Riddare av Hederslegionen och Svärdsorden Godsherre på Dansjö Stöfvagård

Transkript

1 Kommendörkapten Jean Carlos Danckwardt Riddare av Hederslegionen och Svärdsorden Godsherre på Dansjö Stöfvagård Av KENNEDY ANDERSSON Kommendörkapten Jean Carlos Danckwardt f. 28 okt 1818, bild Henrik Danckwardt En stor och vacker gravsten på Lekaryds kyrkogård har under många år fascinerat mig med sin vackra inramning av stenstolpar, handsmidd kätting och en text som väckt min nyfikenhet. Kommendörkapten Jean Carlos Danckwardt RFH RSO maka Hildur f. Danckwardt Eugen Danckwardt Vem var denne man och familj som i maj 1886 kom till den vackra gården, Dansjö Stöfvagård i Lekaryd socken? Jag kunde inte ana vidden av detta arbete med att studera Jean Carlos Danckwardts liv och öde. Det har varit en spännande och stimulerande tid att följa familjen i spåren, samt att besöka ett otal vackra platser som Yxkullssund, Källunda, Åminne, Stora Vallens Gård, Herrestad och örlogsstaden Karlskrona. I det enorma material som finns om familjen Danckwardt har jag på grund av utrymmesskäl i denna bok fått begränsa innehållet. Min artikel får ses som ett bidrag till Lekaryds

2 sockens historia och ett tillägg till all övrig dokumentation om stormän som verkat och omnämnts i andra sammanhang under gångna sekel. Artikeln utgör bara ett axplock ur det gedigna källmaterial, de berättelser och den information, som finns om denna fascinerande släkt. Jag sänder ett varmt tack till alla er som bidragit med uppgifter, information, bilder, korrekturläsning och ett vänligt bemötande under arbetets gång. Kennedy Andersson Att möta en människa från gångna tiders sekel mitt i dennes vardag, sysselsatt med att planera sin utbildning och karriär, praktiskt taget utan närvaro av sin egen familj från sitt 7:e levnadsår, född i Brasilien 25 okt 1818 och senare uppvuxen hos sin fosterfar, statssekreteraren Magnus Georg Danckwardt på Eskilstorp i Värnamo Kommun, har varit en resa utan slut. Jean Carlos Danckwardt i unga år, bild Henrik Danckwardt

3 Sjöofficer under fyra svenska kungar Han kom från Brasilien, 7 år gammal och med ett rekommendationsbrev från Brasiliens kejsare Dom Pedro till Sveriges regent Karl XIV Johan, hem till Sverige med en dröm om att bli sjöofficer, vilket blev hans start på ett spännande och framgångsrikt liv. Som sjöofficer kom han under sitt yrkesliv att tjänstgöra under fyra svenska kungar Karl XIV Johan, Oscar I, Karl XV och Oscar II. Dåtidens barn, och särskilt unga sjömän i såväl handelsflottan som örlogsflottan, var utlämnade till ett häpnadsväckande hårt öde om de till exempel blev sjuka och inte kunde arbeta. Redan kortvarig arbetsoförmåga ombord ogillades av befälen. Jean Carlos grundsyn på livet måste med nödvändighet ha varit allvarlig och det låg säkerligen nära till hands för honom att tacka Gud mer en gång för hälsa och livsuppehälle. Han använder sin tid till ständiga studier och förkovring och varierar temat då och då för att ibland vara sysselsatt med upptecknandet av händelser under sina många och långa sjöresor. Hans liv genomsyrades av plikttrohet, hederlighet, generositet och ödmjukhet och av att vara begåvad med ett kärleksfullt skrivarsinne. Hans pliktkänsla inriktade sig tidigt på bildning såväl yrkesmässigt som allmänbildning. Han såg också till att med tiden röra sig i rätt umgänge för att därigenom ytterligare förbättra sina karriärutsikter. Han planerade sin utbildning noga och förverkligade sina planer, vilket ledde till framgång. Med sin tilltagande allmänbildning uppsöker han en rad historiska platser i främmande hamnar. Han var en god iakttagare och noterade platser, händelser, människor och förhållanden omkring sig. Med tiden steg han i graderna inom flottan och blev en auktoritet inom sitt yrke. Han kom att knyta många vänskapsband till personer som han kände stimulerande gemenskap med. Förälskelsen i flickan Hildur Danckwardt som kom att bli hans älskade maka och mor till deras barn blev av stor och avgörande betydelse i hans liv. Efter hans pensionering från Kungliga flottan startade familjen en framgångsrik jordbrukskarriär på flera jordegendomar. Här kom Jean Carlos att spela en betydande roll för sitt jordbruksarbetande folk och bygd. Han blev mycket populär och omtyckt, var omtänksam och älskad av sina anställda, i en tid då vårt land brottades med stora sociala problem och fattigdom, arbetslöshet och hopplöshet bland den arbetande landsbygdsbefolkningen. Under nödåren, med emigration som följd, tog Jean Carlos väl hand om de människor som var i hans tjänst. Trots hans långa och hårda sjömansliv, där det ofta hörde till vardagen att kamrater gick över bord och uppslukades av havet eller dödades i krigshandlingar eller dog av sjukdomar, behöll Jean Carlos sin känslighet och sin livsgnista, samt var ett föredöme som en lyssnande men också autonom människa.

4 Familjebanden ff. ff. ff. f. Henric Danckwardt d.1557 Stamfadern var den förnäme handelsmannen och borgaren i Lübeck, Henric Danckwardt, d och hans hustru Catarina Danckwardt. Historien sträcker sig bakåt i tiden till Ritter Danckwardt som levde på 1100 talet i samma stad. ff. ff. ff. Joachim Danckwardt f Joachim Danckwardt ( ), inflyttade till Sverige 1577 vid tolv års ålder, tjänade i tre år hos borgmästaren Jon Olofsson och i fyra år hos handelsmannen Klas Bagare, borgare i Nyköping blir Joachim rådman och 1616 Nyköpings borgmästare beviljades han privilegium av Kongliga Bergscollegium i Stockholm att öppna ett järnbruk i Wirån. Vid möten och riksdagar var han ofta stadens representant. På ålderns höst fortsatte han som bruksägare med hjälp av sin familj. Familjens adelsmärke, arkivbild Hans gård var en av de få, som utmärkts på 1600 tals karta över staden, dess läge var förnämligt. Hans hem var präktigt och stod alltid öppet för vänner och bekanta. Han var också frikostig mot sin församlingskyrka, Nicolai skänkte han murtegel till dess reparation och 5 skeppspund koppar till omgjutning av kyrkklockorna. Gift tre gånger (Brita Olofsdotter d. 1615, Abelonia Becker d och Katarina Västersdotter d. 1650). Han fick 29 barn med sina olika fruar och när han dog ska hans barn och barnbarn ha uppgått till 133 personer. Sin viloplats fick han i församlingskyrkan, vars välgörare han varit. Där uppsattes också hans porträtt och epitafium, som förstördes vid en brand Efter hans död tar svärsonen Gert Störning, gift med dottern Christina 1641 över som brukspatron. ff. ff. f. Peter Danckwardt f Joachims son Peter Danckwardt, ( ) föddes i andra äktenskapet, och blev borgmästare i Norrköping. Han gifte sig liksom sin far tre gånger och fick som fadern 29 barn. Tredje hustrun var Catharina Sabina Crail (äv. Kräill), med vilken han fick sönerna Peter och Georg. Peter Danckwardt adlades von Danckwardt och upphöjdes till friher

5 Joachim Danckwardt , Oljemålning ff. ff. Georg Danckwardt f. tvilling 1664 Georg Danckwardt döpt 10 juli 1664 i Norrköping St. Olai kyrka. Adlad med bibehållet namn Danckwardt 8/ i huvudkvarteret i Altranstädt i Sachsen av Konung Karl XII och introducerad 1710 på nuvarande nr Ätten har gemensamt ursprung med utdöda adliga ätten Danckwardt nr 711 och utdöda friherrliga ätten von Danckwardt nr 191. Tullnär vid Stora Sjötullen i Kristianstad 1689, gift 1691 med Johanna Maria Papke, dotter till biskop Christian Papke och Cecilia Torslow. Överdirektör för Torsebro Krutbruk i Skåne. Död på Torsebro 9 januari Hans adelsvapen är uppsatt i Strö Kyrka. Bruket var placerat invid Helgeån, en plats som valdes med omsorg, dels för vattenförsörjningen, men också för platsens strategiska läge i det dåvarande gränslandet

6 mellan Sverige och Danmark. Anläggningen försågs med omfattande försvarsanordningar och en permanent vaktstyrka om 20 man. Produktionen av svartkrut uppgick årligen till kg lades bruket ned och sedan 1996 är krutbruket byggnadsminneförklarat. En dotter kom sedan att bli stammoder för ätten Stjernheim. Familjens Adelsbrev, bild Peder Jennerholm ff. f. Carl Gustaf Danckwardt f Sonen Carl Gustaf föddes 1706 på Torsebro, lagman i Skåne d häradshövding i norra och södra Åsbo samt Bjäre härader vice lagman i Skåne häradshövding i Willanda, Gerds och Allbo härader. Gift med Elisabet Schaeij f Hon var kommen från Norra Strö, och dotter till häradshövdingen i Blekinge, Johan Petersson Schaeij. Elisabet dog samma år som maken och när sonen Johan Ulric föds 1742 bor familjen i Riseberga. ff. Johan Ulric Danckwardt f Johan Ulric Danckwardt föddes på Riseberga Gård 1742, blev överjägmästare i Kronobergs och Blekinge län, död 28 okt 1824, då 82 år gammal och boende på Åby Herrgård i Åby Tjureda Kronobergs län. Hustrun Beata Magdalena Kjerrulf var född i Veinge 1760 och dog samma år som maken. Hon var dotter till prosten och kyrkoherden i Weinge i Halland Lars Kjerrulf och var av samma adliga släkt som Kjerrulff von Wolffen.

7 Åby Herrgård var ett frälsesäteri på 2 mtl, kvarn, såg och tegelbruk och är känt sedan 1300 talet. Mangårdsbyggnad med två flyglar och stor trädgård, vackert beläget invid Skavenässjön, strax norr om Åby slussar. Gården hade tidigare tillhört ambassadör Johan W. Sprengporten, när familjen Danckwardt köper Säteriet. Carl Gustaf Danckwardt, bild Henrik Danckwardt

8 Johan Ulric Danckwardt, bild Henrik Danckwardt

9 ff. Johan Ulric Danckwardt f Johan Ulric Danckwardt föddes på Riseberga Gård 1742, blev överjägmästare i Kronobergs och Blekinge län, död 28 okt 1824, då 82 år gammal och boende på Åby Herrgård i Åby Tjureda Kronobergs län. Hustrun Beata Magdalena Kjerrulf var född i Veinge 1760 och dog samma år som maken. Hon var dotter till prosten och kyrkoherden i Weinge i Halland Lars Kjerrulf och var av samma adliga släkt som Kjerrulff von Wolffen. Åby Herrgård var ett frälsesäteri på 2 mtl, kvarn, såg och tegelbruk och är känt sedan 1300 talet. Mangårdsbyggnad med två flyglar och stor trädgård, vackert beläget invid Skavenässjön, strax norr om Åby slussar. Gården hade tidigare tillhört ambassadör Johan W. Sprengporten, när familjen Danckwardt köper Säteriet. Åby Herrgård, känt sedan 1300 talet och som i början av 1800 talet ägdes av Jean Carlos Danckwardts farfar, Johan Ulric Danckwardt, vilken brukade gården fram till sin död Foto Kennedy Andersson Efter Johan Ulric och Beatas död 1824, tar Jean Carlos farbror, löjtnanten vid arméns flotta, Salomon Christoffer Danckwardt f över gården. Gift 1812 med sin kusin, stiftsfröken Gustafva Beata Danckwardt f. 1784, dotter till lagman Magnus Gustaf Danckwardt och friherrinnan Gustafva Juliana Gyllengranat. Efter att ha brukat Åby Herrgård ett antal år flyttar familjen till Yxkullssunds Säteri, där maken Salomon Christoffer avlider f. Carl Lorentz Danckwardt f Johan Ulrik och Beatas son Carl Lorentz föddes 1777 i Veinge och kom senare i livet att söka sig till Kungliga flottan, men såg här efter ett antal år inga ytterligare karriärmöjligheter. Han fick heller inte den flicka som han förälskat sig i. Han fick i uppdrag att ta sig till Brasilien för

10 att bl a hjälpa brodern med att driva in en större fordran som brodern hade i affärer med Brasilien. Till en början var han tillsammans med en grupp svenskar som kom att bygga upp ett järnverk i Ipanema, ett projekt som tyvärr inte blev någon större framgång. Så småningom blev Carl Lorentz fregattkapten och marinintendent i brasiliansk tjänst samt överste i den Brasilianska armén och varvschef i Santos i Sao Paulo. Där byggdes skepp som ritats av Carl Lorentz. Han hade kommit till Brasilien i en tid då landet blev fritt från Portugal. Portugisiske kronprinsen Dom Pedro kom med tiden att bli kejsare. Carl Lorentz kom sedan att gifta sig med brasilianska flickan Floriana Candida Carneiro, dotter till Jordbruksminister José Pereira Carneiro och hans hustru Luiza. I familjen föds sex barn, Jean Carlos f. 25 oktober 1818, Francisco August f. 1819, Carl f. 1821, Anna Magdalena f. 1825, Franciska f och August Fredrik f och samtliga barn kom att uppfostras inom den romersk katolska religionen. Carl Lorentz dog 1843 i Santos Brasilien och var riddare av svenska Svärdsorden och Brasilianska Kristusorden. Carl Lorentz Danckwardt (Jean Carlos far), bild Henrik Danckwardt

11 Jean Carlos broder, Francisco Danckwardt f. 1819, bild Henrik Danckwardt

12 Jean Carlos broder, August Danckwardt f.1831, bild Henrik Danckwardt

13 Jean Carlos resa hem till Sverige Jean Carlos föräldrar hade länge diskuterat barnens framtid och då i synnerhet pojkarnas och kommit fram till att det bästa vore att sända dem till Sverige för att de där skulle få en utbildning och en möjlig karriär. I Sverige fanns släktingar som kunde ta hand om dem och ge dem familjär trygghet och stöd i deras utbildningsval och uppväxt. Jean Carlos kom till Sverige 1825, sju år gammal. Brodern Francisco kom något år senare och blev efter studier sedermera kapten vid Kronobergs regemente, bildade familj och fick sex barn. Brodern August kom till Sverige omkring 1835 och blev också officer med majors grad, gift och fick fyra barn. Brodern Carl, officer i den brasilianska armén, var också på väg hem till Sverige, men omkom under tragiska förhållanden vid överfarten till Sverige. Det sägs att skeppet troligen blev överfallet av sjörövare och vid sammandrabbningen, dödas Carl. Två systrar stannade kvar, båda ogifta, varav en blev abbedissa i ett brasilianskt nunnekloster. I Sverige kom Jean Carlos att växa upp hos sin pappas kusin, lagmannen och statssekreteraren Magnus Georg Danckwardt, som då bodde på Eskilstorp i Bredaryd och som sedermera kom att ärva Yxkullssund efter sin mor Gustafva f. Gyllengranat. När Magnus Georg flyttar till Yxkullssund hade Jean Carlos redan lämnat hemmet för sina studier i Karlskrona. Magnus Georg var bror till Carl Gustav Danckwardt som bl a ägde Åminne gård och gården Källunda i Värnamo kommun. Denne broder blev senare grundare av Åminne Bruk 1826 och far till Jean Carlos blivande hustru Hildur Danckwardt, som således var Jean Carlos syssling. Föräldrarna var häradshövdingen i Bohuslän, Magnus Gustav Danckwardt och friherrinnan Gustava Juliana Gyllengranat. Carl Gustav Danckwardt var gift med Fredrica Christina Ridderborg f i Norra Vi. Hon var dotter till majoren Carl Fredric Ridderborg. Hildur Danckwardt f. 22 juni 1818 på Källunda gård var äldsta dottern. I familjen föds ytterligare två döttrar, Juliana 1821, som gifte sig 1845 med löjtnanten och friherren Jacob Henric Lilliecreutz. Året efter föds yngsta dottern Fredrika som gifte sig 1854 på Yxkullssund med kaptenen Carl Christian Ehrenborg. Tragiskt nog avled modern Fredrica Christina, i sviterna efter sista barnsängen, knappt två veckor efter förlossningen. Carl Gustaf lämnades nu ensam med sina tre minderåriga barn. Carl Gustav Danckwardt förvärvar Bestorp och Källunda Bestorp blev ett säteri redan år 1547 åt väpnaren Birger Drake. Vid denna tid existerade både ett västra och östra Bestorp. Det östra bodstadshuset var Birger Drakes sätesgård och låg vid Bestorpsjöns nordöstra spets. Under 1600 talet är överste Johan Henriksson ägare och 1617 tilldelades han två av kronans gårdar i Kärda socken av Gustav II Adolf, nämligen gårdarna Gölsaryd och Hörntorpet. Gårdarna låg från början i Hånger och Forsheda socken. Han kom sedan att utöka säteriet med ytterligare köp av Hejda skattegård Efter Johan Henrikssons död ärvs säteriet av dottern Britta och efter henne ärver sonen Peder

14 Gyllencornett gården. Efter Peders död 1676 bor änkan kvar till slutet av 1690 talet då säteriet övertas av deras dotter Katarina Gyllencornett. Bestorps Säteri, foto Kennedy Andersson I början av 1770 talet köper ägaren av Källunda Ebba Kristina Sjöblad Bestorp säteri och skapar ett fideikommiss för de efterlevande. Redan 1810 överförs fideikommisset till sonen Eric Ruuth. Denne man säljer samma år gårdarna Källunda och Bestorp, som kom att kallas Åminne, till Carl Gustav Danckwardt från Eskilstorp. Det gamla bostadshuset flyttar Danckwardt från dess läge vid Bestorpssjön två gånger. Första gången på 1820 talet till planen framför det nuvarande Åminne, sedan till den nutida platsen på kullen öster om bruksruinerna. Gamla Källunda tidigt 1800 tal, bild Henrik Danckwardt

15 Källunda Den gamla frälsegården Källunda låg på en udde vid Källundasjön några hundra meter väster om den nuvarande bostaden. Där finns en förhöjd platå som är omgärdad med en mur som markerar gårdsplanen under 1600 och 1700 talet. Man kan också se rester av en stenfot som troligtvis varit grunden till bostadshuset. I närheten, några 100 meter norr om denna platå, låg kanske den medeltida eventuellt befästa gården. Där finns lämningar efter vad som kan tolkas som en befäst gårdsanläggning. Källunda ägdes i slutet på 1300 talet av väpnaren Arvid Jönsson som 1418 donerade 2 gårdar i Herrestad till Nydala kloster. Detta för att han med hustru skulle få bli begravd i Nydala. De ärvdes av en styvdotter och hennes dotter Ingeborg som bodde på Källunda med sin man Hans Kruse på 1400 talet. De är inblandade i en del tvivelaktiga affärer inte minst i konflikt rörande de till Nydala kloster donerade gårdarna i Herrestad. Ingeborg och hennes son döms efter makens död för stöld av svin. För detta tvingas hon köpa sig fri från dödsstraff genom att ge bort en gård i Vällersten till förläningstagaren Arvid Trolle. Källunda 2012, foto Kennedy Andersson Mellan 1814 och 1820 bygger Carl Gustaf Danckwardt ny huvudbyggnad och ekonomihus på Källunda. Norr om huvudbyggnaden finns en paviljong som har ett tälttak och vänder en frontespis, försett med en vackert målad urtavla, mot öster. Han bygger också dammar och kanaler från skogshöjden öster om Källunda för att med hjälp av vatten driva tröska och andra verk som gården behövde.

16 Åminne Gård, och den vita slottsliknande huvudbyggnaden som Carl Gustaf Danckwardt lät uppföra, ligger på en höjd vid Källundasjöns södra spets, med en vacker utsikt över sjön, foto Kennedy Andersson Åminne Gård Ägarlängden för Åminne Gård vid Källundasjön har alltså anor från 1560 talet. Familjen Lilliecreutz kom till gården under tidigt 1800 tal då anfadern Carl Gustaf Danckwardt etablerade sig med avsikt att exploatera vattenkraften och starta ett järnbruk. Här byggde lagmannen ut kanaler och vattengångar, satte luckor och trummor och ledde vattnet som han behagade till alla de olika maskinerna vid bruket som stod klart 1826 med masugn, kupolugn, stångjärnsmedja, gjuteri, järnsvarv, knipsmedja, blåsmaskin och kvarn. Vidösterns malm blev till järn och medan masugnen pustade och stångjärnshammaren dunkade i sin jämna takt blomstrade ett stort folkliv på bruket. Masugnsarbetare, gjutare och smeder hade många mellanhavanden med varandra och med brukets tjänstemän och ägare. Genom sinnrika inventioner drevs alla dessa verk med vattenkraft. På brukskontoret satt bruksförvaltare J. F. Malmström med två bokhållare och styrde. Produktionen leddes av gjutmästare Erik Hellberg, mest känd som farfar Hellberg. Erik Hellberg dog 1890 och var under hela sin tid på bruket en aktad och skicklig yrkesman flyttas verksamheten ned till sjön Vidösterns strand, och drivs där under namnet Nya Åminne Gjuteri, till slutet av 1980 talet, då tillverkningen upphörde helt. Ideella krafter har idag omdanat brukslokalerna, vilka nu tjänstgör som ett förnämligt Bruksmuseum. Kvar på Åminne Gård finns idag endast ruinerna efter masugn, gjuteri och en mängd andra byggnadsgrunder som en gång tillhört det gamla Åminne Gjuteri.

17 Byggnadsruiner efter gamla Åminne Gjuteri, foto Kennedy Andersson Byggnadsruiner efter gamla Åminne Gjuteri, foto Kennedy Andersson

18 Gården förvaltas sedan 1987 av familjen Jacob och Gunilla Lilliecreutz som sedan 10 år tillbaka bedriver rekreationsturism i form av upplevelser, jakt, fiske och lerduveskytte. Huvudbyggnaden är också centrum i verksamheten och inhyser övernattningsmöjligheter för gårdens gäster. Tillsammans har de lyckats lösa ekvationen med ett arv att förvalta och ett liv som ska levas här, anpassat för samtiden bland hundraåriga lövskogar i en bedårande landskapsmiljö. Här vilar, Hildur Danckwardts far, den store brukspatronen och byggaren, Carl Gustaf Danckwardt. Kärda gamla kyrkogård, foto Kennedy Andersson Hildur Danckwardt och Mormor på Herrestad Carl Gustav Danckwardt var en av vännerna som kom att hjälpa till med grundplåten till mormors arbetsförening bildad Han omnämns regelbundet som gåvogivare liksom hans bror statssekreterare Magnus Georg Danckwardt. Han kom sedan att vara mormor behjälplig med att upprätta hennes testamente. När Abraham Wilhelm Melin valdes till kyrkoherde i Kärda 1829 stod mormor och lagmannen på samma sida. De tyckte kyrkoherden var djupt ovärdig tjänsten. Det gick så långt att prästen blev stämd för fylleri. Carl Gustav Danckwardts tre döttrar som blev moderlösa tidigt i livet hade också en hel del kontakt med mormor på Herrestad, bl a var de på Herrestad vid bildandet av Sveriges första syförening 1844 och där en av döttrarna Hildur Danckwardt, var roteföreståndare i mormors arbetsförening.

19 Emilie & J F Petersen (mormor på Herrstad) som nygifta 24 juli 1843, arkivbild Mormor på Herrestad Fru Emilie Petersen, f. Eckhart, Tyskland. En varmhjärtad och ansvarskännande människa, gift i unga år i Tyskland med en förmögen köpman i Hamburg. Som mycket tidigt i livet och allt jämt går under namnet Mormor på Herrestad. En syster till henne blev vid 15 års ålder gift med en svensk officer vid namn Rappe. Under de oroliga tiderna i början av 1800 talet, då franska trupper hotade Hamburg hade Hr Petersen givet sin svåger Rappe i uppdrag att placera en del pengar i svensk jord det blev egendomen Herrestad i Kärda socken. Petersen var son till en av Hamburgs styresmän, senator Petersen kom familjen till Herrestad. Genom flera års missväxt såg den lokala befolkningen ut att ha lidit svår nöd. Hr och fru Petersen blev förfärade av allt de såg och önskade att de aldrig kommit till detta land. Men ju mer de vande sig vid språket och lärde känna folket, desto mer uppmärksammade de att många snälla och fromma människor fanns och där kom även kärleken till dessa olyckliga människor och önskan att hjälpa dem i deras andliga och lekamliga nöd. Först inrättades en privat skola, efterhand kom barnen även från andra socknar. Ett räddningshem för gossar bildades, där ett 30 tal föräldralösa barn gavs plats från treårsåldern och där de fick stanna tills de blev konfirmerade. Fru Petersen kallade dem kärleksfullt för mina grå sparvar. En arbetsförening, som hon ordnat, kallade hon för min lilla hungriga skogsduva i Småland när hon skrev hem till vänner i Tyskland. Officiellt hette den Kärda församlings fattigvårdsförening.

20 I september 1820 fick fru Petersen glädjen att få ställa till bröllop för sin systerdotter Emmy Rappe, som då ingick äktenskap med Carl Mikael Rappe, broder till Wilhelm Rappe på Tagel. Carl Mikael Rappe gick ur tiden 1837, lämnande änka och många barn efter sig. Hans familj fick nu en fast punkt i Herrestad, och av dessa barn kom fru Petersen att kallas för mormor. Själv hade hon inga egna barn. Hennes värme och allomfattande kärlek gjorde att allt fler människor började kalla henne för mormor och det är under detta namn som eftervärlden ännu minns och kommer att minnas henne. Emilie Petersen (mormor på Herrestad) gravplats på Kärda gamla kyrkogård, foto Kennedy Andersson

21 Jean Carlos gifter sig Redan som barn vid släktmöten lärde Jean Carlos känna sin syssling Hildur Danckwardt som senare i livet kom att bli hans hustru, en förälskelse som varade livet ut. Hildur Danckwardt, bild Henrik Danckwardt

22 Den 5 oktober 1848 gifter sig Jean Carlos med Hildur Danckwardt i Kärda kyrka. Till vigseln skriver Jean Carlos en kärleksdikt En sak så underbar som han tillägnar hustrun. En sång som sedan kom att dyka upp som filmmusik i en 50 talsfilm Sjutton år, inspelad 1957, producerad av AB Sandrew Ateljéerna och med Ingeborg Nyberg, Tage Severin och Randi Kolstad i huvudrollerna. Till minne av min hustru En sak så underbar, text och musik Jean Carlos Danckwardt, bild Olof Dreij

23 En sak så underbar skriven av Jean Carlos Danckwardt till sin kära hustru Hildur Danckwardt och framförd vid deras bröllop 5 oktober 1848 i Kärda. Pianoackompanjemang av Axel Boberg. Jag vet en sak, så underbar säg kan, på den du ge mig svar? Hur har det hänt, hur har det skett, att mig, din kärlek du har gett? Jag har ej namn, ej gods och guld, och ändå, vill du bli mig huld. den saken är så underbar, så underbar ofattlig, men ändå så klar. Jag har ej ens, en stuga än, och dock blev du, mitt hjärtas vän. Är det en dröm, en villa blott, att glad du dela, vill min lott? Ack mer än guld och gods och bo, du skattade mitt hjärtas tro den saken är så underbar, ofattlig, men ändå så klar. Filmaffisch Sjutton år 1957, arkivbild

24 Jean Carlos var utöver att vara kompositör också en duktig konstnär och gjorde ett flertal riktigt fina konstverk i högromantisk stil. Konstverk, utfört av Jean Carlos, bild Peder Jennerholm Kontakt med kungahuset Jean Carlos Danckwardt hade nära kontakter med kungahuset och fick bl. a senare en hederssabel med inskriptionen Konungen som tack av Karl XV efter att ha fört fartyget, ångkorvetten Orädd i säker hamn efter en svår storm när Kungen och Kronprinsen, sedermera Oscar II, var ombord på fartyget. Resan, som ägde rum 1861 är en historisk händelse och som finns beskriven av Jean Carlos själv i skriften Tre episoder i Konung Karl XV:s lif Albert Bonniers förlag 1893, avsåg att föra Karl XV och kronprins Oscar till kejsar Napoleon III av Frankrike samt till drottning Viktoria av England. Jean Carlos var, efter sin karriär som sjöofficer och under sina år som godsägare, ordförande i Växjö Musiksällskap. Han tonsätter flera dikter skrivna av diktaren och biskopen Esaias Tegnér vilken han träffat redan som ung och redan då sjungit för. Han musicerade även

25 med, t ex Sveriges på den tiden världsberömda operasångerska Kristina Nilsson och landshövdingen i Kronobergs län, tillika författaren till Gluntarna, Gunnar Wennerberg. Hela familjen var musikalisk. Hildur var en duktig pianist liksom bröderna, varav en son blev operasångare, sång och musik var framträdande ungängesformer vid familj och släktsammankomster samt övrigt umgänge hos Jean Carlos och Hildur. HM Karl XV:s hederssabel som Jean Carlos fick av kungen, bild Peder Jennerholm Broschen som Jean Carlos fick av Drottning Lovisa,

26 Den vackra broschen som Jean Carlos fick av Drottning Lovisa, och som hans hustru Hildur bar med stolthet har också en liten historia. Broschen är i 18 k guld, nyrokoko, turkosblå emalj, besatt med antikslipade diamanter. Tillverkad av Gustaf Möllenberg, f i Dädersjö socken, Småland d i Stockholm. Han blev vid 26 års ålder Guldsmedsmästare 1823 och hade 1843, 32 gesäller och 9 lärpojkar i sin ateljé på Drottninggatan 14 i Stockholm. Han var vid den tiden Sveriges mest förnäma och anlitade guldsmed. Ateljén och verkstaden upphörde 1927, dess inventarier överlämnades till Nordiska Museet, och utgör grunden i inventarierna i Skansens guldsmedja. Arkivbild Barnen Jean Carlos och Hildur fick sju barn, alla födda i Karlskrona. Barnen uppmuntrades att skaffa sig god utbildning. De gifte sig ståndsmässigt och fick betydande samhällsbefattningar. Dottern Adelaide f i Karlskrona, fick tyvärr inte vara med i livet, hon dog den 21 nov Sonen Carl Gustaf Emil Danckwardt f. 1851, bild Henrik Danckwardt

27 Sonen, Carl Gustaf Emil Danckwardt f. 20 jan i Karlskrona blev stationsinspektor i Åby, d. 10 april 1929 i Norrköping. Gift 20 nov i Stockholm med Märta Fredrique Leila Tunelius f. 26 juli 1853 i Arboga, d. 18 aug i Söderköping. Hennes föräldrar var postmästare Carl Johan Tunelius och Fredrika Åkergrén. Av familjens döttrar blev en gift med läkaren Rise i Skara, en annan med hovrättsnotarien Wallin i Norrköping. Carl Gustaf Danckwardts hustru, fru Fredrique Tunelius, bild Henrik Danckwardt

28 Bilden är från 1870 och visar Jean Carlos och Hildurs tre döttrar. Alma f. 1852, Hortence f (tvillingar) och Ingeborg Gustava f. 1854, bild Henrik Danckwardt Dottern Hortence Candida f. 10 mars 1852 i Karlskona, d. 13 mars 1937 i Skara. Gift med August Fredrik Fischer, f. 23 sept i Bällefors, bankkamrer i Skara. Paret gifte sig i Alvesta kyrka den 17 mars August Fredrik Fischers far var prosten Per Adolf Fischer i Bällefors f. 9 dec. 1801, d. 4 aug i Bällefors. Dottern Alma Alvina f. 10 mars 1852 i Karlskrona, d. 19 juli 1928 i Söderköping. Gift 12 juni 1885 i Växjö med Lars Anton Larson, apotekare. Dottern Ingeborg Gustava f. 29 nov i Karlskrona, d. 22 mars 1936 i Linköping. Gift 26 juli 1877 med stationsinspektor Adolf Vilhelm Janzon i Västervik d. 14 nov i Linköping.

29 Dottern Alma Danckwardt 1871 Göteborg, bild Henrik Danckwardt

30 Dottern Ingeborg Danckwardt 1870, bild Henrik Danckwardt

31 Sonen, Edvard Magnus Christoffer Danckwardt f. 1856, bild Henrik Danckwardt

32 Sonen Edvard Magnus Christoffer f. 3 juni 1856 i Karlskrona, d. 22 okt i Flen. Blev godsägare. Gift 11 dec i Madesjö Knalltorp med Johanna Maria Sandström f. 11 maj 1850 i Växjö, d. 13 sept i Stockholm. Hustruns föräldrar var kyrkoherde Johan Sandström och Emilia Hultén. Sonen, Fredrik Eugène f. 1860, bild Henrik Danckwardt Sonen Fredrik Eugène f. 3 juli 1860 i Karlskrona Amiralitetsförsamling, d. 2 jan i Köpenhamn. Han blev operasångare och uppträdde bl. a på Det Konglige Teater i

33 Köpenhamn den 13 nov 1885 i operan Aida, av Giuseppe Verdi. Han återkom därefter i en mängd uppsättningar såsom t ex Romeo och Julia den 3 mars På äldre dagar flyttade han till Köpenhamn och verkade där som sånglärare. Vid sina återkommande besök hos föräldrarna på Dansjö bodde han i den gula Rättarevillan. Han förblev ogift och begravdes i föräldrarnas grav på Lekaryds kyrkogård. (se texten på gravstenen under inledningsbilden). Operasångare Eugène Danckwardt, bilden tagen på Dansjö Gård. Betydelsefulla årtal i Jean Carlos Danckwardts liv 1833 Kadett på briggen Vänta Litet

34 Med bl. a expedition på Nordsjön. Briggen var bygd i Karlskrona 1803, utrustad med 16 kanoner, hade en längd av 27,6 m, bredd 7,1 m, djupgående 2,7 m och hade en besättning av 80 man. Hon gjorde kryssningar i Östersjön mellan åren samt var i aktion mot Ryssland i Finska viken och Bottniska viken mellan åren Mellan åren kryssningar i Medelhavet överförd till Stockholm och såld Kommenderad som skeppsgosse på fregatten Af Chapman Fartyget gick under på Nordsjön. Ångkorvetten Gefle, Kungliga Flottan. Byggår örlogsvarvet Karlskrona. längd 52,48 m bredd 9,76 m, Sjöhistoriska Museet FO A, fotograf okänd. Fregatten var byggd 1803 i Karlskrona och var utrustad med 40 kanoner, längd 47,3 m, bredd 11,9 m, djup 5,4 m och ett deplacement om ton var hon i konvojexpedition till medelhavet i trupptransport till Pommern och var där i aktion mot Frankrike i Preussen kryssade hon i S Östersjön och var samma år i aktion mot Ryssland i Finska viken i aktion mot Ryssland i Bottniska viken blev hon blockskepp i Karlskrona i aktion mot Norge avseglade hon till Colombia och New York i expedition på Nordsjön. Under denna expedition måste stora delar av fregattens segel utbytas och iståndsättas, bristningar i den gamla segelduken visade sig tätt igenom sömmarna, så snart minsta påfrestning uppstod. Tillsammans fick hon 299 alnar ny linneduk Lärstyrman på briggen Snappopp Kommenderad som extra kadett på korvetten Najaden 1837 Sjöofficersexamen i Karlskrona Idkat kofferdisjöfart på nordamerikanska fartyg, med resor på norra och södra Amerika. Under resan träffade Jean Carlos, för första gången sedan han som barn lämnat Brasilien för att komma till Sverige, sina föräldrar.

35 Skruvlinjeskeppet Stockholm. Kungliga Flottan, örlogsvarvet Karlskrona, byggår Längd 53,8 m, bredd 14,7 m. Bild Sjöhistoriska Museet FO A Stockholm, fota av en målning utförd av O Stålhammar HMS Najaden (1834), var en korvett och sjösatt samma år. Najaden tjänstgjorde i svenska flottan till 1874 och företog flera långresor bl a till Barthelemy. Fartygschef under expeditionen till Sydamerika och Västindien var Christian Anders Sundin Sekondlöjtnant vid K. M:ts flotta Sekondlöjtnant på korvetten Najadens expedition till Sydamerika och Västindien På resan tjänstgjorde Jean Carlos som kadett och sekondlöjtnant, för att några år senare segla igen som dess fartygschef. Fartyget var sjösatt 8 november 1834, byggd på Karlskronavarvet och hade en längd på 32,8 m, bredd 9,1 m, djupgående 4,1 m, 38 mans besättning, 18 kanoner, 13 officerare och en läkare. Resan 1843 omfattade; Lissabon, Rio de Janeiro (varvid Jean Carlos åter träffade sin mor), Bahia, Barbados och St Barthelemy. St Barthelemy, ursprungligen en fransk ö i Karibien och en del av ögruppen Små Antillerna, var åren en svensk koloni, men som därefter såldes till Frankrike. Det svenska arvet på ön består bl. a av namngivningen av orter och gator samt av öns vapen som bär våra tre kronor. När Jean Carlos besökte ön 1843 var James Harlem Hasum kolonialguvernör med säte i huvudorten Gustavia, namngiven efter Gustav III. Ön är idag ett fristående utomeuropeiskt förvaltningsområde och har i den egenskapen ett visst självstyre.

36 Dagboksanteckningar Under korvetten Najadens besök på St Barthelemy 1843 kom Jean Carlos att föra en mängd dagboksanteckningar som visar hans stora iakttagelseförmåga, hans ifrågasättande med ibland kritiska ögon, men också ett glatt sjömansliv under ansvar. Jean Carlos skriver i sin dagbok Den 21 mars siktades ön kl fm. men något tecken till liv kunde inte upptäckas, ön syntes klippig, backig och obeväxt samt omgiven på alla håll av små klippor och holmar. Flaggslutet på Batteriet i S 67 O, NW delen av les Saintes i S 22 W, 3 ½ famnar och sandbotten, kort sagt en usel koloni. Man hade synbarligen ganska få underrättelser om ön, vilka ofta tydligen relaterats tillsammans med roliga historier om ön och dess innevånare Engelsk örlogstjänst under resa till och ifrån Kina Under flera år tjänade han i den engelska flottan och var bland annat med om att inta huvudstaden på Borneo, Kota Kinabalu. Under resan besöktes även Java och Sumatra. I noggranna anteckningar under resan till Kina beskriver Jean Carlos, förutom örlogsvarvet i den engelska hamnstaden Portsmouth, även i detalj fartyg, rigg och beväpning samt övrig utrustning av förråd, ammunition, livsmedel m.m. i ett antal olika länders örlogsflottor (dåtidens underrättelsetjänst). Han gör ett antal svartvita och färglagda illustrationer, s.k. förtoningar, av främmande länders kuster såsom t ex Napoleons ö, St. Helena samt Borneo. Han ritar kustkonturer och angöringspunkter samt lämpliga ankarplatser. Teckning ingick vid denna tid i officersutbildningen och de nautiska anteckningarna och teckningarna användes av amiraliteten och andra nautiska institutioner som ledning för kommande sjöfarare militära och civila. Jean Carlos anteckningar och teckningar från denna resa finns på Marinmuseum i Karlskrona och är väl värda ett särskilt studium Premierlöjtnant vid K. M. flotta. Gifter sig samma år med sin syssling, Hildur Danckwardt 1849 Dottern Adelaide föds, d Kommenderad på ångkorvetten Gefle Adjutant hos högste befälhavaren för den flottilj som överförde H. M. Drottning Louise till Sverige. Fartyget var Sveriges första propellerdrivna stridsfartyg, och den första skruvångkorvetten i världen. Byggd 1847 på Karlskronavarvet och hade ett deplacement på ton. 52,5 lång, 9,8 m bred och 5,1 m djupgående. Utrustad med fyra 20,2 pund bombkanoner, fyra 30 pundiga kanoner och två 8 pundiga kanoner. Korvetten kunde också gå enbart med segel genom att propellern lyftes rakt upp i en brunn. Maskinen var på 300 hk och gjorde en fart om 9 knop med en besättning på 169 man 1851 sonen Carl Gustaf Emil föds tvillingarna Hortence Candida och Alma Alvina föds.

37 1854 dottern Ingeborg Gustava föds sonen Edvard Magnus Christoffer föds. Samma år blir Jean Carlos Kaptenlöjtnant vid K. M. flotta Kommenderad på skruvlinjeskeppet Stockholm Jean Carlos var med och överförde prinsessan Sophie till Sverige sonen Fredrik Eugen föds. Samma år utnämns Jean Carlos till Kapten vid K. M. flotta Chef för ångkorvetten Orädd Var som fartygschef med och överförde H. M. Konungen Karl XV till England och Frankrike. HMS Orädd var en Ångkorvett byggd på Karlskronavarvet och var byggd av trä. Sjösatt 10 september 1853 och hade en längd av 48,1 m, 8,9 m bred, djupgående 3,49 m, deplacement om 810 ton och var utrustad med en Motala ångmaskin om 200 hk som utvecklade en fart om 9 knop. Ombord fanns en besättning av 130 sjömän. Bestyckad med 2 x 202 mm bombkanoner, 6 x 155 mm kanoner och 1 x 177 mm kanon. Den 3 december 1866 förliste hon (under annat befäl) i Engelska kanalen och 12 man ur besättningen omkom. Fartyget strandade och vraket såldes den 14 december samma år. Resan avsåg att avlämna utställningsföremål till världsutställningen i Paris Officer av Kejs. Franska Hederslegionsorden. Tilldelad hederssabel av H. M. Konungen Karl XV. Jean Carlos och kungens egna ord Jean Carlos:.. under denna väntan (på kungens landstigning i Frankrike) föreföll en händelse som jag måste omtala, emedan den i all sin enkelhet utgör ett talande bevis på kung Karls goda hjärta. Chefen Jean Carlos, som icke varit afklädd sedan afgången från Kristiansand och därigenom fått svullna fötter begagnade sig af tillfället nu att genom kallt vatten lisa plågan. Härunder öfverraskades han af konungen, som plötsligt trädde in i gunrummet. I honom fick han nu oförmodat en läkare, som på en liten stund åter försatte honom i full tjänstbarhet. Det kalla vattnet kasserades genast. Medikamentslådan, som alltid medföljde, efterskickades, och där utur framtogs en tinktur, hvarmed fötterna beströkos, medan H. M. tillklippte remsor af plåster som sedan omlindades. Under sin studietid i Upsala hade H. M. vinnlagt sig om att äfven lära sig kirurgi, synnerligen den del däraf som rörde fälttjänsten, och sade sig hafva på fältöfvningar praktiserat och hjälpt många, som marscherna försatt hors de combat (Text av Jean Carlos Danckwardt ur Konung Karl XV:s resa till England och Frankrike 1861 ) Riddare av Kungliga Svärdsorden (RSO) 1866 Överflyttad på K. M. Flottas nya reservstat. Tilldelad Kommendörkaptens namn, heder och värdighet.

38 Kråsnålen som Jean Carlos erhöll 1861 som gåva av Kungen, bild Henrik Danckwardt Jean Carlos, Svärdsorden vid utnämningen 1862, bild Henrik Danckwardt

39 1869 Överflyttad på indragningsstat. Hans spännande sjömansliv finns omvittnat i en mängd nedteckningar bl. a i Hildur Malmborgs essä om ett par roliga episoder. Jean Carlos fick vid tjänstgöring i den engelska flottan i uppdrag att jaga sjörövare i Svarta Havet. Ett av hans sista uppdrag som fartygschef till sjöss innan han tog avsked från flottan och sjölivet var en resa till Arkhangelsk i Ryssland, en resa som Hildur Malmborg beskriver som svår och strapatsrik. Från denna resa omnämns en lustig episod med en björnunge som man fann i Ryssland och tog med sig ombord som maskot. Den ställde till med en del hyss ombord och skänktes vid hemkomsten till zoologiska trädgården i Köpenhamn Godsherre på Yxkullssund Herrgård (3 mil söder om Värnamo) Yxkullssunds Corps de logi i slutet av 1800 talet. På bilden ses grosshandlare Winckler blicka ut över sina tunnland mark, tre barn, hund, katt och vid entrén en av de första tillverkade tvåhjuliga cyklarna, bild Henrik Danckwardt 1875 Godsherre på Stora Vallens Herrgård (Växjö) 1886 Godsherre på Dansjö Stöfvagård (Lekaryd socken) 1899 Hans kära hustru Hildur Danckwardt, avlider på Dansjö Stöfvagård

40 Vallens Herrgård, foto Olof Dreij Dansjö Stöfvagård 1901, bild Magnus Aaby Ericsson

41 Hildur Danckwardt, bild Henrik Danckwardt

42 Den 28 februari 1901, Jean Carlos Danckwardt, somnar stilla och lugnt in på sin älskade gård, Dansjö Stöfvagård. Jordfästningen äger rum i Lekaryd Kyrka, som var fylld till sista plats. Bland de närvarande fanns släkt, personal och ett stort antal sockenbor, för att ta ett sista hedrande farväl av en älskad och mycket omtyckt godsherre. Kistan var dekorerad med svenska flaggan och H M Konungens hederssabel. Hederssabeln som låg på Jean Carlos kista vid begravningen 1901 i Lekaryd Kyrka, bild Peder Jennerholm Kungliga flottan i korthet och dess liv där Jean Carlos kom att verka i under många år Vårt land har alltid varit beroende av fartyg för att kunna nå olika delar av vårt avlånga land och andra länder. Jämfört med vårt grannland Danmark led dock Sverige av ett handikapp genom att inte ha tillgång till en isfri örlogshamn vintertid. Svenska Flottan, eller Kungliga Flottan, som den kom att benämnas under Gustav Vasa tid, då tio skepp av typen kogg köptes in från tyska Hansan. Det största av dessa fartyg var Lybska Svan, som blev Gustav Vasas flaggskepp. Tre år efter köpet förliste fartyget utanför Öland. Vid kungens död hade Sverige 30 krigsfartyg. Under Erik XIV tid hade flottan en av sina glansperioder uppgick flottan till 68 fartyg, bestyckade med tillsammans kanoner och en besättning på man värvat sjöfolk och knektar. Nästa period var i början på stormaktstiden som kom att representeras av regalskeppet Wasa, som kapsejsade redan vid sin jungfrufärd Under sina minuter till sjöss var Wasa en av de största och tyngst bestyckade krigsfartygen i världen.

43 Tiden under Gustav II Adolf och Karl X Gustav innebar en tredje glansperiod för flottan. Amiralitetskollegium grundades 1617 och organiserades Det ständiga båtsmanshållet inrättades Danmark hade beträffande sin flotta en viktig fördel framför Sverige. Köpenhamn var isfritt hela året. Den svenska flottan som var förlagd till Stockholm, hade strängare vintrar. Det innebar att det var näst intill omöjligt att använda flottan vintertid. Freden i Roskilde Efter freden i Roskilde 1658 med bl. erövringen av Blekinge och Skåne kunde en ny svensk flottbas grundläggas i Karlskrona, där var det isfritt och hamnen låg skyddad bakom öar och uddar. Detta strategiska läge innebar att danskarna trycktes söderut. Karl XI:s förmyndarregering hade inte gjort mycket för att hålla flottan i brukbart skick. Följderna blev förödande i kriget mot Danmark , med svåra förluster i två stora sjöslag. Linjeflottor var stora och komplexa organisationer. För att kunna fungera fullt ut krävdes samordning av pengar, olika slags material, proviant, befäl, manskap och en välplanerad basstruktur. Att få en flotta till sjöss i rätt tid för att göra en krigsinsats krävde långa förberedelser och stor praktisk erfarenhet. Om besättningarna samlades medan material saknades och fartygen behövde reparation förbrukades provianten snabbt och manskapet reducerades ofta av svåra epidemier. När den svenska flottan drabbades av katastroferna vid Ölands södra udde i juni 1676 och Köge bukt den 1 juli 1677, då blottades svagheterna i det svenska stormaktsbygget. Hela konceptet byggde på en ohotad marin överlägsenhet som höll ihop förbindelserna över Östersjön. Nu gick inte detta. Tvärtom kunde danskarna i juni 1676 landstiga i Råå och först efter ett mycket kostsamt krig förmåddes den danska armén lämna Skåne. Förflyttningen av flottans örlogsbas till Karlskrona och införandet av indelningsverket även som rekryterings och försörjningsgrund för båtsmännen samt den omfattande marina upprustningen under 1680 och 1690 talen ska ses mot denna bakgrund. Den svenska flottan hade dock en anmärkningsvärd förmåga att återhämta sig. Inför det långa kriget på 1700 talet bestod den svenska örlogsflottan av dels en värvad båtsmanselit och dels indelta och roterande båtsmän. I Slutet av Stora Nordiska kriget fick Sverige erfara vad den ryska flottan kunde ställa till med, efter att Ryssland åter fått tillträde till Östersjön. Kring 1719 härjades stora delar av den svenska ostkusten svårt av ryska galärfartyg i vad som kom att kallas Skärgårdskriget. Under Gustav III upplevde den svenska flottan en ny glansperiod. Den skicklige skeppsbyggaren Fredric Af Chapman spelade en mycket viktig roll. Den svenska flottan uppgick 1790 till 26 linjeskepp, 16 fregatter och 280 skärgårdsfartyg. Gustav III har ju gått till historien som en av våra stora krigarkungar. Kriget mot Ryssland innehöll många sjöslag, med stora manskapsförluster som måste ersättas. Några av de större sjöslagen var slaget vid Hogland i juli 1788, slaget vid Öland i juli 1790 och andra slaget vid Svensksund samma år. I båda dessa slag användes galärflottan. Slaget vid Svensksund blev en av de största marina segrarna någonsin för den svenska flottan.

44 Från segel till ånga, och trä till järn De stora tekniska förändringarna inom flottan kom först under 1800 talet och var genomgripande. Ett av dåtidens större linjeskepp var Stockholm byggd Den försågs senare både med ångmotor och propeller. Flottans första järnfartyg var Svalan byggd De största ångfartygen var Oden och Gylfe, byggda Dessa var dock bogserare och transportfartyg, det första ångdrivna stridsfartyget kom att bli ångkorvetten Thor, klar Det första propellerdrivna stridsfartyget var korvetten Gävle, byggd 1848 (jfr Jean Carlos tjänstgöring år 1850). Många av de första ångfartygen var samtidigt segelfartyg, utrustade med rigg och segel. Karl XI beslöt 1679 att vid Karlskrona anlägga en huvudstation för flottan. En av generalkvartersmästaren Erik Dahlbergh uppgjord plan för hamnens anläggande lades fast 1683 och två år senare påbörjades arbetet under hans ledning. Senare övertogs ledningen av Carl Magnus Stuart. Linjeskepp, fregatter och korvetter Förr i tiden var örlogsfartygen segelfartyg som hade en lång rad kanoner längs sidorna. De största kallades linjeskepp, men det fanns också mindre fartyg som till exempel fregatter och korvetter. Stora roddfartyg kallades för galärer. Livet ombord Besättningarna på fartygen kallades båtsmän och de hade det ofta trångt och kallt ombord och fick dålig mat. Många blev sjuka. Officerare och underofficerare som bestämde ombord hade det bara lite bättre. Sverige var ofta i krig fram till 1800 talet. Skeppsgossekåren Skeppsgossekåren grundades år 1685 i Karlskrona dels för att ta hand om de många föräldralösa pojkar som blivit ett resultat av Sveriges krigsföring i Europa dels för att bygga upp örlogsflottan med arbetsföra sjömän och underofficerare. Dess främsta uppgift var att rekrytera och utbilda unga pojkar för tjänstgöring ombord på fartyg bestämde Karlskronas prästerskap att skeppsgossarna dessutom skulle få lära sig att läsa och skriva, vilket på den tiden var ovanligt. Utbildningen skulle leda till att pojkarna blev goda sjömän för att kunna ingå i flottan som kontraktsanställda sjömän. Den som visade prov på goda resultat och blev duktig i sjömanskap kunde även få lära sig navigation för att i framtiden kunna utbilda sig till officer. Skeppsgossekåren ansåg att de fostrade sina elever till goda och gudfruktiga medborgare. Arbetslöshet och fattigdom drev många pojkar att söka till Skeppsgossekåren. Föräldralösa pojkar kunde bli tvångsintagna. Hård disciplin och aga var vanligt, och även pennalism förekom vilket gjorde att många pojkar rymde från kåren. Trots att kåren var känd för sin hårda disciplin och att det var en filantropisk verksamhet, vars främsta uppgift var att ta emot fattiga barn, anmälde många officerare sina söner till utbildningen, då den ansågs väldigt bra. Pojkarna var unga, lägsta antagningsålder var 8 år dock i ett fall 6 månader. 1848

45 höjdes antagningsåldern till 13 år och 1899 bestämdes den lägsta antagningsåldern till 15 år. Första året kallades skeppsgossarna för kaniner och tredje året för gamla grabbar. När en skeppsgosse fyllde 18 år blev han karlskriven, vilket innebar att han lämnade skeppsgossekåren för att bli matros i flottan och kontraktsbunden på 6 år. För att bli skeppsgosse var man nämligen tvungen att skriva kontrakt på 9 år. Enda sättet att lösa kontraktet var genom sjukdom, försörjningsplikt i hemmet eller olämplighet. Somrarna tillbringade skeppsgossarna ombord på olika fartyg till sjöss. På vintern ägnades den mesta tiden åt studier, gymnastik och vapenhantering. Skeppsgossarna var då inhysta i en kasern på land eller i ett logementfartyg. I slutet av 1700 talet låg Sverige i krig med Ryssland. På den tiden hade Skeppsgossekåren inga egna fartyg och skeppsgossarna fick gå ombord och tränas på krigsfartyg, skepp som var mitt uppe i brinnande krig. Det var med livet som insats, dåligt med mat och vatten som pojkarna påbörjade sin marina bana. Länge saknade skeppsgossekåren egna fartyg där pojkarna kunde utbildas. Först 1799 byggdes det första skolfartyget, briggen Diana. HMS Najaden ingick som utbildningsfartyg för skeppsgossar tillsammans med HMS Diana (1799), HMS Gladan (1857), HMS Snappopp (1859), HMS Skirner (1867), HMS Falken (1877), HMS Af Chapman (1888) och Najadens systerfartyg HMS Jarramas (1900). Skeppsgossekåren började avvecklas 1937 för att helt upphöra som institution Idag finns bara tre av skeppsgossarnas fartyg kvar. Najaden, museifartyg i Halmstad och systerfartyget Jarramas, museifartyg i Karlskrona, samt fullriggaren Af Chapman som ligger i Stockholm och fungerar som ett vandrarhem. Skeppsgossarnas byxor var smala och omoderna och gossarna töjde under natten ut dem nedtill med träkilar för att få till den rätta modellen. Skeppsgossarna fick varsin sjösäck där alla deras tillhörigheter skulle läggas, slarv bestraffades hårt. En gosse som t ex tappat sin näsduk fick fyra dagars permissionsförbud Kungliga Karlskrona Amiralitetsförsamling, arkivbild

46 Kungliga Karlskrona Amiralitetsförsamling Jean Carlos och hans familjs första boende som gifta Efter Jean Carlos och Hildurs bröllop reste brudparet direkt till sitt nya hem i Karlskrona, där de inköpt en egen stadsfastighet. Jean Carlos och Hildur kände sig så småningom bofasta i den lilla örlogsstaden. Vardagen i Karlskrona var mellan sjöresorna för dem präglad av ett idylliskt familjeliv och innerlig familjelycka. Under årens lopp fick Jean Carlos och Hildur flera barn. I detta hem idkades mycket musik av båda makarna, och det var ett glatt och i högsta grad gästfritt hem. Musikälskande vänner möttes hos dem och även utländska gäster som Jean Carlos på sina resor träffat vid utländska hov kom för att gästa dem och andra i den lilla örlogsstaden. Själve Karl XV var även ofta gäst hos dem. De tillhörde vid den tiden de tongivande i Karlskrona. När Karl XI efter slaget vid Lund 1676 betraktade Skåne och Blekinge som nu definitivt införlivade med Sverige beslöt han att flytta örlogsflottans huvudstation från skärgården kring Stockholm till sydligare vatten påbörjades byggandet av den nya flottbasen och staden Karlskrona på den klippiga ön Trossö. År 1881 grundades Kungliga Amiralitetsförsamlingen och 1685 kunde Amiralitetskyrkan Ulrica Pia invigas, uppkallad efter HMS Karl XI:s fromma danskfödda drottning Ulrica Eleonora d.ä. Kyrkans fina proportioner röjer en mästares hand. I sin enkla karolinska dräkt är Amiralitetskyrkan en ädel släkting till barocktidens pompösa kyrkor. Ett litet altarkrucifix med inläggningar av pärlemor, elfenben och ebenholts har här sin särskilda historia, skänkt I kyrkan finns också en modell av korvetten Carlskrona och minner om fartygets undergång i Floridagolfen 1846, där den överraskades av en cyklon och 114 man av 131 ombord omkom. I kyrkan finns också en minnestavla över omkomna sjömän, som under de båda sista världskrigen gav sina liv i beredskapens tjänst. Förutom att vara församlingens gudstjänstkyrka hålls här också korum, andra militära gudstjänster och samlingar. Ett rikt musikliv och många förrättningar hör också till bilden av denna levande kyrka, där jag vid mitt besök sommaren 2012 kunde ana Jean Carlos Danckwardts svävande ande. Rosenbom och varför han står utanför Amiralitetskyrkan Mats Rosenbom, bördig från Åland, drabbades av malaria, fick ta avsked från varvet och tvingades tigga för sitt livsuppehälle. Nyårsafton 1717 när tolvslaget närmade sig var både gubben och tiggarpåsen fulla. Rosenbom knackade på hos Kapten Lagerbielke. Kaptenen öppnade och när Rosenbom försökte lyfta på hatten tappade han den i snön. Lagerbielke fann gubben lustig och uttryckte: Vill man tacka Rosenbom får man själv lyfta på hans hatt. Rosenbom tyckte ramsan var lustig och när han därefter knackade på hos bildhuggaren Kolbe så uttryckte han sig så som Lagerbielke sagt. Kolbe ansåg detta vara Rosenboms fylleprat och slog till Rosenbom. Efter ett tag drabbades Kolbe av dåligt samvete och gav sig ut för att leta efter Rosenbom. Rosenbom upptäckte Kolbe och trodde att han skulle få mer smörj och gömde sig därför vid Amiralitetskyrkan. Dagen därpå återfanns Rosenbom ihjälfrusen intill Kyrkoväggen.