DOM. SAKEN Folkbokföring m.m. KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE. Kammarrätten avslår överklagandet.

Transkript

1 Avdelning 05 DOM Meddelad i Stockholm Sida 1 (9) Mål nr KLAGANDE A Ombud: B MOTPART Skatteverket ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Stockholms dom den 18 november 2015 i mål nr , se bilaga A SAKEN Folkbokföring m.m. KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten avslår överklagandet. Kammarrätten avslår yrkandet om ersättning för översättningskostnader. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2302 Birger Jarls Torg måndag fredag Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se 08:00-16:00

2 DOM Sida 2 YRKANDEN M.M. A vidhåller sitt yrkande att hon ska folkbokföras i Sverige. A yrkar också ersättning för översättningskostnader. Till stöd för sin talan anför hon bl.a. följande. Hon har uppfyllt sina plikter och visat upp giltig identitetshandling, bevis om registrering från Bolagsverket samt bevis om uppehållsrätt sedan 2011 från Migrationsverket. Hon har således företett de dokument som krävs enligt EU-rätten. Uppehållsrätten kan inte inskränkas beroende på hur mycket en EU-medborgare investerar i det andra landet, hur verksamheten ser ut eller vad EU-medborgaren har för roll som egenföretagare. Skatteverket är ingen omprövningsinstans i migrationsärenden och har inte rätt att ta ställning till den uppehållsrätt som Migrationsverket fastställt. Även om kammarrätten skulle anse att Skatteverket haft befogenhet att ompröva uppehållsrätten har hon genom inlämnade handlingar visat att hon efter inflyttning till Sverige har haft och fortfarande har ställning som egenföretagare, vilket betyder att hon alltjämt har uppehållsrätt. Migrationsverket beslutade att registrera henne med uppehållsrätt i egenskap av kommanditdelägare. Migrationsverket anser således att en kommanditdelägare är en egenföretagare. Kammarrätten bör därför avvisa Skatteverkets invändningar att en kommanditdelägare per definition inte kan ha uppehållsrätt som egenföretagare. EU-domstolens dom i mål C-268/99 Jany m.fl gällde definitionen av egenföretagare i Polen 1999, vilket var fem år innan Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig inom medlemsstaternas territorium (rörlighetsdirektivet) trädde i kraft. Definitionen av egenföretagare i Sverige i dag måste ses i ljuset av rörlighetsdirektivet.

3 DOM Sida 3 Rätten till uppehållsrätt för EU-medborgare som är egenföretagare har sitt ursprung i EU-fördraget och rörlighetsdirektivet. Det finns emellertid ingen enhetlig definition av begreppet egenföretagare, utan definitionen skiljer sig åt mellan olika länder. I Sverige är det inkomstskattelagen (1999:1229) som styr om en person ska betraktas som egenföretagare eller inte, beroende på om personen beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Hon har varit verksam i det aktuella bolaget i Sverige sedan 2011 och beskattas som delägare i kommanditbolag i inkomstslaget näringsverksamhet, dvs. för inkomster av verksamhet som egenföretagare. Hennes arbete är helt självständigt och hon bestämmer över sina arbetsrutiner och arbetstider. Hon är arbetsledare samt verkställande direktör i bolaget och känd som bolagsledare för bolagets kunder. Hennes arbete i bolaget motsvarar ett heltidsarbete och hon har lånat ut över kr till bolaget. Enligt svensk lag kan en bolagsman i ett handels- eller kommanditbolag (inklusive en kommanditdelägare) inte vara anställd i sin egen firma, eftersom han eller hon redan är egenföretagare och beskattas på individnivå för verksamheten. A ger bl.a. in inkomstdeklarationer för bolaget, skattekontoutdrag, utskrifter från huvudboken, rapport över kapital och aktiviteter i bolaget, en lista över kunder och exempel på avtal som bolaget ingått. Skatteverket bestrider överklagandet och anför bl.a. följande. Grunden för folkbokföring av en EES-medborgare är att förutsättningarna för folkbokföring enligt 3 folkbokföringslagen (1991:481) är uppfyllda samt att personen i fråga har uppehållsrätt eller uppehållstillstånd, 4 folkbokföringslagen. Skatteverket måste således göra en prövning av uppehållsrättens varaktighet. En medborgare i ett EES-land har uppehållsrätt bl.a. om han eller hon är arbetstagare eller egenföretagare i Sverige.

4 DOM Sida 4 Av EU-domstolens dom i mål C-268/99 Jany m.fl. framgår bl.a. att den person som driver en verksamhet inte får vara i underordnad ställning och att verksamheten ska utövas på eget ansvar för att personen ska betraktas som egenföretagare med uppehållsrätt i utlänningslagens (2005:716), UtlL:s, mening. Komplementärer i kommanditbolag kan betraktas som egenföretagare i UtlL:s mening, eftersom dessa har ett personligt ansvar för bolagets skulder. En kommanditdelägare ansvarar endast för en viss kapitalinsats i bolaget. Eftersom kommanditdelägare således inte personligen ansvarar för bolaget fullt ut kan dessa inte betraktas som egenföretagare. Det är den som har anmält flyttning till Sverige som har bevisbördan för att han eller hon har uppehållsrätt för så lång tid att vistelsen i Sverige kan antas uppgå till minst ett år. Detta innebär också att det är den sökande som ska åberopa omständigheter och underlag för detta. A har inför Skatteverkets beslut upplysts om att hon som delägare i ett kommanditbolag inte kan anses ha uppehållsrätt i egenskap av egenföretagare, och hon har samtidigt getts möjlighet att komplettera sin anmälan om flyttning till Sverige. Trots detta har hon enbart kommit in med utdrag ut bolagsregistret av vilket framgår att hon är kommanditdelägare med en insats om kr. A åberopar nu ytterligare underlag avseende kommanditbolaget bl.a. i form av utskrifter ur huvudboken, arbetsrapporter och en lista över kunder. Även med beaktande av detta underlag är det inte visat att A är egenföretagare i UtlL:s mening. Det har inte visats att verksamheten utövas på eget ansvar av någon som inte är i underordnad ställning. Att A har lånat ut pengar till kommanditbolaget förändrar inte det förhållande att hennes ansvar för bolaget i egenskap av kommanditdelägare är begränsat. Det är komplementären som ansvarar för bolaget och dess skulder fullt ut. Att A har någon form av företags-ledande roll i kommanditbolaget har ingen betydelse i detta avseende. Hon saknar således

5 DOM Sida 5 uppehållsrätt som egenföretagare. Det har inte heller framkommit att hon har uppehållsrätt på någon annan grund. Överklagandet bör därför avslås. SKÄLEN FÖR KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Folkbokföring Utgångspunkter för prövningen Frågan i målet är om A ska folkbokföras i Sverige med anledning av den anmälan om flyttning som hon har gett in till Skatteverket. Det är A som ska visa att förutsättningarna för att folkbokföras är uppfyllda (jfr HFD 2016 ref. 39). En av förutsättningarna för att A, som är medborgare i ett EES-land, ska få folkbokföras här i landet är att hon har uppehållsrätt (4 första stycket folkbokföringslagen). Det närmare innehållet i tillämpliga bestämmelser om folkbokföring framgår av förvaltningsrättens dom. Det bevis om registrering av uppehållsrätt som A har fått från Migrationsverket är inte bärare av någon rättighet att vistas i Sverige, och visar enbart vilken bedömning Migrationsverket gjort i frågan om hennes uppehållsrätt vid tidpunkten för registreringen. Det särskilda registreringsförfarande som Migrationsverket ombesörjde avskaffades den 1 maj Inför avskaffandet anfördes i förarbetena att registreringen hade en begränsad praktisk betydelse, bl.a. eftersom den inte inverkade på rätten att folkbokföra sig och endast var till begränsad nytta och ledning för andra myndigheter (prop. 2013/14:81 s ). Skatteverket är således inte bunden av Migrationsverkets bedömning av As uppehållsrätt, utan ska inom ramen för sin prövning av hennes rätt att folkbokföras självständigt bedöma

6 DOM Sida 6 frågan om uppehållsrätt (se även prop. 2005/06:77 s. 106 och HFD 2016 ref. 39). Uppehållsrätt för egenföretagare Den i målet aktuella bestämmelsen om uppehållsrätt finns i 3 a kap. 3 1 UtlL. Där stadgas bl.a. att en EES-medborgare har uppehållsrätt om han eller hon är arbetstagare eller egenföretagare i Sverige. A menar att hon är egenföretagare medan Skatteverket anser att så inte är fallet, eftersom hon i egenskap av kommanditdelägare i ett kommanditbolag enbart har ett begränsat ansvar för bolagets skulder. Bestämmelsen om uppehållsrätt i 3 a kap. 3 1 UtlL bygger i sin helhet på artikel 7.1 a) i rörlighetsdirektivet. Syftet med rörlighetsdirektivet är bl.a. att fastställa villkor för unionsmedborgares och deras familjemedlemmars utövande av rätten att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium, artikel 1. Rätten för en unionsmedborgare att fritt etablera sig på en annan medlemsstats territorium och utöva verksamhet som egenföretagare slås även fast direkt i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), artikel 49. I rörlighetsdirektivet finns ingen definition av begreppet egenföretagare och någon ledning för tolkningen av begreppet finns inte heller i förarbetena i samband med implementeringen av direktivet i svensk rätt. I ett yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén konstaterar kommittén att det inte finns någon enhetlig referens till egenföretagare i några lagar eller andra bestämmelser, utan att det finns olika uppfattningar och definitioner av termen egenföretagare i de olika medlemsstaterna ( Missbruk av status som egenföretagare, 2013/C 161/03, punkt 3.1 och fotnot 7).

7 DOM Sida 7 Det saknas avgöranden från EU-domstolen som gäller tolkningen av begreppet egenföretagare i rörlighetsdirektivet. I mål C-268/99 Jany m.fl. har dock EU-domstolen i ett annat sammanhang uttalat sig om vilka omständigheter som ska vara för handen för att en verksamhet ska anses utövas som egenföretagarverksamhet. EU-domstolen anger bl.a. att den som tillhandahåller tjänsten inte får vara i underordnad ställning och att utövandet ska ske på eget ansvar (punkt 70). Frågan i målet rörde tolkningen av begreppet utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare i då gällande associeringsavtal med Polen och Tjeckien, men EU-domstolen ansåg att begreppet i dessa avtal hade samma betydelse som motsvarande begrepp i artikel 43 i EG-fördraget (nuvarande artikel 49 i EUF-fördraget). Eftersom fördragets bestämmelser om fri rörlighet för bl.a. egenföretagare kommer till uttryck i rörlighetsdirektivet, anser kammarrätten att domstolens uttalanden i mål C-268/99 Jany m.fl. kan ge viss ledning även för tolkningen av begreppet egenföretagare i direktivet. Kommanditdelägares ställning Ett kommanditbolag är i grunden ett handelsbolag, men kännetecknas av att minst en av bolagsmännen har ett begränsat personligt ansvar för bolagets skulder. En sådan bolagsman kallas kommanditdelägare, medan annan bolagsman kallas komplementär. Detta framgår av 1 kap. 2 lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag (bolagslagen). En kommanditdelägare är inte behörig att företräda bolaget och har inte, om inte något annat har avtalats, rätt att ta del i förvaltningen av bolagets angelägenheter (3 kap. 4 och 7 bolagslagen). I förarbetena till lagen uttalas bl.a. att banden mellan å ena sidan kommanditdelägaren och å andra sidan bolaget och de övriga bolagsmännen ofta torde vara betydligt lösare än i ett vanligt handelsbolag, med hänsyn till att kommanditdelägaren ansvarar för bolagets förbindelser endast med ett visst belopp (prop. 1979/80:143 s. 139).

8 DOM Sida 8 Det följer av själva bolagskonstruktionen att kommanditdelägaren har en ställning i bolaget som gällande ansvar för bolagets skulder, affärsmässiga risker och delaktighet i förvaltningen inte kan jämställas med komplementärens. Kammarrätten anser mot denna bakgrund, och med beaktande av EU-domstolens uttalanden i mål C-268/99 Jany m.fl., att en kommanditdelägare inte kan anses som en egenföretagare i UtlL:s mening eftersom han eller hon inte utövar verksamheten självständigt och på eget ansvar. Den omständigheten att en kommanditdelägare huvudsakligen beskattas för sina inkomster från bolaget i inkomstslaget näringsverksamhet medför inte att kommanditdelägarens ansvar för och ställning i bolaget kan betraktas på annat sätt. Inte heller vad A har anfört om i vilken omfattning hon arbetar för bolaget eller att hon i praktiken agerar som företrädare för bolaget medför någon annan bedömning. Sammanfattning Kammarrätten anser sammanfattningsvis att förutsättningarna för folkbokföring av A inte är uppfyllda, eftersom hon inte har visat att hon har uppehållsrätt som egenföretagare. Det har inte framkommit några synnerliga skäl till varför hon ändå skulle folkbokföras. Överklagandet ska därmed avslås.

9 DOM Sida 9 Översättningskostnader A har yrkat ersättning i kammarrätten för översättningskostnader. Kammarrätten saknar laglig möjlighet att bevilja sådan ersättning. Yrkandet härom ska därför avslås. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B (formulär 1). Catharina Brege Gunilla Berendt Pernilla Flank kammarrättsråd kammarrättsråd kammarrättsråd ordförande referent Maja Lindqvist kammarrättsfiskal föredragande

10 FÖRVALTNINGSRÄTTEN Avdelning 20 DOM Meddelad i Stockholm Mål nr KLAGANDE AA MOTPART Skatteverket Stockholm Skatteverkets dnr ÖVERKLAGAT BESLUT Skatteverkets beslut , bilaga 1 - ej medtagen här SAKEN Folkbokföring FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE Förvaltningsrätten avslår överklagandet. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Tegeluddsvägen måndag fredag Stockholm E-post: 08:00-16:30 forvaltningsrattenistockholm@dom.se

11 FÖRVALTNINGSRÄTTEN DOM YRKANDEN M.M. Skatteverket beslutade den 8 september 2015 att inte folkbokföra AA i Sverige. Skälen för beslutet framgår av bilaga 1. AA yrkar att hon ska folkbokföras i Sverige och att bevis om registrering ska utfärdas. Till stöd för sin talan anför hon bl.a. följande. Beslutet innebär en grov kränkning av EU-rätten. Hon har uppehållsrätt i Sverige som egen företagare sedan den 12 maj Hennes uppehållsrätt har registrerats av Migrationsverket som beslutat om utfärdande av ett registreringsbevis för EU-medborgare med uppehållsrätt. Skatteverket har ingen befogenhet att ompröva Migrationsverkets beslut eller att uttala sig eller besluta i migrationsärenden. Uppehållsrätten gäller så länge villkoren är uppfyllda. Lagändringen som medför att en EU-medborgare inte längre behöver ansöka om bevis om registrering innebär inte att uppehållsrätten upphör att gälla. Enligt artikel 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier ska bevis om registrering utfärdas omedelbart. De enda krav medlemsstaterna får ställa för utfärdande är att unionsmedborgare ska kunna visa upp ett giltigt pass eller identitetskort och bevis på att de är egenföretagare. Hon har uppvisat de dokument som krävs enligt EU-rätten. Skatteverket anser att överklagandet ska avslås och anför bl.a. följande. I överklagandet har frågor väckts om folkbokföringslagens (1991:481) förhållande till EU-rätten och rörlighetsdirektivet. Med hänvisning till Folkbokföringsutredningens betänkande SOU 2009:75 anser Skatteverket att folkbokföringslagen generellt inte strider mot rörlighetsdirektivet. Tillämpningen av folkbokföringslagen i föreliggande mål strider inte heller mot rörlighetsdirektivet (se Högsta förvaltningsdomstolens dom den 6 februari 2014 i mål nr ). Detta bl.a. då folkbokföringen inte är ett

12 FÖRVALTNINGSRÄTTEN DOM beslut om att få vistas i Sverige, utan endast avser rätten att få bli folkbokförd. SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET Tillämpliga bestämmelser m.m. Folkbokföring innebär fastställande av en persons bosättning samt registrering av uppgifter om bl.a. identitet och familj. Av folkbokföringslagen framgår att folkbokföring ska ske av den som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige. En person anses bosatt här i landet om han eller hon kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år (3 första stycket folkbokföringslagen). En utlänning som måste ha uppehållsrätt eller uppehållstillstånd för att få vistas i Sverige, får folkbokföras endast om detta villkor är uppfyllt eller om det finns synnerliga skäl för att han eller hon ändå ska folkbokföras (4 första stycket folkbokföringslagen). En person med uppehållsrätt bör således kunna visa att de förhållanden som ligger till grund för uppehållsrätten har en sådan varaktighet att det kan antas att personen kommer att bo här i minst ett år (jfr prop. 2012/13:120 s. 41). En EES-medborgare har uppehållsrätt bl.a. om han eller hon är arbetstagare eller egen företagare i Sverige eller har tillräckliga tillgångar för sin försörjning och har en heltäckande sjukförsäkring som gäller i Sverige (3 a kap. 3 utlänningslagen [2005:716], jfr artikel 7.1 i rörlighetsdirektivet). En medborgare i ett EES-land ska på samma villkor som en svensk medborgare kunna starta och driva verksamhet som egen företagare. Om verksamheten kräver någon form av auktorisation eller legitimation för här i

13 FÖRVALTNINGSRÄTTEN DOM landet redan bosatta, får samma villkor ställas på EES-medborgaren. Att uppehållsrätt som egen företagare föreligger kan t.ex. visas genom en F-skattsedel eller registreringsbevis. I vissa fall kan det dock förekomma behov av ytterligare dokumentation (se prop. 2005/06:77 s. 184). Förvaltningsrättens bedömning Frågan i målet är om AA vid tidpunkten för Skatteverkets beslut uppfyllde förutsättningarna för att folkbokföras i Sverige. Vilka eventuella handlingar som kan utfärdas vid folkbokföring kan inte prövas av förvaltningsrätten inom ramen för detta mål. Av handlingarna framgår att AA är medborgare i ett EU-land. Det är ostridigt att hon inte hade uppehållstillstånd vid tidpunkten för Skatteverkets beslut. Kravet på uppehållsrätt för folkbokföring omfattar de EU/EES-medborgare med familjemedlemmar som utnyttjar sin rätt till rörlighet enligt rörlighetsdirektivet. Förvaltningsrätten konstaterar att prövningen av uppehållsrätten sker utifrån frågan om förutsättningarna för att folkbokföras i Sverige är uppfyllda eller inte. En sådan prövning kan inte anses strida mot EU-rätten (jfr HFD mål nr ). AA har anfört att hon har uppehållsrätt som egen företagare i Sverige. Till stöd för sin talan har hon bl.a. åberopat ett bevis om registrering för EU/ EES-medborgare med uppehållsrätt utfärdat av Migrationsverket den 12 maj Det ingivna beviset om registrering av uppehållsrätt saknar uppgifter som uppehållsrättens varaktighet. Av handlingarna i målet framgår att AA är kommandit-delägare i BB och att hennes insats i bolaget är kr. Det saknas underlag som visar att bolaget bedriver verksamhet

14 FÖRVALTNINGSRÄTTEN DOM eller vilken roll hon har i bolaget. Förvaltningsrätten anser därför att det inte är visat att AA har uppehållsrätt i Sverige som egen företagare. Det har inte heller framkommit att hon har uppehållsrätt på någon annan grund eller att det finns synnerliga skäl för hon ändå ska folkbokföras. Vad AA har anfört i övrigt medför inte någon annan bedömning. Skatteverket har därmed haft fog för beslutet. Överklagandet ska således avslås. HUR MAN ÖVERKLAGAR Detta avgörande kan överklagas. Information om hur man överklagar finns i bilaga 2 (DV 3109/1A). Theresa Winnberg Elliot Förvaltningsrättsfiskal Förvaltningsrättsnotarien Linn Grönholdt Palm har föredragit målet.

15 Bilaga 2 Bilaga HUR MAN ÖVERKLAGAR - PRÖVNINGSTILLSTÅND DV 3109/1A Producerat av Domstolsverket Den som vill överklaga förvaltningsrättens beslut ska skriva till Kammarrätten i Stockholm. Skrivelsen ska dock skickas eller lämnas till förvaltningsrätten. För att kammarrätten ska kunna ta upp Ert överklagande måste Er skrivelse ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då Ni fick del av domen/beslutet. Om beslutet har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domstolens beslut meddelades. Om sista dagen för överklagande infaller på lördag, söndag eller helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton räcker det att besvärshandlingen kommer in nästa vardag. Om klaganden är en part som företräder det allmänna, ska överklagandet alltid ha kommit in inom tre veckor från den dag beslut meddelades. För att ett överklagande ska kunna tas upp i kammarrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Kammarrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd inte meddelas står förvaltningsrättens beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till kammarrätten varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas. Skrivelsen med överklagande ska innehålla 1. Klagandens person-/organisationsnummer, postadress, e-postadress och telefonnummer till bostaden och mobiltelefon. Adress och telefonnummer till klagandens arbetsplats ska också anges samt eventuell annan adress där klaganden kan nås för delgivning. Om dessa uppgifter har lämnats tidigare i målet och om de fortfarande är aktuella behöver de inte uppges igen. Om klaganden anlitar ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges. Om någon person- eller adressuppgift ändras, ska ändringen utan dröjsmål anmälas till kammarrätten. 2. den dom/beslut som överklagas med uppgift om förvaltningsrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet, 3. de skäl som klaganden anger till stöd för en begäran om prövningstillstånd, 4. den ändring av förvaltningsrättens dom/beslut som klaganden vill få till stånd, 5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis. Adressen till förvaltningsrätten framgår av domen/beslutet.