Om Bön Två bibelstudier och en predikan om bön

Transkript

1 Om Bön Två bibelstudier och en predikan om bön Ebeneser i Söråker, Allhelgonahelgen 2016 Bed, så skall ni få, sök, så skall ni finna, bulta så skall dörren öppnas för er (Matteusevangeliet 7:7) Inledning. Den här bibelhelgen kommer att handla om bön, och vi kommer att läsa om hur bönen är det centrala i den kristna församlingen.

2 Del 1. Förbli I Kristus Inledning. Emellanåt brukar folk säga att det är viktigt att varje lokal församling har en vision för sitt arbete, och med vision brukar man då mena att Gud skall ha gett någon dröm eller tanke om exakt hur man skall arbeta på just den och den platsen. Sådant har ett visst värde, men ibland får det för stort värde i jämförelse med den allmänna mönsterbild för församlingen som Skriften målar upp och som gäller för alla folk i alla tider. Jag ska erkänna att jag är ganska dålig på att vara visionär och ha storslagna planer, utan jag vill hellre försöka söka mig tillbaka till våra rötter -- Nya testamentets beskrivning av församlingen. Som en inledning på de här bibelstudierna vill jag läsa en bibelvers som faktiskt är väldigt visionär, för den handlar om vad Jesus har tänkt för sin församling, och där kommer vi att se att bönen har en avgörande betydelse. Bibeltext. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. (Joh 15:7) Utläggning. Jag har fyra punkter i min utläggning utifrån den här bibelversen. 1. En församling som förblir i Kristus 1.1.Jesus vill att vi som hans församling skall leva nära honom. Bibelversen vi läst är hämtad ur en liknelse om en vinstock med grenar där Jesus säger: Jag är vinstocken, ni är grenarna (Joh 15:5). En gren som sitter på ett träd är helt beroende av trädet för sin överlevnad, en avbruten gren däremot förtorkar och dör. 1.2.När vi kommer till Kristus, omvänder oss och låter döpa oss till Kristus säger Bibeln att vi blir "inympade" i Kristus. Vi blir för evigt en del av

3 honom. Detta kallar Bibeln för att vara i Kristus. Det blir som en gren på ett träd. 1.3.Nu säger Jesus att vi skall förbli i honom. Vad betyder det? Förbli i den grekiska texten betyder att stanna kvar på en viss plats, att vistas, att inte avvika, att fortsätta att vara närvarande, förvaras, med hänvisning till tid att fortsätta att vara, etc. Poängen är att vi i både tid och rum stannar i Kristus, att allt vi är och gör är präglat av att vi sitter i Kristus, och att vi liksom en gren som stannar kvar i ett träd också växer till och bär frukt. Paulus skriver: Ni har lärt känna herren Kristus Jesus, lev då i honom, med rot och grund i honom, allt fastare i den tro som ni har undervisats i, och låt er tacksamhet överflöda. (Kolosserbrevet 2:6-7 B2000) och samma vers i en annan översättning: Liksom ni tog emot Kristus Jesus som Herren, så lev i honom och låt er rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått, och överflöda i tacksägelse. (Kolosserbrevet 2:6-7 SFB) Att förbli i Kristus handlar om att du och jag som individer och vi tillsammans som församling skall: Förbli i den tro på Kristus som vi en gång tagit emot Växa i den tro som vi en gång har tagit emot, och då växa i både nåd och kunskap om Jesus: Väx till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus (2 Petr 3:18). 1.4.Detta är Jesu vision för oss som enskilda och som församling: att vi skall förbli i honom, att stanna kvar i tron på Kristus men också att växa i tron, som Paulus skriver: Honom predikar vi genom att förmana varje människa och undervisa varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig i Kristus. (Kolosserbrevet 1:28 SFB). 2. En församling som förblir i Kristi ord 2.1.Nu skall vi inte endast förbli i Kristus som person utan vi skall också förbli i hans Ord. Egentligen är detta inte två olika saker utan två sidor av samma mynt, eftersom Kristus är Ordet (Joh 1:1), och allt vad Kristus har sagt också är en del av hans person. Verkligt lärjungaskap som ger frihet i Kristus beror helt på vårt förhållande till Ordet: Jesus sade till de judar som hade satt tro till honom: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria." (Joh 8:31-32) 2.2.Men vad betyder det att vi skall förbli i hans Ord? Jo, ingen kan komma till tro och bli frälst till Kristus utan att de på något sätt har hört Guds

4 Ord om Jesus Kristus predikas på något sätt antingen i tal eller skrift (Rom 10:14-17) för det är Ordet som föder tron i en människas hjärta. På samma sätt kan ingen förbli i tron på Kristus och inte heller växa i tron på Kristus om de inte lever i Ordet. 2.3.Ordet har många olika funktioner i våra liv, varav följande är några: Föder tro (Rom 10:17) Renar oss (Joh 15:3) Bygger upp oss och helgar oss (Apg 20:32) Lär oss sanningen (Joh 8:31) Beskyddar oss i frestelsens stund (Matt 4:1-11) Vägleder oss på vår livsväg (Ps 119:105) 2.4.Som pastor och föreståndare är det min främsta uppgift att predika Ordet (1 Tim 4:13, 2 Tim 4:1-2) och vägleda människor att lära sig mer ur Bibeln, för det har både en uppbyggande, helgande och frälsande effekt. Men också en form av vaccinerande effekt -- massor av problem som vi kristna möter och ställs inför som enskilda och som församlingar skulle aldrig uppstå eller åtminstone lösa sig mycket enklare om vi hade koll på vad Bibeln säger. 3. En bedjande församling 3.1.När Jesus nu har talat om att förbli i honom och hans ord så svänger han plötsligt och börjar tala om bön. Man kan tycka att det inte har med saken att göra, men det är i själva verket den naturliga och oundvikliga följden av att vi förblir i Kristus. Någon av de gamla väckelsepredikanterna från 1800-talet har sagt något i stil med följande: Om Gud är nära en församling, måste den be. Om församlingen inte ber är detta det främsta tecknet på Guds frånvaro i den församlingen. Nu står inte detta i Bibeln, men jag tror ändå det fångar något av Bibelns budskap. 3.2.Vet ni vad som främst kännetecknade Jesu liv under hans tid på jorden? Det var inte allt han gjorde eller predikade om, utan hans böneliv. Allt det andra bars upp av hans böneliv, hur han gick undan ibland kortare stunder, ibland hela nätter och flera dagar och veckor för att få vara ensam med Gud. Därför kan vi läsa: En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." (Lukasevangeliet 11:1 SFB)

5 3.3.Vet ni vad som kännetecknade den första kristna församlingen? Bön. Läs Apostlargärningarna och du skall se att den handlar om hur Gud handlar med människor som lever i bön. Samma sak ser vi i breven. 3.4.Det är någon som har sagt: Man kan se hur populär en kyrka är på hur många som kommer på söndag förmiddag. Man kan ser hur populär pastorn i den kyrkan är på hur många som kommer på söndags kvällmöte. Man kan ser hur populär Jesus är på hur många som kommer på den kyrkans bönemöten. Sug på den karamellen! 3.5.Detta är också en del av Jesu vision för oss, att våra församlingar är bedjande församlingar. Och jag vill uppmana oss alla: börja gå bönens väg! Kom på bönemötena och ta dig tid ensam med Gud. Ha bönen som en livsstil, och börja nu. Vill du ha praktiska tips om hur du skall hinna eller hur du skall be, kom och prata med mig efteråt. Kom ihåg, du kan alltid viska bönen som lärjungarna bad: Herre, lär mig att be. Tycker du bön är svårt eller krångligt, börja där. 4. En församling som får bönesvar 4.1.Jesus ger oss här villkor för bönesvar, och inte på bara vissa böner, utan alla böner. Om...så be om vad ni vill, och ni skall få det. Innan vi tittar på de villkoren så skall jag bara skyndsamt säga att vi också måste förstå att våra böner också måste vara i harmoni med Guds vilja: Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om. (Johannes första brev 5:14-15 SFB) Men beder vi om sådant som är gott och rätt och i enlighet med hans vilja så skall vi få det om vi uppfyller de villkor som Jesus talar om. 4.2.Villkoren för bönesvar är just det vi talat om innan: Om ni förblir i mig Om mina ord förblir i er Om ni ber 4.3.Vi har redan sett att det är viktigt med bön, men varför att det så viktigt med bönesvar? Jag kan se två verkligt stora anledningar till att Gud valt att främst göra saker som svar på bön: Gud får äran -- direkt efter vår predikotext säger Jesus vidare: Min fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar (Joh 15:7). Bönesvaren blir som en rik frukt som förhärligar Gud när både

6 troende och icke troende ser att det finns en Gud som hör bön och som svara på bön! Ett bra exempel på det är när aposteln Petrus får vara med om att kvinnan Dorkas blir uppväckt från döden (Apg 9:36-42). Petrus bad ensam i rummet där den döda låg, och när hon fick liv igen står det: Detta blev känt i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. Vi måste inse att en bedjande församling som får bönesvar kommer att få framgång när det gäller att vinna andra för Herren! Vi lär oss att vara beroende av Jesus i allt -- lite innan vår predikotext säger Jesus: Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra. (Joh 15:5). Utan honom har vi inte en chans. Och det är genom bönesvar som han räddar oss och leder oss, se t.ex. 2 Kor 1: Detta med att få leva i bön och uppleva bönesvar är också en del av Jesu vision för sin församling. Och låt oss inte bara be, låt oss be uthålligt tills Guds svarar. Avslutning. Sammanfattningsvis så kan man säga att den bibelvers vi tittat på idag visar vårt totala beroende av Herren Jesus. Ju äldre jag blir desto mer inser jag verkligen att så är fallet. Allt beror på Kristus och hans kraft. Därför måste jag förbli i honom, i hans ord, och leva i bön. Och han har lovat att svara.

7 Del 2. Genombrottsbön Hur våra böner kan besvaras...för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn (Joh 15:16) Bibeltext Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består, för att Fadern må ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra. (Johannesevangeliet 15:16-17 SFB98) Inledning Denna del handlar också om bön, men kanske inte om bön i allmänhet, som vi talade om i del 1 och som Bibeln också mycket om, utan om hur vi kan få uppleva specifika bönesvar som följer på specifika böner som vi sänder upp till Gud vid specifika tillfällen. Predikan 1. Bakgrunden i Johannes evangelium kapitel 15. Johannes 15:1-17 är i mångt och mycket en beskrivning av relationen mellan Jesus och hans lärjungar: 1.1. Jesus är vinträdet, och lärjungarna är grenarna. För att lärjungarna skall kunna bära frukt, måste de sitta kvar på trädet så att livet kan flöda ut i grenarna Och om de sitter kvar kommer de att bli ansade för att kunna bära mer frukt i form av goda gärningar och lydnad för Guds vilja Vidare så kopplar Jesus ett löfte om att lärjungarnas böner skall bli besvarade, om de förblir i honom och hans ord förblir i dem Sedan säger Jesus att det är kärleken mellan Fadern och Sonen och kärleken mellan Jesus och hans lärjungar som är det avgörande, och att

8 kärleken består i att lärjungarna håller Guds bud, och han framställer också sig själv som föredömet för denna kärlek: ni skall älska varandra så som jag har älskat er Och när lärjungarna älskar varandra kallas de för Jesu vänner. Och sedan kommer han till den predikotext vi precis har läst. 2. Utväljandet: Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er. Jesus poängterar här att det är Gud som ytterst styrt att lärjungarna blivit Jesu efterföljare. 2.1.Han skiljer sig här från dåtidens rabbiner, som tog emot de efterföljare som valde att följa rabbinen ifråga, men Jesus bröt mot denna regel genom att själv välja vilka lärjungar som skulle följa honom. Det är ju det vi ser när han går runt och kallar lärjungarna: Följ mig. Och då står det: Då lämnade dom allt och följde honom Detta innebär inte att våra personliga beslut saknar värde, för Bibeln uppmanar oss också till personlig och aktiv omvändelse och efterföljelse, men när det gäller att bära frukt i Guds rike och bli till välsignelse i världen är det uteslutande ett beslut av Gud som ligger bakom alltsammans: Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse, liksom han innan världens grund blev lagd har utvalt oss i honom för att vi skulle vara heliga och fläckfria inför honom. I sin kärlek har han genom Jesus Kristus förutbestämt att vi skulle tas upp som hans barn, enligt sin vilja och sitt beslut, för att den härliga nåd som han har skänkt oss i den Älskade skall prisas. (Efesierbrevet 1:3-6 SFB98) Och syftet är att det enbart är Gud som skall få äran: Min Fader förhärligas, när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. (Joh 15:8). 3. Fruktbärandet: Bestämt om er att ni skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består. Att Gud genom Jesus Kristus utväljer oss har alltså ett bestämt syfte, nämligen att vi skall gå ut och bära frukt, sådan frukt som består Bestämt om er. Det grekiska ordet är tithemi och betyder att sätta, ordna, bestämma, lägga undan, etc. Ordet används bland annat i Matt 5:15 där det står att man inte skall sätta ljuset under skäppan utan på ljushållaren så att det lyser för alla i huset. Här återupprepas tanken från ovan att det är Gud som utvalt och bestämt om sina lärjungar vad de skall göra och vilken frukt de skall bära.

9 3.2. Vi ska gå ut. Det grekiska ordet här är hypade och betyder närmast att ge sig av, gå, och används till exempel när Jesus talar om att man skall lämna sin gåva vid altaret och ge sig av och försona sig med sin broder innan man bär fram gåvan (Matt 5:24). Detta innebär att det finns en rörelse i kallelsen att bli en Jesu lärjunge. Gud kallar oss genom Jesus Kristus, och sedan sänder han ut oss Vi ska bära frukt. Frambringa frukt, det grekiska ordet är phero och betyder bära, frambringa, bära en börda. Frukt syftar just på verklig eller symbolisk frukt, och är en biblisk bild för ett rättfärdigt liv i förhållande till Gud och goda gärningar i relation till omgivningen Sådan frukt som består. Det grekiska ordet är meno och betyder närmast stanna kvar, fortsätta, bo, vara närvarande, etc, poängen här är att den goda frukt lärjungarna skall bära är sådan frukt som inte försvinner utan som stannar kvar. När Gud gör något blir effekterna bestående, och när Jesu lärjungar skall bära frukt skall frukten ha den karaktären att den inte upphör eller direkt försvinner. Det är inget bländverk eller illusionsmakeri, utan något beständigt. Det är därför som andlig frukt nästan alltid syftar på bestående förändringar av människornas karaktär och livsstil och gärningar, inte i första hand känslosvall och andligt rus. 4. HUVUDPUNKTEN: För att Fadern må ge er vad ni än ber om i mitt namn. Här beskrivs något som jag vill kalla för genombrottsbön eller böner som leder till ett omedelbart bönesvar För att. Hela sammanhanget, och särskilt då vers 16, pekar här fram emot ett tillstånd då Fadern må ge er vad ni än ber om i Jesu namn. Om allt det gäller som sagt innan: att bli utvald, att gå ut och att bära frukt, så tjänar det som ett uppfyllt villkor för att eller så att Fadern skall svara på lärjungarnas böner. Ett liknande villkor beskrivs i 15:7: Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni skall få det. Charles Finney brukade beskriva detta "tillstånd" som att församlingen genom sina böner hamnade i en ställning inför Gud som gjorde det "lämpligt" för Gud att välsigna dem med vad de nu bad om. Bild: ofta när man skall få nån form av leverans hem till sig, så sker det på tider då man egentligen inte kan vara hemma, men för att ta emot leveransen MÅSTE man hålla sig hemma. Det är på samma sätt med villkoren för bönesvar, för det är som något som försätter oss i ett läge då vi kan ta emot det som skall levereras.

10 4.2. För att Fadern må ge er. Verbet ge står i en form som först och främst indikerar att det är mer eller mindre sannolikt att handlingen kommer att utföras, dvs i det här fallet att Fadern skall ge beror på om rätt villkor är uppfyllda. Vad Jesus vill säga är att här finns en potential för bönesvar, om lärjungarna 1) bär bestående frukt inför Fadern, och 2) ber om ingripanden från himlen Men: det är också så att verbformerna här indikerar att både lärjungarna och Faderns respons är punkthändelser, dvs specifika svar på specifika böner som uppsänds vid specifika tillfällen, och det är här vi kommer in på tanken om genombrottsbön 1. För Bibeln uppmanar oss att leva i ständig bön till vår Fader i himlen (t.ex. Jesu liknelse om Änkan och domaren i Luk 18:1-8, se även "be ständigt" i 1 Tess 5:17), men Guds Ord undervisar oss också om att det finns avgörande böner i speciella situationer som (nästan) direkt besvaras Några bibliska exempel på sådana genombrottsböner: Abrahams förböner för Sodom ledde till ett omedelbart bönesvar, även om det kanske inte riktigt blev som Abraham hade tänkt sig (1 Mos 18:16-33) Jabes bön: Jabes ropade till Israels Gud och sade: "O, att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O, att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!" Och Gud lät det ske som han bad om. (Första Krönikeboken 4:10 SFB98) Jabes var tydligen en person som trodde på Israels Gud, och säkerligen hade han bett förut, men här återges en särskild bön som Jabes bad och som blev besvarad. En genombrottsbön! Profeten Elias kamp mot Baalsprofeterna och Baalsdyrkan på berget Karmel ledde fram till en avgörande bön i den kritiska ögonblicket: Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sade: " HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk förstår att det är du HERRE som är Gud, och omvänd du deras hjärtan." Då föll HERRENS eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade 1 Själva ordet "genombrottsbön" är inte bibliskt, utan är enbart en beteckning jag använder för att de speciella böner vid speciella tillfällen som mer eller mindre omedelbart leder fram till ett konkret bönesvar skall kunna skiljas från mer allmän bön som inte ger något omedelbart och synligt resultat.

11 upp vattnet som fanns i diket. När allt folket såg detta, föll de ner på sina ansikten och sade: "Det är HERREN som är Gud! Det är HERREN som är Gud!" (Första Kungaboken 18:36-39 SFB98) Elias var en man som kände Herren, sin Gud, och som bar den frukt som hör till ett rätt andligt liv, och det som leder till ett genombrott i hans kamp mot avguden är en genombrottsbön i rätt tid! När Jesus själv uppväcker Lasarus ber han en avgörande bön i det avgörande ögonblicket: De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag prisar dig för att du hör mig. Själv vet jag att du alltid hör mig, men för att folket som står här skall tro att du har sänt mig bad jag denna bön." När han hade sagt det ropade han med hög röst: "Lasarus, kom ut!" Då kom den döde ut, med fötter och händer inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade till dem: "Befria honom och låt honom gå." (Johannesevangeliet 11:41-44 SFB98) En genombrottsbön! Apostlarnas bön i förföljelsetid i Apg 4: Sedan de hade blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem... Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn." När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord. (Apostlagärningarna 4:23-24, SFB98) Det finns ingenting som tyder på att apostlarna inte hade bett tillsammans förut, tvärtom så vet vi det av de föregående kapitlen. Men här möts man till bön i en alldeles särskild situation, under hot om förföljelse. Och eftersom man uppfyllde villkoren för bönhörelse så uppfyller Fadern deras böner omedelbart vid just detta speciella tillfälle. En genombrottsbön! Församlingens förböner när Petrus sitter i fängelset leder till ett omedelbart genombrott och Petrus blir fri innan de ens slutat att be (Apg 12:1-19) 4.5. Några exempel från historien när det gäller genombrottsbön: R A Torrey skriver i en av sina böcker om hur en predikant efter att ha tillbringat en hel natt i bön predikade med sådan kraft att omkring fem hundra personer ansåg sig blivit omvända vid nämnda tillfälle.

12 Undertecknad bad en längre tid om ett nytt jobb, men vid ett specifikt tillfälle under särskilt stor nöd och vånda, och fick omedelbart bönesvar: medan jag var ute och bad på knä under en stor gran ringde telefonen inne i huset med positivt besked på andra sidan luren En välkänd pastors dotter kom på avvägar och var borta från Herren i 2,5 år, men efter ett särskilt bönemöte i pastorns församling där hela församlingen hade ropat till Gud för hennes själ vaknade hon på natten och insåg att hon var på väg att gå förlorad men att hon fortfarande var älskad av Gud. Hon kom tillbaka och har varit med sedan dess Vad ni än ber om. I 15:7 sägs att vi får be om vad ni vill, och ni skall få det och här sägs att Fadern skall ge oss vad vi än ber om. Jag tror att Jesus säger samma sak två gånger, men poängen är densamma: om vi uppfyller villkoren han framfört, då kan vi be genombrottsböner om vad som helst, och då skall vi få det! Lägg märke till att Bibeln mer sysslar med vilka villkor som behöver uppfyllas för bönhörelse än vilka bönesvar som är möjliga och det beror helt enkelt på att allt är möjligt för Gud och inga bönesvar är för svåra för honom. Därför kan vi be om vad som helst! 4.7. Vad ni än ber honom om i mitt namn. Det är också viktigt att vi vet vem som är garanten för dessa bönesvar: det är Jesus Kristus. Vers 16 börjar med att det är Jesus som utväljer oss och bestämmer oss till att bära bestående frukt, och då skall Fadern höra våra böner vad vi än ber om i Jesu namn. 5. Och det befaller jag er att ni skall älska varandra. Här är vi tillbaka i frukten igen, för den främsta av Andens frukten (Gal 5) är kärlek. Att förbli i Kristus och hans ord är att bära bestående frukt, för kärleken upphör aldrig (1 Kor 13) och en grupp lärjungar som lever i kärlek till varandra hamnar i det läget att det blir lämpligt för Gud att välsigna dem och låta deras böner bli genombrottsböner.

13 Del 3. Tro På Gud För Bönesvar Fyra steg på vägen mot svar på bön Tro på Gud! (Markus 11:22) Bibeltext När de dagen därefter var på väg från Betania, blev han hungrig. På långt håll såg han ett fikonträd som hade gröna blad, och han gick dit för att se om han skulle finna något på det. Men när han kom fram till trädet, fann han ingenting annat än blad. Var det då inte fikonens tid? Jesus sade till trädet: "Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar. De kom till Jerusalem, och Jesus gick in på tempelplatsen och började driva ut dem som sålde och köpte. Han slog omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor, och han tillät inte att man bar på något över tempelplatsen. Han undervisade dem och sade: "Är det inte skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk? Men ni har gjort det till ett rövarnäste." När översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, försökte de finna ett sätt att röja honom ur vägen. Ty de var rädda för honom, eftersom alla människor var överväldigade av hans undervisning. Så snart det blev kväll lämnade han staden. När de tidigt på morgonen gick förbi fikonträdet, såg de att det hade torkat nerifrån roten. Petrus kom ihåg vad som hade hänt och sade till Jesus: "Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade har torkat." Jesus svarade dem: "Tro på Gud! Amen säger jag er: Om någon säger till detta berg: Lyft dig och kasta dig i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske. Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att ni har fått det, så skall det vara ert. Och när ni står och ber, så förlåt om ni har något emot någon. Då skall också er himmelske Fader förlåta er era överträdelser." (Mark 11:12-25) Inledning Under de här åren har jag predikat en hel del om bön och bönesvar. Bland annat har jag sagt i många sammanhang att bönemötena är de viktigaste mötena, därför att det är där som striden avgörs. Och det står jag fortfarande

14 för. Jag hade en dröm i början av tiden i en församling jag tjänade att hela kyrkan var fylld av bedjare och att jag därför fick sätta mig längst ner i hörnet har ännu inte gått i uppfyllelse på den platsen, men jag ber att det skall ske. Vidare har jag talat om vilka villkor som gäller för bönesvar vi tror ju att anledningen till att vi ber är att Gud älskar oss och vill ge oss allt vad vi behöver och följande kan tjäna som några exempel på vilka villkor som finns för bönesvar: Om vi förblir i Jesus och i Hans ord och bär bestående frukt i våra liv, så skall vi kunna be om vad som helst och vi skall få det (Joh 15:7,16). Det vi ber om skall vara i enlighet med Guds vilja (1 Joh 5:15). Ibland när vi ber om saker som vi tycker att vi behöver eller som vi vill göra, kan det hända att Gud efter ett tag säger nej eller vänta. Att räkna med det är inte otro, utan det är lydnad. Det får inte finnas medveten synd i våra liv (Joh 9:31) Vi ska be med rätt motiv (Jakob 4:3) och ingen annanstans framgår det så klart som i Herrens bön: helgat vare DITT namn, låt DITT rike komma, låt DIN vilja ske Vi ska be kontinuerligt och uthålligt (Matt 7:7-8, 1 Tess 5:17) Vi ska be i det fördolda till Gud och inte för att synas inför människor (Matt 6:6) Vi ser även antydan om ett annat villkor i slutet av vår text, nämligen att vi är villiga att förlåta dem som syndat mot oss liksom vår himmelska Fader förlåter oss våra synder (Mark 11:25). Osv Min önskan är att du skall smittas av bönens ande och bli en Jesu lärjunge som känner de gamla vägarna till de andliga skatterna och framgång för Guds rike: bönen och Ordet. Idag vill jag peka på ytterligare ett villkor för bönesvar, kanske det viktigaste av alla villkor: att vi tror på Gud! Nu har man ibland missbrukat detta och gjort tron till en prestationstro som har mer med magi att göra istället för vad det egentligen handlar om: ett barns förtröstan till sin far. Att tro på Gud är något vi uppmanas att göra, något vi bestämmer oss för, men det är också en gåva från vår himmelske Fader (Ef 3:16-17 B2000, 1 Kor 12:9). Men det faktum att människor förvränger Bibeln emellanåt ger oss inte rätten att inte läsa och tro på

15 allt som står där, även så detta: Bibeln säger faktiskt att utan tro kan ingen av oss ha en relation med Gud överhuvudtaget (Hebr 11:6), och utan tro kan ingen få uppleva bönesvar. Låt oss titta en stund på den text vi läst. Predikan 1. Bara den som tror på bönens betydelse kan få tro för bönesvar och uppleva bönesvar. Berättelsen om fikonträdet avbryts i texten på ett konstigt sätt av att Jesus rensar templet och undervisar folket och säger: Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk! 2 Men jag tror inte det är en slump, för berättelsen börjar med att Jesus profeterar om att fikonträdet som inte bar frukt skall vissna, och berättelsen slutar med att fikonträdet verkligen vissnar ner totalt. Och då säger Jesus till sina lärjungar: Tro på Gud! Men i mitten av berättelsen talar Jesus om bönens avgörande betydelse för alla människor (grek ethnos). Allt detta hänger naturligtvis ihop, för det är bara den som likt Jesus tror på bönens betydelse som i förväg kan få tala ut ett bönesvar eller en profetia som sedan inträffar till punkt och pricka. Den som ber får tro, och den som tror kommer att be. 2. Sann undervisning om bön kommer att väcka motstånd. Vi ser här att de religiösa ledarna reagerade mycket negativt på Jesu undervisning om bönen. De ville hålla den religiösa kommersen vid liv och var inte intresserade av att templet återfick sin ursprungliga roll i alla folks relation med Gud nämligen att vara en plats för bön för alla folk. Därför blev de 1) rädda för Jesu undervisning eftersom den påverkade folket så att deras inflytande minskade, och 2) de försökte också hitta ett sätt att röja honom ur vägen. Om det är något djävulen är rädd för så är det ett Guds folk som lever i bön. Verksamhet har djävulen inget emot, men ett Guds folk som ber och upplever bönesvar väcker rädsla hos fienden, och i förlängningen hos dem som är hans tjänare. I Jesu fall gick det så långt att de försökte röja honom ur vägen, vilket de också trodde sig lyckas med när de korsfäste honom men Gud vände även detta till seger. Dock: sann undervisning om bön kommer alltid att väcka motstånd, ett motstånd som Gud kan vända till seger för sitt rike. 2 I templet citerar Jesus ur profeten Jesaja 56:7. Detta visar också att den som ber och håller Skriften högt skall få se Guds ingripanden som svar på bön.

16 3. Bara den som har ett ödmjukt hjärta får se bönerna gå i uppfyllelse Det var lärjungarna och inte Jesus som påpekade att hans profetia gått i uppfyllelse. En sann profet eller sann bedjare är en person som inte är mån att peka på att de själva fick rätt. Jesus gjorde inga ansatser här att peka på att vad han sagt faktiskt hade hänt. Det lämnade han åt andra att avgöra. Frestelsen är stor för oss att börja skryta om hur Gud har välsignat oss, men vi får följa Skriftens ord att de övriga får pröva vad profeten eller bedjaren har sagt (1 Kor 14:29). Det är likadant när Jesus fått bönesvar (Joh 11:41-42) utanför Lasarus grav och Lasarus blivit uppväckt, står det längre fram att alla [andra] som hade varit med honom när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda, vittnade om detta (Joh 12:17). Det innebär naturligtvis inte att vi inte får vittna om vad Gud har gjort i våra liv som svar på bön, men när Gud har gjort något ser andra det ändå. Risken för oss när vi är lösmynta är att fokus flyttas från Gud till oss När Jesus skall bekräfta att det han profeterat gått i uppfyllelse pekar han bort från sig själv och säger istället: Tro på Gud! Ingen annan än Jesus hade väl mer rätt att peka på sig själv, men i sitt förnedringstillstånd (Fil 2:9) hade han avstått från allt och allt han gjorde gjordes i förtröstan på Gud Fadern. När så den profetia som Jesus uttalat i tro går i uppfyllelse är Jesus mycket snabb med att berätta vems kraft det är som ligger bakom: Guds kraft. Den ödmjukheten är en förebild för oss. Det är inte den som är stor i orden kring sin egen tjänst som får uppleva bönesvar, utan den som är villig att ödmjuka sig och ge Gud all ära. 4. HUVUDPUNKTEN: Fyra steg till bönesvar textens nyckelvers (Mark 11:24) 4.1. Nyckelversen i hela det här avsnittet är 11:24 där Jesus benar ut för oss hur vi skall be i tro för att få bönesvar. För att rätt kunna förstå den här nyckelversen är det viktigt att ha lite koll på vilka former som används i verben: "Ber och begär" står i presens indikativ = kontinuerlig och säker handling. Tro står i aktivum presens imperativ = uppmaning till aktiv och kontinuerlig handling. Fått det" står i aktivum presens indikativ =

17 aktiv kontinuerlig och säker handling. Vara ert står i futurum indikativ = framtida säker händelse Slutsatser vi kan dra av detta är som följer: Det första är att Jesus efterlyser en kontinuerlig längtan hos oss, som leder till en kontinuerlig bön. Både längtan och bönen skall vara något tydligt och säkert, där man påstår och hävdar någonting, typ: det regnar idag. Det är inte samma sak att längta efter en glass som att längta efter att Guds rike skall ha framgång i ens egen familj, att någon som är svårt sjuk skall bli helad, eller att församlingen man tillhör skall hitta rätt väg under Andens ledning. När vi verkligen längtar dag och natt efter något så driver detta oss till att be dag och natt till Gud. Detta är avgörande, och det är vad Jesus illustrerar i liknelsen om änkan och domaren: Jesus berättade för dem en liknelse för att visa att de alltid borde be utan att tröttna Skulle då inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt? (Luk 18:1,7) Sann bön och sann längtan är något som är ständigt pågående och är något fast och tydligt Den andra är att vi, när vi ber och begär, uppmanas av Jesus att aktivt tro kontinuerligt på bönesvar Vår förväntan på Gud skall alltid vara att han skall svara på bön och ge oss vad vårt hjärta begär. Jakob skriver att vi skall be i tro utan att tvivla (Jak 1:6) och att den som tvivlar inte skall tänka sig att hon skall få något av Herren, splittrad (B2000: tvehågsen) som hon är och ostadig på alla sina vägar. Här ser vi att den aktiva och kontinuerliga tro vi skall ha när vi ber är resultatet av att vi inte är splittrade och ostadiga i vår överlåtelse till Gud. Ordet splittrad betyder ordagrant att ha en dubbel själ. Att ha en aktiv och kontinuerlig tro för bönesvar handlar främst om att ha överlåtit hela sitt liv åt Gud och inte vara splittrad i sitt inre Gud använder också vår tro för att visa vad han tänker göra. Så länge tron är vag och osäker har vi inte bett färdigt, men när tron blir kontinuerlig och Gud inte har visat att han vill något annat i den givna situationen, för det kan han göra kan vi veta att bönesvaret är nära, ja bokstavligen har vi enligt Jesus redan fått det (jfr 1 Joh 5:15). Detta är innebörden av tron, enligt

18 Hebreerbrevet: vi får en visshet om det som vi inte (ännu) kan se (Hebr 11:1). Och detta gäller både för vår frälsning och för bönesvar. Vi lever i tro utan att se. Genom tron förstår vi andliga verkligheter som inte syns i den fysiska världen Det tredje är att när bönesvaret är nära och vi upplever trons förvissning att vi redan fått vad vi ber om kan vi handla aktivt och kontinuerligt därefter som om vi redan hade det i vår hand Detta framgår ganska dåligt av vår bibelöversättning, men Svenska Reformationsbibeln är tydligare, för där står det: Allt vad ni begär i era böner, tro att ni får det, så skall det ske er. (SRFB, rev M 17 mars 2014). Lägg märke till att Jesus uppmanar oss att tro att ni får det. Här talar Jesus om att mottagandet 3 av bönesvaret är en presens-handling, kontinuerlig och nutida En del uttrycker detta som att vi tar ut i tro, men det tycker jag inte om för det återspeglar innehållet i texten ganska dåligt 4. Jag säger hellre tar emot i tro, där jag som Guds barn sträcker mina händer mot Gud och tar emot vad Han ger mig, tackar och prisar honom för bönesvaret som jag ännu inte har sett, och i den mån jag kan också låter mina handlingar vittna om att jag räknar med hans ingripande 5. Det andra sättet att uttrycka känns mer som om vi försöker rycka bönesvaret ur händerna på Gud, och det är inte tro utan otro eftersom vi inte trots vår visshet om bönesvar inte är villiga att vänta tills Guds tid är inne, vilket för oss till sista steget (Det är dock viktigt att vi förstår att den trosvisshet som gör att vi kan handla som om bönesvaret redan var givet fast vi inte kan se det ännu inte är någon ytlig förhoppning framkallad av våra egna önskningar, eller vårt högmod, utan det är en djup erfarenhet av 3 Verbet för få är grekiskans lambano, vilket betyder ta, få tag i, erhålla, ha, hålla, etc. 4 Denna reservation gäller t.ex. bönesvar. Det finns dock annat som vi inte behöver be Gud om utan kan ta till oss utan att först be om särskilt tillstånd, t.ex. frälsningen genom Jesus Kristus som Gud, genom hans blod, [har] ställt fram som en nådastol, att tas emot genom tron. (Rom 3:25) Naturligtvis beror frälsningen på att vi åkallar Herrens namn, men skillnaden är att det alltid är Guds vilja att frälsa en människa som omvänder sig och sätter sin förtröstan till Kristus, medan bönesvar när det gäller andra saker alltid beror på Guds vilja och Guds tidsplan. 5 Ett ganska illustrativt exempel är en evangelist som en gång upplevde Guds kallelse till en annan stad. Han hade blivit viss om att Gud skulle förse honom med en bostad, så han packade allt sitt bohag och åkte ner till staden med sin familj utan att veta vart de skulle bo. Först när de kom fram ordnade det sig med tak över huvudet.

19 att något som man inte kan se ändå är sant. Handlar vi i tro på en ytlig förhoppning riskerar vi bli besvikna och vår tro riskerar att lida skeppsbrott, men handlar vi i tro på en förvissning som Anden gett oss och det är viktigt att vi lärt oss känna skillnad på dessa två då blir vi aldrig besvikna.) Det fjärde steget är att utifrån att de tre föregående sakerna kontinuerlig längtan och bön, visshet om bönesvar, aktivt mottagande i tro så säger Jesus till sist att vi med säkerhet kommer att få se bönesvaret i verkligheten inom en kort eller lång framtid, och vår uppgift i detta blir då att vänta på det bönesvar som redan är givet. Detta framgår också dåligt i vår översättning, men som redan påpekats står verbet som översatt till vara ert (SFB98) eller skall ske er (SRFB) i futurum indikativ, vilket återspeglar säker framtida händelse. I texten så uttalar Jesus en profetia över fikonträdet i vers 14, något som lärjungarna hörde. Men det var först nästa morgon som de såg att trädet hade förtorkat, se vers 20. Och då kom Petrus ihåg vad som hade hänt dagen innan. Därför är det så att bönesvaret kommer alltid i rätt tid (Hebr 4:16), i den tid som Gud har bestämt. Vi kan uppleva visshet som om vi nästan har det i våra händer och vi kan prisa och tacka Gud för det, men i slutändan är det alltid Herren som 6 bestämmer när det väl skall visa sig i det öppna (jfr Matt 6:6 SRFB). Vår uppgift är att be och tro och sedan vänta för det är Guds uppgift att avgöra när bönesvaret skall komma och på vilket sätt. 6 Det är samma förhållande som råder när det gäller förbön för sjuka i Jak 5: I vers 14 används en verbform, aorist, som indikerar punkthändelser: tillkallande av de äldste, smörjande med olja, trons förbön och handpåläggning sker vid en specifik tidpunkt. I vers 15 däremot används konsekvent futurum när det gäller hur trons bön skall rädda den sjuke och Herren skall resa upp denne.