Månljuset. Människans hem

Transkript

1 Människans hem Nu är det natt över jorden Darrande stjärna, gläns! Världarna vandra så fjärran. Mörkret är utan gräns. Marken och mullen och mörkret värför älskar jag dem? - Stjärnorna vandra så fjärran. Jorden är människans hem. Erik Blomberg Var inte rädd Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor där intet mörker är. I ljusa irisringen du bär en mörk pupill, ty mörkt är allt, som ljuset med bävan längtar till. Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär. Erik Blomberg Månljuset Jag vet ej varför jag vaken sitter, fast dagen ingen glädje skänkt, men allt i mitt liv, som likt solar blänkt, och allt som i mörker och kval blev sänkt, det darrar i natt i en flod av glitter. Verner von Heidenstam På nyårsdagen 1838 Ensam i bräcklig farkost vågar seglaren sig ut på det vida hav; stjärnvalvet över honom lågar, nedanför brusar hemskt hans grav. Framåt! - så är hans ödes bod; och i djupen bor som uti himlen Gud. Erik Gustaf Geijer Natthimlen Ensam jag skrider fram på min bana, längre och längre sträcker sig vägen; ack, uti fjärran döljes mitt mål. Dagen sig sänker. Nattlig blir rymden. Snart blott de eviga stjärnor jag ser. Men jag ej klagar flyende dagen, ej mig förfärar stundande natten; ty av den kärlek, som går genom världen, föll ock en strimma in i min själ. Erik Gustaf Geijer

2 Aftonstjärnan Vi är alla ett Du är släkt med stjärnor och nattviol släkt med havet och vinden du är släkt med värmen och vårens sol släkt med lärkan och linden Du är släkt med björnen och lamm och lo släkt med myran och ljungen Du är släkt med dalen och fjäll och mo släkt med vildfågelungen Du är släkt med gudar och himlens hus släkt med alla på jorden Du är släkt med rymder och fjärran ljus Se så är Skapelsen vorden. Birgitta Onsell Att gå i skog. Att smyga som på tassar över marken, där den är skymningsmjuk. Att luta sig mot trädens ryggar. Att spegla sig vid månsken i en tjärn, att känna hur det tunna vattnet skälver på ytan, Att se högt över grenar vita Aftonstjärnan. Bo Setterlind Månen Månen, trädets eviga blomma lyser i natt ensam på yttersta grenen. Bo Setterlind

3 Om bland tusen stjärnor Om bland tusen stjärnor någon enda ser på dig, tro på den stjärnans mening, tro hennes ögas glans. Du går icke ensam. Stjärnan har tusen vänner; alla på dig de skåda, skåda för hennes skull. Lycklig är du och säll Himlen dig har i kväll. Carl Jonas Love Almqvist Stjärnorna När natten kommer står jag på trappan och lyssnar, stjärnorna svärma i trädgården och jag står i mörkret. Hör, en stjärna föll med en klang! Gå icke ut i gräset med bara fötter; min trädgård är full av stjärnor. Edith Södergran Landet som icke är Jag längtar till landet som icke är, ty allting som är, är jag trött att begära. Månen berättar mig i silverne runor om landet som icke är. Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld, landet, där alla våra kedjor falla, landet, där vi svalka vår sargade panna i månens dagg. Mitt liv var en het villa. Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit - vägen till landet som icke är. I landet som icke är där går min älskade med gnistrande krona. Vem är min älskade? Natten är mörk och stjärnorna dallra till svar. Vem är min älskade? Vad är hans namn? Himlarna välva sig högre och högre, och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor och vet intet svar. Men ett människobarn är ingenting annat än visshet. Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar. Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska. Edith Södergran

4 Vintergatan Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då. De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans så saligt leende som om ej död på jorden fanns. Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än jag har den lärt av stjärnorna och vill du höra den? Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt; hon bodde i en annan sol och i en annan trakt. Och Salami så hette hon och Zulamit var han och båda älskade så högt och älskade varann. De bott på jorden båda förr och älskat redan då men skildes åt av natt och död och sorg och synd också. Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo. Men på varandra tänkte de i blåa höjdens hem. Omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem tallösa världar underverk av skaparns visa hand sig bredde mellan Salami och Zulamit i brand. I tusen år så byggde de med omotståndlig tro och så blev Vintergatan byggd en ståtlig stjärnebro som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban och binder samman strand vid strand av rymdens ocean. Förfäran grep keruberna till Gud steg deras flykt:»o Herre se vad Salami och Zulamit ha byggt!» Men Gud allsmäktig log och klart ett sken sig vida spred»vad kärlek i min värld har byggt det river jag ej ned.» Och Salami och Zulamit när bryggan färdig var de sprungo i varandras famn och strax en stjärna klar den klaraste på himlens valv rann upp i deras spår som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår. Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro var viss det skall sin kärlek nå dess längtan skall få ro. Zacharias Topelius Och då har Zulamit en kväll av längtans makt förtärd begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld och då har Salami som han från randen av sin sol begynt att bygga också hon en bro från pol till pol.

5 Huruledes han bjöd hela olympen på kalas Venus, Minerva, Mars bland de djärva, han, som med trummor och döden går på, Pallas och klio, muserna nio, Jupiter, Pluto, Apollo också, gudar, gudinnor, hjältar, hjältinnor, hela olympen, gutår i min vrå! Eder till ära törs jag begära av era nåder den lycka och grace, utan att ljuga, att i min stuga hålla till godo ett litet kalas? Värden är ringa: skinka och bringa, pepparot, senap och vin några glas... Bacchus han språka hur han skull åka uti en vagn med Pan och Sylvan. Phoebus ej mäktar, han sig ursäktar, gubben har durklopp och dras med kvartan. Ja, Melpomene har ont i bene fröken dock skicka mig en parmesan. Juno har snuva nattrock och huva ärna gudinnan att kläda sig i, jag blev villrådig; dock var hon nådig, sade: "jag kommer uti chauve-souris." Vördnad i hjärta, bävan och smärta Gudar, gudinnor, kom gören parti! Men, jag mig stärker, fast jag förmärker att från Olympen är icke en själ. Sorgen å sido! Bacchus, Kupido! När jag har er, jag ej ledsnar ihjäl. Lappri i skymfen! Strunt i Olympen! Tyst jag nu somnar så roligt... Farväl! Carl Michael Bellman

6 Barn av regnbuen Text : Pete Seeger/Lillebjørn Nilsen Melody: Pete Seeger En himmel full av stjerner, blått hav så langt du ser, en jord der blomster gror, kan du ønske mer? Sammen skal vi leve hver søster og hver bror, små barn av regnbuen og en frodig jord. Noen tror det ikke nytter, andre kaster tiden bort med prat, noen tror visst vi kan leve av plast og syntetisk mat, (og) noen stjeler fra de unge som blir sendt ut for å slåss, noen stjeler fra de mange som kommer etter oss. Sammen skal vi leve hver søster og hver bror, små barn av regnbuen og en frodig jord. Men si det til alle barna, og si det til hver far og mor: dette er vår siste sjanse til å dele et håp og en jord. En himmel full av stjerner, blått hav så langt du ser, en jord der blomster gror, kan du ønske mer? Sammen skal vi leve hver søster og hver bror, små barn av regnbuen og en frodig jord. En himmel En himmel full av stjerner, blått hav så langt du ser, en jord der blomster gror, kan du ønske mer?

7 Night. City calmed down. Night. City calmed down. Behind the large window It is quiet and solemnly, As if a man dies. But there somebody stands simply sad, Distracted by failure, With the open collar, And looks at the stars. "Stars, stars, Tell me the reason for this melancholy!" And again looks at the stars. "Stars, stars, Where this melancholy comes from?" And stars speak. Stars tell everything. Alexander Blok (översatt från ryska)

8 Doubt thou, the Starres are fire, Doubt, that the Sunne doth moue: Doubt Truth to be a Lier, But neuer Doubt, I loue. William Shakespeare from Hamlet Act 2 scene 2, as it appears in the 1623 First Folio. In modern form: Doubt thou the stars are fire, Doubt that the sun doth move, Doubt truth to be a liar, But never doubt I love. Take [Romeo] and cut him out into little stars, And he will make the face of heaven so fine That all the world will be in love with night And pay no worship to the garrish sun. William Shakespeare from Romeo and Juliet Sonett XIV Not from the stars do I my judgement pluck; And yet methinks I have Astronomy, But not to tell of good or evil luck, Of plagues, of dearths, or seasons' quality; Nor can I fortune to brief minutes tell, Pointing to each his thunder, rain and wind, Or say with princes if it shall go well By oft predict that I in heaven find: But from thine eyes my knowledge I derive, And, constant stars, in them I read such art As truth and beauty shall together thrive, If from thyself, to store thou wouldst convert; Or else of thee this I prognosticate: Thy end is truth's and beauty's doom and date. William Shakespeare Translation into modern english: I don't pick my wisdom from the stars, but I think I understand astronomy, although not to predict good or bad luck, or plagues and famines or what the seasons will be like. Nor can I tell fortunes, showing individuals their own moods and their ups and downs, nor tell rulers whether things will go well by frequent predictions from what I see in the heavens. But I get my knowledge from your eyes, a nd as they are constant stars, I'm able to predict that truth and beauty will thrive together if you would turn your attention from yourself to the reproduction of yourself; otherwise, this is my prediction for you: