Martinus Center Klint. Vägen till frihet och lycka

Transkript

1 Martinus Center Klint Bok- och artikelgrupp 2016 Vecka 1 & 4 Vägen till frihet och lycka Martinus Institut 1981 Detta kompendium är omfattat av lagen om upphovsrätt och får endast skrivas ut i enstaka kopior till ditt eget privata bruk. Du får också gärna ta en kopia i digital form om det endast är till ditt eget privata bruk. Läs mer om Martinus Instituts information om skydd och förmedling av Martinus verk på Läs mer om upphovsrättslagen på

2 Om bokgruppen Under veckans gång läser och samtalar vi utifrån artiklar. De ska alltså läsas som förberedelse till varje dag. Innehåll Måndag Den mentala kursändringen...1 Tisdag Frihet frigjordhet och fred...5 Onsdag Vägen till den sanna lyckan...12 Torsdag Ljuset i mörkret...20 Fredag Livsmodet... 24

3 Måndag Den mentala kursändringen av Martinus 1. Alla levande väsen är underkastade en förvandlings- eller utvecklingsprocess Varje levande väsen är i själva verket en företeelse, som är i rörelse, och det gäller inte endast i den betydelsen att vår fysiska kropp rör sig från plats till plats. Bakom den fysiska rörelsen existerar en annan form av rörelse, som man kallar förvandling. Alla levande väsen är underkastade en process, genom vilken de omöjligt kan förbli samma väsen som tidigare. Denna förvandlingsprocess är både en fysisk och en andlig realitet. Den fysiska förvandlingen upplever vi som barndom, ungdom, mandom och ålderdom, och vi kan med de fysiska sinnena uppleva att organismen i en fysisk inkarnation går igenom dessa förvandlingar. Men ett fysiskt liv är ju inte blott en förvandling av en fysisk organism. Bakom denna yttre förvandling ligger en inre mental förvandling baserad på upplevelse och erfarenhet. Varje ny upplevelse är en ny erfarenhet, och en ny erfarenhet är ett berikande av medvetandet. Alla levande väsen på detta klot är underkastade en förvandlings- eller utvecklingsprocess från primitiva mentala tillstånd till högintellektuella tillstånd i organismer, som är långt bättre redskap för upplevelse och manifestation av skapande förmågor än vad de nuvarande fysiska organismerna är. Denna stora förvandlingsprocess är särskilt aktuell för de väsen, som framträder här på jorden som människor. Och att den i särskild grad är aktuell för människorna, beror på att de har kommit så långt fram i utvecklingen att de kan börja uppleva den dagsmedvetet i motsats till djuren, vilka ännu endast upplever genom instinkt och en primitivare känsla. Djurets upplevelse är ett slags automatfunktion, djuret kan inte överträda några morallagar, utan uppfyller genom sin instinkt de lagar som gäller för djurriket och för den speciella art de tillhör. Räven kan inte få dåligt samvete för att den har stulit en höna, och inte heller tigern för att den har dödat ett annat levande väsen. Mord, stöld, svartsjuka och mycket annat av liknande slag, som bland människorna är uttryck för högsta grad av omoral, är kulminerande dygder i djurriket. Om rovdjuret fick dåligt samvete skulle det dö av svält. Men varför kan en människa få dåligt samvete, och varför upplever människan, som ju också tillhör djurriket, livet på ett helt annat sätt än de många djuren på detta klot? 2. Den jordiska människan har både en degenererande djurmentalitet och en begynnande människomentalitet Mellan den jordiska människan och andra väsen här på klotet, som tillhör djurriket, är det den väsentliga skillnaden, att jordmänniskan är på väg ut ur djurriket mot ett högre utvecklingsstadium, vars principer och lagar mer eller mindre redan börjar göra sig gällande i hennes medvetande. Jordmänniskan upplever en mental rörelse, som är en förvandlingsprocess från djur till riktig människa. Djurets mentala rörelser är instinktbetonade och skapar ingen kon- 1

4 flikt i mentaliteten, men hos den jordiska människan finns både en degenererande djurmentalitet och en begynnande människomentalitet, och spänningen mellan dessa två former av mentalitet kommer oundvikligen att skapa konflikter och inre kamp i den jordiska människans sinne. Djuret leds och styrs av sin egen självbevarelsedrift, som instinktivt får det att göra det riktiga i den speciella situation det upplever. Och för djuret är det riktiga alltid det som är till gagn för det självt eller artens bestånd. 3. Djuret kan leva på sin självbevarelsedrift, men den jordiska människan måste för att uppleva lyckan bekämpa sin själviskhet Men i den jordiska människans medvetande håller det på att uppstå en natur, som går i motsatt riktning emot djurets natur. Medan djuret styrs av sin egen självbevarelsedrift, måste människan mer och mer själv ta ställning till sin livsform eller livsmanifestation med hjälp av vaken dagsmedveten viljeföring. Denna vakna dagsmedvetna viljeföring går ofta emot den från djurriket nedärvda självbevarelsedriften, som ännu bor i den jordiska människan som vanemedvetande. Därmed uppstår det en konflikt. Medan det hos djuret medför en naturlig och lycklig livsupplevelse att följa självbevarelsedriften eller själviskheten, skapar det hos människan olycka och lidande att följa denna tendens. Människan känner det kanske inte genast, just därför att självbevarelsedriften är en vanefunktion. Men hon upplever efter hand verkningarna av sin själviskhet, och dessa erfarenheter skapar rörelse eller förvandling i medvetandet, en kursändring håller på att äga rum. Där kursen tidigare var satt mot den starkares rätt, och detta att gagna betydde att vara till gagn för sig själv, måste den jordiska människan nu, för att uppleva lyckan, börja skapa denna själv med sin vilja genom att bekämpa sin själviskhet och de i hennes väsen nedärvda djuriska drifterna och begären. Hon måste med sin vilja tvinga sig till att ge avkall på många av de företeelser hon begär, men som hon kan börja se är till besvär eller lidande för andra väsen. I samma grad som hon med sin vilja kan göra detta, växer hon in i ett nytt livsstadium, hennes liv börjar följa en kurs, vars mål är att leva till gagn för helheten och vars resultat eller verkningar inte är dråp, plundring och kamp, utan nästakärlek och en manifestation av intellektuella förmågor som kommer att förvandla jorden till en värld där humanitet, konst och vetenskap skall blomstra som aldrig förr och staterna förenas till en människostat, där begreppet den starkares rätt är okänt. 4. I dag färdas människorna på det stora kaotiska mentala världshavet, och de saknar en kompass att styra kursen efter Det har redan gjorts mycket för att hjälpa mänskligheten fram till ett sådant tillstånd, men det saknas alltjämt något för att människorna skall kunna nå det. Religionerna har hjälpt människorna en bra bit framåt, och några människor kan ännu hjälpas av sin blinda tro på frälsning genom religionen. Men det blir fler och fler människor i alla delar av världen, som inte kan nöja sig med att tro. Deras rent vetenskapliga inställning till livet och deras utvecklade intelligens gör dem ur stånd att tro på dogmer eller inspireras av ceremonier. De kräver fakta och vill gärna förstå och inte blott tro. De saknar kompass att styra sin kurs efter. Människorna är som en hel serie små skepp, som seglar på ett stort mentalt världshav. De skall allesammans till samma hamn, men de är högst oeniga om kursen. Därför råder det ett förfärligt kaos på detta hav, och katastrofala sammanstötningar händer varje ögonblick. Det är därför inte bara enstaka skepp som kolliderar och skadas eller ödeläggs, utan det händer att hela grupper av skepp seglas i sank. Världskrig, revolutioner, sabotage och vad man nu kallar alla dessa krigshandlingar, är sådana kollektiva sänkningar av skepp på det mentala världshavet. Skeppen kan gå under, men kaptenen kommer alltid 2

5 att få ett nytt skepp att segla med, och kaptenen är i detta fall det levande väsendets jag, som skall försöka hitta rätt kurs mot det gemensamma målet, den gemensamma hamnen, som är det mentala tillstånd som karakteriseras som människan som Guds avbild. 5. Livserfarenheterna kommer att lära människan, att kompassen skall vara kärlek till nästan Många av de sjöfarande har en benägenhet att anse att bara de själva känner till den rätta kursen och seglar absolut rätt, medan saken är den att de i själva verket är på villospår och kommer inte att finna hamnen med de medel de använder för att orientera sig. De försöker ibland med våld och makt, ibland med fanatiska uttalanden, att övertala andra skepp att följa deras kurs. De är bundna till speciella teorier och föreställningar av politisk, religiös eller annan art, vilkas mål de påstår, är alla människors mål. Men ingen religiös rörelse, ingen sekt eller världsreligion och absolut inget av de i dag existerande politiska partierna kommer någonsin att uppnå att få alla världens människor till anhängare. Alla dessa rörelser rör sig mer eller mindre i felaktig riktning. Deras kompass är missvisande. Hur yttrar sig dessa livskompassens missvisningar? De yttrar sig på det sättet att dessa politiska och religiösa rörelser och även många slags idealistiska föreningar visserligen talar om nästakärlek och humanitet. Men de förstår alls inte kärlekens väsen. De har en väldig sympati för något och stark antipati mot något annat, en antipati som i vissa fall yttrar sig som helig vrede, rättfärdig harm, ja, ibland som hat. Men det är omöjligt för skeppen på det mentala världshavet att nå den hamn som de längtar efter, så länge de ännu har hat eller antipati ombord. Den verkliga mänskliga kärleken, som Kristus har visat människorna och som alla forna tiders störste vise har talat om, vänder sig inte med antipati mot någon eller något. Kristus sade: Du skall älska dem som hatar och förföljer dig, och han talade om att förlåta inte blott sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger dagligen. Ingen människa råkar väl någonsin ut för att behöva förlåta flera gånger på en dag. Men kan man då lära sig att förlåta? Inte så länge man endast använder sina känslor. Först när man med sin intelligens verkligen förstår att ingen människa för närvarande kan vara annorlunda än hon är, därför att hon med sitt sätt att vara representerar ett visst tillfälligt utvecklingsstadium baserat på erfarenheter och upplevelser i det förgångna, kan man se att hon inte vet vad hon gör. Om hon verkligen visste det, skulle hon inte göra det. När man själv inte kan nännas göra det som den andra människan har gjort, är det ju därför att man i sitt medvetande har erfarenhet av att det inte är rätt att göra så. Men det har alltså den andra människan ännu inte erfarenheter av i sitt medvetande, därför handlar hon som hon gör. Men hon kommer att få erfarenheterna i framtiden, därför att hon måste skörda som hon har sått, och då kommer inte hon heller längre att kunna nännas att göra så. Man kan inte kräva av något levande väsen att det skall handla utifrån erfarenheter som det ännu inte har. Det skulle ju vara detsamma som om man skulle kräva att ett barn skall handla som en vuxen människa. Kosmiskt sett är det många vuxna människor på jorden som ännu är som barn, men genom kommande inkarnationer kommer också de att bli mer och mer vuxna, dvs mer och mer mänskliga i sin tankegång och sitt handlingssätt. 6. Med mina kosmiska analyser som kompass kan människan sätta sin mentala kurs mot en fredlig värld Nu kommer säkert en del människor att fråga: Men är då inte också den så kallade andliga vetenskapen blott en religiös sekt, som vill försöka värva proselyter och ger uttryck för att ha patent på sanningen? Är inte den också ett skepp som försöker övertala andra att följa dess kurs? På detta måste jag svara att det 3

6 aldrig någonsin kommer att bildas förening, sekt, församling eller parti av något slag kring mitt arbete. Och ingen människa kommer heller att övertalas till att bli medlem, eftersom det inte finns något att bli medlem av. Människor som känner sig dragna till mina kosmiska analyser och känner behov av att studera den världsbild som jag skildrar i mitt huvudverk Livets Bog och andra böcker, gör det på grund av den inre rörelse eller förvandling som redan håller på att ske i deras mentalitet. Om ni i ert medvetande inte redan har vissa erfarenheter, kommer mitt arbete alls inte att ha något intresse för er. En inre organisk funktion måste vara tillstädes, och det är den funktionen man kallar nästakärlek. En mänsklig kärlek, som kommer till uttryck utan att också rymma hat mot det så kallade onda och orättfärdiga. Då detta onda, orättfärdiga och djävulska är resultat av ett ofärdigt tillstånd, kan det ju för ögonblicket inte vara annorlunda än det är. Men det är absolut inte meningen att allt detta skall fortsätta att existera på jordklotet. Utvecklingen eller förvandlingen av de levande väsendena fortskrider, även om människor ibland tycker att det inte går fort nog. I vår tid är vi emellertid inne i en forcerad utveckling, allt går fortare nu än det gjorde för århundraden sedan. Därför väller det också in erfarenhetsmaterial över den jordiska mänskligheten. De stora världskrigen, revolutionerna, arbetslöshet, de många både fysiska och psykiska sjukdomarna, de personliga svårigheterna som varje människa råkar ut för, allt detta medverkar till att människornas längtan efter fred blir starkare och starkare. Också deras intelligens utvecklas, därför har vetenskap och teknik gjort så stora framsteg. Men vetenskap och teknik allena kan inte skapa fred i världen, då hade freden skapats för länge sedan. Inte heller religionerna, sekterna och partierna kan göra det. De får tvärtom mindre och mindre makt över människorna, därför att dessa, efter hand som intelligensen utvecklas, varken kan tro på religiösa eller politiska dogmer. Nej, kursändringen, vägen mot freden, måste skapas i den enskilda människans eget medvetande genom erfarenheter och upplevelser. Vad kan den andliga vetenskapen då göra, hur kan den vara till gagn för sökande människor? Det kan den genom att den människa, som är i besittning av ett stort erfarenhetsmaterial, genom studiet av de kosmiska analyserna kan få ordning på detta material i sitt medvetande. Hon kan börja se sammanhangen och meningen bakom till synes tillfälliga och meningslösa händelser och upplevelser. Hon får perspektiv på sina upplevelser i stället för att livet tidigare tycktes platt och trivialt. Men det är sitt eget erfarenhetsmaterial människan har som grundval, och hon har då möjlighet att genom arbetet med sig själv, genom att följa den andliga vetenskapen, inte bara i teorin utan också i praktiken, styra sin kurs mot den mentala hamn, som är den fred människan längtar efter. Den kommer att bli en inre verklighet hos människan, men den kommer också att bli en yttre realitet genom att den kommer att stråla ut genom människans tankar, känslor och handlingar i vardagen. Hur kan man veta om man med sitt mentala skepp har satt kurs mot fredens hamn? Man kan märka det på sina reaktioner gentemot sin omgivning. Blir man lätt arg, sur eller irriterad och kärlekslöst kritiserar andra människors inställning och sätt att vara, då är det något fel med kompassen och det kan vara fara risk för kollisioner eller grundstötningar. Men sätter man in sin vilja på och ber Försynen om hjälp att kunna möta den enskilda situationen och den enskilda människan med den sympati och den form av kärlek som för ögonblicket är mest till gagn, kommer vredens och irritationens mörka skuggor att vika, och nästakärlekens sol kommer att stråla och lysa genom medvetandet. Från ett föredrag i Klint måndagen den 9 augusti Första gången införd i Kosmos nr 21, Manuskript till föredrag bearbetat av Mogens Møller. Bearbetningen godkänd av Martinus. Översättning: Mona Rehn Ekeback 4

7 Tisdag Frihet frigjordhet och fred av Martinus Frihet och fred Frihet är det mål som alla människor strävar mot och längtar efter i många olika former och skiftningar. Genom politik, vetenskap, religion, konst och mycket annat söker sig människorna mot frigörelsen. Men samtidigt som människorna längtar efter frihet, längtar de också efter fred, och gång på gång kommer de att få uppleva, att när de söker frigöra sig från yttre band, blir det på bekostnad av freden. Och om det en tid är mer fredligt i den yttre världen, är det stora grupper av människor som är mer eller mindre undertryckta av makthavare och diktatorer. Detta medför naturligtvis att upproret och behovet av frigörelse växer i de undertrycktas sinne, och då är det bara en fråga om tid innan freden är förbi. Vad är orsaken till dessa skiftande tillstånd, när det varken existerar verklig fred eller verklig frihet bland människorna. Inga människor kan vara helt fria så länge de inte är i kontakt med naturens och universums krafter. De är tvärtom ofta i direkt disharmoni med dessa krafter, vilket medför att de får uppleva sorgliga öden, sjukdomar och lidanden. För att kunna bli fria måste människorna först och främst veta vad det är för band som binder dem. Först då kommer de att kunna befria sig och uppleva verklig frihet och då kommer de också att få uppleva freden. Mänskliga begär söker man tillfredsställa efter djurrikets principer Människor har i allmänhet den uppfattningen att det är yttre band som hindrar deras frigörelse, och de är mycket ofta fulla av kritik mot de yttre förhållandena, mot andra människor, mot omgivningen över huvud taget. De vet inte att så fort en människa utövar kritik, är hon bunden. För att bli fria måste människorna nå fram till att höja sig över alla begär och all kritik. Människorna är i en viss form av onatur så länge de begär. Här måste man naturligtvis göra undantag för urbegäret, dvs begäret efter livet. Begäret efter friheten och freden är naturliga avspeglingar av själva livs- eller urbegäret, men då människorna inte känner livet och dess lagar, försöker de uppnå frihet och fred på vägar som gång på gång leder dem fram till nya band och bojor, till krig och ofred i många variationer. Därigenom gör de erfarenheter, och på erfarenhetens väg kommer de också att nå fram till frihet och fred, därför att de kommer att frigöras från alla mänskligt och kosmiskt sett onaturliga begär. De nuvarande mörka tillstånden i världen är resultatet av sådana onaturliga begär, dvs begär som är naturliga i djurriket men inte i människoriket. Det är begär efter att äga och begär efter att utöva makt. Det står skrivet att människan skall göra jorden sig underdånig, men så länge hon är slav under sina egna begär kan detta inte låta sig göras. Sedan kan man ju invända att den jordiska människan tillhör djurriket, och alltså måste det vara naturligt att hon också har samma slags begär som djuren, bara med den skillnaden att hon besitter större eller mindre intelligens att använda vid tillfredsställandet av sina 5

8 begär, där djuren endast har instinkter. Men paradoxalt nog är det just människornas intelligens som för dem bort från kontakt med naturen och livet och den kan bringa dem på avvägar, medan djuren just genom sina instinkter har en sådan kontakt, även om den är omedveten. Konflikten bakom den jordiska mänsklighetens öde, sådant det är för ögonblicket, är att de jordiska människorna har börjat hysa ett naturligt mänskligt begär efter frihet och fred, men de försöker tillfredsställa detta naturliga mänskliga begär efter djurrikets principer, och det gör de därför att de utvecklingsmässigt sett representerar ett övergångstillstånd mellan det riktiga djurriket och det riktiga människoriket. Intuitionen och friheten Den gudomliga allmakten leder människorna fram till den eviga freden. Men, torde en del fråga, hur förhåller det sig då med friheten? Ty om människorna blir ledda av en gudomlig makt, har de ju ingen frihet. Det är just friheten mänskligheten leds fram till. Detta är skenbart paradoxalt, men också endast skenbart. Människorna leds genom att göra erfarenheter, och erfarenheterna frigör dem, i det att de inte bara utvecklar sin intelligens, utan också sin känsla och sin intuition genom dessa erfarenheter. Så länge de jordiska människorna ännu inte har utvecklat sin intuition, genom vilken de dagsmedvetet kommer att vara i kontakt med universums eviga lagar och principer, spärrar de i större eller mindre grad in sig själva i mentala fängelser. Men intuitionen kommer att frigöra dem, och genom den kommer freden då också att bli ett faktum, i det att den som en inre fred kommer att stråla ut från människosinnet och så fred och kärlek omkring sig. Man måste så fred för att skörda fred, och så länge människor sår krig, kan de heller inte skörda annat än krig. Verkningarna av handlingarna och de skapade orsakerna skall nog komma, och genom de erfarenheter de skapar, kommer den mänskliga medkänslan att frigöra dem från den dräpande principen och dess verkningar. En verklig frigjordhet kan en människa inte uppnå förrän hon endast önskar vara till glädje och välsignelse för sin omgivning, och hellre själv vill lida än vara orsak till andras lidanden. Detta är i allmänhet svårt att fatta för jordiska människor, som tror att frihet uppnås genom att man gör sig fri från yttre band. Naturligtvis spelar de yttre förhållandena också en roll i tillvaron, men det är ju genom sin kommande karma, genom det man sår, som man skall skapa bästa möjliga yttre betingelser för framtiden, och det gör man inte genom uppror och krig. Men så länge man vill ha uppror och krig gör man de nödvändiga erfarenheterna, som efter hand får en att vilja något annat. Salig är den riktiga frigjordheten, ty den är baserad på människans kontakt med den helige ande. Den helige ande är ett medvetandetillstånd Nutidens människor, som i allmänhet är så rädda för uttryck som har med Gud eller det heliga att göra, torde mena att de inte har någon kontakt med den helige ande. Och ändå är sanningen den, att varje gång en människa gläder sig därför att det varit möjligt för henne att glädja en annan människa, så är det en liten glimt av den helige ande som vederbörande upplever. Den helige ande är inte en person eller en sak, utan ett medvetandetillstånd. När en människa helt och inte bara glimtvis uppfylls av detta medvetandetillstånd, är hon befriad och blir lik Gud. Den helige ande är den högsta kunskapen om livet, och med den upphör tillvaron att vara ett mysterium. Genom detta medvetandetillstånd vet man att frihet inte är något man tar eller kräver, ty därigenom binder man bara sig själv med nya band. Frihet är något man ger genom ett kärleksfullt sätt att tänka och leva på. Man kan ju då anse att om människorna på en gång en bestämd dag 6

9 skulle ge frihet åt alla väsen, så skulle den stora freden uppstå. Men det kommer inte att kunna ske. Man kan inte hoppa över en utvecklingsperiod, den stora freden kan inte komma på en gång. Liksom ett äpple måste igenom det sura stadiet innan det når fram till det mogna, måste mänskligheten också igenom sitt sura stadium innan den är mogen för större fred och frihet. Detta betyder naturligtvis inte att den enskilde, som kanske har hunnit lite längre än genomsnittet av människorna (och det är ju endast på grund av lidandeserfarenheterna i tidigare inkarnationer om någon har gjort det), skall vänta på att alla de andra får liknande erfarenheter. Det finns ju just ett behov av människor, som kan vara vägvisare för de andra inte genom fanatiska försök att omvända eller ett intolerant sätt att vara, därför att man tror att man vet mer än de andra, utan genom exemplets makt. En jordisk människa börjar bli mogen som människa när hon upptäcker att hon har frihet att förlåta andra och att låta bli att vara hämndgirig, bitter, besviken, deprimerad eller irriterad över andras sätt att vara. Man bör ge frihet åt andra väsen, detta måste människorna lära sig av livet, eftersom man inte kan diktera människorna kärlek. Det krävs stor förberedelse för att nå fram till en kärleksfull inställning. Den väsentligaste delen av denna förberedelse är lidandeserfarenheterna eller den mörka karman. En annan del av förberedelsen är den andliga vetenskapen, som kan bli en väldig hjälp och ett stort stöd i det dagliga livet för den som genom lidanden och svårigheter nått fram till en viss utvecklingsnivå. Men en tredje och också väsentlig del av förberedelsen till kärlekens tillstånd, och därmed till frigörelsen och freden, är andra människors exempel, deras kärleksfulla sätt att vara, förståelse, tillmötesgående och hjälpsamhet. Man får lust att bli likadan som de, och det är en väldig sporre och inspiration på vägen mot ljuset. Religion och vetenskap skall inte alltid vara motsättningar Under de senaste 2000 åren har starka krafter verkat för att hjälpa mänskligheten ut ur djurzonen och fram till människoriket. Det predikas ju över hela världen att man skall akta sig för att göra det onda och bemöda sig om att göra det goda. Man har infört sakrament och dop för att därigenom föra in människorna i ett lyckligare tillstånd av tro och hopp. Och det har på samma sätt varit nödvändigt att ge människorna hopp om syndernas förlåtelse genom detta att tro, liksom de kyrkliga handlingarna har kunnat få människor att efteråt en kort tid leva i ett slags upphöjt tillstånd eller stämning. Men människorna har inte blivit klokare genom detta, och världsåterlösningen måste nu använda nya krafter. Miljontals människor kan inte längre föras framåt av kyrkor och religioner, vilkas dogmer inte talar till deras logiska sinne. De har fått större medvetande och ny kunskap och kan inte längre tro. Att tro är inte något man kan lära sig, det är en förmåga som försvinner samtidigt som förmågan att tänka logiskt utvecklas. Det är vetenskapens uppgift att visa människorna vad som kan betala sig och vad som inte kan betala sig. Det kan låta cyniskt, men det är det inte, om man förstår att det inte är en fråga om pengar, utan om vad som är positivt och vad som är negativt för människorna. Vetenskapen och tekniken är början till ett nytt tankeområde för den jordiska mänskligheten, som lär sig att tänka i nya banor. Dessa nya tankar står skenbart i strid med den gamla religiösa inställningen. Det är nu världsåterlösningens uppgift att visa människorna, att det endast är en skenbar motsättning, och att religion och vetenskap är lika nödvändiga för människorna och absolut inte behöver stå i strid med varandra. Världsåterlösningens uppgift blir då att genom den andliga vetenskapen visa människorna vad som kan betala sig, bland annat detta att man har frihet att vända den högra kinden till när man blir slagen på den vänstra. Kultur har ingenting med 7

10 vapen och maktutövning att göra. Det är ett livsvillkor för djuren att döda, men för människan är det fullkomligt meningslöst att döda för att leva. Det kan inte betala sig. Detta kan man naturligtvis inte lära människor som inte kan förstå det, därför att de ännu inte har gjort de nödvändiga erfarenheterna och måste göra dem just genom sina kommande handlingars återvändande som karmavågor. Man måste alltså försöka förstå, att dessa människor just måste ha frihet att så den säd som skall ge dem de erfarenheter de saknar, och utan vilka deras utveckling hämmas. Sett i det kosmiska perspektivet är det kärleksfullt att de får den erfarenheten, även om det kan vara svårt att förstå det när man ser det i det enskilda livets lilla, lokala perspektiv. Fredens början För de människor som av hela sin själ önskar få fred kan det ofta vara svårt att se, var de, i en tid som denna, skall sätta in sina krafter för att verka i rätt riktning, och många ger rådvilla upp. Men man skall inte ge upp, man skall inte lägga armarna i kors och mena att man ingenting kan göra. Den enskilda människan måste arbeta på att skapa freden i sitt eget medvetande, och först därefter får hon förmåga att smitta av sig på sin omgivning och därigenom vara med om att skapa fred och harmoni omkring sig. Men det är en förutsättning, en absolut nödvändighet, att först ha fred i sitt eget inre, så att man inte känner antipati mot någon eller något. Men hur blir man fri från antipatins snärjande band? Genom att förstå att allt är led i en gudomlig plan, som leder de levande väsendena fram mot ljuset, mot freden och friheten, och att vartenda levande väsen i detta ögonblick står på det steg i sin utveckling till vilket det har nått genom tidigare livs erfarenheter och varken kan tänka eller handla annorlunda än dess erfarenheter ger det frihet till. När andra bär sig illa och negativt åt mot oss, är de redskap eller budbärare för vår egen negativitet i det förflutna. Men hur svarar vi dem, hur reagerar vi på deras negativa tankar och handlingar? Genom att utöka kriget i vrede utifrån kränkta känslor? Det har vi frihet till, men är vi befriade från vrede, fåfänga och liknande omänskliga tankearter, då har vi frihet till något ännu bättre: att så ett fredens frö, ett frö som i liknelsen med senapskornet skall växa sig stort och uppfylla hela jorden. Sanningen och de många uppfattningarna Ofreden i världen är till mycket stor del baserad på att de jordiska människorna vill göra om varandra. Man har en bestämd uppfattning, ett slags recept på hur livet och människorna skall vara, och de människor som inte följer det receptet är dumma, menar man, och alltså måste de göras om. Människor kan rent av gripas av så kallad helig vrede och rättfärdig harm över att det finns andra människor, som har en helt annan religiös eller politisk tankegång än de själva. Och då det finns många slags recept bland människorna, som alla rymmer en eller annan liten ingrediens av sanningen, börjar de mycket lätt att slåss om hur man skall skapa fred i världen. Det låter tokigt, men så är det och så måste det vara, därför att människorna måste ha frihet att göra de erfarenheter som verkligen skall frigöra dem. Frigöra dem från vad? Av allt det i deras föreställningsvärld som inte är i överensstämmelse med sanningen, dvs med livets eviga lagar. Livet självt läser korrektur på människornas tankar och idéer genom den process vi kallar ödet, och livet, som är detsamma som Gudomen eller Försynen, använder det närmast liggande redskapet eller instrumentet för denna korrektur, och det är vår nästa eller andra levande väsen. Om man binder andra, blir man själv bunden. Ger man andra fri, blir man själv fri. Hela tillvaron är en enda stor kärleksprocess, och det är min uppgift att försöka visa er detta genom mina analyser. Jag önskar 8

11 inte att ni skall tro på mig och på vad jag säger, men det kan få den allra största betydelse för er om ni kan lära er att förstå, hur jag har kommit till dessa sanningar genom upplevelse av själva naturen och av själva livet. Bibeln är sanning i sina stora facit, men det är i livet och naturen själv man måste finna uträkningarna till dessa facit. En sådan uträkning måste bli en ny form av vetenskap, som är en naturlig fortsättning och utvidgning av den fysiska vetenskapen. Teori och praktik Om det inte har någon betydelse att ni tror på mig och mina analyser, hur skall ni då komma till kunskap om att analyserna är riktiga? Det kan ni genom att använda ert logiska sinne och er kärleksförmåga. Och allteftersom ni besitter dessa medvetandekrafter, kommer ni efter hand av egen kraft att nå fram till en verklig förståelse och upplevelse av det stora slutfacit: Allt är mycket gott! Många tror att jag har läst mig till mitt vetande, men det har jag inte. Mitt liv är en levande demonstration av att man kan komma till kunskap på andra vägar än genom böcker och undervisning. All kunskap måste uppstå någonstans, bryta fram som ett källsprång. Jag är min egen källa, det jag berättar för er har jag upplevt i själva livet. Det är en frihet var och en av er en gång skall kunna uppnå. Er trosförmåga är degenererande och ert logiska sinne håller på att vakna, liksom er kärleksförmåga, och där ni saknar något kommer Gudomen att hjälpa er till de nödvändiga erfarenheterna genom er karma. Men till vilken nytta kan då mina analyser vara? I det tillstånd där ni just nu befinner er är det möjligt att kosmologin kan vara er till stor nytta, därför att den varken är en sekteristisk, religiös rörelse, genom vilken ni skall frälsas, eller ett parti som önskar trycka på er en uppfattning som är intolerant mot andra uppfattningar. Arbetet med kosmologin ställer vissa krav på den studerande, inte bara rent intellektuellt, den sidan av saken är inte den svåraste. Om man tillägnar sig materialet mer och mer, allteftersom man har användning för det, kommer hjärnceller, som ännu ligger latenta i er hjärna, att utvecklas, och man kommer att märka hur förmågan att förstå tingen gradvis växer, och likaså förmågan att förklara analyserna för andra, som verkligen hungrar efter en sådan kunskap och insikt. Men även om man koncentrerar sig på det teoretiska studiet, får det praktiska sättet att vara inte glömmas. Det är ännu viktigare, ty det är helt ens eget. Och man kan verkligen tala om praktiska övningar, ty liksom ingen kan bli geni inom någon konstart utan att öva och träna och ha tålamod och arbeta och åter arbeta, finns det heller ingen som kan bli geni i kärleksfull livsmanifestation till gagn och glädje för omgivningen utan att träna och öva sig och göra fel, men lära av det och efter hand utveckla en verkligt mänsklig kärlekstalang. Människan är ett med Gud Att de kosmiska analyserna är riktiga, kommer den studerande att kunna få kunskap om genom sin kärleksförmåga och sitt logiska sinne. Båda dessa medvetandekrafter måste användas, och ju mer man arbetar med dessa krafter i sitt eget sinne och söker avbalansera dem, desto större möjligheter har intuitionsenergin att tränga in i dagsmedvetandet. Och genom intuitionen kommer man i kontakt med det universella hav av vetande, som är Guds medvetande eller den helige ande. De kosmiska analyserna är ett försvar för allt och angriper inte någon eller något. De ger en överblick över varför förhållandena och de levande väsendena är som de är, och de visar vägen till freden. Genom studiet av mina analyser kommer ni alltid att finna fram till detta enda slutfacit: Allt är mycket gott. Jag har inte fått dessa ting berättade av någon, utan jag har av egen kraft och genom egen syn kunnat lära mig dessa ting av livet självt, och det har blivit 9

12 min uppgift att visa världen att livet inte är ett mysterium. Allt vad vi upplever är Gudomens direkta tal till oss. Människorna är oavbrutet i direkt kontakt med Gud, även om de för ögonblicket inte är medvetna om detta. Men det skall de bli. Ni kommer att få uppleva att ni är ett med Fadern. Jag är ett med Fadern, därför att jag är ett med livets lagar, i det att min tankeförmåga går med och inte mot lagarna, och mitt ord är därför sanning. Men det är ju inte något jag skall berömmas för, det är inte något som gör mig mer värd än andra. Om jag trodde det, skulle mina tankar absolut inte vara på våglängd med livslagarna. Det är ett tillstånd som alla, som har varit före mig, har haft, och som alla, som är efter mig, skall få. Det är ett medvetandestadium som varenda jordisk människa förr eller senare skall uppnå. Mörkret måste vändas till ljus i den enskilda människans sinne Ni har till uppgift att studera mina analyser. Ni skall utforska dessa ting, och livet kommer att avslöja sig för er. Men samtidigt med studiearbetet måste man ha rätt inställning. Man måste vara ren i sitt hjärta för att se Gud. Kärleksfulla tankar är rena. Den som sprider kärleksfulla tankar, vinner andra människors tillit. Ni skulle bara veta hur mycket det kan betyda att ni sänder kärleksfulla tankar till de människor ni inte tycker om, och som ni också förnimmer inte tycker om er. Vad är det hos er som inte tycker om dessa människor? Det är inte människan i er. Tvärtom, människan i er talar ibland genom ert samvete, när ni har varit arga eller bittra i tanke och sätt att vara. Nej, det är djuret i er, djungelmedvetandet, som inte kan tycka om andra och ger dem skulden för en massa saker som de också skenbart kunde se ut att vara skuld till. Men det är endast skenbart. Det är här analyserna kan hjälpa er, om ni kan förstå att ni inte på något sätt skulle vara utsatta för andra människors skvaller, vrede, intriger eller andra obehagligheter, om det inte var något som ni själva sått en gång i förfluten tid och ännu inte är helt färdiga med eller frigjorda från. Om ni kan förstå att frigörelsen och därmed vägen till frihet och fred går genom ert medvetande, er förmåga att förlåta, att övervinna hat, vrede, bitterhet, svartsjuka och liknande tankearter i ert sinne. Någon måste börja vända mörkret till ljus, och det kommer aldrig att bli fred och frihet för er, förrän denna någon blir ni. Ni får inte förvänta er att människorna skall vara annorlunda än de är, och får heller inte tro att ni kan göra om dem. En människas karaktär kan inte plötsligt göras om, det måste utveckling till. Om en annan människa begår orätt mot er, är det en gammal orätt ni har begått som möter er, om ni nu kan förlåta vederbörande och tänka han vet inte vad han gör, så är ni av egen fri vilja på våglängd med Kristi tankegång och sätt att vara, och större förebild än Kristus kan människorna inte få när det gäller att visa kärlek. Men nu måste människorna lära sig att det är logiskt att förlåta och sända kärleksfulla tankar också till dem som hatar och förföljer en. Naturligtvis måste man använda sitt förnuft och sin omtanke, det behövs logik för att leva livet och för att förstå andra människor. Det skall kunna betala sig att handla riktigt både för en själv och för de människor man gärna vill hjälpa. Kärlek är inte enbart smek och det är inte kärleksfullt att vara dumsnäll. Det är inte kärleksfullt av föräldrar att skämma bort sina barn, men det är kärleksfullt att uppfostra dem till att förstå, att frihet inte är att göra vad man vill, om det är till besvär och irritation för andra människor eller andra levande väsen. Mänsklig frihet är frihet att i alla situationer och gentemot alla väsen, vad de än gör mot en själv, sända kärleksfulla tankar till dem. Det kan vara situationer då man måste vara bestämd både mot barn och vuxna, då det just är det mest kärleksfulla att vara det. Men då måste man ha kärleksfulla tankar och inte vrede eller indignation bakom sin hållning. 10

13 Jordmänniskornas nuvarande tillstånd är led i en gigantisk utveckling Det är dumt att vara indignerad på en annan människa därför att hon har en annan inställning till saker och ting än man själv har. Varje väsen står hela tiden på toppen av sin utveckling och bildar sig utifrån denna sin mening om livet. Livet är så fullkomligt det kan vara för ögonblicket, det är inte som det skall bli i morgon eller kommande år, århundraden eller årtusenden. Det skall uppstå en ny himmel och en ny jord, som det står skrivet, dvs en ny medvetandeinställning, där livet och dess mening inte längre är ett mysterium, och en ny form av ekonomi och administration i världen, så att alla väsen får det nödvändiga för livets behov utan att behöva slita för det genom ett arbete som de inte har intresse för. De skall tvärtom arbeta med det de har lust till, där deras anlag fritt kan komma till uttryck till gagn och glädje för helheten. Alla människor kommer genom kosmisk klarsyn att få insikt i livslagarna och få frihet att uppleva livet långt rikare och skönare än nu. Det låter kanske fantastiskt för er, men tänk på vad som har skett sedan människorna var primitiva stenåldersväsen, ja, sedan de var djur och växter. Årmiljoner har fört de jordiska människorna fram till deras nuvarande utveckling, och om bara år eller däromkring kommer det här på jorden att finnas ett samhälle av högt utvecklade väsen, som nått så långt i frihet och frigjordhet från materien, att de är i stånd att materialisera och dematerialisera fysiska kroppar, så att de inte längre skall inkarnera och diskarnera på det något besvärliga sätt vi kallar födelse och död. Det är naivt att tro, att utvecklingen stannar på ett så primitivt steg som jordmänniskorna ännu representerar. Tillvaron kommer att bli bättre och bättre. Energierna skall en gång komma i jämvikt, och det kommer att betyda att den eviga freden är ett faktum. Alla andliga krafter söker sig mot denna jämvikt och harmoni, precis som alla vattendrag, stora och små, söker sig ut mot jämvikten i det stora havet. Den politiska kampen är också energiernas lopp mot jämvikt, och de skördade erfarenheterna kommer att bringa den i harmoni, som är friheten och freden. Den enskilda människans insats i världsutvecklingen Det finns många som har en viss tro på att det nog kan bli bättre för människorna en gång i framtiden, men det dröjer så länge, tycker de, och om de inte känner till reinkarnationen, tror de inte att de själva skall få uppleva det. Men det är ni själva som har varit växter, djur och primitiv människa, det är ni som skall vara med om att förvandla jorden till ett människorike, och det behöver inte dröja år för er. Den helige ande kan komma som en tjuv om natten, ingen känner dagen eller stunden. Mitt arbete påskyndar denna utveckling. Genom mina analyser skall ni lära er förstå vad som kan betala sig rent mänskligt sett. Den rätta förståelsen och sympatiska inställningen gentemot omgivningen kommer fullständigt att förändra människans tillvaro. Men allt är beroende av människans dagliga sätt att vara. Det är de människors uppgift, vilka är intresserade av dessa ting, att påskynda tillväxten av det goda här på jorden. Mänsklig frihet är frihet att visa en kärleksfull inställning till allt och alla oavsett vad man möter från andra. Det är det enda som frigör människan från djurrikets djungel, och det är den kraft som skapar freden, först i människosinnet och sedan här på jorden. Målet för mitt arbete är att inspirera människor till att lysa som solar, utstråla gudomlig kärlek till sina medväsen, och universums skapande krafter, den helige ande eller Guds medvetande står hjälpande bakom er, när ni ställer in ert medvetande på nästakärlekens våglängd. 11 Från ett föredrag som hölls i oktober Bearbetat av Mogens Møller. Bearbetningen godkänd av Martinus. Senast införd i Kosmos nr 3, Översättning: MR

14 Onsdag Vägen till den sanna lyckan av Martinus 1. Trygghetens upphörande Månne det finns många människor för vilka den dagliga tillvaron är något absolut stabilt, något absolut lyckligt? Om en människa skulle svara helt ärligt och uppriktigt på denna fråga utifrån erfarenheter som hon har gjort med sig själv och andra, måste svaret bli nekande. Människorna är inte lyckliga. De är ibland lyckligare än annars, men det är inte någon stabil trygghet och lycka. Denna instabilitet yttrar sig på lika många sätt som det finns människor, och den kan börja redan i barndomen. Ett litet barn föds kanske hos goda och kärleksfulla föräldrar, passas och vårdas och uppfostras under de mest utmärkta förhållanden och har alltså till synes de allra bästa förutsättningarna för att få uppleva en lycklig barndom och start i livet. Men plötsligt dör modern, och en tid därefter gifter fadern om sig, och med styvmodern förändras förhållandena i hemmet. För barnet står tiden före moderns död som en förlorad lycka; det kan inte komma på god och förtrolig fot med sin nya moder, och det känner att tryggheten i livet är borta. Något har förgiftats i hemmets atmosfär, och det kan det finnas många orsaker till, det behöver inte nödvändigtvis vara styvmoderns fel. För barnet kan det komma att betyda en skevhet i dess livsinställning, en negativitet som följer det resten av livet, om det inte lyckas övervinna den. Det finns många andra sätt på vilka människor kan ha förlorat tryggheten och lyckokänslan redan i barndomen, och om det finns människor som ser sin barndom som en särskilt trygg och lycklig period i sin tillvaro, är det ofta därför att den står som en lysande kontrast till senare livsperioders upplevelser, där otrygghet, smärta och besvikelser har gjort sitt intåg. 2. Ingen jordisk människa är immun mot olyckan Många människor känner trygghet och lycka en stund i förälskelse, förlovning och ett äktenskaps smekmånadstid. Det kan vara av kortare eller längre varaktighet, men så kommer det kanske ett sammanbrott. Det kan vara dödsfall, sjukdom, olycksfall eller den ena partens förälskelse i en annan som är orsaken, eller det kan vara helt andra orsaker. Men tryggheten och lyckan är i alla fall borta och katastrofen, sorgen och smärtan har kommit i stället. Och med dessa faktorer följer ofta en ångest och misstro till allt och alla, en besvikelse över att lyckan inte kunde fortsätta. Även äldre människor som har en relativt lycklig tillvaro bakom sig kan drabbas av sorgerna och olyckorna i ålderdomen, och då verkar dessa så mycket mer om människan tidigare har varit bortskämd. Vem kan vara säker på att vara helt osårbar, helt fri eller immun gentemot olyckan? Ingen kan säga sig vara fri. En del har den uppfattningen att rikedom och makt gör dem fria, och de kämpar för att uppnå dessa förmåner, men förr eller senare måste de komma till insikt om att lyckan inte kan köpas och att den som till synes är mäktig, överlägsen och stor är precis lika maktlös som alla 12

15 andra i livets ödesförhållanden. Även miljardärer och miljonärer och de som på annat sätt officiellt utgör denna världs stora, måste uppleva otryggheten, bland annat rädslan för att plötsligt inte vara stor längre, att förlora sin makt och position. Sådana människors levnadssätt medför ofta att de mycket lättare än människor som inte har råd att äta och dricka så mycket, utsätter sig för sjukdomar som kan vara dödsbringande. Deras sysslolöshet eller tvärtom deras överansträngning för att hålla sig på toppen ger dåliga nerver, som också medför sjukdom. Slutligen kan rikedom och makt inte heller frita någon från sorger som upplevs i förhållandet till släktingar och vänner som plötsligt dör, olycklig kärlek, besvikelse över barnen och mycket annat. Den rike har sina sorger och bekymmer, och den mindre besuttne såväl som den fattige har sina. En del får olyckan som ett plötsligt sammanbrott, andra glider steg för steg in i den, men ingen undgår att uppleva den på ett eller annat sätt. 3. Livets skenbara orättvisa Men hur är det då med de människor som kallar sig frälsta eller heliga? De måste väl vara ett undantag? Undantaget består i varje fall inte i att dessa människor undgår olycka, sorger och lidanden. Även om de går i kyrkan varje söndag, regelbundet går till nattvarden och på andra sätt följer en kyrkas, en sekts eller en religions dogmer och föreskrifter, finner man dem i lika hög grad bland sjukhusens och lasarettens patienter som deras icke-frälsta eller syndiga medborgare. Och händer det inte att en troende människa i nödens stund säger: Varför skulle väl detta drabba just mig? Hon trodde att hon kunde vara trygg på grund av sin helighet, men fick uppleva något helt annat. Och då är det ju en fråga om hon kan undgå att bli bitter. Om tillhörigheten till en viss ras, en tro, en samhällsgrupp, en åldersgrupp eller ett visst kön skulle predestinera somliga människor till att vara lyckligare än andra, skulle livet vara högst orättvist, vilket många människor också tycker att det är. Men det beror på att de ser och bedömer förhållandena utifrån en tillfällig situation, vars orsaker och verkningar de inte känner. Världen är inte orättvis, och ingen människa upplever mer lidande, smärta och sorg än någon annan, även om det till synes kan se så ut. Att bli klar över detta är en del av vägen till en varaktig lycka. Men det krävs mer än det. Är det då verkligen möjligt för människorna att uppnå en tillvaro utan sorger och lidanden, utan besvikelse och bitterhet, utan sjukdom, saknad eller smärta? Det är möjligt, och det är också möjligt för den enskilda människan att redan nu börja skapa detta tillstånd, det vill säga skapa de orsaker som en gång i framtiden skall få ett sådant tillstånd som verkan. 4. En spirande kunskap om orsak och verkan Den jordiska människan i allmänhet och forskarna i synnerhet vet en del om förhållandet mellan orsak och verkan. Det är just en sådan kunskap som medverkar till att skilja den jordiska mänskligheten från djuren. Men de jordiska människornas kunskap om förhållandet mellan orsak och verkan, även när det rör sig om vetenskaplig kunskap, är ännu mycket ringa. Den är koncentrerad till små lokala områden och till förhållandet till den fysiska materien. Detta är dock alltid en början, och den kommer med tiden, när människorna har gjort de nödvändiga erfarenheterna, att föra dem långt, ja, den kommer faktiskt att föra dem till upplevelsen av den sanna lyckan. Detta låter kanske märkligt, när man tänker på samma mänsklighets situation för närvarande, där krig, uppror, maktmissbruk, mord, förbrytelser och alla möjliga psykiska urspåringar florerar mer än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Men vilka har skapat orsaken till dessa tillstånd? Det 13

16 har de jordiska människorna själva. Och vilka kommer att vara i stånd att skapa de orsaker som kan medföra helt andra och nya tillstånd? Också de jordiska människorna själva. Men det kan man ju inte förvänta att de kommer att göra! Man kan inte förvänta att ryssarna, amerikanerna, kineserna eller något annat folk plötsligt endast är inställda på att skapa fred. Nej, det kan man inte, även om statsmän och politiker säger att det är det de vill. Men då är väl situationen hopplös? Nej, det finns inte bara hopp, det finns garanti för att människorna skall komma ut ur all sin olycka och smärta och allt sitt lidande. Människorna i allmänhet är bara inte i stånd att se det och veta vad de skall göra, de är ännu utan kunskap om livslagarna och därmed också om de orsaker som skall ge freden och lyckan som verkan. Visserligen har detta sagts till dem, inte minst Kristus har gjort det och med sitt liv och sin död, med sitt exempel, visat dem vad som är vägen, sanningen och livet. Men de förstod honom inte, de byggde upp en dogm- och ceremonireligion med försoningslära, frälsning och lycka efter döden för de troende och evig förtappelse och helvetets plåga för de otrogna. Detta kan man naturligtvis inte förebrå någon. Ty människorna måste handla utifrån sina förutsättningar, utifrån sin kunskap och insikt. De måste handla utifrån det utvecklingssteg de står på, och de kan inte tänka och handla på annat sätt. Men detta betyder inte att kristendomen inte har haft sin utomordentligt stora betydelse för mänsklighetens utveckling, i synnerhet här i västerlandet. 5. Kristendomen och vår tids människor När man ser att de så kallade kristna nationerna har varit de mest geniala krigsfolken i världen, är det inte underligt att en och annan som börjat tänka över tingen och förhållandena i livet kan ha den uppfattningen att kristendomen har varit förgäves. Det är inte just trygghet och lycka som de kristna folken har skapat för andra. Därför har de inte heller skapat orsaker som kan ge lycka och trygghet som verkan. Men jämsides med utvecklingen av det västerländska krigsmaskineriet och våldsherraväldet, varigenom de andra världsdelarnas folk närmast har gjorts till slavar eller delvis utrotats, har det i västerlandet också utvecklats något som är kristendomens hittills största resultat, även om det inte genast är uppenbart. Det är utvecklingen av humana känslor hos enskilda människor och skapandet av humanistiska verksamheter i de enskilda staterna och nationerna. Visserligen är varken de enskilda humant och kärleksfullt inställda människorna eller de humana institutionerna ännu tillräckligt talrika eller starka för att få ett avgörande inflytande på världssituationen, men de är på väg att få det. Och kristendomen har absolut inte spelat ut sin roll, det är tvärtom först nu som den riktigt skall börja verka, därför att fler människor har blivit mogna att förstå dess betydelse och förena den med sin egen livsföring. Men är kristendomen formulerad på ett sådant sätt att nutidens och framtidens humant tänkande människor kan inspireras av dess andliga innehåll och idévärld? Nej, kristendomens verkliga innehåll är för nutidens människor närmast kamouflerad eller dold bakom en yttre form som skapats av forntidens och medeltidens kyrkofäder och teologer. Denna form passar absolut inte nutidens människor, som påverkats av den vetenskapliga och tekniska utvecklingen samtidigt som de på alla områden har blivit så materialistiskt inställda att de har svårt att föreställa sig vad ande egentligen är. Men denna brist och detta hinder för kristendomens vidare utveckling håller på att avlägsnas, eftersom en vetenskap om ande, en andlig vetenskap, håller på att skapas, varigenom de jordiska människorna skall kunna få en långt större överblick över förhållandet mellan orsak och verkan. Samtidigt som de genom den andliga vetenskapen får inblick i orsakerna till mänsklighetens nuvarande situation, 14