Musiken. Veraldi och musikens ställning. Gustav Vasa och musiken

Transkript

1 Musiken Veraldi och musikens ställning Vilken roll spelade musiken under Vasakungarnas tid? Det är ingen självklar fråga, konsten är kanske inte det första man tänker på i samband med Gustav Vasa eller Gustav II Adolf. Lika fullt fanns den där och var långt ifrån en oviktig faktor. När Anthelius-affären alls kommer med i historieskrivningen nämns den ofta bara med några korta rader, som mest på en sida eller två. Och om maestro Veraldi kan det till exempel kort och gott heta att de svenska katolikerna avslöjades av en italiensk lutspelare. I boken om drottning Kristina skriver Sven Stolpe om Gustav Adolfs lutspelare, en herre vid namn Veraldi. När man smakat en stund på meningarna framträder ett tydligt tonfall. Fram träder bilden av ett slags gatumusikant typ tre ackord på gitarr, en burk med småmynt i och en vikt kartongbit med oläslig text. Lutspelare och italienare. Skulle kunna bytas mot positivhalare och kringstrykare. Inget arbetstillstånd, inte konstigt att det gick åt skogen. Men det är varken en heltäckande eller rättvisande bild av den ställning musiken i allmänhet och hovlutenister som maestro Veraldi i synnerhet hade vid Vasakungarnas hov. Gustav Vasa och musiken Redan den jordnära Gustav Vasa, som var känd för att varken slösa med tid eller pengar, spelade själv luta. Kanske inte helt oävet till och med, färdigheten hörde till det en ung adelsman måste kunna. Vid sitt hov hade Gustav tolv musiker anställda, blåsare och pukslagare mest. Det var musik både som underhållning och maktmedel; det skulle märkas när kungen

2 framträdde. Men det säger något om musikens betydelse. Och om dess livskraft, för Gustav Vasas hovkapell lever har hälsan än idag. Fler musiker, annan sättning, mer melodier, men det är en obruten tradition. Kungliga Hovkapellet är världens äldsta ännu existerande orkester. Kung Erik leker på luta Gustav Vasas äldste son, Erik XIV, utökade antalet musiker i sitt hovkapell till 27, bland dem åtta Viol-spelare, som nästan alla kom från Italien. Men när det gäller den stackars kung Erik är det kanske en annan musikalisk bild som tränger på: den härligt suggestiva åsynen av Erik i båten, hur han låter tankarna vandra medan långa, känsliga fingrar far över lutans strängar i Carl Snoilskys dikt. Konung Erik på sin luta leker, lutan lagd på silkesstickat knä, och den vita handen välljud smeker fram ur silversträng och cederträ. Liten Karin lyssnar tyst därpå, tills i hennes ögon stora tårar stå. Är herdinnan min icke glad i sinn? Kung Erik leker på luta. Kungen glider omkring i majnatten i en båt på Mälaren, med vajande vimplar och tutande valthorn medan hans Karin Månsdotter lyssnade. Erik var erkänt duktig på sin luta. Gustav Adolfs tid Med den hårdföre Karl IX följde en tid av förfall för hovkapellet, men efter Gustav II Adolfs tronbestigning 1611 blev det ett uppsving igen. Det var pukor och trumpeter, sångare och andra instrument; som mest bestod orkestern av 45 musiker. Vid kungens bröllop med Maria Eleonora hösten 1620

3 ägde stora musikaliska arrangemang rum. Gustav Adolf var själv en skicklig lutspelare, hans rikskansler Axel Oxenstierna hade också spelat till husbehov i sin ungdom och vi vet att en timmes lutspel dagligen ingick i Magnus Gabriel de la Gardies studieplan. Om drottning Maria Eleonora hette det att hon vortrefflich die Laute spielte. Hon var mycket förtjust i musik och övriga konstformer. Artemisia Gentileschi, självporträtt som lutspelerska Med Gustav II Adolf fick hovkapellet också en ny organisation, bland annat anställdes en kapellmästare. Nästan inga musiker var svenska, de flesta var tyskar och de skulle stå till kungens förfogande i kyrkan, vid hovet, till taffeln och på den ort och plats som vi befaller eller låter befalla och betjäna flitigt till havs och på land, på dagen och på

4 natten Musik vid hoven Vid hoven spelades flera olika instrument, bland annat trumpet, tvärflöjt, puka (ett slaginstrument med ett skinn spänt över en stor kopparkittel), harpa och violin (fiol). Fiolen kom att spela en alltmer framträdande roll under talet, en influens främst ifrån Frankrike. Klaveret, ett slags föregångare till pianot, blev modernt. Solosång och körsång Vid de danska och svenska hoven tillkom, förutom instrumentorkestrar, både körsångare och solister under talet. Enligt europeisk förebild skulle det finnas unga pojkar med ljusa sopranröster som medverkade i körer, eller var solister. Kvinnor fick däremot inte lov att framträda vid hoven, och definitivt inte vid kyrkliga sammanhang. Musikanternas ställning De skickligaste bland 1600-talets hovmusikanter var ett slags sin tids megastjärnor. De kanske inte traschade hotellrum och slängde TV-apparater genom fönstren, men de var superstjärnor, beundrade och överbetalda. Eftersom de var eftertraktade kunde de kosta på sig later som inga andra kungliga tjänare tilläts. Precis som idag var artisternas arbetsmarknad internationell

5 och utövarna rörliga. Ofta blev de kvar i många år vid samma hov, medan andra bara stannade en säsong eller högst två innan de drog vidare, på grund av osämja eller lockade av högre gager. I norra Europa fanns många furstendömen att cirkulera emellan Sverige, Danmark, England och ett stort antal små tyska furstar som satt i sina sagoslott och älskade musik. En sådan var prins Ernst vars furstendöme Schaumburg ligger i Niedersachsen och är stort som Irland ungefär. Slottet Bückeburg är översållat av burspråk, torn och tinnar och har ett oräkneligt antal rum. Som i en saga av bröderna Grimm. Vi vet att Veraldi var i prins Ernsts tjänst Den danske kungen, Kristian IV, hade ett hovkapell som var känt som ett av de främsta i Europa. Här tjänade kanske den störste (och besvärligaste) av dem alla, engelsmannen John Dowland. I åtta år, från 1598 och framåt, var Dowland en av de högst värderade och högst avlönade funktionärerna vid det danska hovet. Han spelade, komponerade, tog ledigt och åkte till London för att få sin musik utgiven. År 1606 fick kung Kristian till slut nog av musikantens divalater och hans vana att aldrig återvända från sina resor i tid. Dowland fick sparken och kunde stanna i London för gott. Både Dowland och Veraldi tjänade hos kung Kristian, men inte samtidigt. Vem var Veraldi? Vem var då hovlutenisten Giovanni Battista Veraldi? Italienare, som många av musikerna vid den här tiden, född i Rom årtal okänt men gissningsvis någon gång kring 1585, möjligen så sent som Första gången Veraldi dyker upp i dokumenten är en uppgift om att han anställs den 10 augusti 1618 som lutenist hos kungen av Danmark, Kristian IV. Kristian är en stor musikälskare och Veraldis årslön? är 400 daler en stor summa vid den här tiden finner vi Veraldi i tjänst hos just prins Ernst av Schaumburg-Lippe. Prins Ernst har också engelsmannen Thomas Simpson i sin tjänst; Simpson är violinist och kompositör

6 (mycket av hans musik finns utgiven och kan höras på YouTube) och en opålitlig bråkstake enligt prins Ernst. Endast av kärlek till musiken har jag tagit till mig den förhatlige engelsmannen skriver prinsen till sin svåger, lantgreven Moritz av Hessen-Kassel Om Veraldi däremot skriver prins Ernst inte ett ord. Betyder det att Veraldi var mindre besvärlig, lättare att ha med att göra? Från 1622 finns Giovanni Battista Veraldis namn på listan över anställda vid det svenska hovet. Veraldi ingick inte i orkestern, han var solist med specialställning. I hans arbetsuppgifter ingick att vara drottningens (och kanske även kungens) egen lärare och musiker. Det finns flera mått på den betydelse man tillmätte musiken under Gustav II Adolfs tid. Ett är att kungen, som hade riket och krigen att bestyra med, ändå själv intresserade sig för vilka musiker som skulle engageras till hovet och till kapellet. Ett annat mått är pengarna. I en tid när en mäster skeppsbyggare kunde tjäna 400 riksdaler, ett riksråd det dubbla, tjänade hovlutenisten Veraldi ännu mer. I ett brev till Sten Svantesson Bielke skriver sonens lärare den allvetande John Hellenus, om lutenisten Veraldi hvilken H: M:t gifver r:thaler årligen. Tusen riksdaler om året, i en tid när man kunde köpa en liten gård för tio! Man kan nästan känna brevskrivarens indignation. Hellenus vet också att berätta om Veraldi att thenne haffver en myki skiön ung hustru. Det yttersta beviset på musikens makt och Veraldis särställning är religionen. På 1620-talet var det förbjudet av vistas i Sverige om man var katolik (och inte ingick i en utländsk ambassad), det var i själva verket ansett som förräderi mot kungen och kunde straffas med döden (se Örebro stadga). Giovanni Battista Veraldi kan mycket väl ha varit den

7 ende katoliken i sitt slag som tolererades. Litteratur Rose Tremains läsvärda roman Musiken och tystnaden, som utspelar sig vid kung Kristian IV:s hov. Erik Kjellbergs avhandling Kungliga musiker i Sverige under stormaktstiden. Kenneth Sparrs artikel om Hinric Niewert, lutenist at the Royal Swedish Court.