PM nov 2014 Einar Lyth Tjälvesta (Tjelfvesta, Kielfwesta) säteri i Snavlunda

Transkript

1 PM nov 2014 Einar Lyth Tjälvesta (Tjelfvesta, Kielfwesta) säteri i Snavlunda 1. Tjälvesta by Tjälvesta var före säteribildningen en för socknen medelstor by. Den bestod 1621 av tre medelstora gårdar. De tre skattebönderna hette Nils Joensson, Per Nilsson och Hustru Brita (änka?). Dessutom fanns två inhyses vid namn Daniel Mårtensson och Christopher (utan efternamn). Antalet byinvånare framgår inte. Byn hade år 1621 (efter höstslakt) 5 hästar, 6 oxar, 15 kor, 5 kvigor, 45 getter, 4 svin, 21 får. De två inhyses skattade inte för mark men väl för boskap. Sju år senare fanns i byn 5 hästar, 7 oxar, 12 kor, 4 kvigor, 12 getter, 3 svin och 18 får. Då skattade de tre gårdarna för ett utsäde motsvarande 3, 3 resp 1,5, dvs s:a 7,5 tunnland åker. Detta betyder att de tre gårdarna var av för Snavlunda socken medelstor storlek. Det uppges dock av Mårten Jönsson (se nedan) att byn under torra år gav icke mere än 30 lass hö och ingen säd ty det är örmark [sandjord]. Man kan förmoda att byn hade ca 30 invånare. De allra äldsta handlingarna rörande byn är emellertid från Även då bestod Tjälvesta by av tre hela skattehemman heter bönderna Nils Larsson, unge Nils Jönsson knekt och Nils Sonnesson (Sunesson?). År 1571 kommer en Mårten Jönsson som ägare till alla tre gårdarna efter att de en tid fått beteckningen öde, vilket betyder att de saknade förmåga att betala skatt (en gård är öde från 1569 då knekten stupat). Mårten Jönsson var häradsfogde i Sundbo ( ) bosatt i Tjälvesta. Han gjorde fortsatt karriär genom att 1573 bli fogde i ett större fögderi som även omfattade Östgöta bergslag. Han ställdes emellertid inför rätta 1579 och dömdes till döden men benådades och1592 fick han de tre gårdarna i förläning av hertig Karl. Mårten Jönsson blev sedan fogde och gårdsägare på annat håll (Skenäs Vingåker?). Han flyttade från Tjälvesta och förefaller

2 ha sålt de tre gårdarna som därigenom på nytt fick tre skattebönder som ägare. Om detta är riktigt fanns alltså en ansats till sätesgård i Tjälvesta redan på 1500-talet. 2. Tjälvesta säteri bildas 1636 Nils Nilsson får räntan av de tre gårdarna som lön Nils Nilsson och h h Sara Larsdotter övertar två av gårdarna från Saras mor Brita Eriksdotter (Västgöte?) och köper sin svåger Zacharias Larssons andelar i Tjälvesta by Drottning Kristinas förmyndarregering ger kamrer Nils Nilsson och hans hustru Sara Larsdotter skattefrihet för deras tre egna skattehemman i Tjälvesta - sålunda är dessa hemman, sedermera säteriet, ingen förläning. Däremot är skattefriheten en erkänsla för trogna och hulda tjänster så ock jämväl dem vilka av hans hustru varande för detta vår kammarpiga. Sara ( ) var sålunda kammarjungfru hos den unga drottningen. Nils Nilsson var kamrer i Pommern under trettioåriga kriget och kommissarie i Kammarrevisionen. Nils Nilsson ( ) adlas till Stiernflycht med tillägget till Iglabo (Vårgårda) - en egendom som han verkar ha bytt bort eller sålt. Tjälvesta blir sätesgård Nils Stiernflycht får rå- och rörsfrihet för Rya, Hult och Hälla. Jonstorp, Majtorp och en gård i Breberg skattebefrias såsom liggande inom frihetsmilen. 3. Säteriets vidare öden Vid Nils Nilsson Stierflychts död 1658 tillträder sonen Johan Stiernflycht ( ) Tjälvesta säteri som på 1670-talet omfattar ett stort antal egendomar (54 stycken!) i Snavlunda och Viby. Johan S var gift 1684 med Anna Grund ( ) godkänner häradsrätten rå- och rör för Ry och Byle.

3 1674 Skattefriheten reduceras Säteriet besiktigas av kronan Karl XI:s reduktionskommission fattade beslut om att Tjälvesta skulle indragas till kronan, men Johan Stiernflycht anhåller att till kronan i utbyte få lämna ett dussin mindre gårdar i Ölme och Väse, Värmland. Först vägrar kronan att gå med på detta eftersom Tjälvesta ligger i Lerbäcks bergslag där all skatteuppbörd bör gå till bergsbruket, men vid närmare övervägande låter kronan sig beveka. Johan S ( ) får behålla de tre skattehemmanen (3 mantal) mot att han avhändar sig närmare 6 mantal. (Fråga: varför reduktion? Tjälvestagårdarna hade ej varit kronohemman och var inte förläning?) 1693 Gabriel Thoring upprättar en karta över Tjälvesta säteri Johan Stiernflycht dör och sonen Nils övertar Tjälvesta 1717 Kronan besiktigar Tjälvesta som konstateras vara ett bravt säteri med hänsyn till sina byggnader På en karta över Svinnersta skogs mark är Tjälvesta herrgård avbildad som en envånings byggnad med mycket högt karolinertak och tre skorstenar. På samma karta återges bl. a. anläggningarna vid Björkå och avrättningsplatsen vid stora vägen.!744 Nils Stiernflycht dör på Tjälvesta och Johan Ludvig Stiernflycht ( ) övertar Tjälvesta. Han dör ogift. Ätten utslocknar. 4. Överlåtelsen till Olof Burén 1784 Tjälvesta säljs av de sista Stiernflychtarna [Johan Ludvig Stiernflycht o hans sammanboende syster Anna Lovisa ( ) Stiernflycht g Hans Jacob Skytte ( )] till Skyllbergs bruks nye ägare Olof Burén ( ) att tillträdas av honom först efter deras död. Till dess skall de få 400 rd i årlig

4 pension av Burén. Tjälvesta skall årligen till fast pris leverera 60 stigar (32 skilling per stig à 24 tunnor kol) till bruket. (1792? Bellman besöker (?) i september Stiernflychtfamiljen på Tjälvesta bland dem sina nära umgängesvänner Kempenskölds från Stockholm vilka hade sitt sommarviste på Tjälvesta Skyllbergs brukspatron Olof Burén/Burenstam övertar Tjälvesta. Han hade adlats Tjälvestas senare öden [1805 Johan Fredric Törling tecknar Snavlunda kyrka från Tjälvesta äng (fotokopia i Souvenirs de Tjelfvesta), originalet okänt.] 1821 Olof Burenstams död. Skyllbergs herrgård med Tjälvesta ärvs av sonen ryttmästaren sedermera överstelöjtnanten Johan Daniel Burenstam ( ) [I pommerska kriget adjutant till G.M. Armfelt och senare till Gustav IV Adolf, var som kurir vittne till trekejsarslaget vid Austerlitz.) 1835 Olof Burenstams änka, Carolina Burenstam f. Camitz, dör på Tjälvesta Johan Daniels äldste son, ryttmästare Fritz (Gustaf Fredrik Olof) Burenstam ( ) rymmer till Ryssland och går i tsarens tjänst Överstelöjtnant Johan Burenstam dör. Den äldre sonen Axel Adolf ärver Skyllberg. Tjälvesta ärvs av den yngre sonen ambassadören, kammarherre, fil. dr Carl Burenstam, ministern - ( ). Ministern bor utomlands (Paris, Berlin, Wien, Konstantinopel, Bryssel och Haag) men tillbringar somrarna på Tjälvesta. Han dör ogift.

5 1875 grevinnan Mariana Beata von Rosen, Johan Daniel Burenstams hustru sedan 1810, dör på Tjälvesta Kapten Axel Adolf Burenstam ( ) säljer Skyllbergs bruk som då blir AB är han ledamot av riksdagens 1. kammare Carl Burenstam dör på Tjälvesta Änkefru Olga Englund f 1866 bebor Tjälvesta Tjälvesta var 1950 ålderdomligt och förfallet Författarinnan Berit Spong, gift Malmrot, köper Tjälvesta och tolkar dess historia i sin bok Vägen genom ängarna (1951). Hennes barnbarn Mikael och Fredrik Malmrot innehar och bebor alltjämt Tjälvesta. 6. Om reglerna för säteribildning Ändamålet med säterierna var att ge adeln förmåner som skulle resultera i att landet fick stora och vackra herrgårdar som skulle imponera på utlänningar. Säteriprivilegierna stärkte adeln, såväl godsägaradeln som ämbetsmannaadeln och reglerna kunde lätt missbrukas för att utvidga förmånerna. För att säteriförmåner (ypperligt frälse) skulle kunna åtnjutas krävdes 1) att det tilltänkta beboddes av (del av) adelsfamiljen 2) att adelsmannen där drev egen avel, dvs jordbruk med boskapsskötsel 3) att gården bebyggdes med (tidigare bondgård ombyggdes till) ett ståndsmässigt corps de logis. (Eller att åtminstone sådan byggnation påbörjades med exempelvis en eller två flyglar.) Ett säteri kunde bestå av flera komponenter, vanligen 1) sätesgården = av adelsmannen ägda mantal/hemman som var skattebefriade s k ypperligt frälse befriat från jordeboksränta och mantalsräntan, kronotionde, utskrivning och rusttjänst

6 Sätesgården skulle ha en ladugård, det vill säga ekonomibyggnader för det jordbruk som bedrevs. 2) rå och rörshemman= mantal/hemman som låg inom ursprungsbyns gränser men även mantal/hemman som förvärvats/köpts av adelsmannen och som gränsade till sätesgårdens ägda mark (kärnan) och var ypperligt frälse med samma befrielser som sätesgården 3) mantal/hemman inom frihetsmilen eller fredsmilen vilka från 1569 skulle vara fria från utskrivningar (slopades från ca 1620) och från 1617 befriade från ordinarie skatter och som regel även från skjutsning och gästning (Frihetsmilens längd förefaller ha varit tänjbar.) 4) donationer eller förläningar som gav brukningsrätt, skattebefrielse etc men som måste förnyas/bekräftas av varje ny kung/länsherre och som inte var ägda av adelsmannen utan alltjämt var kronojord. (Ex på marginalanteckningar i jordeboken : fritt efter Norrköpings beslut, under frälse) 5) övriga mantal som ägdes av sätesrättsinnehavaren men som låg utom frihetsmilen. Det stod säteriinnehavaren fritt att omvandla den skatt som staten tidigare fått till dagsverken vid säteriet. Även de bönder som alltjämt var självägande skattebönder blev bl a därigenom beroende av adelsmannen på det säteri till vilket deras skatt (ränta) gick. På ovanstående vis uppstod och vidareutvecklades ett stort antal godskomplex som i Sverige bestod fram till den stora reduktionen 1680, vilken finns att utläsa ur Reduktionsjordeboken 1682:2 och i dess uppföljare Generaljordeboken på Riksarkivet. Säterier som i mer eller mindre stympad form överlevde reduktionen bestod som regel fram till slutet av 1700-talet då de i ökande utsträckning började övertas av ofrälse. Än i dag kallas

7 förutvarande säterier ofta så av statusskäl. Nov 2014 Einar Lyth