Beslut om exportbidrag och andra exportkonkurrensåtgärder på WTO:s tionde ministerkonferens i Nairobi i december 2015

Transkript

1 På tal om jordbruk och fiske fördjupning om aktuella frågor Beslut om exportbidrag och andra exportkonkurrensåtgärder på WTO:s tionde ministerkonferens i Nairobi i december 2015 WTO har beslutat att på sikt förbjuda användning av exportbidrag och att skärpa regelverket avseende andra exportkonkurrensåtgärder (framförallt exportkrediter, exportkreditgarantier och livsmedelshjälp). Beslutet har liten direkt påverkan på EU eftersom unionen inte har använt exportbidrag sedan 2013 och enbart använder andra exportkonkurrensåtgärder i begränsad utsträckning. Beslutet tvingar vissa länder att förändra sin jordbrukspolitik på exportkonkurrensområdet och motverkar nyintroduktion av exportbidrag i framtiden. Detta bör förbättra EU:s konkurrensförutsättningar på exportmarknaden. Samtidigt leder beslutet sannolikt till minskade störningar på mottagarländernas marknader. Bakgrund Världshandelsorganisationen (WTO) är en internationell organisation med i nuläget 162 medlemmar (161 enskilda länder samt EU). Organisationen administrerar ett omfattande regelverk på handelsområdet som sätter ramarna för hur medlemmarna får utforma sin handelspolitik och hur handel får bedrivas. Organisationen bevakar att befintliga avtal följs och utgör ett forum för att lösa handelstvister mellan organisationens medlemmar. Dessutom bedrivs i WTO:s regi förhandlingar med syfte att ytterligare underlätta handel mellan medlemmarna. WTO:s övergripande mål är att, genom ömsesidigt gynnsamma handelsarrangemang, bidra till hållbar utveckling, ökad levnadsstandard och full sysselsättning. Organisationen grundades 1995, men bygger på tidigare överenskommelser som sträcker sig tillbaka till WTO:s högsta beslutande organ är ministerkonferensen som samlas vartannat år. WTO:s tionde ministerkonferens hölls i Nairobi december 2015 och under ministerkonferensen fattade medlemmarna beslut på ett antal områden. Ett av de mest långtgående av dessa beslut rör den så kallade exportkonkurrenspelaren i WTO:s jordbruksförhandlingar (hädanefter kallat ministerbeslutet ). Exportkonkurrenspelaren innehåller politiska åtgärder som länder kan använda för att främja export av jordbruksprodukter och livsmedel. Inom pelaren inryms: exportbidrag, exportfinansieringsstöd (huvudsakligen exportkrediter och exportkreditgarantier), exporterande statshandelsföretag på jordbruksområdet, livsmedelsbistånd. Nedan följer en kort beskrivning av dessa komponenter. Exportbidrag Ett land som tillämpar exportbidrag för en viss vara betalar ut en summa pengar per kvantitet av denna vara som exporteras. Pengarna går till exportören av varan. Det innebär att varan

2 På tal om jordbruk och fiske fördjupning om aktuella frågor 2(9) kan säljas till ett lägre pris på exportmarknaden än vad som annars skulle ha varit möjligt utan att exportören gör förlust. Export som subventioneras via exportbidrag kan i mottagarlandet ställa till problem för inhemska producenter, eftersom dessa måste konkurrera med i vissa fall starkt subventionerade importerade varor som säljs till lågt pris. Detta i sin tur kan motverka investeringar i inhemsk produktion eller rent av slå ut produktionen ifråga, vilket särskilt drabbar utvecklingsländer. Många utvecklingsländer har därför under årens lopp begärt att i- länders användning av exportbidrag ska upphöra. Exportbidrag kan också medföra ett ineffektivt utnyttjande av resurser och störa konkurrensförhållandena på världsmarknaden. Sammantaget brukar exportbidrag anses vara den mest handelsstörande typen av jordbruksstöd, eftersom de har en mycket tydlig och direkt effekt på handeln. Medlemmarna i WTO har gjort åtaganden för hur mycket exportbidrag som var och en av dem maximalt får använda till respektive produktkategori, både i form av hur mycket pengar som får ges som exportbidrag och i form av hur stor exportkvantitet som får omfattas av exportbidrag. Dessa åtaganden har satt gränser för användningens omfattning, med undantag för vissa former av exportbidrag som utnyttjas av utvecklingsländer 1. Medlemmarnas användning av exportbidrag ska årligen notifieras skriftligen till WTO:s jordbrukskommitté. Exportfinansieringsstöd Exportfinansieringsstöd är ett samlingsbegrepp som inbegriper exportkrediter, exportkreditgarantier och liknande exportstödjande åtgärder. En exportkredit är ett mer eller mindre statligt lån som syftar till att underlätta export. Lånet kan riktas till antingen köparen eller säljaren av en vara. En exportkreditgaranti är en försäkring (garanti) mot den risk som det innebär för en kommersiell aktör att finansiera export genom att låna ut pengar. Sådana garantier ges ofta av helt eller delvis statliga institutioner. Beroende på vilka villkor som gäller för lånen eller garantierna kan de bedömas vara subventionerade eller inte. Exporterande statshandelsföretag på jordbruksområdet Exporterande statshandelsföretag är mer eller mindre statliga företag som i kraft av sin storlek och nära relation till staten kan tänkas få tillgång till exportfinansiering till kostnader som är lägre än vad som är möjligt för kommersiella aktörer. Dessutom kan eventuella förluster som företagen gör i vissa fall täckas av statliga medel. Detta, samt även det faktum att företagen ibland har tilldelats privilegier i form av bland annat exportmonopol för vissa produkter, gör att exporterande statshandelsföretag kan ha exportsubventionerande egenskaper. Livsmedelshjälp Livsmedelshjälp kan under vissa omständigheter, då den utnyttjas för att avsätta produktionsöverskott på mottagarlandets marknad, liknas vid en form av exportbidrag. Allra tydligast är detta när livsmedelsbistånd villkoras med att mottagarlandet även importerar livsmedel på kommersiella grunder från givarlandet, vilket dock är förbjudet i WTO sedan tidigare. För att inte störa de inhemska livsmedelsmarknaderna mer än nödvändigt är det att föredra att, istället för att distribuera livsmedelshjälp i form av livsmedel från givarlandet, 1 Enligt WTO:s jordbruksavtal ges utvecklingsländer obegränsat utrymme att använda vissa specifika typer av exportbidrag, för att exempelvis kompensera för transportkostnader, under jordbruksavtalets infasningsperiod, vilken avslutades 2004 för utvecklingsländer. Trots tidsbegränsningen har flera utvecklingsländer, som exempelvis Indien, fortsatt att använda sådana exportbidrag även efter infasningsperiodens slut.

3 På tal om jordbruk och fiske fördjupning om aktuella frågor 3(9) köpa in livsmedel i mottagarlandets närområde eller på världsmarknaden och sedan donera dessa livsmedel. Ministerbeslutets påverkan på användningen av exportkonkurrensåtgärder I-länders exportbidrag Ministerbeslutet innebär att i-länder som grundregel omedelbart ska förbjudas använda exportbidrag. Ett i-land kan dock fram till slutet av 2020 ges undantag från förbudet mot exportbidrag för exportbidrag som är specifikt riktade till export av griskött, mejeriprodukter eller bearbetade jordbruksprodukter. Detta förutsätter att landet ifråga har använt exportbidrag för dessa produktkategorier under senare år och att vissa andra villkor är uppfyllda 2. I praktiken är undantaget huvudsakligen utformat för att under en övergångsperiod tillåta fortsatt tillämpning av exportbidrag av Kanada, Norge och Schweiz, som är de i-länder som under senare år i störst utsträckning har använt exportbidrag. Dock behåller även EU möjligheten att använda exportbidrag för griskött och USA för mejeriprodukter fram till slutet av 2020, om än i mer begränsad utsträckning än tidigare. 3 EU var under många år den WTO-medlem som i särklass störst utsträckning utnyttjade exportbidrag vid export av jordbruksprodukter och livsmedel. Exportbidragen användes vid export av exempelvis nötkött, mejeriprodukter, socker och diverse bearbetade jordbruksprodukter. År 1999/2000 nådde användningen en toppnotering motsvarande cirka 48 miljarder SEK. EU hade enligt åtagandena till WTO rätt att använda så mycket som 75 miljarder SEK till exportbidrag före ministerbeslutet i Nairobi (uttryckt i 2015-års växelkurs) 4, vilket var den i särklass högsta siffran för någon WTO-medlem. Gradvisa förändringar av EU:s jordbrukspolitik har dock medfört att EU sedan juli 2013 inte tillämpar några exportbidrag alls. Idag tillåter EU:s regelverk för jordbrukspolitiken bara att exportbidrag används vid speciella marknadsstörningar. Den möjligheten gäller efter ministerbeslutet alltså enbart griskött och dessutom bara för cirka en femtedel av den kvantitet som tidigare var tillåten 5. Det faktum att EU inte har utnyttjat exportbidrag på snart tre år, efter en tid av nedtrappning, och har en mycket restriktiv policy på området, medför att avskaffandet av möjligheten att använda exportbidrag inte kommer att få några betydande direkta effekter för EU. Det finns även ett antal andra i-länder 6 som fram till ministerbeslutet hade rätt att använda exportbidrag, men som inte på ett direkt sätt påverkas av att möjligheten att använda exportbidrag avskaffas. Detta beror på att länderna ifråga inte har använt exportbidrag på länge eller bara i begränsad omfattning. Enligt Kanadas, Norges och Schweiz notifikationer till WTO har dessa länder tillämpat exportbidrag till bearbetade jordbruksprodukter (Kanada, Norge och Schweiz), 2 All användning av exportbidrag vid export till landkategorin minst utvecklade länder måste ha upphört från och med 2016, exportbidrag får inte utnyttjas vid export till nya marknader eller av nya produkter och användningen måste begränsas till specifika kvantiteter som fastställs baserat på historisk användning. 3 Eftersom exportbidrag för mejeriprodukter är ett instrument som redan har avskaffats inom ramen för USA:s nuvarande jordbrukspolitik är det inte sannolikt att USA kommer att utnyttja denna möjlighet. 4 Medlemmarnas åtagandenivåer är oftast uttryckta i nationell valuta eller i USD. I rapporten presenteras åtagandenivåerna uttryckta i SEK, vilket gör att de kan variera över åren till följd av valutakursförändringar. 5 De högsta tillåtna nivåerna är fram till slutet av 2020 cirka ton respektive 2,6 miljarder SEK per år. 6 Australien, Island och USA

4 På tal om jordbruk och fiske fördjupning om aktuella frågor 4(9) mejeriprodukter (Kanada och Norge), griskött (Norge) samt ett mindre antal avelsdjur (Schweiz) under respektive lands senast notifierade år. Ministerbeslutet ger Kanada, Norge och Schweiz 7 möjlighet att fortsätta använda exportbidrag för mejeriprodukter och bearbetade jordbruksprodukter fram till slutet av Norge behåller även möjligheten att använda exportbidrag för griskött fram till samma tidpunkt. Ländernas användning av exportbidrag till griskött och mejeriprodukter fram till och med 2020 begränsas dock enligt ministerbeslutet till den genomsnittliga exportbidragsanvändningen för respektive land och produktkategori under perioden I tabell 1 redovisas Kanadas, Norges och Schweiz högsta tillåtna användning av exportbidrag före och efter ministerbeslutet samt uppgifter om ländernas senast notifierade användning av exportbidrag till WTO. Tabell 1. Kanadas, Norges och Schweiz användning av exportbidrag samt åtagandenivåer före och efter ministerbeslutet Land/produktkategori Tidigare Nytt Kvantitet under Värdeåtagande Värde under kvantitets- kvantitets- senast notifierade (miljoner senast notifierade åtagande (ton) åtagande (ton) 1 år (ton) 2 SEK) 3 år (miljoner SEK) 3 Kanada Smör Skummjölkspulver Ost Övriga mjölkprodukter Bearbetade jordbruksprodukter Ej applicerbart Ej applicerbart Ej applicerbart Norge Griskött Smör Ost Bearbetade jordbruksprodukter Ej applicerbart Ej applicerbart Ej applicerbart Schweiz Mejeriprodukter Bearbetade jordbruksprodukter Ej applicerbart Ej applicerbart Ej applicerbart Genomsnittlig användning under perioden Senast notifierade år är 2013/2014 (1 augusti 2013 till och med 31 juli 2014) för Kanada, 2014 för Norge och 2013 för Schweiz. 3 Omvandlat till SEK med den genomsnittliga växelkursen för det senast notifierade året. Källor: Kanadas, Norges och Schweiz exportbidragsnotifikationer till WTO, WTO:s ministerbeslut om exportkonkurrens från ministerkonferensen i Nairobi 2015 samt växelkurser från Riksbanken. Av informationen framgår att Kanada, som en följd av ministerbeslutet, kommer att behöva minska den kvantitet skummjölkspulver vars export finansieras med hjälp av exportbidrag med knappt 40 procent i förhållande till 2013/2014. Även Norge kommer att behöva minska kvantiteten griskött som är föremål för exportbidrag i förhållande till 2014 med cirka 14 procent. I övrigt håller sig utnyttjade kvantiteter under de högsta tillåtna nivåerna. Det kan också noteras att det samlade årliga utrymmet för exportbidrag i värdetermer fram till slutet av 2020 motsvarar knappt 500 miljoner SEK för Norge, drygt 600 miljoner SEK för Kanada 7 Schweiz utnyttjade exportbidrag för mejeriprodukter senast 2009.

5 På tal om jordbruk och fiske fördjupning om aktuella frågor 5(9) och närmare tre miljarder SEK för Schweiz. Kanada och Norge använde dock inte under det senast notifierade året exportbidrag för smör och Schweiz tillämpade inte exportbidrag för mejeriprodukter överhuvudtaget. Utvecklingsländers ordinarie exportbidrag För utvecklingsländer gäller att möjligheten att använda ordinarie exportbidrag som huvudregel ska försvinna i slutet av Även för utvecklingsländerna finns dock undantag som möjliggör användning av ordinarie exportbidrag till slutet av 2022 vid export av produkter som har exporterats med hjälp av exportbidrag under senare år. Nio utvecklingsländer har rätt att använda ordinarie exportbidrag enligt deras åtaganden till WTO. Av dessa har tre länder (Brasilien, Indonesien och Uruguay) aldrig använt exportbidrag sedan WTO grundades Ytterligare tre länder (Colombia, Mexiko och Sydafrika) har under många år notifierat att ordinarie exportbidrag inte har använts. Kvar blir de tre länderna Israel (som klassificeras som ett utvecklingsland inom WTO), Turkiet och Venezuela, som kan ta del av det undantag i ministerbeslutet som ger möjlighet till fortsatt användning av ordinarie exportbidrag fram till slutet av Israel har enligt ministerbeslutet rätt att fortsätta använda ordinarie exportbidrag för levande blommor, frukt och grönsaker fram till slutet av 2022 till ett värde av sammantaget knappt 300 miljoner SEK per år. Under det senast notifierade året (2014) använde Israel exportbidrag till frukter och grönsaker till ett värde av motsvarande cirka tolv miljoner SEK, men även begränsade exportbidrag till blommor har förekommit under senare år. Turkiet och Venezuela har inte notifierat användning av exportbidrag till WTO på mycket länge. De senaste notifikationerna rör år 2000 respektive år Det är således oklart i vilken utsträckning de båda länderna fortfarande använder exportbidrag idag. Under senare år har dock många frågor ställts i WTO:s jordbrukskommitté till Turkiet rörande landets användning av exportbidrag och bristande notifiering. Detta indikerar att Turkiet inte har upphört med att använda exportbidrag. Såsom ministerbeslutet är utformat ges Turkiet undantag för användning av ordinarie exportbidrag till bland annat fjäderfäkött, vissa mejeriprodukter, ägg, snittblommor, vissa frukter och grönsaker, olivolja, choklad, söta bakverk, pasta och fruktjuicer fram till slutet av För dessa produkter ges Turkiet möjlighet att använda exportbidrag upp till ett sammanlagt värde av drygt 300 miljoner SEK per år. Turkiet använde exportbidrag motsvarande cirka 251 miljoner SEK år Enligt ministerbeslutet ges även Venezuela undantag fram till slutet av 2022 för användning av ordinarie exportbidrag till bland annat levande växter, snittblommor, diverse frukter och grönsaker, kaffe, majs och kakao, till ett samlat värde av knappt 200 miljoner SEK per år. Venezuela utnyttjade cirka 44 miljoner SEK i exportbidrag Enligt WTO:s jordbruksavtal ges utvecklingsländer obegränsat utrymme att använda vissa specifika typer av exportbidrag, för att exempelvis kompensera för transportkostnader, under jordbruksavtalets infasningsperiod, vilken avslutades 2004 för utvecklingsländer. Trots tidsbegränsningen har flera utvecklingsländer, som exempelvis Indien, fortsatt att använda sådana exportbidrag även efter infasningsperiodens slut. 9 Ministerbeslutet kan tolkas som att även Mexiko har rätt att fortsätta använda ordinarie exportbidrag till vete och majs fram till slutet av 2022 till ett sammantaget värde av motsvarande drygt 900 miljoner SEK per år. Detta beror på att Mexiko har använt utvecklingslandsundantagna exportbidrag (se nedan) för vete och majs under senare år.

6 På tal om jordbruk och fiske fördjupning om aktuella frågor 6(9) Såväl Turkiet och Venezuela som Israel kan också, liksom övriga utvecklingsländer med exportbidragsåtaganden i WTO, använda ordinarie exportbidrag för ytterligare ett antal produktkategorier fram till slutet av Utvecklingslandsundantagna exportbidrag Enligt jordbruksavtalets artikel och ministerbeslutet i Nairobi tillåts alla utvecklingsländer som inte klassificeras som minst utvecklade länder (MUL) eller som utvecklingsländer som är nettoimportörer av livsmedel (NFIDC) utnyttja vissa specifika typer av exportbidrag fram till slutet av För de mer sårbara utvecklingsländerna inom kategorierna MUL och NFIDC ska exportbidragen ifråga få användas fram till slutet av Dessa utvecklingslandsundantagna exportbidrag, som huvudsakligen är kopplade till transportkostnader, får användas i obegränsad omfattning. Inget MUL har notifierat utvecklingslandsundantagna exportbidrag sedan WTO grundades Däremot har ett antal NFIDC notifierat sådana exportbidrag. Sammantaget har utvecklingslandsundantagna exportbidrag notifierats av Barbados, Indien, Marocko, Mauritius, Mexiko, Sydkorea, och Tunisien i respektive lands senaste exportbidragsnotifikationer (se tabell 2). Framförallt Tunisien (2002) har dock inte notifierat exportbidragsanvändning på många år, varför det är oklart hur omfattande användningen är idag. I tabell 2 redovisas tidpunkter för avveckling av utvecklingslandsundantagna exportbidrag för de länder som har notifierat sådana i respektive lands senaste notifikation, jämte uppgifter om användningens omfattning. Tabell 2. Tidpunkt för avskaffande av utvecklingslandsundantagna exportbidrag för länder som har notifierat sådana exportbidrag i sina senaste exportbidragsnotifikationer samt omfattningen på de utbetalda exportbidragen Land Avskaffande i slutet av 2023 Avskaffande i slutet av 2030 Sammanlagd summa exportbidrag i senaste notifikation (miljoner SEK) 1 Berörda produktkategorier i senaste notifikation Barbados X Försumbart (2006/2007) Kycklingbröst Socker, te, frukt- och grönsaker, Indien X 757 (2009/2010) levande växter och blommor samt animaliska produkter Marocko X 92 (2011) Frukt, grönsaker, blommor och olivolja Mauritius X 2 (2013) Frukt, grönsaker och blommor Mexiko X 5 (2012) Vete Sydkorea X 195 (2008) Frukt, grönsaker, blommor med mera Tunisien X 32 (2002) Frukt, grönsaker och vin 1 Omvandlat till SEK med den genomsnittliga växelkursen för det senast notifierade året. Källor: Ländernas exportbidragsnotifikationer till WTO, WTO:s ministerbeslut om exportkonkurrens från ministerkonferensen i Nairobi 2015 samt växelkurser från Världsbanken och Riksbanken. Storleksmässigt var de utvecklingslandsundantagna exportbidragen under respektive senast notifierade år i särklass störst för Indien, följt av Sydkorea, Marocko och Tunisien. 10 Enligt jordbruksavtalet fick denna typ av exportbidrag användas obegränsat av utvecklingsländer fram till slutet av Trots tidsbegränsningen har flera utvecklingsländer, som exempelvis Indien, fortsatt att använda sådana exportbidrag även efter infasningsperiodens slut. Ministerbeslutet innebär att denna typ av exportbidrag nu återigen under en period är tillåtna att använda av utvecklingsländer i obegränsad omfattning.

7 På tal om jordbruk och fiske fördjupning om aktuella frågor 7(9) Framförallt de indiska exportbidragen har ökat kraftigt under senare år och nästan tiofaldigats mellan 2006/2007 och 2009/2010. Indien introducerade exportbidrag för socker 2003/2004 och exportbidragen till den produktkategorin har sedan dess varit betydligt större än de exportbidrag som har betalats ut till andra produktkategorier. 2009/2010 stod de för knappt 86 procent av det totala beloppet 11. Indiens ökade användning av exportbidrag vid export av socker har uppmärksammats under flera möten i WTO:s jordbrukskommitté under senare år och det tycks som att användningen inte har upphört sedan 2009/2010. Ministerbeslutet innebär dock att både Indien och Sydkorea, som är den näst största användaren av utvecklingslandsundantagna exportbidrag, måste sluta utnyttja exportbidrag senast i slutet av Generellt om exportbidrag Ministerbeslutet innebär inte bara att de exportbidrag som används idag behöver tas bort. Minst lika viktigt är att beslutet betyder att inga nya exportbidrag kommer att kunna etableras på sikt. Även om det i nuläget inte finns så mycket som talar för att i-länder kommer att introducera nya exportbidrag under den närmaste tiden, så är det omöjligt att förutspå hur situationen och resonemangen kommer att se ut på lite längre sikt. Dessutom har användningen av exportbidrag hos vissa utvecklingsländer accelererat på senare tid och det är inte otänkbart att ytterligare utvecklingsländer vill introducera exportbidrag framöver. Detta skulle kunna få stora effekter på världsmarknaden om det fick fortgå obehindrat. Genom ett förbud mot exportbidrag skapas ett mer förutsägbar handelsklimat, samtidigt som de negativa effekter som exportbidrag för med sig kan undvikas. Ministerbeslutet innehåller också mindre bindande skrivningar som bland annat handlar om att WTO-medlemmarna på produktnivå ska försöka att inte använda exportbidrag i större utsträckning än genomsnittet för de fem senaste åren och att medlemmarna ska säkerställa att exportbidragen som mest har en minimalt handelsstörande effekt. Exportfinansieringsstöd Ministerbeslutet innebär som grundregel att en maximal återbetalningstid fastställs till 18 månader för exportfinansieringsstöd. Detta ska börja gälla från och med 2018 för i-länder och 2020 för utvecklingsländer. För utvecklingsländer gäller också en stegvis nedtrappning av den maximala återbetalningstiden i tre steg. För export till MUL, NFIDC samt vissa ytterligare namngivna utvecklingsländer kan längre återbetalningstid utnyttjas. Beslutet innehåller också bestämmelser om att program för exportfinansieringsstöd på lång sikt ska vara självfinansierande och att de avgifter som tas ut ska vara riskbaserade samt täcka de långsiktiga driftskostnader och förluster som är förknippade med programmen. Användningen av exportfinansieringsstöd rapporteras inte i lika stor utsträckning in till WTO som användningen av exportbidrag. Bilden av hur nyttjandet av exportfinansieringsstöd ser ut är således mindre heltäckande än den av nyttjandet av exportbidrag. Enligt de uppgifter som finns inrapporterade till WTO kommer begränsningen av återbetalningstiden till 18 månader medföra att vissa WTO-medlemmar måste förändra sina nuvarande program för exportfinansieringsstöd. EU-medlemmarna Bulgarien, Estland, Frankrike, Ungern, Lettland, Polen samt eventuellt Storbritannien och Tyskland har exempelvis uppgett att 11 Exportbidrag betalades även ut för te, frukt, grönsaker, levande växter och blommor samt animaliska produkter 2009/2010.

8 På tal om jordbruk och fiske fördjupning om aktuella frågor 8(9) återbetalningstider som överskrider 18 månader kan förekomma 12. Japan, Malaysia och eventuellt Australien utnyttjar också långa återbetalningstider. I extremfallet kan den maximala återbetalningstiden för vissa länder idag vara så lång som tio år. Det är också möjligt att kraven på självfinansiering och riskbaserade avgifter kan medföra behov av förändring av vissa medlemmars exportfinansieringsprogram, men detta framgår inte med tydlighet ur inrapporterad information. Dessutom sätter bestämmelserna rörande återbetalningstid och självfinansiering i ministerbeslutet gränser för utformningen av nya eller modifierade exportfinansieringsprogram för alla medlemmar. De största användarländerna mätt i storleken på den jordbruksexport som täcks av exportfinansieringsstöd är Kanada (cirka 22 miljarder SEK 2014), USA (cirka 14 miljarder SEK 2014) och Turkiet (cirka åtta miljarder SEK 2012). Beroende på hur förmånliga villkor som exportfinansieringsstöden ges på kan stöden dock vara subventionerade i olika utsträckning eller inte alls, varför en jämförelse enbart av storleken på omfattad export kan vara missvisande. USA är den WTO-medlem vars exportfinansieringsstöd har mött mest kritik inom WTO, vilket bland annat har lett till att landets exportfinansieringsprogram har justerats vid flera tillfällen genom åren för att minska graden av subventionering. Exporterande statshandelsföretag Ministerbeslutet innebär inga skarpa begränsningar rörande exporterande statshandelsföretag. Det framgår dock att exporterande statshandelsföretag inte ska drivas på ett sådant sätt att de kringgår övriga bestämmelser om exportkonkurrens i ministerbeslutet och att exporterande statshandelsföretag med exportmonopol i möjligaste utsträckning ska undvika att störa andra WTO-medlemmars export. Exporterande stathandelsföretag på jordbruksområdet utnyttjas huvudsakligen av större utvecklingsländer som Indien, Kina och Vietnam, men även i mer begränsad utsträckning av vissa i-länder som Nya Zeeland. Livsmedelshjälp Ministerbeslutet innebär att regelverket kring livsmedelsbistånd inom WTO skärps något. Bland annat anges att hjälpen ska ges i fullständig bidragsform, inte kopplas till givarlandets målsättningar att utveckla nya avsättningsmarknader och att vidareexport av livsmedelshjälp bara ska tillåtas i undantagsfall. Vidare ska livsmedelshjälp ges på ett sätt som tar hänsyn till marknadsförhållandena i mottagarlandet och bidrag i form av pengadonationer och inköp på lokala eller regionala marknader uppmuntras. Slutligen ingår en del bestämmelser kring hur så kallad monetarisering av livsmedelshjälp får tillämpas. Monetarisering innebär att en del av livsmedelshjälpen säljs på mottagarlandets marknad för att bland annat finansiera transporter. Detta ska ske under reglerade former, föregås av en marknadsanalys och själva monetariseringen ska genomföras av en tredje part på ett sätt som minimerar störningarna på mottagarlandets marknad. Det ska också vara möjligt för ett mottagarland att frånsäga sig användning av monetarisering. Knappt 20 WTO-medlemmar (EU räknat som en medlem) har rapporterat in uppgifter om livsmedelshjälp till WTO sedan organisationen grundades. Det rör sig huvudsakligen om i- länder som EU, Australien, Japan, Kanada, Norge, Nya Zeeland, Ryssland, Schweiz och USA och större utvecklingsländer som Argentina, Brasilien, Indonesien, Kina, Sydafrika, Thailand och Vietnam. Framförallt USA har uppmärksammats för sin användning av livsmedelshjälp i 12 Det finns i nuläget ingen EU-gemensam politik för exportfinansieringsstöd av detta slag.

9 På tal om jordbruk och fiske fördjupning om aktuella frågor 9(9) form av jordbruksprodukter från det egna landet som kan störa jordbruksmarknaderna i mottagarländerna och för sin monetarisering av livsmedelshjälp. Dock skänker även bland annat Ryssland, Schweiz, Brasilien och Thailand åtminstone delvis livsmedelshjälp i form av egenproducerade jordbruksprodukter och exempelvis Kina tillåter monetarisering. Ministerbeslutet skärper bestämmelserna kring hur monetarisering får genomföras och kan således få viss påverkan på bland annat Kinas och USA:s befintliga livsmedelshjälpsprogram. Även begränsningarna av möjligheten till vidareexport av livsmedelshjälp kan påverka vissa länder, som exempelvis Kina och Thailand, som tillåter vidareexport idag. Dessutom sätter bestämmelserna rörande livsmedelsbistånd i ministerbeslutet gränser för utformningen av nya eller modifierade livsmedelshjälpsprogram för alla medlemmar. Avslutande kommentarer EU har inte använt exportbidrag på flera år och ger som regel livsmedelsbistånd i form av pengar snarare än EU-producerade jordbruksprodukter. Användningen av exportfinansieringsstöd inom EU har hittills varit begränsad 13. Detta innebär att ministerbeslutet inte medför något större behov för EU att ändra sin jordbruks- eller handelspolitik. Däremot kommer vissa andra medlemmar behöva genomföra betydande förändringar vad gäller framförallt exportbidrag (exempelvis Indien, Kanada, Norge, Schweiz, Sydkorea och Turkiet), men även till viss del exportfinansieringsstöd och livsmedelshjälp. Samtidigt förhindrar ministerbeslutet samtliga medlemmar från att i framtiden nyintroducera exportbidrag eller andra exportkonkurrensåtgärder som inte lever upp till bestämmelserna i ministerbeslutet. Sammantaget torde detta medföra förbättrade förutsättningar för EU att på lika villkor konkurrera på framförallt exportmarknaderna för berörda produkter. Dessutom borde de störningar som olika former av exportkonkurrensåtgärder kan orsaka på mottagarländernas marknader lindras, vilket kan skapa bättre förutsättningar för investeringar och inhemsk produktion i de länderna. I efterdyningarna av ministerbeslutet pågår nu ett arbete med att fastställa hur beslutet ska verkställas i praktiken. Det rör sig bland annat att om att säkerställa att de ökade kraven på notifiering av exportkonkurrensåtgärder och på övrig transparens som ingår i beslutet efterlevs. En annan fråga av stor vikt är i vilken utsträckning beslutet ska underställas WTO:s tvistlösningsmekanism. Det kan inte uteslutas att framtida förhandlingar inom WTO kommer att leda till ytterligare skärpta bestämmelser om exportkonkurrensåtgärder framöver. Sannolikt kommer jordbruksförhandlingarna inom WTO dock under den närmaste tiden fokusera mer på andra utestående förhandlingsområden som till exempel interna stöd till jordbruket och tullrelaterade frågor. Kontaktperson: Fabian Nilsson, Möjligheten att införa exportfinansieringsstöd som administreras på EU-nivå har dock diskuterats inom EU under inledningen av 2016.