Den Jesus som Paulus predikar

Transkript

1 1 Den Jesus som Paulus predikar Inledning till Paulus församlingsbrev Eivor Alpsten Ovanstående uttryck används i Apostlagärningarna 19:13 av några judiska andeutdrivare som tydligen inte själva hade förmåga att driva ut onda andar men som sett att Paulus kunde göra det genom namnet Jesus. Det är utifrån det uttrycket som jag vill presentera detta bibelstudium som mera är några spridda tankar varifrån man kan börja studera Paulus brev. Om vi vill veta något om Jesus går vi främst till evangelierna. Paulus var samtida med Jesus och lärjungarna men deras liv utvecklades på olika platser. Jesus växte upp i Galileen som snickarson och hans lärjungar blev tydligen fiskare på Genesarets sjö. Paulus växte upp i Tarsus, en viktig stad i Mindre Asien, men kom tidigt till Jerusalem för att utblidas hos den lagkunnige Gamaliel. Vi har inga bevis för att Paulus någonsin mötte Jesus innan hans död, korsfästelse, uppståndelse och himmelsfärd. Men helt oväntat då han var på väg till Damaskus uppenbarade sig Jesus för honom. Finns det någon gestalt i Bibeln som vållat mer huvudbry hos bibeltolkarna än Paulus? Vem var han? Och vem var denne Jesus som han predikade? Min avsikt med den här artikeln är att peka på hur Paulus presenterar Jesus. Lite pretentiöst kanske eftersom mina kunskaper i grundspråken hebreiska och framför allt grekiska är begränsade. Men jag vill delge en del av det som jag personligen hittills funnit viktigt i de bibliska texterna. Elementär bibelkunskap är en nödvändig förutsättning för att få utbyte av den här artikeln. Berättelsen om Paulus i Apostlagärningarna 7:54-8:3; 12:24-28:31 Paulus berättar själv att han en dag möter Jesus, som i en uppenbarelse presenterar sig för honom med orden: Jag är Jesus den som du förföljer (Apg 9:5). Vad vi vet om Paulus (Saulus) liv är att han förföljde församlingen i Jerusalem och att han var en av dem som yrkade på steningen av Stefanus (Apg 7:58-8:3). Han bad också översteprästerna om ett brev till synagogorna i Damaskus för att också där kunna fängsla Messias-troende lärjungar och föra dem till Jerusalem (Apg 9:1-3). Han tillhörde alltså den grupp som förföljde dem som insett att Jesus var Messias. Senare får vi genom Paulus brev veta att han kom från Tarsus och att hans far var israelit av Benjamins stam och att han själv var farisé. Han säger om sig själv att jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk. Mer fanatiskt än de ivrade jag för mina fäders stadgar. (Rom 11:1; Fil 3:5). Paulus kom alltså från en miljö där de hebreiska Skrifterna satt sin prägel på det judiska folket. Man trodde på den Gud som uppenbarat sig för Abraham. En av de fundamentala grundsatserna

2 2 inom judendomen var också tron på Messias, den Frälsare som skulle komma och återlösa Israels folk, återföra dem från exilen och upprätta ett fredsrike. Benämningen Messias har sin bakgrund i de hebreiska Skrifterna där konung David ofta fick vara dess representant och omskrivs som HERRENS Smorde (1 Sam 24:7; 2 Sam 1:14. Läs också Psaltaren 2!). I Femte Moseboken kallar Mose honom för Profeten som ska komma (5 Mos 18:15). Skrifterna talar också om honom som Guds Son. Både före och efter vår tideräknings början har det funnits personer som gjort anspråk på att vara den utlovade Messias, anspråk som till slut visat sig vara falska. 1 När Jesus framträtt förstod många av de gudfruktiga i Israel att han var den utlovade Messias eller profeten, vilken också kallades Guds Son. Paulus däremot kunde inte förlika sig med den tanken utan blev i stället en förföljare av dem som trodde så ända till den dag då han överraskades av att denne Guds Son uppenbarar sig för honom med orden: Jag är Jesus, den som du förföljer (Apg 9:5). Paulus kapitulerar direkt, och sedan han fått förbön av Ananias låter han döpa sig och börjar genast predika att Jesus var Guds Son (Apg 9:20) och att han var Messias (Apg 9:22). Paulus insåg alltså att nu hade den utlovade profeten kommit, den som det judiska folket så länge väntat på. Att han så snabbt blev övertygad om detta berodde främst på den uppenbarelse han fick på vägen till Damaskus, men vid närmare eftertanke kunde han som skriftlärd också granska Skrifterna och se att förutsägelserna i Skrifterna om en kommande Messias stämde in på Jesus. Senare då Paulus återvänt till Jerusalem och bad i templet fick han ett nytt tilltal av Jesus: Gå! Jag skall sända dig ut till hedningarna långt borta (Apg 22:17-21). Varför behövde hedningarna en speciell apostel? Vid den här tiden hade det religiösa ledarskapet infört restriktioner för dem som inte var av judisk börd att fullt ut få delta i den andliga gemenskapen. Det verkar som om den himmelska världen reagerade mot detta och så utser Gud juden Paulus som den som skulle koncentrera sig på hedningarna. Med tanke på hur den kristna världen ser på Jesu identitet ska vi se på hur Paulus uttrycker sig om honom sedan han blivit övertygad om vem Jesus var. Först följer vi Paulus genom Lukas berättelse i Apostlagärningarna och sedan genom hans egna brev. 2 Apg 9:20, 22 Apg 17:1-3 Jesus är Guds Son och Messias. Paulus samtalade med dem utifrån Skrifterna och förklarade denne Jesus som jag predikar för er han är Messias. 1 Se The Messiah texts av Raphael Patai. 2 Se Appendix på sidan 21 som ger en översikt om Paulus missionsresor och var man kan läsa om dem.

3 3 Apg 18:5 Apg 28:23 Paulus vittnar för judarna att Jesus var Messias. Paulus försökte övertyga dem om Jesus utifrån Mose lag och profeterna. Hur uttrycker sig Paulus i sina brev då han skriver om Jesus? För det första är Paulus tydlig med att skilja mellan Gud Fadern och Jesus Kristus. Det visar han på många ställen, i synnerhet i inledningen till sina brev. Detta borde man egentligen inte behöva påpeka, men på grund av förvirringen om Jesu identitet är det viktigt. Se på följande exempel: Rom 1: 7... Nåd vare med er och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. 1 Kor 1:3 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Jesus Kristus. 2 Kor 1:2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Gal 1:1-3 Ef 1:2 Ef 1:3 Fil 1:2 Kol 1:2-3 Från Paulus, utsänd av Jesus Kristus och Gud, Fadern Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader och Herren Jesus Kristus... Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader (Obs!) Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader., vår Herre Jesu Gud och Fader (Obs!) 1 Tess 1:1 Från Paulus till församlingen i Tessalonika som lever i Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus 2 Tess 1:2 Nåd vare med er och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. 1 Tim 1:2 Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, vår Fader och Kristus Jesus, vår Herre. 2 Tim 1:2 Nåd, barmhärtighet och frid från Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre. Titus 1:4 Nåd och frid från Gud, Fadern, och Jesus Kristus, vår Frälsare. Paulus använder genomgående uttrycket Jesus Kristus eftersom han skriver på grekiska och det har man inte ändrat på i våra svenska översättningar. I översättning till hebreiska, Paulus modersmål, använder man sig av det ursprungliga uttrycket Jeshua Messias המשיח) (ישוע vilket lättare anknyter till judisk historia och trosuppfattning.

4 4 I den här artikeln använder jag mig av namnen Jesus och Kristus som det står i svenska biblar 3 översatta från den grekiska grundtexten, men då Paulus skriver utifrån ett hebreiskt perspektiv borde det i stället heta Jeshua och Messias då innebörden av namnet blir tydligare. Det går lätt att missa det messianska perspektivet om man inte har innebörden av ordet Kristus (Messias) klar för sig. Finns det olika sätt att predika om Jesus? Då vi granskar Paulus och hans förkunnelse ser vi hur mån han var om att inte ha fattat fel då det gäller förkunnelsen om Jesus. Han hade ju inte som apostlarna levat och verkat tillsammans med Jesus utan mött honom genom en uppenbarelse sedan denne farit upp till himlen. Denna uppenbarelse liksom hans forskningar i Skrifterna hade dock lett till samma slutsats: Han var Israels förväntade Messias, Guds Son, som predikade om riket. Men det dröjde flera år innan Paulus mötte församlingsledarna i urförsamlingen i Jerusalem för att jämföra sin förkunnelse med deras. Den lärde teologen Paulus mötte så småningom den enkle fiskaren Petrus som själv vandrat med Jesus som lärjunge och förkunnat evangelium för att förvissa sig om att han inte tagit fel på något område. Efter detta möte som Paulus berättar om i Galaterbrevet stod det klart att det var samma evangelium de förkunnade men med huvudinriktning på olika folkslag (Gal 2:9). Vilket är det grundläggande budskapet i Paulus brev till de olika församlingarna? Jag tänker nu gå igenom varje brev som Paulus skrivit till olika församlingar som han tidigare besökt och förkunnat evangelium för. Det finns luckor i denna brevväxling då vissa brev saknas i brevväxlingen, framför allt i breven till församlingen i Korint. Församlingar har alltså bildats på olika platser genom Paulus muntliga förkunnelse och genom sina brev återknyter han ofta till den förkunnelsen. Han skriver ett brev till församlingen i Rom som han inte besökt och vidare personliga brev till Timoteus, Titus och Filemon. Här tänker jag bara kommentera breven till församlingarna. Mina kommentarer följer tidsmässigt Paulus resor där det första brevet skrevs till tessalonikerna fram till de brev som skrevs under fångenskapstiden i Rom. Jag ger korta citat där han uttalar sig om Jesus. Fundera på om den kristna kyrkan i dag är överens med Paulus! (Sanningen är ju den att Paulus under århundraden inte överallt haft det bästa rykte inom kyrkan. Har man missförstått Paulus?) Lägg också märke till att Paulus som hedningarnas apostel också vänder sig till sina judiska medsyskon. Då han är ute på sina missionsresor och kommer till en plats tar han först kontakt 3 Vanligtvis föredrar jag numera att i mina artiklar skriva Jeshua Messias i stället för Jesus Kristus som en markering att man bör stanna upp inför betydelsen av detta namn. I denna artikel har jag valt att använda det skrivsätt som finns i våra svenska biblar för att du som läsare inte ska bli blockerad av mitt uttryckssätt.

5 5 med den synagoga som finns på platsen. Det fanns ju judar spridda över stora delar av Medelhavsområdet, en del troende, andra sekulariserade. Dessa måste ju först få veta att Messias kommit i personen Jesus. Paulus skriver till församlingar han grundat under sina tidigare missionsresor (Se Apg 13:1-14:28) och som ännu inte är fast grundade i tron. Vad skriver han om Jesus och hur? Vilket är hans centrala budskap i breven? Det är också tydligt att han i sin förkunnelse anpassar sig till de olika församlingarna beroende på deras andliga mottaglighet och utveckling. Till de församlingar han besökt ges oftast ingen ny undervisning utan bara påminnelser och antydningar till det de redan vet. Under sin första missionsresa var Barnabas Paulus följeslagare (Apg 13:2-3), under den andra var det Silas och under den resan träffade de på Timoteus som sedan följde med dem (Apg 16:1-3). Det verkar som om han ibland hade flera följeslagare, en är Erastus (Apg 19:22), en annan är Silvanus (2 Kor 1:19, om det nu inte är ett annat namn för Silas), en annan är Epafras (Kol 1:7). I brevet till Filemon skriver Paulus från fängelset i Rom och nämner ytterligare några medarbetare. Paulus två brev till tessalonikerna Båda breven är skrivna under Paulus andra missionsresa under åren och 52 e.v.t. I början av sitt första brev tackar Paulus Gud för att tessalonikerna har tagit emot evangeliet och nu blivit föredömen genom sin tro. Läs Apostlagärningarna 17 om hur det gick till då Paulus för första gången besökte synagogan där. Utifrån Skrifterna förklarade han att Jesus var Messias. Här följer några citat där han påminner om sin förkunnelse och om hur det togs emot. Det centrala är Gud och hans Son, Herren Jesus Kristus. Evangeliet har haft framgång i Tessalonika och församlingen får mycket beröm av Paulus. 1 Tess 1:9-10 Paulus talar till hedningarna om den sanne Guden och hans Son som varit död men som uppväckts av Gud. 1 Tess 2:7 Paulus kallar sig själv och sina följesslagare för Kristi apostlar. 1 Tess 2:14 Paulus påminner tessalonikerna om att de blivit efterföljare till Guds församlingar i Judéen, de som är i Kristus Jesus. 1 Tess 3:11 Paulus önskar bli ledd på sin resväg av vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus. 1 Tess 5:9-10 Enligt Paulus vinner vi frälsning genom Jesus som dött för oss. 1 Tess 4:15; 5:23 Paulus påminner om Herrens ankomst. 2 Tess 1:7 Paulus påminner om att Herren Jesus ska komma från himlen.

6 6 2 Tess 1:8 Paulus påminner om vår Herre Jesu evangelium. 2 Tess 1:12 Paulus påminner om vår Guds och Herren Jesu Kristi nåd. 2 Tess 2:1 Paulus påminner om vår Herre Jesu Kristi ankomst. 2 Tess 2:8 Paulus säger att den laglöse kommer Herren Jesus att döda. 2 Tess 2:13-14 Tessalonikerna är från begynnelsen utvalda till frälsning och kallade genom evangeliet för att vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. 2 Tess 2:16 Paulus önskar att Herren Jesus Kristus själv och Gud vår Fader ska uppmuntra och styrka till allt gott i ord och gärning. 2 Tess 3:5 Paulus önskar att Herren ska leda brevmottagarnas hjärtan in i Guds kärlek och Kristi uthållighet. 2 Tess 3:6 Paulus uppmanar dem i vår Herre Jesu Kristi namn. 2 Tess 3:12 Vi befaller och förmanar er i Herren Jesus Kristus. 2 Tess3:18 Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er alla. Brevet till församlingarna i Galatien Brevet är skrivet från Efesus under Paulus tredje missionsresa, e.v.t. Det var under sin andra missionsresa som Paulus besökt Galatien, områden i nuvarande Turkiet. Flera av dessa platser nämns i Apostlagärningarna (Se karta över Paulus resor som finns i de flesta biblar). Brevet till galaterna har en helt annan karaktär än de brev som han skrev till tessalonikerna. Paulus är upprörd över att de galater som tog emot hans budskap under hans tidigare besök nu vacklar i sin tro och avfaller för att vända sig till ett annat evangelium. Vad är det för ett annat evangelium? Paulus tar det från början igen: Det evangelium han förkunnar är inte av mänskligt ursprung. Han återger på nytt sitt eget vittnesbörd och sin egen livsresa i kapitel 1 och 2. Så kommer han in på evangeliets kärnfråga: rättfärdighet genom tro på Jesus utan laggärningar. Det är tydligen denna fråga som vållat bekymmer i de galatiska församlingarna. Det fanns både judar och icke-judar i församlingarna som trodde på Jesus som Messias, men en del av de troende judarna menade att också icke-judarna borde omskäras enligt Mose lag vilket Paulus motsatte sig. Kanske det också fanns icke-judar som tidigare låtit omskära sig, inte på grund av tro på Jesus utan på en positiv inställning till den judiska tron. Risken fanns då att man litade mer på sin omskärelse än på trons rättfärdighet genom Jesus nåd.

7 7 Det är kring denna fråga som Paulus sysselsätter sig i Galaterbrevet. Det blev anledning för Paulus att samråda med apostlarna i Jerusalem. Resultatet av samrådet med dessa apostlar läser vi om i Apostlagärningarna 15, där man kom överens om att Paulus övertygelse borde vara normgivande, icke-judarna skulle inte behöva låta omskära sig. Vi har några citat i brevet till galaterna som uttryckligen talar om Jesus. Gal 1:1 Gal 1:6-7 Gal 1;11-12, 16 Gal 2:4 Gal 2:16 Gal 2:19-20 Gal 3:1, 8-9 Gal 3:13-14 Gal 3:22 Gal 3:27-28 Gal 4:14 Gal 4:19 Gal 5:1-6 Gal 6:2 Gal 6:14 Paulus är utsänd av Jesus Kristus och av Gud, Fadern. Paulus talar om Kristi evangelium i motsats till ett annat evangelium. Det evangelium som Paulus predikar har han fått genom en uppenbarelse av Jesus Kristus själv. Det finns en frihet i Kristus Jesus. Paulus talar om att man blir rättfärdig genom tro på Jesus Kristus. Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig. Paulus påminner galaterna om att de fått höra att Jesus korsfästs och att trons rättfärdighet har sina rötter i Abrahams tro. Kristus friköpte oss Vi friköptes för att den välsignelse Abraham fått skulle i Jesus Kristus komma till hedningarna det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Jesus Kristus. ni tog emot mig som Guds ängel, ja, som Jesus Kristus. Mina barn, som jag nu än en gång med smärta föder, tills Kristus har tagit gestalt i er. Paulus talar om friheten i Kristus genom en verksam tro. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. För min del vill jag aldrig berömma mig av något annat än vår Herre Jesu Kristi kors.

8 8 Paulus första brev till korintierna 4 Brevet är skrivet från Efesus under Paulus tredje missionsresa. Enligt Stora Studiebibeln, Bibel 2000 skrevs brevet ca 55 e.v.t. 5 mot slutet av Paulus treårsvistelse i Efesus. Det var under sin andra missionsresa som Paulus besökte Korint, en stad som helleniserades på 400-talet f.v.t. 6 och som från år 146 uppgick i det romerska imperiet. Efter att ha legat öde i 100 år återuppbyggdes Korint av Julius Caesar, år 54 f.v.t. När Paulus kom till staden mindre än 100 år senare, år 50, hade Korint blivit den tredje viktigaste staden i det romerska imperiet efter Rom och Alexandria. Allt detta på grund av välstånd. 7 I Korint fanns många avgudatempel. En omfattande religiös prostitution var knuten till framför allt gudinnan Afrodite och hennes tempel. Stadens omoral var omfattande och det var ur denna miljö som många av Korint-församlingens medlemmar kom. De behövde från början få kunskap om att leva ett andligt liv. Detta var troligen också en av anledningarna till varför Paulus stannade så länge i Korint vid sitt första besök där, ett år och sex månader (Apg 18:11). När Paulus senare fick kunskap om hur församlingslivet utvecklats i negativ riktning skriver han till dem, får troligen svar som vi saknar och då skriver han ett nytt brev, det andra Korintierbrevet. När vi känner till Korint och förhållandena i församlingen är det fantastiskt att läsa inledningen till Paulus brev hit. Han skriver till Guds församling, de som helgats i Kristus Jesus (1 Kor 1:2), och Paulus påminner dem om att de är rika på allt i fråga om tal och insikt de saknar inte någon nådegåva (I Kor 1:5, 7) och Ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande (1 Kor 6:11). Det hade uppstått flera problem i församlingen: splittringstendenser, partibildningar, och moralisk slapphet, speciellt på det sexuella området. Paulus ser att han behöver ta itu med problemen från grunden igen. Därför är större delen av första Korintierbrevet fyllt av räfst, förklaringar och vägledning i den situation de befinner sig i. När Paulus kommer till kapitel 12 ändrar han ton och börjar tala om de andliga gåvorna och i kapitel 13 talar han om kärlekens väg. Jag förmodar att Paulus insåg att församlingen måste uppbyggas med en positiv undervisning som var helt nödvändig för att komma tillrätta med problemen i församlingen. Han känner det också angeläget att undervisa om tungotalet och ordningen vid gudstjänsten (1 Kor 14). 4 Läs gärna min artikel om Korint på min hemsida: 5 e.v.t.= efter vår tideräkning. 6 f.v.t.= före vår tideräkning. 7 Översatt citat från Corinthians av Gordon Fee, s. 45.

9 9 Med tanke på vilken slags församling Paulus skriver till och de påpekanden om andliga brister han gjort är det överraskande att i kapitel 15 få en så djuplodande undervisning om Jesu uppståndelse, de dödas uppståndelse och om uppståndelsekroppen. Här finns bland annat nycklar som låser upp många svårigheter vid tolkningen om Jesu identitet, också för den som är väl bevandrad i Skrifterna. (Men det får bli ett annat studium.) Var inte denna undervisning överkurs för församlingen i Korint? Så tyckte inte Paulus. Här kommer nu några korta citat från Korintierbrevet där Paulus talar om Jesus Kristus. 1 Kor 1:4 Paulus talar om den nåd som korintierna fått i Kristus Jesus. 1 Kor 1:7 Korintierna påminns om Jesu Kristi återkomst. 1 Kor 1:23-24 Paulus predikar Kristus som korsfäst och som Guds kraft och vishet. 1Kor 1:30 Gud har gjort Kristus Jesus till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning. 1 Kor 2:2 Det centrala budskapet i Korint var Jesus Kristus och honom såsom korsfäst. 1 Kor 3:11 Ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus. 1 Kor 3:23 Själva tillhör ni Kristus, och Kristus tillhör Gud. 1 Kor 5:7 Vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. 8 1 Kor 6:11 Ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande. 1 Kor 8: 4, 6 det finns bara en Gud så har vi bara en Gud, Fadern och en Herre, Jesus Kristus 1 Kor 8:11-12 Att synda mot sin broder är att synda mot den som Kristus har dött för. 1 Kor 10:4,9,16 Bild från israeliternas ökenvandring där klippan likställs med Kristus, välsignelsens bägare med Kristi blod och brödet med Kristi kropp. 1 Kor 12:3 Ingen kan säga att Jesus är Herre annat än i kraft av den helige Ande. 1 Kor 15:3-4 Jag meddelade er det allra viktigaste att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna 1 Kor 15:12-28 Paulus skriver ingående om att Kristi uppståndelse från de döda har betydelse för vår egen tro och för vår egen uppståndelse. 8 Se 2 Mos 12:21.

10 10 Paulus andra brev till korinterna, skrivet under den tredje missionsresan. Paulus anknyter till sitt tidigare brev och vad han skrivit där, han förstår att han rört om i församlingen och påminner dem på nytt om ett och annat som bör iakttas. Han försvarar sin tjänst som apostel och påminner om sina syner och uppenbarelser. Mitt i allt detta drivs Paulus i hela brevet av förkunnelsen om Jesus Kristus och Gud, Fadern. 2 Kor 1:3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader (Ja, vem tillägnas välsignelsen?) 2 Kor 1:19 Ty Guds Son, Jesus Kristus, som bland er har blivit predikad av oss, av mig och 2 Kor 1:21 Den som befäster oss och er i Kristus och som har smort oss är Gud. (Ja, vem är det som handlar?) 2 Kor 2: Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg vi är en Kristi rökelse inför Gud. 2 Kor 3:4 Paulus talar om en tillit till Gud genom Jesus Kristus. 2 Kor 3:14 Paulus talar om en slöja över Moses Skrifter som försvinner då man omvänder sig till Kristus. 2 Kor 4:4 Paulus talar om ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet han som är Guds avbild. 2 Kor 4:5 Vi predikar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herren. 2 Kor 4:14 Ty vi vet att han som uppväckte Herren Jesus skall uppväcka oss tillsammans med Jesus. 2 Kor 5:17 Om någon är i Kristus är han en ny skapelse. 2 Kor 5:18-19 Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Jesus Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. (Jfr Joh 1:14: Ordet blev kött och bodde bland oss, egentligen tältade bland oss, 2 Mos 25:8). 2 Kor 11:1-4 Paulus oroar sig för att lärjungarna i Korint ska vända sig bort från den uppriktiga och rena troheten mot Kristus och börja lyssna till sådana som predikar en annan Jesus och att de ska ta emot ett annat evangelium än det han har predikat. Paulus brev till romarna Brevet är skrivet i Korint under Paulus tredje missionsresa, e.v.t.

11 11 Paulus presenterar sig med följande ord då han börjar sitt brev till romarna: Från Paulus, Jesu Kristi tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium (15:1). I slutet av brevet förstärker han denna presentation med att tala om sitt uppdrag som Jesu Kristi tjänare bland hedningarna, en som i helig prästtjänst förvaltar Guds evangelium (15:16). Paulus har inte tidigare varit i Rom men det fanns en Messias-troende församling där med både judar och icke-judar. Vem som grundat församlingen vet vi inte, men efter Jesu himmelsfärd och de förföljelser som följde spreds lärjungarna åt olika håll så kanske någon varit i Rom och evangeliserat. Ett annat förslag kan vara att efter pingstfirandet i Jerusalem då den Heliges Ande föll, som vi läser om i Apostlagärningarna 2, kanske besökande judar från Rom lyssnat till Petrus pingstpredikan och fört med sig budskapet hem. När Paulus skrev sitt brev år hade det gått ganska många år sen han mötte Jesus på Damaskusvägen. Han hade också hunnit befästa de kunskaper i bibeln och i judisk tradition han fått genom den lärde rabbinen Gamaliel och förenat dem med sina egna upplevelser och genom kontakter med andra Jesus-troende. I sitt brev talar Paulus om hur han ser fram emot att besöka församlingen i Rom men tyvärr kom han inte dit förrän han fördes dit som fånge, anklagad för att ha brutit mot vissa tempellagar som vi kan läsa om i de sista kapitlen av Apostlagärningarna. 9 Romarbrevet har i våra biblar placerats först trots att det inte var Paulus första brev. Det skrevs under hans tredje missionsresa och det sista han skrev till församlingar före sin fångenskap i Rom. Att detta brev sattes först av dem som senare samlade de olika breven till en brevsamling har troligtvis sin orsak i dess grundläggande och omfattande innehåll. Här går Paulus igenom läran om tro och rättfärdighet, en lära som han troligen muntligt förkunnat i de församlingar han besökt, men som han i sina brev till dessa inte tog upp igen, med undantag av brevet till galaterna. Efter en kort presentation av sig själv går han snabbt till ämnet om vem Jesus är: Guds Son enligt löfte i Skrifterna, av Davids släkt, hans uppståndelse från de döda, vår Herre samt kallelsen att genom trons lydnad tillhöra Jesus Kristus. Utgångspunkten för Paulus syn på dem han skriver till är att de är Guds älskade, kallade och heliga (Rom 1:7). Paulus upprepar gång på gång vad vi har genom Jesus Kristus. Rom 3:22 Rom 5:1 Rom 5:2 Rom 5:10 Vi har rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus. Vi har förklarats rättfärdiga av tro och har frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. Genom honom [Jesus] har vi tillträde till Guds nåd. Vi blev försonade med Gud genom hans Sons död. 9 Paulus var ju romersk medborgare och därför blev han förd till Rom för att dömas där.

12 12 Rom 5:11 Rom 5:11 Rom 5:21 Vi gläder oss i Gud genom vår Herre, Jesus Kristus. Man får försoning genom att ta emot Jesus Kristus. Genom Jesus Kristus, vår Herre, får vi rättfärdighet som leder till evigt liv. Paulus huvudämne: Rättfärdighet genom tro Rom 1:17 Den rättfärdige skall leva av tro (Citat från Habackuk 2:4). Rom 3:22 Rom 3:26 Rom 3:30 Rom 4:3 Rom 4:9-11 Rom 4:12 Rom 4:13 Rom 4:16 Rom 4: 18, 22 Rom 4:24-25 en rättfärdighet från Gud genom tro på Jesus Kristus, för alla som tror. Gud förklarar den rättfärdig som tror på Jesus. Gud förklarar den omskurne rättfärdig av tro liksom den oomskurne. Abraham trodde Gud och det räknades honom till rättfärdighet. Abraham blev rättfärdig genom tro. Denna rättfärdighet kan också hedningar (icke-judar) tillräkna sig. Trons rättfärdighet innebär rätt till löften. Löftet gäller alla som har Abrahams tro. Abraham trodde där allt hopp var ute. Därför räknades det honom till rättfärdighet. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som från de döda uppväckte Jesus vår Herre, han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull. Vad säger Paulus om lagen, rättfärdigheten och tron? Rom 3:20 Rom 3:31 Rom 4:13 Rom 4:15 Rom 5:13 Rom 5:20 Ingen blir rättfärdig genom laggärningar Genom lagen ges insikt om synd. Sätts lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls. Den upprätthålls. Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. Där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. synd tillräknas inte där ingen lag finns. Lagen kom in för att fallet skulle bli så mycket större.

13 13 Rom 6:14 Rom 7:12 Rom 7:14 Rom 7:22 Rom 8:2 Ni står inte under lagen utan under nåden. Alltså är lagen helig, och budordet heligt, rätt och gott. Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig Till min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag som ligger i strid med lagen i mitt sinne Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Vad säger Paulus om Sonen i de olika breven? Rom 1:3, 9 Rom 1:4 Rom 5:10 Rom 8:3 Rom 8:29 Rom 8:32 Evangeliet gäller Guds Son. Jesus är bevisad vara Guds Son. Vi är försonade genom Hans Sons död. Sonen sändes i syndigt kötts gestalt. Ty dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter Hans Sons bild. Gud skonade inte sin egen Son. 1 Kor 1:9 Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. 1 Kor 15:28 Och när allt har blivit underlagt honom, då skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, för att Gud skall vara allt i alla. 2 Kor 1:19 Guds Son har predikats av Paulus. Gal 1:16 Gal 2:20 Gal 4:4, 6 Ef 4:11-13 Kol 1:13 Han som utvalde mig i moderlivet beslöt att uppenbara sin Son i mig. Paulus lever i tron på Guds Son. Gud har sänt sin Son och sin Sons Ande i våra hjärtan. HERRENS tjänare ska sprida kunskap om Guds Son. Fadern har fört oss in i sin älskade Sons rike. 1 Tess 1:10 Tessalonikerna har omvänt sig till Gud för att tjäna den levande och sanne Guden och väntar på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda.

14 14 När Paulus skriver om Guds Son är det viktigt att tolka det uttrycket utifrån ett hebreiskt perspektiv. Omedelbart efter sin omvändelse börjar Paulus predika att Jesus var Guds Son (Apg 9:22) och bevisar att Jesus var Messias (Apg 9:22). Den Jesus som Paulus predikar är en messiansk förkunnelse med rötter i de hebreiska Skrifterna. Och där finns inget utrymme för den trinitariska förkunnelse som större delen av den kristna kyrkan bekänner sig till, en trosbekännelse som färgats av andra religioners uppfattning. (Kanske på grund av okunnighet och försummelse av studier i de Skrifter som talar om vem Gud är.) Paulus bygger sin förkunnelse på Skrifterna (G.T.) och hur de uppfattats under århundraden av de judiska trosutövarna. Den kommande Messias skulle vara en människa av Davids släkt. Det var denne Jesus som Paulus förkunnade. Det finns de som säger att Paulus är kristendomens grundare. Då har man nog läst Paulus ganska slarvigt. Läs hans berättelse i Apostlagärningarna och hans brev i de apostoliska Skrifterna och jämför med den klassiska kristendomens dogmer! Paulus hade inte före sin Damaskus-upplevelse haft problem med tron på Gud, Skaparen, och den tron förändrades inte. Däremot fick han klarhet om att Jesus var Messias. Paulus brev från fångenskapen i Rom I de senare kapitlen av Apostlagärningarna läser vi om hur Paulus kom i konflikt med de religiösa myndigheterna i Jerusalem och till slut fördes som fånge till Rom för att stå till svars där på grund av sitt romerska medborgarskap. Han hade i början en viss frihet och skrev under dessa år brev till församlingarna i Efesus, Filippi och Kolosse, församlingar som han grundat och senare besökt samt ett personligt brev till Filemon. Hur skriver Paulus från fängelset? I Apostlagärningarna 28 läser vi om hur Paulus blev väl mottagen av sina trosfränder i Rom. Han kallade också till sig de ledande bland judarna som var nyfikna på den förkunnelse Paulus hade. I hela två år bodde Paulus i den bostad som han hade hyrt, och han tog emot alla som kom till honom. Till dessa talade han om Guds rike och om Jesus både utifrån Mose lag och från profeterna (Apg 28:15-31). Lägg märke till att Paulus byggde sin förkunnelse på de heliga Skrifter som redan fanns och på den muntliga tradition som fanns om Jesus. Det är intressant att lägga märke till att Paulus skrev sina brev innan det fanns några nedtecknade evangelier. Paulus blev antingen ställd inför rätta och frikänd eller också kom målet aldrig upp. Ett mål inför kejsaren kunde nämligen avskrivas om det inte hade kommit upp till behandling inom två år. Efter dessa två år i fångenskap företog han nya resor och skrev 1-2 Timoteus och Titus, innan han enligt traditionen led martyrdöden i Rom under kejsare Nero. (Fotnot till Apg 28:31 i SFB).

15 15 Hur skriver Paulus till församlingarna i Efesus, Filippi och Kolosse? De tre breven till församlingarna i Efesus, Filippi och Kolosse skrevs alltså under fångenskapen i Rom under samma tidsperiod, år e.v.t. På sin andra missionsresa besökte Paulus Filippi (Apg 16:11-40) och en församling bildades. Paulus kallar denna församling för min glädje och min krona (Fil 4:1). Enligt kyrkohistorien var det i Filippi som evangelium för första gången predikades i Europa. Det var under den tredje missionsresan som Paulus besökte Efesus (Apg 19) där han mötte några som redan kommit till tro. Paulus stannade två år i Efesus för att undervisa om Jesus. Många kom till tro men man mötte också motstånd och det blev oroligheter i staden på grund av Paulus förkunnelse. Det verkar som om Paulus själv inte besökt församlingen i Kolosse, men han har tydligen följt dess utveckling genom sin medarbetare Epafras (Kol 1:7) och känner sig förbunden med den. Man slås av den positiva ton som möter oss i breven till dessa tre församlingar. Paulus skriver om sin fångenskap men verkar inte vara nedbruten för det. Tvärtom ser han sin situation som ett medel till evangeliets framgång. Hans tacksamhet till Gud är översvallande när han tänker på evangeliets framgång i de församlingar han skriver till. Dessutom har han förhoppningar om att få sin frihet på nytt. Efter den sedvanliga inledningshälsningen utbrister han i tacksägelse och bön för vad brevens mottagare har i Jesus Kristus. I brevet till efesierna uttrycker Paulus stor glädje över den positiva utvecklingen i församlingen. I sitt brev, skrivet 61-63, är han angelägen om att föra de troende vidare i sin trosvandring. Han uppmuntrar och öser ut de välsignelser han själv har fått. I detta brev undervisar Paulus om hemligheten, den att också hedningar kan få del av det gudomliga arvet. Han ger inte församlingen några tillrättavisningar, däremot en del förmaningar. Brevet avslutas med en uppmaning att ta på sig hela Guds vapenrustning. Brevet till filipperna har samma positiva ton som brevet till efesierna. Paulus uppmanar till kamp för tron och påpekar att det är genom tron vi blir rättfärdiga. Vidare uppmuntrar han till enhet och kärlek med Jesus Kristus som förebild. Han ger inga speciella tillrättavisningar men varnar för de onda arbetarna, förmodligen lärare som förespråkar att de nyomvända hedningarna (ickejudarna) ska låta omskära sig för att bli rättfärdiga enligt judisk lag (Fil 3:2-9). Brevet till kolosserna börjar på samma sätt som de två tidigare med tacksägelse och bön. Ett avsnitt ägnas åt en beskrivning av vad församlingen har i den osynlige Gudens avbild och hans försoning. Paulus påminner om att Kristus är trons grund och talar om den gamla och den nya människan. Allt som hör till det gamla livet ska bytas ut mot det nya. Hela kapitel 3 är uppmaningar om hur det nya livet i Kristus ska levas och förmaningar om vad man bör undvika.

16 16 Svårigheter i att förstå Paulus Petrus skriver i sitt Andra brev 3:15-16 att det hos Paulus finns det som är svårt att förstå och som okunniga och obefästa människor förvränger. Den som därför översätter Paulus texter från grekiska måste därför vara mycket varsam och försiktig med orden så att tolkningen blir den rätta. Paulus tal om lag och rättfärdighet har tydligen många översättare haft svårigheter med. Se exempelvis Romarbrevet 10:4 där alla svenska, engelska och franska översättningar jag har skriver att Kristus är lagens slut eller liknande. Jag har dock två engelska biblar där man använder ordet mål i stället för slut. Det ger ju en helt annan betydelse och leder till en helt annan teologi som stämmer mera överens med Jesu egen förklaring i Matteus 5:17: Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna Det kan påpekas att i grundtextens grekiska används ordet telos som kan översättas med både slut och mål. Det är grundsynen i den bibliska teologin som måste avgöra vilket ord man bör välja. Om Paulus var svår att förstå av sina egna landsmän gör vi klokt i att inte vara alltför kategoriska då vi söker tolka svåra bibeltexter. Paulus var inte anti-judisk eller anti-torah som han under århundraden beskyllts för. Ett annat omdiskuterat textavsnitt finner vi i Filipperbrevet 2:6-11. Treenighetens förespråkare ser detta avsnitt som ett bevis för att Jesus är Gud. Avsnittets tydliga budskap är att vara så till sinnes som Kristus Jesus var (vers 5). De flesta översättningar jag läst tycks ha haft svårigheter i översättningen med detta avsnitt. De bokstavstrogna kan få till det som SFB och skriver: Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte medan Bibel2000 har en elegantare och mer lättförståelig formulering: Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud. Frågan är: Vad ville Paulus säga? Har han någon gång tidigare i sina brev uttryckt tro på att Jesus var till i Gudsgestalt eller att han var jämlik Gud? Nej, aldrig så långt jag förstår. Trodde Paulus att Jesus var Gud? Mitt studium vill visa på hur angelägen Paulus var att skilja mellan Gud Fadern och Sonen. Kan det vara så att då Paulus skriver till filipperna att han sätter in sin text i ett lokalt känt sammanhang och anspelar på den politiska situation som den romerska ockupationen inneburit med Caligula som kejsare (12-41 e.v.t.) vilken krävde gudomlig tillbedjan? Och att Paulus vill visa att Jesus var alls inte sådan? Det centrala i textavsnittet är ju en uppmaning till filipperna om att vara ödmjuka, eniga och kärleksfulla med Jesus som förebild. I Kolosserbrevet finns ett avsnitt som har tolkats som om Jesus var av evighet (1Kol 1:13-20). Många kommentarer har skrivits om detta avsnitt och jag ska inte utveckla några egna tankar. Om specialister på grekiska har svårigheter att tyda textens betydelse, vem är då jag att försöka göra

17 17 det? Men jag vill påpeka uttrycket den förstfödde från de döda om Jesus. Den som är född kan ju inte vara av evighet utan har en tidsmässig början. Jesus föddes in i ett människosläkte vid en bestämd tidpunkt i historien och dödades, men eftersom han inte begått någon synd kunde inte döden behålla honom. Han dog som människa, inte som Gud. Men Gud uppväckte honom och tog upp honom till himlen och han blev en förhärligad människa. Därifrån väntar vi honom på nytt till jorden. Varje människas livsöde är att dö, (men hon kommer att uppväckas) men Gud beskrivs i bibeln som den Evige Guden, den som är av evighet (1 Mos 21:33; Rom 16:26; Jes 40:28; Ps 90:2). Paulus beskriver honom i 1 Timoteus 6:15-16 som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma. Det verkar av bibelordet som om Gud inte kan dö! Men Jesus gjorde det. Kan han då vara av samma väsen som Fadern? I Kolosserbrevet 2:9 läser vi följande: Ty i honom (Kristus) bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt. Jämför det med vad som står i följande kapitel 3:10 om den nya människan som blir en avbild av sin Skapare. Det finns svårtolkade avsnitt hos Paulus vad gäller synen på Jesus. Men skulle Paulus, som var uppväxt med de hebreiska Skrifterna och skolad i judisk tradition med en Gud, plötsligt ge uttryck för en bild motsatt den som evangelierna ger om Jesu framträdande i världen? Det har jag svårt att tro. En nyckel till att förstå Paulus tal om Messias och Guds Son är att försöka tolka svåra uttryck så som de uppfattades av det judiska folket och i de hebreiska Skrifterna. Vad tänkte de på när de hörde uttrycket Gudsgestalt eller den osynlige Gudens avbild. Och vad menar Paulus då han i Romarbrevet 8:14,17 talar om Guds söner, Guds arvingar och Kristi medarvingar? Mina tankar går till skapelseberättelsen i Första Moseboken 1:27: Gud skapade människan till sin avbild och i 2:7 Och HERREN Gud formade människan av stoft från jorden och blåste in livsande i hennes näsa. Det är det närmaste jag kan komma för att uttrycka likhet mellan den förste Adam och den andre (siste) Adam (Jesus). Båda var förutbestämda av Skaparen själv (Rom 8:28-29; Ef 1:3-5) och de föddes båda som människor. Deras livsval skilde sig åt men de var båda människor. Guds hemligheter Det är ingen av de bibliska författarna som talar om Guds hemligheter så mycket som Paulus. Men vi tar det från början. I de hebreiska Skrifterna är det främst profeten Daniel som använder sig av ordet hemlighet och som påpekar att det finns hemligheter som är dolda men som Gud kommer att uppenbara. Då Jesus föddes var det inte många som insåg att nu började Gud uppenbara sin hemlighet. Men troende judar var med på noterna med en gång. En var prästen Sakarias (Luk 1), en annan Simon, en gammal man i Jerusalem (Luk 2:25-35). Trettio år senare trädde Sakarias son Johannes fram som ökenpredikant och pekade på Jesus som Guds Lamm.

18 18 Då Jesus lite senare samlat en grupp lärjungar omkring sig säger han: Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter (Matt 3:11). Petrus bekräftar detta genom att svara: Du är Messias, den levande Gudens Son. Jesus var alltså den hemlighet som legat fördold under århundraden, ja årtusenden. Det är främst Paulus som begagnar begreppet hemlighet då han talar om Guds frälsningsplan. Då Paulus myntar detta begrepp var inte evangelierna skrivna. Men Paulus kunskap i de hebreiska Skrifterna var så stor att han genast fattade vad det rörde sig om då Jesus uppenbarade sig för honom på Damaskusvägen. I sina brev avslöjar han djupet av den ena sanningen efter den andra om vad som ligger i Guds hemlighet. (Kol 1:26-27, 2:2; Ef 1:9-10, 3:3-9; 6:19; Rom 16:25-26). Man bör naturligtvis läsa hela kapitlen där ovanstående bibelverser finns för att förstå vidden av Guds hemligheter. Frälsningsplanen genom Jesus hade varit dold men hade uppenbarats genom Jesu framträdande. då tiden var inne (Kol 1:26). En speciell betoning ger Paulus åt sanningen att icke-judarna är inräknade i Guds frälsningsplan (Ef 3:4-9). Speciellt sedan det andra templets tid fanns det ju diskussioner om icke-judarnas förhållande till Israels Gud och hans förordningar. Här kommer Paulus med ett positivt budskap. I sitt första brev till församlingen i Korint påminner Paulus om hur han predikat Guds hemlighet för församlingen och om hur han var förvaltare av Guds hemlighet (1 Kor 2:1-10, 4:1). Paulus levde med sin kallelse som framför allt hedningarnas apostel. Paulus talar om Gud, Fadern Mitt syfte med den här artikeln var att lyfta fram hur Paulus skriver om Jesus men till min förvåning upptäcker jag hur mycket han också talar om Gud, Fadern, och hans egenskaper. Varför gör han det? Det är naturligtvis nödvändigt. Han skriver till församlingar med bakgrund i kulturer där himlens Gud är okänd. Därför är det lika viktigt att tala också om den ende Guden som att presentera hans Son. Paulus skriver till Guds älskade om Guds evangelium. Och i detta evangelium uppenbaras för oss vem Gud är och vilka egenskaper han har. Eftersom Jesus uppenbarar Gud ser vi också dessa egenskaper hos Jesus. Jag nöjer mig med att här bara ge några exempel på Guds egenskaper från brevet till romarna. Rom 1:16 Guds kraft. Rom 1:17 Guds rättfärdighet. Rom 1:18 Guds vrede. Rom 1:20 Guds eviga makt. Rom 1:20 Guds gudomliga natur. Rom 1:23 Guds odödlighet och härlighet. Rom 1:25 Guds sanning. Rom 1:32 Guds rättvisa. Rom 2:4 Guds mildhet Rom 2:4 Guds godhet. Rom 2:4 Guds tålamod Rom 2:11 Guds opartiskhet Rom 3:7 Guds sannfärdighet Rom 5:5 Guds kärlek

19 19 Paulus vänder sig i bön till Fadern I evangelierna ser vi hur Jesus lärde sina lärjungar att be till Fadern (Matt 6:9-13). Detta bruk förändrades inte sedan Jesus stigit upp till sin Fader i himlen. De troende fortsatte att be till Fadern, men de hade också fått uppmaningen av Jesus att komma i hans namn: Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er (Joh 16:23-24). Paulus vittnar om att han böjer sina knän inför Fadern (Ef 3:14). Han välsignar vår Herre Jesu Kristi Fader (Ef 1:3). Han uppmanar också sina läsare att tacka Fadern (Kol 1:12). Se hur han börjar de flesta av sina brev: Rom 1:8 Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla 1 Kor 1:4 Jag tackar alltid min Gud för er 2 Kor 1:3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader Ef 1:3 Kol 1:3 Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. 1 Tess 1:2 Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner Enligt bibelns texter så har Jesus och vi samme Gud och Fader och ber till samme Gud. Det verkar som om man i många sammanhang, speciellt frikyrkliga, i dag har glömt att vända sig till Fadern då man ber. Jesus uppmanade människor att vända sig till Fadern med sina böner (Matt 6:7-11; 7:11 m.fl.). Det är sant att då Jesus levde här på jorden vände sig människor till honom direkt för att få hjälp. Han var då som nu medlaren mellan Gud och människa. Han var människa men en unik sådan. Hur ser Paulus på den Helige Ande? Avsikten med den här artikeln var att undersöka hur Paulus predikade om Jesus. Men som du har sett så upptäckte jag hur mycket han också talade om Gud, Fadern. Ska man då vara kyrkligt korrekt hör det till att i detta sammanhang också nämna något om den Helige Ande. Även om jag nu inte är kyrkligt korrekt ska jag ändå beröra denna fråga. Hur såg Paulus på Anden? När jag för många år sedan började studera denna fråga upptäckte jag till min förvåning att de hebreiska Skrifterna (GT) inte använder uttrycket den Helige Ande. De talar om Guds Ande. Läser man de apostoliska Skrifterna på hebreiska blir översättningen den Heliges Ande (Min grekiska är tyvärr alltför knapphändig för att ta den som utgångspunkt). I Apostlagärningarna hittar vi över sextio exempel där det talas om den Heliges Ande. I sina brev nämner Paulus den Heliges Ande omkring 15 gånger. (Rom 5:5; 9:1; 14:17; 15:13, 16; 1 Kor 6:19 (Guds Ande), 12:3 (Guds Ande och den helige Ande); 2 Kor 6:6; 13:13; Ef 1:13; 4:30; 1 Tess 1:5, 6; 4:8; 1 Tim 1:14) Det hebreiska Nya testamente jag stöder mig på är utgivet av The Trinitarian Bible Society i London.

20 20 Översättarna har tydligen haft problem vid översättningen av ord för Anden. Jämför exempelvis 1917 års bibel och SFB 11 med Bibel2000. I de två förstnämnda skriver man Den Helige Ande medan Bibel2000 talar om den heliga anden, helig ande eller Guds heliga ande. För att ta ett par exempel från evangelierna säger ängeln till Maria att Helig ande skall komma över dig (Luk 1:35, Bibel2000) och då Jesus andas på sina lärjungar efter sin uppståndelse säger han: Tag emot helig ande (Joh 20:23, Bibel2000). Det bör påpekas att det dröjde ända fram till ett kyrkomöte år 589 innan trosbekännelsen med en tredje person i gudomen, den Helige ande, slutgiltigt blev färdig. Skiljer sig Paulus predikan om Jesus från den som den kristna kyrkan i dag förkunnar? Den Jesus som Paulus predikar är en messiansk förkunnelse med rötter i de hebreiska Skrifterna. Och jag kan inte hos Paulus hitta den trinitariska förkunnelse som större delen av den kristna kyrkan bekänner sig till, en trosbekännelse som färgats av andra religioners uppfattning. (Kanske på grund av okunnighet och försummelse av studier i de Skrifter som talar om vem Gud är och om en kommande återlösare.) En sådan tanke som att Messias skulle vara Gud, (יהוה) existerade inte i den judiska världen och jag hittar den inte heller hos Paulus. Ta gärna den här artikeln som utgångspunkt och studera Paulus undervisning! Kan du på något enda ställe finna att han tror på en treenig Gud? Paulus tror på en Gud, han tror på Jesus som Messias och han tror på den Heliges ande som en verksam kraft (Rom 15:13; Ef 3:16). Eivor Alpsten, Nässjö, juni Svenska Folkbibeln. Se jag vill bära ditt budskap Herre, av hjärtat sjunga ditt lov och pris. Med glädje vill jag ditt ord förkunna, som gör den svage vis. Gud låt ditt ord i mitt liv få råda att andra där din kärlek kan se. Ja låt ditt ord i mitt liv få råda, då kan din vilja ske. Ty om ditt ord med mitt liv jag döljer, jag döljer livet som du oss ger, Som Jesus kom att oss uppenbara, då han till oss steg ner. Gud, låt oss känna din andes ledning, så att vi vet att din väg vi går. Låt elden brinna i våra hjärtan, till dess vi målet når. Den svenska psalmboken nr 89.

21 21 Appendix till Paulus brev Paulus brev till olika församlingar står inte i kronologisk följd i våra biblar. I Apostlagärningarna däremot skriver Lukas om Paulus resor i kronologisk ordning. Breven är ställda till de församlingar Paulus tidigare besökt under sin första missionsresa. Här följer en ungefärlig tidsbeskrivning över tidpunkten för Paulus brev, hämtad från Illustrerat Bibellexikon. Paulus första missionsresa år (Apg 13:4-14:26). Antiokia i Syrien > Cypern (Salamis, Pafos) > Antiokia i Pisidien > Ikonien, Lystra, Derbe >Antiokia i Syrien. Paulus andra missionsresa år (Apg 15:36-18:22 Antiokia i Syrien>Derbe, Lystra, Ikonium>Antiokia i Pisidien> Troas, Filippi, Tessalonika, Berea>Athen> Korint (Här stannar Paulus över två år) >Efesus>Cesarea. Paulus tredje missionsresa år (Apg 18:23-21:17). Antiokia i Syrien >Galatien>Frygien> Efesus (Här stannar Paulus i nästan tre år och undervisar i Tyrannus lärosal. Här skriver han Galaterbrevet och Första Korintierbrevet) >Mackedonien, Grekland >Troas >Miletus > Patara>Tyrus>Jerusalem. År Brev Resa Skrivet varifrån Tessalonikerbrevet Paulus andra missionsresa 52 2 Tessalonikerbrevet Galaterbrevet Paulus tredje missionsresa Efesus Första Korintierbrevet 57 Andra Korintierbrevet Under resan Romarbrevet Paulus tredje missionsresa Korint Efesierbrevet Skrivet under Paulus första fångenskap i Rom (Apg 28:30). Filipperbrevet Kolosserbrevet Filemon Första brevet till Timoteus skrivet från Makedonien (1:3) mellan första och andra fångenskapen i Rom. Brevet till Titus Skrivet från Kreta.