AVIFAUNA. Oman. Karta: Magnus Ullman

Transkript

1 Anders Blomdahl

2 Oman Karta: Magnus Ullman 2

3 DELTAGARE Trond Aspelund, Enebakk. Norge Rune Botnermyr, Moss. Norge Leif Dahlgren, Mörbylånga Henrik Ehrenberg, Munka-Ljungby Joakim Ekman, Stockholm Gabriel Ekman, Stockholm Hans-Olov Gustavsson, Uppsala Anders Håkansson, Falsterbo Marie Janson, Visby Britta Lavesson, Kristianstad Christer Löfqvist, Eslöv Åke Svensson, Knislinge Kirsten Trogstad, Enebakk. Norge Claes Walldén, Norrköping Charlotte Wigermo, Kristianstad Reseledare Anders Blomdahl, Ronneby RESRUTT Flyg Skandinavien Amsterdam Kuwait Muscat. Natt i Muscat Qurayyat, Khawr al Milh, Khawr Al Khubar, Wadi Shab (Tiwi), Khawr Jirama, Ras al Jinz. Natt i Ras al Hadd Ras al Jinz, Ras al Hadd, Khawr Jirama, Ibra. Natt i Muscat Båt till Al Fahl, eftermiddagen vid Sohar Sun Farm. Natt i Sohar Khatmat Milahah, Shinas, Liwa, Sohar Sun Farm. Natt i Sohar Liwa, Sohar Sun Farm, Al Ansablagunerna, Sunab. Natt i Muscat Flyg Muscat Salalah. Jarziz Farm, East khawr. Natt i Salalah Ayn Hamran, Khawr Rawri. Natt i Salalah Ayn Razat, Khawr Taqah, Khawr Sawli, Salalah. Natt i Salalah Ökentur: Al Beed Farm, Dawkah, Qatbit, Qatbitoasen. Natt i Qatbit Ökentur: Muntasar, Qatbit, Wadi Rabkut, ugglelyssning N Ayn Sahanawt. Natt i Salalah Khawr sawli, Khawr Taqah, Wadi Darbat, Khawr Rawri, Ras Janjari. Natt i Salalah Båttur från Mirbat (alternativt Wadi Darbat/Ayn Hamran), Jarziz Farm, Wadi Darbat. Natt Salalah Tawi Atayr, Wadi Darbat, Raysattippen, Raysat, Khawr Mughsayl. Natt i Salalah Khawr Mughsayl. Flyg Salalah Muscat Nattflyg Muscat Kuwait Skandinavien. OMSLAGSFOTO: Hägerpipare, adult med årsunge. Foto: Anders Blomdahl DENNA SIDA: Gråhuvad kungsfiskare. Teckning: Peter Elfman 3

4 Artgenomgång i väntan på klippuggla, Mughsayl. Foto: Charlotte Wigermo RESEDAGBOK Författad av Henrik Ehrenberg Fredag 24 oktober Resdag med tidiga avgångar från Stockholm, Göteborg och Köpenhamn. Undertecknad flög från Kastrup redan klockan på morgonen, vilket i sin tur medförde att resan mot flygplatsen startade redan kvällen innan för att jag skulle vara på plats i god tid. Hela gruppen samlades för första gången vid vår gate på Schiphol-flygplatsen i Amsterdam. För de flesta blev det två timmars väntan och därefter flög vi mot Muscat vid 10- tiden. Mellanlandning i Kuwait City och till slut landade vi i Muscat klockan lokal tid. Det omanska tullverket ville jämföra serienumren på vår optiska utrustning mot den utrustningslista som reseledare Blomdahl föranmält. Proceduren gick tämligen snabbt och snart kunde vi lämna flygplatsbyggnaden och vandra ut till våra väntande hyrbilar. På vägen från hotellet passerade vi ett stort kvällsöppet varuhus där vi inhandlade morgondagens skådarlunch. Vi anlände hotellet i Muscat sent på kvällen och efter midnatt var allt förberett inför de två första skådardagarna med övernattning i Ras al Hadd. Klockan var en timme in på det nya dygnet när jag och rumskamrat Anders H släckte lampan och somnade in. Lördag 25 oktober Dagens lokaler: Quaryyat, Khawr al Milh, Khawr al Khubar, Tiwi, Khawr Jirama, Ras al Hadd och på kvällen Ras al Jinz. Väckarklockan ringde redan klockan och frukosten intogs en halvtimme senare. Avfärden var planerad till klockan 05.00, men blev nästan en halvtimme försenad. Den första skådardagen började med biltransport österut längs kustvägen i våra fyrhjulsdrivna bilar. Från Muscat till Quaryyat är vägen bra men vältrafikerad. Kustvägen efter Quaryyat har tidigare varit väldigt dålig, därför valet av fyrhjulsdrift. Nu visade det sig att det varit smygpremiär på den nya och mycket fina kustvägen (om än med trafik i bara ett körfält) och Anders planerade restid förkortades avsevärt. Innan vi körde ut på den nya kustvägen vid Quaryyat så skådade vi av området strax öster om staden. Här finns flera småtrevliga khawrer (bräckvattenslaguner) och vi stannade vid två av dem: Khawr al Milh och Khawr al Khubar. Det var ett skådarsuget gäng som nästan kastade sig ur bilarna i sin iver att gå i närkamp med den omanska avifaunan. Redan innan Khawr al Milh såg vi två myrspovar, en iltärna och ett tiotal långnäbbade måsar. Framme vid Khawr al Milh upptäcktes resans enda skärfläckor, två exemplar. Två falkar gav oss lite bestämningsproblem, men efter diskussioner enades vi om berberfalk. En hanne stäpphök flög snabbt förbi bilkaravanen och alla hann inte med i svängarna. På stranden sågs lite olika vadare såsom småsnäppor, kärrsnäppor och en spovsnäppa. En mangrovehäger visade upp sig 4

5 fint innan vi körde vidare till den lite hetare lokalen Khawr al Khubar. Det var riktigt varmt och vi sökte skuggan under ett större träd. 38 grader varmt i skuggan var nästan för mycket för 16 ännu ej acklimatiserade nordbor. Efter ett snabbspan över khawren med gott om fåglar kastade vi oss in i bilarnas svalkande Acmiljö igen. Reslistan utökades med arter som: stjärtand, årta, skedand, mongolpipare, ökenpipare, rödflikvipa, brunbukig flyghöna, grön dvärgbiätare, persisk stenskvätta, streckad prinia, ökenärtsångare och ökenvarfågel av rasen aucheri. Nu körde vi ut på den nya kustvägen och snabbt och lätt lade vi milen bakom oss. Vid byn Tiwi svängde vi av vägen och körde ner genom byn och ner i ravinen Wadi Ash Shab under den nybyggda motorvägsbron. Ravinen, en tidigare naturskön plats, var mer eller mindre förstörd av vägbygget. Vi passade på att ta ett lunchstopp och lite fågel fanns det att titta på. Resans första purpursolfågel, en hanne i eklipsdräkt gladde lite extra. I ravinen sågs även kungsfiskare, svartvit stenskvätta och blåtrast, inne bland husen i byn fanns två persiska stenskvättor. Efter att vi fått lite mat i magen så körde vi vidare längs den nya kustvägen. Framåt eftermiddagen kom vi äntligen fram till dagens höjdpunkt, Khawr Jirama. Här skulle vi hitta hägerpipare. Khawr Jirama har kontakt med Persiska Viken och dess tidvattenstränder lockar många arter av hägrar, vadare och tärnor. När vi anlände var det lågvatten och stränderna upplevdes som oändliga. Dessa tidvatten stränder är lömska och även med en fyrhjulsdriven bil skall man inte köra om inte något annat fordon kört där tidigare. Vi hittade en lämplig väg ner till en strategiskt placerad gruskulle i den sydöstra delen av Khawr Jirama. Väl framme kastade vi oss ur bilarna. Var hägerpiparna på plats? Jodå, efter att vi gått upp på kullen så såg vi de svartvita fåglarna på lite avstånd ute vid vattenlinjen. Sammanlagt 33 stycken sågs i eftermiddagssolen och alla resenärer var väldigt nöjda. Efter dagens bilåkande och gårdagens resande var det riktigt härligt att stå och skåda vid Khawr Jirama. Vi såg flera olika hägerarter: mangrovehäger, rishäger, obestämd ris-/rallhäger, revhäger och ägretthäger. I vadarväg dominerade mongolpipare och ökenpipare. Vi såg även ett tiotal tereksnäppor, enstaka storspovar, fem småspovar och tre myrspovar. En långnäbbad mås, fem sandtärnor, tio skräntärnor och fyra skedstorkar sågs också, innan vi ännu en gång satte oss i bilarna och fortsatte österut. Ganska snart kom vi fram till Ras al Hadd. Vi checkade in på Beach Hotel och några havsfågelskådande medan andra vilade lite. Undertecknad tillhörde den vilande skaran och kan här bara delge observationerna utan någon som helst emotionell touch. Ur ett reslisteperspektiv så var de två kustlabbarna viktiga, annars var det arter som vi skulle se fler av under resans gång såsom aubodonlira, sotmås, tygeltärna och massor av smalnäbbade simsnäppor. De senare övervintrar bland annat i Persiska Viken och kan ses i stora antal. På kvällen åkte vi på exkursion till Ras al Jinz för att bli guidade i soppsköldpaddans barnkammare. En trevlig upplevelse där vi fick se två äggläggande honor och uppleva något alldeles extra när det helt plötsligt började kravla fram nykläckta ungar ur sanden. Det fullkomligt myllrade fram ungar på kö upp genom sanden, en fantastisk upplevelse. På vägen tillbaka såg vi en räv som traskade ner mot stranden, säkerligen på jakt efter nykläckta soppsköldpaddsungar. Söndag 26 oktober Dagens lokaler: Ras Al Jinz, Ras Al Hadd, Khawr Jirama, Inlandsvägen och Ibra soptipp. Soppsköldpadda efter avklarad äggläggning. Foto: Anders Blomdahl Ras Al Hadd är den ostligaste platsen på hela Arabiska halvön. Här går solen upp först, något som inte gått det lokala turistrådet förbi. Fem av resans deltagare upplevde dagens soluppgång hos soppsköldpaddorna på stranden vid Ras al Jinz. På kvällen råder fotoförbud, då sköldpaddornas ögon är känsliga för fotoblixtar. Ett besök på morgonen är helt utan restriktioner och du kan röra dig som du vill längs stranden med hopp om att möta någon sent äggläggande hona som är på väg tillbaka till havet. Morgongänget kom tillbaka till hotellet och meddelade att de sett två honor och flera sköldpaddeungar. Precis utanför hotellet hade de genomfört en livräddningsaktion, då de upptäckte en liten sköldpaddeunge som korsade vägen på en av Omans tusentals vägbulor. Ungen omhändertogs och transporterades ner till havet där den säkerligen blev uppäten av något rovdjur, vilket inte AviFaunagruppen fick uppleva. De återvände istället mycket nöjda med räddningsaktionen till hotellet, för att äta lite senare frukost tillsammans med övriga gruppen. 5

6 Direkt efter frukosten checkade vi ut och transporterade oss väldigt kort för att i direkt anslutning till hotellet spana lite havsfågel. Vi tog bilarna, mest av den anledningen att vi sedan skulle köra vidare mot nya mål. På den korta bilturen såg vi lite olika lärkor: svartkronade finklärkor, korttålärkor samt svartvita stenskvättor och ökenstenskvättor. Över havet sågs under en knapp timme: en arabpetrell, tre ljusfotade liror, ett hundratal aubudonliror, en kustlabb, ett trettiotal tygeltärnor och ett femtiotal smalnäbbade simsnäppor. Efter havsfågelskådningen körde vi tillbaka den knappa halvtimmen till hägerpiparlokalen Khawr Jirama för att även idag njuta av de förtjusande hägerpiparna. Vi möttes av ett betydligt högre vattenstånd och strandlinjen var precis nedanför vår nygamla observationskulle. Vi smög uppför kullen med hopp om att inte skrämma eventuella fåglar på andra sidan. Vi hade riktig tur för på andra sidan krönet fanns tre hägerpipare som snart vande sig vid vår närvaro och lät sig detaljstuderas och fotograferas på nära håll. När vi sett oss mätta på drömarten så omgrupperade vi och körde någon kilometer västerut. Här körde vi ut helt nära strandlinjen och hamnade i ett område med gott om olika vadare, hela femton olika vadararter med ett trettiotal tereksnäppor, två rödspovar och två hägerpipare som det roligaste. Det var även lite olika hägrar och tärnor på lokalen, bland annat resans första säkra persiska småtärna. Efter att vi tagit farväl av hägerpiparna så väntade en längre biltransport tillbaka mot Muscat. Inte kustvägen denna gång utan nu var det inlandsvägen som gällde. Strax innan staden Ibra uppmärksammas vi i första bilen på att sista bilen stannat. Vi vände tillbaka och möttes av ett glatt gäng som meddelade att de sett en örongam. Vi stannade till längs vägkanten och började spana ut i värmedallret. Det var väldigt varmt, 38 grader i skuggan även idag. Ganska snart började det visa sig rovfåglar, alla med siktet inställt på något ätbart någon kilometer ut i öknen. Stoppet blev en succé och när vi summerade antalet örongamar hamnade vi på summan sju. Vi passerade staden Ibra och i dess utkant spanade vi mot norr. Vi såg en större skruv rovfåglar på långt håll. Det borde finnas en soptipp, där ute. Vi började sökandet och med tiden kom vi närmare och närmare alla rovfåglarna. Efter en knapp halvtimme hade vi kommit enda fram och möttes av något helt fantastiskt - så mycket olika örnar och gamar har jag aldrig upplevt på så nära håll. Tubkikaren kunde nästan lämnas i bakluckan, det räckte med handkikaren! Fyra arter rovfågel sågs på lokalen: minst tvåhundra smutsgamar, hela trettio örongamar, femton stäppörnar och två kejsarörnar. Läckert! Örongam vid Ibra. Foto: Joakim Ekman Efter denna magnifika upplevelse så blev det en längre bilresa tillbaka till Muscat. Väl tillbaka i Muscat passerade vi flygplatsen och bytte våra fyrhjulsdrivna bilar mot enklare personbilar att nyttja resterande tid i norra Oman. Det går numera alldeles utmärkt att genomföra en utflykt till Ras al Hadd området utan fyrhjulsdrift. Däremot känns det lite säkrare med fyrhjulsdrift när det är dags för en attack mot hägerpiparna vid Khwar Jirama. Måndag 27 oktober Dagens lokaler: Båttur till ön Al Fahl och Sohar Sun Farm. Efter lite trafikstockning på ringleden runt Muscat kom vi efter en timmes körning fram till marinan strax söder om Muscats äldsta delar (Old Muscat). Under förmiddagen hade vi en härlig båttur ut till ön Al Fahl, som är belägen strax utanför kusten vid Old Muscat. Ute vid ön påbörjades ett makalöst skådespel, då hela 50 stycken sotfalkar befann sig kvar på sin häckningsö. Båten smög sakta två hela varv runt ön och hela tiden gjorde falkarna grymma flyguppvisningar alldeles nära oss. Efter besöket hos sotfalkarna körde skepparen ut oss till en grupp spinnardelfiner. Kring några mindre fiskebåtar hade det samlats lite olika havsfåglar såsom aubudonliror, tygeltärnor och en ljusfotad lira. Efter förmiddagens båttur körde vi tillbaka genom Muscat och vidare mot nordväst. Kvällsskådning vid Sohar Sun Farm. Inledningsvis körde vi runt och spanade på fälten. Särskilt spanande vi efter de kaspiska pipare som de besökande svenskarna Göran och Heidi sett dagen innan. De kaspiska piparna var inte kvar på det fält som vi fick tips om. Vi körde vidare och på nästa stopp hittade Brita en målart på lokalen, ökenlöpare. De var ganska långt borta så vi körde närmare med bilarna. När vi kom närmare såg vi inte mindre än sju ökenlöpare på bägge sidor om vägen. I vår räkning av ökenlöpare så upptäcktes även sex kaspiska pipare och en stäpphökshona. De kaspiska gick på motsatt sida av vägen och det aktuella stoppet blev väldigt lyckat. 6

7 Slutligen åkte vi till reningsdammarna och möttes av en mängd änder, vadare och tärnor på minst sagt nära håll. Bland godbitarna kan nämnas bra obsar på: grå frankolin, bronsibis, styltlöpare, sibirisk tundrapipare, rödflikvipa, rödspov, skäggtärna, grön dvärgbiätare, citronärla och sädesärla av rasen personata. När det började skymma körde vi den knappa kvarten till hotellet i Sohar. Tisdag 28 oktober Dagens lokaler: Khatmat Milahah, Shinas, Liwa och Sohar Sun Farm. Tidig avfärd från hotellet i Sohar med siktet inställt på den sista byn innan gränsstationen till Dubai. Färden gick i nattens mörker för att säkerställa att vara på plats vid morgonens lokal Khatmat Milahah i ottan. Det visade sig bli en härlig morgon i Khatmat Milahah. Det började bra redan från början, när solen gick upp och något av det första vi ser är en orientstenskvätta i en acaciatopp. Efter lite letande och med hjälp av värmen i det stigande solljuset så kom även dvärgsångarna igång. De två målarterna på lokalen var klara och som en liten bonus så dök det upp tre arabskriktrastar. Efter morgonskådningen i Kattmat så åkte vi ut till kustlokalen Shinas där det ibland kan finnas gott om rastande tärnor att titta på samt en potentiell lokal för mangrovekungsfiskare. Vi stannade först vid den gamla bron som numera bara är ett gammalt brofäste och spanade längs vattnet i mangroven. Därefter promenerade vi en bit längs stranden men tyvärr var det påfallande fågeltomt just när vi var där. På stranden fanns gott om olika krabbor i olika storlekar, det är otroligt hur snabba de är på att krypa ner i sina hålor när något närmar sig. Vi bytte snabbt lokal till Liwa, den något hetare lokalen för mangrovekungsfiskare. Här hade Göran och Heidi sett en dylik, dagarna innan vårt besök. Undertecknad och Claes upptäckte efter lite smygande en mangrovekungsfiskare som satt helt öppet. Vi var en bra bit från övriga i gruppen och innan alla andra hunnit omgruppera sig så lyfte mangrovekungsfiskaren och flög som en turkos pil längs med mangroven rakt emot oss och det gick så snabbt att inte alla hann med. Därefter var den svårfunnen även om jag fick se den sitta en kort stund innan den flög iväg för att inte återfinnas igen. De som missade mangrovekungsfiskaren valde att stanna kvar en timme till på lokalen medan övriga for tillbaka till hotellet för en siesta. Värmen var tryckande och i efterhand var det inte så konstigt att det inte gick att hitta någon fågel. Den satt säkert långt inne i skuggan och svalkade sig medan de alltmer överhettade nordborna smög fram och tillbaka i mangrovens utkant. Efter siestan, med bland annat ett skönt dopp i hotellets pool för några, så samlades vi vid bilarna klockan för avfärd till Sohar Sun Farm. Här skulle vi tillbringa resten av dagen. Anders hade fått tips på mindre sånglärka och asiatisk kalanderlärka. Efter att alla hade fått lyssna in sig på den mindre sånglärkans lockläte så promenerade vi ut i det gräsfält där det skulle finnas gott om olika lärkor. Inledningsvis stötte vi upp flera vaktlar och ganska snart hördes mindre sånglärkans läte när två individer lyfte, flög över oss och landade en bit bort. Därefter åkte vi bort till det område där vi sett de kaspiska piparna igår. Här skulle de asiatiska kalanderlärkorna finnas. Vi vandrade ut på de torra fälten och började leta efter dem. De kaspiska piparna var kvar och vi såg dem i bra ljus och på betydligt bättre avstånd än senast. Det var gott om olika lärkor (korttålärkor, tofslärkor, svartkronade finklärkor) men ännu inga asiatiska kalanderlärkor. Till slut hördes den efterlängtade visselsignalen som förkunnande att det hittats ett exemplar. Fågeln försvann snabbt men när hela gruppen dök upp och vi började leta tillsammans så upptäcktes hela fem asiatiska kalanderlärkor på det aktuella fältet. Av bara farten hängde vi in ytterligare en mindre sånglärka! Onsdag 29 oktober Dagens lokaler: Liwa, Sohar Sun Farm, Al Ansab Lagunerna och Sunab soptipp. Nytt försök i Liwa på morgonen och till slut får alla se mangrovekungsfiskare, riktiga njutobsar av två individer som solade sig i morgonljuset. Innan de två mangrovekungsfiskarna dök upp och stal showen så hade vi en underbar stund med en hungrig saxualsångare som med en beundransvärd vighet hoppade jämfota mellan några mangroveskott i jakten på insekter. Saxualsångarens frukostbestyr upplevdes på första parkett av i stort sett hela Avifaunagruppen. En drömobs av en art som annars är svår att få syn på i mangroven. Vi stannande inte kvar i Liwa när alla väl sett kungsfiskarna bra. Alla var sugna på ett sista besök vid Sohar Sun Farm innan vi åter körde ner mot Muscat igen. Vid lunchtid kom vi åter till Sohar Sun Farm och stannande vi vid reningsdammarna där vi såg motsvarande arter som i förrgår. Det mest exotiska och nya var den sibirbeckasin som visade upp sig fint och på nära håll. Därefter gick färden åter söderut, med några timmars bilresa tillbaka mot Muscat. Strax utanför Muscat ligger två gamla klassiska Omanlokaler som båda har det gemensamt att de sett sina bästa dagar som fågellokaler. Jag syftar på Al Ansab Lagunerna och Sunab soptipp. Dessa två stopp skulle bli den sista skådningen i norra delen 7

8 Ayn Hamran i de gröna Dhofarbergen i södra Oman. av Oman på denna resa. På vägen upp mot Al Ansab Lagunerna så mötte vi ideligen de gula slambilarna som är det mobila avloppsnätet i Muscat. Gul slambil betydde att vi var på rätt väg. Uppe vid lagunerna så gällde det att hitta ett lämpligt hål i staketet för att ta sig in på området. Vi lämnade bilarna och traskade in med hopp om att hitta en lämplig plats att kunna överblicka området. Anders hade fått tips av Killian Mullarney som sett sumpvipa i området några dagar innan. Detta var givetvis målarten för stoppet. Inledningsvis var det lite svårt att hitta en bra plats att skåda ifrån men efter lite vandrande så kom vi till slut i närheten av lagunerna. Chaufförerna hade gått tillbaka och flyttat bilarna så vi inte behövde gå hela vägen tillbaka igen. Tyvärr gjorde detta att inte alla hann med att se de två sumpvipor som flög några vänder över lagunerna innan de landade utom synhåll. I lagunerna sågs några krickor, smådoppingar och ett par brunänder. Det fanns flera olika arter av hägrar på lokalen. Förutom gråhägrar även en rishäger, två ris/rallhägrar, fem silkeshägrar och en purpurhäger. I småfågelväg sågs bland annat persisk stenskvätta, svartvit stenskvätta, streckade prinior och papyrussångare. Efter besöket vid Al Ansab Lagunerna körde vi mot den relativt närbelägna soptippen i Sunab. Detta var lokalen där det formligen kryllade av örnar förr, men då man numera inte lägger något slaktavfall där har de försvunnit. Vi blev insläppta genom grinden och sökte oss på lite sämre vägar in i soptippens inre. När vi inte vågade köra längre med våra tvåhjulsdrivna fordon så parkerade vi. Foto: Anders Blomdahl Nere i soptippens hjärta fanns en mindre vattensamling som verkade locka fåglar. Givetvis fanns inga rovfåglar kvar men lite annat smått och gott. En ökenhöna, en rödflikvipa, två skogssnäppor och lite oväntat hela sexton strimmiga flyghöns. De skulle säkerligen ner och dricka i vattensamlingen så snart det hade mörknat. Vidare såg vi två stenökenlärkor, en persisk stenskvätta, sex svartvita stenskvättor och hela åtta bergssparvar, vilket var målarten på lokalen och som gladde Rune lite extra. Till slut var vi tvungna att avbryta för att inte riskera att bli inlåsta i området över natten. Artgenomgång och middag på hotellet som vanligt men i kväll för sista gången på denna resa. Torsdag 30 oktober Dagens lokaler: Flygtransport från norra Oman till södra. Därefter Jarziz Farm, East Khawr och Salalah Beach Villas. Avfärd från hotellet först klockan åtta, en sovmorgon då vi inte skulle flyga förrän strax innan klockan 11 och innan dess skulle vi enbart lämna in hyrbilarna. Leif var morgonpigg och skådade i hotellets omgivningar på morgonkvisten. Vi landade i Salalah klockan tolv och en ny resa i resan tog sin början. Det var en behagligare värme som mötte oss nere i söder om än lite mer luftfuktighet, men bara grader varmt. Efter att vi fått ut hyrbilarna, fyra tvåhjulsdrivna personbilar så åkte vi till hotellet för att checka in och ställa av lite bagage, samt gjorde ett första inhandlingsstopp på macken vid rondellen som skulle bli vårt stamhak under veckan. När alla 8

9 handlat färdigt körde vi mot en av de två större farmer som finns runt Salalah. Det var en kort bilresa tillbaka igen, då farmen ligger i omedelbar anslutning till flygplatsen. På Jarziz Farm odlades det foder åt de mjölkkor som lever sina liv på den andra farmen i området. I fågelväg så blev det en ny bekantskap i form av några sångbusklärkor som flög runt korta stunder i sin karaktäristiska spelflykt, för att sedan landa och uppslukas av växtligheten. En annan fräck art var de tre gråhuvade kungsfiskare som visade upp sig under vårt besök i området. Hela 45 blåkråkor jagade i området och vi hade gott om dem under hela vår vistelse i södra Oman, troligen inträffade vår resa mitt i artens sträcktopp. Annars var det de hundra vita storkarna, sex större skrikörnar, två kejsarörnar, en dvärgörn och den obestämda grova bivråken som var mest minnesvärda från detta besök på Jarziz Farm. Efter farmskådningen körde vi tillbaka till macken och vidare ner på grusvägen till East Khawr. Som namnet antyder är det den östra khawren, precis öster om Salalahs nuvarande östra bebyggelse. Någonting säger mig att det säkerligen inte ser så ut i området om några år. Vid East Khawr spanade vi både i våtmarken och ut över Indiska Oceanen. Därav den blandade artlistan: två arabpetreller, 15 aubudonliror, 43 flamingo, fyra mosnäppor, en spovsnäppa, två tereksnäppor, hela 35 drillsnäppor och 60 sträckande brushanar. Det var väldigt nära från East Khawr tillbaka till hotellet och det var många av oss som ställde sig på hotellets balkong för ett kortare havsfågelspan innan solen sänkte sig ner bakom horisonten. Vi såg inget speciellt men lite karaktärsarter för Salalah Beach Villas visade upp sig: två arabpetreller, 35 sandlöpare på stranden, gott om tofstärnor med enstaka kentska tärnor och fisktärnor. Fredag 31 oktober Dagens lokaler: Ayn Hamran och Khawr Rawri. Ayn Hamran ligger uppe i Dhofarbergen strax öster om Salalah och här tillbringade vi morgonen och förmiddagen. Ayn betyder källa och vattnet som sipprar ut lockar många fågelarter. I morgonljuset startade vi med en vandring längs bergssidan. Vi såg sex arabiska rödhöns och hörde desto fler. I buskarna var det gott om olika för oss exotiska småfåglar, exempelvis: arabiska sångare, svartstjärtar, afrikanska paradisflugsnappare, abessinska solfåglar, palestinska solfåglar, glasögonfåglar och afrikanska klippsparvar. Mellan buskarna fanns det ganska gott stora spindelnät med en lika imponerande hona och en betydligt mindre hanne. Reseledare Anders hittade ett ömsat ormskinn, ett tecken på vad som finns i omgivningarna och som kommer fram när den stekande solen försvunnit. Även en arabisk kameleont hittades. Vi såg även lite fågelarter som vi är vana vid hemifrån: trädpiplärka, forsärlor, ärtsångare och grå flugsnappare. Nere vid bilarna sågs sedan två gulbukiga grönduvor, tre härfåglar och tre gråhuvade kungsfiskare. Över oss i lufthavet sågs ett hundratal somaliaseglare, tre alpseglare och lite olika rovfåglar. Nedanför Wadi Darbat (en lokal som vi skulle besöka ett flertal gånger senare under resan) vid kusten ligger Khawr Rawri. Under monsunen (khareef) som brukar infalla från mitten juni till mitten september så drar regnet in från Indisk Oceanen. Uppe vid Wadi Darbat bildas vid vissa tillfällen ett stort vattenfall när vattnet vräker sig ut över klippavsatsen och ner i det som heter Khawr Rawri. Khawr Rawri är en alldeles utmärkt fågellokal och längst ute vid havet finns en grym liten bukt där fågelskådare kan ta sig ett svalkande dopp efter en hektisk morgon i bergen. Inledningsvis stannade vi uppe vid stora vägen mellan Salalah och Mirbat och skådade av de inre delarna strax söder om bron. Vägen var lite för dålig för att köra ner på med våra personbilar så vi gick en sväng längs grusvägen. Detta visade sig vara en fullträff. Först hittade jag en trädnäktergal och mitt i den uppståndelsen så hittade Brita något hon aldrig sett förut, en större guldgök. Guldgöken visade upp sig fint medan trädnäktergalen var lite mer svårsedd. Vi såg även sydnäktergal, arabisk sångare och gråhuvad kungsfiskare längs grusvägen. Sedan återvände vi till bilarna och åkte runt och skådade av de yttre delarna av khawren. Först stannade vi vid ruinerna och blickade ut över området. Hela fem större skrikörnar såg och två av dem var av den otroligt vackra ljusa formen fulvecens. En skedstork på långt håll vållade inledningsvis lite huvudbry, men bestämdes senare till just en europeisk sådan (och inte en afrikansk, vilket det finns all anledning att hålla ögonen öppna efter). Ganska snart körde vi ner i de yttre delarna och stannade vid en liten bro på östra sidan. Här delade vi upp oss och gick på var sin sida längs vattendraget. Ett tiotal enkelbeckasiner stöttes men tyvärr ingen sibirbeckasin som annars brukar finnas vid lokalen. Efter detta körde vi ut till stranden och några av oss bytte om till badkläder och ägnade en timme åt att tumla runt i oceanens kraftfulla vågor. De som inte badade bättrade på artlistan ytterligare. Karaktärsarter på lokalen var änder, hägrar, vadare och rovfåglar, Förutom de större skrikörnarna så sågs också sammanlagt fyra kejsarörnar. Efter siestan vandrade vi upp på den östra klippan för att ägna resterande del av dagen (3h) till att spana havsfåglar. Utdelningen blev helt okej med en överraskning som russinet i kakan. När det var dags att summera så hade vi sett gott om fåglar över havet: tio arabpetreller, en ljusfotad lira, en kilstjärtslira, femtiotalet aubudonliror, tre brunsulor, 250 smalnäbbade simsnäppor, sotmåsar, tundratrutar, tofstärnor, fisktärnor och hela

10 tygeltärnor. Kilstjärtsliran var en riktig överraskning och de flesta av oss såg den väldigt bra! Under havsfågelskådningen sågs flera havssköldpaddor som kom upp till ytan för att andas. Vi såg även stora rockor som hoppade och gjorde höga volter i luften samt några obestämda delfiner som simmade förbi. Lördag 1 november Dagens lokaler: Ayn Razat, Khawr Taqah, Khawr Sawli och Salalah Beach Villas. Morgon i Dhofarbergen och eftermiddagen kustnära. Vi startade morgonen vid Ayn Razat. Inledningsvis promenerade vi upp mot källan och vidare åt höger in i ravinen. Vi gick sammanlagt en dryg kilometer in i den samma och hittade en hel del roliga arter. Tre nya researter som alla är läckra var och en på sitt sätt: långnäbbad piplärka, sorgstenskvätta och svartkronade tchagra. När vi kom tillbaka till de stora träden vid källan så såg vi fem gulbukiga grönduvor i trädens lövverk. Det var gott om olika småfåglar som kom för att dricka av vattnet som kom ur källan, av de mer exotiska arterna kan nämnas: afrikansk paradisflugsnappare, ett par palestinasolfågel och ett tjugotal abessinska solfåglar. Efter en välbehövlig mat- och vätskepaus i skuggan av duvträden, vid källan i närheten av parkeringen så var det dags att skåda vidare på lokalen. Vid parkeringen fanns en fin mindre park som tyvärr var stängd men det gick att skåda in igenom stängslet. På insidan satt en beväpnad vakt och bevakade, vi spekulerade i om det var fångar från ett intilliggande fängelse som hade ansvaret för parkens skötsel, för det var gott om parkarbetare i likformig klädsel. Inne på gräsmattan upptäcktes ännu en större guldgök, denna individ matades av rödahavsvävare och hade säkerligen fötts av dem tidigare under säsongen. Den större guldgöken var nu utfärgad och skulle säkerligen lämna sina fosterföräldrar vilken dag som helst för att påbörja sin flyttning till Afrika. Det var även gott om andra tättingar i parken och skådningen upplevdes som väldigt spännande, flera långnäbbade piplärkor, tre härfåglar, tre trädpiplärkor och tre arabiska sångare sågs bland mycket annat. I luften flög ett hundratal somaliaseglare, tio alpseglare och en tornseglare. Det var inte bara fåglar som sågs. Även idag sågs en kameleont och fotograferna var snabbt framme för att föreviga den för oss nordbor så exotiska varelsen. Efter morgonskådningen i bergen så sökte vi oss ner till havet igen och då till Khawr Taqah. Här gjorde vi flera korta stopp i syfte att söka igenom lokalen så gott vi kunde. Det var lite av varje att titta på, utan att för den skull erbjuda något riktigt ovanligt. Några nya researter blev det allt och vår andra men inte sista kontakt med delfiner i södra Oman. Över havet såg vi nya researter såsom socotraskarv och två masksulor. När vi tittade på dem dök det upp fem individer av Indian Humpback Dolphin som passerade helt nära utanför bränningarna. På stranden hittade vi två nya researter i form av dammsnäppa och fem svartbenta strandpipare. I en busktopp satt en ökenvarfågel av rasen pallidirostris. I mynningen av khawren fanns massor av sotmås, Åke räknade till 2000 stycken. I vassarna gömde sig flera arter hägrar, bland annat tre purpurhägrar. Efter detta khawrbesök gjorde vi ännu ett på vägen tillbaka mot Salalah. Vi tog ett snabbstopp vid Khawr Sawli men det var ganska fågelfattigt för stunden så det mest minnesvärd var väl undertecknads string på sumphöna och ännu en Indian Humpback Dolphin som simmade förbi i havet utanför. Dagen avslutas lite tidigare än vanligt så vi hann med havsfågelspaning från hotellets tak innan solen gick ned. Det var en mycket trevlig balkongskådning i den nedgående solens sken. Artsammansättningen var blandad med lite olika havsfåglar, vadare, måsar och tärnor. Även från hotellbalkongen såg vi två Indian Humpback Dolphin samt flera hoppande rockor. Artgenomgång vid poolkanten och därefter god middag, som vanligt på Salalah Beach Villas. Söndag 2 november Dagens lokaler: Al Beed Farm med omgivningar, Dawkah, Qatbit och Qatbit oasen. I öknen förekommer så klart öknens skepp, dromedaren! Foto: Charlotte Wigermo Ökenturens första dag. Väldigt tidig avfärd så vi inte skall komma fram till farmerna i öknen alltför sent på morgonen och på så sätt riskera att missa de för fågelskådning så viktiga morgontimmarna. Vi körde från Salalah mot Thumrait. När vi kommit upp på högplatån såg vi i första bilen tre par gula ögon i mörkret. Tre vargar som kalasade på en trafikdödad och av solen jäst åsna. Häftigt men 10

11 synd att de snabbt försvann i mörkret så inte de andra hann med att se dem. När vi anlände till området kring Al Beed Farm så hade solen kommit upp och börjat värma upp ökenluften. Vi körde in på farmens område och parkerade vid några av de få träd som finns i området. I träden hittade vi direkt resans två första östliga sammetshättor, en gransångare, en blåhake och en nattskärra. Vi promenerade en sväng, först längs en rad av konstbevattnade palmer. Här var det gott om isabellatörnskator, en törnskata, nattskärror, flera ökenärtsångare, törnsångare, grå flugsnappare och ökenvarfågel av rasen aucheri. Efter palmerna så tog vi en annan väg tillbaka till bilarna och passerade ett gräsbevuxet område. I gräset gick fältpiplärkor och ute i sanden någon härfågellärka. I rovfågelväg sågs brunhökar, stäpphökar och tornfalkar i området under hela promenaden. När vi kom tillbaka till bilarna så tog vi en fikapaus. Under fikat kom ett hundratal ökenflyghöns flygande i mindre grupper. Efter fikat var det dags att leta skorpion. Det fanns gott om oljefat att leta under och redan under det tredje oljefatet fanns en svart rackare. Skorpionen vid Al Beed. Foto: Joakim Ekman Vi körde vidare mot nästa farm som inte låg många kilometer bort. På vägen dit sågs en grön biätare sitta fint på ett staket längs vägen. Vid nästa stopp stannande vi vid en mindre grön odling, här möttes vi av en hona nunnestenskvätta. Inne i den pyttelilla odlingen rastade fem-sex stycken nattskärror, en mindre flugsnappare, törnsångare och grönbena. För egen del blev det mest minnesvärda med detta stopp den omanska orm som helt plötsligt attackerade mig från höger och träffade mobiltelefonen som jag turligt hade i den högra knäfickan. Det fanns lite växlighet i odlingen och ormen måste ha legat i skuggan av den, när jag spankulerade rakt på den. Jag hörde ingen som helst varning innan den gjorde sitt utfall. Att höra var för övrigt omöjligt då en stor konstbevattningspump gick på hög volym precis i närheten. Någon artbestämning av ormen hann jag inte med men med litteraturstudier i efterhand så finns tre arter att välja bland som skulle vara stora nog att kunna bita ovan knäet och ingen av dem är särskilt giftig. Vi körde vidare och vid det sista stoppet i en liten dunge i området såg vi en dvärguv, flera nattskärror även här, gök, svart rödstjärt, ökenvarfågel av rasen pallidirostis. Efter alla stopp i området kring Al Beed Farm så körde vi vidare till den gamla klassiska lokalen Dawkah som sett sina bästa dagar. Palmerna var torra och vassen gjorde blötområdet omöjligt att överskåda. Vi såg en adult pilgrimsfalk, ett trettiotal ökenflyghöns och en hona nunnestenskvätta innan vi körde vidare mot Qatbit. I Qatbit ligger en Shellmack (en av extremt många i Oman) och ett motell med en omgivande grön park mitt i öknen. Vi skulle bo på motellet under natten och efter en liten siesta valde vi att i samlad tropp genomsöka parken med hopp om att hänga in något spännande. Via obsboken i hotellreceptionen fick vi veta att en koelgök setts i parken de senaste dagarna. Hela gruppen var väldigt sugna på koelgök så stämning var på topp när vi började smyga bland träden i parken. Det var en varierad sammansättning av arter i parken, allt från gråhäger och rödflikvipa, till tre bergsparvar och en ortolansparv. Några andra godbitar var: tre blåkråkor, en citronärla, två svarta rödstjärtar, en grönsångare, en mindre flugsnappare och en ung hanne koelgök som reseledaren till slut vaskade fram. Efter koelgöksstudier ilastade vi bilarna och körde den dryga kilometern ner till Qatbitoasen. Här skulle vi gå en sväng med förhoppningen att få se ökensångare. Tyvärr inga ökensångare men väl 18 granna gröna biätare, blåhake, fältpiplärka och en hanne svartkronad finklärka. Artgenomgång utomhus inne på motellets innergård och därefter en middag som inte var i samma klass som övriga middagar på resan. Måndag 3 november Dagens lokaler: Muntasar, Qatbit, Wadi Rabkut samt ett ugglelyssnarstopp nere i Salalahs norra utkant på vägen mot Sir. Ökenturens andra dag startade med avfärd i mörker och dimma, vilket gjorde det svårt att ens hitta ut ur parken. Dimman höll i sig hela vägen upp till Muntasar och det var inte helt lätt att orientera sig fram. Vi hittade fram till slut men tyvärr ville inte dimman ge sig. Vi började med att spana mot dadelpalmerna på lite avstånd. Dagens målart var givetvis den hypokolius som setts på lokalen sista dagarna. Den har varit väldigt skulkig och svårsedd. Tyvärr visade sig inte hypokoliusen under vårt besök i Muntasar men vi såg mycket annat. Nya researter var en hanne långstjärtsduva, en vattenpiplärka, en rosenfink och en honfärgad svarthuvad sparv. Lokalen är känd för 11

12 att vara en bra lokal för drickande flyghöns. De brukar komma vid niotiden på morgonen men dagens dimma påverkade troligen ankomsttiden något då de kom lite senare. Sammanlagt såg vi fjorton kronflyghöns, femtio ökenflyghöns och sex brunbukiga flyghöns. Efter förmiddagen i Muntasar vände vi tillbaka till Qatbit, checkade ut och körde söderut igen. Efter en dryg timme stannade vi vid Wadi Rabkut för att göra en bensträckare och ett sista försök att få se ökensångare. Vi parkerade längs landsvägen och vandrade iväg norrut i wadin. Vi gjorde en timmes promenad och visst lyckades vi få se ökensångare. Den första ökensångaren upptäcktes när den sällskapade med en ökenstenskvätta, ett beteende som beskrivs i litteraturen. Sammanlagt såg vi fyra ökensångare under vår ökenvandring. Förutom ökensångare och ökenstenskvättor såg vi två ökenhöns, ett tiotal svartkronade finklärkor, fem stenökenlärkor, svart rödstjärt, tio arabskriktrastar, två ökenvarfåglar av rasen aucheri och två bergsparvar. Vi lastade in oss i bilarna och körde mot sydöst, hemåt mot Salalah. När vi kommit ner från Dhofarbergen var det redan mörkt. I utkanten av Salalah, längs den krokiga vägen mot Sir så stannade vi för att lyssna efter den vanliga afrikanska dvärguven. Anders startade spelaren och lyckades dra igång sammanlagt sex olika individer innan vi avbröt och körde sista biten tillbaka till hotellet. När vi var tillbaka på hotellet efter avslutad ökentur hade vi rullat cirka 88 mil under de två dagarna. Det kändes nästan som att komma hem igen, när jag ställde in väskorna på rummet igen. Middag vid poolen och artgenomgång med ljudet av vågorna från Indiska Oceanen i bakgrunden. Tisdag 4 november Dagens lokaler: Khawr Sawli, Khawr Taqah, Wadi Darbat, Khawr Rawri, Ras Janjari och några små khawrer öster om Mirbat. Dagens målart var klippörn men även förväntningar på diverse havsfågel framåt eftermiddagen. Vi gjorde två korta morgonstopp vid de gamla lokalerna Khawr Sawli och Khawr Taqah som låg bra till på vägen och lämpligt till rent tidsmässigt innan solen kom tillräckligt högt på himlen och örnarna i Wadi Dirbat skulle vakna. I Khawr Sawli såg vi en mellanhäger, tre större skrikörnar och en hanne ängshök. Vid Khwar Taqah stod tre små hägrar pedagogiskt uppställda på rimligt avstånd. Två rallhägrar och en rishäger och reseledare Blomdahl kunde lugnt och metodiskt föreläsa om hur dessa två ibland svårbestämda arter skiljs åt. Rune smet ner till sumpen med hopp om att möjligen hitta en långtåsnäppa som brukar gilla just den biotop som fanns här men det lyckades tyvärr inte. En större skrikörn och en kejsarörn sågs ner mot stranden och nu var vi verkligen sugna på örnskådning. Vi körde vidare österut och svängde av upp mot bergen. Vid Wadi Darbat ställde vi oss på den strategiska kullen framför klippan. Kullen skulle sedan döpas till Dromedarkullen och klippan blev med tiden Gorillaklippan. Här hade vi bra överblick över området. Vi stannade fram till klockan elva innan den mördande värmen och den totala avsaknaden av vind tvingade oss att köra ner mot den svalkande kusten. Ormörn 5, större skrikörn 5, stäppörn 2, kejsarörn 5, dvärgörn 2 och hökörn 4 visar väl att det var gott om olika örnar, men tyvärr ingen klippörn denna morgon. Vi körde ner till Khawr Rawri och här stannade vi en dryg timme. Några skådade av khawren medan de flesta faktiskt prioriterade ett skönt bad i vår alldeles egna badvik som bara den är värd en egen resa till södra Oman. Efter badet avslutade vi med att åka vidare österut mot den spännande havsfågellokalen Ras Janjari. Här hade vi ett härligt drag på arabpetreller, audubonliror, masksulor, ljusfotade liror samt även brun noddy och inte minst mängder med tygeltärnor. Många på härligt närhåll! Vi räknade till hela 224 stycken tygeltärnor på 10 minuter, vilket skulle ge cirka 1350 stycken i timmen (de kom i en konstant ström hela tiden). Vi hade även kul obsar på en stor haj, bakåtvoltande rockor och en hoppande svärdfisk. I det avtagande ljuset bröt vi den grymma havsfågelskådningen och körde hemåt Salalah så vi inte skulle bli sena till artgenomgången och middagen. Onsdag 5 november Dagens lokaler: Havsfågeltur från Mirbat ut mot Ras Janjari, Wadi Darbat x 2, Ayn Hamran, Jarziz Farm och Salalah. Efter en sovmorgon och lite senare frukost än vanligt, lastade vi in oss i bilarna för en dryg timmes färd österut till Mirbat. Vid Shellmacken blev vi mötta och eskorterade ner till hamnen. Väl nere i hamnen blev vi förevisade en mindre båt. Vädret var kanonfint och sjögången var minimal. Fem av oss, däribland undertecknad, tvivlade dock på att vi alla skulle få plats så vi erbjöd vårt stjärterum till övriga resenärer. Sålunda hände det två parallella evenemang denna förmiddag i södra Oman. Havsfågelgänget fick en underbar båttur österut från Mirbat. Reseledarens egna ord från kortrapporten på AviFaunas hemsida säger det mesta tycker jag: Och inte blev vi besvikna då arter som audubonliror, ljusfotade liror, arabpetreller, masksulor och tygeltärnor cirklade runt båten till fotografernas stora glädje. Att en av resans fotografer tog över 800 foton bara under denna båttur säger väl en hel del om obsarnas kvalitet! Under båtturen såg vi även delfiner, soppsköldpaddor och inte minst två stora 12

13 djävulsrockor som bråkade i vattenytan och sedan simmade rakt under båten. Mäktigt! Havsfågelturen. Foto: Joakim Ekman Vi andra, landkrabborna, hade en klar strategi redan innan vi körde från Mirbat. Körde vi direkt upp till Dromedarkullen i Wadi Darbat så skulle vi komma upp vid niotiden, lagom till att rovfåglarna skulle vakna till. Förväntansfulla ställde vi upp oss och alla potentiella klippörnar studerades extra noga. Örnarterna trillade snabbt in en efter en. Det var: ormörn, större skrikörn, stäppörn, kejsarörn och dvärgörn. Helt plötsligt lösgör sig en mörk örn från en skruv ovanför Gorillaklippan. Alla ser samtidigt att det rör sig om en adult klippörn som kommer seglande rakt emot oss. Den kommer närmare och närmare och alla karaktärer ses bra innan klippörnen passerar oss på 250 meters håll, innan den försvinner bakom en bergskam för att inte ses igen. En titt på klockan visar att klockan är tjugo över nio och stämningen är på topp på Dromedarkullen. Vi lämnade Wadi Darbat för att söka skuggan under träden på parkeringen vid Ayn Hamran. Här skådade vi de småfåglar som kom för att dricka vid källan samtidigt som vi var strategiskt placerade längs vägen mellan Mirbat och Salalah när övriga gruppen var klara med havsfågelskådningen. Vi lyckades inte hitta något speciellt i Ayn Hamran, förutom fina obsar av gråhuvad kungsfiskare, arabisk sångare, afrikansk paradisflugsnappare, glasögonfåglar och afrikansk klippsparv men stämningen var god vill jag lova och det var mest klippörnens förtjänst. När vi väl samlat ihop gruppen igen så körde vi mot Jarziz Farm. På väg in mot Salalah flög en långstjärtsduva förbi framför första bilen och försvann. Väl på Jarziz Farm så körde vi direkt in till huset vid den lilla höjden. Höjden med huset ligger i farmens utkant som gränsar mot flygplatsen. Målarten var någon av de tre tofsbivråkar som setts i området mellan Jarziz Farm och East Khawr. Tyvärr blev det varken tofsbivråk eller annan ny researt men väl trevlig örnskådning och lite annat smått och gott: ormörnar, större skrikörnar, stäppörnar, kejsarörnar, dvärgörnar, hökörnar, gråhuvade kungsfiskare, gröna biätare och busksånglärkor. Efter farmskådningen körde vi ner till Salalah Beach Villas och lämnade lite matvaror innan vi skulle köra upp till Wadi Dirbat för att tillbringa de sena eftermiddagstimmarna i syfte att försöka se klippörnen igen. På vägen ut ur Salalah upptäcker jag och Anders B två rovfåglar cirklande över husen. Speciellt en individ tilldrog sig vårt intresse. Jubel i AviFaunagruppen, vi hittade äntligen en ung mörk tofsbivråk. Eftermiddagen och kvällen vid Wadi Dirbat gav tyvärr ingen utdelning i form av klippörn denna gång heller. Däremot bjöds det på trevlig skådning nere i wadin där vi såg ett femtiotal gröna biätare, ett par sorgstenskvättor, 52 kortstjärtade korpar och minst 150 somaliaseglare. Artgenomgång och middag vid poolkanten som vanligt! Torsdag 6 november Dagens lokaler: Tawi Atayr, Wadi Dirbat, Soptippen i Raysat, Raysat, Khawr Mughsayl, Wadi Mughsayl och Salalah by night. Näst sista dagen på resan och dagens målarter var yemensiska och klippuggla. Först på programmet var yemensiskan. På vägen upp till Tawi Atayr såg vi en grann hanne stäpphök som passerade framför bilarna. Väl på plats vid den klassiska lokalen för yemensiska så dröjde det inte länge förrän alla sett sig mätta på denna inte alltför iögonfallande men ack så sällsynta art. Sammanlagt ett femtontal individer sågs tillsammans med lite andra småfågelarter såsom: sorgstenskvätta, afrikansk paradisflugsnappare, abessinsk solfågel, palestinasolfågel, glasögonfågel och svartkronad tchagra. På vägen tillbaka så upptäckte vi en ung slagfalk på en stolpe längs vägen. Det blev inget längre stopp för vi hade bråttom tillbaka västerut. Planen var att besöka Wadi Darbat vid niotiden med hopp om en klippörnsrepris från gårdagen. En och en halv timme senare lämnade vi Dromedarkullen vid Wadi Darbat, tyvärr ingen klippörn denna gång heller men sex andra örnarter visade sig. Vid lunchtid körde vi till flygplatsen för att byta våra tvåhjulsdrivna fordon mot fyrhjulsdrivna dito. Efter lite pappersexercis så var vi på rull igen. Nu bröt vi ny mark och körde västerut från Salalah mot Raysat. Första planerade stoppet var vid soptippen i Raysat. Här hade vi ytterligare en omansk örnuppvisning av högsta klass. Väldigt mycket örnar var samlade vid soptippen, speciellt i närheten av det område på tippen där alla roadkills det vill säga alla påkörda dromedarer, åsnor, kor och getter kastades. Örnarna bara väntade på att verksamheten på tippen skulle avstanna för dagen så de kunde äta ostört. Vi såg resans första brunglada tillsammans 13

14 med minst 250 stäppörnar, tre större skrikörnar, två kejsarörnar och ett fyrtiotal vita storkar. Efter soptippen körde vi ut till fyren vid Raysat. Här var det en grym utsikt över havet, frisk luft och chans på rödnäbbad tropikfågel men tyvärr var den potentiella häckningsplatsen lämnad för säsongen, eller också var vårt stopp alltför kort. Tiden medgav inget längre eftersök då vi hade mer att utforska. Vi körde vidare, ut ur Raysat och vidare mot Mughsail. Området kring Khawr Mughsayl var en riktig höjdare. Jag har då aldrig sett maken till varierad skådning på så begränsad yta. Indiska Oceanen åt ena sidan och Khawr Mughsayl åt andra sidan med rovfågelskådning mot bergen på andra sidan khawren. Vi började med ett stopp längs stranden där ett stort fiskafänge pågick. Oerhörda mängder mindre småfiskar lastades på allt som hade hjul. All fisk lockade givetvis även fiskätande fåglar, en försiktig antalsuppskattning av några karaktärsarter: 100 audubonliror, 3000 sotmåsar, 40 långnäbbade måsar och 600 tofstärnor. Bland alla dessa fåglar sågs även skäggtärnor, vitvingade tärnor, en ljusfotad lira, en adult brunsula och en socotraskarv. Havsfågelspanarna såg även fem individer av Indian Humpback Dolphin. Efter att ha njutit av alla fåglar över havet så var det bara att vända sig 180 grader åt vänster och där fanns spännande våtmarksskådning med arter såsom: mellanhäger, 33 bronsibisar, två svarta storkar, två mindre sumphönor, två sibirbeckasiner, citronärlor och papyrussångare. Svart stork är en ovanlig besökare i Oman och även de två mindre sumphönorna var resans första. Även den obestämda dvärgrördrommen var resans första dvärgrördrom. Tyvärr ville den inte visa sig när undertecknad försökte stöta den från sitt gömställe. Khawr Mughsayl är även en bra lokal för klippörn och senaste dagarna hade det setts örn till och från. Detta sporrade givetvis gruppen och alla höll uppsikt mot bergskammen i sydväst men ingen tur med klippörn här heller, men en grann ung örnvråk som bjöd på bra fotoläge var lite plåster på såren. Alltför snart var det dags att köra in i wadin som börjar vid Khawr Mughsayl. Det myckna regnandet i södra Oman senaste tiden gjorde sig påmint inne i wadin. Här var det betydligt mer vatten än det brukar vara för årstiden. På några platser hade nya vägval gjorts men ganska snart återgick spåren till den väg som vår vägbeskrivning utgick ifrån. I god tid innan mörkrets inbrott kom vi fram till rätt lokal. I väntan på mörkret så genomförde vi artgenomgång. Det mörknade snabbt och redan vid 19-tiden hörde jag och sedan Rune klippuggla på avstånd inifrån wadin. Hela gruppen gick närmare och när vi även tog hjälp av en elektronisk inkräktare var klippugglekonserten i full gång. Två ugglor i par hördes nära och bra tills vi avlägsnade oss i mörkret för att gå tillbaka till våra fordon. En mäktig fågelupplevelse. Nu återstod bara att hitta ute ur wadin igen, men vi hade hjälp av ett mäktigt månljus och gott lokalsinne. På vägen ut ur wadin njöt vi i helljusets sken av en fiskande ung natthäger som lät sig väl smaka när den fick extra hjälp att hitta fisken. Väl ute på asfalterad väg igen, körde vi österut mot Salalah. När vi körde igenom Salalah på väg mot Salalah Beach Villas så såg resenärerna i ett av fordonen, en tornuggla som flög förbi. Sen middag vid poolkanten och därefter lite packningsförberedelser innan tröttheten kom över en. Fredag 7 november Dagens lokal: Khawr Mughsay. Sista dagen i Oman och vi hade tid att skåda från gryningen fram till klockan tio innan det var dags att vända tillbaka till hotellet för att packa, luncha, ha artgenomgång och därefter köra mot flygplatsen. Morgonen tillbringade vi självklart vid Khawr Mughsay med hopp om att kanske alla till slut skulle få se klippörn. Det sågs också en adult klippörn men tyvärr var örnen inte alls samarbetsvillig, så alla i gruppen lyckades inte se den. Men det fanns lite annat smått och gott att glädjas åt vid denna fina lokal. De två svarta storkarna från igår var kvar och även idag fanns två sibirbeckasiner att studera, om än på lite håll. De 33 bronsibisarna var repriser men två vitögda dykänder och en ung dvärgsumphöna, var två nya researter under resans sista skälvande timmar. I vassen sågs två dvärgrördrommar och ytterligare en som fick lämnas obestämd. Över havet sågs förutom ett hundratal aubudonliror även tre socotraskarvar, två bruna noddy och en ljusfotad lira. Även idag såg vi Indian Humpback Dolphin, ett tjugotal individer simmade fram och tillbaka längs stranden. Avfärd från Salalah mot Muscat vid 17-tiden och vidare flyg mot Amsterdam från Muscat vid 23- tiden. Lördag 8 november På plats i Amsterdam på lördagsmorgonen tog vi farväl av varandra och hastade till olika gater för vidare resa mot våra tre olika slutdestinationer. Tack till er alla för ett trevligt resesällskap och hoppas vi möts igen på någon annan resa i AviFaunas regi! 14