Om skuldsanering för privatpersoner och hur den inverkar på skuldförhållandet mellan staten och kommunen vid aravalån

Transkript

1 Statskontoret Anvisning 1 (21) Finansiering Om skuldsanering för privatpersoner och hur den inverkar på skuldförhållandet mellan staten och kommunen vid aravalån Sörnäs strandväg 13, Helsingfors PB 20, STATSKONTORET Tfn. (09) 77251, Fax (09) ,

2 2 (21) Innehåll 1 Allmänt Hur fungerar skuldsanering mellan staten och kommunen? Dubbelt skuldförhållande Villkoren för verkställighet mellan kommunen och staten Vad kommunen särskilt har att beakta Indrivningen vid skuldsanering i praktiken Skuldsaneringsförfarandet Skuldsaneringen inleds Vilka hinder och förutsättningar finns det för skuldsanering? Förslag till betalningsprogram Definitioner: gäldenärens bastrygghet och betalningsmån Hur länge är betalningsprogrammet i kraft? Utlåtande om förslaget till betalningsprogram Betalningsprogrammet fastställs Ändring av betalningsprogrammet Gäldenärens uppskovsrätt Tilläggsprestationsskyldighet Allmän tilläggsprestationsskyldighet Tilläggsprestationsskyldighet som har uppkommit efter den 1 januari Tilläggsprestationsskyldighet som har uppkommit mellan den 1 januari 2003 och den 31 maj Tilläggsprestationsskyldighet som har uppkommit före den 1 januari Tilläggsprestationsskyldigheten fastställs i domstol Försummelse av betalningsprogrammet och konsekvenserna av försummelsen Realisering av säkerheten Utsökning Betalningsprogrammet förfaller Beslut av domstolen om att betalningsprogrammet ska förfalla Försäljning av säkerheten Gäldenärens död Betalningsprogrammet löper ut Betalningsprogrammet avslutas i förtid Betalningsprogrammet löper ut programenligt Vad kommunen bör göra när betalningsprogrammet löper ut Frivillig skuldsanering Skuldregleringsordlista... 19

3 3 (21) Statskontoret har utarbetat föreskrifter för kommunernas bostadssekreterare och andra som arbetar med aravalåntagares skuldsaneringsfrågor i kommunerna. De innehåller viktig information om skuldsaneringsförfarandet och hur det inverkar på skuldförhållandet mellan staten och kommunen. Vi ber er notera att föreskrifterna är upprättade med tanke på borgenären och avser att trygga kommunens och statens fordringar. De skuldsaneringstermer som används här redovisas allra sist i föreskrifterna. 1 Allmänt Lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) trädde i kraft 1993 när lågkonjunkturen var som djupast. Syftet var att ge insolventa privatpersoner en chans att klara av sina skulder och ordna upp sin ekonomi. Idén med skuldsanering är att hjälpa privatpersoner som inte kan betala sina skulder när de förfaller till betalning. År 1995 gjordes en del tekniska korrigeringar i lagen och 1997 genomfördes en delreform som förbättrar borgenärernas situation. I början av 2003 gjordes mer omfattande ändringar (1273/2002) i skuldsaneringslagen. De viktigaste av dem gäller tilläggsprestationsskyldigheten och villkoren för skuldsanering. Komprimerat kan man säga att skuldsanering är ett förfarande för att på en gång reglera en insolvent fysisk persons alla skuldförhållanden som uppkommit innan skuldsaneringen inleds genom att ett tidsbestämt betalningsprogram fastställs för personen enligt hans eller hennes faktiska betalningsförmåga. Syftet med betalningsprogrammet är att de inkomster som kan fås av gäldenären används för att betala hans eller hennes skulder, efter avdrag för nödvändiga levnadskostnader och annan förmögenhet än den som omfattas av bastryggheten. När betalningsprogrammet har fullföljts befrias gäldenären från sina skulder till den del de inte blir betalade genom betalningsprogrammet. 2 Hur fungerar skuldsanering mellan staten och kommunen? 2.1 Dubbelt skuldförhållande Skuldförhållandet är dubbelt i ett skuldförhållande som gäller ett personligt ägararavalån. Skuldförhållandet gäller både mellan aravalåntagaren och kommunen och mellan kommunen och staten. När en aravalåntagare med personligt aravalån ansöker om skuldsanering för privatpersoner, ska låntagaren och kommunen sinsemellan iaktta ett tidsbestämt betalningsprogram som svarar mot gäldenärens faktiska betalningsförmåga. 2.2 Villkoren för verkställighet mellan kommunen och staten Vid skuldsanering för en aravalåntagare med personligt aravalån gäller betalningsprogrammet också i skuldförhållandet mellan kommunen och staten, om följande villkor är uppfyllda: 1) Skuldsanering för privatpersoner har inletts med alla de personer som är ansvariga för aravalånet (medgäldenärer, borgensmän). 2) Den bostad som står som säkerhet för lånet har inte sålts innan skuldsaneringen inleds. 3) Kommunen har inte försummat sin skyldighet enligt 25 i aravalagen (1189/1993) att se till att säkerheten är betryggande. I praktiken kräver verkställigheten av skuldsaneringen också att kommunen översänder domstolens beslut om skuldsanering för en aravalåntagare till Statskontoret. Statskontoret behöver fotokopior av följande handlingar: beslutet om att inleda skuldsanering beslutet om fastställande av ett betalningsprogram

4 4 (21) betalningsprogrammet köpebrevet och en förteckning över hur köpesumman fördelats, om bostaden har sålts. 2.3 Vad kommunen särskilt har att beakta När skuldsanering har inletts bör kommunen inte längre bevilja låntagaren uppskov eller räntesänkningar eller fatta beslut om befrielse från skuldansvar. När kommunen fattar beslut om befrielse från skuldansvar bör den också i övrigt noggrant bedöma låntagarnas betalningsförmåga. Kommunen bör hålla i minnet att ett avtal om avvittring mellan gäldenärerna om hur tillgångar och skulder delas dem mellan vid äktenskapsskillnad inte är bindande för kommunen som borgenär, utan kommunen överväger särskilt om befrielse från skuldansvar kan beviljas. Skuldsanering för privatpersoner inverkar inte på överföringen av ett lån. Överföringen kan gälla antingen hela det återstående lånekapitalet eller en del av det. Den nya låntagaren fortsätter det överförda lånet med normala aravalånevillkor. Den ursprungliga låntagaren som genomgår skuldsanering svarar för det lånekapital som inte har överförts vid skuldsaneringen, på de villkor som fastställs i betalningsprogrammet. När ett beslut om att inleda skuldsanering har fattats får kommunen inte driva in poster till normala villkor hos gäldenären, men den ska betala av på lånet till staten till normala villkor till dess att ett betalningsprogram har fastställts för gäldenären. På det sättet förhindras det att kommunen blir skyldig att betala dröjsmålsränta, om det går så att betalningsprogrammet inte alls fastställs. Statskontoret betalar tillbaka amorteringar och räntor till kommunen, om kommunen har betalat dem till ett för stort belopp. Medan betalningsprogrammet pågår bör kommunen se till att säkerheten för aravalånet består. Om det under skuldsaneringen blir aktuellt med att byta ut skuldebrevet mot ett pantbrev, bör kommunen uppge hur stort kapitalet var när skuldsaneringen inleddes minus de betalningar som gjorts under programtiden. Kreditförlusten bör alltså alltid beaktas, för om skuldsaneringen förfaller, börjar det ursprungliga skuldkapitalet och de ursprungliga villkoren åter gälla som om skuldsaneringen aldrig hade ägt rum, och i så fall bör kommunen ha en lika täckande säkerhet för hela sin fordran som före skuldsaneringen. Lagen om verkställighet av jordabalken (541/1995) reglerar närmare byte till pantbrev. Ett intecknat vanligt skuldebrev (direktinteckning) ändras vid bytet till det sammanlagda beloppet av fordrans det återstående kapital, tre års ränta och tre års dröjsmålsränta på kapitalet och indrivningskostnaderna (10 ). När det handlar om ett innehavar- eller orderskuldebrev (t.ex. vid efterpantsättning) ändras inteckningen till det belopp som motsvarar det kapital som anges i inteckningen (9 ). 2.4 Indrivningen vid skuldsanering i praktiken Statskontoret verkställer betalningsprogrammet för en aravalåntagare mellan kommunen och staten från den dag beslutet om att inleda skuldsanering har fattats. För verkställigheten bör kommunen översända skuldsaneringsbesluten om gäldenärerna (se punkt 2.2) till Statskontoret för kännedom. Kommunen betalar med andra ord inte längre halvårsvis normala poster till staten, utan de poster som bestämts i låntagarens betalningsprogram. Aravalagen förpliktar kommunen att betala indrivningarna, också om aravalåntagaren inte betalar dem till kommunen. Därför bör kommunen reagera snabbt på aravalåntagarens betalningsstörningar genom att låta det belopp som fastställts i betalningsprogrammet gå till utsökning eller genom att ansöka hos tingsrätten om att skuldsaneringen ska förfalla. Om aravalåntagaren har fått en del av sin aravaskuld efterskänkt i betalningsprogrammet är inte heller kommunen skyldig att betala den efterskänkta delen till staten, utan den räknas som kreditförlust för staten. Men staten tar inte kreditförlusten för obetalda poster som förfallit till betalning till kommunen före skuldsaneringen.

5 5 (21) Om en aravalåntagares betalningsprogram ändras på grund av att hans eller hennes omständigheter har förändrats (se punkt 3.4), bör kommunen följa det ursprungliga betalningsprogrammet till dess att ett nytt program har fastställts i tingsrätten, om inte tingsrätten eller hovrätten genom ett särskilt beslut har avbrutit verkställigheten av betalningsprogrammet. Kommunen bör beakta att när det lån som skuldsaneringen gäller har blivit slutbetalt mellan staten och kommunen, fortsätter lånet ofta mellan kommunen och låntagaren. Orsaken är att skuldkapitalet mellan kommunen och låntagaren har varit större än i det fastställda betalningsprogrammet. När bara den ena låntagaren omfattas av skuldsanering Om bara den ena av två medgäldenärer omfattas av skuldsanering verkställs skuldsaneringen inte mellan staten och kommunen. Det betyder att Statskontoret driver in aravalånet hos kommunen till normala villkor. Däremot ska kommunen följa skuldsaneringsprogrammet gentemot den gäldenär som omfattas av skuldsaneringen, dvs. ta ut posterna enligt betalningsprogrammet. Den andra låntagaren svarar för återstoden av den ursprungliga aravalåneposten. Kommunen kan samla ihop de betalningar som gäldenären vid skuldsanering vanligen erlägger varje månad och driva in den andel som fattas av den normala posten hos den andra låntagaren. På detta sätt blir den normala aravalånepost som ska betalas halvårsvis betald. 3 Skuldsaneringsförfarandet 3.1 Skuldsaneringen inleds Skuldsaneringen blir anhängig när gäldenären lämnar in en ansökan om skuldsanering till tingsrätten på sin hem- eller bostadsort. Innan ansökan lämnas in ska gäldenären ha klarlagt om det finns möjligheter till förlikning med borgenärerna. Borgenären har inte rätt att ansöka om skuldsanering. Det är med andra ord bara gäldenären som har rätt att ansöka om skuldsanering, antingen ensam eller tillsammans med sin make, medgäldenär eller borgensman. Om villkoren för skuldsanering uppfylls meddelar domstolen ett beslut om att skuldsanering inleds. Samtidigt ska domstolen 1. bestämma ett datum för att göra upp ett betalningsprogram 2. bestämma ett datum för att meddela skuldbeloppet 3. förordna en utredare, om det finns anledning till det 4. informera gäldenären om hans eller hennes skyldighet att lämna uppgifter och medverka och om betalningsförbud och förbud att ställa säkerhet 5. underrätta utsökningsmyndigheten på gäldenärens hemort om att skuldsanering inleds 6. skicka borgenärerna, borgensmännen, dem som ställer säkerhet och medgäldenärerna en kopia av beslutet och ansökan. Enligt lagen får ändring inte sökas i ett beslut om att skuldsanering inleds (54 i skuldsaneringslagen). Rättsregistercentralen upprätthåller ett skuldsaneringsregister med uppgifter om skuldsaneringar som inletts och om fastställda betalningsprogram och hur länge de pågår. Skuldsaneringsregistret är offentligt, men i övrigt är alla parter, liksom kommunen i sin egenskap av borgenär, skyldiga att hemlighålla uppgifter om gäldenärens ekonomiska situation och personliga omständigheter Vilka hinder och förutsättningar finns det för skuldsanering? När domstolen behandlar en ansökan om skuldsanering kan den begära utlåtande av borgenärerna. Då ska kommunen uttala sig om eventuella kända brister i förutsättningarna för skuldsanering och om eventuella hinder för skuldsanering. Domstolen prövar förutsättningarna för skuldsanering, men den tar hänsyn till hindren bara om borgenären kommer med en motiverad invändning.

6 6 (21) Förutsättningar för skuldsanering (2, 9 och 11 i skuldsaneringslagen) gäldenären har hemvist i Finland gäldenären är insolvent gäldenärens betalningsförmåga har inte försvagats av något temporärt skäl (t.ex. studier, moderskapsledighet o.likn.) gäldenären har utrett möjligheterna att ingå förlikning gäldenärens betalningsförmåga har försämrats väsentligt på grund av förändrade omständigheter eller det finns andra tungt vägande skäl till skuldsanering. Hinder för skuldsanering (10 i skuldsaneringslagen) skuldsättningen beror på brott gäldenären är som misstänkt föremål för förundersökning för ett brott eller åtalad för ett brott på grund av vilket gäldenären kan påföras betalningsskyldighet (se föregående punkt) skulden har uppkommit i näringsverksamhet där man har förfarit grovt otillbörligt mot borgenärerna eller väsentligen försummat lagfästa skyldigheter eller som huvudsakligen varit av spekulationsnatur gäldenären har på ett otillbörligt sätt försvagat sin ekonomiska ställning eller gynnat någon borgenär eller i övrigt ordnat sin ekonomiska situation i syfte att skada sina borgenärer gäldenären har i samband med utsökning dragit sig undan, undanhållit inkomster eller tillgångar eller lämnat felaktiga eller vilseledande uppgifter om dem gäldenären har uppsåtligen lämnat borgenären felaktiga eller vilseledande uppgifter om sin ekonomiska situation och de har på ett väsentligt sätt inverkat på att kredit har beviljats gäldenären har avsiktligt skuldsatt sig med inriktning på en skuldsanering eller skuldsatt sig uppenbart lättsinnigt gäldenären har underlåtit att utreda möjligheterna till en förlikning eller försummat sin skyldighet att lämna uppgifter eller att medverka, brutit mot betalningsförbudet och förbudet att ställa säkerhet eller på annat sätt försvårat skuldsaneringen det finns grundad anledning att anta att gäldenären inte kommer att iaktta betalningsprogrammet (t.ex. tidigare betalningsbeteende) gäldenären har tidigare beviljats skuldsanering. Domstolen kan bevilja skuldsanering oberoende av hinder om det finns tungt vägande skäl för det (10 a i skuldsaneringslagen). Genom en ändring i skuldsaneringslagen som trädde i kraft i början av 2003 underlättades det i någon mån för privatpersoner att få skuldsanering. I lagen togs in bestämmelser om skälen för att bevilja skuldsanering också när det finns ett lagfäst hinder för det. Oberoende av hinder kan skuldsanering beviljas om det har gått en lång tid sedan skuldsättningen. Prövningen är också beroende av om indrivningen har pågått länge, gäldenärens egna insatser för att betala sina skulder, gäldenärens förhållanden i övrigt och vilken betydelse skuldregleringen har för gäldenären och borgenären. 3.2 Förslag till betalningsprogram Enligt lagen ska det vid skuldsanering fastställas ett betalningsprogram för gäldenären enligt hans eller hennes betalningsförmåga. Med ett betalningsprogram avses alltså ett tidsbestämt betalningsprogram som svarar mot gäldenärens verkliga betalningsförmåga och som gäldenären ska genomföra för att befrias från sina återstående skulder för gott. Domstolen förordnar en utredare för att lägga upp ett betalningsprogram, men om ingen utredare förordnas ska gäldenären själv eller tillsammans med sitt biträde göra upp programmet. Bestämmelserna i

7 7 (21) programmet gäller i allt centralt skulderna. Där slås fast hur mycket och med vilken tidsplan gäldenären ska betala sina skulder. I programmet fastställs också gäldenärens betalningsmån, dvs. den summa som gäldenären varje månad bör använda för att betala sina skulder. Där finns också bestämmelser om försäljning av egendom och hur avkastningen av försäljningen får användas, för huvudregeln är att gäldenären bör realisera all sin egendom som inte ingår i bastryggheten (t.ex. sommarstuga, båt, husvagn, aktier osv.). När utredaren har fått sitt förslag till betalningsprogram färdigt och skickat det till borgenärerna, bör borgenärerna komma med ett utlåtande inom den tid domstolen eller utredaren har utsatt. Betalningsprogrammet fastställs genom beslut av domstolen Definitioner: gäldenärens bastrygghet och betalningsmån I betalningsprogrammet bestäms att all den egendom som inte ingår i gäldenärens bastrygghet ska säljas och att nettoavkastningen ska komma borgenärerna till godo. Gäldenären ska under den period som anges i programmet betala sina skulder med skillnaden mellan inkomsterna och utgifterna, dvs. sin betalningsmån. De viktigaste faktorerna som avgör betalningsskyldigheten är alltså bastryggheten och betalningsmånen. Bastryggheten omfattar 1. gäldenärens ägarbostad 2. gäldenärens och familjens skäliga bostadslösöre 3. personliga ägodelar enligt skäligt behov 4. arbetsredskap som gäldenären behöver för att trygga sin utkomst och 5. med arbetsredskap jämförliga föremål som gäldenären behöver för att trygga sin utkomst. Utgångspunkten är alltså att gäldenären får behålla sitt normala bostadslösöre, men att t.ex. värdeföremål och elektronik som är dyrare än normalt måste säljas för att betala skulderna. Den egendom som ingår i bastryggheten är, med undantag av bostaden, skyddad för verkställighet under skuldsaneringen. Om bostaden behålls i betalningsprogrammet, blir säkerhetsborgenärens fordran i vilket fall som helst betald vid skuldsaneringen. Betalningsmånen beräknas vanligen per månad. Grundprincipen är att betalningsmånen är det som finns kvar efter det att skäliga boendekostnader och andra nödvändiga utgifter, typ avgifter för barndagvård och gäldenärens och familjens levnadskostnader, dragits av som nödvändiga levnadskostnader från gäldenärens nettoinkomster. Familjens nödvändiga utgifter delas i proportion till makarnas nettoinkomster, vilket betyder att makens andel minskar gäldenärens ansvar för familjens gemensamma utgifter. Till gäldenärens inkomster räknas t.ex. förvärvsinkomster, näringsinkomster, sociala överföringar typ pensioner, arbetslöshetsersättningar, studiestöd, sjukdagpenning, moderskaps- och föräldradagpenning och stöd för hemvård. Nödvändiga levnadskostnader per månad är (fr.o.m. de 1 januari 2014, justitieministeriets förordning 828/2013, ändrad 322/2001) i fråga om ensamstående eller ensamförsörjare 535 e gift eller samboende 450 e första och andra barnet 342 e tredje och därpå följande barn 319 e barn som fyllt 17 år 379 e

8 8 (21) Den summa som avsätts för levnadskostnaderna ska täcka utgifterna för mat, kläder, utbildning och hobbyer samt telefonräkningar och tidningsabonnemang. Barndagvårdsavgifter, underhållsbidrag för gäldenärens barn som bor någon annanstans, höga sjukdomskostnader och arbetsresekostnader som är större än inom lokaltrafik beaktas särskilt. Från och med 2003 har gäldenärens nödvändiga levnadskostnader justerats årligen och de nya justerade beloppen tillkännages i november varje år i ett beslut av justitieministeriet i författningssamlingen Hur länge är betalningsprogrammet i kraft? Vanlig skuld: Skuldsaneringslagen ändrades fr.o.m (632/2010) så att betalningsprogrammet för vanliga skulder är i kraft 3 år. Om gäldenären behåller sin ägarbostad kan betalningsprogrammet för vanliga skulder vara i kraft en längre tid än 3 år, men tiden får inte överskrida 10 år. Om gäldenärens betalningsskyldighet har fullständigt hävts i betalningsprogrammet eller skuldsanering har beviljats med stöd av 10 a, är betalningsprogrammet i allmänhet i kraft 5 år. Om gäldenären har behållit sin ägarbostad vid skuldsaneringen bör han eller hon betala ett belopp motsvarande den s.k.minimiavkastningen för de vanliga skulderna. För när gäldenären behåller sin ägarbostad: bör gäldenären klara av med ett betalningsprogram som är i kraft längst 10 år att betala av lika mycket på sina vanliga skulder som om det hade bestämts att bostaden ska säljas kommer bostadens skuldfria värde (bostadens värde minskad med försäljningskostnader och säkerhetsskulder) inte i sin helhet borgenärerna till godo, utan upp till ett visst belopp gäldenären till godo som s.k. boendeskyddsandel. Säkerhetsskuld: Säkerhetsskuldens kapital ska alltid betalas i sin helhet vid skuldsanering, men följande lättnader är tänkbara när det gäller säkerhetsskulder: betalningstiden kan förlängas räntan kan sänkas (obs! räntan ska alltid vara inflationssäkrad) det kan bestämmas att kapitalet betalas före räntorna eller säkerhetsskulden kan betalas i sin helhet som en engångsbetalning. Det är mycket viktigt att bestämma värdet på säkerheten, dvs. vid aravalån i regel bostadens värde, för det avgör säkerhetsskuldens storlek. Värdet på säkerheten granskas enligt den tidpunkt då skuldsaneringen inleds, dvs. om bostadens värde går upp eller ner efter detta, spelar det ingen roll för säkerhetsskuldbeloppet. När försäljningskostnaderna dras av från värdet på säkerheten fås det verkliga värdet. Det är i princip gäldenären som ska bestämma bostadens värde, men om kommunen är av annan åsikt om uppskattningen, bör den göra gäldenärens uppskattning stridig och t.ex. inhämta en egen bedömning och därefter kräva att bostadens värde är det värde som motsvarar det verkliga försäljningspriset Utlåtande om förslaget till betalningsprogram För att kunna påverka betalningsprogrammet och säkerställa att kommunens skuldbelopp är riktigt i betalningsprogrammet bör kommunen noga sätta sig in i utredarens förslag till betalningsprogram och godkänna det eller komma med motiverade invändningar mot det inom utsatt tid. Borgenärerna kan göra invändningar både om förutsättningarna och hindren för skuldsanering och om själva betalningsprogrammet. Domstolen kan ännu på detta stadium avslå en ansökan om skuldsanering på grund av brister eller hinder i förutsättningarna. Kommunen ska alltid kontrollera åtminstone följande omständigheter i förslaget till betalningsprogram:

9 9 (21) att kommunens återstående lånekapital, alla förfallna poster med dröjsmålsräntor och uppskjutna räntor riktiga i programmet att företrädesordningen mellan säkerhetsborgenärerna är rätt (framgår av gravationsbeviset) att gäldenärens betalningsmån och de inkomster och utgifter som inverkar på den är rätt beräknade att bostadens värde enligt sakkunskapen i kommunen är riktigt vem som ser till att egendomen blir omsatt i pengar (utredare/gäldenär/borgenär) -att beloppen av säkerhetsskulden och den vanliga skulden är riktiga att en ränta under fredningstiden blir utsatt för kommunens säkerhetsskuld (obs! en säkerhetsskuld får aldrig ha en räntefri period) att de poster som ska betalas blir betalda till de belopp och enligt den tidsplan som anges i programmet. Kommunen kan sända förslaget till betalningsprogram till Statskontroet för kommentarer, om det bereder problem att tolka programmet i kommunen. 3.3 Betalningsprogrammet fastställs Domstolen fastställer med sitt beslut att betalningsprogrammet ska följas. Både gäldenären och borgenären får överklaga beslutet. Men oberoende av besvären måste gäldenären börja iaktta betalningsprogrammet, om inte en högre domstol bestämmer något annat. Kommunen bör kontrollera i betalningsprogrammet hur mycket gäldenären är förpliktad att betala till kommunen, posternas storlek och tidsplanen för betalningarna. Utifrån detta ska kommunen göra upp en betalningstabell för skulden mellan kommunen och gäldenären. Enligt lagen är gäldenären skyldig att betala posterna till borgenären också utan faktura, men vi hoppas att kommunen sänder en betalningstabell enligt betalningsprogrammet och månatliga fakturor till gäldenären. Vi har den erfarenheten att det ger bättre resultat vid indrivningen och i betydande grad hjälper gäldenären att hålla fast vid programmet. Kommunen kan inte sända till gäldenären de fakturor eller betalningstabeller som Statskontoret sänt till kommunen. Det beror på att skuldkapitalet mellan kommunen och gäldenären på grund av obetalda poster som förfallit till betalning före skuldsaneringen i allmänhet är mycket större än kapitalet mellan staten och kommunen. Det gör att de kapitalbelopp som ska drivas in är olika stora och att räntor och amorteringar fördelas olika. 3.4 Ändring av betalningsprogrammet En lagändring som trädde i kraft den 1 januari 2003 ruckade i någon mån på de gällande grunderna för ändring av betalningsprogrammet. Men utgångspunkten är fortfarande att det totala beloppet av betalningsskyldigheten i betalningsprogrammet består, oberoende av vilka förändringar som sker i gäldenärens solvens. Ett fastställt betalningsprogram kan ändras på ansökan av gäldenären eller borgenären, om 1) gäldenärens betalningsförmåga har försämrats till den grad att han eller hon inte skäligen kan förutsättas fullgöra sin betalningsskyldighet enligt programmet, speciellt med hänsyn till den tid som behövs för att fullgöra betalningsskyldigheten under gäldenärens förändrade förhållanden, eller om det efter det att programmet fastställdes har skett väsentliga förändringar i övriga förhållanden som är av betydelse för skuldsaneringen. Enligt bestämmelsen kan betalningsskyldigheten alltså göras skäligare om det kräver en lång tid av gäldenären att fullgöra betalningsskyldigheten eller om skyldigheten annars skulle vara oskäligt tung att fullgöra. En kortare ar-

10 10 (21) betslöshet eller mindre nedsättning av inkomsterna är alltså inte ensamma att anse som ett tillräckligt skäl för att lindra betalningsskyldigheten. I förarbetena till lagen har det ansetts att om gäldenären oavsett sin försvagade betalningsförmåga klarar av att fullgöra sin betalningsskyldighet enligt betalningsprogrammet på en relativt kort tid, t.ex. inom ett år från det att programmet löper ut, kan programmet vanligen inte ändras. 2) det efter det att betalningsprogrammet fastställdes kommer fram faktorer som skulle ha spelat en väsentlig roll för skuldsaneringen, om det hade varit kända när beslutet om skuldsanering fattades, 3) det efter det att betalningsprogrammet fastställdes dyker en skuld upp som omfattas av skuldsaneringen men som inte var känd när programmet fastställdes eller 4) det är motiverat att ändra betalningsprogrammet på grund av återvinning eller för att skuldbeloppet eller borgenärens rättigheter i det fall som avses i 28 i skuldsaneringslagen annars fastställs på ett annat sätt än i programmet. 3.5 Gäldenärens uppskovsrätt I lagens 41 2 mom. föreskrivs att gäldenären har rätt att skjuta upp sina betalningar till borgenären. En gäldenär vars betalningsförmåga har försämrats har enligt bestämmelsen rätt att under den tid betalningsprogrammet tillämpas skjuta upp sina betalningar till envar borgenär med avvikelse från tidsplanen i programmet. Gäldenären får så länge programmet är i kraft skjuta upp betalningarna med ett belopp som motsvarar högst tre månaders betalningsskyldighet genom att underrätta borgenären om uppskovet och skälet till det. Det krävs alltså ingen överenskommelse om uppskovet med borgenären, det räcker med en underrättelse. Gäldenären kan utöva sin uppskovsrätt flera gånger, men uppskovet får inte i fråga om någon borgenär vara längre än att det motsvarar tre månaders betalningsskyldighet. Uppskovsmöjligheten omfattar både vanliga skulder och säkerhetsskulder. De betalningar som gäldenären skjuter upp förfaller till betalning när betalningsprogrammet löper ut, men gäldenären kan givetvis erlägga de uppskjutna betalningarna tidigare. Det finns ingen dröjsmålsränta på de uppskjutna betalningarna. Vi ber att kommunerna omedelbart underrättar Statskontoret om de meddelanden om uppskov som de får kännedom om för att vi ska kunna skjuta upp samma betalning också i skuldförhållandet mellan staten och kommunen. Men om kommunen har hunnit betala det belopp som gäldenären skjutit upp till Statskontoret, bör kommunen ta kontakt med Statskontoret för en överenskommelse om återbetalning av beloppet. 3.6 Tilläggsprestationsskyldighet Allmän tilläggsprestationsskyldighet Enligt lagen är gäldenären skyldig att betala mer av sina skulder än det belopp som fastställts i betalningsprogrammet, om hans eller hennes betalningsförmåga förbättras i väsentlig grad medan betalningsprogrammet är i kraft. I fråga om tilläggsprestationsskyldigheten tillämpas i första hand vad som har bestämts om tilläggsprestationer i betalningsprogrammet (35 a i skuldsaneringslagen). Det är viktigt att observera att om gäldenärens inkomster ökar under de första fem åren av betalningsprogrammet, påverkar gäldenärens betalningsmån under denna tid storleken på en vanlig skuld. Under de första fem åren av betalningsprogrammet bör de ökade medlen användas för att amortera vanliga skulder; med andra ord används de ökade inkomsterna under den första femårsperioden alltid för att minska en eventuell kreditförlust. Gäldenären är enligt betalningsprogrammet skyldig att meddela

11 11 (21) om inkomsterna har ökat, men eftersom många gäldenärer i verkligheten inte gör en behörig anmälan/ redovisning av pengarna, bör kommunen kontrollera den skattskyldiges beskattningsuppgifter för varje år under de första fem åren av betalningsprogrammet. Borgenären har enligt lagen rätt att få beskattningsuppgifter om gäldenären från skattemyndigheten (84 i skuldsaneringslagen). Kommunen bör redovisa gäldenärens tilläggsprestationer till Statskontoret för att minska kreditförlusten, om en kreditförlust har antecknats mellan staten och kommunen. Om ingen kreditförlust har antecknats för staten, får kommunen använda betalningarna för att täcka sin kreditförlust Tilläggsprestationsskyldighet som har uppkommit efter den 1 januari 2006 Gäldenärens skyldighet att betala mer av sina skulder med de inkomster som flutit in under betalningsprogrammet ändrades genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari Betalningsskyldigheten lindrades så till vida att gäldenären ska använda hälften (1/2) av sina tilläggsinkomster för att betala skulderna och får behålla den andra hälften för eget bruk. Om gäldenären efter avdrag av eventuella utgifter för inkomstens förvärvande har kvar mer än 970 euro/2014 (957 euro/2013, 930 euro/2012, 896 euro/2011, 892 euro/ , 852 euro/2008) netto per kalenderår av tilläggsinkomsterna, får gäldenären själv behålla hälften av det överskjutande beloppet och den andra hälften betalas till borgenärerna. Om gäldenären får ett arv, en gåva eller någon annan betalning av engångsnatur som förbättrar hans eller hennes betalningsförmåga och om beloppet ensamt eller tillsammans med andra betalningar överskrider euro, ska gäldenären betala den del som skjuter över euro av de sammanräknade betalningarna till borgenärerna. Bestämmelserna om tilläggsprestationsskyldighet i den nya lagen gäller också gäldenärer för vilka ett betalningsprogram har fastställts innan lagen trädde i kraft. Beloppen av tilläggsprestationerna på grund av gäldenärens tilläggsinkomster räknas ut per kalenderår. Därför räknas tilläggsprestationsskyldigheten för inkomsterna enligt de nya reglerna ut för kalenderåret 2006 och tiden därefter Tilläggsprestationsskyldighet som har uppkommit mellan den 1 januari 2003 och den 31 maj 2005 Bestämmelserna om tilläggsprestationsskyldighet ändrades också tidigare genom en lag som trädde i kraft den 1 januari Om tilläggsprestationsskyldigheten föreskrivs i 35 a i skuldsaneringslagen, som enligt ikraftträdandebestämmelserna tillämpas från och med den 1 januari 2003 på betalningsprogram som fastställts innan lagen trädde i kraft. Det uppstår en tilläggsprestationsskyldighet för gäldenären, om han eller hon under betalningsprogrammet: får ett arv, en gåva eller någon annan betalning av engångsnatur och som ensam eller tillsammans med andra liknande betalningar överskrider euro. Tilläggsprestationsskyldigheten gäller bara den del som skjuter över euro. Eller om gäldenärens inkomster under kalenderåret ökar med minst 800 euro/2003 (805 euro/2004, 808 euro/ 2005) utöver det belopp som antecknats i betalningsprogrammet. Då är gäldenären skyldig att använda 2/3 av den del som skjuter över 800/805/808 euro för att betala sina skulder, men inte det belopp som gäldenären nödvändigt har behövt för sina utgifter för inkomstens förvärvande eller sina andra utgifter. Om inkomsterna ökar med minst 800 euro under ett kalenderår får gäldenären alltså behålla en tredjedel (1/3) av det belopp som skjuter över 800 euro som motivationstillägg och ännu mer, om den del som

12 12 (21) gäldenären får behålla (800 euro + en tredjedel av det belopp som skjuter över 800 euro) inte räcker till för att täcka de ökade utgifterna. I bestämmelsen avses med nödvändiga utgifter t.ex. utgifter för ökade levnadskostnader eller ökad underhållsskyldighet, barndagvårdsutgifter och arbetsresekostnader till den del de överskrider beloppen i betalningsprogrammet. Gränsen 800 euro för tilläggsinkomster som gällde 2003 kommer att justeras årligen på det sätt som föreskrivs i lagen om folkpensionsindex (456/2001). För en engångsbetalning ska betalningsskyldigheten fullgöras inom tre (3) månader från det att gäldenären fick medlen i sin besittning. Inkomstbaserade tilläggsprestationer ska redovisas till borgenären inom de tre (3) första månaderna av nästa kalenderår, dvs. före slutet av mars månad. Tilläggsprestationerna för det år betalningsprogrammet löper ut ska dock betalas inom tre månader efter det att programmet avslutades Tilläggsprestationsskyldighet som har uppkommit före den 1 januari 2003 En granskning av gäldenärens tilläggsprestationer för 2002 och innan visar att gäldenärens betalningsförmåga har förbättrats väsentligt, om gäldenärens inkomster har ökat med minst 610 euro under kalenderåret, eller de nödvändiga utgifterna på grund av förändringar i gäldenärens boendeförhållanden och boendekostnader har minskat med minst 610 euro under kalenderåret, eller gäldenären har fått en engångsbetalning under betalningsprogrammet som ensam eller tillsammans med andra är minst euro. När gäldenärens inkomster har ökat så att gäldenären samlat på sig en extra betalningsmån motsvarande beloppen ovan, ska gäldenären betala tre fjärdedelar (3/4) av denna ökade betalningsmån till borgenärerna och får behålla återstoden, eller en fjärdedel (1/4), som motivationstillägg. Om det handlar om en engångsbetalning ska gäldenären redovisa betalningen i sin helhet. I beräkningen av tilläggsredovisningsskyldigheten bör det dessutom beaktas att om gäldenären har beräknat sin betalningsmån så att den är klart större än normalt (t.ex. för att behålla sin bostad), m.a.o. om han eller hon avsevärt har prutat av på utgifterna, är det skäligt att gäldenärens ökade inkomster räknas honom eller henne till godo för att täcka de nödvändiga utgifterna upp till det som kan anses som ett minimibelopp för nödvändiga utgifter. I praktiken får gäldenären alltså kvitta den andel han eller hon prutat av på med tilläggsprestationerna. I beräkningen av en tilläggsprestationsskyldighet som uppkommit före 2003 beaktas bara de förändringar som beror på förändrade bostadsförhållanden, m.a.o. har borgenären ingen skyldighet att godkänna några andra utgifter. Således beaktas t.ex. följande förändringar inte enligt lagen: en förändring i underhållsskyldigheten, t.ex. ett barns födelse förändringar i sjukdomskostnader oförutsedda utgifter, typ tandläkarräkning, glasögonköp o.likn. förändringar i makens inkomster som inverkar på hans eller hennes förmåga att delta i att täcka familjens gemensamma utgifter. I princip ansvarar gäldenären för att borgenären underrättas om att gäldenärens betalningsförmåga förbättras. Enligt betalningsprogram som fastställts efter den 1 februari 1997 behöver borgenären emellertid inte underrättas, eftersom gäldenären enligt vad som bestäms i betalningsprogrammet automatiskt bör redovisa de ökade medlen till borgenären i slutet av kalenderåret.

13 13 (21) Tilläggsprestationsskyldigheten fastställs i domstol Domstolen kan på ansökan fastställa och påföra beloppet av den tilläggsprestation som ska betalas till en borgenär (35 a 6 mom. i skuldsaneringslagen). Domstolen ändrar alltså inte betalningsprogrammet utan fastställer det belopp som ska betalas till borgenären. Domstolen fastställer en tidsplan för betalning av tilläggsprestationerna bara om gäldenären och borgenären särskilt har kommit överens om saken. För tilläggsprestationerna bestäms ingen ränta, eftersom det handlar om i lagens 40 avsedda betalningar som bygger på betalningsprogrammet. Dröjsmålsränta kan bestämmas bara om tilläggsprestationen fastställs i stället för att det bestäms att betalningsprogrammet förfaller (42 ). Bestämmelser om förfarandet finns i lagens 61 a, där det föreskrivs att en ansökan om fastställande av tilläggsprestationer ska göras utan obefogat dröjsmål efter det att betalningsprogrammets tillämpningstid har löpt ut eller det att grunden för tilläggsprestationsskyldigheten har kommit till borgenärens kännedom, men inom minst två år från det att betalningsprogrammet slutfördes. Domstolen kan pröva en ansökan först när betalningsprogrammet är slutfört. Samtidigt ska domstolen ge gäldenären tillfälle att bli hörd och de borgenärer som saken gäller tillfälle att framställa sina yrkanden. 3.7 Försummelse av betalningsprogrammet och konsekvenserna av försummelsen Gäldenärens betalningsförmåga eller lust att betala kan medan betalningsprogrammet pågår försvagas till den grad att den fastställda betalningsskyldigheten inte blir fullgjord. Då har borgenären med stöd av programmet rätt att yrka utsökning eller realisering av säkerheten på grund av försummelsen Realisering av säkerheten Om gäldenären försummar en betalning på säkerhetsskulden har borgenären rätt att utöva sina på realsäkerhet grundade rätt till omsättning i pengar eller återtagande, om betalningen inte har erlagts på mer än tre månader och betalningen fortfarande är utestående. Kommunen bör då kontakta gäldenären och yrka på att bostaden säljs. Allmän livserfarenhet säger att en bostad ger ett bättre pris om den säljs frivilligt, och därför rekommenderar vi det som förstahandsmetod för försäljningen. Om det inte går att realisera bostaden på frivillig väg ska den realiseras på exekutiv auktion i den ordning som föreskrivs i utsökningslagen. De medel som influtit vid realiseringen av egendomen ska delas ut till borgenärerna i den ordning gravationsbeviset utvisar. En säkerhetsborgenär har vid en realisering rätt att yrka på hela sin fordran till ursprungliga villkor och därför bör kommunen ta kontakt också med Statskontoret för att klarlägga hur skuldkapitalet fördelas mellan staten och kommunen. Statskontoret skickar en beräkning över köpesumman till kommunen som visar hur skuldkapitalet fördelas mellan staten och kommunen Utsökning Om gäldenären försummar sin betalning till en vanlig borgenär (en borgenär som inte har någon säkerhet för sin fordran), kan borgenären yrka på utmätning enligt utsökningslagen. Kommunen behöver inte skaffa någon särskild verkställighetsgrund, utan det betalningsprogram som domstolen har fastställt duger som verkställighetsgrund. Utmätningen verkställs bara till förmån för den borgenär som ansökt om det, m.a.o. lönar det sig för kommunen att handla raskt för att inleda utsökning. Om övriga borgenärer hinner före, har betalningen till kommunen sämre förmån. Vid utsökning kan borgenären yrka på indrivning av hela det belopp som kan fås genom programmet, alltså inte bara utestående poster. Men gäldenären är inte skyldig att betala dröjsmålsränta på försenade poster Betalningsprogrammet förfaller Det kan på vissa lagfästa villkor bestämmas att betalningsprogrammet förfaller. Kommunen kan i sin egenskap av borgenär ansöka hos domstolen om att en aravalåntagares betalningsprogram ska förfalla.

14 14 (21) Ansökan kan motiveras bl.a. med att betalningsprogrammet har försummats i väsentlig grad eller att det efter att programmet har fastställts kommit fram omständigheter som hade hindrat en skuldsanering. Om skuldsaneringen förfaller upphör betalningsprogrammets rättsverkningar och borgenärernas rättigheter börjar återgår gälla. Det betyder att borgenärerna (kommunen) har rätt att yrka på betalning av sin fordran till ursprungliga villkor, dvs. de villkor som skulle ha tillämpats utan någon skuldsanering (42 5 mom. i skuldsaneringslagen). Till följd av att programmet förfaller kan lånet enligt de ursprungliga lånevillkoren återgå till indrivning via indrivningslista enligt aravalagen, eller om säkerheten har sålts vid skuldsaneringen, förfalla till omedelbar betalning (12 i aravalagen). När det gäller skulder på grund av aravalån har kommunen alltså rätt, när skuldsaneringen inleds, att yrka på hela sina fordran plus räntor enligt räntevillkoren minus de betalningar som erlagts under skuldsaneringen. Kommunen har inte rätt att ta ut dröjsmålsräntor för den tid betalningsprogrammet är i kraft, om inte domstolen särskilt bestämmer så i beslutet om att programmet förfaller. Enligt lagen löper preskriptionstiderna inte under skuldsaneringen; därmed kan gäldenären inte göra kommunens rätt att driva in sina fordringar stridig genom att åberopa en s.k. preskriberad fordran Beslut av domstolen om att betalningsprogrammet ska förfalla Kommunen kan i sin egenskap av borgenär ansöka hos domstolen om att betalningsprogrammet ska förfalla, om betalningsprogrammet har försummats i väsentlig grad utan godtagbart skäl, det under betalningsprogrammet kommer fram omständigheter som hade förhindrat en skuldsanering, om de hade varit kända när skuldsaneringen inleddes eller gäldenären har äventyrat betalningsprogrammet genom att ta upp ny skuld utan orsak som anknyter till hans eller hennes nödvändiga utkomst eller liknande eller genom att försumma sin skyldighet att medverka under programmet. I praktiken är den vanligaste orsaken till att betalningsprogrammet förfaller att gäldenären har försummat sina skyldigheter enligt programmet och försummelsen inte har haft ett godtagbart skäl. Ett villkor för försummelse är alltså att gäldenären i väsentlig grad har försummat att iaktta betalningsprogrammet. Försummelsen kan anses väsentlig om den har fortgått utan avbrott en längre tid eller om försummelserna har varit upprepade. I rättspraxis har t.ex. ett barns födelse, arbetslöshet och psykisk sjukdom ansetts som godtagbara skäl till försummelse. Ansökan om att betalningsprogrammet ska förfalla ska göras hos domstolen utan oskäligt dröjsmål efter det att kommunen har fått kännedom om grunden. I rättspraxis har borgenären ålagts en skyldighet att handla snabbt, för enligt ett beslut från Högsta domstolen 2002 bör borgenären (bevisligen) kontakta gäldenären senast sex (6) månader efter betalningsförsummelserna eller också förlorar borgenären sin rätt att ansöka om att programmet ska förfalla (HD 2002:50). Borgenären behöver alltså inte lämna in sin ansökan om att betalningsprogrammet ska förfalla inom sex (6) månader. Det räcker med att borgenären kontaktar gäldenären inom sex månader. Ansökan om att programmet ska förfalla kan också göras när programmet är slutfört. Ansökan ska göras utan oskäligt dröjsmål och senast två år efter det att betalningsskyldigheten enligt betalningsprogrammet har fullgjorts. När grunden för ansökan om att betalningsprogrammet ska förfalla är en försummad tilläggsprestationsskyldighet, men det måste anses som en oskälig påföljd att programmet förfaller, kan domstolen enligt sin egen prövning i stället för att bestämma att programmet förfaller fastställa en tilläggsprestation som ska betalas till den borgenär som framställt ett yrkande och bestämma att den ska betalas med dröjsmålsränta. När domstolen överväger påföljdens skälighet bör den ta hänsyn till det belopp som bor-

15 15 (21) genären får genom programmet, tilläggsprestationens storlek, orsaken/orsakerna till försummelsen och andra omständigheter. 3.8 Försäljning av säkerheten Säkerhetsskuldens storlek enligt betalningsprogrammet grundar sig på en uppskattning av säkerhetens verkliga värde både om bostaden behålls och om den säljs. Ett fastställt betalningsprogram inverkar inte på borgenärens säkerhetsställning (26.3 i skuldsaneringslagen). När säkerheten säljs har säkerhetsborgenären alltså alltid rätt att yrka på hela sin fordran och betalning med ränta enligt de ursprungliga lånevillkoren. Med borgenärens totala fordran avses beloppet av fordran när skuldsaneringen inleddes, med räntor och utgifter, fram till dess att bostaden säljs. Om bostaden säljs frivilligt medan betalningsprogrammet är i kraft, tar Statskontoret inte ut räntor hos kommunen enligt de ursprungliga villkoren, utan endast den återstående säkerhetsskulden, den återstående vanliga skulden, den eventuella kreditförlusten och räntan på säkerhetsskulden. Kommunen kan bestämma om den också tar ut de ursprungliga räntorna hos gäldenären. Den köpesumma som kommunen får för aravalånet bör redovisas vidare till Statskontoret när det gäller den fordran som återstår i skuldförhållandet mellan staten och kommunen. Om köpesumman inte räcker till för att täcka den fordran som återstår i skuldförhållandet mellan staten och kommunen, redovisas den i sin helhet till Statskontoret. Om bostaden säljs till följd av att skuldsaneringen förfaller, beräknas beloppet av fordran alltid enligt de ursprungliga lånevillkoren (42.5 i skuldsaneringslagen), dvs. också Statskontoret tar ut lånet hos kommunen enligt de ursprungliga lånevillkoren. Om dröjsmålsränta ska betalas enligt beslutet om att skuldsaneringen förfaller, bör den tas ut på de utestående posterna. Följande kalkyl över fordran när säkerheten säljs lämpar sig för beräkning av fordran både vid ett frivilligt köp och när skuldsaneringen förfaller. Situationen enligt betalningsprogrammet Skuldsaneringen inledd Betalningsprogrammet fastställt Uppskattat värde av säkerheten i betalningsprogrammet Banklån med bättre förmånsrätt Kommunens fordran på gäldenären när skuldsaneringen inleds (omfattar också kommunens s.k. utestående fordringar) Skulden mellan staten och kommunen ( ) varav säkerhetsskuld (säkerhetens värde, från vilket banklånet dras av) vanlig skuld kreditförlust totalt euro euro euro euro euro 5 000,00 euro euro euro (kommunen har kvar ,00 euro i egna kreditförluster, dvs. de utestående fordringar i skuldförhållandet mellan staten och kommunen som uppkommit innan skuldsaneringen inleddes)

16 16 (21) Säkerhetsskulden har enligt betalningsprogrammet betalats med en månatlig annuitet och 5 procents ränta. Den vanliga skulden har betalats månadsvis enligt betalningsprogrammet utan ränta. Betalningsprogrammet har inletts den 1 maj De räntor som influtit på säkerhetsskulden under anståndstiden har beaktats i betalningarna enligt programmet. Köpslutet Bostaden med aravalån säljs Beräknad köpesumma euro Fordran när skuldsaneringen börjar euro Ränta enligt de ursprungliga lånevillkoren beräknas på fordran från och med den 15 januari 2002 (alltså inte nödvändigtvis 5 procent som fastställts i betalningsprogrammet). Betalningarna till kommunen i samband med skuldregleringen minskar det kapital som räntan beräknats på med ett belopp motsvarande amorteringarna (som amorteringar beaktas amorteringar på både säkerhetsskulden och den vanliga skulden). När räntan beräknas beaktas amorteringarna till sin verkliga storlek och enligt betalningsdagen. Slutresultatet av räntekalkylen är den totala räntan på hela fordran enligt de ursprungliga lånevillkoren. Från denna totala ränta dras de ränteposter av som betalts vid skuldregleringen. Vid köpslutet är fordran lika med summan av följande andelar: den återståendesäkerhetsskulden den återstående vanliga skulden kreditförlusten (det efterskänkta skuldbeloppet vid skuldsaneringen) utestående räntor enligt räntekalkylen (räntorna på hela det återstående kapitalet minskade med de räntor som betalats vid skuldregleringen). Om aravalånet enligt det ursprungligen fastställda betalningsprogrammet i sin helhet har varit säkerhetsskuld, bör skillnaden mellan den ränta som fastställts i betalningsprogrammet och räntan enligt de ursprungliga lånevillkoren beräknas för hela skuldsaneringstiden i samband med köpslutet. Då är fordran lika med den återstående säkerhetsskulden och eventuellt utestående räntor. Om den betalning som fås ut ur köpesumman är mindre än borgenärens totala fordran (vid t.ex. exekutiv auktion kan man inte veta säkerhetens försäljningspris när fordran beräknas), används betalningen i första hand för att täcka kapitalet (i ordningen den återstående säkerhetsskulden, kreditförlusten, den vanliga skulden) och därefter räntor. 3.9 Gäldenärens död Skuldsaneringslagen ändrades den 1 januari 2007 så att betalningsprogrammet inte längre förfaller om gäldenären dör. Om gäldenären dör bestäms villkoren för de skulder som omfattas av skuldsaneringen fortsatt enligt betalningsprogrammet. Det betyder att skulderna bör beaktas vid boutredningen till det belopp som enligt betalningsprogrammet fortfarande återstår att betala. Om gäldenären borde ha erlagt tilläggsbetalningar till borgenärerna, har borgenärerna rätt att få dem ur dödsboet. Om gäldenären har behållit sin ägarbostad vid skuldsaneringen, flyttas ansvaret för den avlidnes betalningsprogram över på dödsbodelägarna, om de vill behålla bostaden. Betalningsskyldigheten enligt betalningsprogrammet skiljer sig inte från det övriga skuldansvaret och därmed kan en försummelse att betala leda till indrivning och realisering av bostaden. Enligt lagen består borgenärens säkerhetsrätt till hela pantskuldebeloppet, också om en del av pantskulden är vanlig skuld enligt betalningsprogrammet. Efter avdrag för försäljningsutgifterna betalas alltså pantskulderna av bostadens försäljningspris till så stor del som de täcks in av försäljningspriset.

17 17 (21) 3.10 Betalningsprogrammet löper ut Betalningsprogrammet avslutas i förtid I många fall föreslår gäldenärerna att betalningsprogrammet avslutas i förtid. Gäldenären kan t.ex. föreslå att han eller hon betalar skuldregleringsposterna på en gång och därefter avslutar hela betalningsprogrammet i domstolen med borgenärernas samtycke. Då befrias gäldenären i praktiken från sin eventuella tilläggsprestationsskyldighet och kommunen avstår från sina eventuella kommande fordringar. Kommunen bör hålla i minnet att det alltid är exceptionellt att ett betalningsprogram avslutas i förtid och bedöma situationerna från fall till fall. Dessutom bör det observeras att kommunen inte kan avstå från sina eventuella kommande fordringar på ett sätt som binder staten. För att ett betalningsprogram som avslutas i förtid inte ska ge upphov till en tilläggsprestationsskyldighet för kommunen i skuldrelationen mellan staten och kommunen, bör kommunen alltid kontakta Statskontoret innan den ger sitt samtycke till att betalningsprogrammet avslutas Betalningsprogrammet löper ut programenligt Betalningsprogrammet löper ut vid den tidpunkt som lagts fast i programmet. Men till den del som gäldenären inte har fullgjort sin betalningsskyldighet består den, också om betalningsprogrammet löper ut. När programmet har löpt ut kan det inte längre ändras, bara fås att förfalla. När gäldenären har fullgjort sin betalningsskyldighet enligt betalningsprogrammet får några skuldanspråk inte längre ställas på honom för de reglerade skulderna. Gäldenären har alltså fått de återstående skulderna efterskänkta. Också anteckningarna om skuldsanering utplånas i skuldregistret. Det betyder att också anteckningarna i Asiakastietos register utplånas Vad kommunen bör göra när betalningsprogrammet löper ut När det fastställda betalningsprogrammet vid skuldsanering för privatpersoner närmar sig sitt slut lönar det sig för borgenären, i fråga om aravalån alltså kommunen, att kontrollera att gäldenären har fullgjort sin betalningsskyldighet och att gäldenärens solvens varit riktigt bedömd under programperioden. Det lönar sig att göra en kontroll omkring 6 månader innan betalningsprogrammet löper ut, för efter det går det inte längre att ändra programmet. Då är det bara möjligt att få det att förfalla. Borgenären bör kontrollera att följande punkter är uppfyllda: 1) gäldenärerna har erlagt alla betalningar enligt betalningsprogrammet 2) gäldenärerna har redovisat alla under betalningsprogrammet influtna inkomster eller förmögenhetstillskott som omfattas av tilläggsprestationsskyldigheten 3) gäldenärerna har realiserat all förmögenhet som enligt betalningsprogrammet skulle realiseras (t.ex. andel i dödsbo, sommarstuga, husvagn osv.) Om gäldenären inte har fullgjort de här betalningsskyldigheterna bör borgenären vidta åtgärder för att utreda saken. Att betalningsprogrammet löper ut inverkar inte på den betalningsskyldighet som lagts fast i programmet; med andra ord består gäldenärens betalningsskyldighet oberoende av om programmet löper ut till dess att alla de betalningar som enligt programmet ska betalas och de betalningar som omfattas av tilläggsprestationsskyldigheten har erlagts.

18 18 (21) Hur man ska gå till väga om betalningsprogrammet fullföljs bristfälligt: A. Betalningar har inte erlagts Om det finns poster i betalningsprogrammet som inte har betalats och det har gått mer än 3 månader från försummelsen, bör kommunen yrka på verkställighet enligt utsökningslagen. Det fastställda betalningsprogrammet duger som utsökningsgrund. Borgenären till en vanlig skuld har rätt att yrka verkställighet för att driva in hela det belopp som ska betalas enligt betalningsprogrammet. Om försummelsen gäller säkerhetsskuldposter har kommunen rätt att omsätta den egendom som står som säkerhet, i regel en bostad, i pengar. Som sista utväg har kommunen rätt att ansöka hos tingsrätten om att skuldsaneringen ska förfalla. Om skuldsaneringen förfaller upphör betalningsprogrammets rättsverkningar och borgenären har rätt att yrka på betalning av skulden enligt de ursprungliga villkoren. Ansökan om att skuldsaneringen ska förfalla bör göras utan oskäligt dröjsmål när grunden har kommit fram. Enligt rättspraxis ska borgenären inom sex månader ta kontakt med gäldenären för att villkoret utan oskäligt dröjsmål ska uppfyllas (HD 2002:50). B. Tilläggsprestationsskyldigheten har inte utretts Om gäldenärens betalningsförmåga har förbättrats väsentligt medan betalningsprogrammet är i kraft bör gäldenären fullgöra sin tilläggsprestationsskyldighet enligt programmet, dvs. ha eller hon är skyldig att betala av mer på sina skulder (se närmare punkt 3.6 om tilläggsprestationsskyldigheten). I princip är det på gäldenärens ansvar att underrätta borgenärerna om betalningsförmågan har förbättrats, men i praktiken försummar många gäldenärer sin anmälningsskyldighet. Därför lönar det sig för borgenärerna att kontrollera i gäldenärens beskattningsuppgifter om inkomsterna möjligen har ökat. Om inkomsterna har ökat väsentligt under betalningsprogrammet bör gäldenären uppmanas att ta kontakt med kommunens skuldrådgivare för en tilläggsbetalningskalkyl och en eventuell betalningsplan för tilläggsprestationer. Om det t.ex. har fastställts ett s.k. nollprogram för gäldenären, dvs. om han eller hon inte alls har behövt betala av på sina skulder på grund av sin svaga betalningssituation, kan situationen har förändrats totalt om gäldenären har blivit sysselsatt. C. Förmögenhet som ska säljas har inte realiserats I betalningsprogrammet ingår också bestämmelser om gäldenärens egendom som ska omsättas i pengar och om vem som ska göra det och hur avkastningen ska delas. Frivilligt köp ger vanligen det bästa realiseringsresultatet, men om det inte lyckas eller om det fördröjs oskäligt länge, är exekutiv auktion nästa alternativ. Kommunen bör eftersträva att få egendomen såld till det verkliga värdet. Om försäljningen trots flera försök inte lyckas, bör gäldenären betala värdet av egendomen till borgenärerna. Då avtalas det om en ny betalningsplan med gäldenären och den börjar vanligtvis följas när de poster som bestämts i betalningsprogrammet har blivit betalda. 4 Frivillig skuldsanering Med frivillig skuldsanering avses att gäldenären och borgenären sinsemellan (utan domstolens medverkan) kommer överens om ett betalningsprogram enligt principerna i skuldsaneringslagen. Kommunen har med stöd av 78 i skuldsaneringslagen rätt att samtycka till frivillig skuldsanering. Om kommunen vill att frivillig skuldsanering tillämpas också mellan staten och kommunen bör kommunen inhämta Statskontorets särskilda samtycke innan den går med på skuldsaneringen med gäldenären (38.2 i aravalagen). För ansökan till Statskontoret om frivillig skuldsanering behövs följande bilagor:

19 19 (21) det föreslagna betalningsprogrammet för alla skulder en beräkning av gäldenärens betalningsförmåga ett förslag till aravalånekostnader en utredning över lånesäkerheten (gravationsbevis, efterpantsättningsförbindelse, borgensförbindelse, uppskattning av säkerhetens värde) de tidigare villkoren för gäldenärens övriga lån Huvudregeln vid frivillig skuldsanering är att gäldenären behåller sin bostad. Men om bostaden realiseras bör det ske som ett led i den frivilliga skuldsaneringen. Statskontoret har möjlighet att gå med på följande skuldsaneringsåtgärder: lånetiden förlängs räntan sänks (minst en inflationsgaranterad ränta) betalningstidtabellen ändras kapitalet minskas på det sätt som anges särskilt i budgeten Det frivilliga betalningsprogrammet tillämpas på skuldförhållandet mellan staten och kommunen från och med den första förfallodagen efter det att betalningsprogrammet har godkänts. Om kommunen har utestående låneposter hos låntagaren räknas de som efterställda i skuldrelationen mellan staten och kommunen vid frivillig skuldsanering. Det betyder att kommunen så fort betalningsprogrammet har trätt i kraft bör redovisa de influtna aravalåneposterna i sin helhet till staten. Kommunen får sina utestående fordringar först när lånet har blivit återbetalt i sin helhet mellan staten och kommunen. Kommunen bör alltså beakta att om det finns obetalda poster mellan kommunen och gäldenären, är kapitalet i betalningsplanen mellan kommunen och gäldenären större än i betalningsplanen mellan staten och kommunen. I praktiken fortsätter kommunen alltså att driva in sina utestående poster efter det att betalningsprogrammet mellan staten och kommunen redan har löpt ut. 5 Skuldregleringsordlista Boendeskyddsandel = en kalkylerad kvantitet, inverkar på minimiavkastningen för de vanliga skulderna och den vägen på gäldenärens möjligheter att behålla sin bostad. Tilläggsprestationsskyldighet = medan betalningsprogrammet är i kraft är gäldenären skyldig att använda alla sina inkomster som han eller hon inte behöver för sina lagfästa nödvändiga utgifter för att betala sina skulder. Om gäldenärens betalningsmån under betalningsprogrammet har ökat med ett belopp som fastställs i förordning jämfört med vad den var när programmet fastställdes, bör gäldenären betala av mer på sina skulder. Kreditförlust = den andel av gäldenärernas fordran som inte blir betald genom betalningsprogrammet, dvs. den andel som efterskänks gäldenären. Betalningsprogram = ett tidsbestämt program som fastställs för gäldenären i motsvarighet till hans eller hennes verkliga betalningsförmåga och med bestämmelser om hur skulden ska betalas. Betalningsmån = gäldenärens nettoinkomster minus nödvändiga utgifter. Anståndstid = tiden mellan beslutet att inleda skuldsanering och att betalningsprogrammet inleds. Under anståndstiden får gäldenären inte utsättas för indrivning. Räntan under anståndstiden = säkerhetsborgenären, dvs. den borgenär som har gäldenärens bostad eller annat liknande i pant på sin fordran, har rätt till ränteavkastningen också under anståndstiden.

20 20 (21) Förfallande = domstolen kan på ansökan av borgenären eller gäldenären förklara att betalningsprogrammet förfaller. I så fall börjar de ursprungliga skuldvillkoren åter gälla i skuldrelationen som om någon skuldsanering aldrig hade funnits. Vanlig skuld = en skuld eller del av en skuld som saknar säkerhet. (Se nästa definition). En vanlig skuld är i regel räntefri i betalningsprogrammet och de vanliga skulderna minskas vanligen för att genomföra betalningsprogrammet. Säkerhetsskuld = en skuld med realsäkerhetsrätt, t.ex. om bostadens värde är euro när skuldregleringen börjar, men bostaden står som pant för en skuld på euro, är den del av skulden säkerhetsskuld som ryms inom bostadens värde, alltså euro. Resten av skulden ( euro) som inte ryms inom bostadens värde är s.k. vanlig skuld. På vanlig skuld betalas alltid ränta. Väckt skuldsaneringsärende = det ögonblick då låntagarna har lämnat in sin skuldsaneringsansökan till tingsrätten och domstolen registrerar ansökan. Inledd skuldsanering = särskilt beslut av tingsrätten om att skuldsanering inleds. Beslutet om inledande avbryter tillväxten i dröjsmålsräntan. Gäldenärens skyldighet att medverka= gäldenärens lagfästa skyldighet att medverka till att skuldsaneringen kan genomföras på behörigt sätt och utredaren sköta sitt uppdrag på behörigt sätt. Gäldenären bör också anstränga sig att upprätthålla sin betalningsförmåga och vidta de åtgärder för att förbättra den som han eller hon skäligen kan förväntas vidta. Gäldenären är också skyldig att meddela om förändringar i sina omständigheter. Efterställd skuld = skuld som enligt betalningsprogrammet kan betalas först efter övriga skulder. Minneslista på huvudpunkterna 1. När gäldenären ansöker om skuldsanering bör kommunen uppge skriftligt alla sina fordringar på gäldenären för utredaren. 2. Förutsättningar och hinder för skuldsaneringen bör kontrolleras. 3. Utlåtande om förslaget till betalningsprogram (beloppet av säkerheten/ det vanliga lånet ska vara riktigt angivna, förmånsordningen för säkerheter ska vara rätt). 4. Fakturor och betalningstabeller enligt betalningsprogrammet ska skickas. 5. Beslut om att inleda en fastställd skuldsanering och beslut om fastställda betalningsprogram ska skickas till Statskontoret under adressen: Statskontoret Finansiering / Anpassade finansieringslösningar Box Statskontoret 6. Säkerheterna ska upprätthållas under skuldregleringen. 7. Reagera snabbt på betalningsstörningar under skuldsaneringen.