om polyterpener) uppgå till minst 95 viktprocent av polymeren. Det bör betonas att denna definition endast avser polymerer till undernummer som har en underrubrik "andra slag" eller "andra" i samma serie. Sålunda ska t.ex. en polymer som består av 96 % av den monomera enheten etylen och 4 % av den monomera enheten propylen och med en specifik vikt av minst 0,94 (följaktligen en polymer enligt 3901 enligt 39:9

10 tillämpning av anm. 4 till detta kapitel), klassificeras som polyetylen enligt undernummer eftersom den monomera enheten etylen uppgår till mer än 95 % av det totala polymerinnehållet och det dessutom finns en underrubrik, "andra slag", i samma serie. Ovanstående definition av polymerer med prefixet "poly", då det tillämpas på poly(vinylalkohol), kräver inte att minst 95 viktprocent av de monomera enheterna är "vinylalkohol". Dock krävs det att de monomera enheterna av vinylacetat och vinylalkohol tillsammans uppgår till minst 95 viktprocent av polymeren. 2. Stycke a) punkt 2 till anm. till undernummer berör klassificeringen av produkter enligt undernummer , , och Sampolymerer som klassificeras enligt dessa fyra undernummer måste ha minst 95 viktprocent av de i polymeren ingående monomera enheterna nämnda i undernumret. Sålunda ska t.ex. en sampolymer som består av 61 % vinylklorid, 35 % vinylacetat och 4 % maleinsyraanhydrid som monomera enheter (en polymer enligt 3904) klassificeras som sampolymer av vinylkloridvinylacetat enligt undernummer eftersom de monomera enheterna vinylklorid och vinylacetat tillsammans uppgår till 96 % av det totala polymerinnehållet. Å andra sidan ska en sampolymer som består av 60 % styren, 30 % akrylnitril och 10 % vinyltoluen som monomera enheter (följaktligen en polymer enligt 3903) klassificeras enligt undernummer ("andra slag") och inte enligt undernummer eftersom de monomera enheterna styren och akrylnitril tillsammans endast uppgår till 90 % av det totala polymerinnehållet. 3. Stycke a) punkt 3 till anm. till undernummer berör klassificeringen av kemiskt modifierade polymerer. Dessa polymerer ska klassificeras enligt undernummer nämnda "andra slag" eller "andra", förutsatt att de kemiskt modifierade polymererna inte är särskilt nämnda i något annat undernummer. Konsekvensen av denna anmärkning är att kemiskt modifierade polymerer inte klassificeras enligt samma undernummer som icke modifierade polymerer, om inte den icke modifierade polymeren kan klassificeras enligt ett undernummer med texten "andra slag" eller "andra". Sålunda ska t.ex. klorerad eller klorsulfonerad polyetylen (kemiskt modifierad polyetylen enligt 3901) klassificeras enligt ("andra slag"). Å andra sidan ska poly(vinylalkohol), som erhålls genom hydrolys av poly(vinylacetat), klassificeras enligt undernummer , där den är speciellt nämnd. 4. Stycke a) punkt 4 till anm. till undernummer. Polymerer som inte kan klassificeras enligt bestämmelserna i punkterna 1, 2, 3 och 4 till stycke a) ska klassificeras enligt undernummer med texten "andra" eller "andra slag", såvida det inte finns en mer specifik underrubrik i den serie av undernummer som kan komma i fråga, vilken innefattar polymerer av den monomera enhet som viktmässigt dominerar över varje annan monomer enhet. Av denna anledning ska de monomera enheterna i polymerer enligt samma undernummer räknas samman. Endast ingående monomera enheter i polymerer enligt samma serie av undernummer som kan komma i fråga ska jämföras. Texterna i "sådana specifika underrubriker" lyder "polymerer av x", "sampolymerer av x" eller "xpolymerer" (t.ex. sampolymerer av propen (nr ), fluorhaltiga polymerer (nr och ). För att klassificeras enligt dessa undernummer behövs det endast att den i underrubriken nämnda monomera enheten dominerar över varje annan enstaka monomer enhet i den serie som kan komma i fråga. Med detta menas att den i underrubriken nämnda monomera enheten inte behöver uppgå till mer än 50 % av det totala polymerinnehållet i den serie som kan komma i fråga. Sålunda ska t.ex. en sampolymer av etylen och propylen bestående av 40 % etylen och 60 % propylen som monomera enheter (en polymer enligt 3902) klassificeras enligt som en sampolymer av propylen eftersom propylen är den enda ingående monomera enheten som man ska ta hänsyn till. Likaså ska en sampolymer som består av 45 % etylen,35 % propylen och 20 % isobutylen som monomera enheter (en polymer enligt 3902) klassificeras enligt , eftersom endast de monomera enheterna av propylen och isobutylen ska jämföras (den monomera enheten etylen ska lämnas utan avseende) och den monomera enheten av propylen dominerar över den monomera enheten isobutylen. Å andra sidan ska en sampolymer bestående av 45 % etylen, 35 % isobutylen och 20 % propylen som monomera enheter (en polymer enligt 3902) klassificeras enligt , eftersom endast de monomera enheterna av isobutylen och propylen ska jämföras och den monomera enheten av isobutylen dominerar över propylen som monomer enhet. B. Klassificering då det inte finns något undernummer med texten "andra slag" eller "andra" i samma serie 1. Stycke b) punkt 1 till anm. till undernummer styr klassificering av polymerer till de undernummer som täcker polymerer av en monomer enhet som viktmässigt dominerar över varje annan ingående sammonomer enhet, då det inte finns något undernummer nämnt "andra slag" eller "andra" i samma serie. Av denna anledning ska de i polymeren ingående monomera enheterna som klassificeras enligt samma undernummer räknas tillsammans. 39:10

11 Detta är samma klassificeringsmetod som beskrivs i anm. 4 till detta kapitel för klassificering av polymerer enligt tulltaxenummer. Begreppet viktdominans av en monomer enhet tillämpas, utom då en polymer innehåller monomera enheter som faller utanför den serie av undernummer som kan komma i fråga. Vid sådana tillfällen ska endast de monomera enheter jämföras som kan relateras till polymererna i de serier av undernummer som kan komma i fråga. Sålunda ska t.ex. sampolykondensat av karbamid och fenol med formaldehyd (polymer enligt 3909) klassificeras enligt om karbamiden dominerar över fenolen som monomera enheter, och enligt om fenolen dominerar, eftersom det inte finns något undernummer nämnt "andra slag" eller "andra" i samma serie av undernummer. Det bör noteras att definitionen av polymerer med prefixet "poly" under anm. A. stycke a) punkt 1 inte kan appliceras på undernummer enligt denna kategori. Sålunda ska t.ex. sampolymerer innehållande monomera enheter av både polykarbonat och poly(etylentereftalat) klassificeras enligt om den förra dominerar och enligt on den senare dominerar, eftersom det inte finns något undernummer nämnt "andra slag" eller "andra" i samma serie av undernummer. 2. Stycke b) punkt 2 till anm. till undernummer berör klassificeringen av kemiskt modifierade polymerer. Dessa ska klassificeras enligt samma undernummer som den icke modifierade polymeren då det inte finns något undernummer nämnt "andra" i den serie av undernummer som kan komma i fråga. Sålunda ska t.ex. acetylerad fenoplast (polymer enligt 3909) klassificeras enligt som fenoplast, eftersom det inte finns något undernummer nämnt "andra" i samma serie. Klassificering av polymerblandningar Det sista stycket under anmärkning till undernummer, anm. 1 berör klassificeringen av polymerblandningar. Dessa ska klassificeras enligt samma undernummer som polymerer som erhållits av samma monomera enheter i samma proportioner. Följande exempel illustrerar klassificeringen av polymerblandningar: En polymerblandning med en specifik vikt av mer än 0.94 bestående av 96 % polyetylen och 4 % polypropylen ska klassificeras enligt som polyetylen eftersom den monomera enheten etylen uppgår till mer än 95 % av polymerinnehållet. En polymerblandning bestående av 60 % polyamid-6 och 40 % polyamid-6,6 ska klassificeras enligt ("andra slag") eftersom ingen av de ingående monomera enheterna uppgår till minst 95 viktprocent av det totala polymerinnehållet. En blandning av polypropylen (45 %), poly(butylentereftalat) (42 %) och poly(etylenisoftalat) (13 %) ska klassificeras enligt 3907 eftersom de ingående monomera enheterna av de två polyestrarna tillsammans viktmässigt dominerar över den monomera enheten propylen. De monomera enheterna av poly(butylentereftalat) och poly(etylenisoftalat) ska bedömas utan hänsyn till hur de kombinerats i enskilda polymerer i blandningen. I detta fall är en av de monomera enheterna i poly(etylenisoftalat) och en annan i poly(butylentereftalat) samma monomera enheter som de ingående monomera enheterna i poly(etylentereftalat). Blandningen ska dock klassificeras enligt eftersom, med hänsyn endast till de monomer enheterna av polyester, dominerar de ingående monomera enheterna av "andra polyestrar", i korrekt stökiometriska proportioner, viktmässigt över poly(etylentereftalat) som monomer enhet. 39:11

12 UNDERAVDELNING I Polymerer i obearbetad form 3901 Polymerer av eten, i obearbetad form Polyeten med en specifik vikt av mindre än 0,94 (LD) Polyeten med en specifik vikt av minst 0,94 (HD) Sampolymerer av eten och vinylacetat Andra slag Detta nummer omfattar polyeten och kemiskt modifierat polyeten (t.ex. klorerat polyeten och klorsulfonerat polyeten). Det omfattar också sampolymerer med eten (t.ex. sampolymerer av eten och vinylacetat eller av eten och propen), i vilka eten är den dominerande monomera enheten. I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel. Polyeten är ett genomskinligt material, som har mycket vidsträckt användning. LD-polyeten (LDPE), dvs. polyeten med en specifik vikt vid 20 C av mindre än 0,94 (beräknad på polymeren utan tillsatser), används i stor utsträckning som förpackningsfilm, särskilt för livsmedel, som överdrag på papper, fiberskivor, aluminiumfolie etc., för elektrisk isolering samt för tillverkning av hushållsartiklar, leksaker etc. Numret omfattar också linjär LDpolyeten (LLDPE). HD-polyeten (HDPE) är sådant polyeten som har en specifik vikt vid 20 C av minst 0,94 (beräknad på polymeren utan tillsatser). Det används vid tillverkning av en mängd formblåsta eller formsprutade artiklar, vävda säckar, bensin- och oljebehållare, strängsprutade rör etc. Sampolymerer av eten och vinylacetat används exempelvis i kapsyler, som foder i pappkartonger och som krympfolie. Numret omfattar inte: a) flytande syntetisk polyeten som inte uppfyller villkoren i anm. 3 a till detta kapitel (nr 2710); b) polyetenvax (nr 3404) Polymerer av propen eller av andra olefiner, i obearbetad form Polypropen Polyisobuten Sampolymerer med propen Andra slag Detta nummer omfattar polymerer av alla olefiner (dvs. acykliska kolväten med en eller flera dubbelbindningar) med undantag av eten. De viktigaste polymererna enligt detta nummer är polypropen, polyisobuten och sampolymerer med propen. I fråga om klassificering av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel. De allmänna fysikaliska egenskaperna hos polypropen liknar HD-polyetenets. Polypropen och sampolymerer med propen har också vidsträckt användning, t.ex. som förpackningsfilm, för gjutning av bildelar, redskap, hushållsartiklar etc., som metalltråds- och kabelöverdrag, i tillslutningsanordningar för livsmedelsbehållare, i överdragna och laminerade produkter, för tillverkning av flaskor, brickor samt behållare för förvaring av precisionsutrustning, i ledningsrör för vätskor, som innerbeklädnad i tankar, i rör för kemiska fabriker och som beläggning på baksidan av tuftade mattor. Polyisobuten som är tillräckligt polymeriserat liknar gummi men klassificeras inte enligt 40 kap., emedan det inte uppfyller definitionen på syntetgummi. Det används för vattentäthetsbeläggning och för modifiering av andra plaster. Polyisobuten som har låg polymerisationsgrad men uppfyller villkoren i anm. 3 a till detta kapitel klassificeras också enligt detta nummer. Det utgör en viskös vätska som används för att modifiera egenskaperna hos smörjoljor. 39:12

13 Numret omfattar emellertid inte flytande syntetisk polyisobuten eller andra flytande syntetiska polyolefiner som inte uppfyller villkoren i anm. 3 a till detta kapitel (nr 2710) Polymerer av styren, i obearbetad form - Polystyren: Expanderbar Annan Sampolymerer av styren och akrylnitril (SAN) Sampolymerer av akrylnitril, butadien och styren (ABS) Andra slag Detta nummer omfattar polystyren och sampolymerer med styren. De viktigaste sampolymererna av styren är sampolymerer av styren och akrylnitril (SAN), av akrylnitril, butadien och styren (ABS) och av styren och butadien. De flesta polymerer (inbegripet sampolymerer) av styren och butadien som innehåller väsentliga mängder av butadien uppfyller fordringarna enligt anm. 4 till 40 kap. och skall därför klassificeras enligt 40 kap. som syntetgummi. Oexpanderad polystyren är ett färglöst, transparent, termoplastiskt material, som har en vidsträckt användning inom den elektriska industrin och radioindustrin. Den används också som förpackningsmaterial, t.ex. vid förpackning av livsmedel och kosmetika, samt för tillverkning av leksaker, urfoder och grammofonskivor. Expanderad (porös) polystyren innehåller gas från expansionsprocessen och har låg skrymdensitet. Den används i stor omfattning som värmeisolering i kylskåpsdörrar, höljen till luftkonditioneringsapparater, kylförvaringsanordningar och frysmontrar samt inom byggnadsindustrin. Den används också i engångsförpackningar och i artiklar för matservering. Vissa kemiskt modifierade sampolymerer med styren är jonbytare (nr 3914). Sampolymerer av styren och akrylnitril (SAN), vilka har hög draghållfasthet samt god formbarhet och kemisk motståndskraft, används för tillverkning av bägare, dricksglas, skrivmaskinstangenter, kylskåpsdelar, oljefilter-behållare och viss köksutrustning. Sampolymerer av akrylnitril, butadien och styren (ABS), vilka har hög slaghållfasthet och väderbeständighet, används för tillverkning av delar och tillbehör till motorfordon, av kylskåpsdörrar, av telefoner, av flaskor, av skoklackar, av höljen till maskiner, av vattenledningsrör, av byggskivor, av båtar etc Polymerer av vinylklorid eller av andra halogenerade olefiner, i obearbetad form Polyvinylklorid, inte blandad med andra ämnen - Annan polyvinylklorid: Inte mjukgjord Mjukgjord Sampolymerer av vinylklorid och vinylacetat Andra sampolymerer med vinylklorid Polymerer av vinylidenklorid - Fluorhaltiga polymerer: Polytetrafluoreten Andra Andra slag Detta nummer omfattar poly(vinylklorid) (PVC), sampolymerer med vinylklorid, vinylidenkloridpolymerer, fluorhaltiga polymerer samt polymerer av andra halogenerade olefiner (i fråga om klassificering av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel). PVC är ett styvt, färglöst material med begränsad värmestabilitet och med benägenhet att häfta fast vid metallytor vid uppvärmning. Av denna och andra anledningar är det ofta nödvändigt att tillsätta stabilisatorer, mjukningsmedel, fyllmedel etc. för att göra plasten användbar. I böjlig form har PVC vidsträckt användning som vattentätt material för draperier, förkläden, regnplagg etc. och som ett bra läderimitationsmaterial för möbler och annan inredning i alla typer av transportmedel för persontransport. Styva PVC-skivor används vid 39:13

14 tillverkning av överdrag, ledningar, inre beklädnad i behållare och många andra slag av utrustning för den kemiska industrin. Golvplattor av PVC är också en vanlig vara. De viktigaste sampolymererna med vinylklorid är sampolymererna av vinylklorid och vinylacetat, vilka huvudsakligen används till grammofonplattor och som golvbeläggningsmaterial. Sampolymerer med vinylidenklorid används i stor utsträckning för förpackning av livsmedel, till möbler, fibrer och borst, vid tillverkning av rör för utrustning till kemisk processindustri samt, i form av latex, för ytbehandling. Polytetrafluoreten (PTFE), en av de viktigaste fluorhaltiga polymererna, har vidsträckt användning inom den elektriska och kemiska industrin och inom verkstadsindustrin. På grund av sin stora motståndskraft mot värme är den ett utmärkt isoleringsmaterial och dess motståndskraft mot kemikalier gör den nästan oförstörbar. Bland andra fluorhaltiga polymerer märks polymerer av klortrifluoreten, poly(vinylidenfluorid) etc Polymerer av vinylacetat eller av andra vinylestrar, i obearbetad form; andra vinylpolymerer i obearbetad form - Polyvinylacetat: I vattendispersion Andra - Sampolymerer av vinylacetat: I vattendispersion Andra Polyvinylalkohol, även innehållande ohydrolyserade acetatgrupper - Andra slag: Sampolymerer Andra Detta nummer omfattar alla vinylpolymerer, andra än sådana som omfattas av nr En vinylpolymer är en sådan polymer vars monomerer har den kemiska formeln H CH 2 = C X där C-X-bindningen är varken en kol-kolbindning eller en kol-hydrogenbindning. Polyvinylketoner, hos vilka C-X-bindningen är en kol-kolbindning, omfattas därför inte av detta nummer (nr 3911). Polymerer av vinylacetat eller av andra vinylestrar, av vilka poly(vinylacetat) är den ojämförligt viktigaste, är inte lämpliga för tillverkning av artiklar, emedan de är alltför mjuka och elastiska. De används i allmänhet för beredning av lacker, målningsfärger, lim, appreturoch impregneringsmedel för textilvaror, etc. Lösningar och dispersioner (emulsioner och suspensioner) av poly(vinylacetat) används t.ex. som lim. Poly(vinylalkohol) tillverkas vanligen genom hydrolys av poly(vinylacetat). Poly(vinylalkohol) kan erhållas i ett flertal kvaliteter alltefter innehållet av ohydrolyserade vinylacetatgrupper. De är utmärkta emulgerings- och dispergeringsmedel och används som skyddskolloider, lim, bindemedel och förtjockningsmedel i målningsfärger, farmaceutiska produkter och kosmetiska preparat samt i textilvaror. Fibrer som är framställda av poly(vinylalkohol) är lämpliga för tillverkning av underkläder och andra kläder, filtar, etc. Polyvinylacetaler kan framställas genom att poly(vinylalkohol) får reagera med en aldehyd, t.ex. formaldehyd eller butyraldehyd, eller genom att poly(vinylacetat) får reagera med en aldehyd. Bland andra vinylpolymerer märks polyvinyletrar, poly(vinylkarbazol) och poly(vinylpyrrolidon). I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel. 39:14

15 3906 Akrylpolymerer i obearbetad form Med "akrylpolymerer" förstås polymerer av akryl- eller metakrylsyra, av dessa syrors salter eller estrar, eller av motsvarande aldehyder, amider eller nitriler. Poly(metylmetakrylat) är den viktigaste polymeren i denna kategori. Det används, på grund av sina utmärkta optiska egenskaper och sin fysiska styrka, för samma ändamål som planglas samt i utomhusskyltar och andra artiklar för skyltning, ävensom vid tillverkning av konstgjorda ögon, kontaktlinser och tandproteser. Polymerer av akrylnitril kan användas vid tillverkning av syntetiska textilfibrer. I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel. Detta nummer omfattar inte: a) akrylpolymerer som utgör jonbytare (nr 3914); b) sampolymerer av akrylnitril som uppfyller fordringarna enligt anm. 4 till 40 kap Polyacetaler, andra polyetrar samt epoxihartser, i obearbetad form; polykarbonater, alkydhartser, polyallylestrar och andra polyestrar, i obearbetad form Polyacetaler Andra polyetrar Epoxihartser Polykarbonater Alkydhartser Poly(etentereftalat) Polymjölksyra - Andra polyestrar: Omättade Andra Detta nummer omfattar följande produkter: 1. Polyacetaler. Dessa polymerer framställs av en aldehyd, vanligen formaldehyd, och kännetecknas av förekomsten av acetalfunktioner i polymerkedjan. De får inte förväxlas med polyvinylacetaler enligt nr 3905, i vilka acetalfunktionerna utgör substituenter på polymerkedjan. Polyacetaler, inbegripet sampolymerer med acetaler, används som konstruktionsplaster för tillverkning av kullagerringar, kamaxlar, höljen till instrument i bilar, dörrhandtag, pump- och fläkthjul, skoklackar, mekaniska leksaker, rördelar etc. 2. Andra polyetrar. Dessa polymerer framställs av epoxider, glykoler eller liknande ämnen och kännetecknas av förekomsten av eterfunktioner i polymerkedjan. De får inte förväxlas med polyvinyletrar enligt nr 3905, i vilka eterfunktionerna utgör substituenter på polymerkedjan. De viktigaste produkterna i denna grupp är poly(oxieten) (polyoxietenglykol), polyoxipropen och polyfenylenoxid (PPO) (mera korrekt benämning: polydimetylfenylenoxid). Dessa produkter används för ett flertal ändamål. PPO används liksom polyacetaler som konstruktionsplast och polyoxipropen som en mellanprodukt vid framställning av polyuretanskum. Detta nummer omfattar även pegylerade derivat (polymerer av polyetylenglykol (PEG)) av produkter enligt kapitel 29 (underavdelning I X samt nummer 2940 och 2942). Numret omfattar inte pegylerade produkter vars icke-pegylerade former klassificeras enligt kapitel 29 (nummer och 2941) eller enligt kapitel 30. Dessa produkter klassificeras i allmänhet enligt samma nummer som de icke-pegylerade formerna. 3. Epoxihartser. Dessa polymerer tillverkas t.ex. genom kondensation av epiklorhydrin (1- klor-2,3-epoxipropan) med bisfenol A (4,4'-isopropylidendifenol), novolacker (fenoplaster) eller andra polyhydroxiföreningar eller genom epoxidering av omättade polymerer. Oavsett polymerens basstruktur kännetecknas dessa hartser av förekomsten av reaktiva epoxigrupper som gör att de lätt kan tvärbindas vid användningstillfället, t.ex. genom tillsats av en aminoförening, en organisk syra eller anhydrid, ett bortrifluoridkomplex eller en organisk polymer. Epoxihartsernas konsistens varierar från lågviskösa vätskor till fasta ämnen med hög smältpunkt. De används som ytbetäckningar, som lim, som gjuthartser etc. 39:15

16 Epoxiderade animaliska och vegetabiliska oljor klassificeras enligt nr Polykarbonater. Dessa polymerer erhålls t.ex. genom kondensation av bisfenol A med fosgen (karbonylklorid) eller difenylkarbonat och kännetecknas av förekomsten av kolsyraesterfunktioner i polymerkedjan. Polykarbonater används för ett flertal ändamål inom industrin, i synnerhet för tillverkning av formpressade artiklar och genomsynliga produkter. 5. Polyestrar. Dessa polymerer kännetecknas av förekomsten av karboxylsyraesterfunktioner i den polymera kedjan och erhålls t.ex. genom kondensation av en flervärd alkohol och en flerbasisk karboxylsyra. De skiljer sig sålunda från polyvinylestrar enligt nr 3905 och från polyakrylsyraestrar enligt nr 3906, i vilka estergrupperna utgör substituenter på polymerkedjan. Till polyestrarna hör: a) alkydhartser, vilka utgör polykondensations-produkter av flervärda alkoholer och flerbasiska syror eller anhydrider av sådana syror (av vilka åtminstone någon måste helt eller delvis innehålla minst tre funktionella grupper), vilka är modifierade med andra ämnen, såsom fettsyror eller animaliska eller vegetabiliska oljor, enbasiska syror, envärda alkoholer eller kolofonium. Som alkydhartser anses inte oljefria alkyder (se punkt d nedan). Alkydhartser används huvudsakligen för ytbetäckning och i högvärdiga lacker. De förekommer vanligen som viskösa massor eller i lösning; b) polyallylestrar, vilka utgör en speciell klass av omättade polyestrar (beträffande beteckningen "omättad", se punkt e nedan) som framställs av estrar av allylalkohol och tvåbasiska syror, t.ex. diallylftalat. De används som lim vid laminering, som ytbetäckning, i lacker samt i mikrovågsugnar o.d.; c) poly(etentereftalat) (PET), vilka utgör polymerer som vanligen bildats genom förestring av tereftalsyra med etylenglykol eller som framställs genom att dimetyltereftalat får reagera med etylenglykol. Förutom dess mycket betydande användning inom textilområdet används det också t.ex. i förpackningsfilm, inspelningsband och läskedrycksflaskor; d) polymjölksyra (PLA), även kallad polylaktid. Polymjölksyra tillverkas vanligtvis av mjölksyra som framställts syntetiskt eller genom jäsning (som råmaterial vid denna metod används framför allt hexoser eller föreningar som lätt kan sönderdelas i hexoser, t.ex. socker, melass, sockerrörssaft, sulfitsprit, vassle eller stärkelse). Mjölksyran omvandlas till en dimer av cyklisk laktid, i vilken en ringöppning sker under polymerisationens sista steg. Denna produkt används bl.a. för tillverkning av textilfibrer, förpackningsmaterial och material för medicinskt bruk; e) andra polyestrar. Dessa kan vara mättade eller omättade. Omättade polyestrar är sådana som har en sådan grad av etylenomättnad att de lätt kan tvärbindas (eller redan har tvärbundits) med monomerer som är etylenomättade till värmehärdande produkter. Bland omättade polyestrar märks polyallylestrar (se punkt b ovan) och andra polyestrar (inbegripet oljefria alkyder) som är baserade på en omättad syra, t.ex. malein- eller fumarsyra. Dessa produkter, som vanligen förekommer i form av flytande prepolymerer, används huvudsakligen för tillverkning av glasfiberförstärkta laminat och för gjutning av transparenta värmehärdande produkter. Bland mättade polyestrar märks polymerer som är baserade på tereftalsyra, t.ex poly(butentereftalat) och mättade oljefria alkyder. De används i stor utsträckning för framställning av textilfibrer och film. I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel Polyamider i obearbetad form Polyamid - 6, - 11, -12, -6,6, -6,9, -6,10 eller - 6, Andra slag Detta nummer omfattar polyamider och sampolymerer av polyamider. Linjära polyamider kallas nylon. Polyamider framställs genom kondensations-polymerisation av tvåbasiska organiska syror (t.ex. adipinsyra eller sebacinsyra) med diaminer eller vissa aminosyror (t.ex. 11- aminoundekansyra) eller genom omlagringspolymerisation av laktamer (t.ex. ε- kaprolaktam). Några av de viktigaste polyamiderna av nylontyp är polyamid-6, polyamid-11, polyamid-12, polyamid-6,6, polyamid-6,9, polyamid-6,10 och polyamid-6,12. Som exempel på icke linjära 39:16

17 polyamider kan nämnas kondensationsprodukterna av dimeriserade fettsyror från vegetabiliska oljor med aminer. Polyamider har hög draghållfasthet och slagtålighet. De har också utmärkt motståndskraft mot kemikalier, särskilt mot aromatiska och alifatiska kolväten, ketoner och estrar. Förutom deras användning som textilmaterial, används polyamider också i stor utsträckning som gjutbara termoplaster. De används vidare för ytbetäckning, som lim och som förpackningsfilm. Lösta i lösningsmedel används de som lacker. I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel Aminoplaster, fenoplaster och polyuretaner, i obearbetad form Karbamidplaster; tiokarbamidplaster Melaminplaster Andra aminoplaster Fenoplaster Polyuretaner 1. Aminoplaster Dessa bildas genom kondensation av aminer eller amider med aldehyder (formaldehyd, furaldehyd, etc.). De viktigaste är karbamidplaster (t.ex. karbamidformaldehydplast), tiokarbamidplaster (t.ex. tiokarbamidformaldehydplast), melaminplaster (t.ex. melaminformaldehydplast) och anilinplaster (t.ex. anilinformaldehydplast). Dessa plaster används för tillverkning av genomsynliga, genomskinliga eller ljust färgade plastvaror, särskilt bordsartiklar, prydnadsföremål och elektriska artiklar. I lösningar och dispersioner (emulsioner och suspensioner), även modifierade med oljor, fettsyror, alkoholer eller andra syntetiska polymerer, används de som lim, som appreturmedel för textilvaror, etc. (Se allm. anv. till detta kapitel, uteslutning b angående klassificeringen av lim.) Poly(metylenfenylisocyanat) (ofta kallad rå-mdi, polymerisk MDI eller poly(difenylmetan)diisocyanat) är en opak, mörkbrun till klar, ljusbrun vätska och syntetiseras genom att anilin och formaldehyd reagerar och bildar en blandning av metylenfenylaminoligomerer, vilka därefter genom reaktion med fosgen och värme bildar fria isocyanatfunktioner. Produkten är en kemiskt modifierad polymer av anilin och formaldehyd (ett kemiskt modifierat aminoharts). Den innehåller ren MDI och blandingar av MDIoligomerer. Se de kemiska sturkturerna nedan: NCO NCO NCO NCO NCO CH 2 CH 2 CH 2 Monomers MDI Oligomers MDI (n= 1till 6) Polyaminplaster, såsom polyetylenaminer, utgör inte aminoplaster och klassificeras enligt nummer 3911 när de uppfyller fordringarna enligt anm. 3 till detta kapitel. 2. Fenoplaster Denna grupp omfattar en mängd plastprodukter, vilka framställs genom kondensation av fenol eller homologer av fenol (kresol, xylenol etc.) eller substituerade fenoler med aldehyder, såsom formaldehyd, acetaldehyd, furaldehyd etc. Produkternas egenskaper varierar efter de förhållanden under vilka reaktionen genomförs och är vidare beroende av om reaktionen påverkas genom tillsats av andra ämnen eller inte. Hit hör bl.a.: 39:17

18 a) novolacker (icke härdbara, smältbara hartser), vilka är lösliga i etanol eller andra organiska lösningsmedel och som framställs i sur lösning. De används för beredning av lacker, pressmassor etc.; b) värmehärdande fenoplaster, vilka framställs i alkalisk lösning. Vid framställningen kan kontinuerligt en rad produkter erhållas. Först erhålls resoler i form av vätskor, pastor eller fasta ämnen, vilka används som lackråvaror, impregneringsmedel etc. Sedan utvinns resitoler i form av pressmassor och slutligen, efter fullständig reaktion, resiter, vilka oftast föreligger i bearbetad form som plattor, skivor, stavar, rör eller andra artiklar, vilka i allmänhet klassificeras enligt nr Vissa plaster av detta slag utgör jonbytare och klassificeras enligt nr 3914; c) oljelösliga fenoplaster (lösliga i torkande oljor), vilka framställs av butylfenol, amylfenol, p-hydroxidifenyl eller andra substituerade fenoler. De används huvudsakligen för framställning av lacker; d) produkter som är baserade på plaster enligt a, b och c ovan och som är modifierade genom inblandning av kolofonium eller andra naturhartser, syntethartser (främst alkydhartser), vegetabiliska oljor, alkoholer, organiska syror eller andra kemikalier som påverkar lösligheten i torkande oljor. Dessa produkter används för framställning av lacker och målningsfärger, för ytbetäckning eller för impregnering. 3. Polyuretaner Denna kategori omfattar alla polymerer som är framställda genom reaktion mellan isocyanater med flera funktionella grupper och föreningar med flera hydroxylgrupper, såsom ricinolja, butan-1,4-diol, polyeterpolyoler eller polyesterpolyoler. Polyuretaner förekommer i olika former, av vilka de viktigaste är skumplast, elastomerer och ytbetäckningsmedel. De används också som lim och i form av sprutmassor och fibrer. Dessa varor saluförs ofta som en del av ett flerkomponentsystem eller set. Dessa produkter säljs ofta som en del i ett flerkomponentssystem eller -sats. Den här gruppen omfattar även blandningar av polyuretan och oreagerade diisocyanater med flera funktionella grupper (t.ex. toluendiisocyanat). I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel Silikoner i obearbetad form Silikoner enligt detta nummer utgör icke kemiskt definierade produkter som i molekylen innehåller mer än en kisel-oxygen-kiselbindning och dessutom organiska grupper som är bundna vid kiselatomerna genom direkta kisel-kolbindningar. De har mycket hög stabilitet och kan vara antingen flytande, halvflytande eller fasta. Bland silikonprodukterna märks silikonoljor, silikonhartser och silikonelastomerer. 1. Silikonoljor och silikonfetter används som smörjmedel, vilka är stabila vid både höga och låga temperaturer, som vattenavstötande impregneringsmedel, som dielektriska ämnen, som skumdämpningsmedel, som formsläppmedel etc. Beredda smörjmedel som består av blandningar som innehåller silikonfetter eller silikonoljor klassificeras enligt nr 2710 eller 3403 alltefter beskaffenheten (se anv. till dessa nummer). 2. Silikonhartser används huvudsakligen för framställning av lacker, isolerande eller vattentätande ytbetäckningar etc., när stabilitet vid hög temperatur erfordras. De används också vid tillverkning av laminat med glasfiber, asbest eller glimmer som förstärkande material, som flexibla gjutformar och för elektrisk inkapsling. 3. Silikonelastomerer har viss töjbarhet som inte ändras genom hög eller låg temperatur, men de omfattas inte av definitionen på syntetgummi i 40 kap. Denna töjbarhet gör silikoner användbara till mellanläggsbrickor eller packningar i apparater som utsätts för höga eller låga temperaturer. En medicinsk tillämpning är tillverkning av automatiska hjärnventiler som används vid "vattenskalle" (hydrocephalus). I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel. Numret omfattar inte silikoner som uppfyller villkoren i anm. 3 till 34 kap. (nr 3402). 39:18

19 3911 Petroleumhartser, kumaronindenhartser, polyterpener, polysulfider, polysulfoner och andra produkter omnämnda i anm. 3 till detta kapitel, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, i obearbetad form Petroleumhartser, kumaron-, inden- och kumaronindenhartser samt polyterpener Andra slag Detta nummer omfattar följande produkter: 1. Petroleumhartser, kumaronhartser, indenhartser, kumaronindenhartser och polyterpener bildar en grupp av icke högpolymeriserade hartser, som tillverkas genom polymerisation av mer eller mindre orena fraktioner som erhålls från kraftigt krackade petroleumdestillat, från stenkolstjära respektive från terpentinolja eller andra terpenkällor. De används i lim och ytbetäckningar och blandas ofta in som mjukningsmedel i gummi eller i plaster, t.ex. i sådana som används i golvplattor. 2. Polysulfider utgör polymerer som kännetecknas av förekomsten av monosulfidbindningar i polymerkedjan, t.ex. poly(fenylensulfid). I polysulfider är varje svavelatom på båda sidor bunden av kolatomer i motsats till tioplaster enligt 40 kap., vilka innehåller svavelsvavelbindningar. Polysulfider används i ytbetäckningsmedel samt i formgjutna produkter, t.ex. i flygplans- och bildelar och i pumphjul. 3. Polysulfoner utgör polymerer som kännetecknas av förekomsten av sulfonbindningar i polymerkedjan, t.ex. den produkt som erhålls genom reaktion av natriumsaltet av bisfenol A (4,4'-isopropylidendifenol) med bis(4-klorfenyl)sulfon. De används till elektrisk materiel, hushållsartiklar etc. 4. Polymerer med isocyanatgrupper, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, såsom: a) Polyurea baserade på hexametylendiisocyanat (HDI), syntetiserad genom reaktion av HDI med vatten för produktion av prepolymerer med ett medelantal av monomera enheter mellan 3 och 4. Produkterna används vid tillverkning av lacker och andra målningsfärger. b) Polyisocyanurater baserade på hexametylendiisocyanat (HDI), syntetiserad genom reaktion av HDI för produktion av prepolymerer med isocyanuratbryggor mellan monomera enheter. Prepolymererna har ett medelantal av monomera enheter mellan 3 och 5. Produkterna används vid tillverkning av lacker och andra målningsfärger. 5. Andra produkter som är omnämnda i anm. 3 till detta kapitel. Bland dessa märks polyxylenplaster, poly(1,4-diisopropylbensen), polyvinylketoner, polyetyleniminer och polyimider. I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel Cellulosa och kemiska cellulosaderivat, inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, i obearbetad form A. Cellulosa - Cellulosaacetater: Inte mjukgjorda Mjukgjorda Cellulosanitrater (inbegripet kollodium) - Cellulosaetrar: Karboximetylcellulosa och salter av detta ämne Andra Andra slag Cellulosa är ett kolhydrat med hög molekylvikt. Det utgör stödsubstansen i växter. I bomull ingår cellulosa i nästan rent tillstånd. Cellulosa som inte är nämnd eller inbegripen någon annanstans, i obearbetad form, klassificeras enligt detta nummer. 39:19

20 Cellulosaregenerat utgör ett glänsande, genomskinligt ämne, som vanligen erhålls genom fällning och koagulering, när en alkalisk lösning av cellulosaxantat sprutas ut i ett surt bad. Cellulosaregenerat förekommer vanligen i form av tunna, genomsynliga folier, som klassificeras enligt nr 3920 eller 3921, eller i form av textilfibrer enligt 54 eller 55 kap. Vulkanfiber, som framställs genom behandling av papper eller av ark av pappersmassa med zinkklorid, föreligger vanligen i form av stänger, rör, ark, plattor eller remsor och omfattas därför inte av detta nummer (i allmänhet nr 3916, 3917, 3920 eller 3921). B. Kemiska cellulosaderivat Denna grupp omfattar kemiska cellulosaderivat, vilka används som utgångsmaterial för framställning av plaster och även för andra ändamål. De viktigaste kemiska cellulosaderivaten (mjukgjorda eller inte mjukgjorda) är: 1. cellulosaacetater, som framställs genom att behandla cellulosa (vanligen bomullslinters eller dissolvingmassa av ved) med ättiksyraanhydrid och ättiksyra i närvaro av en katalysator (t.ex. svavelsyra). Med tillsats av mjukgörare kan de bilda plaster, som inte är brandfarliga och som är lämpliga för formsprutning. De föreligger vanligen i form av pulver, korn eller lösningar. Cellulosaacetat som föreligger i form av plattor, film, stänger, rör etc. omfattas inte av detta nummer (i allmänhet nr 3916, 3917, 3920 eller 3921); 2. cellulosanitrater (nitrocellulosa), som framställs genom att behandla cellulosa (vanligen bomullslinters) med en blandning av salpetersyra och svavelsyra. De är mycket lättantändliga och de högnitrerade kvaliteterna (bomullskrut) används i sprängämnen. Av säkerhetsskäl måste cellulosanitrater transporteras fuktade med alkohol, vanligen etanol, isopropanol eller butanol, eller fuktade eller mjukgjorda med ftalsyraestrar. Celluloid utgör cellulosanitrat som har mjukgjorts med kamfer i närvaro av alkohol. Celluloid förekommer vanligen i form av plattor, film, stänger eller rör eller i andra strängsprutade former och omfattas i dessa former inte av detta nummer (i allmänhet nr 3916, 3917, 3920 eller 3921). Celluloid är inte lämplig för formsprutning och förekommer därför inte i form av sprutmassa. Cellulosanitrat som är blandat med andra slag av mjukningsmedel har vidsträckt användning som bindemedel i lacker och för detta ändamål kan det föreligga i torr form eller som pasta. Lösningar av cellulosanitrat i en blandning av eter (dietyleter) och alkohol (etanol) benämns kollodium och hör till detta nummer. Om denna lösning delvis indunstas, erhålls celloidin i fast form; 3. cellulosaacetatbutyrat och cellulosapropionat, vilka utgör cellulosaestrar som ger plaster med samma allmänna karaktär som cellulosaacetat; 4. cellulosaetrar, av vilka de viktigaste är karboximetylcellulosa, metylcellulosa och hydroxietylcellulosa. Dessa är vattenlösliga och används som förtjockningsmedel eller som lim (se allm. anv. till detta kapitel uteslutning b i fråga om klassificeringen av lim). Andra cellulosaetrar av kommersiell betydelse är etylcellulosa som utgör en plast med låg vikt. Plaster som utgör kemiska cellulosaderivat behöver i allmänhet tillsats av mjukningsmedel. I fråga om klassificeringen av polymerer (inbegripet sampolymerer), kemiskt modifierade polymerer och polymerblandningar, se allm. anv. till detta kapitel Naturliga polymerer (t.ex. alginsyra) och modifierade naturliga polymerer (t.ex. härdade proteiner och kemiska derivat av naturgummi), inte nämnda eller inbegripna någon annanstans, i obearbetad form Alginsyra samt salter och estrar av alginsyra Andra slag Följande produkter utgör några av de viktigaste naturliga eller modifierade naturliga polymererna enligt detta nummer. 1. Alginsyra samt salter och estrar av alginsyra Alginsyra, en poly(uronsyra), extraheras ur brunalger (Phaeophyta) genom maceration i alkalisk lösning. Alginsyran kan framställas genom att fälla extraktet med en oorganisk syra eller genom att behandla extraktet så att ett orent kalciumalginat erhålls, vilket vid behandling med en oorganisk syra omvandlas till alginsyra med hög renhet. 39:20