FORSTSTYRELSENS BESLUT Nr 1616/2013/

Transkript

1 FORSTSTYRELSENS BESLUT Nr 1616/2013/ Angående områdesvisa kvoter för jakt inom samernas hembygdsområde i Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner samt Lapplands renbeteslags område i Sodankylä kommun Givet i Ilmajoki Beslut Forststyrelsen har fastställt följande områdesvisa kvoter för jakt inom statens mark- och vattenområden som är i Forststyrelsens besittning. Detta beslut upphäver det tidigare beslutet nr 1874/540/2010. De fastställda kvoterna ska iakttas vid beviljande av tillstånd och annat meddelande av jakträtt. Tillståndskvoterna för jakt på småvilt i Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner samt inom Lapplands renbeteslags område i Sodankylä kommun under tiden : Sodankylä (Lapplands renbeteslag) Före och efter hönsfågelsäsongen är högst 130 tillstånd/dygn i kraft samtidigt. Under hönsfågeljakten är högst 70 tillstånd/dygn i kraft samtidigt för hönsfågel och högst 60 tillstånd/dygn för småvilt, där rätten att jaga hönsfågel inte ingår. Maximalt är i genomsnitt 0,6 tillstånd per dygn/1 000 ha i kraft samtidigt. Enontekis, Enare och Utsjoki Under jakten på hönsfågel är jakttrycket högst 1 jaktdygn/km 2. Vid ett starkt hönsfågelbestånd kan jakttrycket dock vara högst 1,5 jaktdygn/km 2 med beaktande av att det genomsnittliga antalet jägare per dag under en 10 dagar lång period inte får överstiga gränsvärdet 1 jägare/1 500 ha. Vid ett svagt hönsfågelbestånd kan jakttrycket vara högst 0,5 jaktdygn/km 2. Utöver de nämnda regionala kvoterna kan man under hönsfågeljaktsäsongen sälja jakttillstånd för annat småvilt för högst 20 % av den fastställda områdesvisa tillståndskvoten. Före och efter hönsfågelsäsongen kan det högsta antalet tillstånd som är i kraft samtidigt vara: 190 tillstånd/dygn i Enontekis 420 tillstånd/dygn i Enare 230 tillstånd/dygn i Utsjoki

2 I hela området: Innan den årliga tillståndskvoten dimensioneras och beslutet om de viltarter som kan jagas med jakttillstånd fattas ska områdets viltvårdsföreningar och Finlands viltcentral höras. Jakt på älg och björn Områdeslicenserna för området som omfattas av 8 i jaktlagen avgörs utifrån lokala förhållanden, säkerhetssynpunkter och genom överläggningar med de lokala viltvårdsföreningarna. Om det inom samma licensområde jagar fler än ett lag ska det som regel finnas minst hektar/jägare i området. För att möjliggöra ändamålsenliga jaktarrangemang kan ett lägre minimivärde användas vid behov. För att bevilja flera områdeslicenser för älg för samma område ska det finnas minst ha jaktareal/jaktlag. Den högsta kvoten för jakt på björn är 1 tillstånd/1 500 ha. Motiveringar Forststyrelsen erbjuder jaktmöjligheter på statens marker. Om tillstånden inte räcker för alla, ges medborgare som inte annars har skäliga möjligheter till jakt företräde (45 och 46 i jaktlagen). Dessa möjligheter ska dock fördelas så att rättigheterna för utövande av samekultur beaktas (sametingslagen, lagen om Forststyrelsen) och att den fria jakträtt på statens marker för kommunmedlemmar som avses i 8 i jaktlagen har beaktats som specialvillkor. Jakt och i synnerhet snarfångst av ripa hör också till samernas traditionella kultur. Syftet med detta beslut är att kvotera jakten så att den är ekologiskt och socialt hållbar och att nämnda specialrättigheter tryggas. Den till samekulturen knutna renskötseln beaktas i samband med planeringen av tillståndsjakten och i direktiven som områdesvisa kvantitativa begränsningar eller som inskrivna villkor i tillstånden. Detta kvotbeslut är i kraft tre jaktsäsonger och löper ut den 31 juli Tre år bedöms vara en period av sådan längd att det inte under den hinner ske sådana förändringar i samhället som kan påverka principerna för kvoteringen. Vid beredningen av detta beslut har sametinget hörts den 11 april 2013 (9 i sametingslagen). Under kvotens giltighetstid ska det årligen efter att jakten avslutats ordnas ett särskilt möte med sametinget där genomförandet av jakten inom samernas hembygdsområde behandlas och sådana centrala frågor diskuteras som sametinget anser vara viktiga i myndigheternas årliga områdesvisa planering av jakten. För planeringen av den praktiska jakten ordnar Forststyrelsen dessutom årliga regionala överläggningar med intressegrupper i Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner samt för Lapplands renbeteslags del i Sodankylä kommun. Inbjudna är bland annat sametinget, jaktvårdsföreningarna, renbeteslagen i regionen samt övriga viktiga företrädare för regionens intressegrupper. I enlighet med ändringen av viltförvaltningslagen 2011 övergick ansvaret för jaktförbud som utfärdas med stöd av 38 i jaktlagen från viltvårdsföreningarna till jord- och skogsbruksministeriet. Om något viltdjursbestånd är i fara kan jakt

3 på ifrågavarande art förbjudas på förslag av Finlands viltcentral genom förordning av jord- och skogsbruksministeriet för en viss tid inom artens förekomstområde eller i en del av det. Dessa begränsningar eller förbud berör alla jägare. Utifrån utkastet till förvaltningsplan för Finlands skogshönsfågelstammar kan jaktbegränsningar och -förbud vid behov upprättas under slutet av den nuvarande jaktsäsongen ( , för ripa ) från oktober framåt. Längre jaktförbud (1 3 år) tillämpas enligt planen främst på tjäder i landets sydligaste delar (Jord- och skogsbruksministeriet 2012). Hönsfågelstammarna Uppföljningen av hönsfågelstammarna i Finland sker huvudsakligen med hjälp av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets (VFFI) vilttriangelinventeringar. För att komplettera triangelinventeringarna utvecklades 2008 en ny metod för uppföljning av ripbestånden i Övre Lappland, en linjeräkning med hjälp av stående fågelhundar, som baseras på ett observationsmaterial som samlas in årligen från cirka 150 linjeräkningar och över 580 km observationssträckor. Motsvarande metod används i Norge och Sverige där den konstaterats vara mycket lämplig för uppföljning av ripstammen i fjällområdena. Utifrån resultaten från både linjeräkningarna med stående fågelhundar och triangelinventeringarna var hönsfågelstammarna 2009 och 2010 svaga i Övre Lappland. Jaktvårdsföreningen begränsade genom sina beslut jakttiderna för hönsfåglar. Missväxtåren följdes av en mycket kraftig tillväxt av stammarna fram till säsongen 2011 som karakteriserades av stora kullar. De täta lämmel- och sorkbestånden kan i viss mån ha bidragit till ökningen av hönsfågelstammen när rovdjuren har koncentrerat sig på att jaga gnagare. Jakttiderna har inte begränsats. Hönsfågelstammarna började minska Den rikliga stammen på fullvuxna fåglar upprätthöll dock den genomsnittliga sammanlagda tätheten. Ministeriet förbjöd ripjakten under oktober 2012 i landskapen Kajanaland, Norra Österbotten och Lappland med undantag av Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner., där jakttiden förkortades för tjäder, orre och ripa till tiden Tryggande av jaktens ekologiska och sociala hållbarhet I detta kvotbeslut används jakttrycket som grund för dimensioneringen av jakten på ripa i fjällområdet. Jakttryckets gränsvärde för hållbarhet uppskattas vara tre (3) jaktdygn/km 2. Gränsvärdet grundar sig på forskningsresultat (Willebrand & Hörnell 2001, Hörnell-Willebrand 2005) och har använts i regleringen av ripjakt på de svenska statsmarkerna sedan Nämnda undersökningar har visat att jakttryckets begränsning till tre jaktdygn per kvadratkilometer håller ripans jaktdödlighet på en ekologiskt hållbar nivå på under 30 % per år. Jaktuttaget på ripa i Övre Lappland har under de senaste decennierna för det mesta hållits under denna nivå, på högst cirka 20 %. Undantag har varit goda ripår då jakt med snara vanligtvis ökar avsevärt och den totala ripfångstens andel av den beräknade stammen närmar sig gränsvärdet för hållbarhet (30 %) (Kangas et al och Niemi et al. 2009).

4 När jaktfångsten korreleras med den areal som lämpar sig som en hönsfågelarts livsmiljö får man den bästa uppfattningen om jaktens ekologiska hållaberhet i Övre Lappland. Uppskattat på detta sätt har jaktuttaget i området på den beräknade stammen varierat under svaga och starka fågelår mellan 6 och 8 %. Motsvarande variation inom Mellersta Lappland är 5 9 %. I de södra delarna av Enare förekommer också orre och järpe. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets fångststatistik och jaktutredningar har jaktuttaget på dem varit i genomsnitt rätt litet (Kangas et al och Niemi et al. 2009). Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets fångststatistik varierade den sammanlagda ripfångsten i Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner mellan och individ åren (Paasivaara & Helle 2012). Det är skäl att observera att Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet använder kalenderår som statistikföringsperiod, varför ripfångsten i januari, februari och mars registreras som följande års fångst. Den sammanlagda fångsten för de övriga hönsfåglarna varierade mellan och individ åren (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2013). Den årliga hönsfågelfångsten beror på fågeltätheten. Vid ett svagt bestånd minskar jakten med snara liksom den fångst som jägare med skjutvapen får. Den traditionella fångsten av ripa med snara som kommunmedlemmarna bedriver utgör ca 50 % av fångsten (Korhonen 2004). Kommunmedlemmarnas totala andel av ripfångsten är ca 80 % och de kommunboende jägarnas andel av det totala antalet dygn som använts för aktiv jakt (med skjutvapen) är ca 60 % (Niemi et al. 2009). För att trygga de kommunboende jägarnas andel begränsas antalet tillstånd som årligen säljs till 0,5 1,5 jaktdygn/km 2. Genom denna åtgärd överstiger inte den sammanlagda fångsten för kommunmedlemmarna och tillståndsjägarna gränsvärdet för hållbart uttag (30 % för ripa). I kvotbeslutet begränsas även kommunmedlemmarnas och tillståndsjägarnas sammanlagda antal jägare till ett medeltal på 1 jägare/1 500 ha. Detta gränsvärde grundar sig på tidigare studier om antalet dygn som kommunmedlemmarna använder för jakt på småvilt (t.ex. Kangas 2006, Niemi et al. 2009) samt på erfarenheter från tidigare år och på respons från intressegrupperna om antalet jägare inom licensområdena. Målet med att begränsa antalet jägare som jagar samtidigt är att hindra alltför intensiv jakt i vissa områden och att beakta renskötseln i hela området. I detta kvotbeslut har de genomsnittliga kvoterna för jakt på småvilt fastställts för jaktåren Med småvilttillstånd får jagas hönsfågel, hare, sjöfågel och små rovdjur. I kvotbeslutet finns ett åläggande om att höra områdets viltvårdsföreningar innan beslut om det slutliga antalet tillstånd och de skogsfågelarter som får jagas med småviltstillstånd fattas. Säkrande av kvotbeslutets hållbarhet Försäljningen av tillstånd enligt detta kvotbeslut genomförs årligen i två etapper. En del av kvoten släpps till försäljning i början av juni och en del sparas till den andra försäljningsperioden i slutet av augusti. Genom detta förfarande kan man beakta resultaten från vilttriangel- och linjeräkningarna i juli-augusti och anpassa

5 dem till försäljningen av tillstånd som är en väsentlig del av tryggandet av hållbarheten. Fördelningen av kvoterna mellan den första och andra försäljningsetappen kan variera regionalt och styrs inte genom detta beslut, eftersom dessa arrangemang inte ifrågasätter kommunmedlemmarnas rättigheter eller jaktens ekologiska eller sociala hållbarhet. Man försöker årligen avpassa augusti månads försäljningsperiod så att jord- och skogsbruksministeriets eventuella jaktbegränsningar och -förbud kan tas i beaktande vid tillståndsförsäljningen. Om tillstånd har sålts under sommarens försäljningsperiod för en sådan tid och sådant område där jakt på skogshönsfågel förbjuds genom förordning, dras tillstånden in och pengarna som betalats för dem återbetalas. Forststyrelsen har flera decenniers erfarenhet av dimensioneringen av jakten på statens marker. Planerarna svarar för den årliga dimensioneringen inom ramen för kvotbeslutet. Arbetet genomförs med ett planeringssystem. Tillståndsplaneringen är områdesvis och i dimensioneringen beaktas utöver variationen i hönsfågelstammarna också skogarnas struktur och lämplighet för jakt i området, dess övriga användning (bl.a. för turism och rekreation), utövandet av naturnäringar och renskötsel och annan markanvändning. De regionala kvoterna definieras skilt för varje viltvårdsförening. Kvoteringen som gäller Lapplands renbeteslag i detta beslut avviker från de övriga områdena. Lokka och Porttipahta dammar ligger inom området, vilket innebär att jakten på sjöfågel är allmän. Därför har också antalet tillståndsjägare i området före hönsfågelsäsongens början kvoterats då jakten på sjöfågel i praktiken bedrivs. Fastställandet av kvoten för Lapplands renbeteslags område (antalet tillstånd i kraft samtidigt per dygn) grundar sig på undersökningsdata om hurudant jakttryck jägarna i genomsnitt orsakar och vilka dess ekologiska och sociala verkningar är. Här har tillämpats resultat av tidigare undersökningar (t.ex. Kangas 2006, Niemi et al. 2009) och kvoteringen motsvarar det förfarande som tillämpas inom statens områden i övriga delar av Finland. Vid planeringen och dimensioneringen av jakten beaktas även den sociala hållbarheten. Med detta avses frågan om hur många jägare det går att placera i ett område utan att de stör varandra eller andra som rör sig i naturen. Denna dimensionering grundar sig på respons som erhållits under årens lopp om jakt som bedrivits vid olika tätheter. Dimensioneringen av den sociala hållbarheten är sålunda empirisk och utförs områdesvis. Beaktandet av renskötseln, som är en väsentlig del av samekulturen, vid planeringen av dimensioneringen av tillståndsjakten är en central fråga vid bedömningen av den sociala hållbarheten. Vid de överläggningar som föregick beredningen av kvotbeslutet har man speciellt skärskådat problemen mellan tillståndsjakten och renskötseln. Detta har beaktats vid styrningen av jaktkunder där även företrädare för renbeteslagen själva deltar. Man försöker även ta de frågor som sametinget framfört i beaktande vid planeringen av hur jakten genomförs i praktiken.

6 Målet med dimensioneringen av älgjakten som gjorts i kvoteringsbeslutet är att förhindra att det finns för många överlappande tillstånd i området. Ett för stort antal jägare inom ett jakttillståndsområde kan vara en säkerhetsrisk. Den fastställda kvoten på ha statlig mark/jägare är ett kalkylmässigt minimum som man kan avvika från om de praktiska jaktarrangemangen så kräver. En dylik situation kan uppkomma till exempel då jaktlagen som jagar på statens marker också har tillträde till anslutande privata områden. I detta fall fördelar sig jägarantalet på ett större område. Regleringen av uttaget på älgstammen sker genom jaktlicenser som beviljas av Finlands viltcentral. Källor: Hörnell-Willebrand M. 2005: Temporal and spatial dynamics of Willow grouse (Lagopus lagopus). Acta Universitatis Acriculturae Sueciae 2005: 53 (Doctoral thesis). Kangas, L Metsäkanalintujen metsästys Pohjois-Suomessa. Metsästyskuolleisuus, metsästyksen valikoivuus ja kestävyys. Kala- ja riistaraportteja nro 378, Riistan- ja kalantutkimus. Korhonen, P Pienriistan metsästys Pohjois-Suomessa vuonna Kalaja riistaraportteja nro 326, Riistan- ja kalantutkimus. Jord- och skogsbruksministeriet 2012: Suomen metsäkanalintukantojen hoitosuunnitelma. Luonnos Niemi, M., Nylander, E. & Korhonen P Pienriistan metsästys Pohjois- Suomessa vuonna Riista- ja kalatalous Selvityksiä 20/ s. Paasivaara, A. & Helle, P. 2012: Ylä-Lapin riekot vuonna Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet: Jakt (e-publikationverkkojulkaisu). Finlands officiella statistik (FOS). [refererad: ]. Tillgänglig (på finska): Willebrand, T. & Hörnell, M. 2001: Understanding the effects of harvesting willow ptarmigan Lagopus lagopus in Sweden. Wildlife Biology 7: Lagrum Lagen om Forststyrelsen (1378/2004) 9 Jaktlagen (615/1993) 6, 8 och 20 Sametingslagen (974/1995) 9

7 Ändringssökande Verkställighet av beslutet Delgivning av beslut Den som är missnöjd med detta beslut kan söka ändring genom besvär hos Rovaniemi förvaltningsdomstol så som därom föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996). Besvärsanvisning bifogas. Detta beslut kan verkställas även om det överklagas. Myndighet hos vilken ändring söks kan dock förbjuda verkställigheten av beslutet. Delgivning av detta beslut sker genom offentlig delgivning. Beslutet hålls framlagt till och med den 1 juni 2013 på Forststyrelsens enhet i Uleåborg, Veteraaninkatu 5, Uleåborg. Framläggningen av handlingen kungörs i Officiella tidningen samt därtill i följande tidningar: Lapin Kansa, Kaleva, Pohjolan Sanomat, Kainuun Sanomat, Maaseudun Tulevaisuus och Hufvudstadsbladet Vildmarkschef Jukka Bisi Föredragande Mikko Rautiainen