Dina rättigheter och möjligheter i beroendevården

Transkript

1 Dina rättigheter och möjligheter i beroendevården 1

2 FÖRORD Tror du att du har ett beroende? Läs det här! Den här skriften vänder sig till dig som vill sluta använda droger eller beroendeframkallande läkemedel. Vägen ur ett beroende ser olika ut, och möjligheterna till vård ser olika ut i olika delar av landet. Men oavsett var du bor i Sverige har du rätt till behandling för din användning av droger eller läkemedel. Andra rättigheter som underhållsbehandling med subutex eller metadon och hjälp med bostad kan du behöva kämpa för. Det kan kännas motigt när man på vägen mot ett drogfritt liv får klart för sig vilka brister systemet ibland har. Det är lätt att få intrycket att en del rättigheter mest verkar finnas på pappret. Men det finns ofta vägar att gå även när det gäller till synes svårlösta problem! I socialtjänstlagen står det: Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Och du ska ges möjlighet att vara med och bestämma vilken hjälp du behöver, både hos socialtjänsten och sjukvården. Det är samhällets skyldighet och din rättighet. I den här skriften finns också information om andra möjligheter till hjälp än den offentligt finansierade vården. Frivilligorganisationer, kamratföreningar och självhjälpsgrupper har hjälpt många till ett liv utan droger. Vi har också velat ge tips och råd om hur du kan gå tillväga om du inte har svenska som modersmål. Skriften finns översatt till arabiska, engelska, ryska och somaliska. Det handlar kort sagt om dina rättigheter och möjligheter i beroendevårdens Sverige! Du som jobbar med missbruksbehandling eller inom uppsökande verksamhet kan också ha nytta av att läsa den här skriften. Skriften vänder sig inte till dig som är under 20 år eftersom det råder andra lagar och regler för unga med missbruksproblem. 2

3 Innehåll Inledning... 4 Vad är beroende?... 6 Vad är bra vård? Att söka vård genom Socialtjänsten Att söka hjälp hos sjukvården Dina rättigheter som patient Läkemedelsberoende Samsjuklighet Vårdgarantin Frivilligorganisationernas roll Arbete Bra att veta om bostad Ekonomi det här har du rätt till När barn riskerar att fara illa Kort om sekretesslagen Vårdens riktlinjer

4 Inledning Du är inte ensam! Missbruks- och beroendeproblematik är ett växande folkhälsoproblem. Det är ett problem med många ansikten. Ungefär en miljon svenskar får regelbundet lugnande, smärtstillande eller sömngivande läkemedel av sin läkare. Av dem har minst människor blivit beroende och behöver hjälp för att sluta. Ofta har man fått problem efter att fått medicin från sin läkare mot oro, sömnproblem eller smärta har ett tungt missbruk av narkotika, alltså injicerar eller använder narkotika varje dag. Utbudet av nya droger ökar. Tillsammans med lägre priser gör det här att narkotikamissbruk har spritt sig till nya grupper, i alla samhällsklasser. Som narkoman får man genast dubbla problem. Du är inte bara missbrukare eller beroende. I lagens ögon är du också kriminell. Det dolda missbruket antas vara stort. Men det finns hjälp att få. Ju tidigare du bestämmer dig för att ändra dina vanor, desto mindre är risken att hamna i ett allvarligt beroende. Och även svåra beroendeproblem går att behandla. När du har fattat beslutet att göra något åt din situation är mycket vunnet! Alkoholproblem har vi valt att inte ta upp som enskilt problem i den här skriften. Det beror på att det redan finns mycket information att ta del av på annat håll. Du kan ändå ha nytta av att läsa detta om du tycker att alkohol är en del av ditt bekymmer. Blandmissbruk av olika droger, där alkohol är en, är mycket vanligt. Beroende eller missbruk av flera droger är ett allvarligt hot mot hälsan, som ofta kräver både medicinsk och annan vård för att komma ur. 4

5 Vad som än är skälet för dig att sluta har du rätt till hjälp. Och trots att lagen inte accepterar narkotikaanvändande så ska du få den hjälp du behöver och när du behöver den. Det gäller var du än bor och oavsett vilken drog det handlar om. Att bestämma sig för att söka hjälp Att vara beroende eller befinna sig i ett missbruk kan kännas skamfyllt. Man är rädd för omgivningens reaktioner. För vad arbetsgivare och myndigheter ska säga och göra. Man oroar sig för hur familj och vänner ska känna och reagera. Lagen gör också skillnad på olika typer av missbruk och beroende. Att använda narkotika är olagligt. Att äta stora mängder narkotikaklassade läkemedel är däremot lagligt - så länge du får dem från din läkare. Det kan vara mediciner som du får mot till exempel sömnproblem, ångest eller smärttillstånd men som har gjort dig beroende. Att du har ont eller har svåra sömnproblem kan göra att det känns extra svårt att bestämma dig för att sluta med de här medicinerna. Särskilt om man är rädd att det saknas annan vård att få. Alla de här sakerna bidrar till att många väntar alldeles för länge med att söka hjälp. Av oro för de fysiska konsekvenserna, eller av rädsla att avslöja sina problem. Många tar beslutet att söka hjälp först när de tappat kontrollen över delar av tillvaron - det har blivit svårt att klara vardagsliv och arbete. Ekonomin kan ha havererat eller du har fått problem med polis och andra myndigheter. Eller det har blivit problematiskt i relationen till någon som står dig nära. Det kan handla om att någon i omgivningen ställer ett ultimatum: Sluta eller jag går! 5

6 Vad är beroende? Orsaken till ett beroende är mycket individuellt. Livssituation och uppväxtförhållanden är faktorer i miljön som kan spela in. Ärftlighet kan också ha betydelse. Man vet idag att till exempel stresshormoner ökar känsligheten i kroppens belöningssystem. Att ha en stressad livssituation kan göra att du löper större risk än vanligt att utveckla ett drogberoende. Ett beroende kan också ta olika lång tid att utveckla och vara olika svårt att ta sig ur. Man vet att vissa droger är lättare att bli beroende av än andra. Det gäller substanser som alkohol, tobak och narkotiska preparat. Det här gäller självklart vare sig du köper alkohol eller droger illegalt, på systemet eller får ett recept av din läkare. Men gemensamt för alla som utvecklat ett beroende är att hjärnans belöningssystem förändrats. Hjärnan blir, drastiskt uttryckt, kidnappad. Den har blivit tillvand med drogen och har utvecklat ett drogminne. För många blir därför enda utvägen ur ett beroende att helt avhålla sig från den drog som man blivit beroende av. Farliga och ofarliga droger Det är en vanlig uppfattning att det är mycket farligare med tunga droger, som heroin, än lätta droger, som cannabis. Om du har erfarenhet av olika droger kan det kännas främmande att prata om all narkotika som lika farlig. Men det är just det: det är omöjligt att på förhand veta vilken drog man har extra stor känslighet för. Det är ju den drog som du fastnat på som var den farligaste för dig. I Sverige Stress ökar risken att få beroendeproblem. För mycket - eller för lite arbete, krisreaktioner och sorg är situationer när det är lätt att vilja bedöva sig och slippa känna. Och extra riskabelt att göra det 6

7 skiljer man därför inte på lättare och tyngre droger. Man vill undvika synen på till exempel cannabis eller khat som ofarliga droger. När vet jag om jag är beroende? Däremot skiljer man förstås inom vården på olika stadier av droganvändning. Man kan se det som en trappa där det nedersta steget är lätt att kliva ner från. Det översta steget ett beroende - kan det vara mycket svårt att klara sig tillbaka från utan hjälp. Riskbruk Korta perioder av användning utan konsekvenser. Det här leder i normala fall inte till att du behöver uppsöka vård, men innebär att du ligger i riskzonen att utveckla ett beroende. *) Missbruk Överanvändning som får konsekvenser. Du har ännu inte blivit beroende. Minst en av följande punkter stämmer med hur du haft det under det senaste året 1. Upprepad användning av drogen som leder till misslyckande att fullgöra dina skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet. 2. Upprepad användning av drogen i riskfyllda situationer som exempelvis bilkörning eller i arbetslivet. 3. Upprepad kontakt med rättsväsendet till följd av missbruket. 4. Fortsatt användning trots återkommande problem. *) Eftersom det är olagligt att använda narkotiska preparat som du inte fått genom din läkare betraktas allt bruk av sådan narkotika som missbruk. (Läs mer Missbrukare skällsord eller diagnos, s. 9) 7

8 Beroende Om du svarar ja på minst tre av de följande sju frågorna har du utvecklat ett beroende. 1. Behov av allt större dos för att uppnå ruseffekt. 2. Abstinensbesvär när bruket upphör. 3. Intag av större mängd eller intag under längre tid än vad som avsågs. 4. Varaktig önskan, eller minskade försök, att minska intaget. 5. Betydande del av livet ägnas åt att skaffa, konsumera och hämta dig från bruket av drogen. 6. Viktiga sociala, yrkesmässiga aktiviteter eller fritidsaktiviteter försummas. 7. Fortsatt användning trots kroppsliga eller psykiska skador. Det här gäller enligt det internationella systemet DSM-IV, som är ett av två scheman som används inom sjukvården och annan specialiserad beroendevård. Det andra schemat kallas ICD 10 och är snarlikt. Tvärtemot vad många tror är beroende alltså ett allvarligare tillstånd än missbruk. Det har gått längre. Ett obehandlat beroende får förr eller senare konsekvenser för den drabbade på livets alla områden fysiskt, psykiskt och socialt. Var du befinner dig i den här trappan ska vara vägledande för vilken vård du erbjuds, både på sjukhusens beroendekliniker och om du söker hjälp inom socialtjänsten. För att förenkla kommer vi i fortsättningen i det här häftet, så ofta det går, skriva användning av droger eller läkemedel istället för missbruk eller beroende. Det beror också på att du har rätt till hjälp även om du inte hunnit utveckla ett missbruk eller beroende. Att hitta rätt Särskilt i början av drogfriheten kan du behöva ta hjälp från flera håll. Det kan handla om kontakt både med beroendevården och med självhjälpsgrupper eller någon annan klientrörelse. I takt med att du klarar att hålla dig drogfri blir behovet av samhällets alternativ mindre. Till sist klarar du dig förhoppningsvis helt utan dem. Då kan den självhjälpsgrupp eller klientrörelse du hittat hem i bli viktig. Gruppen som du har lärt känna kan få en stor roll i både ditt sociala liv och din drogfrihet (läs mer om frivilligorganisationer på s. 54). 8

9 Missbrukare diagnos eller skällsord? I Sverige är användning och all befattning med narkotika olaglig. Allt användande betraktas som missbruk. Det här gäller också om du använder narkotikaklassade läkemedel på ett otillåtet sätt, till exempel genom att gå till olika läkare eller köper tabletter illegalt. Man kan säga att en oönskad effekt av hur lagstiftningen ser ut är att man kan bli betraktad som kriminell mer än som en person som behöver hjälp. Inom sjukvården är missbruk och beroende olika diagnoser Inom beroendevården är missbruk en diagnos som kan ställas vid sidan av diagnosen beroende. Du klassas alltså inte automatiskt som missbrukare inom vården, även om missbruk kan vara ett av dina problem. Hur stora problem du har ska vara avgörande för vilken insats du behöver Begär att få veta vilka alternativ som finns inom ditt landsting och din kommun. Du kan alltid ringa och be om råd anonymt, eller be en släkting eller vän hjälpa dig. Du kan också vända dig till en frivilligorganisation för att få råd och stöd. Alternativ till gruppstöd Att samtala i grupp passar inte alla. Många upplever det som jobbigt eller omöjligt att prata öppet om sitt missbruk eller beroende med andra. Ett alternativ kan då vara att välja en husläkare som du känner förtroende för, eller annan vårdpersonal som har tid att lyssna till exempel en kurator i vården eller terapeut eller drogrådgivare hos kommunen. På en vårdcentral kan man också hjälpa dig med medicinsk kontroll, som drogprov, om du känner att det underlättar för dig att hålla dig drogfri. Annars finns det förstås många olika sorters privat terapi att välja mellan. Men det kräver en plånbok som tillåter det. 9

10 Drogfriheten först Du behöver ju inte bestämma dig på en gång. Början av drogfriheten är ofta en period när man prövar sig fram tills man hittar den form av stöd som fungerar bäst för en själv. När du har läst det här häftet har du fått en bild av några av de alternativ som finns. Krokig eller rak, den väg som du hittar till att må bra utan droger eller läkemedel är en bra väg! Vilket ansvar har samhället? Kommunerna ansvarar genom socialtjänsten för den övergripande, långsiktiga rehabiliteringen. Det här regleras i Socialtjänstlagen SoL. SoL är en ramlag. Det betyder att den är tolkningsbar och ger utrymme för individuella bedömningar. Det är alltså ingen absolut rättighetslag, men du kan överklaga socialtjänstens beslut i domstol. Sjukvården har ansvar för abstinensbehandling (avgiftning), vård för läkemedelsberoende och psykiatri. Man står också för underhållsbehandling med metadon eller subutex. Sjukvården arbetar enligt Hälso- och sjukvårdslagen, HSL, och Socialstyrelsens föreskrifter. Du kan inte överklaga i domstol om du till exempel inte får den vård du vill ha i tid. Men sjukvården har ändå långtgående skyldigheter gentemot dig. Och när du väl är patient träder många rättigheter in. Om det är akut får de inte neka att ta emot dig. I båda lagarna betonas att det är viktigt med frivillig vård - så långt möjligt. Kriminalvården har också ett ansvar för beroendevård, till exempel på drogfria avdelningar. Också du som sitter i anstalt omfattas av de principer och rättigheter som beskrivs i det här häftet. 10

11 Vad är bra vård? Bra vård utgår från vetenskap. Du ska inte behöva göra missbruksbehandlingar som man inte vet om de fungerar. Grunderna för bra behandling är desamma för många former av beroende. När du söker hjälp kan det vara bra att ha en checklista för vad bra vård egentligen är. * ) Vi börjar med regeln framför alla andra regler: Du är delaktig i planeringen. Det har du rätt till både i kontakt med sjukvård och socialtjänst. Checklista 1. Du har rätt att bedömas individuellt efter dina behov och förutsättningar. Det här ställer krav på att kommunen kan erbjuda olika alternativ. Sjukvården och socialtjänsten ska informera dig om det finns flera olika sorters behandling, och du ska erbjudas att välja. 2. Du är med och planerar din behandling och rehabilitering. En nyckel till att du ska få ut det mesta möjliga av en insats från socialtjänsten eller längre rehabilitering i sjukvården är att du är delaktig i planeringen och valet av vård, om det finns flera alternativ. En bra behandlare lyssnar och försöker tillmötesgå dina önskemål. * ) Det finns speciella riktlinjer för missbruks- och beroendevården. Vi har utgått delvis från dem när vi skrivit det här häftet. Du kan läsa mer om riktlinjerna och landstingens vårdprogram sist i häftet. 11

12 FAKTARUTA Psykosocial behandling Bra behandling är psykosocial behandling. Med psykosocial menas att du får hjälp att bearbeta dina livsval, ditt förhållande till drogen och verktyg att förändra din livssituation. Behandlingen kan ha olika inriktning. Här är några vanliga exempel: KBT (Kognitiv beteendeterapi) Det här är ett brett begrepp. Metoderna bygger på att du får hjälp att ändra ditt beteende. Här jobbar du intensivt med att ändra tanke- och beteendemönster som har med missbruket att göra. Psykodynamisk terapi Målet är detsamma som för KBT, att lösa ditt missbruks- eller beroendeproblem. Men här ligger fokus på att reda ut bidragande eller bakomliggande faktorer till din användning av droger. Terapin går ut på att bli medveten om varför drogen har tagit över en förutsättning för att lösa problemet är att få insikt om det. En terapeut hjälper dig att se omedvetna mönster och att bryta dem. 12-stegsbehandling bygger på Anonyma Alkoholisters verksamhet och rörelsens tolv steg. På en behandling där man utgår från tolvstegsmetoden ingår det att gå på NA:s (Anonyma Narkomaner) eller AA:s möten. Avsikten är att du ska fortsätta med möten också efter behandlingen. Det här är idag en av de mest spridda behandlingsmetoderna, och den har hjälpt många över hela världen. AA och NA har fördelen att det finns grupper på snart sagt varje tätort i landet. Behandlingen bygger på att du inte känner dig helt främmande för någon form av gudsbegrepp. 12

13 Bra hjälp är naturligtvis det som fungerar för just dig. Det finns alternativ som har hjälpt många människor, till exempel klientrörelser som har boenden och kooperativ där man arbetar enligt egna, beprövade traditioner utan särskild behandlingspersonal. Men hos socialtjänst och sjukvård bygger behandlingen på teoretiskt grundade metoder som inriktar sig strikt på att du ska få hjälp att bli av med ditt missbruk. Sådan behandling ska uppfylla vissa krav. 3. Man använder vetenskapliga intervjumetoder. Man intervjuar dig om dina problem enligt metoder som ger en bra bild av vad du faktiskt behöver hjälp med. Hos socialtjänsten brukar det vara formulär som ASI eller DOK (s. 19), som du får fylla i tillsammans med särskilt utbildad personal. I sjukvården använder man också andra internationellt godkända diagnosscheman. 4. Bra behandling ska vara strukturerad. Det betyder fokus på missbruket/ beroendet. Allmänt hållna samtal utan fokus på det du behöver hjälp med är sällan effektiva. Behandlingshem av den gamla skolan torkar som inte erbjöd andra insatser än att vila och äta upp sig, är motsatsen till strukturerad behandling. Kontrollera vilken inriktning som gäller innan du tackar ja till en plats på ett behandlingshem! Det finns många olika privata och kommunala alternativ i landet, med stor skillnad i behandlingsfilosofi. 5. Behandlingen ska bygga på en beprövad behandlingsmetod. Det kan röra sig om allt från individuell psykoterapi till KBT och 12-stegsbehandling eller olika former av psykosocial behandling, som handlar om att du får verktyg att ändra din inställning till drogen och dina levnadsvanor. Återfallsprevention är en viktig del. 6. Behandlingspersonalen ska ha kompetens för den metod man arbetar med. 7. Man väger in hur din omgivning fungerar. Har du stöd av familjen eller nära vänner? Kan de hjälpa till och vill du att de ska vara delaktiga under din rehabilitering? Om du inte kan vänta dig stöd från din omgivning kan det vara bättre att åka iväg under behandlingen än att gå i öppenvård på din hemort. 13

14 8. Avgörandet av behandlingsinsats ska utgå från hela din livssituation. Det gäller också din psykiska och din fysiska hälsa. När du söker hjälp hos socialtjänsten kan man med ditt medgivande kontakta sjukvården. (Om man anser att du är i så dåligt skick att du behöver tvångsvård kan man kontakta sjukhus ändå.) Sjukvården kan också, om du tillåter det, kontakta socialtjänsten (läs mer på s. 61 och 65). Det kan gälla att du behöver hjälp med boende, försörjning eller behandling. 9. Ett beroende kräver längre rehabilitering än missbruksproblem. Du behöver ordentlig eftervård, helst minst ett år efter att du avslutat den första behandlingen - primärbehandlingen. Eftervården ska vara anpassad till den behandlingsform du fått under primärbehandlingen. Eftervården ska ha tydlig målinriktning på drogfrihet. Bra eftervård innehåller också hjälp vid återfall. 10. De som har ansvar för din behandling ska samarbeta. Sjukvård, socialtjänst, psykiatri, arbets- och bostadsförmedling, försäkringskassa eller kriminalvård? Det spelar ingen roll. För att insatserna ska bli så effektiva som möjligt måste alla inblandade dra åt samma håll. Det här är välkänt inom både sjukvård och socialtjänst, och experterna kallar samverkan och samtidighet för mycket viktiga framgångsfaktorer. Begär nätverksmöten! Mellan mötena är det bra om du har en kontaktperson att vända dig till och som i sin tur sköter kontakterna med andra ansvariga för din vård. 11. Om du har behov av tolk i kontakt med vården är det viktigt att du får en tolk som du känner förtroende för. Lagen ger dig rätt till tolk. Du kan förstås inte räkna med att alla de här punkterna ska vara uppfyllda. Men de ger en bra grund för vad du bör fråga efter när du planerar din vård tillsammans med din behandlare, oavsett om det sker i sjukvårdens beroendevård eller hos socialtjänsten. Sitt gärna på flera stolar Men hur undviker man att hamna emellan dem? Inte sällan kan det behövas hjälp både från myndigheter och självhjälpsgrupper eller andra klientrörelser för att på sikt klara att bryta ett beroende. Och ibland är det livsnödvändigt att få hjälp från samhället med flera olika problem samtidigt! Läs mer om samsjuklighet, på sidan

15 Det finns inte samma hjälp att få överallt Tillgången till vård och hjälp från det allmänna ser olika ut beroende på var man bor i Sverige. På vissa håll är sjukvården väl utbyggd. På andra håll, särskilt i glesbygden, kan det vara långt till avgiftningsplatser och orimligt glest mellan mottagningar som delar ut metadon eller subutex. Mellan kommunerna kan det vara ännu större skillnad. Alla kommuner ska följa socialtjänstlagen och erbjuda rehabilitering tills du har lyckats ta dig ur ett missbruk eller beroende (grundregeln för läkemedelsberoende är att det är sjukvårdens ansvar att hjälpa till). Men små kommuner har av naturliga skäl ofta små resurser. Många kommuner har fortfarande brist på behandling på hemmaplan. Sveriges kommuner har också rätt att själva bestämma hur de vill använda sina resurser. Det här gör att det i praktiken inte går att garantera att alla får samma eller likvärdig hjälp var man än bor. Det gäller inte minst boendestöd och försökslägenheter som det på många håll råder brist på. men det finns alltid alternativ! Om din hemkommun saknar specialiserad missbruks- eller beroendevård kan de flesta landsting i gengäld erbjuda sådan vård. Grunden är att landstingen ska erbjuda den vård som behövs i länet självklart också beroendevård. Om det behövs kan man hjälpa dig att få vård i ett annat landsting. Det gäller all planerad vård, och ingår i den svenska vårdgarantin. Det här är ingen lag men går att hänvisa till ändå (läs sid.53.) Ditt landsting kan också ta emot dig inom psykiatrin eller akutmedicin när du behöver abstinensbehandling. I storstadsområdena finns ett brett utbud av vård, både i kommuner och landsting. Det här har bidragit till att många med missbruksproblematik till sist hamnat i en storstad. Det kan ha skett under missbruket, eller för att det visat sig vara motigt att få hjälp i den kommun man kom ifrån. Socialtjänsten i storstäderna vill ofta att din hemkommun ska ta sitt ansvar och ge dig rehabilitering hemma istället för att du ska tvingas flytta. Det finns en rik flora av behandlingshem i hela landet där din kommun kan köpa vårdplatser. Och om din hemkommun har gjort en vårdplan med dig får de inte släppa ansvaret för dig men du har förstås rätt att flytta till annan ort och ändå få hjälp (16 kap. 1 SoL).) Frivilligrörelser och klientrörelser finns i både större och mindre orter från söder till norr. 15

16 Att söka vård genom Socialtjänsten Narkotikaberoende, när det har gått tillräckligt långt, är ett livshotande tillstånd. Men det finns behandling som fungerar även om du har ett tungt missbruk eller beroende. Att bestämma sig för att sluta är ofta en lång process. Att leva med drogen har blivit normalläget och många broar har bränts på vägen. Vad som till sist gör att du ber om hjälp kan vara allt från ett långsamt framväxt beslut till en kris: att inte klara av trycket att alltid behöva mer eller att kroppen inte orkar med. Vad som till sist gör att du ber om hjälp vet bara du själv. Försök att behålla det beslutet levande för dig, för du kan möta många uppförbackar under vägen. När du ska få vård genom socialtjänsten kan man börja med att se till att du får abstinensbehandling att du blir avgiftad. Inte alla abstinenser är så allvarliga att du måste läggas in på en sjukavdelning. En del droger, som amfetamin och hasch, gör man i vanliga fall ingen avgiftning från. Men om du går på höga doser eller det av andra skäl finns medicinska risker behöver du sjukhusvård. Du kan läsa mer om abstinensbehandling i nästa kapitel. Många sjukhus som jobbar med narkomanvård begär att du ska ha en plan med socialtjänsten för att ta emot dig för en abstinensbehandling. Man vill helst att du kommer med en vårdplan från socialtjänsten. Det beror på att man tror att resultatet blir bättre om det är klart vad som ska hända efter avgiftningen. Det här kan kännas som att bli bortmotad och ifrågasatt när man till sist tar steget att be om hjälp. Men när det gått så långt att du känner att du behöver sjukhusvård för att kliva av har du oftast andra saker du behöver hjälp med också. Om du redan har bostad och försörjning kan självhjälpsgrupper och klientrörelser komma in här. En del har tur att ha en arbetsgivare att räkna med. Arbetsgivarens ansvar kan du läsa mer om senare i häftet. Om arbetsgivaren inte kan hjälpa till eller du inte vill blanda in jobbet i din behandling, är det socialtjänsten som har det yttersta ansvaret - också ekonomiskt. När det kommer till kritan så är de de enda som är skyldiga att hjälpa dig så att du kan komma tillbaka till ett drogfritt liv. Också en aldrig så engagerad familj kan ha svårt att räcka till för att du ska klara dig till en drogfrihet som håller. Vilken socialtjänst ska jag ta kontakt med? Din hemkommun har ansvar för din rehabilitering. Hemkommun är den kommun där du har det som kallas för din huvudsakliga nattvila, det vill säga där du 16

17 själv tycker att du bor och hör hemma. Det är här som du bör folkbokföra dig om du inte redan är det det är både en skyldighet och en rättighet att vara folkbokförd där man egentligen bor. Det här kan du ansöka om Hjälp från socialtjänsten kallas bistånd, också när det handlar om vård och behandling. Bistånd ska tillgodose behov som du inte kan få hjälp med på annat sätt, står det i SoL, 4kap1. Det finns både öppenvård och heldygnsvård. Socialtjänsten ska informera om vilken hjälp som finns i just din kommun. Kommunen ska köpa tjänster från annan vårdgivare, till exempel privata behandlingshem, om man inte har alternativ som fungerar för dig i den egna verksamheten. Be att få en presentation av vilka avtal din hemkommun har och vilka alternativ som finns för att få hjälp! Öppenvård innebär att du kan bo kvar hemma. Det kan vara individuella behandlingssamtal eller gruppbehandling under dagtid. I gruppbehandlingen kan det ingå utbildning, sysselsättning och terapi. Heldygnsvård och boende där det finns behandlingspersonal eller annat stöd, till exempel: Heldygnsvård på behandlingshem. Till exempel 12-stegbehandling, ofta fem veckor med möjlighet till förlängning. Korttidsboende. Tillfälligt boende i väntan på ett mer långsiktig boende. Särskilt boende. Om du behöver en bostad där du får stöd och hjälp av personal. Den här formen kan sökas av dig som mår fysiskt eller psykiskt mycket dåligt. Placering i familjehem. Här bor man hos en familj under rehabiliteringen, ofta under lång tid. Har du landat på beroendeakuten i samband med en kris? Många sjukhus som jobbar med narkomanvård begär att du ska ha en plan med socialtjänsten för att ta emot dig för en abstinensbehandling. Men om du är tillräckligt dålig får sjukvården förstås inte säga nej till dig. Härifrån kan du kontakta socialtjänsten så att ni börjar göra upp en vårdplan medan du är kvar på sjukhuset. 17

18 Hur går planeringen till? Du och din socialsekreterare tar tillsammans fram en övergripande plan: Vårdplanen är långsiktig. Den ska ge grunden för vad socialtjänsten ska göra för dig. Planen har ekonomisk och juridisk betydelse. Här ska stå vilken vård du ska få och under hur lång tid eller hur man ska gå tillväga för att fatta beslut om det. Vårdplanen brukar innehålla uppgifter om tidigare behandlingar och hur din situation är nu. Det ska framgå vilka behov du har och hur dessa ska tillgodoses, till exempel genom en placering i vård. Om det behövs en vårdkedja, där flera olika insatser är inblandade, ska det stå hur den är tänkt att fungera. Samarbete med andra vårdgivare för till exempel stödmedicinering ska också beskrivas här. Och om din familj ska medverka på något sätt i din rehabilitering. och en mer detaljerad plan för vardagsnära mål Behandlingsplanen utgår ifrån hur det ser ut i vardagen. Den ska kunna ändras under behandlingstiden och ta hänsyn till dina individuella behov om något förändras. En sådan koll bör göras ofta, en gång i veckan eller varannan vecka. Här finns de konkreta målen för vad du vill uppnå och hur ni ska kunna se att det fungerar. Det kan vara ett eller flera mål, både på lång och kort sikt. I behandlingsplanen beskrivs också metoderna för att nå målen. Var frågvis! Socialtjänsten ska informera dig om vilken hjälp som finns att få. Det kan vara bra att ta reda på hur det ser ut i just din kommun innan du söker hjälp. Ju bättre förberedd du är desto större möjlighet har du att föreslå vad du tror är bäst för dig. Vilka avtal har kommunen till exempel med privata behandlingshem? Hur samarbetar man med sjukvården? Finns det olika former av öppenvård? Du kan ta med en anhörig, vän eller kontaktperson från en frivilligorganisation som stöd om du känner att det är mycket att tänka på. Lagen ger dig rätt till inflytande I socialtjänstlagen står det (kap5 9): Socialnämnden skall aktivt sörja för att den enskilde missbrukaren får den hjälp och vård som han eller hon behöver för att komma ifrån missbruket. Nämnden skall i samförstånd med den enskilde planera hjälpen och vården och noga bevaka att planen fullföljs. Socialnämnden är den nämnd i kommunen som bestämmer i ärenden inom socialtjänsten. I vissa fall är det en annan nämnd som har ansvaret, men lagen gäller på samma sätt ändå. 18

19 Grunden för en bra planering är att det görs en ordentlig utredning Den kan gå till så här: Inom många socialtjänster arbetar man med intervjuer och formulär för att få reda på hur dina problem ser ut. Man vill veta hur ditt missbruk ser ut, vad du använder, hur mycket och hur ofta. Det kan också innehålla många andra frågor om din bakgrund och hur ditt liv ser ut just nu. Det här görs för att man ska får en helhetsbild av dig, men också som en del i missbruksvårdens sätt att vara systematisk när man möter nya besökare. Frågeformulären kallas ASI eller DOK men har samma syfte. Att en socialsekreterare använder de här intervjumetoderna handlar inte om att i onödan lägga sig i. Man försöker inte heller ställa någon diagnos, utan få en uppfattning om hur man bäst kan hjälpa till med de resurser som finns inom kommunens missbruksvård. Vad tittar man på när det ska avgöras vilken hjälp du behöver? För att du ska få behandling som motsvarar det du behöver väger man samman allt det som kommit ut av intervjuerna. Man ska försöka matcha insatserna till dina behov och förutsättningar. Det kan handla om: Ålder om du har fördel av att gå i behandling med jämnåriga. Insatser och behandlingshem har olika inriktning. Man får inte neka dig hjälp för att du har kommit upp i åren. Hur länge och hur mycket du har missbrukat. Om du fått hjälp förut och hur den hjälpen fungerade. Om du har andra problem till exempel med din psykiska hälsa eller boendesituation. Hur inställd du är på att ta emot vård och hur väl medveten du är om dina problem. Slutligen görs en individuell bedömning. Man gör en skattning där man tittar på hela din situation. Om du fått hjälp förut kan det väga tungt hur du klarade din planering och hur du medverkat till den. Det är en avvägning där socialsekreterarens åsikt till syvende och sist får stor betydelse, även om beslutet klubbas av en nämnd eller chef på socialkontoret. Även om du har medverkat i planeringen kan förslaget om vad du ska få för hjälp vara något annat än det du ville. Då kan du begära en omprövning av beslutet innan du går vidare och överklagar det (s. 27). För att kunna överklaga, måste du ha ett skriftligt beslut. Värt att hålla i minnet: Det är inte ovanligt att den som lyckas hitta en hållbar drogfrihet har gått igenom flera behandlingar! 19

20 Sjukvården och socialtjänsten kan använda olika formulär och intervjumetoder. Det kan kännas jobbigt att svara på frågor som man kanske inte alltid kopplar till drogproblemen. Men det är en metod för att få reda på alla de behov du kan tänkas ha. Och samma frågor ställs till alla som söker hjälp. Vilka uppgifter har utredaren rätt att begära? Om du söker hjälp för beroende är det främst din användning av droger som är av intresse för att handläggaren ska kunna bedöma vilken insats du skulle behöva. Du måste också uppge om du har barn eller vårdnaden om barn. Om du är fast anställd kan handläggaren vilja veta vem din arbetsgivare är för att denne eventuellt ska betala för en behandling ( s. 56.) Din handläggare får inte mot din vilja kontakta ditt arbete, men det är å andra sidan ofta en fördel om du kan ha ett samarbete med din arbetsgivare runt dina problem. ASI-formuläret som många socialtjänster jobbar med innehåller en del mycket personliga frågor. Om socialtjänsten inte kan erbjuda dig hjälp att till exempel bearbeta sexuella övergrepp och du tycker att det är jobbigt att svara på sådana frågor, så har du rätt att låta bli att svara. Men det är bra om du försöker hålla dig så nära sanningen som möjligt för att man ska kunna matcha dig till rätt sorts behandling. Glöm inte att ni också om du vill - kan kontakta sjukvården om det finns annan hjälp att få där. Om du undviker att ge en helhetsbild av dina problem får du kanske mindre hjälp än du annars kan ha rätt till. Vad avgör om det är bäst med öppenvård eller slutenvård? Det finns inga enkla svar på vilken sort behandling som passar just dig bäst. En del föredrar att få hjälp i öppenvård och kunna bo hemma och ha tillgång till sitt vanliga nätverk. Andra tycker att det är bättre att bryta med sin invanda miljö och vill hellre komma till ett behandlingshem. Är du bostadslös kan det vara i det närmaste omöjligt att klara en öppenvårdsbehandling. Diskutera med din socialsekreterare och be om annan hjälp om det inte fungerar som du vill i den hjälp du fått. 20

21 Så här skriver man om öppenvård och heldygnsvård i en statlig utredning (SOU 2005:82) Vård i öppna former har visat sig ge väl så goda resultat som sluten vård vid lindrigare missbruk såväl kostnaderna som möjligheterna att återkomma till ett normalt socialt liv kan då tala för öppenvård. Men vid tyngre missbruk (svårare drogberoende och flera sidoproblem) ger vård som inleds inom slutenvården ofta bättre resultat. Ingen behandlingsmodell passar alla 12-stegsbehandling har varit den vanligaste behandlingsformen under senare år. Den har hjälpt många människor och har använts under lång tid och i stora delar av världen. Det kan hända att din beroendesekreterare råder dig att gå en 12-stegsbehandling och många som söker hjälp vill gärna komma till behandlingshem där man jobbar med de tolv stegen. Behov av särskild behandling som kvinna Om du är kvinna kan det hända att du hellre vill gå i behandling där bara kvinnor deltar. Det kan kännas som en självklarhet att detta ska finnas, men är tyvärr inte så vanligt. Om du är gravid eller har småbarn kan det vara extra viktigt. Kommunen måste alltid väga in barnens perspektiv. Ställ krav på att man anstränger sig att hitta ett alternativ, även om man inte vanligtvis jobbar med könssegregerad behandling i din kommun. Det gäller förstås också om du har egna problem att bearbeta, som misshandel eller prostitution, som kan vara svåra att hantera i blandade grupper. 21

22 Det blir vanligare med öppenvård Förr var det vanligt att kommunen erbjöd en plats på behandlingshem under en kortare eller längre period. Det ansågs vara bra att byta miljö och umgänge och få ägna sig helt och hållet åt sin behandling. Idag är det istället allt vanligare med öppenvård. Kommunerna startar egen verksamhet där du kan gå i behandling i din hemkommun på dagtid. Det är ofta gruppverksamhet enligt 12-stegprogrammet eller annan gruppterapi. Men det förekommer också individuella samtal med kommunens egna terapeuter. Men ingen behandlingsform kan passa alla. Om du är av en annan uppfattning än din socialsekreterare argumentera för den vårdform du hellre vill ha. Ta reda på hur den fungerar och beskriv varför du tror att det passar dig bättre. Det omvända gäller naturligtvis också: du kanske helst vill till ett tolvstegprogram, men blir erbjuden annan behandling som du är tveksam till? Rätten att medverka till valet av behandling gäller alla frivilliga vårdinsatser. Du kan också hänvisa till Socialstyrelsens nationella riktlinjer för missbruks- och beroendevård, som beskrivs sist i häftet. Där framhåller man att det finns flera effektiva behandlingsformer. Och att du får vård som passar dig blir självklart i längden också mindre kostsamt för kommunen. Eftervård Många heldygnsbehandlingar, där du åker iväg under till exempel fem veckor, följs av eftervård i din kommun när du kommer hem. Det kan vara samma metod, och ibland samma grupp som var på behandlingshemmet. Sådan eftervård är ofta privat och kommun eller arbetsgivare köper tjänsten. Kommunen kan också ha egen eftervård, som gruppform eller individuella samtal. En bra eftervård är lång. Räkna med ett år! Om du har en överenskommelse med socialtjänsten eller arbetsgivare att du måste visa drogfrihet, kan urinprovtagning vara en del i planen för eftervård. Vid återfall ska du erbjudas återfallsbehandling, för att sedan kunna gå tillbaka till din eftervårdsgrupp. NA, AA eller andra klientrörelser har ofta en stor och viktig roll att fylla i eftervården. För många blir självhjälpsgruppen eller klientrörelsen också ett viktigt stöd när eftervården väl är avslutad. Många stannar mycket längre än ett år i den här gemenskapen, ibland hela livet. Kontaktuppgifter till i olika klientrörelser hittar du på s

23 Vem betalar för en behandling? Om: du inte har egen försörjning är det socialtjänsten som betalar. du har sjukpeng eller pension tittar man på om du har möjlighet att stå för en del av kostnaderna själv. Det gäller om du åker på behandling eller till exempel bor i stödboende. Om du är nollad hos försäkringskassan alltså inte har rätt till ersättning - är det socialtjänsten som betalar. du har fast anställning eller annan långtidsanställning brukar socialtjänsten vilja att din arbetsgivare betalar hela eller en del av din behandling. Det finns ingen lag som kräver att arbetsgivaren ska stå för den här vården, men många brukar ändå göra det. Om arbetsgivaren inte vill förhandlar socialtjänsten med dem. Misslyckas man med detta ska socialtjänsten ta hela betalningsansvaret. Läs mer i avsnittet Arbetsgivarens ansvar, s. 56 och Sekretess, s. 65. Där går vi igenom dina rättigheter. Ett misslyckat försök att få hjälp från din arbetsgivare kan göra att det drar ut på tiden att få igång en behandling. Ofta vill man helst att du då accepterar att gå i öppenvård hos kommunen, om sådan finns. En sådan plats går ofta snabbt att erbjuda. Men att din arbetsgivare inte vill ställa upp, eller att du inte vill att ditt arbete kontaktas av socialtjänsten, ska inte diskvalificera dig för behandling i heldygnsvård om det är vad du behöver. Kommunen har råd! I många fall försöker kommunen pröva öppenvård först. Det kostar mindre än behandlingshem, och kan vara lika bra eller bättre. Men i grunden ska en bedömning av ditt behov vara avgörande och inte kommunens kassa. Det kostar inget att få behandling eller vård inom socialtjänsten. Om du är på behandlingshem eller i familjehem kan du emellertid få en avgift för boende och mat. Om du har egen inkomst, kan du få betala hela eller delar av den kostnaden. Annars ska socialtjänsten betala för dig. Avgifterna ligger på i princip samma nivå som om du vårdas på sjukhus. 23

24 Kommunen har möjlighet att överskrida budget. Inte sällan har man också sparat pengar på att inrätta kommunala öppenvårdsenheter. Det blir prioriteringsfråga för din kommun att se till att invånarna får möjlighet till heldygnsvård. Det ska inte vara din huvudvärk om du kommer i slutet av budgetåret och behöver en viss form av behandling socialtjänstlagen gäller förstås året runt. Det blir politikernas ansvar att inför kommande budgetår se till att man anpassar budgeten efter kommuninvånarnas behov. Ta kontakt med en klientrörelse om du stöter på patrull och behöver råd eller hjälp att överklaga. Socialtjänsten är också skyldig att hjälpa dig att överklaga (s. 25.). När kan de säga nej om du söker frivillig vård? Du ska inte straffas för tidigare misslyckanden. Det handlar ju om att du ska få hjälp att sluta missbruka. Men om du har gjort många behandlingar, och de inte fungerat så kan socialtjänsten till sist göra en utredning om tvångsvård, LVM (s. 36). Man ska så långt som möjligt besluta om frivillig vård, men kan till sist tycka att det inte leder vidare. När det har gått riktigt långt har man en skyldighet att utreda om det behövs tvångsvård. Villkoren för LVM är att: vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen eller på något annat sätt du till följd av missbruket utsätter din fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara dulöper en uppenbar risk att förstöra ditt liv, eller kan befaras komma att allvarligt skada dig själv eller någon närstående. (Lag (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, LVM) Vem bestämmer hos kommunen? Förslagen till insats bygger på den enskilda socialsekreterarens bedömning, eller socialsekreteraren i samråd med sin chef. Man ska utgå från ditt behov. Beslutet ska grundas på socialtjänstlagen och också kommunens egna riktlinjer - som också ska följa socialtjänstlagen. Alla beslut ska klubbas av socialnämnden eller annan nämnd i kommunen/stadsdelen som har hand om missbruksfrågor. Ibland låter man de olika enhetscheferna på socialkontoret ha beslutsrätt. Länsrätten kan korrigera beslut som är fel. Då måste du först ha överklagat socialtjänstens beslut till länsrätten. Vad skriver socialsekreteraren i din akt? Du har rätt att följa dokumentationen av ditt ärende. Socialsekreteraren har dokumentationsskyldighet. Det betyder att man ska skriva ner vad som bestäms och varför. Genom bra dokumentation av beslut och de planer ni utformar kan du följa ditt ärende. Din akt blir ett arbetsinstrument för din 24

25 Missnöjd med beslutet? Så här överklagar du Om du är missnöjd med beslutet kan du överklaga det till länsrätten i ditt län. En överklagan ska göras skriftligt. Det kan göras mycket enkelt och det behövs ingen blankett. Det viktiga är att du talar om vilket beslut du överklagar och vad du är missnöjd med. Socialtjänsten är skyldig att informera om hur man gör för att överklaga i samband med att de avslår en ansökan. De ska också hjälpa dig med överklagan om du ber om det. Så här gör du: Skicka överklagandet till socialtjänsten. De måste ha din överklagan senast tre veckor efter att du fick beslutet. Först ska socialtjänsten bedöma om de ska ompröva sitt beslut. Om beslutet inte ändras skickar socialtjänsten det tillsammans med ditt överklagande till länsrätten. Om länsrätten inte ändrar beslutet kan du gå vidare och överklaga till kammarrätten. Också kammarrättens dom kan du överklaga hos regeringsrätten, som är sista instans. planering och för uppföljning av hur det går. Akten ska också kunna användas av annan personal i socialtjänsten om det behövs. Uppgifterna kan också användas som underlag för forskning. Forskare som får del av uppgifter om dig får inte sprida dem vidare och måste se till att alla uppgifter om vem du är raderas innan man lägger fram forskningsresultat. Du har alltid rätt att se vad som skrivs om dig och du kan begära att få egna kopior av din akt. Finns behandling på annat språk än svenska? Du har rätt till tolk i kontakt med sjukvården och socialtjänsten. Men behandling som kommunerna kan erbjuda på andra språk än svenska är mycket sällsynta (det finns enstaka behandlingsalternativ på finska). Däremot finns behandlingskooperativ utomlands som drivs av klientrörelser och där socialtjänsten kan köpa platser. Ett exempel är Dianova, som har verksamhet i 14 länder. En väg kan också vara att i största möjliga mån utnyttja sjukvårdens beroendevård. Om du tycker att det känns fel att ha en tolk närvarande - ta med en släkting eller bekant som pratar svenska och som kan stödja dig under din rehabilitering. Läs mer i Dina rättigheter som patient s. 40. Invandrarföreningar som varit verksamma en tid i Sverige har ofta värdefull information att ge om hur du kan gå tillväga i det län där du bor. 25

26 Vad händer om jag inte kan hålla mig drogfri under behandlingen? Grundtanken är förstås att du ska vara nykter under din behandling. Men om du tar ett eller ett par återfall under en pågående öppenvård är det viktigt att du och din behandlare tillsammans reder ut varför det hände. Gör du din öppenvård i grupp kan det hända att du under en tid får ingå i en annan grupp där ni arbetar med återfallsbehandling. I heldygnsvård är det större krav på absolut drogfrihet. Det beror inte bara på hur vården är upplagd utan också på att du kan påverka andras drogfrihet. Det upplevs ofta som påfrestande för andra - som du ju lever med dygnet runt - om du som gruppmedlem bryter drogfriheten. I regel innebär ett återfall att du måste avbryta din vistelse på behandlingshemmet, för att eventuellt återkomma senare. Din individuella behandlingsplan kan ha betydelse för hur man ställer sig till ett återfall i just ditt fall, men avgörande är det enskilda behandlingshemmets regler. Omförhandla din behandlingsplan! Fungerar inte planeringen som det är tänkt får man göra en ny planering. Återfall är ofta en del av processen att till sist nå en stabil drogfrihet. Däremot kan det göra att du och din socialsekreterare behöver se över behandlingsplanen. Är det något som inte fungerar i målsättningen och som behöver ändras kan du omförhandla behandlingsplanen. Paragrafen i socialtjänstlagen (Kap5 9) om ditt medbestämmande i behandlingsplanen gäller förstås också om planen måste ändras. Vad som än händer har du alltid rätt till de basala behoven: någonstans att sova och mat för dagen. Även om det i värsta falla innebär matkuponger och härbärge eller vandrarhem. Tak-över-huvud-garanti, ett populärt uttryck för vad socialtjänstlagen egentligen kräver av alla kommuner att hjälpa sina utsatta invånare med. Det är den lägsta nivån för vad du har rätt till enligt SoL. 26

27 Så här säger lagen Socialtjänsten i din kommun ska aktivt sörja för att du få den hjälp du behöver för att komma ifrån ditt missbruk. Så står det i Socialtjänstlagen, SoL (Kap 5 9). Det är också här som det står att handläggaren ska samråda med dig innan det bestäms vilka insatser som behövs. Vidare anger SoL att det både ska vägas in vad du själv tycker är viktigt och vad du kan göra på egen hand för att förbättra din situation. Planen för vilken vård och hjälp du behöver ska tas fram tillsammans med dig en vårdplan ska upprättas. Socialtjänsten ska också följa upp planeringen och se till att den fungerar i samarbete med dig. Din handläggare ska ha den utbildning och erfarenhet som behövs för att ta hand om ditt ärende. Om du är missnöjd med ett beslut kan du överklaga hos länsrätten, se s. 25. En del regler kompletteras också av Socialtjänstförordningen (SFS 2001:937) som innehåller detaljer om till exempel stödboende. Om två kommuner bråkar om var du hör hemma Länsstyrelsen i den nya kommunen ska avgöra vilken kommun som ska ta sig an ditt ärende. Det är din faktiska situation som ska ligga till grund för beslutet. Dina önskemål ska också vägas in. Du som alla andra har rätt att flytta. (16 kap. 1 SoL). Om du byter vistelseort under en pågående vårdutredning får din gamla kommun inte släppa dig. Den kommun som påbörjat din vårdutredning är tvungen att slutföra den och bestämma vad du ska få hjälp med. Den kommun du vistas i ska också hjälpa till att ta fram uppgifter för att ditt ärende ska fullföljas. Ingen av kommunerna får dumpa dig. Fram tills man löst frågan om vem som ska ha det långsiktiga ansvaret för dig, så är det den kommun där du vistas som har det akuta ansvaret under ditt uppehälle i kommunen. Det här bygger på vistelsebegreppet. Vistelsebegreppet finns i Socialtjänstlagen andra kapitel, 2 : Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Läs mer i kapitlet Beroendeproblem och bostad Du kan få hjälp av socialkonsulenten på länsstyrelsen i ditt län med hur du ska göra för att komma till rätt kommun. 27

28 Vem får veta att jag är i behandling? Ingen obehörig får veta att du är i behandling. Det gäller sträng sekretess runt personuppgifter i socialtjänsten och hos privata vårdgivare som kommunen köper tjänster av. Läs i kapitlet Sekretess, s. 65. Behandlingshemmet har däremot kontakt med den som står för din behandling - uppdragsgivaren - till exempel arbetsgivaren eller socialtjänsten. Behandlingshemmet har skyldighet att lämna uppgifter om återfall till uppdragsgivaren. Kan de begära urinprov? Om det finns en vårdplan upprättad med socialtjänsten kan det hända att socialsekreteraren vill att du lämnar urinprov. Om du inte vill lämna urinprov, diskutera det med din handläggare och försök att komma fram till en överenskommelse som ni båda kan acceptera. Du har däremot ingen anledning att acceptera att urinprov är den enda åtgärd som sätts in för att du ska hålla dig drogfri. Överklaga om du får avslag på begäran om annan hjälp. Om du använder narkotika men inte missbrukar eller är beroende? Självhjälpsgrupper och andra klientrörelser är bra vägar att få stöd utanför sjukvård och socialtjänst. Här kan du också få vara anonym om du vill, vilket ibland kan kännas viktigt. Vården jobbar också med att förebygga missbruk och kanske är det i kontakt med en läkare som du först får upp ögonen för att du använder droger på ett sätt som inte är bra för dig. Din läkare kan remittera dig vidare till beroendevård för att du ska få rådgivning. Du kan också bli rådd att gå i så kallade motiverande samtal (engelska Motivational Interviewing, MI). De går ut på att ta fasta på hur du kan göra för att ändra ditt beteende och din livsstil. Ofta har du en egen lösning som du blir medveten om när du väl börjar prata om problemet. Kan man söka hjälp anonymt? Både kommuner och landsting har rådgivning som du kan ta del av helt anonymt per telefon. Du kan naturligtvis också ringa till en annan kommun eller annat landsting än där du bor. Vissa kommuner har också rådgivning i öppna mottagningar som inte tillhör socialtjänsten, där du får vara anonym under besöken hos en drogrådgivare eller terapeut. Ring och fråga hur det ser ut där du bor! Om du vill ha behandling eller ta del av andra rättigheter i vården går det emellertid inte att i längden vara anonym. Det förekommer också öppna mottagningar i samarbetet mellan sjukvården och kommuner i ett län. Hit kan man också vända sig som kompis eller anhörig till någon med narkotikaproblem. Rådgivningsbyrån i Lund är ett exempel. På de- 28

29 För rådgivning kan du söka hjälp anonymt. Men om vården ska uppfylla sina skyldigheter och du ska få den hjälp du har rätt till, går det i längden inte att vara anonym. Stödsamtal i största allmänhet är sällan tillräcklig hjälp. ras hemsida finns information om hasch på tolv olika språk: Du kan läsa mer om vård och rådgivning på annat språk än svenska på s. 41. Finns det risk att hamna i polisregister genom socialtjänsten? Socialtjänsten ringer aldrig till polisen om narkotikaproblem som du söker frivilligt för. Det finns ingen orsak till det, även om det är olagligt att använda narkotika. Polisen får inte heller begära ut uppgifter från socialtjänsten om dig, om du inte är misstänkt för brott som kan ge minst två års fängelse och uppgifterna om dig behövs för brottsutredningen. Om du har barn Om du söker hjälp för att du använder narkotika och har vårdnad om barn så kontaktas alltid barn- och familjegruppen inom din kommuns socialtjänst. De gör en bedömning om det ska inledas en utredning. Enligt socialtjänstlagen måste man utreda om det finns risk att barn far illa (Kap 11 2, SoL) när det finns missbruk i familjen. Det kan leda till insatser som du själv inte har bett om. Vi har lagar som styr vad barn har för rätt och möjlighet som egna personer, inte som en del av en familj. Utredningen ska vara slutförd inom 4 månader och ska gå till på ett sätt som är reglerat i lagar och regler (s. 61). Som du tidigare har läst kan du be att man samarbetar över myndighetsgränser när det gäller dina problem som vuxen. Som vårdnadshavare kan du också begära nätverksmöten när det gäller ditt barn. Du har ingen uttrycklig rätt att kräva sådana möten. Men du kan alltid hävda att samverkan är i enlighet med SoL:s regel om att du ska få vara delaktig i socialtjänstens val av insats. Och när det gäller ditt barns behov ska man se både till din och barnets situation. Också när det gäller beslut runt barn som du har vårdnaden om kan du överklaga. 29

30 Vad händer med barnen om jag måste till behandlingshem? Dina barn blir inte automatiskt omhändertagna om du har andra som kan ta hand om dem på ett betryggande sätt, som släkt eller vänner. Socialtjänsten ska alltid se till att först uttömma om det finns släktingar som kan hjälpa till vid frivillig placering av barn. Om behandlingshemsplaceringen är frivillig görs en plan gemensamt med dig som är vårdnadshavare. Om ditt barn skulle tvångsomhändertas enligt LVU, gäller det beslutet sex månader i taget. Sedan omprövas det. (Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga) 30

31 Kommun och landsting kan samarbeta i öppenvårdsmottagningar I större kommuner har man ibland gemensamma mottagningar för öppenvård. Där kan det finnas: avgiftning i öppen vård mottagning för samtal, i grupp eller individuellt medicinsk vård personal som kan göra sociala och medicinska utredningar stöd vid återfall Ibland kan det också finnas psykiatrisk vård. På vissa håll förekommer också rådgivning för dig som vill vara anonym eller som är vän eller anhörig till någon som har drogproblem. Här kan man jobba ihop över gränserna mellan myndigheterna för att du ska få olika sorters hjälp. De som arbetar på sådana här mottagningar har dock tystnadsplikt. Kommunens personal och sjukvårdens personal får inte samarbeta i ditt ärende om du inte vill. Undantag gäller om de anser att du behöver tvångsvård, eller om det handlar om barn som riskerar att fara illa (s. 61.) All abstinensbehandling kräver inte att du ligger på sjukhus Minde svåra abstinensbehandlingar, av till exempel eller cannabis, amfetamin eller lägre doser av beroendeframkallande läkemedel, kan du göra i öppenvård. Den kan finnas både inom sjukvården och kommunen. Det brukar vara en mottagning med läkare eller sjuksköterska som har särskild utbildning för abstinensbehandling. Behandlingen ser olika ut beroende på hur ditt beroende eller missbruk ser ut. Det kan handla om mediciner och/eller att du lämnar urinprov. Du kan begära samtalsstöd hos kommunen om det inte finns i sjukvården under tiden du får din abstinensbehandling. Att bara gå till en läkare eller sköterska och lämna urinprov är för de allra flesta inte tillräckligt för att klara att behålla drogfriheten. 31

32 Att söka hjälp hos sjukvården Sjukvården har ansvar för att hjälpa dig med: den akuta vården om du blir sjuk till följd av drogintag psykiska eller fysiska besvär under abstinens eller som kan blomma upp när du slutar med en drog komplicerade avgiftningar all form av annan sjukvård, t ex infektioner, gynekologi Ibland kan det vara bäst att ligga på sjukhus för att klara abstinensen när du slutar med en drog. Om du gått på höga doser, blandat droger eller är i fysiskt dålig kondition kan en avgiftning bli riskabel och du behöver mediciner och annan omvårdnad. Det kan också handla om fler besvär än de rent fysiska. Det är väldigt vanligt med mer eller mindre svåra problem med ångest och svårigheter att sova. I vissa fall kan abstinensen också innebära en risk att hamna i en psykos. Då räcker det inte med att besöka en mottagning på dagtid, även om det finns bra öppenvård där du bor. Hur länge man behöver vara kvar på sjukhuset är förstås väldigt individuellt. En del landsting har speciella kliniker för beroendevård med sjukavdelningar. De här orterna har beroendecentrum med upptagningsområde för sitt län: Malmö Göteborg, Linköping Uppsala Örebro Stockholm Det finns också kliniker på andra orter, som till exempel Skellefteå sjukhus, Sundsvalls sjukhus och Sunderby sjukhus i Luleå. På Norrlands universitetssjukhus i Umeå finns ett särskilt team för beroendevård. Det är stora skillnader i både inriktning på verksamheten och hur upptagningsområdet ser ut för olika kliniker. En del kommuner har egna beroendecentrum med vårdplatser. Om du behöver specialiserad vård som saknas i ditt landsting kan du pröva att hänvisa till Vårdgarantin. Här finns möjlighet att få hjälp med en planerad abstinensbehandling i annat landsting. Det kan också handla om andra problem som påverkar dina möjligheter att sluta använda droger, till exempel ätstörningar eller trauman. Det ska då inte kosta dig något, utan ditt hemlandsting betalar för vården när man har bestämt att du ska få den. Läs mer om Vårdgarantin på s

33 Bor du där det inte finns en beroendeklinik med vårdavdelning? När det handlar om fysiskt akuta problem ska ditt närmaste akutsjukhus ta emot dig. När det handlar om komplicerade abstinenser, som behöver längre sjukhusvistelse, är det psykiatrin i ditt landsting som har ansvar för behandlingen. Efter att du fått hjälp med de akuta problemen kan du alltså komma vidare till en psykiatrisk avdelning. Om du behöver hjälp med mindre komplicerade abstinenser, till exempel från lägre doser opiater, så kanske det inte krävs någon akutvård. Om det saknas en avdelning för beroendevård kan det då hända att du skickas till en psykiatriavdelning på en gång. Att psykiatrin har ansvaret betyder inte att dina problem i första hand skulle vara psykiska. Men beroendevården tillhör psykiatrin och ska ta hand om problem som kan uppstå under en abstinens. Du har förstås samma rätt att få stöd att fortsätta att planera din vård från en psykiatrisk avdelning som från en avdelning på en beroendeklinik. Också härifrån kan du följa en behandlingsplan, eller börja en planering med socialtjänsten eller din arbetsgivare, som du läst om i förra kapitlet och som det står mer om senare i det här kapitlet. Du kan också pröva att få hjälp med vård i ett annat landsting genom Vårdgarantin. Var finns avgiftningsplatser? Det finns lokala lösningar. Om du bor i ett landsting med beroendeklinik så är det i första hand hit du bör vända dig. Om det är akut och du har långt till ett sådant sjukhus, vänd dig till närmaste akutsjukhus. Härifrån kan du sedan remitteras vidare när den medicinska krisen är över. Ska jag behöva vänta? Inte om det är akut. Annars kan man vilja att du har en vårdplan från socialtjänsten eller en planering med din arbetsgivare. 33

34 Vem får veta att jag är på sjukhus? Ditt besök på sjukhus är omgärdat av sekretess. De ska fråga dig vem som får veta att du finns där. De ska vara förberedda om till exempel någon ringer och söker dig. Det är straffbart för sjukvårdspersonal att lämna ut uppgifter om dig eller din journal till obehöriga (läs mer i kapitlet Dina rättigheter som patient, s. 40). Så här kan det gå till när du söker in på en beroendeklinik Ankomstsamtal Du tas emot av personal för ett ankomstsamtal. Samtidigt brukar man ta puls och blodtryck och göra en bedömning av ditt tillstånd. Du får blåsa för att man ska se om du har druckit och eventuellt lämna urinprov. Men även om du är mycket dålig kan man fråga om du har någon plan på att söka hjälp för att kunna hålla dig drogfri när du kommer ut från sjukhuset och om du har kontakt med socialtjänsten. En läkare undersöker dig Du får träffa en läkare som går igenom hur du mår. Läkaren ska avgöra om du ska bli inskriven på kliniken och om du behöver några mediciner. Tillnyktringen Om du är påverkad börjar det med tillnyktringen. Om det finns särskild avdelning för detta kan du bli kvar där i ett eller flera dygn. Under tiden tar man reda på om du behöver komma till en vårdavdelning för längre sjukhusvård, eller om det finns alternativ utanför sjukhuset som kan fungera. Avdelning för abstinensbehandling Det här kallas ofta för Avgiftningen. Om du behöver stanna på sjukhuset så är det här som själva abstinensbehandlingen sker efter att du nyktrat till. Hur länge du behöver vara här handlar om vilken/vilka droger du ska få ur kroppen, hur mycket du tagit, och hur ditt fysiska och psykiska tillstånd är. Här försöker man reda ut vilket hjälpbehov du har. Befinner du dig i ett missbruk eller har du hunnit bli beroende? Beroendeläkare arbetar ofta med intervjuer och diagnosscheman som DSM-IV för att du ska få rätt diagnos (s. 8). 34

35 Här kan du förbereda dig för nästa steg När du är patient på sjukhuset kan du få igång en behandlingsplan i samarbete med socialtjänsten eller din arbetsgivare. Om den redan finns kan du ägna dig åt att förbereda dig på nästa steg i din behandlingsplan, till exempel att åka iväg på behandling. Socialtjänsten har ett ansvar för att planen ska följas noggrant. Du kan begära hjälp av sjukhusets personal att ta kontakt med din handläggare om du inte orkar själv. Om du inte vill kontakta socialtjänsten finns det andra vägar. På många beroendekliniker finns information om frivilligorganisationer, klientrörelser och självhjälpsgrupper att vända sig till i närheten. Om du inte redan har en plan med din arbetsgivare kan du begära en nu. Kan arbetsgivaren hjälpa till? Om du är anställd har din arbetsgivare ett ansvar att göra en rehabiliteringsplan. En arbetsgivare som har tillräckliga resurser kan köpa behandling till dig. Du vet bäst hur det brukar fungera på din arbetsplats. Kanske finns en bra företagshälsa som du kan vända dig till? Ofta är det bra att din arbetsgivare får veta hur det står till. Men du är inte tvungen att visa varför du är sjukskriven, och kan stryka över diagnosen i ett sjukintyg om du av något skäl är orolig för din anställning (givetvis med risken att arbetsgivaren frågar varför). Och det finns ingen lag som kräver att din arbetsgivare ska betala för behandling. Tala med socialtjänsten om alternativ. De kan i princip inte kräva att du kopplar in din arbetsgivare, om du motsätter dig det. Om du behöver stöd eller råd i kontakt med socialtjänsten eller jobbet, ring en klientrörelse! Man lyssnar naturligtvis på om du har arbetsgivare som kan tänkas hjälpa dig efter tiden på sjukhuset istället för socialtjänsten. Men sjukvården kan inte begära att du kontaktar din arbetsgivare om du inte vill. Inte heller socialtjänsten kontaktas utan ditt medgivande (undantag finns om man tror att du behöver tvångsvård eller om du har barn som riskerar att fara illa). 35

36 Sjukvården får inte kontakta socialtjänsten om du inte vill och söker frivilligt (undantag finns om man tror att du behöver tvångsvård*). Men om du har barn och det finns risk att de far illa, görs en anmälan om detta till socialtjänsten som måste ta reda på hur det ligger till (läs mer under avsnittet Sekretess barn som far illa, s. 61). Sjukvården kan ha egna alternativ också efter abstinensen Är det sjukvården eller socialtjänsten som kan ge den bästa hjälpen? Ta reda på hur det ser ut där du bor! Det som är närmast kanske inte alltid är bäst, men att vården finns nära dig kan vara viktigt för att bygga en långsiktig drogfrihet. Det ska ju fungera i vardagen också. Precis som i många kommuner finns det beroendekliniker i landsting som bedriver öppenvård, där du kan gå i dagbehandling i grupp eller enskilt tillsammans med en terapeut eller psykolog. De kan vara ett alternativ till kommunens behandlingsutbud, förstås om du bor i en kommun där man inte har mycket att välja på. Det kan också finnas speciella program för kvinnor inom sjukvården. Du kan prata med din husläkare för att få veta vad som finns i ditt landsting, eller ringa till ett större sjukhus. Om det skulle behövas och du vill - finns det förstås möjlighet för dig och din behandlare att koppla in socialtjänsten för annan hjälp (s. 17). *) En LVM-anmälan kan göras till socialtjänsten av din läkare. En anmälan kan också göras av socialsekreterare eller en nära anhörig. LVM står för Lag om vård av missbrukare i vissa fall. Socialtjänsten utreder då om du behöver tvångsvård för ditt missbruk. Om man tycker det går anmälan vidare för prövning i länsrätten. Det är länsrätten som beslutar, men man går ofta på socialtjänstens linje. Den här skriften vänder sig främst till dig som söker vård frivilligt, men villkoren för LVM beskrivs kortfattat på s

37 Om din husläkare upptäcker att du behöver hjälp Det kan också hända att din läkare uppmärksammar dig på att du bör ta tag i din användning av droger. Sjukvården ska arbeta för tidig upptäckt av problem med droger eller alkohol. Det gäller också om du söker vård för andra problem än droger. Man jobbar med olika modeller av screening där man ställer frågor om dina alkohol- eller drogvanor. Om läkaren har upptäckt problemet och informerat dig om det ska han eller hon hjälpa dig vidare i vården. Antingen genom information eller en remiss till specialistvård. Normalt sett ska din läkare kunna kontakta beroendespecialister på ett större sjukhus för att se till att du får hjälp och hur ni ska gå vidare. Men du behöver naturligtvis inte svara på ingående frågor om drogproblem om det inte finns möjlighet att erbjuda dig vidare hjälp som du vill ha och tycker fungerar för dig. Vänd dig då istället till socialtjänsten eller någon klientrörelse. Urinprov när blir det aktuellt? Om du söker frivilligt till öppenvården inom sjukvården kan behandlande läkare vilja att du lämnar urinprov om det är motiverat för den medicinska behandlingen. Han/hon vill se att det inte finns risker att en medicin krockar med en drog som du tar själv. Om du befinner dig på sjukhus för en abstinensbehandling vill man av medicinska skäl kunna följa hur drogens koncentration i ditt blod sjunker. Man vill också vara säker på att du inte tillför kroppen droger som kan äventyra din hälsa under sjukhusvistelsen, särskilt i kombination med den medicin som du kan få på avdelningen. Droger mot droger? Mediciner kan behövas som en del i abstinensbehandlingen. Din behandlande läkare kan konsultera en beroendeklinik, om du ska göra abstinensbehandlingen i öppenvård inom en del av sjukvården som saknar beroendespecialisering. Om du ligger på avdelning under abstinensen kan du få vissa läkemedel under tiden som drogen går ur kroppen för att du ska slippa symtom som kan vara både farliga och jobbiga att ta sig igenom. I den statliga utredningen Personer med tungt missbruk står det: Vägen ut ur missbruk är lång och sällan rätlinjig bakslag och återfall är normala även för personer som så småningom når stabil nykterhet/drogfrihet. Därför är det centralt att stödet till personer med tungt missbruk kännetecknas av långsiktighet, kontinuitet och uthållighet. 37

38 Subutex eller metadon Att få underhållbehandling vid opiatberoende kan ibland vara nödvändigt. Subutex och metadon får bara skrivas ut av en läkare som är specialist och verksam vid en vårdinrättning för beroendevård. Grundregeln är att du ska ha fyllt 20 år och har ett dokumenterat opiatberoende sedan minst två år. De här medicinerna ska inte vara vårdens enda insats om du försöker bli fri från heroin. Underhållsbehandlingen ska kombineras med insatser som gör det möjligt för dig att klara av medicineringen. Det kan vara samtalsterapi, något att göra på dagarna och grundläggande behov som bostad. Vården ska utformas i samarbete med din socialtjänst om inte din läkare absolut tycker att du behöver medicinen och din socialtjänst inte vill medverka. De här reglerna finns beskrivna i Socialstyrelsens föreskrifter för behandling med subutex eller metadon. Överklaga avslag från socialtjänsten till länsrätten. Att metadon och subutex ska skötas bättre av landstingen är alla överens om. Ställ krav på vården där du bor! Landstingen ska erbjuda sådan vård som invånarna behöver, även subutex och metadon. Concerta och Ritalin Om du har fått diagnosen ADHD eller ADD kan du, efter en tids drogfrihet, ha möjlighet att få mediciner som Concerta eller Ritalin mot dina problem. Det här sker enligt läkemedelsverkets regler och bara vissa läkare har rätt att ordinera medicinerna (LVFS 2002:7). Själva diagnosen ADHD eller ADD ställs i regel efter utredning inom psykiatrin, eller annan specialiserad verksamhet inom sjukvården. Om du ordineras medicin mot ADHD eller ADD bör du samtidigt erbjudas hjälp med till exempel boende, arbete eller annan sysselsättning från socialtjänsten. Det finns inga regler för att sjukvården och socialtjänsten ska samarbeta på samma sätt som när det gäller läkemedel mot opiatberoende, men du har rätt att få hjälp från socialtjänsten om du behöver det. Be gärna din läkare att kontakta kommunen så att du får möjlighet till en fungerande rehabilitering. 38

39 Flera myndigheter kan hjälpa till Om du har fått kvarstående skador av din användning av droger, är sjuk på annat sätt eller behöver läkemedelsassisterad underhållsbehandling har du möjlighet till extra hjälp. Socialtjänsten i din kommun ska hjälpa dig att komma till rätt myndighet eller instans om du kan få hjälp på annat håll än i deras verksamhet, till exempel från försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Försäkringskassan kan fatta beslut om handikappersättning, aktivitetsersättning, sjukersättning, assistansersättning, arbetshjälpmedel och hjälp med boendekostnader. Arbetsförmedlingen ska underlätta för personer med psykiska och andra funktionshinder att komma in på arbetsmarknaden (s. 57). Hit hör till exempel ADHD, men det kan också handla om långvariga fysiska eller psykiska problem till följd av droganvändning. Det kan också hända att du har rätt till stöd genom LSS (Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade). Socialtjänsten i din kommun ska utreda om du har rätt till hjälp enligt LSS. Om du är missnöjd med socialtjänstens beslut kan du överklaga hos länsrätten (s. 25). 39

40 Dina rättigheter som patient Du har rätt till inflytande över den vård och behandling du får. Precis som inom socialtjänsten ska sjukvården planera och genomföra vården i samråd med dig. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) har som ett viktigt mål att alla som bor i Sverige ska få vård på lika villkor. Vården ska vara god och säker och stämma överens med den samlade kunskapen och beprövad erfarenhet. Du har rätt till information: om ditt hälsotillstånd om det finns olika alternativ till vård. om vad som står i din journal (det kan göras undantag om du till exempel är deprimerad). Du har rätt att välja Du har rätt att välja behandlingsform om det finns flera alternativ. Du har rätt att inte ta emot vård, eller avbryta en behandling. Undantag gäller förstås för tvångsvård, som LVM. Sjukvårdspersonal har tystnadsplikt Alla som arbetar inom sjukvården har tystnadsplikt, även personal som inte arbetar direkt med dig som patient. Om du inte själv har godkänt att uppgifter lämnas ut så är det straffbart för sjukvårdens personal att berätta om dig, din sjukdom, din privata situation eller din kontakt med vården. Tystnadsplikten gäller inom all hälso- och sjukvård - både offentlig och privat. Man får självklart inte heller lämna ut din journal till obehöriga*1). Sjukvården får inte kontakta myndigheter Man får inte kontakta myndigheter om det kan skada dig. Om en myndighet däremot ringer och frågar om just du finns på sjukhuset så är man i vissa fall skyldig att svara *2). Andra upplysningar lämnar man inte ut, till exempel varför du är där. Det här gäller också om du inte har uppehållstillstånd i Sverige. *1) Obehörig är den inte som inte behöver uppgiften för att utföra sitt arbete eller för vården av dig som patient. *2) Om en domstol, åklagarmyndighet, polismyndighet, kronofogdemyndighet eller skattemyndighet vill veta om du finns på sjukhuset så måste personalen svara. 40

41 Blir du akut sjuk och behöver råd eller hjälp? SOS Alarm Genom att slå 112 kan du larma både genom telefonsamtal och sms. Du får hjälp med tolk om du behöver det vid telefonsamtal. Sjukvårdsrådgivning 1177-rådgivningen omfattar sjukvårdsrådgivning för 8 landsting. Du kan ringa 1177 var du än befinner dig i landet och bli kopplad till rätt sjukvårdsrådgivning. Här finns sjuksköterskor som talar andra språk än svenska. Fråga om de kan hjälpa dig att hitta personal som talar ditt språk och som är i tjänst när du ringer. Hit kan du ringa anonymt, men de ser om du ringer från ett landsting som inte ingår i centralen och kan då koppla dig vidare till rådgivningen i ditt landsting. Om det inte finns någon på rådgivningen som kan något språk som du behärskar - be om hjälp med samtalet från någon i din omgivning. Stockholms sjukvårdsrådgivning på andra språk har följande telefonnummer: För råd på arabiska ring För råd på bosniska, kroatiska eller serbiska ring Patientnämnden i ditt landsting Hit kan du vända dig om du har problem i kontakt med vården. Det kan till exempel handla om att du vill byta läkare. Det gäller all offentligt finansierad hälso- och sjukvård, oavsett om den drivs av kommun, landsting eller privata företag. Du har rätt till tolk i kontakten med patientnämnden. Patientnämnden är en opartisk instans. Du kan vända dig dit kostnadsfritt. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd - HSAN Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Du har som patient rätt till: få vård av god kvalitet ett gott omhändertagande omtanke och respekt information och medinflytande i din behandling att personalen följer sekretessen Om du anser att du blivit felbehandlad har du möjlighet att få dina klagomål prövade. Till HSAN kan du skriva eller ringa. På finns information på sju språk. 41

42 Är du asylsökande? För dig som väntar på beslut om permanent uppehållstillstånd gäller särskilda bestämmelser om vård. Grunden är att du har rätt till akutvård och annan vård som inte kan anstå. Tystnadsplikten kan brytas vid de här undantagen: du ger ditt godkännande du inte kan ta skada av att uppgifterna lämnas ut om det finns risk att ett barn far illa. Då är personalen skyldig att göra en anmälan till socialtjänsten i första hand särskilda situationer när myndigheter enligt lag har rätt att begära ut uppgifterna. (Till exempel socialtjänsten. Det här gäller om det finns risk att du skadar dig själv eller någon närstående och man vill att det görs en LVM-utredning. Polisen när det gäller misstanke om grov kriminalitet, alltså brott som kan ge mer än två års fängelse.) Rätt till tolk Precis som i kontakten med socialtjänsten har du rätt till tolk i kontakt med vården. Vem betalar? Du betalar själv, men om du har försörjningsstöd från socialtjänsten får du ersättning i efterhand för kostnader som omfattas av högkostnadsskyddet. Högkostnadsskyddet innebär ett tak för dina patientavgifter hos hälso- och sjukvården. Efter att du kommit upptill taket får du frikort för ett år framåt räknat från den dag då du gjorde första besöket. Vad ingår i högkostnadsskyddet? vård på en klinik som drivs av landstinget privat vård som har avtal med ditt landsting, alltså är offentligt finansierad avgifter för vård som du får i annat landsting ingår också i högkostnadsskyddet Vård kan vara besök hos läkare, sköterska, sjukvårdande behandling hos exempelvis sjukgymnast, kurator, psykolog och viss tandvård. Också mediciner, hjälpmedel, resor till och från sjukvård och sjukresor omfattas av högkostnadsskyddet. (Du behöver kontakta sjukreseenheten i ditt landsting innan du reser!) 42

43 Vistelse på sjukhus och uteblivet besök ingår inte Vårdavgiften per dygn på sjukhus är idag 80 kronor, och den ingår inte i högkostnadsskyddet. Men också detta kan du få hjälp med från socialtjänsten om dina sammanlagda utgifter blir så höga att du hamnar under existensminimum (läs mer i kapitlet om ekonomi, s. 60). Uteblivet besök räknas inte in, och det behöver socialtjänsten inte betala. (För att du ska slippa få en räkning gäller regeln att du behöver boka av tiden senast fyra timmar före det planerade besöket. Privata vårdgivare kan sätta egna tidsgränser, även om de har avtal med landstinget.) Taket för högsta belopp innan du får rätt till frikort bestäms av varje enskilt landsting. Det finns flera lagar och författningar som ytterligare stärker din rätt till bra och säker vård. Socialstyrelsen har också skrivit särskilda riktlinjer för missbruks- och beroendevården, som du kan läsa mer om sist i det här häftet. Det är råd till sjukvård och kommuner om hur en bra beroendevård ser ut. Du kan kontakta patientnämnden i ditt landsting om du behöver stöd eller råd i kontakten med vården. Om du är gravid Om du är gravid bör du ställa krav på att få snabb hjälp. Mödravården har stora möjligheter att hjälpa dig. Det finns inga säkra gränsvärden för vad som är riskabla doser för fostret. Det är därför förstås säkrast att vara helt drogfri under graviditeten. För många har också väntan på ett nytt litet liv blivit det som gjort att man klarat att bryta med sitt missbruk. Vänd dig till mödravården eller socialtjänsten så fort du vet att du är gravid och behöver hjälp att sluta använda narkotika! Inom mödravården har man speciell kompetens. Du ska också få hjälp att må bra själv under din graviditet, inte bara att vara drogfri. Här vårdar man både dig och ditt barn. På många håll samarbetar mödravården, barnavården och socialtjänsten i familjecentraler. (Om man inte redan samarbetar så kontaktas socialtjänsten om du är gravid och har problem med narkotika.) Att vänta barn och inte klara av att bryta ett missbruk kan öka risken för att du ska bedömas behöva tvångsvård (i skrivande stund finns förslag om en ändring av LVM-reglerna för att särskilt omfatta gravida kvinnor i missbruk). 43

44 Läkemedelsberoende Vem får problem med läkemedel? Vissa läkemedel är till sin natur beroendeskapande. Det handlar om smärtstillande preparat, lugnande eller rogivande mediciner som bensodiazepiner. Det finns förstås situationer när det är nödvändigt att använda de här läkemedlen, även om flera av dem är narkotikaklassade. Att få problem med läkemedel av det här slaget handlar inte om vem som får dem, utan om hur de här preparaten fungerar. De allra flesta som fått problem med beroendeframkallande läkemedel har fått sitt första recept i samband med en krisreaktion. Andra har fått medicin mot fysisk sjukdom, ofta mot smärta. Ett problem som ställer stora krav på vården Kanske har du bett om samtal i samband med en livskris, men istället blivit ordinerad lugnande? Det är inte ovanligt, och det är heller inte ovanligt att läkaren inte informerat om risken att utveckla ett beroende när läkemedlet skrivits ut. Men läkemedelsberoende är ofta medicinskt mer komplicerat än narkotikaberoende. Det är ofta en svårare process att sluta med beroendeframkallande läkemedel när du väl blivit beroende, även om det är lätt att tro annorlunda. Det här gäller förstås inte minst om det handlar om flera preparat. Läkemedelsberoende ställer alltså stora krav på vården, och om du har problem med beroendeframkallande läkemedel kan du ha nytta av att ha läst föregående kapitel om dina rättigheter som patient. Socialtjänsten hänvisar också ofta direkt till sjukvården, eftersom det i grunden handlar om problem med mediciner. Men också du kan förstås söka stöd hos frivilligorganisationerna och socialtjänsten för andra problem än de rent medicinska (om frivilligorganisationerna kan du läsa på s. 54.) Vad kännetecknar ett läkemedelsberoende? Den första tiden upplever man ofta att man får hjälp av läkemedlet. Sömnen blir bättre, smärtan minskar eller ångesten dämpas. Andra får minde effekter av den nya medicinen, men fortsätter ändå, eftersom läkaren har gett ordinationen. Problemen kommer ofta långsamt. Det kan ta år att till sist inse att tabletterna är orsaken till - inte lösningen på - allt svårare problem och symtom. Men det kan också gå mycket fort att utveckla ett beroende. I vissa fall bara några veckor. 44

45 Lugnande och sömngivande medel Bensodiazepiner Bensodizepiner är den vanligaste gruppen lugnande och sömngivande medel som har beroendeframkallande egenskaper. Dessa läkemedel verkar i centrala nervsystemet genom att: känslorna dämpas - det gäller hela känslolivet förmågan att ta in sinnesintryck försämras (viktigt inte minst vid bilkörning) reflexer, reaktioner och rörlighet försämras De här effekterna blir svårare ju längre du äter tabletterna. Beroende av bensodiazepiner ger ofta komplicerad abstinens med varierande utsättningssymtom. Smärtstillande medel Smärtstillande medel, t ex morfin, kodein eller syntetiskt framställda substanser. Också dessa preparat fungerar dämpande på det centrala nervsystemet och ordineras vanligen mot smärta. För att få en smärtlindrande effekt är det vanligt att man ökar dosen. Abstinensen ger ofta influensliknande abstinens med myrkrypningar, sömnproblem och ångest eller andra psykiska besvär, och kan även den vara långdragen. Det börjar med ökad tolerans Effekten av den dos du tar minskar. Kroppen har vant sig vid preparatet, blivit tillvand. Nu brukar det utvecklas nya symtom. Vanliga biverkningar är koncentrationssvårigheter, trötthet, oro, panikångest, tidigt uppvaknande, mardrömmar och värk i musklerna. Om din läkare nu rekommenderar dig att höja dosen för att få bukt med problemen startar en ond cirkel. Först kan det hända att kroppen svarar som det är tänkt. Problemen avtar. Men när den nya, högre dosen efter en tid ytterligare ökar din tolerans, så återkommer oftast symtomen med ännu större styrka: du är i början av ett beroende. Ännu mer medicin? Om man inte vet att det är tabletterna som är problemet är det inte lätt att veta att det är en beroendeläkare man bör uppsöka. Det naturliga valet när man mår dåligt är istället att gå till den läkare man brukar ha kontakt med. Inte sällan är det samma läkare som har skrivit ut läkemedlet som du fått problem med. Om du nu har fått svårigheter att orka med vardagen, med jobb eller relationer, kan det hända att dina symtom feltolkas att det kan vara själva medicineringen som är problemet kommer inte upp till diskussion. Läkaren söker förklaringen på annat håll och kanske väljer att skriva ut ännu ett läkemedel för att häva vad han tror är en depression. 45

46 Det här kan i värsta fall bli början på en karusell av ordinationer där man ersätter ett preparat med ett snarlikt eller nytt läkemedel. ännu fler symtom! Samtidigt som man hoppas att den nya medicinen ska fungera kan problemen nu bli värre. Det är lätt att känna sig maktlös i den här utsatta positionen: Varför hjälper det inte? Varför känner man sig bara sjukare? I själva verket är nedstämdhet, ångest och overklighetskänslor vanliga problem som beror på egenskaperna hos olika beroendeskapande preparat som skrivs ut i sjukvården. Man blir orkeslös och har svårt att fungera på många plan. Kanske söker man en lösning med ännu en medicin. Den onda cirkeln sluts. Det kan ta tid att bli helt symtomfri Även om du bara ätit en viss sorts beroendeframkallande läkemedel tar abstinensen ofta tid. Det är normalt, men du kan behöva specialistvård för att se till att nertrappningen inte går för fort. Om du använder höga doser av vissa preparat kan det vara direkt farligt att bara sluta tvärt eller minska dosen för fort. Abstinensen vid beroende av framför allt bensodiazepiner är förrädisk genom att den kan vara återkommande, till och med när du har slutat helt med tabletterna - särkilt om du befinner dig under stress. Det kan också komma ordentliga efterslängar av symtomen upp till ett par år efter att du slutat. Men också sena kriser av återkommande symtom är normala. Det kan man också säga om allt läkemedelsberoende: det finns strängt taget inga symtom som är onormala. Det är väldigt individuellt hur man reagerar på olika preparat, och listan över rapporterade biverkningar kan göras mycket lång för många beroendeframkallande preparat. Abstinens Om du ätit till exempel beroendeframkallande lugnande medicin under en period och sedan slutar eller trappar ner inträder olika grader av abstinenssymtom. De kan se mycket olika ut, men om du genomlidit en läkemedelsabstinens känner du säkert igen något av de vanligare symtomen som ångest, sömnstörningar, skakningar och muskelsmärtor. Kroppen har blivit tillvand vid substansen, och det kan ske efter så kort tid som en vecka. Toleransabstinens Om man inte höjer dosen sedan kroppen utvecklat tolerans blir effekten densamma som om man trappar ner användningen av preparatet. Kroppen får för lite av den substans som den nu vant sig vid. Symtomen blir desamma som vid en abstinens. 46

47 Vem kan ställa rätt diagnos? Om du vill fortsätta att gå hos din läkare, kan du be att han eller hon konsulterar en beroendespecialist för att se om du har diagnosen läkemedelsberoende. Ni kan samråda om ett schema för nedtrappning samtidigt som läkaren rådfrågar en specialistklinik med inriktning på beroende och läkemedel. Beroendecentrum Stockholm, som ligger på Karolinska universitetssjukhuset i Solna, är en stor resurs när det gäller konsultation också för dig som bor i annan del av landet och där det saknas specialiserad beroendevård. Det kan också hända att du behöver komma direkt till en specialistmottagning för en mer omfattande utredning. Be då att få en remiss från din läkare. Om det inte finns vård med inriktning på läkemedelsberoende i det landsting där du bor kan du hänvisa till vårdgarantin och be att få komma till annat landsting (s. 53). Det är lätt att fokusera helt på att bli av med beroendet när man väl kommit igång. Men alla symtom behöver inte bero på att du slutat med läkemedlet även om kanske både du och din läkare börjat tänka i de banorna i första hand. Om du är osäker på vad det är för symtom du har kan du alltid göra en vanlig hälsokontroll. Nedtrappningsschema Ett nertrappningsschema ska utformas efter dina förutsättningar. Be din läkare konsultera specialistvården innan ni kommer överens om hur just din nedtrappning bör gå till. Det finns också råd på internet, som RFHL Uppsalas hemsida Om du vill veta mer om läkemedel och vilken sorts biverkningar de kan ge, kan du hitta information på internet: 47

48 Rehabilitering Om du inte redan är sjukskriven kan det hända att du behöver en period av sjukskrivning. Det kan vara mycket svårt att klara av vardagsstressen under en pågående abstinens. För att abstinensen ska bli så lindrig som möjligt är det viktigt att nedtrappingen går tillräckligt långsamt och att du får samtalsstöd under tiden. Utbudet av samtalsstöd ser förstås väldigt olika ut i olika delar av vården. Det kanske inte finns personal med utbildning i beroendevård på din vårdcentral eller inom rimligt avstånd, vilket tyvärr är normalfallet i glesbygd. Ett alternativ kan vara att be din läkare remittera dig till den lokala psykiatrin, där är ofta kompetensen större när det handlar om både de här läkemedlen och beroende än i den vanliga kroppssjukvården. Oavsett var i vården du hittar en behandlare som kan stödja dig under abstinensen, är det viktigt att du känner förtroende för den som blir din samtalskontakt. Det kan komma bakslag på vägen och behandlarens förståelse för de komplikationer under nedtrappningen som kan dyka upp är en viktig förutsättning för att du ska få ett vettigt stöd tillbaka till en fungerande vardag. I inledningen till den här skriften går vi igenom en slags checklista för vad en bra behandling bör utgå ifrån (s. 11). Den viktiga eftervården En eftervård i öppenvård med inriktning på beroendet är ofta nödvändig efter att du slutat med tabletterna. Eftersom det är komplicerat att ta sig ur ett läkemedelsberoende bör du räkna in ett år eller längre för regelbundna besök i öppenvård. Förhoppningsvis har du möjlighet att prioritera i din vardag så att du under tiden får möjlighet att slippa stress i yrkesliv eller familjeliv. (Arbetsgivaren ska till exempel anpassa dina arbetsuppgifter under rehabiliteringen, s. 56). Eftervården är den period när du ska ges möjlighet att bearbeta också bakomliggande problem, fysiska eller psykiska. Vem betalar? Liksom i annan offentligt finansierad sjukvård, gäller vanliga patientavgifter och högkostnadsskydd vid vård på beroendekliniker. 48

49 Vem ansvarar för vården av läkemedelsberoende patienter? Komplicerade avgiftningar kan behöva sjukhusvård hos någon av de större beroendeklinikerna (se s. 32). Särkilt om du är beroende av flera olika sorters preparat - till exempel både smärtstillande och lugnande. Den övriga specialistpsykiatrin (psykiatrin i ditt landsting) kan också hjälpa till genom: Konsultationer till andra vårdgivare för till exempel nedtrappning Vård på avdelning för psykiatriska komplikationer under abstinensen eller psykiatrisk sjukdom om det finns sådan vid sidan av beroendet Huvudansvaret ligger hos vårdcentralerna Primärvården har ett grundläggande ansvar, alltså din vårdcentral. Men den läkare som du fått läkemedlet av från början (husläkare, företagsläkare eller privatläkare) kan också remittera dig vidare eller konsultera specialister. Akut? Vid överdosering kan det krävas akut medicinsk vård. Du kan vända dig till närmaste akutsjukhus eller beroendeklinik med akutintag. Man arbetar utifrån vårdprogram där specialister har kommit fram till lokala riktlinjer för vården av läkemedelsberoende. Du kan fråga efter det programmet hos ditt landsting. Kanske du behöver individuell psykoterapi? Be att man gör en psykoterapibedömning om du har kontakt med en beroendeklinik. Ibland kan man erbjuda detta inom klinikens resurser, annars kan du få hjälp med remiss till allmänpsykiatrin (alternativt socialtjänsten). 49

50 TUB-modellen TUB-enheten på Karolinska sjukhuset i Stockholm har arbetat med läkemedelsberoende sedan mer än tjugo år. Den här beroendekliniken har fått stor betydelse i vården när det gäller läkemedelsberoende i Sverige. Hit kan din läkare vända sig för konsultation, även om du inte bor i Stockholm. Likartade modeller finns vid en del större beroendekliniker i landet ta gärna reda på hur det är i ditt landsting. Modellen i korthet Tillsammans med din behandlande läkare och kontaktperson lägger ni upp en vårdplan. Behandlingen kan ske antingen i öppenvård eller på vårdavdelning. Många gånger räcker det med öppenvård, men här finns också möjlighet att ligga på vårdavdelning bara under veckorna, och att du kan åka hem över veckosluten. Man kan växla mellan öppen och slutenvård flera gånger, beroende på vilka preparat och hur många läkemedel man har problem med. Samtalsbehandling Under behandlingen har du regelbundna samtal både med din särskilda kontaktperson och din läkare. Det är samtal som är inriktade på att både hitta vägar att bli fri från ditt beroende, och att hitta nya förhållningssätt som gör det lättare att gå vidare Om du befinner dig i kris kan du få hjälp med att bearbeta det som utlöst krisen. Om du vill kan dina anhöriga erbjudas att komma på samtal som en del av din rehabilitering. Behandling som får ta tid Man brukar inom TUB-modellen prata om ett behandlingsår för lugnande och sömngivande medel, och upp till ett halvår för smärtstillande, analgetika. Man samverkar med andra specialister som behövs, till exempel smärtspecialister. Det kan till exempel vara en depression som legat dold bakom din användning av läkemedel, och ibland kan man remittera till psykiatrin när du är färdigbehandlad i beroendevården. Remisser skrivs i samråd med dig. Sjukskriven blir man om man behöver under den här tiden. En del jobbar hela tiden, andra kan inte jobba alls under en del av behandlingsåret. Om du är anställd och vill kan man också samarbeta med din arbetsgivare eller företagshälsa (läs mer i föregående avsnitt och i avsnittet om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar, s. 56). Det här är ofta en förutsättning för att du ska få den hjälp du har rätt till när du kommer tillbaka i jobb. Om det behövs och du vill kan man också kontakta socialtjänsten för vidare hjälp, som vi beskrivit i kapitlet Dina rättigheter som patient. Om du fått tabletterna för smärttillstånd/kroppskada får du - när behandlingstiden för ditt beroende är över - fortsätta behandlingen av själva smärttillståndet/skadan hos läkare i kroppsjukvården. Det kan vara en specialist eller en husläkare. Du fortsätter inte att vara patient i beroendevården när du är klar med din behandling här. 50

51 Britt Vikander, chef för TUB-enheten, ger de här råden när du söker hjälp för problem med läkemedelsberoende: Kräv din rätt till behandling Skäms inte för dina problem. Många gånger kan man inte rå för att man blivit beroende, det har ofta uppstått genom kontakten med vården. Vänd dig till din förskrivare i första hand Det finns hopp, hjälp att få och kunskaper! Vid beroende behöver du kanske en mer långsiktig uppföljning än vid ett tillfälligt missbruk. Där kan det räcka att under överinseende av läkare helt enkelt sätta ut preparatet att du slutar ta läkemedlet. 51