Arkeologisk undersökning RAÄ Hjortsberga 173

Transkript

1 Rapport 2016:7 Arkeologisk undersökning RAÄ Hjortsberga 173 Johannishus 1:2, Hjortsberga socken, Ronneby kommun Mikael Henriksson

2

3 Rapport 2016:7 Arkeologisk undersökning RAÄ Hjortsberga 173 Arkeologisk undersökning RAÄ Hjortsberga 173 Johannishus 1:2 Hjortsberga socken Ronneby kommun Blekinge län Mikael Henriksson

4

5 Blekinge museum Borgmästaregatan Karlskrona Växel: vardagar 8-16 Reception: Blekinge museum Omslagsfoto: Mikael Henriksson/Blekinge museum LMV Ärende i 2014/00931, LMV

6 Arkeologisk undersökning RAÄ Hjortsberga 173 Innehåll Bakgrund 7 Topografi och kulturhistoria 7 Arbetets genomförande 8 Resultat och tolkningar 8 Avslutande diskussion 9 Figurförteckning 11 Källor 11 Administrativa uppgifter 11 Bilagor 12 Bilaga 1 - Beskrivning nyfunna fornlämningar 12 6

7 Bakgrund Den registrerade stensättningen RAÄ Hjortsberga 73 kom att skadas genom skogsbruk inför skogplantering våren Som ett led i återställandet av fornlämningen, uppdrog länsstyrelsen åt Blekinge museum att utföra en arkeologisk undersökning på platsen ifråga. Undersökningen genomfördes som en seminariegrävning i samarbete med Södertörns högskola. Föreliggande rapport utgör såväl en redovisning av vid undersökningen framkomna resultat som en redogörelse för hur stensättningen kom att återställas. Länsstyrelsens beslut togs med stöd av 2 kap. 8 och 20 Kulturmiljölagen (Lst Dnr ). Undersökningen bekostades genom bidrag från det statliga 7:2-anslaget samt genom egeninsatser från Blekinge museum och Södertörns högskola. Fig.1 - Västra Vång markerat med en stjärna på Översiktskartan. Topografi och kulturhistoria Objektet för undersökningen ligger i en ställvis blockrik, kuperad moränmark, vilken vid undersökningstillfället utgjordes av ett relativt nyplanterat skogshygge. Lämningsbilden för den högre terrängen, väster om Johannishusåsens dalgång, präglas av röjningsröseområden av olika karaktär och ålder liksom enskilda gravlämningar från förhistorisk tid. Dalgången och själva Johannishusåsen hyser gravspår från yngre bronsålder till yngre järnålder, och flera terränglägen inbegriper fyndplatser som indikerar boplatsspår från neolitikum och framåt (fig.2). Den mest omfattande förhistoriska boplatsen i området utgörs av Vångboplatsen, omkring 500 m norr om den undersökta stensättningen. Vångboplatsen uppvisar områdeskontinuitet under i princip hela järnåldern, och den sammanfaller i viss mån geografiskt med den historiska bytomten för Västra Vång (RAÄ Hjortsberga 189). 7

8 Fig.2 - RAÄ Hjortsberga 173 i förhållande till Västra Vångs by och kringliggande fornlämningsbestånd. Arbetets genomförande Målet med undersökningen av RAÄ Hjortsberga 73 var generellt att fördjupa kunskapen kring fornlämningen inför ett förestående återställande av densamma. Skadornas omfattning och karaktär skulle därför bedömas samtidigt som information om stensättningens konstruktion och ålder om möjligt skulle inhämtas. Undersökningen inleddes med en noggrann avtorvning och framrensning för hand av stensättningen i sin helhet. I detta skede utfördes även en metalldetektering av anläggningens överyta. Översiktlig fotografering liksom 3D-fotografering genomfördes löpande, under arbetets gång. I det parti av stensättningen, vilket uppvisade mest körskador grävdes en 1 x 1 m stor provruta, och efter avslutande beskrivning och dokumentation, återställdes stensättningen till förmodat, ursprungligt skick. Detta skedde genom att ett storleksmässigt likartat material, på enklaste vis, återbördades till den skadade/undersökta delen av stensättningen. I samband med undersökningen gjordes även en besiktning av närliggande fornlämningsbestånd samt en övergripande inventering av den omgivande terrängen. Resultat och tolkningar Vid en inledande besiktning framgick att anläggningens karaktär i egenskap av rund, stenfylld stensättning var i överensstämmelse med dess beskrivning i FMIS. Körskador noterades på ett flertal punkter, vilket främst framgick genom att stenar uppenbart var förpassade ur läge. Inom särskilt anläggningens nordvästra kvadrant, uppfattades skadorna vara mer omfattande än i övrigt. Provgrävningen i denna mest skadade del gav en generell bild av anläggningens stratigrafi. Den visade sig bestå av en stenpackning i två lag, med ett maximalt djup om drygt 0,4 m. Stenarna låg direkt ovanpå en 8

9 botten av gulbrun, grusig morän med inslag av talrika 0,05-0,15 m stora stenar. Stenpackningens fyllning bestod överst av en mörkbrun jord, och i dess nedre hälft en rostbrun, humös, siltig sand. Inget sot eller träkol, som skulle kunna sammanhänga med fornlämningen, noterades vid grävning. Inte heller påträffades något benmaterial eller några fynd som kunde förväntas vara knutna till anläggningen. Fig.3 - RAÄ Hjortsberga 173 mot öster efter återställning, 27 oktober I samband med inventeringen av den närliggande kulturmiljön påträffades två nya objekt som bedömdes vara fornlämningar. Det ena ligger endast 15 m väst sydväst om RAÄ 173, och utgörs av en rund stensättning med mittblock. Denna stensättning mäter 8 m i diameter. Den andra lämningen ligger 25 m sydost om RAÄ 173 och utgörs av en rund stensättning om 7 m i diameter (fig.4 resp bilaga 1). Avslutande diskussion Den aktuella undersökningen liksom den påföljande återställningen av lämningen genomfördes i enlighet med av Länsstyrelsen taget beslut i ärendet. Angreppspunkten för undersökningens provgrävning begränsades till att endast utgöra den 1 x 1 m stora rutan i nordväst. Återställningsarbetet blev därför mindre omfattande än om större ingrepp gjorts. I gengäld innebar detta att kunskapstillskottet vad gäller lämningens datering blev klart begränsat. I avsaknad av fynd eller i övrigt daterande material, är vi i nuläget därför utlämnade till att bedöma lämningen utifrån dess yttre form liksom dess placering i kulturmiljön. RAÄ Hjortsberga 173 bör idag inte minst betraktas som en del i en sammanhängande fornlämningsgrupp. Detta framgår främst efter att två ytterligare objekt framkom Tillsammans med RAÄ Hjortsberga 54:1 resp RAÄ Hjortsberga 54:2 framträder nu fem, tämligen monumentalt placerade lämningar. Som sådan är gruppen av stort intresse för vår uppfattning av det slags visuella samspel som finns mellan dalgång 9

10 och höjdpartierna på dess sidor. Förutsättningarna för att fördjupa kunskapen om gravmiljöer längs hela Johannishusåsens sträckning är idag goda. Med sådana ambitioner knyts det an till betydligt äldre forskningsinsatser, vilka av en händelse faktiskt i stor utsträckning tidigare varit riktade mot gravbestånd i Västra Vångs absoluta närhet. 10 Fig.4 - LIDAR-genererad kartbild över Vångområdet med aktuella gravar blåmarkerade Folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren visade intresse för åsens gravmiljöer i samband med sitt besök i Västra Vång sommaren Skolläraren Johan Andreas Jørgensen från Bornholm utförde sedan år 1885 faktiska undersökningar på gravfältet Kasa kulle (Jörgensen, J.A. 1885). Han avsikt var härigenom, på inrådan från J J A Worsaae, att utföra jämförande studier med gravar på Bornholm. Först på 1970-talet kommer det åter att undersökas gravar vid Vång, och än en gång är det Kasa kulle som står i fokus (Björkquist K-A. & Persson, T resp. Nagmér, R. B.1982). Inventeringsarbeten under 1900-talet, liksom de begränsade grävinsatserna har kompletterat bilden av åsen som en närmast sammanhängande gravmiljö från skogsbygden i norr till kusten i söder. Faktum är att åsområdet och dess närhet hyser länets största koncentration av bevarade gravlämningar från brons- och järnålder. En tillfredsställande insikt saknas dock i viss mån avseende lämningarnas karaktär och tidsdjup såväl som deras betydelse för människor över tid. Järnålderns gravmiljöer i Vångtrakten samsas exempelvis med sannolikt ett par olika tidsskikt gravar från bronsåldern, men alla dessa talar inte med ett monumentalt språk. Längs åsen i allmänhet är gravbestånden så mångtaliga och varierade, att det finns anledning att förvänta sig flera sådana mer eller mindre synliga, rumsliga uttryck från olika skeden under förhistorisk tid. Fortsatt inventering, dokumentation och systematisering bör bland annat därför söka visuslisera kombinationen av ett varierat landskapsavsnitt, den bebyggelse som flytt och de skiftande gravarnas mer eller mindre varaktiga avtryck.

11 Figurförteckning Fig.1 - Västra Vång markerat på Översiktskartan Fig.2 - RAÄ Hjortsberga 173 markerad på Ortofotot Fig.3 - Bild av RAÄ 173 efter återställning Fig.4 - LIDAR-bild över fornlämningsområdet nära Västra Vång. Källor Otryckta källor Björkquist, K.-A. & Persson, T Rapport om arkeologiska undersökningar 1974 på gravfältet Kasakulle, Raä inv 1970/45-46, beläget å Vång 1:1-9:1 i Hjortsberga sn, Blekinge. Henriksson Efterundersökning Västra Vång Johannishus 1:2, Hjortsberga socken, Ronneby kommun. Blekinge museum rapport 2016:5. Jörgensen, J.A Beretning om archeologisk Reise i östre Skaane og Blekinge Manuskript ATA. Nagmér, R. B Gravfält och boplatslämningar längs väg 699 fornlämningarna 37, 38, 39, 45 och 46. Johannishus, Hjortsberga sn, Arkeologisk undersökning RAÄ Rapport. UV 1982:1. Stockholm. Administrativa uppgifter Länsstyrelsens dnr och datum för beslutet: , Blekinge museum dnr: BM Undersökningstid: till Personal: Blekinge museum: Mikael Henriksson, Martin Svanberg och Arwo Pajusi. Lunds Universitet: Björn Nilsson. Lärare Södertörns högskola: Kerstin Cassel. Arkeologistudenter Södertörns högskola: Frida Albinsson, Rickard Falk, Claes Gavelius, Daniel Lindroth, Caroline Magnusson, Mario Angelo Meza Nieves Läge: Fastighetskartan, blad 62F 3CN Gunnetorp Koordinatsystem: SWEREF 99 (TM) Koordinater för undersökningsytans sydvästra hörn: N,E Dokumentation: Mätdata och digitala fotografier förvaras i Blekinge museum. Fynd: Inga Kartanvändning: LMV Ärende i 2014/00931, LMV

12 Bilagor Bilaga 1 - Beskrivning nyfunna fornlämningar 12 Stensättning A: Stensättning, rund, 8 m diam och 0,2 m h. Av 0,1-0,3 m st stenar. Övertorvad. Inom stensättningen är 3 jordfasta block 1,5-2 m diam. Ställvis avgränsad av kantkedja bestående av 0,2-0,3 m st stenar. Välbevarad. Bevuxen med bokskog. Krön av och sydsluttande blockig moränmark. Skogsmark, bokskog. Stensättning B: Stensättning, rund, 7 m diam och 0,2 m h. Av 0,2-0,4 m st stenar. Övertorvad. I NV är jordfast block, 2x1,5 m och 0,5 m h (NV-SÖ). Välbevarad. Beväxt med en ek och en bok. Svagt NNV-sluttande blockig moränmark. Skogsmark, blandskog.

13 Rapportserie 2016 Blekinge museum 2016:1 Vekerum 22:1. Särskild utredning. Mörrums socken, Karlshamns kommun. 2016:2 Arkeologisk undersökning av två vikingatida grophus i Mörby. Mjällby socken, Sölvesborgs kommun. 2016:3 Arkeologiska förundersökningar i Mörby Mjällby socken, Sölvesborgs kommun. 2016:4 Särskild utredning och förundersökning inför nedläggande av VA-ledning mellan Kullen och Uttorp, Sturkö socken, Karlskrona kommun. 2016:5 Efterundersökning Västra Vång Johannishus 1:2, Hjortsberga socken, Ronneby kommun. 2016:6 Arkeologisk forskningsgrävning RAÄ Hjortsberga 307. Johannishus 1:2, Hjortsberga socken, Ronneby kommun. 2016:7 Arkeologisk undersökning RAÄ Hjortsberga 173. Johannishus 1:2, Hjortsberga socken, Ronneby kommun.

14