KABELMATERIEL ALLMÄNT. För utförligare beskrivning av normerna se M NORMER GEMENSAMT. Normtabell

Transkript

1 Vårdsystem FM M Sida 1 av 9 KABELMATERIEL ALLMÄNT Normtabell Publikationen gäller Slingkabel, matarkabel, kopplingskabel, skarvkabel För utförligare beskrivning av normerna se M NORMER GEMENSAMT. Hantering och transport Vårdmarkering Förpackning Förvaringsmetod Vårdintervall Vårdpersonal Vårdinstans 0 Klapp TB Vst OBSERVERA! Korttidsförvaring Om användning ska ske inom 12 månader ska endast åtgärder för korttidsförvaring utföras. Se M MVSCHF KORTTIDSFÖRV. Avgränsningar Allmänt se, se M GUMMI GEMENS

2 Vårdsystem FM M Sida 2 av 9 Särskilda riktlinjer Förvaringsmetod Mörkt kallutrymme Förvaringsmetoden påverkar i väsentlig grad en kabels livslängd. Gummimaterial undergår med åren en fortlöpande kvalitetsförsämring åldring. Denna försämring orsakas av bl a angrepp av luftens syre och inverkan av ljus, i synnerhet direkt solljus. Gummimaterialet i en kabel består vanligen av naturgummi eller butylgummi som isolerande skikt omgivet av ett ytterhölje av syntetiskt gummimaterial, t ex kloroprengummi (neopren). I äldre kabelmateriel förekommer enbart naturgummi. Eten-propengummi (EPDM) kan förväntas ersätta naturgummi och butylgummi, dvs enbart syntetiskt gummimaterial kommer att användas till nyare kabelmateriel. Syntetgummits åldring förlöper långsammare än naturgummits, och köldgrader verkar konserverande på syntetgummit. I kyla är dock materialet hårt och sprött, varför kraftig böjning skall undvikas vid hantering i kyla, så att brott och sprickbildning inte uppstår. Kabeln bör inte förvaras i lokal där svetsning utförs. Kabeln bör transporteras och förvaras väl upplindad på kabeltrumma med lämplig innerdiameter (20 ggr kabeldiametern). Förvaringslokalen bör vara mörk och sval. Referenser För respektive materiel gällande instruktionsbok, teknisk order, reparationsbok, smörjschema, materielvårdsschema eller motsvarande publikation. Referenser Vård FM publikationer Vård FM publikationer F-bet/F-ben (länkade) M GUMMI GEMENS M KABLAR F MINOR. Referenser Övrigt Övrigt F-bet/F-ben, etc. Flottans minröjningsmateriel, del 47.

3 Vårdsystem FM M Sida 3 av 9 Övriga riktlinjer Reparation av isolering och hölje Skär bort den skadade isoleringen med en lämplig kniv så att kopparkärnan blir helt frilagd. Fasa av mantelytorna väl på ömse sidor om det skadade stället. Torka reparationsstället vid behov med varmluft eller vakuumpump. Linda utanpå kopparledaren, med 50% överlappning, ett lager isolertejp typ Biseal 2 A (eller Bi-seal 3). Vid lindningen skall tejpen sträckas, dock högst 25%. Linda ett lager friktionerat bomullsband över tejpen med 50% överlappning. Linda på ytterligare två lager tejp och friktionerat bomullsband på samma sätt. Talka väl utanpå det sista lagret av friktionerat bomullsband. Linda 2 3 mm tjocka remsor av ovulkat kloroprengummi (neopren) typ GC 120 eller likvärdigt över lagningen. Lindningen skall ordentligt överlappa de väl snedskurna mantelytorna och fylla till ungefär samma tjocklek som originalmanteln. Vulka lagningen. Vulkningstid och temperatur är beroende av kabelstorlek och gummityp. Som riktvärden kan följande anges för RDOMkablar:

4 Vårdsystem FM M Sida 4 av 9 Kabeldiameter (mm) Temperatur ( C) Tid (min) Som en tumregel gäller att vid en minskning med 10 C skall tiden ändras med faktorn 2. Exempel: 180 C, 10 min 170 C, 20 min 190 C, 5 min Lämpligt temperaturområde för vulkning av kloroprengummi är C. Isolationsprova lagningen. Skarvning av enkelledare Frilägg kopparledaren i ändarna av de kablar som skall skarvas ihop. Fasa av mantelytorna väl. Välj lämplig skarvhylsa beroende på kopparledarens dimension. För in de avskalade kopparledarna i skarvhylsan och pressa samman skarvhylsan med hjälp av det i kabelreparationssatsen ingående pressverktyget. En utförlig beskrivning på förfarandet vid skarvning med skarvhylsor finns i Flottans minröjningsmateriel, del 47, kapitel 4. Isolera skarvhylsan därefter med isolertejp typ Bi-seal och vid behov friktionerat bomullsband på samma sätt som beskrivs ovan. Linda därefter kloroprengummi utanpå. Eftersom skarvhylsan är tjockare än kopparledaren blir skarvstället grövre än kabeln. En något större vulkinsats måste därför användas. Beträffande vulktemperatur och tid, se ovan. Isolationsprova skarven.

5 Vårdsystem FM M Sida 5 av 9 Skarvning av mångledare Gjutning av vattenlås Skarva ledarna genom kontaktpressning. Skarvarna skall inbördes vara förskjutna i längdled. Viktigt är att de hopskarvade ledarna blir lika sträckta så att belastningen vid dragning i kabeln fördelas lika. Stigningen (slagningen) av ledarna bör bibehållas. Skarvningen skall göras färgrätt (parträtt). Isolera skarvhylsorna därefter var för sig som beskrivs ovan. Talka noga de kablade ledarparterna och fyll ut mellanrummet med ovulkat kloroprengummi. Linda därefter remsor av ovulkat kloroprengummi över kablingarna till samma tjocklek som den ursprungliga manteln har, se ovan. Skarvstället blir ca 20% grövre än kabeln i övrigt. Placera kabelskarven i en rak vulkform av lämplig dimension. Beträffande temperatur och tid, se ovan. Isolationsprova kabeln till jord och mellan ledarna. Kontrollera att ledarna är hela, se nedan: Isolationsmätning och felsökning. I samband med anskaffning av kabelsvep/elektrodsvep framtas utrustning och anvisningar för reparation av flytkabel med aluminiumledare (1990). Ingredienser Blandningsförhållande Härdningsbetingelser Araldit D (CY 230); härdare HY 956 (bör inte förrådshållas längre tid än ett år) 100 viktsdelar araldit; 20 viktdelar härdare (måste noga följas) från +20 C under timmar till +100 C under minuter Förfaringssätt Frilägg ledarna. Spruta gjutformen (F ) invändigt med TFE-Glid (Habia). Blanda till massan utomhus eller på plats inomhus med gott utsug. Engångshandskar av plast eller gummi skall användas vid hanterandet. Härda vid ca +20 C under timmar, rekommenderade betingelser. Tillverkning av byxvulk Uppbyggnad (tillverkning) av byxvulk vid övergång från RDOM 4x120 mm 2 till två enkelledare 185 mm 2 : Skala av manteln på fyrledaren ca 250 mm. Fasa av kanten på manteln väl. Kapa bort 50 mm av två av ledarna som ligger diagonalt mot varandra. Skala därefter samtliga ledare 50 mm.

6 Vårdsystem FM M Sida 6 av 9 Skala av manteln på enkelledarna ca 40 mm och fasa av kanten väl. Skala av i isolergummit på ledaren 40 mm. Löd därefter fast de avskalade enkelledarna i en skarvhylsa enligt MF ritning 49:1036. Se vid lödningen till att hela hylsan fylls med tenn så att hållfastheten inte äventyras. Skydda gummit under lödningen genom att linda ca 30 mm av manteln närmast lödstället med fuktat garn. För i andra änden av hylsan in två diagonalt liggande 120 mm 2 ledare och löd fast dem som beskrivs ovan. På grund av att två av ledarna har kapats 50 mm blir skarvhylsorna förskjutna motsvarande längd. På mitten av hylsan finns ett skvallerhål, som visar om tennet har fyllt ut hela hylsan. Eventuellt måste man täcka hålet, då tennet har en viss benägenhet att rinna ut så att hylsan inte fylls helt. Isolera skarvhylsorna därefter var för sig som beskrivs ovan under Skarvning av enkelledare. Det är viktigt vid isoleringen av hylsorna att man även isolerar i förgreningen mellan 120 mm 2 -ledarna där dessa förs in i hylsan. Om isoleringen endast läggs runt de båda ledarna uppstår lätt en kanal intill hylsan, som kan äventyra isolationen om fukt tränger in. Sedan isoleringen har utförts, lägg strimlor av neoprengummi i tirerna så att dessa fylls ut helt. Linda därefter neoprenremsor runt kablarna och bygg upp byxvulken till den dimension, som motsvarar befintlig vulkinsats. Lägg därefter in byxvulken i vulkformen. Relativt stort presstryck erfordras vid denna vulkning. Vid vulktemperatur av 190 C är vulkningen klar efter 45 min. Isolationsprova kabeln till jord och mellan ledarna. Kontrollera att ledarna är hela, se nedan: Isolationsprovning och felsökning. Isolationsprovning och felsökning Åtgärderna omfattar i första hand isolationsmätning till jord men också kontroll av isoleringen mellan ledarna i mångledare och kontroll av brott på ledarna. Vid isolationsmätningen används normalt 20 Mill megohmmeter (finns vid de tekniska förvaltningarna och minröjningslagen). Instrumentet har beteckningen Modell 29A och finns beskrivet (på engelska) i en särskild pärm, som förvaras i instrumentets transportlåda. Inkoppling görs till 220 V, 50 Hz. Instrumentet har två mätområden: mätspänning 85 V, varvid kortslutningsströmmen är begränsad till 4 ma, mätspänning 500 V, varvid kortslutningsströmmen är begränsad till 2 ma. På instrumentets framsida finns två anslutningsklämmor märkta HIGH och LOW. Klämman HIGH ansluts till kabelns ledare, LOW till jord.

7 Vårdsystem FM M Sida 7 av 9 Undersökning av kortslutning och ledningsbrott Vid isolationsmätning mellan två ledare i en kabel ansluts klämmorna oberoende av märkningen. Saknas tillgång på angivet instrument kan 500 V vevmegger (Isolationsprovare 125) eller annan megger användas. Vid isolationsmätning skall instrumentet vara inkopplat och mätningen pågå under så lång tid någon sekund att visaren står stilla efter utslag, innan avläsning görs. Kabeln i luft eller vatten. Instrument: universalinstrument. Bild 1. Principskisser för hur man kan utföra mätningen för att vid samma mättillfälle kontrollera såväl kortslutning mellan kabelns ledare som brott på ledare. Mätning av isolationsresistans till jord Kabeln i vatten enligt bild 2. Instrument: 20 Mill megohmmeter eller megger. På mångledare kortsluts ledarna i kabelns andra ände.

8 Vårdsystem FM M Sida 8 av 9 Sökning av isolationsfel till jord Bild 2. Principskiss för mätning av isolationsresistans till jord. Principen framgår av bild 3. Instrument: 20 Mill megohmmeter eller megger. Kabeltrumman och den som berör kabeln skall vara isolerade från jord. På mångledare kortsluts ledarna i kabelns andra ände. Kabeln matas ner i vattnet. När jordfel konstateras genom instrumentets urslag dras kabeln tillbaka ur vattnet ett stycke, torkas av och matas sakta ner på nytt under noggrant iakttagande av instrumentet. Felets läge kan därvid vanligen ganska exakt konstateras. Konstaterad skada repareras innan felsökningen fortsätts. Bild 3. Principskiss för sökning av isolationsfel till jord.

9 Vårdsystem FM M Sida 9 av 9 ÅTGÄRDER FÖRE FÖRVARING Översyn av kabel som varit i bruk. Gör en yttre kontroll av hela kabeln. Markera synliga skador på hölje och isolering. Granska kontaktdon, bändslar och kabelfästen beträffande skador. Se till att kabelfästena sitter på rätt plats och är åtdragna. Vulkanisera markerade skador och laga provisoriskt. Skarva avsliten kabel medelst skarvhylsa och press enligt anvisningarna i Flottans minröjningsmateriel, del 47. Vulka därefter skarven. Isolationsmät till jord sedan okulärt konstaterade skador har reparerats. Mät kabelns isolationsresistans sedan alla punktfel har reparerats. Kopplings sling och matarkablarna bör hålla minst 1 Mohm. Håller kabeln inte detta värde beror det sannolikt på åldrandet, och man kan befara att isolationsresistansen blir lägre med tiden. Notera isolationsvärdet, se nedan. Kabeln bör fortsättningsvis isolationsmätas årligen. Understiger isolationsresistansen 50 kohm skall centrala förvaltningsmyndighet underrättas. Torka av kabeln efter isolationsprovningen. Linda upp den väl på kabeltrumman. Skruva på befintliga skyddslock. Notera på en kontrollapp på kabeltrumman typ av kabel, datum för isolationsmätning och isolationsresistans. ÅTGÄRDER UNDER FÖRVARING Gör en statistisk kontroll och håll uppsikt vid förrådsbesök beträffande yttre skador, även de som kan ha orsakas av råttor och andra gnagare. ÅTGÄRDER VID UTLÄMNING Åtgärder i fredstid och vid mobilisering Gör en yttre kontroll.