Första världskriget

Transkript

1 1 Varför läser vi om första och andra världskriget? 1. För att förstå riskerna med att invånarna i ett land tappar tron på statens möjligheter att lösa landets konflikter. 2. Att allvarliga ekonomiska problem i ett land kan leda till framgång för odemokratiska rörelser. 3. För att förstå faran med en svag eller icke existerande demokrati och för att förstå att länder som inte haft demokrati så länge riskerar att vara extra mottagliga för odemokratiska förändringar. 4. För att känna igen när den nationalistiska stoltheten för det egna landet går över till att bli förakt för andra länder. 5. För att se hur förändringen av Europas gränser efter första världskriget ledde fram till nya krig och konflikter som påverkar världen än idag. 6. För att känna igen fascismens och nazismen idéer och metoder för att locka nya anhängare. 7. För att förstå att behovet av viktiga naturtillgångar är en viktig faktor när det handlar om hur man behandlar andra länder. 8. För att känna till några viktiga begrepp, årtal, personer och händelser i historien som är betydelsefulla för att förstå vad som hände och fortfarande påverkar oss som lever idag. Första världskriget Det första världskriget som bröt ut 1914 var både tragiskt och onödigt. Tragiskt eftersom det innebar att tio miljoner människor dog och onödigt eftersom det sattes igång genom en kedja av händelser som en normalklok och normalförnuftig människa borde ha kunnat förhindra. Det första världskriget är alltså ett krig som aldrig borde inträffat och som dessutom orsakade en massa problem. Detta var kriget som ledde fram till diktaturer och rasistiskt hat. Detta var kriget som direkt orsakade att Hitler kunde komma till makten och det andra världskriget som orsakade fem gånger så många liv. Men även diktaturen i Sovjetunionen och krigen på Balkan under 1990-talet har sina rötter i detta krig. När frontsoldaten Adolf Hitler 1922 skrev: Vi kan inte tillåta att två miljoner tyskar har stupat förgäves Nej, vi förlåter inte, vi kräver hämnd! så var detta inledningen på en utveckling som ledde fram till det värsta krig mänskligheten varit utsatt för, nämligen det andra världskriget. Innan 1914 hade det också funnits stora krig med flera inblandade länder, men aldrig tidigare hade så många länder dragits in i ett och samma krig samtidigt. I kriget deltog bland annat Ryssland, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Österrike-Ungern, USA, nuvarande Turkiet, Rumänien, Italien, Serbien och Finland. Och kriget fördes på platser som även indirekt drog in länder som nuvarande Estland, Lettland, Litauen, Polen, nuvarande Israel, nuvarande Irak etc. I arméerna ingick också soldater från Australien, Kanada, Nya Zeeland, Indien etc. Detta var alltså ett riktigt världskrig!

2 2 Tänk dig en sen kväll på stan en fredagskväll. Utanför Mc Donalds möts två gäng som hatar och misstror varandra. Alla vet att ett stort slagsmål kommer att bryta ut mellan de två rivaliserande gängen, men man vet inte när. I varje gäng finns det stora, biffiga ledartyper och små, lite klena killar som hänger på. Båda gängen lever efter en kod: om någon i gänget blir hotat, ställer de övriga upp. Så händer det: en liten, ganska klen, kille i det ena gänget slår till en av ledarna i det andra gänget med en flaska i huvudet. Det blir alldeles tyst en stund. Vad ska hända? Den store biffige killen som fått en flaska i huvudet reser sig och bestämmer sig för att slå ner förövaren, men vet samtidigt att killen har stora starka kompisar som antagligen kommer att försvara honom. Ingen enkel situation! Lite förenklat kan man säga att det var precis detta som hände Gängen Gäng 1 Trippelalliansen/Centralmakterna: Österrike-Ungern: en samling landområden som bara hade en sak gemensamt de styrdes av samma kejsare, en kejsare av släkten Habsburg. Habsburgarna var en urgammal släkt som sedan medeltiden antingen erövrat land eller genom smart äktenskapspolitik och arv fått länder. Väldet bilade därför ett stort och löst sammanhängande block av olika länder i Mellaneuropa. Gränserna ändrades hela tiden: i ett krig kunde man vinna delar av Italien eller delar av norra Tyskland för att i ett senare krig förlora dessa områden igen. Man var inte intresserade av vilka områden eller vilka folk man styrde över tanken var att man styrde över något och gärna mycket. Släkten Habsburg satt i toppen och detta var hela idén styrde släkten Habsburg över nuvarande Österrike och Ungern, men också över delar av andra länder. I landet ingick österrikare, ungrare, polacker, serber, kroater, tjecker, slovaker, rumäner och italienare. Tyskland: hade tidigare varit ett förbund mellan olika tyska småstater som hade ett gemensamt språk och en gemensam kultur. Den ledande staten hette Preussen och kungen där var kejsare över alla de andra tyska staterna. Preussen var en ganska liten stat, men hade blivit mäktig genom en framgångsrik armé som till exempel varit med och besegrat Napoleon var de tyska småstaterna enade i ett enda land Tyskland. Landet var en monarki och eftersom flera tyska småstater gått samman kunde regenten kalla sig för kejsare. När kriget bröt ut hette kejsaren Wilhelm II. Italien: bytte sida innan kriget var slut Det osmanska riket: kämpade på denna sida Gäng 2 Ententen: Ryssland: var precis som Österrike-Ungern och Tyskland ett kejsardöme eftersom kungen styrde över fler landområden än sitt eget ursprungsland. Ryssland styrdes av en tsar (kejsare

3 3 på ryska) och i riket ingick inte bara Ryssland utan också områden som tidigare varit självständiga stater som till exempel delar av Polen, Ukraina, Kazakstan och alla andra landområden ända fram till Kina i öster. Frankrike: var det enda landet som var en republik. Landet hade en president och en regering som röstades fram genom relativt demokratiska val, alla franska män hade nämligen rösträtt. Storbritannien: var en monarki, men en ganska modern monarki där parlamentet och den folkvalda regeringen hade mycket makt. Precis som i Frankrike hade bara männen rösträtt. Konflikterna Imperialism: 1914 hade industrialismen satt igång på allvar. Länderna startade stora fabriker och fabrikerna behövde råvaror för sin produktion och köpare till de varor som tillverkades. Att ha kolonier blev därför allt viktigare. Från kolonier kunde man hämta råvaror och allt man sedan tillverkade kunde säljas i kolonierna så man tjänade mycket pengar. Flera länder hindrade andra länder från att sälja sina varor i de länder man betraktade som sina egna sina egna kolonier. Framförallt Storbritannien och Frankrike hade lagt under sig mängder av länder runt om i världen. De enda länderna som var självständiga i Afrika var Etiopien och Liberia och i Asien var bara Iran, Afghanistan, Thailand och Japan helt självständiga. Kolonierna blev allt viktigare för ekonomin och Tyskland ville också ha kolonier. I Afrika och Asien uppstod flera småkrig när de stora europeiska länderna slogs om de olika landområdena. Imperialism kallar man den ideologi som stod bakom jakten på kolonier. Ideologin kan sammanfattas med: Jakten på råvaror och marknader Kolonier som ett sätt att visa makt och styrka Européerna ansåg att de stod för en högre kultur som de hade ansvar att sprida över världen Ett viktigt inslag var kristendomen. Det gick lättare att sprida kristendomen i områden som européerna erövrat Vid tiden för första världskriget hade Storbritannien och Frankrike bråkat färdigt; de hade delat upp kolonierna mellan sig och vände sig gemensamt mot Tyskland som börjat tränga sig in i Afrika och Asien för att ta för sig. Kampen för självständighet - nationalism: Under 1800-talet hade en helt ny idé uppstått i Europa: nationalismen. Sverige är ett ganska ovanligt land. Vi har haft en svensk kung, en svensk flagga och språket vi talat har varit svenska. I Sverige har vi helt enkelt bestämt över oss själva. I övriga Europa finns det mängder av länder som varit en del av ett annat land. Vi behöver inte röra oss längre än till Norge och Finland för att hitta länder som

4 4 styrts av andra länder. Nationalismen, som uppstod under 1800 talet, sa att en folkgrupp som hade samma kultur och samma språk och dessutom bott i flera hundra år på samma plats hade rätt att själva styra över sitt landområde. Detta är något som vi idag ser som något helt naturligt, men det var det inte före första världskriget. Anledningen till att tyskarna kunde enas under Preussen under 1800-talet var att tyskarna nu såg sig som germaner och kände att de hörde ihop. Germanerna/tyskarna slog sig ihop frivilligt, men situationen blev värre om man var tvungen att lyda ett helt annat folk som inte hade den minsta lust att släppa taget om ett erövrat område. Allra värst blev situationen i Österrike-Ungern som ju bestod av flera folkgrupper som nu ville göra sig fria och bestämma över sig själva. I Österrike-Ungern var serberna mest missnöjda med situationen. Serberna ville skapa ett gemensamt land för slaverna som bodde i det självständiga landet Serbien, men också i bland annat Bosnien och Hercegovina som tillhörde Österrike-Ungern. Serberna drömde om ett stor-serbien även kallat Jugoslavien för alla slaviska folk. Ryssland stödde serbernas dröm! Dels betraktades slaverna som ett broderfolk man ville stödja, men viktigare var att ryssarna ville ha större inflytande på Balkanhalvön för att på sikt få tillgång till hamnarna vid Medelhavet. Rädslan för mäktiga grannar: Industrialismen gjorde de stora länderna i Europa rika och mäktiga. Det är kanske inte så konstigt att detta ledde till att de också blev räddare för varandra. Länderna fick råd med stora arméer och tekniken ledde till allt farligare vapen. För att skydda sig slog de sig därför samman i gäng som lovade att skydda varandra i händelse av krig. Frankrike låg granne med Tyskland och fransmännen hatade Tyskland efter ett krig mellan länderna då Tyskland tagit stora franska områden som låg precis på gränsen mellan länderna. Storbritannien kände sig också hotade av Tyskland som nu börjat konkurrera om kolonierna och hotade Storbritanniens hittills oinskränkta makt till sjöss. Frankrike och Storbritannien slog sig ihop och till dem slöt sig också Ryssland. Tyskland vände sig då till Österrike-Ungern vilket kändes naturligt eftersom Österrike också var ett tysktalande land och hade mycket kulturellt gemensamt med Tyskland. Till Tyskland och Österrike-Ungern slöt sig också till en början Italien. Mitt under kriget bytte sedan Italien sida. Gängen hade bildats inte för att kriga mot varandra utan för att skydda sig om något annat land skulle anfalla. Länderna skrev på ett avtal som sa: om ni blir anfallna, går vi med i kriget och försvarar er! Färdiggjorda krigsplaner: Redan i slutet på 1800-talet satt militärledningen i de olika länderna och gjorde upp planer för ett eventuellt krig. I och med att järnvägarna byggts ut insåg man att det skulle gå snabbt att flytta stora mängder soldater till krigsplatserna. Det land

5 5 som hade den bästa planeringen och fick i väg sina soldater (och vapen, mat, mediciner, hästar etc.) först - hade stora chanser att vinna. Allt skulle gå snabbt, för när kriget väl bröt ut skulle det inte finnas tid att tänka och planera. Tysklands mardröm var ett krig med Storbritannien, Frankrike och Ryssland samtidigt! Förutsättningen för att vinna ett sådant eventuellt krig var att man hade en plan. Planen gick ut på att snabbt besegra Frankrike och sedan vända sig mot Ryssland. Tanken var att det stora landet Ryssland skulle behöva längre tid för att föra fram soldater och vapen och att man därför skulle börja med Frankrike medan Ryssland mobiliserades (= förberedde sig genom att kalla in soldater och föra vapen till fronten mot Tyskland). Svag demokrati: I länder med outvecklad demokrati eller helt utan demokrati kunde ledarna bestämma utan att lyssna på folkets vilja. Att tvinga ut män att dö och försämra levnadsvillkoren för alla andra i landet var inga problem eftersom man inte kunde bli bortröstad i nästa val och förlora makten. Startskottet I juni 1914 åkte Franz Ferdinand och hans hustru Sophie till Bosniens huvudstad Sarajevo på ett studiebesök. Franz Ferdinand var kronprins i Österrike-Ungern och Bosnien tillhörde ju riket. När Franz-Ferdinand och Sophie åkte i bilkortege genom staden kastades en bomb mot deras bil. Bomben missade och rullade längs med gatan och sprängde i stället bilen efter där kronprinsens livvakt åkte. I stället för att avbryta bilfärden körde kronprinsens bil vidare. Efter ett tag körde bilen fel och var tvungen att stanna för att backa tillbaka. Då, mitt på gatan, ställde sig en man och sköt både kronprinsen och hans hustru. Det visade sig ganska snabbt att både den som kastat bomben och han som skjutit tillhörde en organisation som kallade sig för Svarta handen. Organisationen bestod av serber som vill skapa ett stor-serbiskt rike och därför hatade Österrike-Ungern. Dessa serber hade rest till Bosnien i avsikt att döda kronprinsen. Planen var att Österrike-Ungern då skulle förklara Serbien krig och att Ryssland skulle gå in på serbernas sida så att Österrike-Ungern förlorade och drömmen om ett stor-serbien skulle bli verklighet. Han som sköt hette Gavrilo Princip och hans mord satte igång en kedja av händelser som skulle leda fram till världskriget. Man brukar kalla händelsen för skotten i Sarajevo: gnistan som tände en världsbrand! Efter ett tag kom det fram att Svarta handen hade fått stöd av mäktiga män i Serbien. För Österrike-Ungern var det enkelt: lilla Serbien skulle tryckas till! Österrike-Ungern skickade ett brev med krav som Serbien nu skulle uppfylla. För det första krävde man att Serbien skulle införa censur i sina tidningar och böcker mot alla som skrev om ett Stor-Serbien där Bosnien och Hercegovina skulle bli fria från Österrike-Ungern. Dessutom krävde man att få vara med under rättegången mot Svarta handen så att denna gick rätt till. Österrike-Ungern visste att Serbien aldrig skulle acceptera dessa krav, hela detta ultimatum var till för att man skulle

6 6 kunna gå i krig utan att resten av världen skulle tänka att man bara hoppade på sin fiende utan vidare! Serbien avvisade mycket riktigt detta ultimatum och nu var kriget ett faktum. Om inte Europas länder hade gått samman i allianser skulle det inte blivit något världskrig. Om det inte funnits färdiga krigsplaner som byggde på att allt nu måste gå snabbt, hade det antagligen inte heller blivit något världskrig. Österrike-Ungern gick nu till anfall mot lilla Serbien. Eftersom Ryssland var på Serbiens sida vågade inte Österrike-Ungern skicka hela armén mor Serbien, halva sände man norrut för att skydda sig om Ryssland skulle anfalla. Det visade sig snart att serberna inte var så svaga som man trott. Österrike-Ungerns halva armé fastnade snart i ett gerillakrig inne bland Serbiens berg. Nu leder allianserna till fullt krig: Ryssland förklarar krig mot Österrike-Ungern (för att hjälpa Serbien) vilket ledde till att Tyskland förklarade krig mot Ryssland (för att hjälpa Österrike-Ungern) och två dagar senare mot Frankrike (eftersom Frankrike vägrar att hålla sig neutrala är Tyskland oroliga för att Frankrike ska anfalla dem i ryggen och förklarar därför krig först så de själva kan gå till anfall). Storbritannien och Frankrike förklarade då krig mot Tyskland och Österrike-Ungern. I augusti 1914 var världskriget ett faktum. Kriget på västfronten Så fort ett land förklarat krig drogs de på förhand uppgjorda planerna igång det fanns ingen tid att tänka efter. Militären hetsade på: om man inte snabbt förklarade krig skulle motståndaren har ett försprång som kunde göra att de vann. Tyskarnas färdiggjorda plan kom att styra kriget i Västeuropa. Planen var att snabbt slå fransmännen och ta huvudstaden Paris så att man sedan kunde vända soldaterna mot den stora ryska armén. Ryssland var stort så tyskarna räknade med att det skulle ta några veckor innan ryssarna lyckats samla ihop och skicka iväg sina soldater mot dem. För att ta Frankrike, gick de tyska arméerna via Belgien (utan att bry sig om att landet var neutralt). Tanken var smart eftersom Frankrikes försvar vid gränsen mot Belgien var ganska svagt. Flera tyska arméer skulle närma sig Paris från flera håll och omringa fransmännen och engelsmännen som kommit till Frankrikes hjälp. Problemet var att den armé som skulle gå längs med kusten och sedan i en vid båge mot Paris underifrån var för svag. Inringningen misslyckades och fransmän och britter gick till anfall. Kriget gick ut på att man först anföll varandra med kraftig artilleribeskjutning under någon vecka. Man hade till exempel långdistansskjutande kanoner som kunde bombadera fienden på flera kilometers avstånd och som förvandlade marken till ett månlandskap. Därefter rusade infanteriet (fotsoldater med gevär och bajonett) fram för att döda de som överlevt och ta

7 7 fiendens landområde. För att skydda sig mot artilleribeskjutningen grävde man ner sig, först i gropar som sedan blev till långa djupa gångar s.k. skyttegravar. Från skyttegravarna kunde man också ligga och skjuta mot varandra med maskingevär. Dessa kulsprutor kunde avfyra hundratals skott i minuten. Problemet var att det efter artilleribeskjutningen fortfarande fanns så många oskadda maskingevärsställningar kvar att infanteristerna blev nedmejade när de rusade fram. Vanligtvis blev anfallarnas förluster därför dubbelt så stora som försvararnas. Anfallen stannade upp och förvandlades till ett stillasående skyttegravskrig där ingen sida vann någon mark, men soldaterna dog. Västfronten var mer än 50 mil lång, från Nordsjön ner till Schweiz. Vid krigets slut hade nästan två miljoner fransmän dött, de flesta var infanterister. Drygt två miljoner tyska soldater dödades ( vilket var den högsta siffran). De två kändaste slagen var vid Somme och Verdun, båda När slaget vid Somme inleddes dödades brittiska soldater på bara några timmar. Men den brittiska befälhavaren sir Douglas Haig tyckte inte det var så farligt. Efter Somme och Verdun hade ingen sida erövrat mer än några kilometer. Kriget på östfronten Ryssarna valde att gå till offensiv innan alla soldater och allt materiel var på plats. Snabbheten överrumplade tyskarna som till en början förlorade slagen. Tyskarna återhämtade sig efter ett tag och började trycka tillbaka ryssarna. Tyskarna tog de baltiska länderna (Estland, Lettland och Litauen) och de delar av nuvarande Polen som då tillhörde Ryssland. Men kriget var kostsamt tusentals tyska och ryska soldater dog. Vändpunkten blev den ryska revolutionen 1917 som ledde till att Ryssland drog sig ur kriget. Revolutionen bröt ut eftersom folket fick nog av att så många män stupade i kriget och att transporten av matvaror bröt samman så att folk, framförallt i städerna, fick gå ständigt hungriga. Tyskarnas sista försök När Ryssland inte längre var med kunde tyskarna skicka större arméer till västfronten. Samtidigt började tyskarna hota de brittiska fartygen allt mer. Tyska u-båtar sprängde både engelska krigsfartyg och engelska handelsfartyg. Planen var att isolera Storbritannien så att inga varor skulle kunna föras till eller från landet. Men tyskarna gjorde några misstag. Först sänkte de ett stort passagerarfartyg, Lusitania som visserligen förde vapen från USA till England, men också flera amerikanska passagerare. Därefter försökte tyskarna få Mexiko att anfalla USA genom att erbjuda dem tyska vapen och soldater som hjälp. Resultatet blev att USA fick nog och nu gick med i kriget mot Tyskland. När USA skickade sina soldater till Europa blev övermakten för stor. Tyskarna insåg att deras enda chans var att göra ett sista enormt anfall och sätta in alla sina resurser på detta. Det var

8 8 sista chansen för nu hade så många tyska soldater dött att bara 18- åringarna fanns kvar att kalla in som reserv. Offensiven misslyckades och tyskarna hade nu inget annat val än att erkänna sig besegrade. Året var Folkmordet på armenier under kriget Det osmanska riket hade ställt sig på centralmakternas sida i kriget. När kriget mot ententen gick dåligt organiserade en grupp makthavare en medveten förföljelse i den östra delen av det nuvarande Turkiet. Syftet var att helt utplåna den kristna gruppen armenierna. Soldater skickades ut på landsbygden och dödade män, kvinnor och barn. De som överlevde kördes ut i öknen. Beräkningar visar att över en miljon människor dödades eller dog av utmattning, svält och törst. Flera andra kristna grupper i riket (greker, assyrier och syrianer) drabbades också av förföljelser. Dagens turkiska regering vill inte gå med på att kalla detta för ett folkmord, det vill säga ett medvetet försök att helt eller delvis förinta en folkgrupp i ett land. Detta påverkar förbindelsen mellan Turkiet och omvärlden än idag ca hundra år senare. Freden som leder fram till andra världskriget 20 år senare Aldrig mer ett liknande krig, var alla överrens om. Den amerikanske presidenten Wilson föreslog nu att man skulle grunda en världsorganisation som skulle verka för fred och där alla världens länder skulle vara med: Nationernas förbund (idag FN, förenta nationerna). För att få igenom detta var han beredd på att kompromissa om allting annat. För Frankrike var saken klar. Inget annat land än Tyskland var orsak till kriget. Fransmännen ville bli säkra på en sak: Tyskland skulle inte kunna börja ett nytt krig. Fransmännen ville ha hämnd och trots att både Storbritannien och USA var emot det fick de gå med på de mycket hårda fredsvillkoren för Tyskland! En viktig anledning till att USA och Storbritannien var emot de hårda fredsvillkoren var att man var rädd att dessa skulle krossa Tyskland och leda fram till en kommunistisk revolution precis som den i Ryssland. Men fransmännen vann: Tyskland skulle betala ett gigantiskt skadestånd, de fick bara ha en mycket liten armé som försvar och de var tvungna att lämna tillbaka de landområden de tagit från Frankrike 1871, ett område som innehöll både en fransk och en tysk befolkning. Tyskarna kallades till slottet Versailles och fick där skriva under det förödmjukande fredsdokumentet som sa att hela kriget var Tysklands fel. Nya länder och krossade stormakter leder också fram till framtida krig Nationalismen som idé var avgörande när världens karta nu ritades om. Varje folk skulle styra över sig själva och därför blev vissa länder självständiga och andra skapades. Men när

9 9 segrarna efter kriget bestämde hur världen skulle se ut var det helt klart att vissa folkgruppers önskemål vägde tyngre än andras. Finland och de baltiska länderna som alla tillhört Ryssland blev nu självständiga stater. Tyskland och Ryssland som delat på Polen fick avstå från sina områden och landet blev då självständigt. I Europa skapades också två helt nya länder som aldrig funnits innan: (1) Jugoslavien där serberna blev den ledande folkgruppen. Slovener, kroater, bosnier en liten grupp ungrare, och albaner hamnade innanför Jugoslaviens gränser något som ledde till krig under 1990-talet eftersom staten bestod av folkgrupper som inte riktigt ville finna sig till rätta innanför de nya konstgjorda gränserna. (2) Tjeckoslovakien som blev ett gemensamt land för tjeckerna och slovakerna och en liten grupp tyskar som hamnade innanför det nya landets gränser. Detta blev ett problem redan innan det andra världskriget bröt ut när Hitler ville att alla tyskar skulle hamna innanför tyska gränser. Till Jugoslavien och Tjeckoslovakien fördes landområden som tillhört Österrike-Ungern och detta land som var på den förlorande sidan i första världskriget delades i sin tur upp i två länder: Österrike och Ungern. En gammal stormakt var nu helt borta. En annan stormakt som upplöstes i och med kriget var det Osmanska riket. Det Osmanska riket hade omfattat Turkiet och Mellanöstern med Syrien, Libanon, Palestina och Irak samt större delen av den arabiska halvön. Det Osmanska riket var muslimskt och hade blivit allt större under flera hundra år. Men eftersom det Osmanska riket hade varit på Tysklands och Österrike-Ungerns sida var riket en av förlorarna i kriget. Riket föll samman och blev till sist bara lilla Turkiet. Arabfolken började nu en frihetskamp som ledde fram till de arabländer vi har idag. Men denna kamp var hård för både Frankrike och Storbritannien utnyttjade det Osmanska rikets fall för att själva skaffa sig mer makt i området. Tillgång till billig olja och kontroll över viktiga hamnar var viktigare för Storbritannien och Frankrike än arabfolkens rätt till självstyre. Tyskland förlorade sina kolonier, men varken Storbritannien eller Frankrike hade en tanke på att släppa sina. Först efter andra världskriget kunde dessa kolonier börja sin frihetskamp. Storbritannien tog till exempel kontrollen över Palestina och Irak. Frankrike tog kontrollen över Syrien och Libanon. Kolonialismen var alltså fortfarande en levande idé. En skyttegrav på västfronten