MEDBORGARNAS VÄDJORÄTT OCH MÖJLIGHETER ATT ANFÖRA KLAGOMÅL. 3b/2006. I Finland: I Europeiska unionen: 1) Europeiska ombudsmannen KLAGOMÅL

Transkript

1 MEDBORGARNAS VÄDJORÄTT OCH MÖJLIGHETER ATT ANFÖRA KLAGOMÅL I Finland: 3b/2006 Alla finska myndigheter och domstolar måste garantera att de skyldigheter som följer av Europeiska gemenskapens rätt och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna iakttas. I regel används i dessa frågor primärt nationella rättsskyddsmedel. I vissa fall är det dock möjligt att vända sig direkt till en europeisk myndighet. I Europeiska unionen: 1) Europeiska ombudsmannen MEDBORGARNAS VÄDJORÄTT OCH MÖJLIGHETER ATT ANFÖRA KLAGOMÅL Den europeiska ombudsmannen har till uppgift att undersöka klagomål om missförhållanden i verksamheten inom Europeiska gemenskapens organ och institutioner. De viktigaste institutionerna är Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen. Ombudsmannen kan även genomföra undersökningar på eget initiativ. Med missförhållanden avses dålig förvaltning eller brister inom förvaltningen. Missförhållanden kan till exempel vara olika administrativa oegentligheter eller underlåtenheter, felaktigt eller inkompetent handlande, orättvisa, diskriminering, maktmissbruk, brist på eller vägran att delge information och onödig försening. Till ombudsmannens behörighetsområde hör däremot inte klagomål om missförhållanden i nationella, regionala eller lokala myndigheters förvaltning. Tjänsten som europeisk ombudsman inrättades i fördraget om Europeiska unionen (Maastrichtfördraget), som trädde i kraft i november 1993, för att trygga EUmedborgarnas rättigheter. Europaparlamentet valde år 1995 Jacob 1

2 Söderman från Finland till den första ombudsmannen. Sedan år 2003 har P. Nikiforos Diamandouros från Grekland innehaft uppdraget. Ombudsmannen utses alltid efter Europaparlamentsvalet för parlamentets mandatperiod som är fem år. Ombudsmannen tar årligen emot nästan 4000 klagomål, varav merparten kommit från enskilda medborgare och resten från föreningar eller företag. Antalet klagomål har ökat märkbart efter att de nya medlemsländerna anslutit sig till unionen. Största delen av klagomålen har gällt missförhållanden i Europeiska kommissionens administration. Klagomål till ombudsmannen kan inlämnas av varje medborgare i någon av Europeiska unionens medlemsstater, oberoende av bostadsort, eller av en person som vistas i en medlemsstat. Även affärsföretag, föreningar, sammanslutningar eller andra juridiska personer med säte i någon av unionens medlemsstater har rätt att framföra klagomål till ombudsmannen. Ett fritt formulerat klagomål kan sändas direkt till ombudsmannen eller via en ledamot av Europaparlamentet på vilket som helst av Europeiska unionens 20 officiella språk (som är danska, engelska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska) inom två år efter det att den som inlämnar klagomålet fått information om det som klagomålet gäller. Klagomålet kan också lämnas in på en standardblankett som fås bland annat på Europeiska ombudsmannens kontor, de nationella justitieombudsmännens kanslier, parlamentets informationskontor i Finland, Europainformationens regionala kontor eller på Internet. Missförhållandet behöver inte personligen gälla den som inlämnar klagomålet, men innan ett klagomål riktas till ombudsmannen bör den som vill klaga till exempel per brev kontakta den institution eller det organ som klagomålet gäller. Ombudsmannen undersöker inte ärenden som är under behandling i domstol eller som en domstol redan avgjort. Klagomålet skall innehålla: motiveringen till klagomålet den klagandes namn och adress alla handlingar som gäller klagomålet. Klagomålen är i allmänhet offentliga handlingar, men på den klagandes begäran kan klagomålet behandlas konfidentiellt. När ombudsmannen mottagit ett klagomål sänder han en skriftlig bekräftelse till den som lämnat in det och utreder därefter om han kan ta upp klagomålet till behandling. Om klagomålet hör till ombudsmannens kompetensområde inleder han en undersökning. Om ombudsmannen inte kan undersöka klagomålet uppmanar han alltid då det är möjligt den som framfört det att vända sig till en myndighet som kan hjälpa. Om klagomålet inte tas upp till behandling, meddelas därom till den som framfört det. Ombudsmannen skall utöva sitt ämbete med fullständig oavhängighet och ombudsmannen har omfattande befogenheter att genomföra undersökningar. I sin ämbetsutövning skall ombudsmannen varken begära eller acceptera instruktioner från något organ. Gemenskapens institutioner och organ måste, med vissa undantag, förse ombudsmannen med all information som begärs av dem och ge tillgång till relevanta dokument. Även medlemsstaterna måste tillhandahålla all information som kan bidra till att reda ut missförhållanden inom gemenskapens institutioner och organ. Ombudsmannen utför alla undersökningar som anses nödvändiga för att utreda det misstänkta administrativa missförhållandet. Om ombudsmannen får information om sådant som omfattas av straffrätten, skall ombudsmannen meddela behörig nationell myndighet därom. En del fall löses genast i början av undersökningen. I vissa fall försöker ombudsmannen åstadkomma en vänskaplig förlikning som tillfredsställer den klagande 2

3 för att avhjälpa missförhållandet. Om förlikningsförsöket misslyckas, kan ombudsmannen till den institution eller det organ som klagomålet gäller föreslå rekommendationer om hur frågan kunde lösas. Institutionen skall inom tre månader avge ett yttrande om vilka åtgärder den ämnar vidta. Om institutionen inte accepterar rekommendationerna kan ombudsmannen sammanställa en rapport i frågan till Europaparlamentet. Några egentliga straffåtgärder kan ombudsmannen dock inte vidta och inte heller ålägga ett visst organ att göra såsom den som framfört klagomålet vill. Europaparlamentet svarar för den politiska kontrollen av gemenskapens administration. Till parlamentets förfogande står både sedvanliga parlamentariska metoder skriftliga och muntliga spörsmål samt misstroendevotum och särskilda undersökningsutskott och uppföljning av vädjanden. Den som lämnat in ett klagomål meddelas alltid vilken lösning man har kommit fram till. Europeiska ombudsmannens beslut och förslag till rekommendationer finns också att läsa på ombudsmannens webbplats (se kontaktuppgifter nedan). Ombudsmannens kontaktuppgifter: Europeiska ombudsmannen: European Ombudsman 1, Avenue du Président Robert Schuman B.P. 403, F Strasbourg Cedex, FRANCE tfn fax: e post: euro ombudsman@europarl.eu.int webbplats: ombudsman.euint Ytterligare information: Europaparlamentets informationskontor i Finland Adress: Norra esplanaden HELSINGFORS tfn fax: e post: ephelsinki@europarl.eu.int webbplats: Europaparlamentets finländska ledamöter webbplats: ) Framställning till Europaparlamentets utskott för framställningar Europaparlamentet består av 732 ledamöter (mandatperioden ) som väljs genom allmänna och direkta val. Framställningar till parlamentet behandlas av parlamentets utskott för framställningar, ett av parlamentets permanenta utskott. Det fattar också beslut om vilka åtgärder som skall vidtas. Utskottet för framställningar har till uppgift att övervaka unionens verksamhet och via framställningarna stå i kontakt med EU medborgarna. Alla medborgare i Europeiska unionen och personer som är bosatta i ett av unionens länder har rätt att lämna in framställningar. Framställningar kan även göras av företag, organisationer eller föreningar och andra juridiska personer med säte i något av unionens länder. Framställningen måste handla om frågor som hör till unionens ansvarsområden och gälla en fråga som personligen eller mer vidsträckt berör den som lämnar in framställningen. Eftersom framställningar kan lämnas in i alla frågor som hör till unionens ansvarsområde, kan man alltså ta upp ärenden som hör till unionens utrikes och säkerhetspolitik samt inrikes och rättsliga frågor. Klagomål över nationella myndigheters verksamhet kan också lämnas in till utskottet, om inte den fråga man klagar över är föremål för domstolsbehandling och om unionen är behörig i ärendet. Unionen har på olika nivåer behörighet i bland annat följande frågor (I pelaren=gemenskapspolitik): 3

4 den inre marknaden: fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital, konsumentskydd handels och konkurrenspolitik jordbruks och fiskeripolitik region och strukturpolitik den ekonomiska och monetära unionen (EMU) socialpolitik forskning och utveckling indirekt beskattning industripolitik och energi miljöpolitik trafik och transeuropeiska nät utbildning och kultur. Till unionens ansvarsområde hör även mellanstatligt samarbete som en del av samarbetspolitiken: utrikes och säkerhetspolitik (II pelaren) inrikes och rättsliga frågor (III pelaren). I synnerhet gruppframställningar har ofta gällt frågor av allmän karaktär. De kan till exempel handla om miljöskydd eller att motsätta sig djurförsök. I framställningar i miljöfrågor har man till exempel påtalat försummelser att bedöma miljökonsekvenser och detta har lett till att övervakningen av gemenskapsorganen har skärpts i dessa frågor. En framställning kan formuleras fritt och skrivas på vilket som helst av unionens officiella språk. Framställningen kan innehålla bilagor, såsom kopior eller dokument som styrker framställningen. En framställning kan lämnas in av en person eller av flera medborgare eller juridiska personer. Framställningen skall innehålla: undertecknarens namn yrke nationalitet fast hemadress underskrift. En gruppframställning med flera undertecknare måste innehålla ovan nämnda uppgifter åtminstone för en framställares del. Framställningen kan sändas direkt till Europaparlamentets talman eller via en ledamot av parlamentet. Utskottet för framställningar kontrollerar först att framställningen faller inom ramen för Europeiska unionens ansvarsområde och om den överhuvudtaget kan tas upp till behandling. I detta skede informeras framställaren ifall utskottet tar framställningen till behandling. Utskottet fortsätter därefter behandlingen av ärendet och står i kontakt med andra EUinstitutioner och nationella myndigheter. Utskottet för framställningar vidarebefordrar framställningen: till kommissionen för att få information, handlingar eller för att åtgärder skall vidtas till Europaparlamentets utskott för kännedom, yttranden eller fortsatta åtgärder till medlemsstaternas myndigheter för att få information utskottet för framställningar kan också förelägga Europaparlamentet ett betänkande i ärendet. Utskottet för framställningar kan dessutom ordna utfrågningar eller sända ledamöter av parlamentet att undersöka frågan på platsen. I praktiken ber parlamentet ofta om information av kommissionen, som kan ingripa när det gäller brott mot gemenskapens juridiska bestämmelser eller bristfälligt iakttagande av dem. Varken Europaparlamentet eller dess utskott för framställningar har domsrätt och de kan inte heller väcka talan. När processen är slutförd informeras framställaren om beslutet, som också motiveras. Det kan ta rätt lång tid att behandla framställningarna beroende på vad frågan gäller, hur lång tid det tar att få fram närmare information i ärendet och hur många framställningar som är under behandling. Under parlamentets session fick utskottet för framställningar ta emot framställningar, av vilka 693 togs till behandling. Dessa framställningar gällde främst socialskyddet, miljön, beskattningen, godkännandet av examina, jordbruket och den fria rörligheten. 4

5 Kontaktuppgifter: Adress för inlämnande av framställning till Europaparlamentet: Parlement européen Members' Activities L 2929 LUXEMBOURG Anvisningar och blankett på Internet: staticdisplay.do?id=49&language=sv Europaparlamentets talman: President of the European Parliament Plateau du Kirchberg L 2929 Luxembourg, LUXEMBOURG tfn Ytterligare information: Europaparlamentets informationskontor i Finland Adress: Norra esplanaden HELSINGFORS tfn fax: e post: ephelsinki@europarl.eu.int webbplats: 3) Klagomål till Europeiska kommissionen Enligt grundfördragen är Europeiska kommissionen skyldig att sörja för att de bestämmelser och åtgärder som utfärdats av EU:s institutioner efterlevs i medlemsstaterna. Alla som är medborgare i en av EU:s medlemsstater eller som bor i en medlemsstat, samt företag, föreningar, sammanslutningar och andra juridiska personer med säte i en medlemsstat, kan till kommissionen rikta ett avgiftsfritt klagomål om någon praxis eller bestämmelse som tillämpas i en medlemsstat och som enligt deras mening strider mot gemenskapens lag. Klagomålet kan fritt formulerat lämnas in på något av EU:s officiella språk. Klagomålet kan sändas direkt till kommissionen eller inlämnas på kommissionens representationskontor för vidarebefordran. Den som lämnat in ett klagomål hålls informerad på följande sätt: Den som lämnat in ett klagomål får ett bevis över att klagomålet mottagits genast då det registrerats. Den som framställt klagomålet informeras om de åtgärder som vidtagits med anledning av detta, inklusive förslag som lämnats till nationella myndigheter, gemenskapens institutioner eller behöriga företag. Den som klagat informeras om alla följder av missförhållandet och rättsliga åtgärder som kommissionen ämnar vidta mot medlemsstaten på grund av klagomålet. Om det är möjligt informeras den som lämnat in ett klagomål om talan som tidigare väckts i det fall som är föremål för klagomålet. Ett klagomål skall innehålla följande uppgifter: klagandens namn och adress (kommissionen iakttar allmänna sekretessbestämmelser vid behandling av klagomålet) klagandens nationalitet vederbörandes yrke eller bransch den medlemsstat, myndighet eller det företag som inte iakttagit gemenskapsrätten vilken fråga klagomålet gäller och ett eventuellt skadebelopp Det kan även vara bra att i klagomålet nämna eventuella kontakter med nationella eller EG myndigheter, såsom: administrativa åtgärder eventuell behandling i olika rättsinstanser eller domstolar bevismaterial eller annat tillgängligt material, som stöder klagomålet. Hur lång tid det tar att behandla ett klagomål beror i hög grad på innehållet i det. Behandlingen kan ta månader och upp till över ett år i anspråk. Kontaktuppgifter: Europeiska kommissionen European Commission Rue de la Loi 200 5

6 B 1049 Brussels, BELGIUM tfn webbplats: Ytterligare information: Europeiska kommissionens representation i Finland Adress: Norra esplanaden 31 PB HELSINGFORS tfn fax: e post: burhel@cec.eu.int webbplats: 4) Europeiska gemenskapernas domstolar Europeiska gemenskapernas domstol har sitt säte i Luxemburg. I samband med den verkar förstainstansrätten, som inledde sin verksamhet Vardera domstolen har 25 domare, som utses i samförstånd av medlemsstaternas regeringar. Seden har varit att en domare utses från varje medlemsstat. Från Finland har Allan Rosas utsetts till domare i domstolen och Virpi Tiili i förstainstansrätten. Den nyaste domstolen är personaldomstolen, som inledde sin verksamhet den 1 oktober Personaldomstolen är en specialdomstol som består av sju domare. En av domarna är finländaren Heikki Kanninen. Personaldomstolen har till uppgift att avgöra tvister mellan Europeiska unionen och dess anställda. En av orsakerna till att personaldomstolen grundades var att man ville försnabba behandlingen av ärenden i förstainstansrätten. Gemenskapsrätten tillämpas av Europeiska gemenskapernas domstolar och domstolarna i medlemsstaterna. Talan som väckts av enskilda, det vill säga fysiska, personer eller av juridiska personer behandlas av gemenskapernas domstolar ifall de gäller åtgärder som vidtagits av gemenskapens institutioner eller försummelser av dessa. I övriga frågor där gemenskapsrätten skall tillämpas har domstolarna i medlemsstaterna behörighet. Gemenskapernas domstolar är således inte någon högre rättsinstans hos vilken en part missnöjd med en dom från en nationell domstol kan överklaga. Det är inte heller möjligt att hos gemenskapernas domstolar överklaga ett beslut fattat av en nationell myndighet. För att säkerställa att gemenskapsrätten tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt i gemenskapens medlemsstater har det genom grundfördragen skapats ett speciellt system för förhandsavgörande. En enskild person kan föra ett ärende till behandling av gemenskapernas domstolar när det gäller ett ärende som är anhängiggjort i en nationell domstol genom att begära förhandsavgörande eller genom att väcka en direkt ogiltighetstalan, passivitetstalan eller skadeståndstalan. Talan som väckts av enskilda behandlas alltid av förstainstansrätten. Begäran om förhandsavgörande och besvär över förstainstansrättens domar behandlas av gemenskapernas domstol. Avsikten med en talan om ogiltigförklaring är att fastställa att en åtgärd som vidtagits av gemenskapens institutioner är ogiltig och skall upphävas. Föremålet för talan kan vara en förordning, ett beslut eller en annan åtgärd som vidtagits av någon gemenskapsinstitution och som har bindande rättsverkan, till exempel ett beslut av kommissionen i en konkurrensfråga. Talan bör basera sig på ifrågavarande institutions bristande behörighet i ärendet, åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, åsidosättande av bestämmelserna i gemenskapsrätten eller missbruk av prövningsrätt. En enskild person kan endast begära att ett sådant beslut upphävs som är riktat till personen eller berör personen direkt och personligen. Det vill säga i det fall att den enskildas rättsställning har påverkats av ifrågavarande åtgärd och att denna 6

7 innehåller bestämmelser som uttryckligen påverkar ifrågavarande person. Talan skall alltid väckas inom två månader från den dag då beslutet offentliggjordes eller delgavs (se artikel 230 i EG fördraget). Avsikten med en passivitetstalan är att gemenskapernas domstol skall fastslå att någon av gemenskapens institutioner har underlåtit att vidta en viss åtgärd. En förutsättning för denna talan är att ifrågavarande institution rättsligt har ålagts att vidta åtgärden i fråga. En passivitetstalan kan endast gälla åtgärder med bindande rättsverkan. För att en enskild person skall kunna väcka en passivitetstalan måste ifrågavarande åtgärd direkt och personligen inverka på personens rättsställning. Innan talan kan väckas måste man skriftligen be ifrågavarande institution att uppfylla sina förpliktelser. Om institutionen inte vidtar några åtgärder inom två månader, har den som påtalat försummelsen två månader tid på sig att väcka talan (se artikel 232 i EGfördraget). Till följd av en skadeståndstalan fastställer gemenskapernas domstol om gemenskapen är ansvarig för skada som dess institutioner eller tjänstemän har förorsakat under tjänsteutövning. I allmänhet kan en skadeståndstalan väckas i samband med talan om ogiltigförklaring eller passivitetstalan. En skadeståndstalan kan kopplas till en talan om ogiltigförklaring för att ersätta skada förorsakad av ett beslut som fattats av en gemenskapsinstitution och som ansetts ogiltigt (se artikel 288(2) i EG fördraget). Vanligtvis kommer en fråga väckt av enskild person upp till behandling i domstolen via förfarandet för förhandsavgörande. I frågor som behandlas av medlemsstaternas domstolar och som gäller tillämpningen av gemenskapsrätten och i vilka det förekommer osäkerhet om giltigheten och tolkningen av rättsakter, kan man begära ett förhandsavgörande av gemenskapernas domstolar. Rätten att begära förhandsavgörande gäller alla domstolar i medlemsstaterna och alla ärenden som behandlas av dessa, exempelvis tviste, skatte och förvaltningsmål. Den som är part i en rättegång i en nationell domstol kan begära att medlemsstatens domstol ber om ett förhandsavgörande. Ifrågavarande domstol är emellertid inte bunden att uppfylla denna begäran. Ett förhandsavgörande kan begäras endast så länge ärendet är anhängiggjort i en nationell domstol. Gemenskapernas domstol meddelar beslut om tolkningen av gemenskapens rättsnorm, men tar inte ställning till fakta i fallet eller till nationell lagstiftningstolkning. Den domstol i en medlemsstat som meddelar den slutliga domen i ärendet är skyldig att tillämpa rättsnormen i fallet enligt den tolkning som gemenskapernas domstol fastställt (se artikel 234 i EG fördraget). I fråga om förhandsavgöranden beslutar medlemsstatens domstol om rättegångskostnaderna enligt nationella bestämmelser. När det gäller andra fall än förhandsavgöranden fattar gemenskapernas domstolar beslut om rättegångskostnaderna. Huvudregeln är att den förlorande parten åläggs att betala motpartens rättegångskostnader. På vissa grunder är det möjligt att få fri rättegång i gemenskapernas domstolar. De domar som gemenskapernas domstolar avkunnar publiceras i domstolens och förstainstansrättens rättsfallssamling. Domarna finns också på EG domstolens webbplats (se kontaktuppgifter nedan). Ett sammandrag av gemenskapsdomstolarnas nya domar samt hänvisningar till anhängiggjorda mål publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Kontaktuppgifter: Europeiska gemenskapernas domstol: The Court of Justice of the European Communities European Centre, Boulevard Konrad Adenauer L 2925 Luxembourg, LUXEMBOURG tfn Ingivande av rättegångshandlingar: 7

8 kansli fax e post: ECJ.Registry@curia.eu.int webbplats: Informationsavdelningen informationschef Juan Carlos González Álvarez, tfn / 2035 fax: Förstainstansrätten: The Court of First Instance kontaktuppgifter som ovan Ingivande av rättegångshandlingar: fax e post: CFI.Registry@curia.eu.int Europeiska unionens personaldomstol: The European Union Civil Service Tribunal kontaktuppgifter som ovan Ingivande av rättegångshandlingar: fax: e post: tfp.greffe@curia.eu.int I Europarådet: Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna Europarådet är inte en institution inom Europeiska unionen och utgör inte en del av Europeiska unionen. Europarådet är en internationell organisation som grundades 1949 för att värna om och befästa demokratin och de mänskliga rättigheterna, söka samfällda lösningar på samhällsproblem och öka kännedomen om det europeiska kulturarvet. Praktiskt taget alla demokratiska länder i Europa är medlemmar i Europarådet (46 stater år 2004). Sedan 1989 har Finland varit fullvärdig medlem. Den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna trädde i kraft i Finland Den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna ger enskilda personer, grupper och organisationer rätt att rikta klagomål mot en stat som har brutit mot konventionen. Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna som utformades 1950 och tilläggsprotokollen till den ålägger de stater som ratificerat konventionen att garantera envars mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Dessa rättigheter är bland annat rätt till liv, personlig integritet, rättvis rättegång, rättsskydd och utbildning samt respekt för familjeliv, hem och brevväxling, tanke och religionsfrihet, yttrandefrihet, församlings och rörelsefrihet. Därtill förbjuder konventionen bland annat tortyr, slaveri, tvångsarbete och diskriminering. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och Europarådets ministerkommitté övervakar att bestämmelserna i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna upprätthålls. Över kränkningar av de mänskliga rättigheterna kan man rikta klagomål till den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. En förutsättning är bland annat att alla inhemska rättsmedel har använts, och att klagomålet anförs inom sex månader efter det att landets högsta rättsinstans eller annan myndighet har meddelat ett slutligt beslut i ärendet. En fritt formulerad klagomålsskrift kan avfattas på Europarådets officiella språk (engelska och franska) eller på svenska eller finska, och den skall innehålla: en detaljerad beskrivning av hur och på vilka grunder den klagande anser att ifrågavarande stat har kränkt någon av de rättigheter som erkänns i konventionen eller i dess tilläggsprotokoll så att klaganden personligen lidit skada en förteckning över de rättsmedel som använts och en förteckning över de officiella besluten i ärendet, datum för varje beslut, myndighet som utfärdat beslutet och en kort beskrivning av själva beslutet kopior av besluten som bilagor klagandens namn, adress, yrke och födelsedatum. Om det under den förberedande behandlingen framgår att klagomålet kan 8

9 registreras, sänder domstolen för de mänskliga rättigheterna klaganden en blankett på vilken det formella klagomålet görs. Det rekommenderas att man vänder sig till en jurist för att utarbeta klagomålet, men det är inte obligatoriskt. I ett senare skede av behandlingen kan domstolen bevilja rättshjälp, som högst täcker kostnaderna för juristarvodet, resor och dagtraktamenten samt andra nödvändiga direkta kostnader. Rättshjälp beviljas emellertid inte då klagomålet lämnas in. Om klagomålet godkänns för behandling, skaffar domstolen närmare uppgifter. Den kan kalla vittnen och experter, genomföra undersökningar på platsen eller kalla parterna till Strasbourg för att höras. Domstolen behandlar klagomålen i kommittéer bestående av tre domare, i kamrar bestående av sju domare och i en stor sammansättning med sjutton domare. Förfarandet är vanligtvis både skriftligt och muntligt. De kommittéer som domstolen tillsatt kan med ett enhälligt beslut avvisa ett enskilt klagomål eller avskriva det, om ett sådant beslut kan fattas utan ytterligare prövning. Om klagomålet inte omedelbart avvisas, avgörs frågan om klagomålet skall tas till behandling och sakinnehållet i kamrarna. När en kammare tar en fråga till behandling, ställer den sig samtidigt till parternas förfogande för att få till stånd en förlikning. En kammare kan hänskjuta ett mål till domstolen i stor sammansättning, till exempel i det fall att målet är förknippat med någon allvarlig fråga som rör tolkningen av konventionen eller om avgörandet av den aktuella frågan kan leda till ett resultat som strider mot en tidigare dom av domstolen. I annat fall avgör kammaren frågan. Tre månader efter att kammarens dom meddelats kan en part i målet i undantagsfall begära att målet hänskjuts till domstolen i stor sammansättning. En sådan begäran måste behandlas av en avdelning med fem ledamöter av domstolen. Om begäran inte beviljas, är kammarens dom slutgiltig. I annat fall meddelar den stora sammansättningen dom i ärendet. En dom som avkunnats av domstolen för de mänskliga rättigheterna är slutgiltig och juridiskt bindande för den svarande staten. Om konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna har kränkts har domstolen rätt att ålägga den stat som kränkt konventionen att betala ersättning till den klagande. Ersättningen kan omfatta till exempel skadestånd och ersättning för rättegångskostnader. Europarådets ministerkommitté övervakar verkställigheten av domstolens domar. Europadomstolens beslut, domar och resolutioner finns tillgängliga på domstolens webbplats och i statens författningsdata (se kontaktuppgifter nedan). Kontaktuppgifter: Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna: The Registrar European Court of Human Rights Council of Europe F Strasbourg Cedex, FRANCE tfn fax: webbplats: Ytterligare information: Utrikesministeriet Enheten för människorättsdomstols och människorättskonventionsärenden sekreteraren tfn fax: Europarådets informationscentral i frågor om de mänskliga rättigheterna: The Human Rights Information Centre Council of Europe samma adress som ovan tfn webbplats: 9

10 Statens författningsdata Finlex webbplats: YTTERLIGARE INFORMATION: EUROPAINFORMATIONEN: Publikationsredaktör Päivi Toivanen, telefon Regioninformatörerna i landskapen, telefon