Vad har vi gjort? Jo, ett KomTek!

Transkript

1 Infonr Vad har vi gjort? Jo, ett KomTek! Utvärdering av projektet Kommunala Teknikskolan i Örebro Minna Salminen-Karlsson

2 Vad har vi gjort? Jo, ett KomTek! Utvärdering av projektet Kommunala Teknikskolan i Örebro Minna Salminen-Karlsson

3 FÖRORD Detta är en utvärdering av de tre första åren på Sveriges första kommunala teknikskola, KomTek. Den öppnades i Örebro våren I nyinredda lokaler, med massor av verktyg och arbetsmaterial så skulle projektledare och teknikpedagoger förverkliga och pröva idén om en kommunal teknikskola. Tanken med KomTek är att väcka intresse för teknik hos flickor och pojkar under tidig ålder, för att fler av dem ska välja att arbeta med teknik och entreprenörskap som vuxna. Det kan vara på verkstadsgolvet, där det idag ställs höga krav på tekniskt kunnande, eller som konstruktör, ingenjör, forskare, uppfinnare och entreprenör/företagare. Jämställdhet är en viktig del av KomTeks koncept. Minst 50 procent av deltagare och personal ska vara flickor/kvinnor. Arbetssättet är utformat för att passa båda könen. Förhoppningen är att detta ska bidra till att andelen kvinnor inom teknikområdet ökar. Kommunala Teknikskolan i Örebro startade som ett pilotprojekt av ett partnerskap av Örebro kommun, Nutek och Ams, med stöd av Europeiska Socialfonden och EU:s Equalprogram. När projekttiden gick ut i juni 2005 lät Örebro kommun permanenta verksamheten. Utan att föregripa läsarens intryck av utvärderingen ser vi detta som att Örebro kommun anser KomTek vara en viktig och lyckad satsning. Efter Örebro har ytterligare nio kommuner startat KomTek, nu med det fullständiga namnet Kommunal entreprenörs- och Teknikskola. De finns i Halmstad, Jönköping, Karlskoga, Laxå, Eskilstuna, Järfälla, Härnösand, Örnsköldsvik och Skellefteå. Fler är på gång. Konceptet har också väckt intresse utomlands. Uppdraget att utvärdera KomTek Örebro gick till fil dr Minna Salminen-Karlsson vid Linköpings universitet. Detta är hennes rapport. Stockholm december 2005 Christina Nordin Avdelningschef Nutek Inga Lill Stjerndahl Projektledare Nutek 1 (1)

4 Innehåll KOMTEK SOM MILJÖ KOMTEK-PEDAGOGIKEN SAMARBETET MED SKOLAN ARBETE MOT VUXNA...63 KOMTEK SOM ETT PROJEKT AVSLUTNING REFERENSER...83 BILAGOR

5 INLEDNING OCH SAMMANFATTNING Utgångspunkter och underlag Att utvärdera innebär att göra sig bekant med en verksamhet, kunna beskriva den, analysera dess tillgångar och brister, och ofta också ge rekommendationer för den fortsatta verksamheten. Man kan utvärdera verksamheten internt eller ta in en utvärderare utifrån, en som ser verksamheten med opartiska eller nya ögon. En utvärdering kan ha olika målgrupper och olika syften. Den kan finnas till för internt bruk eller för finansiärer eller för andra intresserade. Den kan summera och sätta slutbetyg för ett projekt eller den kan vara ett led i ett konstant förbättringsarbete. Det är utvecklingspartnerskapet, det vill säga NUTEK, AMS och Örebro kommun, som beställt denna utvärdering. Utvärderingens syften var aldrig klart uttalade, men i vid mening har det handlat om två olika syften under projektets gång. Under själva projekttiden har syftet varit att återföra framför allt till personalgruppen, men även till styrgruppen och utvecklingspartnerskapet, insikter som jag som extern utvärderare har fått när jag följt verksamheten. Denna slutrapport har dock ett vidare syfte och är avsedd för en bredare målgrupp. Först och främst skall den givetvis ge en beskrivning och en utvärdering av verksamheten för utvecklingspartnerskapet och svenska ESF-rådet som finansierat projektet. Men det är också tänkt att rapporten med behållning skall kunna läsas av dem som inte är bekanta med verksamheten sedan tidigare, och framför allt av dem som kanske funderar på att starta ett KomTek. Utvärdering kan göras för att kontrollera, främja eller utveckla ett projekt. I detta fall är kontrollen av underordnad betydelse och kanske viktigast för ESF-rådet. Deltagarna i partnerskapet har genom sina representanter följt projektet relativt nära och har en egen kunskap om den. För deras del tjänar rapporten förmodligen främst till att komplettera och nyansera den allmänna bild som de redan har. Främjandet av verksamheten kan sägas ha skett genom den återkoppling som pågått under projekttiden, men inte vara aktuell efter projekttidens slut (även om tankar utifrån rapporten kan tänkas påverka verksamheten nu när den permanentats). Denna rapports huvuduppgift är alltså att ta vara på erfarenheter som har gjorts och göra dem till gemensam egendom för dem som på något sätt varit engagerade i projektet, samt sprida dem till en vidare krets av andra intresserade. Den är inte ett kvitto på inbetalda pengar, och inte heller en bok som man kan lägga i händerna på någon för att visa vilket lyckat projekt man åstadkommit. Framför allt är denna slutrapport en projektutvärdering som skall spegla hur ett projekt implementeras och fungerar och vilka effekter det har för deltagarna men också andra berörda inte enbart kunskapsmässigt utan i ett bredare perspektiv. Denna rapport har inte syftet att ge information om KomTek som en lösning för att få fler flickor intresserade av teknik och i förlängningen av tekniska yrken. För det ändamålet finns det annat material, producerat inom projektet. Däremot hoppas jag att de som eventuellt funderar på, eller till och med håller på att starta en liknande verksamhet kan få, om inte tips och idéer, så åtminstone underlag för tankar kring olika relevanta områden. Inget projekt är det andra likt, det finns alltid lokala omständigheter, men KomTek Örebros erfarenheter kan kanske öppna ögonen för sådana lokala omständigheter som man tidigare inte tänkt på. En sådan omständighet är att alla projekt i någon mån är personberoende, och det gäller särskilt små projekt som KomTek. Där jag drar slutsatser om olika, särskilt 3

6 interna, förhållanden på KomTek låtsas jag ofta inte om det faktum att en hel del av skeendena beror på personliga egenskaper bland de inblandade och de interaktioner som dessa egenskaper spelar stor roll för. Det är ett vanligt förhållningssätt vid utvärderingar, framför allt av integritetsskäl, och också på grund av att vi i allmänhet lärt oss att officiellt betrakta människorna i sina yrkesroller som ganska neutrala organisatoriska enheter. För KomTeks (liksom för flera andra projekts) del innebär det dock att bilden alla gånger inte blir fullt korrekt. Med så många målgrupper blir rapporten något spretig. För externa läsares skull finns beskrivande avsnitt, som inte tillför personalen eller utvecklingspartnerskapet särskilt mycket nytt. Det finns påpekanden om brister och särskilt lyckade aktiviteter, som framför allt kan tänkas intressera utvecklingspartnerskapet och svenska EFS-rådet. När det gäller personalen har jag försökt överge den rådgivande tonen som funnits i min tidigare feedback. Projektet är klart och den här rapporten kan för deras del kanske främst ses som ett kvitto för utfört arbete. De grundläggande utvärderingsfrågorna var från början: 1) Vilka grupper når KomTek? Hur och varför nås just dessa grupper? Aspekter som könsfördelning, nationell bakgrund, ålder, intresseinriktningar ansågs viktiga här. 2) Vad får eleverna på KomTek? Teknisk allmänbildning eller en grund för vidare tekniskt yrkesliv? Vad menas med teknik på KomTek? 3) Hur lär sig eleverna på KomTek? Hur fungerar KomTek-pedagogiken i praktiken, för olika kön, åldrar, teknikområden och så vidare? 4) Hur utvecklas KomTek? Hur sker processen då visioner förvandlas till verklighet. Vilka val görs och varför? Under projektets gång har utvärderingen varit formativ till sin karaktär, det vill säga, utvärderingsresultaten har återförts till dem som har varit engagerade i verksamheten (projektledare, handledare, utvecklingspartnerskapet och styrgrupp), för att fungera som underlag i det praktiska utvecklingsarbetet. När det har gällt personalen på KomTek har detta mest skett informellt under de vardagliga diskussionerna, men också genom deltaganden i möten. När det gäller utvecklingspartnerskap och styrgrupp har återförandet inneburit deltagande och korta inlägg i olika möten. Skriftligt material (och underlag till en del inlägg och diskussioner) har framför allt varit den mellanrapport som distribuerades till dessa grupper sommaren Utöver detta har jag givetvis kontinuerligt distribuerat sammanställningar av enkätresultat och liknande till personalen. Denna slutrapport är till sin karaktär summativ, det vill säga, den försöker inte visa vägar framåt, utan se på projektet i backspegeln, beskriva vad som hände och vad som blev lyckat eller misslyckat utifrån de huvudsakliga ambitionerna. Projektansökan räknade upp ett flertal mål i förhållande till olika avnämargrupper, men de två huvudsakliga målsättningarna har varit dels den pedagogiska och dels den rekryteringsmässiga: 4

7 1) Tillvarata barns, ungdomars och vuxnas tekniska kreativitet. Pedagogiken och materialet skall intressera båda könen, kombinera teori och praktik, stimulera kreativitet, ge kunskaper i grundläggande tekniska principer och mekanismer, ge tid för eftertanke/reflexion. Innovationstänkande och IT ska också finnas med. 2) Uppnå att fler studerande söker naturvetenskap/teknikprogram på gymnasium och högskola. Att könsfördelningen på utbildningarna blir mer jämställd och likaså att antalet studenter med invandrarbakgrund ökar. KomTeks målsättning är svår att översätta till siffror. Målsättningen att öka antalet ungdomar som väljer att studera teknik och att förändra köns- och etnicitetsfördelningen i ordinarie teknikutbildningar kan naturligtvis så småningom mätas i söktrycket till tekniska gymnasieprogram och procentandelen av olika slags studenter bland dessa. Att KomTek efter tre års projekttid skulle ha åstadkommit en signifikant effekt på söktrycket är dock inte realistiskt att förvänta sig. I övrigt kan vissa saker uttryckas i siffror, såsom till exempel verksamhetens volym hur många deltagare i olika aktiviteter man har nått, eller hur många av dessa har varit kvinnor. Men även om volymen är viktig, är den inte kärnan i KomTeks verksamhet. Det huvudsakliga syftet under projektet har inte, enligt projektansökan, varit att nå ut till många, utan att utveckla en ny typ av verksamhet. Utifrån det ursprungliga syftet är det inte volymen utan mångfalden i verksamheten som har varit det viktiga, och den är mycket svårare att mäta i siffror. Inte ens siffrorna av könsfördelningen bland eleverna är de allra väsentligaste när det gäller KomTeks arbete med genus och teknik. Målsättningen med KomTek har inte, enligt den ursprungliga planen, primärt varit att rekrytera många flickor, utan att erbjuda en verksamhet som tilltalar och engagerar flickor. Uppfyllelsen av denna målsättning kan naturligtvis delvis indikeras av till exempel siffror på hur många flickor respektive pojkar som stannar på KomTek efter sin första termin, men den mest intressanta frågan är inte om flickorna stannar eller inte utan varför de gör det ena eller det andra. KomTek kan anses ha vissa effektmål, d.v.s. något som man vill uppnå med verksamheten, som skall verka på lång sikt och därför inte går att utvärdera än. Däremot går det att utvärdera verksamhetsmålen, d.v.s. huruvida den verksamhet som man från början tänkte sig har ägt rum i den form som var påtänkt. KomTeks pedagogiska mål kan ses som ett verksamhetsmål, där en beskrivning av den verksamhet som faktiskt ägt rum kan jämföras med den pedagogiska visionen, för att utvärdera till vilken grad den pedagogiska visionen har förverkligats. Det finns något som kallas för deltagande utvärdering, där utvärderingen utförs i samarbete med projektdeltagarna och utvärderaren främst fungerar som en ingångsättare, inspirerare och en som strukturerar, presenterar frågor och kanske sammanfattar. Detta skall dock skiljas från vanlig, utifrån genomförd summativ utvärdering, vilket är fallet här. Även om jag känt mig personligen engagerad i KomTek är detta helt klart en rapport utifrån. Jag är tacksam framför allt mot KomTek-personalen för alla tankar som de delat med mig, och allt reflektionsmaterial som jag fått ta del av, men jag har behandlat det som just material, i stället för att föra en dialog med det. Personalens utvärdering av framför allt sitt eget arbete har skett i en separat och parallell process, som bara ibland har haft kontaktpunkter med min utvärderingsprocess. Den processen har framför allt drivits av projektledaren och har blivit alltmer uttalad och strukturerad under projekttiden. En summativ utvärderingsrapport skall också helst ge rekommendationer när det gäller fortsättningen av projektet. Denna utvärderingsrapport är sent ute i det 5

8 avseendet: Örebro kommun har redan bestämt att permanenta KomTek, ett halvår innan denna rapport skrivs. NUTEK har redan startat flera andra kommunala teknikskolor och ytterligare några är på gång. Det har inte funnits någon anledning för någondera parten att utifrån våra underhandskontakter ifrågasätta den positiva bild som de själva har fått med sina olika kontakter med KomTek Örebro. Att KomTek skall fortsätta sin verksamhet och att spridningseffekterna kommer att finnas är alltså självklart. Hur verksamheten på KomTek Örebro fortsättningsvis skall utformas grundar sig naturligt mer på personalens reflektioner och självvärdering än på denna utifrån kommande utvärdering. Möjligen skulle erfarenheterna från Örebro kunna vara ett underlag för vissa riktlinjer i blivande kommunala teknikskolor. Denna rapport slår dock inte fast att så borde och inte borde en kommunal teknikskola fungera, utan identifierar vissa fallgropar och problemområden som behöver hanteras. Svar på utvärderingsfrågorna Enligt den ursprungliga planen skulle den här utvärderingen svara på fyra frågor: 1) Vilka grupper når KomTek? Hur och varför nås just dessa grupper? 2) Vad får eleverna på KomTek? 3) Hur lär sig eleverna på KomTek? 4) Hur utvecklas KomTek? I detta avsnitt ges en sammanfattning av utvärderingen utifrån dessa frågor. Den övriga rapporten består framför allt av mer detaljerade beskrivningar av dessa svar, och i någon mån också svar på frågor som inte ställdes i den ursprungliga planen. Frågorna handlar framför allt om att utvärdera kvällskurserna som verksamhetens kärna. Under resans gång har både nya frågor och nya svar kommit till och många olika verksamheter har uppstått. Men för att återgå till de ursprungliga intentionerna med utvärderingen, följer här en kort sammanfattning av svaren till de ursprungliga utvärderingsfrågorna, framför allt med hänsyn till kvällskurserna. Vilka grupper når KomTek? I kvällskurserna har varje termin mellan 100 och 160 barn i grundskoleåldern varit inskrivna, och av dem ca 40 procent varit flickor. Många elever återkommer termin efter termin, och därför är det svårt att säga hur många individuella barn det egentligen rör sig om. De flesta barn kommer från närområden, medan invandrartäta områden på andra sidan centrala staden knappt har varit representerade alls. Det är också troligt att de flesta eleverna kommer från medelklassfamiljer till exempel har det erbjudande som LO gjort att betala halva kursavgiften för sina medlemmars barn inte utnyttjats. De flesta eleverna har hittills varit i åldern kring 8-11 år, men med en spridning över hela grundskoleåldern. Även dessa barns vänner och familjemedlemmar har kunnat delta i verksamheten enstaka gånger under kompis- och familjeveckor. Genom arbetet mot skolorna nådde man under de tre första terminerna ca 1100 elever i olika skolor. Under de två sista terminerna har man koncentrerat sig på en skola på ett invandratätt område, där alla elever i årskurserna 5 och 6 har fått besök från KomTek. Under en termin besöktes också fem förskolor i centrala Örebro. Dessa grupper har varit föremål för KomTek-pedagogiken, d.v.s. man har erbjudit barnen och ungdomarna möjlighet till lustfyllt tekniskt skapande. Dessutom 6

9 har KomTek engagerat ett femtontal gymnasieungdomar på tekniskt program. De haft sitt avslutande projektarbete på KomTek. För dessa ungdomar har KomTek betytt en möjlighet att arbeta med teknik på ett annat sätt än man gör i skolan, och att personligen växa och mogna genom att man har tagit ansvar för en grupp barn och deras tekniklärande. Ca 30 elever i gymnasiesärskolan har deltagit i KomTeks verksamhet under skoltid, liksom elever i gymnasiets individuella program för nyinvandrade ungdomar. Dessutom har KomTek-pedagogik tillämpats på två av gymnasiets ordinarie program, genom att KomTeks handledare har undervisat ca 60 gymnasieelever i två ordinarie klasser inom programinriktningarna för robotik respektive naturvetenskap och teknik. Utöver dessa barn och ungdomar som deltagit i verksamheten mer kontinuerligt, finns det barn som deltagit i öppna aktiviteter vid Öppet hus, sportlov och påsklov, eller i samband med någon KomTek-aktivitet utanför KomTeks lokaler, såsom familjedagar på företag, kulturnatten på bibliotek eller dylikt. Deras antal är svårt att uppskatta, eftersom vissa barn förmodligen återkommer. Man kan dock konstatera att, liksom när det gäller alla frivilliga fritidsaktiviteter, är barn med engagerade svenskfödda föräldrar förmodligen överrepresenterade även på sådana öppna aktiviteter även om de inte är de enda som deltar. Arbetet med barn i skolan har alltmer förts över till ett arbete med deras lärare. Ett hundratal lärare och ungefär lika många förskollärare har fått fortbildning på KomTek. Framför allt har man nått lärare och förskollärare som själva haft antingen ett teknikintresse eller också en medvetenhet om bristerna i sin nuvarande teknikundervisning. I vissa fall har hela arbetslag gått på fortbildning på KomTek. När det gäller vuxengrupper har KomTeks pedagogik prövats av en grupp på 16 arbetslösa kvinnor samt några grupper långtidssjukskrivna. Sammanlagt handlar det om ett trettiotal personer. Flera vuxna har blivit bekanta med KomTek genom sina barn, men hittills har man i direkt verksamhet nått endast en liten grupp på 8 mammor genom en mor-dotter-kurs, där vuxna och barn tillsammans har arbetat efter KomTekpedagogiken. Därutöver har man nått ett flertal människor i enstaka aktiviteter: föreningar eller politiker som förlagt sina möten på KomTek, studiebesök av kommunens gäster eller personer som varit intresserade av KomTek-tanken av en eller annan anledning. KomTeks vänner är en adresslista på ca 80 personer, som regelbundet får information om KomTeks verksamhet och som har bjudits in till träffar. Hur många personer KomTek har nått genom sin medverkan i olika mässor, utställningar och konferenser är omöjligt att säga. Det är också en definitionsfråga om vad det innebär att nå människor. Flera tusen människor har nåtts av kunskap om KomTek, men det är fortfarande relativt få vuxna, bortsett från lärare och förskollärare, som haft möjlighet att själva delta i verksamheten. Vad får eleverna på KomTek? Rent konkret kan man räkna upp vad KomTek-pedagogiken, som den ser ut vid projekttidens slut avser att ge barn i olika åldrar: verktygskunskap och baskunskap om mekanik för de yngre barnen, mer avancerade konstruktioner och elektronik, samt en utökad förståelse för mekanismerna bakom teknikens fungerande för de äldre, och stöd, råd, tips, material och lokaler för de äldsta grundskoleungdomarnas egna projekt. Eleverna får tillgång till verktyg och material som ofta inte finns i hemmen och handledning till hur man använder dessa. Det är också troligt att de får en ny 7

10 uppfattning av teknik, som något som man kan göra själv och som kan finnas bara på skoj, utan att nödvändigtvis behöva vara kopplad till nyttoaspekter. KomTek har inte gjort sig någon läroplan, inget som man måste ha gjort i en viss ålder eller under en viss kurs och därför har det inte heller funnit något kunskapsmässigt paket som man skulle kunnat säga att alla elever får. Men under den tid som KomTek har existerat har handledarna uppfunnit och hittat ett stort antal åldersanpassade konstruktionsuppgifter som framför allt tillämpar olika principer i mekanik och elektronik och ger utrymme till konstnärlig utsmyckning, och det är med dessa som man oftast arbetar. På KomTek får eleverna i allmänhet möjligheten att bygga individuellt, oftast saker som man får ta hem. Endast mycket få kurser har haft gruppaktiviteter, där man rent konkret arbetar tillsammans med andra och inte enbart sida vid sida. Eftersom ett av syftena är att väcka eller utveckla intresset för teknik är det en viktig målsättning att eleverna lär sig att teknik är roligt. Under de sista projektterminerna har man också försökt öka betoningen av ett kvalitetstänkande, vikten av noggrannhet i arbetet och av den tid som kan behövas för att åstadkomma en bättre produkt. Eleverna får också förebilder bland KomTeks personal, inte minst när det gäller genus och teknik. Det har funnits fler kvinnliga än manliga handledare. Men man har också kunnat lära sig mer traditionella könsmönster när det gäller teknik genom personalens interaktion. KomTek erbjuder enkönade grupper, vilket kan vara viktigt för flickor (inte enbart för att det är teknik det handlar om, utan för att flickor över huvud taget kan uppskatta gruppverksamhet utan störiga pojkar). Vissa föräldrar påpekar att den möjlighet till organiserade fritidsaktiviteter som KomTek erbjuder är särskild värdefull för pojkar som inte är intresserade av det övriga pojkutbudet av sport och musik. Det kan vara så att pojkarna och flickorna delvis söker och delvis får olika saker på KomTek. Vissa handledare anger att pojkarna är mer intresserade av den tekniska funktionen och frågar om den, vilket skulle innebära att pojkarna får mer av rena teknikkunskaper, särskilt när pedagogiken till stor del bygger på elevernas egna frågeställningar. Många (fast långtifrån alla) flickor tycks i högre grad söka en aktivitet där man skapar med händerna och tycks mer än pojkarna uppskatta den gemenskap med handledare som man också kan få på KomTek. Men frågan kan också ställas mot den vidare målsättningen: får eleverna ökat intresse för teknik och får de ökade teknikkunskaper? Här kan man återigen dra parallellen till kommunala musikskolan: kommunala musikskolans funktion (som den ser ut idag) är inte i första hand att göra alla ungdomar intresserade av musikutövning, utan att ge intresserade ungdomar möjlighet att spela och sjunga. När kommunala musikskolan eller KomTek går ut och arbetar med alla barn i skolor och förskolor kan man tänka sig att man kan väcka ett intresse. Men en fritidsverksamhet (som dessutom är avgiftsbelagd) kan knappast antas nå andra än redan intresserade mer än marginellt. Däremot kan man tänka sig att en väl fungerande verksamhet utvecklar och upprätthåller intresset. Och det är väl också KomTeks förhoppning. Mot slutet av projekttiden blev svaret på min fråga om KomTeks långsiktiga effekter allt oftare, att söktrycket till tekniska utbildningar kanske inte kommer att öka, men att de elever som söker sig dit kommer att vara både mer kunniga och mer motiverade. Huruvida eleverna får ett ökat teknikintresse på KomTek är alltså fortfarande oklart. Däremot får de teknikkunskaper och färdigheter. 8

11 Hur lär sig eleverna på KomTek? KomTek skall inte påminna om skolan, utan vara ett ställe där det tekniska skapandet får ett fritt utlopp. Det är också oftast det första intrycket när man besöker ett KomTek-pass. Aktivitetsnivån är hög, eleverna håller på med olika saker, väljer och vrakar bland material och designalternativ. Även om passet har ett tema i form av en särskild teknisk princip, material eller begrepp vilket ur elevernas synvinkel oftast innebär en särskild grej som man ska göra - finns det ofta många sätt att förverkliga detta. KomTek-pedagogiken innebär framför allt lärande av färdigheter och tyst kunskap: man lär sig göra saker och man lär sig delvis genom försök och misstag. Ungdomarna får kunskaper om material och verktyg genom att arbeta med dem och har möjlighet att experimentera med olika konstruktioner En av handledarnas uppgifter är att göra denna kunskap explicit genom att man i byggandet smyger in teknisk terminologi, och i viss mån (detta varierar från kurs till kurs, delvis beroende på ålder) förklarar tekniska principer. Att KomTek-pedagogiken skall vara rolig är något som betonas mycket i verksamheten. Särskilt under de två första terminernas kvällskurser tycktes det ibland viktigare att erbjuda eleverna en rolig aktivitet med skapandet av något tekniskt än att reflektera över vad eleverna mer exakt skulle lära sig i och med detta. Formen var så att säga viktigare än innehållet. Eleverna har också lärt sig att teknik är roligt genom att ha handledare som uppenbarligen tycker detta, alltså entusiastiska förebilder. Särskilt för flickors del har det konstaterats att relationen till läraren spelar en viktig roll i inlärningsprocessen, och KomTeks sätt att arbeta i små grupper samt flera handledares sätt att både bjuda på sig själva och visa personligt intresse för sina elever borde alltså vara främjande för lärprocessen. På högstadiekurserna har det personliga förhållningssättet varit mindre tydligt. Hur viktig gruppen är för den enskilda elevens lärande varierar mellan olika handledare, kurser och elevkonstellationer. Oftast arbetar man parallellt, så arbetet är inte upplagt för att gruppeffekten skall utnyttjas. Men eftersom arbetet är fritt, har eleverna möjlighet att hjälpa varandra och tillsammans fundera på lösningar, och handledarna uppmuntrar ofta detta när det händer. Eleverna lär alltså varandra (och därigenom utvecklar sin egen kunskap), även om det sker sporadiskt. Oftast är det flickor som hjälper flickor och pojkar som hjälper pojkar. Annars är det oftare flickor som får och pojkar som ger hjälpen även på KomTek, liksom på andra tekniska utbildningar även om motsatsen också förekommer. Utgångspunkten i de vardagliga samtalen liksom i de flesta intervjuerna med handledarna, när vi diskuterat KomTekpedagogik, har varit att man skall följa barnet, att barnen skall försöka lösa problemen själva och att man som handledare skall leda fram barnet till en lösning, inte servera en färdig lösning. Hur detta har fungerat i praktiken har varierat från handledare till handledare och även från elev till elev. De första terminernas kurser för högstadieelever är här ett illustrativt exempel, eftersom de till undervisningsstil (och därmed till lärstil) var varandras motpoler. Några av kurserna fungerade som öppen verkstad, ungdomarna fick i mycket hög grad själva bestämma vad de ville göra och handledarna fungerade som hjälpredor, som använde teknisk terminologi, förmedlade verktygs- och materialkunskap och förklarade (och frågade efter) de bakomliggande principerna vid de enskilda tillfällena då eleverna bad dem om hjälp. Eleverna fick alltså lära sig att förstå och sätta ord på sitt eget arbete. Andra högstadiekurser var mycket strukturerade. Alla arbetade individuellt med exakt likadana konstruktioner och arbetet skedde stegvis efter handledarens 9

12 instruktioner. Varje steg skulle fullbordas av alla elever innan man gick vidare till nästa. På dessa kurser gjorde också handledaren mer omfattande teoretiska förklaringar i anslutning till bygget, till exempel genom att rita och skriva på tavlan något som annars knappt har förekommit på kvällskurserna. Man kan säga att på båda kurserna lärde sig eleverna genom praktiskt görande, men den första grundade sig på problemlösning och den andra på ett förbestämt teoretiskt innehåll Hur utvecklas KomTek Att KomTek, till skillnad från många andra projekt, har lyckats etablera sig som en permanent kommunal verksamhet i dagens ekonomiska situation har flera orsaker: KomTek engagerade centrala aktörer från första början, KomTek arbetade med förankring både direkt i den kommunala organisationen och genom media, och efter de inledande terminerna formade KomTek sin verksamhet alltmer efter vad man kunde tänka sig att kommunen skulle vara beredd att köpa. I första fasen, i förhandlingarna med NUTEK och EQUAL och inför beslutet att inrätta KomTek var det framför allt näringslivutvecklaren Maria Svensson som engagerade sig i projektet och började förankringen i kommunen genom att inrätta en arbetsgrupp och genom att brett informera om planerna. Hennes position och vision gjorde att KomTek kom att ses, inte enbart som utbildning, utan som något som på sikt hade en betydelse för näringslivet i kommunen. Detta har förmodligen haft en viss betydelse för fortsatt förankringsarbete. Därigenom har man inte sett KomTek enbart som en form av grundskole- eller kulturverksamhet och den har inte tvingats att jämföra sig med andra verksamheter på dessa områden i kampen om deras begränsade resurser. I etableringsfasen fortsattes förankringsarbetet av Maria Svensson och projektledare Anna-Eva Olsson i samarbete. Den styrgrupp som komponerades efter Maria Svenssons förslag spelade också en roll i förankringen, med sina medlemmar från olika delar av kommunens skolväsende. Att man valde att lokalmässigt och i viss mån även verksamhetsmässigt placera sig intill Tullängsskolan, ett tekniskt gymnasium i stark utveckling, spelade också en roll i utvecklingen. Verksamhetschefen på gymnasiet, Hans Egonsson, blev också en viktig aktör i permanentningen av KomTek, i och med att han på sina påverkansarenor tydligt knöt KomTek till det utvecklingsarbete som var etablerat på Tullängsskolan och uppskattat av kommunen och andra aktörer. Inte minst med tanke på fortsatt överlevnad använde KomTek också alla möjligheter att bli synliggjord, genom deltagande i olika evenemang, genom att vara öppen för studiebesök och genom att bjuda in representanter för olika intressegrupper och genom att försöka åstadkomma så mycket mediabevakning som möjligt. Etableringsfasen kan sägas ha varat från hösten 2003 till hösten Därefter började förankringsarbetet inför en eventuell permanentning på allvar. Eftersom projektet skulle avslutas i juni 2005, skulle eventuell permanentning behöva beslutas i samband med kommunens budgetförhandlingar hösten Under detta år valde man att fokusera verksamheten och också att presentera den utifrån vad man antog vara kommunala intressen i stället för att som tidigare använda EQUAL-ansökan som ett styrdokument. Två medlemmar ur styrgruppen, Staffan Henningson och Kent Larsson, som båda hade en bakgrund inom Örebro kommun med frågor angående grundskola respektive kulturskola, arbetade med ett budgetunderlagsdokument. Ett flertal tjänstemän och politiker var engagerade, och utifrån sina olika positioner påverkade beslutet att permanenta KomTek i december

13 KOMTEK SOM MILJÖ Personal kompetens Den första anställda på KomTek, projektledaren Anna-Eva Olsson anställdes i september Hon kom närmast från Tullängsskolans gymnasium där hon arbetat som lärare i matematik och fysik. Därefter växte personalstyrkan gradvis. Bo Calmerfalk och sedan Conny Bäckström (på halvtid) som arbetat med uppfinneri och teknik inom grundskolan utgjorde tillsammans med Anna-Eva Olsson den första personalstyrkan. Teknikpedagogutbildningen som särskilt designats för att förse kommunala teknikskolor med personal hade fortfarande inte examinerat sina studenter när KomTek första kurser började våren Några av studenterna på teknikpedagogutbildningen gjorde dock sin praktik på KomTek och fortsättningsvis fylldes projektanställningarna med teknikpedagoger, de första två med teknikpedagogerna Sofia Seger och Johanna Holmstedt. Dessutom anställdes teknikpedagog Helena Runman, ursprungligen för att arbeta med näringslivskontakter, även om hennes arbetsuppgifter skulle förändras, först i samband med projektledarens deltidssjukskrivning. Teknikpedagogen Eva Fredriksson kom så småningom att ersätta Sofia Seger som flyttade för att bli projektledare för KomTek i Karlskoga. Efter att Conny Bäckström återgick till sin tjänst inom grundskolan ersattes han av Lotta Eriksson, som hade en bakgrund som lärare för årskurserna 1-7. Fullt utbyggd hade KomTek 6 projekttjänster, projektledaren inkluderad, finansierade dels av projektmedel och dels medel från olika beställare (Tullängsskolan, Robotdalen). Dessutom hade man redan från början engagerat gymnasieungdomar som antingen hållit egna kurser eller fungerat som medlärare på andras kurser. Handledargruppen kan bara arbeta utifrån sina förutsättningar. Den teknikpedagogutbildning som alla de kvinnliga handledarna hade, upplevdes inte av dem som tekniskt särskilt djup, och pedagogikdelen i den upplevdes särskilt bristfällig. Alltså kände teknikpedagogerna sig osäkra på sin förmåga att hantera barngrupper, och i många fall också på mer avancerade tekniska uppgifter och lösningar, som kunde efterfrågas av de äldre barnen (särskilt pojkarna). KomTeks projektår har, kanske i högre grad än vad som uppfattats av eleverna och deras föräldrar, påverkats av det faktum att handledarna gradvis har vidareutvecklat både sin praktisk-pedagogiska förmåga och sina tekniska kunskaper. Personalens olika bakgrund omtalades som en styrka i början av projektperioden, men har också varit problematisk. Till exempel var en av de manliga handledarna viktig som resursperson för teknikpedagogerna, när det gällde att utveckla både de praktiska och de teoretiska kunskaperna om verktyg och material. Men skillnaderna har också inneburit olika uppfattningar om hur KomTek och KomTekpedagogiken borde utvecklas. Under perioden fram till hösten 2004 sammanföll skillnaderna i bakgrund med kön, vilket kan ha accentuerat svårigheterna. Till exempel var lönesättningen könsuppdelad, och de manliga handledarna hade märkbart högre löner än kvinnorna enligt uppgift på grund av sin bakgrund och utbildning. (Lönesättningen i sig var en problematisk fråga, eftersom lönerna bestämdes centralt i kommunen.) Gemensamt för personalgruppen har dock varit att man har varit engagerad i KomTeks grundidé. Ingen av handledarna har sett KomTek enbart som ett vanligt jobb utan upplevt att man gör något som är, förutom roligt, även värdefullt och viktigt. Ingen av de anställda på KomTek är småbarnsförälder. En heltid på KomTek som den har varit 11

14 formad under projekttiden (med två kvällars arbete i veckan) och med den entusiasm och flexibilitet som har varit en outtalad förutsättning skulle förmodligen ha varit svårt att kombinera med familjeansvar. I intervjuerna med personalen och styrgruppen definierades tre kompetenser som väsentliga för en handledare på KomTek: 1) att man tycker om barn och är entusiastisk över teknik 2) att man har en pedagogisk kunnighet 3) att man har framför allt praktiska men även teoretiska teknikkunskaper. Den förstnämnda är en egenskap, medan de andra är kompetenser som man kan förvärva genom en utbildning. KomTeks personal har bestått av två grupper: personal med mångårig erfarenhet av teknikundervisning i skolan, d.v.s. personer som har ett stort kunnande när det gäller både teknik och att arbeta med barngrupper, men också ett mer traditionellt sätt att se på teknikundervisning (män) personal med en teknikpedagogutbildning som har ett stort kunnande i nya sätt att se på teknik, men inte erfarenhet av pedagogiskt arbete med barngrupper och en kortare utbildning och erfarenhet när det gäller att undervisa i teknik (kvinnor) Teknikpedagogutbildningen är tvåårig och ger både praktisk och teoretisk kunskap i mekanik och elektronik och, enligt teknikpedagogerna på KomTek, viss teoretisk kunskap om pedagogik. En tvåårig utbildning kan tyckas vara lång, men med tanke på att man inte har några förkunskapskrav vare sig när det gäller teknik eller pedagogik, utan att deltagarna oftast har haft en helt annan bakgrund, är det också mycket som inte hinns med. När det gällde fortbildning efterlyste teknikpedagogerna i början framför allt mer praktisk pedagogisk utbildning. Teknikpedagogikutbildningen uppfattades inte av dem som en lärarutbildning, utan en utbildning till inspiratörer. Den räcker inte heller fullt ut när det gäller att agera i lärarroller såsom KomTeks personal gör. Under projekttiden har teknikpedagogerna skaffat sig praktisk erfarenhet av undervisning och den initiala osäkerhetskänslan har försvunnit. Man upplever inte längre att man skulle behöva en utbildning om hur man egentligen gör för att klara av att hålla en kurs. Däremot har det hela tiden funnits mycket som skulle kunnat förbättras i planering och genomförande med hjälp av pedagogisk utbildning. Teknikpedagogikutbildningen handlar framför allt om lärande på en kognitiv och individuell nivå. Kunskaper om hur man hanterar barngrupper skulle har varit värdefulla för KomTek-personalen inte enbart för teknikpedagogerna. Och med det upplägg som KomTek antagit, skulle också kunskaper i att planera kurser och undervisningstillfällen varit värdefulla, även om sådan planering i teknikpedagogikideologin har en aningen misstänkt klang. Frågan för teknikpedagogutbildningen var kanske just vilken pedagogik som skulle ingå på grund av teknikpedagogikens särart kunde man vara misstänksam mot traditionell lärarutbildning och skolmässighet. En handledare på KomTek kan dock ha nytta av både traditionella pedagogiska insikter och kunskaper om andra pedagogiska ansatser som utgår från handens pedagogik. Att KomTek konsekvent hållit fast vid en relativt liten gruppstorlek med normalt högst åtta elever och en hög handledartäthet med normalt två handledare per grupp har naturligtvis varit fördelaktigt för själva verksamheten. Men den har också underlättat handledarnas utvecklingsprocess genom att man särskilt under projektets senare hälft utnyttjat möjligheten till gemensam reflektion kring olika situationer. 12

15 Även om önskemålen om mer pedagogisk utbildning har kvarstått under projekttiden, har också behovet av mer teknikkunskaper kommit längre i förgrunden allt eftersom eleverna på KomTek har utvecklats och börjat ställa nya krav. Här kan också genusaspekten tänkas spela in. För en kvinna som skall undervisa lite äldre pojkar, kan det vara särskilt viktigt att vara säker på sina kunskaper på detta område, där kvinnors kunskaper ofta ifrågasätts, både av dem själva och av männen. Det är allmänt svårare för en kvinna än för en man att få respekt för sina teknikkunskaper, och denna respekt är nödvändig i en undervisningssituation. Därför är en solid kunskapsbas viktig. För de manliga handledarna har situationen varit annorlunda. De har från början haft både pedagogisk erfarenhet och teknikkunnande. Däremot hade de inte haft någon utbildning i just teknikpedagogiskt tänkande. De har alltså inte haft svårigheter med att hitta en undervisningsstil eller skapa legitimitet, men däremot har undervisningsstilen inte alltid följt KomTeks gemensamma riktlinjer. Och även om de manliga handledarna haft legitimitet hos pojkar, har det varit svårare åtminstone för en av dem, att upprätta det förtroende som också är en förutsättning för en bra pedagogisk relation hos flickor. Ingen i personalen har haft någon utbildning i genuspedagogik eller genus och teknik, utöver det som ingått i teknikpedagogikutbildningen och personalutbildningar genom Harriet Aurell. Något sådant påpekades inte heller som angeläget i intervjuerna. Detta har givetvis medverkat till att det medvetna genusarbetet inte särskilt utvecklats under projekttiden. Projektledaren har sett det som en stor fördel att även under projekttiden ha tillhört sin gamla organisation, gymnasieskolan, och att ha haft en tydlig chef. För projektledaruppgifter i ett EQUAL-projekt har hon upplevt att en ordentlig kompetens i ekonomihantering skulle ha varit välbehövlig. Detta skulle förmodligen ha minskat de friktioner som uppstått mellan KomTek och svenska ESF-rådet. Men medan det alltså har funnits och finns behov av kompetensutveckling, har det hos personalen funnits gott om de personliga egenskaper som också ansetts viktiga för en KomTek-handledare: entusiasm för teknik och intresse för barn (och vuxna). Särskilt i början var det i hög grad denna entusiasm som bar KomTek, som entusiasmerade eleverna och deras föräldrar, vuxna deltagare och besökare. Under projekttiden har personalen utvecklats genom lärande i själva arbetet och genom erfarenhetsutbyte inom personalgruppen, till den grad att de nu har en del lärdomar att dela med sig till andra professionella pedagoger. Personal - arbetssituation En viktig funktion i ett projekt är den roll som det spelar för den inblandade personalen, i deras professionella och även personliga utvecklingsprocess. Att arbeta på KomTek har för personalen betytt stora möjligheter till utveckling men också en stressad och kravfylld tillvaro. Både kraven och stressen accentueras naturligtvis på grund av att det är fråga om ett projekt. Den entusiasm och upplevelse av gemensamma mål och gemensamma segrar som kan uppbringas i ett projekt kan normalt inte överleva i en permanent verksamhet och de krav som från olika håll ställs på ett projekt blir också övermäktiga om de är bestående. Personalen på KomTek har haft detaljerade arbetsbeskrivningar, vilket har underlättat i den kravfyllda tillvaron. Under projekttiden har kraven ökat från två till 13

16 fyra kvällskurser per handledare. Detta innebär arbete minst två kvällar i veckan i direkt verksamhet, och därutöver planeringstid. Därutöver har varje handledare egna ansvarsområden eller områden som man ansvarar för tillsammans med någon annan, till exempel undervisning på gymnasiet, antingen vanliga kurser eller särskola och invandrare, kontakt med skolor och förskolor, kontakt med universitetet, materialförsörjning eller sommarkursen i teknik för flickor i grundskolan. Det kan också finnas punktinsatser som till exempel att åka ut på en konferens, eller hålla en kurs på en annan kommunal teknikskola, som man ansvarar för. Ovanpå dessa kommer ett ansvar att delta i planering och genomförande av olika gemensamma insatser där hela KomTek deltar, som till exempel sportlovs- eller påsklovsaktiviteter eller fortbildningsdagar för lärare. Att ta hand om besökare till KomTek eller praktikanter gör den som bäst kan stoppa in det i sitt schema. Och utöver detta skall man helst hinna med någon personalutbildning samt delta i personalmöten. Tiden för att bygga fritt och själv skapa och prova ut olika konstruktioner och modeller, vilket var en stor del av arbetet i början, har krympt till det minimala. Detta beklagas av personalen som uppfattar att denna tid fortfarande behövs, eftersom både kvällskurserna och personalen även fortsättningsvis behöver utvecklas. Från flera håll känner man krav på att prestera en bra verksamhet: eleverna, föräldrarna, de andra besökarna, politikerna, massmedia, Harriet Aurell vars pedagogik man försöker tillämpa, utvärderingen. Dessutom finns det en hög prestationsfaktor i själva gruppen, så att man också känner krav från projektledaren och varandra och inte minst sig själv. All personal på KomTek har under sina anställningar mött nya utmaningar och arbetsuppgifter och är i sig ett bra exempel på hur man kan lära genom att göra, eftersom många uppgifter var sådana som de inte har haft utbildning för. Ett stöd från projektledaren har i många fall betytt mycket för att man har lyckats, ett steg i taget, att ta sig genom något nytt, medan det också har funnits personal som upplevt att de inte har fått det stöd som de skulle ha behövt. Att projektledaren var deltidssjukskriven under flera månader innebar naturligtvis att stödet blev mindre och utmaningarna större. Personalgruppen drev verksamheten vidare mer självständigt, vilket innebar både en påfrestning och samtidigt den utveckling som projekt i idealfallet genomgår: från projektledarens vision och verk går man över till ett mera kollektivt ägande av verksamheten, så att den normaliseras och blir möjlig att driva vidare oberoende av projektledarens person. Arbete på KomTek ställer ständiga krav på kreativitet och även om personalen har motsvarat dessa krav blir det periodvis dränerande. Under skollov har man ibland tagit sig tid för återhämtning men andra gånger har man i stället satsat på stor aktivitet. De extraaktiviteter i form av besök och punktinsatser som dyker upp i kalendern upplevs inte längre alltid, till skillnad från början av projekttiden, som rolig omväxling eller utmaningar, utan också som en belastning. Under år 2004, särskilt på hösten fanns det dessutom ett extra stressmoment i och med att projektets framtid skulle avgöras. Vilka är då de positiva sidorna av arbetet på KomTek, som förmodligen har en avgörande betydelse för att personalen trots allt har orkat vara både engagerade och kreativa? Många talar om arbetsklimatet: Att man hela tiden har möjlighet att utvecklas. Och att man får bekräftelse för det man gör, att det är bra. Och sen har man så roliga arbetskamrater, vi har ju himla kul tillsammans. Kommentarerna från eleverna, glädje i huset, bra personalsammansättning, inga konflikter. Minnesanteckningarna från ett personalmöte i januari 2005 konstaterar: Trivsel, lära 14

17 nya saker, utvecklande, trevliga arbetskamrater, bekräftar den personliga utvecklingen, ansvar. En sak som var både positiv och negativ var att det var öppet och flexibelt. Det är spännande men otroligt stressande att ha det så. I de återkommande intervjuerna med personalen speglas en naturlig utveckling där det första årets smekmånad, då såväl verksamheten som chefen och arbetskamraterna sågs som förträffliga, utvecklas till en mera konfliktfylld tillvaro vid projekttidens slut. Åtminstone ytligt sett har man dock behållit en positiv atmosfär, vilket till en del tycks vara ett resultat av ett medvetet arbete från projektledarens sida. Delvis har det kanske varit en följd av personalsammansättningen, där det visserligen under projekttiden har funnits inneboende motsättningar, men i delar också ett likartat förhållningssätt till omvärlden och en gemensam syn på KomTeks idé och uppgift. Denna likhet har varit en fördel i en verksamhet som i övrigt har varit mångfacetterad, men har naturligtvis också inneburit begränsningar i vad som har diskuterats och på vilka sätt. Projektledaren konstaterade vid mitten av projektet att det är farligt att vara bara lite olika och den faran kan också skönjas i KomTeks personalgrupp. Att man kan utvecklas har varit en viktig drivkraft. Man har utvecklats, när det gäller teknikkunnande, pedagogisk och annan professionell social förmåga samt rent personligt. Den första tidens fokus på görande har åtföljts av allt mer reflektion. Man har ordnat internkurser utöver den fortbildning som Harriet Aurell enligt projektplanen har gett, man har gjort studieresor med hela personalen, och enskilda handledare har också deltagit i externa kurser som har relevans för verksamheten. Kunskapsutbytet inom personalgruppen har betraktats som viktigt, även om det med den ökade arbetsbelastningen mot slutet inte har fått det utrymme som personalen skulle önska. Genusarbete bland personalen Efter de allra första månaderna har KomTeks personalstyrka varit kvinnodominerad, och blivit allt mer så under projekttiden, från 3 kvinnor och 2 män under vårterminen 2003 till 5 kvinnor och 1 man under vårterminen Detta är inte optimalt dels finns det inte många manliga förebilder för eleverna, och dels uppstår det lätt problem i personalgruppen, antingen för individen i minoritetsställning eller i interaktionen inom gruppen. De olika könen har också representerat olika erfarenheter: kvinnliga teknikpedagoger utan särskild stor erfarenhet av att undervisa barn i grundskoleåldern och med en delvis annan syn på teknik än män som arbetat med teknik och just med barn i grundskoleåldern. Denna skillnad har till en viss grad präglat arbetet på KomTek. Något medvetet genusarbete bland personalen har inte förekommit. Projektledarens ambition har varit att skapa en välfungerande arbetsgrupp, vilket inte har uppmuntrat till att lyfta fram de källor till konflikter som har varit inneboende i genusrelationerna inom gruppen. Dessa konfliktämnen har dock påverkat klimatet i arbetsgruppen och även den pedagogiska verksamheten: Framför allt handlar det om att om kvinnorna både skall vara förebilder för flickorna och ett bevis för pojkarna att teknik inte är ett manligt specialområde, är det ytterst viktigt att kvinnorna framstår som jämbördiga med männen i all handledarinteraktion. Dessutom är det en fördel om man har reflekterat över sin egen situation i genustermer när man skall försöka åstadkomma genusöverskridande bland sina elever. 15

18 Under större delen av projekttiden har det på KomTek funnits manlig teknik och kvinnlig teknik. Manlig teknik och kvinnlig teknik har haft olika geografiska områden: manlig teknik har koncentrerats till den kurslokal som de manliga handledarna har använt, och kvinnlig teknik till de andra även om dessa har varit olika mycket könstypifierade. Manlig teknik har också varit avancerad teknik för högstadiet, medan kvinnlig teknik har varit teknik för mindre barn. Manlig teknik har varit relativt oglamourös, medan kvinnlig teknik har varit mera pysslig och dekorativ. Och så vidare. Man kan säga att i sin direkta verksamhet har KomTek, i stället för att förändra teknikbegreppet, lagt till ett parallellt teknikbegrepp som man, åtminstone ur en pedagogisk aspekt, värderar lika högt som det manliga. Det är inte heller givet att kvinnors och mäns teknik skall vara densamma. EQUAL-ansökan kan läsas som att kvinnors sätt att göra teknik skall uppmärksammas och uppvärderas, vilket man kan säga att KomTek har gjort. Det var endast de två manliga handledarna som hade en lång och gedigen erfarenhet av teknikbyggen och även erfarenhet av att undervisa ungdomar. Att kurser för högstadieungdomar framför allt blev deras område är inte förvånande mot denna bakgrund. Men eftersom det manliga fortfarande är normen för teknik, om inte på KomTek så i elevernas omgivning utanför KomTek, kan det dock ses som ett problem i sammanhanget att de manliga handledarna inte har befattat sig med den kvinnliga tekniken, för yngre åldrar och med större inslag av färg och form. Något som också påverkar elevers uppfattning om teknik är vilka roller män respektive kvinnor tar i samband med tekniska aktiviteter. På KomTek har handledarnas interaktion inför eleverna inte alltid gett en jämställd bild till exempel i fråga om talutrymmet och vem som leder och vem som hjälper till. Att arbeta med genusfrågor i personalgruppen skulle ha ställt ytterligare krav när gruppen redan var ansträngd. Det är inte otänkbart att det skulle ha blivit möjligt först under senare delen av projekttiden, när verksamheten hade stabiliserat sig något. Det skulle också ha krävt en tydlig ansträngning från projektledarens sida, både när det gäller initial kunskapsinhämtning och under processens gång. Detta utrymme i projektledarens tjänst fanns inte under hela 2004, bland annat på grund av sjukskrivningen. Att arbeta med genusfrågor kräver kunskap, både för att förstå eleverna och för att förstå sin egen roll som handledare. Den kunskapsbasen har till stor del saknats i KomTeks verksamhet. Grundläggande genuskunskap skulle inte bara ha gett idéer om vilka hinder och möjligheter det finns och hur man kan angripa genusproblem såväl bland eleverna som i personalgruppen, utan skulle också ha gjort det lättare att ta upp genusfrågor till vardags i olika sammanhang. Liksom i samhället i övrigt är genus på vissa sätt ett känsligt samtalsämne på KomTek. Elevhandledarna KomTeks samarbete med gymnasiet började med elevhandledarna. Dessa är gymnasieelever i avgångsklassen på teknikprogrammets olika grenar, som utför sitt avslutande projektarbete genom att parvis planera och genomföra en kurs på KomTek, eller genom att fungera som hjälphandledare med någon ur KomTeks ordinarie personal. Konceptet har visat sig vara mycket lyckat. Kurserna har mestadels varit väl genomtänkta och genomförda och elevhandledarna själva framhåller att de fått 16

19 utveckla sådana väsentliga förmågor som teknisk utbildning annars lätt försummar: att prata inför och ta hand om en grupp, interagera med och lyssna av barn, förklara teknik för dem som inte är tekniskt bevandrade. Att man har blivit modigare och lärt sig att ta ansvar är något som betonas. Dessutom är elevhandledarna väl medvetna om att arbetserfarenhet från KomTek kan vara en merit när de söker andra arbeten. De anser att som projektarbete betraktat tar en KomTek kurs kanske mer tid än vad som är allokerat, men att arbetsbelastningen å andra sidan är jämnare under året än för många av deras klasskamrater med andra projekt. Att handledarna har fått en ekonomisk ersättning för sitt arbete betonades inte av de flesta elevhandledare som jag talade med, men är knappast helt oväsentligt i sammanhanget. Flera av gymnasiehandledarna har valt projektarbetet för att prova om de kanske skulle kunna trivas som lärare. De allra flesta har varit flickor. Det har naturligtvis varit viktigt att hitta gymnasieelever som är mogna uppgiften, och i de flesta fall har detta lyckats. Särskilt gymnasietjejerna utgör också rollmodeller för KomTeks elever genom att visa att det också finns tjejer som engagerar sig i teknik. Vissa elevhandledare har fortsatt att arbeta på KomTek även efter gymnasiet. Föräldrar har i allmänhet inte heller haft synpunkter på att kurserna inte leds av fast personal och när de hade det angående en av kurserna bjöd elevhandledarna till ett föräldramöte varpå tveksamheten skingrades. I början sökte även detta arbete sina former, men har nu stabiliserats, och vissa problem, trots den allmänt positiva bilden, har också kommit i dagen. Även om KomTek-personalen genomgående beskrivs som hjälpsam när man frågar om något, uppstår det också lätt ett utanförskap, när man bara besöker KomTek en gång i veckan, och då främst för att undervisa på sin kurs. Stödet till elevhandledarna har förbättrats i och med att man infört ett faddersystem, som i praktiken har fungerat lite olika, beroende på både faddern och elevhandledaren. I vissa fall finnas behov av mera stöd. Även elever som kommer från gymnasieskolan kan ha mycket olika förkunskaper om den teknik och de maskiner som används på KomTek, de möjligheter som finns och de risker som behöver tänkas på. Att de flesta handledarna sköter sina kurser på ett utmärkt sätt kan dölja en osäkerhetskänsla som ordinarie KomTek-personal bättre kunde ha fångat upp. Det har saknats ett bra sätt att ha insyn i de kurser som elevhandledare håller under tiden de pågår inte enbart när elevhandledarna upplever problem som de tycker att de vill eller måste ta upp med KomTekpersonalen, utan också när elevhandledarna bedömer problemen som mindre eller inte upplever dem alls. Även om de flesta kurserna som hållits av gymnasieelever har varit bra, skulle vissa elevhandledare ha haft nytta av mer aktiv handledning i sin läraruppgift. Det finns skillnader, dels angående om man uppfattar problem och dels angående hur benägen man är att rapportera om dem och be om råd. En mer omfattande verksamhet med elevhandledare innebär också att elevhandledarna inte är kända på samma sätt som vid KomTeks första år, då de var projektledarens eller hennes kollegors (före detta) elever. Skillnaden mellan den ordinarie personalens och elevhandledarnas situation har blivit större under projekttiden i början var de flesta av även den ordinarie personalen något osäkra i sin pedagogiska roll och alla kurser var nya och planerades från grunden. Allt eftersom har den ordinarie verksamheten stabiliserats, vilket innebär att elevhandledarna mer är några som kommer utifrån och gör ett tillägg till ett program som är ganska genomtänkt. Elevhandledarna har uppmuntrats att delta i vissa personalmöten, men det är andra aktiviteter som egentligen har varit viktigare för att förankra elevhandledarna på 17

20 KomTek. Aktiviteterna under skolloven, då hela KomTekpersonalen och de elevhandledare som så vill arbetar tillsammans, har betytt mycket för gemenskapskänslan. KomTeks ordinarie personal uppskattar elevhandledarna och ser dem som viktiga för verksamheten. Elevhandledarna är viktiga som arbetskraft, eftersom varje kurs skall ha två handledare och även under större satsningar under skolloven. Men personalen poängterar också att elevhandledarna står för ett nytänkande och en inspiration och denna roll tycks ha blivit allt mer betydelsefull när arbetet i övrigt allt mer har funnit sina former och rutiner. Lokaler och material KomTeks lokaler ligger något avsides ur potentiella elevers synpunkt. Fördelen är närheten till Tullängsskolan, där man köper administrativa tjänster, använder sådant som kopiator och har under projekttiden lånat datorrum och vissa andra resurser. Personalen anser att närheten till Tullängsskolan är värdefull, medan ett antal föräldrar har kommenterat lokalernas läge som ett problem. Huset ligger mellan Tullängsskolan och ett industriområde, vilket gör att det är tämligen avfolkat på kvällarna. En busshållplats finns intill med relativt gles trafik. Men många av föräldrarna väljer att skjutsa sina barn. Till vilken grad KomTeks läge påverkar rekryteringen är svårt att bedöma. De flesta eleverna kommer från centrala staden och områden i närheten. 1 När det gäller snedrekryteringen ur mångfaldsaspekt kan det konstateras att de invandrartäta bostadsområdena är bland de mer perifera från KomTeks geografiska läge betraktat. Men det är svårt att veta huruvida det är läget eller något annat, till exempel problem med informationen eller terminsavgiften, som är orsaken till att relativt få invandrarbarn har hittat till KomTek. KomTek har vid projekttidens slut fyra kursrum, snickeri, målarrum och förråd samt ett rejält personalrum och ett uppehållsrum där barnen kan vistas före och efter en kurs. Lokalerna som uppfattades rymliga i början upplevs nu som för små, trots att man under projekttiden utökat dem med ett kursrum. Hela huset har varit fullt med folk de fyra kvällar i veckan som kurserna pågår. Under hade man till och med två kurser samtidigt i samma lokal. Det har också varit svårt att i kurserna hålla på med byggen som kräver större utrymmen. Att lokalerna ligger i tre plan har också varit svårhanterat. Detta har inneburit att varje gång som en elev behövt utnyttja något av rummen i källaren för att snickra, måla eller löda, måste en av handledarna ha följt med och har därmed helt förlorat helt överblicken av vad de andra gör (bland annat därför har det varit nödvändigt med två handledare), samt att förflyttningarna har tagit tid. Det har varit mycket trafik i trappan, både av KomTekpersonal och eleverna. Och eftersom det inte bara har varit mycket trafik, utan det också bärs saker upp och ner, finns det en säkerhetsaspekt i det hela. 1 Våren 2005 kom ca 5% av eleverna från Ladugårdsängen, det närmaste, lilla bostadsområdet, och 15% från Sörbyängen, också ett näraliggande område. Adolfsberg, ett större bostadsområde på samma sidan stan svarade för 15%, och Almby, som också ligger på rätt sida för 5%. Centrala stan (Söder, Norr, Östanå) svarade för 25%, med tonvikt på söder som ligger närmast KomTek. Lillån, där en av handledarna verkade som tekniklärare inom grundskolan hade 5% av eleverna. Alla övriga bostadsområden (som låg på andra sidan stan från KomTek räknat) samt landsbygdsområdena delade på de återstående 30% med ett fåtal elever från varje område. Runt hälften av eleverna kom alltså från vad som skulle kunna kallas för KomTeks närområde. 18