Uppdrag att övervaka effekterna av upplåtelsesystemet för småviltjakt på statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen

Transkript

1 Uppdrag att övervaka effekterna av upplåtelsesystemet för småviltjakt på statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen Regeringsbeslut Jo2007/473, 1350, 1353

2

3 Uppdrag att övervaka effekterna av upplåtelsesystemet för småviltjakt på statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen Regeringsbeslut Jo2007/473, 1350, 1353 Denna rapport är en redovisning av regeringsuppdraget att övervaka effekterna av upplåtelsesystemet för småviltjakt på statens mark ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen med anledning av ändringen i 3 rennäringsförordningen (1993:384). Jordbruksverket har utarbetat rapporten i samråd med Naturvårdsverket, Sametinget, Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt efter samråd med Svenska Jägarförbundet och Svenska Samernas Riksförbund. Landsbygdsavdelningen Författare Lennart Gert Svante Nilsson

4

5 Sammanfattning Länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län får enligt rennäringsförordningen (1993:384) upplåta småviltjakt på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen. Den 1 juli år 2007 ändrade regeringen reglerna i 3 rennäringsförordningen avseende denna jakt. Ändringen innebar att utländska medborgare gavs utökade möjligheter att delta i jakten på dessa områden. Jordbruksverket fick med anledning av ändringen i förordningen i uppdrag av regeringen att följa hur denna ändring påverkar småviltstammarna, rennäringen, naturmiljön och den svenska jakttraditionen. Verket ska vidare, enligt uppdraget, vid behov vidta de ändringar som är erforderliga eller föreslå sådana. Verket har tidigare avlämnat en delrapport. Nu föreliggande rapport utgör verkets slutrapport. I uppdraget ingick att Jordbruksverket under olika former skulle samråda med Naturvårdsverket, Sametinget, länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska Jägarförbundet och Svenska Samernas Riksförbund (SSR). I rapporten har Jordbruksverket hållit sig till det av regeringen givna uppdraget. Frågor som legat vid sidan om regeringens uppdrag har därför inte tagits upp i rapporten. I slutremissen med samrådsorganen har Jägarförbundet och SSR återigen påtalat att inga intervjuer har skett med jägare och renägare. Jordbruksverket har här istället kontaktat branschorganisationerna, i likhet med vad som sker i andra sammanhang när synpunkter från de som berörs av en åtgärd önskas. Detta är också i enlighet med regeringens uppdrag till verket. Beträffande renägarna så möter länsstyrelserna dessutom regelbundet företrädare för samebyarna i olika sammanhang och i dessa möten så är småviltjakten en fråga som i stort sätt alltid diskuteras. Även företrädare för jägarna deltar i vissa möten. Synpunkter som då erhålls påverkar löpande länsstyrelsernas administrativa system och informationen om småviltjakten. Sammanfattningsvis kan med utgångspunkt från resonemangen och redovisningen av data i denna rapport konstateras att några iakttagbara negativa effekter av ändringen av 3 rennäringsförordningen vad gäller de tre i uppdraget ställda frågorna som rör småviltstammarna, rennäringen och naturmiljön inte har kunnat beläggas. Detta konstaterande görs dock mot bakgrund av den kunskap om utvecklingen som för närvarande finns tillgänglig. Det kan också konstateras att det inom ett antal olika områden föreligger ett behov av ökad kunskap för att med en större säkerhet kunna belysa utvecklingen och därmed också kunna överväga eventuellt befogade åtgärder. Det finns även indikationer på att den ökade jaktintensiteten, som bedöms ha uppkommit som en följd av de aktuella förändringarna, kan ha medfört ökade skador på mark och vegetation. Vidare har Länsstyrelsernas administrativa system för småviltjakten enligt vår bedömning visat sig kunna hantera nu kända effekter av förändringen i 3 så att ett ökat jakttryck inte tillåts slå igenom och därmed påverka småviltstammarna, rennäringen eller naturmiljön. Beträffande den svenska jakttraditionen har Jordbruksverket funnit att begreppet saknar en allmänt erkänd definition. Vidare anser verket att begreppet tillgänglighet måste vara

6 en grundläggande egenskap i bedömningen av om denna jakttradition har påverkats av ändringen i 3 förordningen. Intresset för ripjakten, det viktigaste viltet för småviltjakten, är störst de två första veckorna av densamma och avtar sedan markant. Härigenom blir tillgängligheten enligt verkets bedömning påverkad i negativ riktning under de första veckorna av jakten genom ett ökat jakttryck. Genom hänsynstagande till behovet av en långsiktigt uthållig förvaltning av småviltstammarna tillåts dock ej jakttrycket att nå nivåer som bedöms kunna äventyra en sådan förvaltning. I Jämtlands län har länsstyrelsen fått införa kvotering genom lottning i de mest efterfrågande områdena vilket har medfört att den svenska jakttraditionen har påverkats. Jordbruksverket har inte funnit några, med hänsyn till i rapporten redovisade restriktioner, genomförbara åtgärder som skulle kunna medföra att den svenska jakttraditionen inte skulle komma att påverkas i början av jakten i den utsträckning som nu är fallet. Dessa restriktioner är framför allt den grundliga utredning före ändringen i 3 rennäringsförordningen som visade att några EU-rättsliga förutsättningar för att kunna behålla en positiv särbehandling av svenska medborgare inte föreligger. Krav från olika intresseorganisationer om att på nytt införa ett krav på att utländska jägare ska jaga med en jaktguide eller en svensk jägare som gäst är därför inte längre en möjlig åtgärd för att reglera jakten. Jordbruksverket föreslår därför inga förändringar av de regler och i de system som reglerar småviltjakten på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen.

7

8

9 Innehåll 1 Uppdraget Inledning Syfte, avgränsning och disposition Delrapporten Länsstyrelsernas administrativa system för upplåtelser av småviltjakt Allmänt Olika former av jakttillstånd Jakttryckets reglering Påverkan på småviltstammarna Inledning Inventering av ripa Allmänt Inventeringsmetod Inventeringsresultat Statistik jaktdagar Antal jaktdagar totalt fördelade på län Analys Slutsatser Antal jaktdagar i Jämtlands län Analys Slutsatser Avskjutningsstatistik Analys Slutsatser Samlad analys

10 6.6 Slutsatser Påverkan på rennäringen Inledning Statistik Analys Slutsatser Påverkan på naturmiljön Inledning Analys Slutsatser Påverkan på den svenska jakttraditionen Inledning Statistik Antal jaktdagar fördelade på län och efter nationalitet och totalt Analys Slutsatser Antal jaktdagar i Jämtlands län fördelade efter nationalitet Analys och slutsatser Aktiverade jaktdagar vecka 1 och 2 av jakten fördelade efter nationalitet Analys och slutsatser Procentuell fördelning av aktiverade jaktdagar vecka 1 och 2 av jakten fördelade efter nationalitet Analys Slutsatser Typ av aktiverade jaktkort vecka 1 av jakten Analys Slutsatser... 32

11 9.3 Avskjutning Analys Kvoteringen av jakten i Jämtlands län Kvotering jaktsäsongen 2012/ Kvotering av jakten i jaktområden i Mittådalens sameby Analys Samlad analys Slutsatser Sammantagen bedömning och slutsats Behov av förändringar i regelverken/ systemen för upplåtelser av småviltjakt Bilagor Regeringens uppdrag Jordbruksverkets följeskrivelse till delrapporten Jordbruksverkets delrapport Skrivelse från Jägarförbundet Norrbotten

12

13 1 Uppdraget I regeringsbeslut den 19 april 2007 uppdrog regeringen åt Statens jordbruksverk att i samråd med Naturvårdsverket, Sametinget, Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt efter samråd med Svenska jägarförbundet och Svenska Samernas Riksförbund följa hur ändringen av 3 rennäringsförordningen (1993:384) av den 22 mars 2007 påverkar småviltsstammarna, rennäringen, naturmiljön och den svenska jakttraditionen. Vidare skulle Jordbruksverket enligt uppdraget vid behov också vidta de ändringar som är erforderliga eller föreslå sådana. En delredovisning av uppdraget skulle lämnas senast den 1 april Någon tid för ytterligare rapportering angavs inte i uppdraget. Regeringens uppdrag biläggs. Under vintern 2011/2012 har Jordbruksverket åter prövat frågan om det nu finns underlag för att utarbeta en slutrapport. Tillsammans med Naturvårdverket, Sametinget samt berörda länsstyrelser har Jordbruksverket i samband därmed beslutat att utarbeta nu föreliggande slutrapport. Rapporten har utarbetats i samarbete med i uppdraget angivna myndigheter och efter samråd med angivna organisationer. 2 Inledning Länsstyrelserna har enligt 3 rennäringsförordningen (1993:384) uppdraget att upplåta rätt till småviltjakt samt handredskapsfiske på statens mark ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län samt på renbetesfjällen i Jämtlands län. Detta under förutsättning att upplåtelsen inte innebär olägenhet av betydelse för rennäringen, något hinder inte möter enligt bestämmelserna i 32 rennäringslagen (1971:437) eller inverkar menligt på miljön, turismen eller andra intressen. Enligt 32 rennäringslagen får på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län som står under statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen i Jämtlands län, upplåtas nyttjanderätt endast om upplåtelsen kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln. Avser upplåtelsen rätt till jakt eller fiske, krävs dessutom att upplåtelsen är förenlig med god viltvård eller fiskevård och kan ske utan besvärande intrång i rätten till jakt och fiske för medlem i sameby på byns marker inom ovan angivna områden. I rennäringsförordningen fanns från år 1997 en regel innebärande att rätt till småviltjakt omfattade den som var bosatt i Sverige. Utländska jägare kunde också jaga i Sverige genom att olika möjligheter tillskapades härför, t.ex. genom att anlita en s.k. jaktguide. Denna begränsning, av vem som hade rätt att jaga, ifrågasattes mot bakgrund av de åtaganden som Sverige iklätt sig som medlem i Europeiska unionen och regeringen fann att den inte längre var tillåtlig. Regeringen beslutade därför, den 22 mars 2007 att ta bort regeln i 3 rennäringsförordningen om att vara bosatt i Sverige. Denna ändring gäller från den 1 juli Jordbruksverket beslutade den 21 juni 2007, med anledning av regeringens beslut, att ändra 2 och upphäva 3 i Jordbruksverkets föreskrifter 5

14 (SJVFS 1993:95) om upplåtelser av rätt till småviltjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Dessa ändringar i rätten till jakt i 3 rennäringsförordningen och Jordbruksverkets föreskrift gäller från den 1 juli Genom dessa förändringar i regelverken togs t.ex. krav på jaktguide för utländska jägare bort. Detta har medfört att det blivit enklare för dessa jägare att jaga samtidigt som det också blivit mindre kostsamt. Småviltsjaktens bedrivande i fjällen avseende de i uppdraget ställda frågorna om förvaltning av viltresursen, påverkan på renskötseln och naturmiljön har även en koppling till miljömålsarbetet och då främst miljökvalitetsmålet En Storslagen Fjällmiljö. Dessa målsättningar ger generellt miljöarbetet och miljöpolitiken en tydlig riktning och är en viktig del av arbetet för att uppnå en hållbar utveckling inom landets fjällområden. För att nå dessa mål krävs en fortsatt ambitiös miljöpolitik i Sverige, inom EU och i internationella sammanhang. 3 Syfte, avgränsning och disposition Syftet vid utarbetandet av denna rapport har enbart varit att försöka besvara de i regeringens uppdrag angivna frågeställningarna. Synpunkter och frågor rörande exempelvis lämpligheten av den företagna ändringen av 3 rennäringsförordningen som framförts från främst olika intresseorganisationer har således fallit utanför syftet för rapporten. Denna vår rapport är således ingen förutsättningslös utredning av småviltjakten ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen där olika intressens önskemål har kunnat behandlas. I sammanhanget bör också pekas på att regeringens utredningsuppdrag avser effekterna av den år 2007 genomförda ändringen i 3 rennäringsförordningen. De effekter på rennäringen som härrör från införandet av den fria småviltjakten ingår således inte i uppdraget. En ytterligare avgränsning som följer av regeringens uppdrag är att om inga eller endast obetydliga effekter kan avläsas som följd av ändringen av 3 rennäringsförordningen vad gäller de i uppdraget angivna frågeställningarna så finns ej förutsättningar för att kunna föreslå eller vidta några åtgärder i anledning av rapporten. I rapporten används begreppen svenska respektive utländska jägare. Denna användning grundar sig på de uppgifter som registrerats i länsstyrelsernas administrativa system. På vissa ställen bryts begreppet utländska jägare vidare ned i nordiska och icke nordiska jägare. Denna uppdelning avviker således något från den uppdelning som gjordes i den tidigare lydelsen i 3 rennäringsförordningen som talade om jägare bosatta i Sverige. Utländska jägare bosatta i Sverige och som köpt nyttjanderätt till jakt torde uppgå till ett mycket begränsat antal. Dispositionen av rapporten följer i stort regeringens uppdrag och innehåller statistik, huvudsakligen från länsstyrelsernas administrativa system, analyser och slutsatser som kan dras av statistikredovisningen. 6

15 4 Delrapporten Jordbruksverket avgav i enlighet med regeringens uppdrag en delrapport den 31 mars 2008 till regeringen. Delrapporten biläggs. Sammanfattningsvis konstaterades i denna delrapport att det inte har varit möjligt att dra några säkra slutsatser om hur ändringen av 3 rennäringsförordningen har påverkat småviltstammarna, rennäringen, naturmiljön och den svenska jakttraditionen (här definierad som svenska jägares tillgång på småviltsjakt mätt som andel utländska jägare). Detta inte minst med hänsyn till den korta tid som hade förflutit efter genomförandet av ändringen av den nämnda paragrafen. Med hänsyn till att inga säkra slutsatser kunde dras förelåg inte heller förutsättningar för Jordbruksverket att i enlighet med uppdraget föreslå eller vidta åtgärder med anledning av effekterna av denna ändring. Svenska Samernas Riksförbund och Svenska Jägarförbundet hade tagit del av ett utkast till delrapporten och avgivit yttranden över förslaget till delrapport. Svenska Samernas Riksförbund framhöll i huvudsak att förbundet och Jägarförbundet har möjlighet att ta fram material som kan användas för en utvärdering av systemförändringarna och att utvärderingar bör ske löpande. Svenska Jägarförbundet anser att det av Jordbruksverket presenterade materialet är ofullständigt samt att verket inte har redovisat exempelvis polisanmälningar, polisingripanden och den enkätundersökning som gjorts av och presenterats på länsstyrelsernas hemsidor. Vidare ansåg förbundet att verket förändrat frågeställningar i uppdraget. Denna uppfattning från förbundets sida torde främst gälla frågeställningar kring begreppet den svenska jakttraditionen. Bl.a. ansåg förbundet att det mot bakgrund av innehållet i 1864 års jaktstadga borde ha undersökts hur de svenska jägarna har uppfattat regeringens beslut att ändra 3 rennäringsförordningen. 5 Länsstyrelsernas administrativa system för upplåtelser av småviltjakt Länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län har uppdraget att upplåta småviltjakt ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen, att tillse att upplåtelsen är förenlig med god viltvård samt att den kan ske utan besvärande intrång i rätten till jakt för medlem i sameby. Information om småviltjakt återfinns främst på den för Länsstyrelserna i fjällen, gemensamma webbportalen och på länsstyrelsernas i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län respektive hemsidor. Nedan lämnas en redovisning över det för de berörda länsstyrelserna gemensamma systemet för upplåtelser av småviltjakten. Detta system redovisas då det utgör en viktig förutsättning för dels långsiktigt uthållig förvaltning av småviltbestånden, dels inhäm- 7

16 tande av främst sifferunderlag för utvecklingen av länsstyrelsernas upplåtelser för småviltjakt. 5.1 Allmänt Länsstyrelserna beslutar med stöd av 32 rennäringslagen (1971:473) att upplåtelser på statens mark ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län och på renbetesfjällen i Jämtlands län ska bedrivas på ett sådant sätt att följande mål uppnås: För att de tillgängliga biotoperna inte ska överutnyttjas regleras jakttrycket så att möjligheterna till en hållbar jakt säkerställs Hänsyn ska tas till rennäringens behov, jägarnas tillgång till bra jaktmarker för en god jaktupplevelse samt de regionala behoven av att möjliggöra en hållbar jaktturism Möjligheter att erbjuda god jakt på likartade villkor mellan länen ska säkras Den administrativa hanteringen förenklas och enhetligheten i systemet ökas I systemet ingår följande delar: Databaserat system för reglering av jakten (aktivering av jaktdagar, reglering av jakttryck, rapportering av jakt m.m.) på länsstyrelsernas hemsidor I Jämtlands län finns härutöver ett system med lottning av jakt i tre av samebyarna Inventering av ripsbeståndens storlek och storleken på reproduktionen Information på berörda läns hemsidor Återförsäljare av jakttillstånd Indelning i jaktområden Avlysning av jaktområden Tillsyn och kontroll Systemet justeras och förbättras fortlöpande genom de erfarenheter som erhålls och de synpunkter som lämnas av berörda intressenter, företrädare för rennäringen, kommuner, näringsidkare, kortåterförsäljare och jägare. Det webbdatabaserade systemet ger länsstyrelserna möjligheter att på ett enkelt och överskådligt sätt ta fram statistik, en möjlighet som inte fanns innan detta system infördes. Detta system används sedan år 2007 av de tre berörda länsstyrelserna. 5.2 Olika former av jakttillstånd För att få jaga småvilt krävs ett jakttillstånd. Följande typer av jakttillstånd finns: - Dygnstillstånd. Jakttillståndet gäller inom för tillståndet angiven kommun. Kortköp medges för högst fem dygn per inköpstillfälle och kan köpas tidigast 5 dygn före det att jakttillståndet aktiveras. Vid inköpstillfället ska jägaren ange inom vilka jaktområden jakten ska bedrivas respektive dygn. 8

17 - Kommunårstillstånd. Jakttillståndet gäller för personer som är stadigvarande bosatta inom vissa kommuner (fjällkommuner) och jakttillståndet gäller endast i denna kommun. - Länsårstillstånd. Jakttillståndet gäller för personer som är stadigvarande bosatta inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län och endast i det län jägaren är bosatt. Länsårskorten gäller till skillnad från kommunårskorten inte kvoterade områden under kvoteringstiden 25 augusti till och med den 30 september. Dygnstillstånden aktiveras vid köptillfället av återförsäljaren. Årstillstånden för kommun och län aktiveras på en särskild sajt på datanätet innan jakten börjar. Jägaren ska vid aktiveringen ange jaktområde för jakten och antal och vilka dagar jakten ska bedrivas. Vid aktiveringen erhåller jägaren information om avlysningar av jaktområden, om förekomst av småviltjägare i området samt om älgjakt eventuellt pågår i det aktuella området. 5.3 Jakttryckets reglering För att uppnå de med förvaltningen av jakten angivna målen så regleras jakttrycket på statens mark i fjällen, förutom genom de allmänna jakttiderna i jaktförordningen (1987:905), på olika sätt genom det administrativa system som länsstyrelserna använder för att hantera jakttillstånden enligt nedan: Jaktområden. Statens mark har indelats i områden som bedöms som lämpliga med hänsyn till möjligheterna att följa upp jakttrycket; Maximalt antal jaktdygn per km 2. Begränsningen gäller dock inte de som har kommunårstillstånd. För att få jaga inom ett visst jaktområde och under ett visst dygn så gäller principen först till kvarn. I större delen av fjällkedjan (se dock nedan rörande Jämtlandsfjällen) påverkar detta dock inte tillgängligheten i stort utan torde endast begränsa jaktmöjligheterna i vissa av de mer attraktiva områdena och dessutom då endast under begränsade tider. I Jämtlands län finns även ett system där utlottning av jakt tillämpas. Detta gäller inom tre samebyars områden. Bakgrunden till detta särskilda system är att inom dessa byar så är jakten mycket efterfrågad. Två snarlika system används för Tåssåsens samebyområde respektive för Handölsdalens och Mittådalens samebysområden. Anmälan om intresse för jakt på jaktområden inom dessa samebyar görs under maj månad. Därefter sker en lottning. I jaktområden i vilka max antalet jaktdygn inte uppnåtts kan tillstånd för jakt lämnas för jägare med kommunårstillstånd. Jaktområden kan undantas för jakt genom två principiellt olika former, fredning och avlysning. Därtill kommer jakt med restriktioner. Fredning innebär att jakt inte tillåts förekomma i dessa jaktområden under hela jaktåret och även kommande jaktår. Fredning kan t.ex. baseras på renskötsel-, naturvårds-, och/eller miljöskäl. Dessutom är fredningen av områden viktigt för 9

18 viltförvaltningen då de fungerar som refuger för viltet (det vill säga områden där viltet kan leva ostört oberoende av jakt på omgivande områden). Avlysning innebär att jaktområden avlyses under pågående jaktsäsong. En avlysning görs med minst fem dagars varsel samt är tidsbegränsad. Skälen för avlysningar kan till exempel vara ett högt jakttryck, renskötselskäl eller naturvårdsskäl. Avlysningar på grund av högt jakttryck gäller endast dygnstillstånd och länsårstillstånd., Avlysningar på grund av älgjakt, renskötsel- eller naturvårdsskäl gäller alla tillstånd. Kommunårstillstånden begränsas i de områden i Jämtlands län som kvoteras. Här rör sig det dock inte om avlysning. Information om avlysningar meddelas av återförsäljarna och finns även angivna på länsstyrelsernas hemsidor. Jakt med restriktioner. En avlysning kan leda till att jakt får bedrivas under restriktioner. I de fall sådana avlysningar görs finns en medföljande beskrivning av de regler som därmed gäller för jakt inom det avlysta jaktområdet. Kvoterade områden. Områden med ett begränsat antal jägare per dag och period. Bag limit. Bag limit innebär att högst åtta (8) ripor och tre (3) skogshöns av arterna tjäder och orre får fällas per dygn och jägare. Viltrapporter. Jägare ska senast 14 dagar efter aktiverat jakttillfälle rapportera uppgifter om jakten. Viltrapporterna är ett betydelsefullt underlag för länsstyrelserna jaktförvaltning. Tillsyn. Jägare ska på uppmaning av tillsynspersonal från länsstyrelsen, polisman, tulltjänsteman och förordnad jakttillsynsman kunna legitimera sig, uppvisa giltigt jakttillstånd, statligt jaktkort, vapenlicens och i förekommande fall införseldokument för jaktvapnet samt vilt som fällts. Överträdelser. Följer inte en jägare villkoren i upplåtelsen för jakt kan det medföra sanktioner. 6 Påverkan på småviltstammarna 6.1 Inledning Det småvilt som småviltjakten huvudsakligen avser är ripa (dal- och fjällripa), gråfågel (tjäder, orre och järpe) samt rödräv och hare. Av störst intresse för nu aktuell jakt är dalripan som är föremål för en omfattande jakt. Det är också det vilt som det finns material ifrån inventeringar. 10

19 Ripbeståndet är föremål för cykler av varierande längd. Längden på cykeln är längre i de norra delarna av fjällkedjan än i de södra delarna, ca år respektive ca 3-5 år (se Fig. 1 och även Fig. 2). År 2009/2010 var ripbeståndet så lågt i Jämtlands län att i princip hela ripjakten avlystes för att inte försvåra för en återhämtning av bestånden till kommande år. För att kunna förvalta en viltart och därmed kunna skapa förutsättningar för att jaga på ett långsiktigt hållbart sätt måste man ha information över hur mycket vilt det finns och hur mycket som skjuts. Svaret på den första frågan erhålls genom inventeringar och svaret på den andra frågan erhålls genom att de som jagar lämnar in viltrapporter med uppgifter om jaktens utfall. Utgångspunkten för en långsiktigt hållbar förvaltning av rippopulationen är en detaljerad information om dessa två variabler. Resultaten från ripinventeringarna används på två sätt; för att anpassa jakttrycket och på denna grundval sätta gränser för hur mycket ripa som får skjutas samt som ett mått på hur tidigare års jakt påverkat rippopulationerna och därmed också effekten/kvalitén på tidigare förvaltningsåtgärder. 6.2 Inventering av ripa Allmänt Inventeringar av ripa har årligen genomförts i Norrbottens län sedan 1994, i Jämtlands län sedan 1996 och i Västerbotten sedan Sammanlagt inventeras 26 områden fördelade över representativa ripbiotoper i fjällkedjan. Både områden som upplåts för jakt och för jakt permanent stängda områden inventeras Inventeringsmetod Metoden som används för att inventera ripa på statens mark i fjällen kallas Distance Sampling (Buckland et al. 2001). Den grundläggande idén med Distance Sampling är att inventera utefter linjer och för varje hittad ripa registrera det vinkelräta avståndet från inventeringslinjen till ripan. Man hittar inte alla ripor som finns i det område som inventeras, men ett grundläggande antagande är att alla ripor som sitter precis på inventeringslinjen hittas med 100 % sannolikhet. Ju längre bort från inventeringslinjen riporna sitter desto svårare kommer det att bli att hitta dem. Grunden i Distance Sampling-analyserna är att anpassa en upptäckbarhetsfunktion till de observerade avstånden och använda denna funktion för att estimera andelen ripor som man missade under inventeringen Inventeringsresultat Antalet ripor kan förändras mycket mellan år och populationen uppvisar mer eller mindre regelbundna förändringar. I norra delen av fjällkedjan är det år mellan topparna i populationens täthet (se figur 1), medan populationerna i södra delen av fjällkedjan uppvisar ett mer oregelbundet mönster mellan toppår och bottenår. Västerbotten har inte inventerats lika länge som övriga län, men dalripepopulationens svängningar verkar mer likna den norra än den södra delen av fjällkedjan. Figur 2 och 3 visar även 11

20 Index - relativ förändring hur viktigt det är att ha tillgång till långa tidserier för att korrekt kunna beskriva och förstå vad som händer i populationen. Relativ förändring i medeltäthet dalripa 2,5 2 Söder Norr Mellan Fulufjället 1,5 1 0,5 0 *1994 *1995 *1996 *1997 *1998 *1999 *2000 *2001 *2002 *2003 *2004 *2005 *2006 *2007 *2008 *2009 *2010 *2011 Fig. 1. Visar den relativa förändringen i dalripepopulationen i den svenska fjällkedjan. Söder = Jämtland, Norr = Norrbotten, Mellan = Västerbotten och Stekenjokk samt Fulufjällets nationalpark. Resultaten presenteras inte i absoluta tätheter utan i form av relativa tätheter d.v.s. i relation till medelvärdet sedan ripinventeringarna påbörjades. Fjällripa inventeras på samma sätt och i samma områden som dalripa. Tidigare antogs att arterna samfluktuerade, men en sammanställning av inventeringsresultaten fördelade på arter visar ett annat mönster (figur 2). Inventeringarna äger rum under den första halvan av augusti, d.v.s. efter det att de nya ripkullarna har kläckts fram. Fig. 2. Relativ förändring av dalripa (streckade linjen) och fjällripa (heldragna linjen) i den svenska fjällkedjan. Resultaten presenteras inte i absoluta tätheter utan i form av relativa tätheter d.v.s. i relation till medel värdet sedan ripinventeringarna påbörjades. Figuren visar medelvärden för hela fjällkedjan. 12

21 Jaktdagar 6.3 Statistik jaktdagar Den faktor som främst kan anses belysa hur småviltstammarna påverkas är antalet jaktdagar per kvadratkilometer samt rapporterat skjutet vilt vilket kan jämföras med genomförda inventeringar vad avser ripa. Från jaktsäsongen 2007/2008 har länsstyrelserna haft samma gemensamma datorbaserade förvaltningsapplikation. Det föreligger således inget material som möjliggör en jämförelse mellan länen från tiden före denna säsong. Dock har Jämtlands län vissa uppgifter från ett antal säsonger före säsongen 2007/ Antal jaktdagar totalt fördelade på län. Jaktens omfattning redovisas nedan genom antalet jaktdagar per jaktsäsong och per län Antal jaktdagar Jämtland Västerbotten Norrbotten Jaktsäsong Fig. 3. Antalet aktiverade jaktdagar per län för jaktsäsongerna 2006/ /2012. I Norrbottens län började länet använda det administrativa systemet säsongen 2007/2008 för registrering. Analys Antalet jaktdagar per jaktsäsong bedöms variera mellan länen på ett likartat sätt. År med god tillgång av ripa medför att antalet jaktdagar blir högre än för år med sämre tillgång på ripa. Även avlysningar på grund av dålig tillgång av ripa, som skedde i stor omfattning jaktsäsongen 2009/2010 i Jämtlands län, påverkar antalet jaktdagar. 13

22 Antal aktiverade jaktdagar Slutsatser Det högsta tillåtna jakttrycket regleras av länsstyrelsernas administrativa system efter tillgången på ripa. Jägarna själva anpassar även i stor utsträckning jaktens omfattning efter hur tillgången av ripa upplevs Antal jaktdagar i Jämtlands län I Jämtlands län infördes, tidigare än i de andra berörda länen, ett databaserat administrativt system för uppåtelser av jakt. Med anledning härav finns det viss statistik redan från jaktsäsongen 1996/1997. Jämtland; antal jaktdagar _ _ _ _ _ _ _ _2006 Jaktsäsong 2006_ _ _ _ _ _2012 Fig. 4. Antalet aktiverade jaktdagar i Jämtlands län jaktsäsongerna 1996/ /2012. Under jaktsäsongen 2009/2010 avlystes stora delar av jakten i Jämtlands län p.g.a. svag tillgång på ripa. Analys Antalet jaktdagar följer tillgången av ripa (se även avsnittet 6.4.1). Slutsatser Jakttrycket regleras av länsstyrelsen genom det administrativa systemet. Det framgår inte minst för jaktsäsongen 2009/10 då stora delar av jakten i Jämtlands län avlystes på grund av för liten tillgång på ripa. 6.4 Avskjutningsstatistik Dalripan är den fågel som dominerar avskjutningen. Avskjutningen av dalripa varierar stort mellan åren och mellan länen. Totalt varierar avskjutningen mellan ca (år 14

23 2009) till ca (år 2004) stycken per år under den undersökta perioden (Figur 5). Variationen vad gäller tillgången på ripa påverkar hur stor avskjutningen blir respektive år. Övrigt jaktbart småvilt har en begränsad betydelse för jägarna och jakten. Jakten på dalripa sker nästan uteslutande med stående fågelhund och hagelgevär då dalripan trycker för hunden. Fjällripans beteende skiljer sig från dalripan genom att dessa sällan trycker för hund utan springer framför jägaren med hund. Detta beteende gör fjällripan mindre populär för jakt med stående fågelhund. Antalet fjällripor som skjuts varje år är betydligt lägre än för dalripor men arten förvaltas på samma sätt som gäller för dalripor. När man uppnått tre jaktmandagar per kvadratkilometer så stängs dock ett område för resten av säsongen. Genom en detaljerad information över hur många jägare som jagar i olika jaktområden kan man använda sig av begreppet jaktansträngning som grund för en förvaltningsstrategi. Detta sätt att förvalta en småviltspopulation används idag för att förvalta ripor på statens mark i fjällen i Sverige och även i vissa delar av Norge. Genom att under pågående jakt samla in uppgifter om antal skjutet vilt kan man räkna fram hur mycket en medeljägare skjuter av den aktuella arten. De flesta jägare jagar en art på samma sätt och har ganska konstant jaktframgång. För dalripa ligger antal skjutna ripor på strax under två ripor per jägare och dag. Genom att varje år kontrollera jaktframgången mot tätheten av dalripa i inventeringsområdena upptäcks fort om det sker någon förändring som innebär att jakttrycket måste justeras till nästa år. Maria Hörnell-Willebrand, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för ekologi, har på uppdrag av de tre länsstyrelserna sammanställt avskjutningsstatistik för dalripa, fjällripa, tjäder och orre på statens mark i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län från länsstyrelserna databas för åren Fig. 5. Staplarna i figuren visar avskjutningen av dalripa på statens mark i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län sammantaget. Under jaktsäsongen 2009/2010 avlystes stora delar av jakten i Jämtlands län p.g.a. svag tillgång på ripa. 15

24 Hon sammanfattar rapporten enligt följande:. Under perioden stod svenska jägare för 60 % av uttaget av ripa, nordiska jägare för 31 % och icke-nordiska jägare för 9 % av total avskjutning av ripa (daloch fjällripa). Variationen mellan länen är dock stor Analys Avskjutningsstatistik används ofta som ett indirekt mått på hur mycket individer det finns i en population och hur detta varierar över tiden. Men för ripa finns inte något starkt samband mellan hur mycket ripor det finns i ett område och hur stor andel av dessa som skjuts (Willebrand et al 2011). När inte avskjutningen är korrelerad med hur mycket ripa som finns i ett område måste man använda andra metoder för att skaffa sig underlag för att styra jakttrycket. Ett enkelt och billigt sätt att göra detta på är att använda kunskapen om hur ripjägarna beter sig. Det har visat sig att oavsett hur mycket eller lite ripa som finns i ett område, kommer en grupp jägare som jagar där att skjuta lika många ripor i snitt per jaktdag (Willebrand et al. 2011). Även om vi ser en mellanårsvariation så har medelvärdet av skjutna ripor inte förändrats sedan småviltjaktsreformen 1993, utan ligger oförändrat kvar på i snitt på mellan 0,7 1,5 ripa per jägare och dag. Med den utgångspunkten kan man på ett enkelt sätt reglera jakttrycket genom att begränsa antalet jägare istället för att begränsa hur mycket ripa dessa skjuter eftersom det inte förändras. På statens mark i fjällkedjan har man inventerat ripa sedan år 1994 i Norrbotten, 1996 i Jämtland och 1999 i Västerbotten. Inventeringarna ger information över hur mycket ripa det finns i ett område och avskjutningsstatistiken hur många av dessa som skjuts. När man kopplar denna information; kunskapen om hur många ripor en ripjägare skjuter i snitt, antal ripor i ett område och hur många jägare som jagat i området, ser man några användbara samband: Givet att antalet ripor/km 2 är fler än fem, motsvarar en jägare som jagar en dag på en kvadratkilometer i snitt ett uttag ur rippopulationen i området på i snitt cirka 10 %. Detta kallas en jaktmandag per kvadratkilometer. Två jägare som jagar en dag per kvadratkilometer motsvarar ett uttag på ca 20 % och blir således två jaktmandagar per kvadratkilometer och så vidare. Detta samband avtar ju mer ripa som finns i området, d.v.s. man skjuter en mindre och mindre andel av populationen. På samma sätt ökar jägarnas uttag när populationen befinner sig under fem ripor/km 2 och det är under sådana år som länsstyrelsen sänker jakttrycket. Tre jägare som jagar en dag per kvadratkilometer motsvarar ca 30 % av höstpopulationen givet att det finns över fem ripor per kvadratkilometer (Figur 6). Gränsen 30 % anses vara ett långsiktigt hållbart uttag (Willebrand & Hörnell 2001) och de årliga inventeringarna används för att långsiktigt utvärdera om detta samband fortfarande håller. Ett område med storleken 100 km 2 kan då ett normalår ta emot 300 jägare. Förutom inventeringarna kontrolleras varje år även om jägarnas effektivitet att skjuta ripor förändras genom att koppla avskjutnings statistik som länsstyrelserna samlar in, med årets inventeringsresultat. 16

25 Uttag (Andel av höstpopulationen) Antal jaktmandagar per km 2 Fig. 6. Antal jaktmandagar per kvadratkilometer är ett okomplicerat sätt att skaffa sig ett underlag för att kunna begränsa uttaget av ripa då uttaget ur populationen per jaktmandag är relativt konstant oavsett hur mycket ripa det finns. Tre jaktmandagar per kvadratkilometer motsvarar ungefär 30 % av höstpopulationen i ett område Slutsatser Någon negativ inverkan på småviltstammarna avseende ripa med anledning av förändringarna i 3 rennäringsförordningen kan inte utläsas ur statistiken. Vidare saknas kunskap kring hur jakten har påverkat stammarna av tjäder och orre samt annat jaktbart småvilt då uppgifter kring populationsstorlekar och häckningsframgång saknas kring dessa arter. 6.5 Samlad analys Med hjälp av länsstyrelsernas administrativa system för upplåtelser kan hänsyn till förändringar i bestånden av småvilt, främst ripa, tas så att inte de beskattas för hårt genom möjligheten att fatta beslut om att sänka jakttrycket eller avlysa jakten. I systemet ligger även inledningsvis vid den årliga jaktens början en reglering av jakttrycket baserad på inventeringsresultat. Denna inledande reglering kan därefter förändras beroende på tillgången och beskattningen under jaktsäsongen för ripa. Statistiken vad gäller jaktdagar för olika kategorier av jägare saknas för tiden före förändringarna i lagstiftningen förutom för Jämtlands län. Beståndens cykliska förlopp syns tydligt i statistiken. De svängningar som kan utläsas ur statistiken är således att hänföra till tillgången på ripa och beståndens cykliska förlopp över tiden. Jakttrycket följer beståndens utveckling. God riptillgång medför att jakttrycket ökar. Detta framgår tydligast av uppgifterna från Norrbottens län. 17

26 I Jämtlands län är jakttrycket högre än för de andra länen och så högt att kvotering har införts i ett antal jaktområden inom länet. Det höga jakttrycket i Jämtlands län syns tydligt i statistiken. Mera kunskap från forskning och övervakning behövs för att även kunna se effekter av småviltsjakten på andra arter exempelvis tjäder, hare eller störning av fjällräv etc. Framförallt saknas statistik på populationsstorlekar innan jakten börjar. Det saknas även kunskap om hur småviltjakten och uttaget av ripa påverkar andra arter vilka kan vara beroende av födotillgången i form av ripa, exempelvis jaktfalk och fjällräv m.fl. Det saknas vidare kunskap om hur småviltjakten påverkar tillgången på älg och om småviltjakten kan påverka älgens rörelsemönster. 6.6 Slutsatser Länsstyrelsernas administrativa system för upplåtelser av småviltjakten reglerar jakten så att den inte medges få ha en negativ påverkan på utvecklingen av småviltstammarna. Såsom tidigare framgått så finns inte något starkt samband mellan hur många ripor det finns i ett område och hur stor andel av dessa som skjuts (Willebrand et al 2011). Ett för högt jakttryck regleras således av systemet. Områden av betydelse för bestånden kan därutöver fredas från jakt. Någon påverkan på småviltstammarna i form av ripa beroende av förändringarna i regelverket för småviltjakten har inte kunnat utläsas av statistiken. Kunskap saknas dock om hur jakten har påverkat övrigt småvilt, små och stora predatorer samt övrigt vilt på grund av att något statistiskt underlag inte finns tillgängligt för studium. 7 Påverkan på rennäringen 7.1 Inledning Småviltjakten bedrivs inom renskötselområdet. En bristande hänsyn till renskötseln och dess villkor kan medföra att ren sprids över större områden och med anledning härav medföra att de renskötande samerna drabbas av ett påtagligt merarbete och därmed betydande merkostnader för insamling av de utspridda renarna. I sammanhanget bör pekas på att regeringens utredningsuppdrag avser effekterna av den år 2007 genomförda ändringen i 3 rennäringsförordningen. De effekter på rennäringen som härrör från införandet av den fria småviltjakten ingår dock inte i uppdraget. Fler jägare som jagar samtidigt medför att den eventuella negativa påverkan på rennäringen blir större. Detsamma gäller om jakt bedrivs under en längre tid och rennäringen då blir föremål för många små störningar. Genom en fortlöpande dialog med berörda samebyar om var ren befinner sig och kan förväntas flytta sig till kan länsstyrelserna på olika sätt informera jägare om var ren finns samt även avlysa områden för jakt på grund av förekomst av ren. 18

27 Jordbruksverket har inte funnit det gagnbart att genomföra en enkät för att försöka att belysa samebyarnas syn på förändringen i 3 rennäringsförordningen. Detta då mätandet av förändringar samt tolkning av eventuella uppmätta skillnader är förenade med betydande problem. Härutöver kommer att det tar tid att genomföra en sådan enkät. Den begränsade nyttan måste också ställas mot kostnaderna för att genomföra en sådan enkät. Jordbruksverket har istället kontaktat branschorganisationen,svenska Samernas riksförbund, i likhet med vad som sker i andra sammanhang när synpunkter från de som berörs av en åtgärd önskas. Detta är också i enlighet med regeringens uppdrag. Ett ytterligare hänsynstagande till rennäringen är de regler som finns för hundar som jägare använder i jakten. T.ex. får inte hundar som ofredar ren medföras vid jakt. Jakt får inte heller ske inom ett närområde där ett flertal renar befinner sig ( närmare än 500 meter från en ansamling av minst 25 renar inom ett område om 100 x 100 meter eller mindre ). Renägarna kan även gå in på webbportalen och där se uppgifter hämtade från upplåtelsesystemet som visar inom vilka jaktområden som jakt bedrivs samt antalet jägare och var de kan förvänta sig att jakt kommer att ske. Härigenom kan påverkan på rennäringen begränsas ytterligare. Med hjälp av informationen kan renägarna hos länsstyrelsen även begära begränsningar i jakten alternativt avlysning av densamma inom vissa jaktområden. 7.2 Statistik Statistik eller några beräkningar av de ekonomiska effekterna av störningar på renar eller intrång orsakat av jakt som belyser eventuella problem för rennäringen med anledning av småviltjakten inom nu aktuella delar av renskötselområdet saknas. Det har dock från rennäringens sida framhållits att i enskilda fall så har betydande kostnader uppkommit på grund av jakten. En rapport om hur jakten påverkar renens beteende har publicerats av Anna Skarin och Michail Vardakis på Sveriges lantbruksuniversitet. Effects of small-game hunt on reindeer short-term behaviour (Skarin & Vardakis 2011). Den svenska sammanfattningen lyder som följer: Småviltjakten har varit omdebatterad sedan den släpptes fri Osäkerheten om huruvida renarna störs i samband med jakten har varit ett problem. Den här studien har varit ett första steg i att uppskatta effekten av småviltsjakt på renarnas beteende i samband med ripjakten. Vi har studerat renarnas dygnsrytm och aktivitetsmönster under de första tio dagarna av småviltsjakten under 2007 i Vilhelmina Södra sameby. Data från 25 GPS-halsband som hängt på renar har relaterats till antal jägare inom respektive jaktområde och dag. Vi undersökte också om renarnas flockbeteende påverkades av jakten genom att göra flygobservationer under jaktens tre första dagar, där vi räknade antalet renar och jägare från luften inom 5 olika jaktområden (mellan km 2 ). Analyserna visade att det under den studerade perioden, med ett totalt jakttryck på som mest 1.5 jaktmandagar/km 2, inte gick att se någon effekt av antalet jägare inom ett jaktområde på renarnas rörelsehastighet eller dygnsrytm. Vi kunde inte heller hitta något samband mellan renarnas flockstorlek och avståndet till jägare. Vår slutsats är att jakten inte verkade störa renarnas dygnsrytm eller rörelsemönster. Vi kunde dock konstatera att det skulle behövas mer detaljerade uppgifter om jägarnas positioner i förhållande till renarnas för att kunna dra säkra slutsatser. Effekten 19

28 på renarna är troligen kortvarig (högst några timmar) och den kan därför vara svår att upptäcka genom att bara ha kännedom om totala antalet jägare inom ett jaktområde. Resultatet från denna studie pekar på att det inte gick att påvisa direkta störningar från småviltjakt. 7.3 Analys Då samarbete sker mellan länsstyrelserna och berörda samebyar om var ren finns och vilka jaktområden som bör avlysas från jakt p.g.a. förekomst av ren så bedöms att påverkan av småviltjakten på renskötseln har kunnat minimeras. Vid utformningen av jaktområdena tas hänsyn till rennäringens behov efter samråd med samebyarna. Den ovan redovisade undersökningen tyder även den på att småviltjakten har en begränsad effekt på renskötseln. Det går dock inte att utesluta att enstaka störningar vid för en renhjord känsliga tidpunkter kan få mycket omfattande arbetsmässiga och ekonomiska konsekvenser för renskötseln. 7.4 Slutsatser Länsstyrelsernas information om rennäringen och om var ren befinner sig samt länsstyrelsernas system för upplåtelser av småviltjakten, inkluderande möjligheten till avlysning av jaktområden med förekomst av ren, bedöms kunna reglera jakten så att påverkan på rennäringen blir så liten som möjligt. I detta sammanhang bör vidare övervägas om det föreligger ett behov av både utökad och förbättrad information om kravet på hänsynstagande till rennäringen och då främst riktad till utländska jägare. Småviltjakten är vidare en viktig punkt på de olika samrådsmöten som frekvent förekommer mellan länsstyrelserna och samebyarna. Denna dialog medför att systemet utvecklas löpande för att minimera en negativ påverkan på renskötseln av småviltjakten. Någon särskild påverkan på rennäringen med anledning av förändringarna i regelverket för småviltjakten, utöver vad som redan innan regeländringen genomfördes förekom, har inte kunnat påvisas. Resonemangsvis måste dock kunna konstateras att ett ökat jakttryck medfört en påverkan på förutsättningarna för den i rennäringen ingående småviltjakten. Eftersom det saknas underlag vad gäller statistik som beskriver ekonomiska effekter av störningar och intrång på rennäringen föreligger ej förutsättningar för jämförelser mellan situationen för rennäringen före respektive efter den ändring i reglerna för småviltjakten som är upphovet till denna utvärdering. Det är svårt att säga om och hur den fria småviltjakten hindrar rennäringen och samiska näringar från att kunna utvecklas ekonomiskt. Avslutningsvis måste konstateras att mer kunskap behövs dels om störningarnas omfattning och fördelning över renskötselåret, dels om de ekonomiska effekterna på rennäringen. Vidare behövs mer kunskap om olika samiska företag och deras förutsättningar att verka och utvecklas och detta inte minst de förvärvsmöjligheter som småviltjakten torde kunna medföra. 20

29 8 Påverkan på naturmiljön 8.1 Inledning Påverkan av småviltjakten på naturmiljön kan vara av olika slag, påverkan på djurlivet av olika slag, skador på mark och vegetation orsakade främst av terrängkörning, skador uppkomna av aktiviteter kring tältläger, buller från terrängkörning och helikoptertransporter samt nedskräpning. Denna skadebild kan inte alltid med säkerhet hänföras till bedrivande av småviltjakt, då det alltjämt saknas tillräcklig kunskap. Skador på mark och vegetation kan uppkomma vid och längs efter vandringsleder, stigar eller andra körleder på väg till jaktområden samt i anslutning till s.k. jaktcamper. Placeras jaktcamperna på platser där vegetationen är känslig kan läkningen av uppkomna sår i naturen ta lång tid. Svaret på frågan om vem eller vilka som skräpar eller skadar mark och vegetation är inte självklar även om länsstyrelsen har god kontroll på större tältläger vilka ska anmälas till länsstyrelsen enligt riktlinjer för jaktens bedrivande. Genom den samlade kompetensen på länsstyrelserna samt genom en systematisk kunskapsinhämtning från andra håll kan områden av särskild betydelse för naturvården undantas från jakt genom fredning eller avlysning, t.ex. vid fjällrävslyor. Genom sådana åtgärder kommer dessa områden att kunna fungera som refuger för vegetationen och djurlivet. Många jägare utnyttjar antingen transporttjänster i form av främst helikopter men även olika former terrängfordon. Dessa transporter påverkar naturmiljön negativt genom ökat buller och ger vid barmarkskörning, lätt skador på mark och vegetation. Även här saknas kunskap och statistik kring hur många som utnyttjar dessa transportmedel. Det man helt säkert kan säga är att omfattningen har ökat och fortsätter att öka. Barmarkskörning är med få undantag inte tillåten i samband med varu- och persontransporter i samband med jakt eller annan aktivitet. 8.2 Analys Genom den samlade kompetensen på länsstyrelserna hanteras eventuella problem förorsakade av småviltjakten i syftet att dess påverkan ska bli så liten som möjligt. Förvaltningssystemets flexibilitet medger möjlighet att anpassa upplåtelseförutsättningarna på enskilda mindre jaktområden med omedelbar verkan när fara för negativ påverkan på naturmiljön uppstår. Det finns anledning att överväga om inte större resurser bör läggas på såväl uppföljning som tillsyn avseende terrängkörningens påverkan på naturmiljön i form av skador på mark och vegetation. Även buller från terrängfordon och helikoptrar bör i sammanhanget uppmärksammas inom särskilt känsliga områden. 8.3 Slutsatser Genom länsstyrelsernas administrativa system av upplåtelser av småviltjakt kan jakttrycket regleras och därigenom också jaktens påverkan på naturmiljön genom fredning eller avlysning av områden. Till detta kommer de kontroller som länsstyrelserna och polisen utför under jaktperioden. Frågan om etablerandet av jaktcamper regleras av 21

30 länsstyrelserna i särskild ordning. Detta för att i första hand minimera deras påverkan på naturmiljön. Tillsynen av terrängkörning och uppföljning av dess inverkan på mark och vegetation i samband med småviltsjakt bör förbättras. För att kunna höja ambitionsnivån behöver mer resurser tillföras till tillsynsmyndigheterna (berörda länsstyrelser och polisen i området). Riktad forskning och uppföljning skulle även tillföra ökad kunskap kring hur småviltsjakten påverkar övrig naturmiljö. Någon skillnad vad gäller påverkan på naturmiljön mellan svenska och utländska jägare har inte kunnat påvisas mer än att det förefaller som om utländska jägare i högre omfattning använder helikopter, terrängfordon och båt och kan med anledning härav nå jaktområden där jakttrycket tidigare normalt sett ofta varit lågt. Någon särskild påverkan på naturmiljön med anledning av förändringarna i regelverket för småviltjakten, utöver den påverkan från småviltjakt som redan tidigare förekom, har inte med tillräcklig säkerhet kunnat påvisas. 9 Påverkan på den svenska jakttraditionen 9.1 Inledning Vad som ingår i begreppet den svenska jakttraditionen är inte entydigt fastslaget och därmed är det inte heller möjligt att invändningsfritt kunna mäta förändringar i denna tradition. Förändringar i den svenska jakttraditionen som kan vara förorsakade av den för rapporten aktuella regelförändringen är således svårmätbara. I sammanhanget kan också påpekas att det även finns en samisk jakttradition samt att den svenska jakttraditionen torde skilja sig åt bl.a. med hänsyn till från vilken del av landet som jägarna kommer ifrån. I samband med avlämnandet av delrapporten framförde Svenska Jägarförbundet synpunkter på frågan om hur eventuell påverkan på den svenska jakttraditionen hade hanterats i denna delrapport, bl.a. hade inga enkäter med jägare genomförts eller polisrapporter redovisats. Jordbruksverket har inte heller denna gång funnit det gagnbart att genomföra enkäter. Detta då mätandet av förändringar samt tolkning av eventuella uppmätta skillnader är förenade med betydande problem. Härutöver kommer att det är svårt att göra ett representativt urval och en enkät tar tid att genomföra. Denna begränsade nytta måste också ställas mot kostnaderna för att genomföra en sådan enkät. Jordbruksverket har istället varit i kontakt med berörd branschorganisation, Svenska Jägarförbundet, i likhet med vad som sker i andra sammanhang, när synpunkter från de som berörs av en åtgärd önskas. Detta är också i enlighet med regeringens uppdrag. Efter förutsättningslösa funderingar och analyser har Jordbruksverket inför denna rapport jämfört med delrapporten ytterligare utvecklat sin tolkning av begreppet den svenska jakttraditionen. Verket har därvid stannat för att begreppet tillgänglighet är en grundläggande egenskap hos den jaktutövning som kommit att betecknas som den svenska jakttraditionen. Den traditionella svenska jakten karakteriseras, enligt verkets synsätt, i stor utsträckning av möjligheten att utan större tidsmässig framförhållning 22

31 kunna utöva sin jakt och att jakten inte i mer än en begränsad omfattning störs av andra jägare. Jordbruksverkets vidareutvecklade tolkning av begreppet den svenska jakttraditionen styrks vidare av en skrivelse av den 1 mars 2012 från Jägarförbundet Norrbotten till Länsstyrelsen i Norrbottens län. I skrivelsen framför förbundet bl.a. följande: Enligt Förbundets uppfattning så har visserligen länsstyrelsen, med sitt administrativa system, visat att den kan hantera även den nya situation som uppstod efter ändringen av 3 RF. Trots detta är det dock obestridligt så att regeländringen medfört försämringar för de jägare som är bosatta i Sverige. För länets fast boende jägare har inte heller den bibehållna möjligheten att kunna lösa årskort inom länet alternativt fjällkommun kunnat kompensera de problem som följt med det stora antalet jägare under framför allt de första jaktveckorna. I detta citat framgår enligt verket tydligt att antalet jägare och därmed även tillgängligheten på jakt är en mycket väsentlig faktor för svensk jakttradition vad gäller småviltjakt i fjällen. För att belysa tillgängligheten har statistik för de två första jaktveckorna tagits fram. Dessa två veckor är de veckor då intresset för att jaga är som störst bland jägarna och således även jakttrycket är som störst. Redan här kan man slå fast att den svenska jakttraditionen mätt som tillgänglighet är påverkad i de områden i Jämtlands län där jakten är kvoterad. 9.2 Statistik Antal jaktdagar fördelade på län och efter nationalitet och totalt. En möjlighet att belysa huruvida förändringen i 3 rennäringsförordningen har medfört någon förändring av jakten är att titta på olika nationaliteters antal jaktdagar per jaktsäsong. Genom att de berörda länen först jaktsäsongen 2006/2007 införde ett gemensamt administrativt system för upplåtelserna föreligger ingen gemensam och enhetlig statistik för jaktsäsongerna före denna säsong förutom för Jämtlands län. Förutom att statistiken inte är gemensam och enhetlig så är kvaliteten sådan att den inte kan användas för att göra analyser och dra slutsatser om hur jakten utvecklats. Ändringen i rennäringsförordningen genomfördes, som framgått ovan, våren och sommaren år Förutsättningar finns därför inte för att fastställa läget före ändringen av förordningen vilket klart försvårar möjligheterna till jämförelse mellan situationen före respektive efter ändringens genomförande. Se dock nedan vad gäller Jämtlands län, avsnitt

32 Antal jaktdagar Antal jaktdagar Antal jaktdagar Jämtlands län Svenska Övriga nordiska Icke-nordiska Jaktsäsong Västerbottens län Svenska Övriga nordiska Icke-nordiska Jaktsäsong Norrbottens län Svenska Övriga nordiska Utom-nordiska Utländska Jaktsäsong Fig Antalet jaktdagar fördelat på nationalitet i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län jaktsäsongerna 2006/ /2012. Antalet jaktdagar anges för svenska, nordiska samt icke nordiska jägare. Antalet jaktdagar för jägare med kommunårstillstånd och länsårstillstånd i Norrbotten jaktsäsongen 2006/2007 har beräknats utifrån antalet sålda tillstånd. 24

33 Analys Vad gäller den ovan presenterade statistiken så bör dock först påpekas att för jaktsäsongen 2009/2010 så avlystes stora delar av jakten i Jämtlands län p.g.a. alltför svag riptillgång. Av totala antalet jaktdagar för utländska jägare så utgör i Norrbottens och Jämtlands län de utomnordiska jägarnas jaktdagar endast en mindre del. Denna del är relativt oförändrad mellan åren. Den synes inte följa tillgången av ripa. En orsak kan vara att dessa jägare bokar sin jakt före det att riptillgången är känd. Huvuddelen av de utländska jägarna är nordiska och då främst norrmän. Antalet jaktdagar för denna grupp synes bättre följa riptillgången. Andelen utländska jägares jaktdagar av totala antalet jaktdagar är högst i Västerbottens län. Detsamma gäller antalet utomnordiska jägare. Här överstiger antalet jaktdagar för utländska jägare antalet för de svenska jägarnas jaktdagar. Orsaken till detta förhållande torde enligt länsstyrelsens bedömning vara att det redan före förändringen av 3 i rennäringsförordningen i länet fanns ett antal etablerade internationellt verksamma jaktguider. Dessa företag hade en väl upparbetad marknad av jägare som jagade främst i länet och har fortsatt sin verksamhet även efter genomförandet av regeländringen. Det särskilda kravet på jaktguider/godkänd arrangör för utländska jägare togs bort inför jaktsäsongen 2007/08. I Jämtlands län hade kravet endast gällt utomnordiska jägare. De nordiska jägarna fick börja sin jakt först efter det att avlysningen för älgjakten upphört. Denna tidpunkt sammanföll ungefär med starten av ripjakten i Norge. De olika nationaliteternas andelar av totala antalet jägare per år redovisas under avsnitt Slutsatser Antalet jaktdagar för utländska jägare ökade vid ändringen av 3 i Norrbottens län. Huruvida förändringarna i antalet jaktdagar i Jämtlands län och Västerbottens län berodde på regelförändringen eller riptillgången är ej möjligt att säga med någon större säkerhet Antal jaktdagar i Jämtlands län fördelade efter nationalitet. I Jämtlands län infördes, tidigare än i de båda andra berörda länen, ett databaserat administrativt system för uppåtelser av jakt. Med anledning härav finns det viss statistik redan från jaktsäsongen 1996/1997 från detta län. 25

34 antal jaktdagar Jämtland; Jaktdagar per nationalitet Svenska Nordisk Icke-Nordisk _ _ _ _2000 Fig. 10. Antalet jaktdagar fördelat på nationalitet i Jämtlands län jaktsäsongerna 1996/ /2012. Antalet jaktdagar anges för svenska, nordiska samt icke-nordiska jägare. Under jaktsäsongerna 2004/2005 och 2005/2006 är, som tidigare nämnts, uppgifterna osäkra p.g.a. problem med statistikunderlaget vad gäller tillförlitligheten mellan olika nationaliteter. Jaktsäsongen 2009/2010 avlystes stora delar av jakten i Jämtlands län p.g.a. svag tillgång på ripa. Analys och slutsatser 2000_ _ _ _2006 jaktår 2006_ _ _ _ _ _2012 Enligt ovan så avlystes under jaktsäsongen 2009/2010 stora delar av jakten i Jämtlands län p.g.a. svag tillgång på ripa. Antalet jaktdagar för svenska jägare synes följa tillgången av ripa vilket inte synes gälla för de nordiska jägarna i Jämtlands län. För de utomnordiska jägarna synes förhållande vara detsamma som för Norrbottens och Västerbottens län. Det går inte utifrån statistiken i Jämtlands län se någon förändring beträffande antalet jaktdagar för utländska jägare som kan hänföras till ändringen i 3 rennäringsförordningen Aktiverade jaktdagar vecka 1 och 2 av jakten fördelade efter nationalitet. Intresset för en viss jaktform är vanligen alltid störst vid tidpunkten för jaktstart för denna jaktform. Antalet jägare och antalet aktiverade jaktdagar är därför normalt störst i början av en jakt. Så även för ripjakten. För att kunna belysa en eventuell påverkan på den svenska jakttraditionen kan det vara av intresse att titta på vilka nationaliteter som har aktiverat jaktdagar i början av ripjakten. Detta mot bakgrund av begreppet tillgänglighet som en grundläggande egenskap hos den jaktutövning som kommit att betecknas som den svenska jakttraditionen. Under delar av den andra veckan i Jämtlands län är det älgjaktuppehåll, vilket för detta läns del förklarar den stora skillnaden där mellan vecka 1 och vecka 2. 26

35 aktiverade dagar aktiverade dagar aktiverade dagar Till och med jaktsäsongen 2006/2007 fanns det krav på jaktguider för utländska jägare. Detta togs bort när 3 i rennäringsförordningen förändrades inför jaktsäsongen år Diagrammen nedan redovisar antalet aktiverade jaktdagar för svenska, nordiska, icke nordiska jägare samt totalt antal aktiverade jaktdagar jaktvecka 1 och 2 år Jämtlands län Svenska Övriga nordiska Icke nordiska Totalt jaktvecka Västerbottens län Svenska Övriga nordiska Icke nordiska jaktvecka Norrbottens län Svenska Övriga nordiska Icke nordiska jaktvecka Fig Antalet aktiverade jaktdagar jaktvecka 1 och 2 fördelat på nationalitet i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Antalet jaktdagar anges för svenska, övriga nordiska och icke-nordiska jägare. 27

36 Analys och slutsatser Intresset för jakt den första veckan är mycket stort och avtar redan den andra veckan på ett tydligt sätt. Vidare framgår även här tydligt den cykliska tillgången på ripa i antalet aktiverade jaktdagar per jaktsäsong. Jaktsäsongen 2009/2010 var stora delar av ripjakten i Jämtlands län avlyst p.g.a. svag riptillgång vilket avspeglas i statistiken. Även senareläggningen av de övriga nordiska jägarnas jaktstart syns tydligt för jaktsäsongen 2006/07. Att den svenska jakttraditionen, uttryckt som tillgänglighet (se avsnitt 9.1), påverkas av det stora intresset för jakten den första jaktveckan vilket framgår av statistiken. I Jämtlands län är intresset så stort att kvotering av jakten har tillgripits vilket tydligt har påverkat den svenska jakttraditionen uttryckt som tillgänglighet. 28

37 andel resp. nationalitet andel resp. nationalitet andel resp. nationalitet Procentuell fördelning av aktiverade jaktdagar vecka 1 och 2 av jakten fördelade efter nationalitet. För att belysa omfattningen av olika nationaliteters jakt redovisas nedan den procentuella fördelningen mellan olika nationaliteters aktiverade jaktdagar. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Jämtlands län Icke nordiska Övriga nordiska Svenska jaktvecka 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Västerbottens län Icke nordiska Övriga nordiska Svenska jaktvecka 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Norrbottens län Icke nordiska Övriga nordiska Svenska jaktvecka Fig Procentuell fördelning av antalet aktiverade jaktdagar jaktvecka 1 och 2 fördelat på nationalitet i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Antalet jaktdagar anges för svenska, övriga nordiska och icke nordiska jägare. 29

38 Analys År 2006 fick endast svenska jägare jaga i Jämtlands län vecka 1 och vecka 2. Avsikten med denna reglering av jakten var att minska jakttrycket genom senareläggningen av de nordiska jägarnas jaktstart med två veckor under denna period. Den procentuella andelen utländska jägare synes öka i Jämtlands och Västerbottens län efter jaktsäsongen 2006/2007, då ändringen av 3 rennäringsförordningen genomfördes. Utvecklingen är dock inte helt entydig. Den procentuella andelen utländska jägare är stor och högst i Västerbottens län. Från hösten 2008 har utländska jägare stått för mer än hälften av antalet jaktdagar under första och andra jaktveckan. Ökningen i Västerbottens län av nordiska jägare har varit mycket stor. Under första säsongen efter ändringen av 3, säsongen 2007/2008, ökade antalet nordiska jägare första veckan i Västerbotten med 175 %. Säsongen därefter (2008/2009) ökade antalet nordiska jaktdagar första veckan med 42 %. Efter en nedgång 2009/2010 orsakad av lågt jaktintresse p.g.a. svagt ripbestånd har sedan antalet jaktdagar för nordiska jägare under första veckan åter ökat med 25 % respektive 65 % hösten 2010 och hösten 2011 jämfört med säsongen före ändringen. Av uppgifterna framgår vidare att Västerbottens län var den procentuella andelen utländska jägare stor i länet redan före ändringen av 3 rennäringsförordningen. Slutsatser Den procentuella andelen utländska jägare den första veckan av jakten ökar efter ändringen i 3 rennäringsförordningen. Den andra veckan av jakten är utvecklingen inte helt entydig. Den svenska jakttraditionen, uttryckt som tillgänglighet, synes mot denna bakgrund ha blivit påverkad av ett ökat intresse för jakten. Detta torde främst gälla för de för jägare mest intressanta jaktområdena. I Västerbotten har andelen utländska jägare ökat och de senaste säsongerna har utländska jägare stått för ca 2/3 av jaktdagarna tidigt på säsongen Typ av aktiverade jaktkort vecka 1 av jakten. Ett annat sätt för att försöka belysa om den svenska jakttraditionen har påverkats är att titta på vilka typer av jakttillstånd som har aktiverats den första veckan av jakten. Det har med anledning härav tagits fram uppgifter om frekvensen (procentuell andel) dygns-, kommunårs- och länsårstillstånd vecka 1 av jakten åren

39 andel (%) andel (%) andel (%) Jämtlands län jaktvecka 1 kommunkort länskort dygnskort årtal Västerbottens län jaktvecka 1 kommunkort länskort dygnskort årtal Norrbottens län jaktvecka 1 kommunkort länskort dygnskort årtal Fig Procentuell fördelning av aktiverade jakttillstånd jaktvecka 1 jaktsäsongerna 2006/ /2012 i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. 31

40 Analys Kommunårs- och länsårstillstånd kan lämnas till personer som är stadigvarande bosatta i kommunen eller länet. Det kan mot bakgrund härav antas att det i mycket stor utsträckning rör sig om svenska jägare. Utländska jägare torde huvudsakligen använda sig av dygnstillstånd. I den här särskilt framtagna statistiken avviker Norrbottens län från de två övriga länen genom att i detta län dominerar kommunårs- och länsårstillstånden den första veckan från det år dessa former av tillstånd infördes. Länsårstillstånden togs bort för ett antal år sedan och återinfördes igen först år I Västerbottens och Jämtlands län dominerar således dygnstillstånden och utgör där mellan 70 och 80 % av de aktiverade jakttillstånden vecka 1 av jakten. Såsom statistiken i avsnitten och visat så är inslaget av utländska jägare högst i Västerbottens län. Det torde således här finnas ett samband mellan frekvensen av dygnstillstånd och inslaget av utländska jägare. I Jämtlands län finns inte detta i samma utsträckning tydliga samband. En trolig orsak till detta förhållande torde vara att i Jämtlands län är jaktupplåtelserna inom tre samebyars områden kvoterade. Det kan i sin tur medföra ett lägre inslag av utländska jägare genom den föranmälan som krävs i maj för att delta i den kvoterade jakten. I lottningen torde inslaget av dygnstillstånd dessutom vara stort. Därtill kommer att restplatser i de kvoterade jaktområdena kan utnyttjas av jägare med kommunårstillstånd som då företrädesvis kan antas vara svenska jägare. Slutsatser I Västerbottens och Jämtlands län där intresset för jakt från utländska jägare är störst är utnyttjandet av dygnstillstånd det jakttillstånd som dominerar. Det är således huvudsakligen fråga om korttidsjakt i dessa län. 9.3 Avskjutning Maria Hörnell-Willebrand, Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för ekologi, har sammanställt avskjutningsstatistik på statens mark i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län från länsstyrelsernas databas för åren I statistiken har svenskar som löst dagkort, kommunkort eller länskort sammanförts i en grupp. Med icke-nordiska jägare avses jägare som inte är bosatta i Norden och med nordiska jägare avses jägare från Norge, Finland och Danmark. Variationen mellan länen och mellan de olika åren är stor. Dalripan är den fågel som mycket kraftigt dominerar i avskjutningsstatistiken för samtliga år och samtliga län. I Västerbottens län skjuts mer än hälften av antalet skjutna ripor av utländska jägare. 32

41 Sammanställningen sammanfattas enligt följande: Tittar man på hela datamaterialet mellan skjuter en svensk jägare i snitt 0,71 ripor per jägare och dag, en nordisk jägare 1,01 ripor per jägare och dag och en icke-nordisk jägare 1,53 ripor per jägare och dag. Under perioden stod svenska jägare för 60 % av uttaget av ripa, nordiska jägare för 31 % och icke-nordiska jägare för 9 % av total avskjutning av ripa (dal- och fjällripa). Variationen mellan länen är dock stor Analys De utländska jägarnas jakt synes skilja sig från de svenska jägarnas jakt. Att utländska jägare genomsnittligt skjuter fler ripor per jaktdag än svenska jägare torde inte minst bero på att de vanligen jagar en kortare tid och vill då jaga så mycket som möjligt under denna tid. Deras kostnader för att komma till den svenska fjällvärlden och jaga torde även vara högre än för svenska jägare vilket också kan antas bidra till denna skillnad i skjutna ripor per jaktdag. Detta torde dock i mindre utsträckning gälla för många norska jägare. De icke nordiska jägarna torde i viss utsträckning utnyttja jaktguider som före jaktstarten kan lokalisera var det finns ripa. Dessa icke nordiska jägare kan mot bakgrund härav antas att i hög utsträckning komma att jaga i jaktområden med god tillgång på ripa. Dessa områden kan dessutom ofta antas vara belägna avsides och därför kräva särskilda transporter för att nå. Jämför ovan relaterade konstateranden att utländska jägare i högre utsträckning än svenska jägare använder helikopter och båt för transporter. Även de nordiska jägarna torde jaga på mer avlägsna områden än vad huvuddelen av de svenska jägarna gör. Utländska jägare, främst italienska jägare, skjuter över hälften av det totala antalet ripor som skjuts i Västerbottens län. Detta torde bero på att det i detta län sedan 1990-talet funnits ett antal jaktföretag som har erbjudit jaktguider till främst utländska jägare och vars verksamhet ofta har haft en internationell inriktning. Andelen utländska jägare och där icke nordiska jägare är därför högre i Västerbottens län. 9.4 Kvoteringen av jakten i Jämtlands län Under inledningen av den årliga ripjakten är intresset ofta så stort i vissa områden i Jämtlands län att det högsta fastställda jakttrycket för hela jaktsäsongen skulle överskridas redan då. För att öka länsstyrelsens kontroll och sprida ut jakten över en längre tidsperiod och därigenom minska det momentana jaktrycket de första jaktveckorna har ett system med kvotering genom lottning behövt införas. Detta medför att det blir färre jägare ute på fjället under en och samma tid. Säkerheten för jägarna äventyras därmed inte trots det sammantaget höga jakttrycket. Jaktupplevelsen för jägarna blir härmed inte mer än nödvändigt förändrad med hänsyn till det högre jakttrycket. Det jaktbara viltet och även annat vilt stressas också i mindre utsträckning än vad som annars skulle bli fallet. Detsamma gäller för de renar som befinner sig i områdena. 33

42 9.4.1 Kvotering jaktsäsongen 2012/13 För jaktsäsongen 2012/13 har följande uppgifter tagits fram för jaktområdena i Mittådalens, Handölsdalens och Tåssåsens samebyar. Tab. 1. Resultatet av kvoteringen och lottningen jaktsäsongen 2012/13 Mittådalen Handölsdalen Tåssåsen Summa Antal jägare som sökt tillstånd, st Antal jägare som fått jaktområde, st Antal jägare som inte fått jaktområde, st Antal tilldelade jaktdagar, dagar Av de jägare i Mittådalens sameby som i lottningen för jaktsäsongen 2012/13 inte fick önskad jakt, och som uppgick till 218 st., var 188 st. (88 %) svenska jägare och resterande 30 st. (14 %) utländska jägare Kvotering av jakten i jaktområden i Mittådalens sameby För att belysa effekterna av kvoteringen och utlottningen av jaktillstånd har ytterligare uppgifter från Mittådalens sameby tagits fram. Det finns inga tecken på att detta område skiljer sig från de två andra områdena inom vilka lottning sker. Lottningen infördes jaktsäsongen 2010/11 i Mittådalens sameby. Jakttrycket har varit högt i jaktområdena inom samebyns område den första veckan av jakten vilket framgår av tabellen nedan. Det blev därför nödvändigt att vidta åtgärder för att begränsa trycket under inledningen av jakten. För att bibehålla jakttrycket på en långsiktigt hållbar nivå infördes således kvoteringen och utlottningen. Tab. 2. Antal jaktdagar under perioden augusti jaktsäsongerna 2006/ /12 Jaktområde Jaktsäsong 2006/ / / / / /12 MI MI MI MI MI MI MI MI Summa Variationen mellan jaktområdena är stor. Detsamma gäller mellan jaktsäsongerna. Under jaktsäsongen 2009/10 avlystes jakten i princip i hela Jämtlands län, vilket också framgår tydligt av uppgifterna ovan. 34

43 Jaktdagar Tab. 3. Utfallet av antal jaktdagar fördelade efter årstillstånd (svenska jägare) och dygnstillstånd för svenska och utländska jagare underhela jaktsäsongerna 2006/ /12, jaktområdena i Mittådalens sameby. Typ av tillstånd Jaktsäsong (hela jaktåret) 2006/ / / / / /12 Årstillstånd Dygnstillstånd svenska jägare Dygnstillstånd utländska jägare Summa Fördelning av antalet jaktdagar Dygnstillstånd utländska jägare Dygnstillstånd svenska jägare Årstillstånd /072007/082008/092009/102010/112011/12 Jaktsäsong Fig. 20. Antal jaktdagar fördelade efter årstillstånd (svenska jägare) och dygnstillstånd för svenska och utländska jägare under hela jaktsäsongerna 2006/ /12, jaktområdena i Mittådalens sameby. Tab. 4. Utfallet (jaktdagar och jägare) av lottningen för jaktsäsongen 2012/13 blev följande. Jaktdagar Jägare Antal årstillstånd (svenskar) Antal dygnstillstånd därav svenska dygnstillstånd därav utländska dygnstillstånd Summa Dessa siffror kan inte jämföras med siffrorna i föregående tabell och i figur 20. De redovisar endast utfallet av lottningen och de tidigare redovisade uppgifterna avsåg det faktiska utnyttjandet av jaktmöjligheterna. 35

44 9.4.3 Analys Genom kvoteringen har avsedd effekt uppnåtts, d.v.s. jakttrycket har sänkts momentant. Det totala jakttrycket har dessutom minskat avsevärt. Jaktrycket blir dessutom jämnare över tiden genom att kvoteringen sprider jakten över en längre tid än eljest skulle bli fallet i områdena med kvotering. Efter avlysningen jaktsäsongen 2009/10 har sökandetrycket på de kvoterade områdena succesivt ökat varför även jakttrycket inom dessa områden har ökat. Mindre än hälften av antalet jägare som ansökt om jakttillstånd inom Mittådalens sameby jaktsäsongen 2012/13 har erhållit jakttillstånd och ca två tredjedelar (årstillstånd och dygnstillstånd) av beviljade jaktdagar har i lottningen tilldelats svenska jägare. 9.5 Samlad analys Intresset för jakten är som störst första jaktveckan och avtar sedan markant. Detta medför att de mest attraktiva jaktområden fort blir fullt intecknade av intresserade jägare avseende den första jaktveckan på året. Det kan således inte uteslutas att ytterligare områden inom en nära framtid kan bli föremål för kvotering. De kvoteringar som genomförts i Jämtlands län och som begränsat antalet jägare kan sannolikt även, åtminstone inledningsvis, ha bidragit till den kraftiga ökning av nordiska jägare som Västerbotten uppvisar under perioden. 9.6 Slutsatser Med de restriktioner gällande jakttrycket som finns i länsstyrelsernas system för upplåtelser kan inte alla jägares önskemål bli uppfyllda, d.v.s. alla kan inte få jaga där de önskar och under den tid de önskar. Detta gäller oavsett om det är svenska eller utländska jägare som inte får möjlighet att jaga inom önskat jaktområde på önskad tid. Detta kan medföra att jakten dels förskjuts i tiden, dels att den bedrivs på mindre jaktligt attraktiva jaktområden. Hur många jägare av olika nationaliteter som inte får jaga den första veckan finns det inga uppgifter på. Den svenska jakttraditionen uttryckt som tillgänglighet till jakt påverkas således främst under de första jaktveckorna. Detsamma kan även gälla andra veckor i de jaktområden i Jämtlands län där kvotering genom lottning sker. Med det ökande antalet jägare i Västerbotten (vilket till stor del kan förklaras av ökande andel utländska jägare) närmar sig också jakttrycket i delar av Västerbottens län en nivå som bedöms kunna komma att kräva att kvoteringar införs. Detta kommer i sådant fall att innebära begränsningar för såväl svenska som utländska jägares möjligheter till jakt under attraktiva perioder. Alla kan, som framgått ovan, inte jaga enligt egna önskemål på grund av det stora intresset för jakt i de mest populära jaktområdena och under de mest åtråvärda jaktveck- 36

45 orna. Den genom den stora efterfrågan på jakt nödvändiga regleringen av jakttrycket sker genom länsstyrelsernas system för upplåtelser av jakt. 10 Sammantagen bedömning och slutsats I rapporten används begreppen svenska respektive utlänska jägare. Denna användning grundar sig på de uppgifter som registrerats i länsstyrelsernas administrativa system. På vissa ställen bryts begreppet utländska jägare vidare ned i nordiska och icke nordiska jägare. Denna uppdelning avviker således något från den uppdelning som gjordes i den tidigare lydelsen i 3 rennäringsförordningen som talade om jägare bosatta i Sverige. Utländska jägare bosatta i Sverige och som köpt nyttjanderätt till jakt torde uppgå till ett mycket begränsat antal. Sammanfattningsvis kan med utgångspunkt från resonemangen och redovisningen av data i denna rapport konstateras att några mätbara negativa effekter av ändringen av 3 rennäringsförordningen vad gäller tre av de i uppdraget ställda frågorna som rör småviltstammarna, rennäringen och naturmiljön inte har kunnat beläggas. Länsstyrelserna administrativa system för småviltjakten hanterar eventuella effekter i jakttrycket orsakade av förändringen 3 så att ett dessa inte tillåts slå igenom och därmed långsiktigt påverka småviltstammarna, rennäringen eller naturmiljön. Kunskapen är begränsad kring hur småviltsjaktens bedrivande har påverkat och fortsatt påverkar övrigt djurliv, störningskänslig mark och vegetation och utbredning av buller. Kunskapsläget måste, som tidigare framhållits, förbättras för att medge möjligheter till mer långtgående analyser. Ökade resurser behövs inte minst för att kunna följa upp terrängkörningens omfattning och dess påverkan på naturmiljön. Vad gäller den avslutande frågan rörande påverkan på den svenska jakttraditionen kan följande sägas. Det konstateras att vad som ingår i begreppet den svenska jakttraditionen inte är definierat och därmed är det inte heller möjligt att invändningsfritt kunna mäta förändringar i denna tradition. Förändringar i denna tradition som kan vara förorsakade av ändringen av 3 är således svårmätbara. Jordbruksverket har i denna rapport tolkat begreppet den svenska jakttraditionen som tillgängligheten till jakt och friheten att välja jaktmetod. Detta då denna tradition enligt verkets synsätt i stor utsträckning karakteriseras av möjligheten att utan större tidsmässig framförhållning kunna utöva sin jakt och att denna jakt i en inte mer än begränsad omfattning blir störd av andra jägare. Genom att ta bort den tidigare gällande prioriteringen av upplåtelser till svenska jägare så har också efterfrågan på jaktupplåtelser ökat. Antalet jaktdagar har ökat och jakttrycket under de två första veckorna av ripjakten är nu, efter förändringen i 3 rennäringsförordningen, högre. I Jämtlands län har jakttrycket i vissa områden blivit så högt under de första veckorna av jakten att en kvotering genom lottning har måst införas för att inte det högsta tillåtna jakttrycket för jaktsäsongen ska uppnås redan i inledningen av jakten. De kvantitativa restriktionerna i upplåtelsesystemet, som begränsar jaktupplåtelsernas omfattning till vad som är en långsiktigt beståndsmässigt acceptabel nivå, aktiveras i 37

46 varierande omfattning i länsstyrelserna administrativa system. Detta främst beroende på den situation som råder under det enskilda året. I dagsläget så genomförs i Norrbottens län, som har det lägsta jakttrycket, sällan avlysning på grund av högt jakttryck. I Västerbottens län avlyses jaktområden efter en eller flera veckors jakt på grund av högt jakttryck. I den södra delen av länet kan det även bli aktuellt med dagskvoter, d.v.s. en jägare per bestämd ytenhet och dag, då intresset för jakt under den första jaktveckan i populära jaktområden där är stort. I Jämtlands län har Länsstyrelsen i delar av renbeteslandet infört kvotering med ett bestämt antal jägare per ytenhet och dag på grund av det stora intresset för jakt i dessa områden under de första jaktveckorna. Dessa jaktkort lottas ut bland intresserade jägare. För att kunna minska jaktupplåtelsernas omfattning till en nivå som är jämförbar med den som rådde innan ändringen av 3 medför ett behov av särskilda åtgärder. Exempel på sådana åtgärder skulle kunna vara: Ett återinförande av kvantitativa begränsningar för utländska jägare genom exempelvis ett återinförande av ett krav på jaktguide för utländska jägare eller att utländska jägare ska jaga tillsammans med en svensk jägare som gäst. Denna utväg står, enligt regeringens tolkning av EU-reglerna om likabehandling av svenska jägare med övriga EU-jägare, inte öppen. Denna fråga har därefter vid ett flertal tillfällen åter väckts av vissa berörda intressenter. I dessa sammanhang har bland annat framförts att andra medlemsländer inom EU har gjort andra bedömningar av möjligheterna att begränsa jaktmöjligheterna för utländska jägare. En höjning av avgiften för jaktupplåtelserna för såväl svenska som utländska jägare för att på så sätt minska efterfrågan på dessa upplåtelser. Ett element i den svenska jakttraditionen har dock, enligt verkets tolkning, varit att jakten ska kunna utövas till en relativt låg penning varför en avgiftshöjning av den storlek som torde krävas inte kan anses vara i linje med den svenska jakttraditionen. Sänka det samlade jakttrycket genom införandet av ytterligare kvantitativa begränsningar för att uppnå en nivå på jakttrycket som understiger den nivå som gäller för ett långsiktigt beståndsmässigt acceptabelt jaktuttag. Sådana ytterligare begränsningar skulle i så fall behöva göras generella till sin karaktär och kan således, enligt resonemanget ovan, inte komma att kunna användas selektivt för att gynna enbart svenska jägare. Sammanfattningsvis så finner Jordbruksverket inte, att det under framtagandet av denna rapport och de kontakter och diskussioner som förekommit under detta arbete, framkommit förslag på en med hänsyn till gällande restriktioner genomförbar lösning på hur den svenska jakttraditionen skulle kunna återställas till ett läge som motsvarar det som förelåg innan ändringen av 3 genomfördes. Dessa restriktioner är framför allt den grundliga utredning som genomfördes före ändringen i 3 rennäringsförordningen som visade att några EU-rättsliga förutsättningar för att kunna behålla en positiv särbehandling av svenska medborgare inte föreligger. 38

47 11 Behov av förändringar i regelverken/ systemen för upplåtelser av småviltjakt Jordbruksverket finner att det mot bakgrund av vad som har framkommit i avsnitten 6 9 ovan inte föreligger vare sig ett behov av eller förutsättningar för att kunna göra några ändringar i verkets föreskrift (SJVFS 1993:52) för småviltjakten. Jordbruksverket föreslår därför ingen ändring i verkets föreskrift om upplåtelser av rätt till småviltjakt och fiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. I slutremissen med samrådsorganen har Jägarförbundet och SSR påtalat att inga intervjuer har skett med jägare och renägare. Jordbruksverket har här istället kontaktat branschorganisationerna, i likhet med vad som sker i andra sammanhang, när synpunkter från de som berörs av en åtgärd önskas. Detta är också i enlighet med regeringens uppdrag till verket. Beträffande renägarna så möter länsstyrelserna dessutom regelbundet företrädare för samebyarna i olika sammanhang och därvid är småviltjakten en fråga som i stort sätt alltid diskuteras. Även företrädare för jägarna deltar ganska regelbundet i många av dessa möten. Synpunkter som därvid erhålls påverkar löpande länsstyrelsernas administrativa system och informationen om småviltjakten. Det anses inte föreligga något behov av att i anledning av denna rapport föreslå några förändringar i länsstyrelsernas administrativa system. Länsstyrelserna genomför dessutom regelmässigt löpande förändringar och förbättringar i detta system bl.a. med anledning av de synpunkter som lämnas till länsstyrelserna. Härutöver lämnar länsstyrelserna också information till jägarna om regler m.m. för småviltjakten samt om rennäringen. Information uppdateras löpande. Länsstyrelsernas administrativa system fungerar, såvitt nu kan bedömas, som det är avsett att göra. Skulle jaktrycket öka ytterligare måste dock åtgärder inom förvaltningssystemet övervägas för att kunna hantera denna ökning. Jordbruksverket konstaterar att det redan utretts att EU:s grundläggande regler om den fria rörligheten inte medger att några inskränkningar av denna åter förs in i regelverket. Jordbruksverket föreslår därför ingen förändring i förordningen. 39

48 12 Bilagor Regeringens uppdrag Jordbruksverkets följeskrivelse till delrapporten Jordbruksverkets delrapport Skrivelse från Jägarförbundet Norrbotten 40

49 12.1 Regeringens uppdrag 41

50 42

51 43

52 44

53 45

54 12.2 Jordbruksverkets följeskrivelse till delrapporten 46

55 47

56 12.3 Jordbruksverkets delrapport 48

57 49

58 50

59 51

60 52

61 53

62 54

63 55

64 56

65 57

66 58