ANDERS D10S 95 AR 21 FEBRUARI 1986

Transkript

1

2

3 0 ANDERS D10S 95 AR 21 FEBRUARI 1986

4 1,,1i/l'.',:::.,,;..\ "'' ~.. -~.'\ -...~ I...i''.,,, ;;,w::..4 '... /'.'... ; d,.z:u4;~ ' / ;i; I"""

5 ANDERS DIÖS 95 ÅR 21 FEBRUARI 1986 HYLLNINGS SKRIFT UTGIVEN AV KUNGL. GUSTAV ADOLFS AKADEMIEN GENOM LENNART ELMEVIK OCH STIG BJÖRKLUND

6 HYLLNINGSSKRIFTEN INNEHÅLLER FÖLJANDE ARTIKLAR: ANDERS D1ös 95 ÅR av Sten Carlsson ANDERS D1ös' FOND FÖR SVENSK HEMBYGDSFORSKNING av Gösta Berg OM KULTURDAGARNA I BoNÄS BYGDEGÅRD av Stig Björklund MED ETT URVAL AV BILDER FRÅN BYGDEGÅRDEN OCH UTFÄRDERNA SAMT FRÅN MIDSOMMARFIRANDET I DIÖSGÅRDEN 1985 FOTOGRAFIER: STIG BJÖRKLUND: 13, 18, 20, , WoLTER EHN: 38 OLOF FLODIN: JONAS NOREN: 16, 19, 38 PER HOLGER FILM AB: 19, 37, 40 PETTERSSONS Forn AB: TYPOGRAFISK UTFORMNING: GÖTE PETTERSSON TRYCK OCH BINDNING: MALUNGS BOKTRYCKERI AB, MALUNG 1986

7 ANDERS DIÖS 95 ÅR Av Sten Carlsson Kungl. Gustav Adolfs Akademien för folklivsforskning, som namnet ursprungligen löd, grundades i november 1932, under en period av svår depression. Möjligheterna att ge det nya vetenskapliga företaget en stabil ekonomisk bas föreföll att vara små. Men initiativtagaren Jöran Sahlgren hade en okuvlig energi och en stor övertalningsförmåga. Tänkbara mecenater upplystes om att det vore en heder för dem att få stödja akademiens verksamhet. Inom kort var en skara kulturintresserade och kapitalstarka personer mobiliserade. Byggmästaren Anders Diös, som just i november 1932 kunde vara med om invigningen av Ragnar Östbergs och sin egen stolta skapelse, den nyrestaurerade Rikssalen på Uppsala slott, tillhörde inte den allra tidigaste kretsen av välgörare. När han 1936 inträdde bland akademiens stödjande ledamöter, betydde detta ett för framtiden helt avgörande tillskott. Anders Diös ställde generöst både sin finansiella sakkunskap och en del av sina ekonomiska tillgångar till akademiens förfogande. Som skattmästare under åren fick han det högsta ansvaret för akademiens ekonomi, som nu blev avsevärt förbättrad. Det var till betydande del hans förtjänst, att akademien 1957 kunde flytta in i egna lokaler på Klostergatan i Uppsala. Sedan han lämnat sin post och fått titeln hedersskattmästare - han har kvarstannat i styrelsen - har ekonomien ytterligare förkovrats av hans efterträdare, alla knutna till byggnadsfirman Anders Diös: Torsten Jancke, Kurt Winberg och Torbjörn Lewin. En mycket solid grundval sätter akademien i stånd att utge fyra tidskrifter och andra vetenskapliga publikationer, att ordna sammankomster med ambitiösa program och att utdela understöd och belöningar till forskare och institutioner som sysslar med svensk folkkultur, inom och utom Sveriges gränser. En betydande del av understöden utgår från den fond för svensk hembygdsforskning, som Anders Diös startade

8 Akademiens förre preses Gösta Berg ger i föreliggande skrift en översikt av fondens insatser på olika områden. En viktig del av sammankomsterna äger rum i den bygdegård, som Anders Diös har låtit uppföra i sin egen hembygd och som förvaltas i form av en stiftelse knuten till akademien. Sedan 1967 anordnas omedelbart efter midsommar i Bonäs bygdegård s.k. kulturdagar, för vilka Stig Björklund redogör i denna skrift. Var och en som har haft glädjen att deltaga i dessa sammankomster har blivit imponerad av den stora uppslutningen. Deltagarna kommer tillbaka år efter år i betydande skaror; många reser långa vägar. Föredragen, spelmansmusiken och de efterföljande bussutflykterna formar sig till hyllningar åt den svenska sommaren, det vackra landskapet kring Orsasjön och Siljan samt den andliga och materiella kultur som där har blomstrat. I händelsernas mitt står Anders Diös själv, med sin vida famn. Han älskar traditioner, och han har själv skapat traditioner. Det bör tilläggas, att Anders Diös' insatser för Gustav Adolfs Akademien ingalunda är begränsade till fonden för hembygdsforskning, Bonäsgården och kulturdagarna. Även i många andra sammanhang, ofta bakom kulisserna, har han räckt akademien en hjälpande hand och underlättat dess aktiviteter på både lång och kort sikt. Bakom allt detta ligger uppenbart en stark känsla för det egna arvet, för de gamla byarnas materiellt knappa men andligen rikt nyanserade tillvaro. Bygdeförankringen har förenats med ett starkt internationellt engagemang, naturligt för en man vars egna kvinnliga anförvanter som hårkullor for vida omkring i främmande land med sina alster. Särskilt starka har Anders Diös' kontakter varit med Förenta Staterna. I sin ungdom var han starkt betänkt att emigrera dit, liksom så många släktingar och grannar från Våmhusbygden, t.ex. sysslingen Eric Wickman, Greyhoundbolagets grundare. Lyckligtvis stannade Anders kvar i Sverige. Det är annars lätt att tänka sig honom som en framgångsrik storbyggmästare i Chicago eller Minneapolis. Han hade där kunnat genomföra ännu större byggen än dem som har stått till buds i Mälardalen, och han hade säkerligen också kunnat göra värdefulla insatser i den svenskamerikanska kulturens tjänst. Men han hade knappast i USA kunnat åstadkomma samma förnämliga kombination av företagsamhet och nedärvd kultur, som har satt färg åt hans egen livsgärning här hemma, utförd i samverkan med Anders och Emma Zorn, Ragnar Östberg, Jöran Sahlgren och Dag Strömbäck, för att nu begränsa uppräkningen till de namn som oftast förekommer i Anders Diös' egna återblickar. 6

9 Föreningen av materiella resurser och ett aktivt kulturintresse med starka rötter i den egna hembygden utgör förutsättningen för Anders Diös' märkliga gärning. Bakom både de företagsmässiga framgångarna och de kulturella prestationerna ligger, vid sidan av tekniska kunskaper och finansiell kapacitet, en högst ovanlig kontaktskapande förmåga. Anders Diös älskar att se människor omkring sig och att knyta förbindelser åt olika håll, och han har visat en sällsynt skicklighet att finna goda medarbetare på olika områden. Han tycker om män och kvinnor, unga och gamla, svenskar och främlingar, lärda och olärda, kungliga personer och murarna på byggena. Han vill ha liv och rörelse omkring sig, och för den skull sätter han fart på ideer, människor och pengar. Han är en chef som är medveten om sin ledarroll och om sitt ansvar för framtiden. Högtidsdagar och födelsedagar har inramat många av hans aktiviteter. En flödande värme och vitalitet har genom nästan ett sekel satt sin prägel på hans förehavanden. Den hyllning som Kungl. Gustav Adolfs Akademien ägnar sin hedersskattmästare och främste välgörare på hans nittiofemårsdag den 21 februari 1986 är i yttre mening blygsam. Men det är akademiens förhoppning, att jubilaren i både text och bilder skall finna uttrycken för den starka tillgivenhet och tacksamhet, som akademiens ledamöter känner för sin vördade och avhållne faderlige vän. 7

10 ANDERS DIÖS' FOND FÖR SVENSK HEMBYGDSFORSKNING Av Gösta Berg Många av oss är med starka band av gemenskap och samhörighet knutna till den bygd, där vi växt upp, ibland även den bygd där vi har våra rötter. Man kan fråga sig hur denna känsla vuxit fram och kunnat hållas levande i den utsträckning som är fallet. För våra dagars stadsbo ligger det nära till hands att peka på naturlandskapet som ofta satt sin prägel på barndomsintrycken, eller med skaldens ord: Hvem ärfver ej af sin hembygd drag! Och den som lyss som liten slarf till skogens dån, får annat arf än den som fötts vid en gata. Men säkerligen är det inte endast naturen som sådan som skapat en hemlängtan som stundom till och med kan övergå i nostalgi. Snarare är det människorna som lever kvar där och minnet av dem som gått bort som talar till våra sinnen. Och framförallt samspelet mellan alla livets krafter i till synes enkla och okomplicerade former som för sinnet framstår som en önskedröm. Eller som den franske socialantropologen Claude Levi-Strauss säger: "Mitt temperament och min håg för mig hellre till tider, som var mer anspråkslösa än vår, men där en viss jämvikt kunde upprätthållas mellan människan och naturen, mellan de skiftande och mångfaldiga formerna av liv, vare sig djur- eller växtliv, mellan olika typer av kulturer, trosföreställningar, sedvänjor eller institutioner. Det är inte för att bevara denna mångfald som jag kämpar, utan för att bevara minnet av den." Det är en känd sak att vad jag nu sagt i särskilt hög grad gäller Dalarnas befolkning, inte minst dem som har sitt ursprung i de övre bygderna, i socknarna kring Siljan. Kanske sammanhänger det med att utvecklingen mot dagens samhälle här försiggick i 8

11 långsammare takt, kanske har det djupare grunder i själva folklynnet. Den stolta känsla av oberoende och självständighet som kännetecknade befolkningen här uppe blev under senare delen av förra århundradet ett markant inslag i svensk odling över huvud taget. Den möttes av en världsomfattande renässans för folklig kultur på diktens, bildkonstens och musikens vida fält men också av starka och djupgående folkbildningsintressen, som satte varaktiga spår i bygdemuseer, folkhögskolor och på många andra sätt, en utveckling som fick mäktigt gensvar på andra håll i vårt land. Gustaf Näsström har skildrat hur det gick till under den suggestiva rubriken Dalarna som svenskt ideal. Det är i denna utveckling som dagens jubilar, Morasonen Anders Diös, har sin plats. Själv uppvuxen i en genuin bymiljö kom han tidigt i kontakt både med det framväxande urbana samhället och med de krafter som ville värna om det särpräglade i den gamla folkliga kulturen. Ungdomens erfarenheter kom att bilda bakgrunden för hans livsföring och han har under hela sin verksamma levnad hållit kontakt med hembygden. Ivrigt sysselsatt med att bygga för framtiden har han sett till att minnena av det förgångna ägnats tillbörlig uppmärksamhet. Det har skett på mångfaldiga sätt på det lokala planet, men hembygdsintresset vidgades ganska snart till att gälla liknande företag och åtgärder av landsomfattande betydelse. Här skall uppmärksamheten ägnas åt en av de frikostiga gåvor av detta slag som med åren kommit att få en ökad betydelse, nämligen den av honom instiftade Anders Diös' fond för svensk hembygdsforskning, som disponeras av Kungl. Gustav Adolfs Akademien. Det var ganska naturligt att den framgångsrike Uppsalabyggmästaren, som tidigt anförtroddes viktiga uppdrag med stadens kulturbyggnader, skulle komma i kontakt med de kretsar vid universitetet som ägnade sig åt utforskningen av den folkliga kulturen. När Jöran Sahlgren och Karl Gustaf Westman 1932 bildade Gustav Adolfs Akademien - från början med tillägget "för folklivsforskning" - inrymdes där också en klass för stödjande ledamöter. Som sådan invaldes Diös 1936 och hans fasta handlag och vakna uppslagsrikedom gjorde sig snart märkbara. Det blev särskilt uppenbart sedan han 1950 invaldes i styrelsen och påföljande år åtagit sig uppdraget som skattmästare, en post som han innehade till Han kom under denna tid att med stor framgång stabilisera akademiens ekonomiska status och därigenom lägga grunden till dess framtida verksamhet. Den 21 februari 1961 firade denne akademiens välgörare sin 70-årsdag och för att hugfästa minnet härav instiftades ovan- 9

12 nämnda fond, vars avkastning skall utdelas "som understöd, författarhonorar, resestipendium eller pris till särskilt förtjänta forskare, som ägnat sig åt undersökningar av svensk folkkultur, antingen i dess helhet eller åt vissa delar därav såsom bebyggelsehistoria, social och ekonomisk historia, rättshistoria, byggnadsskick, arbetsliv, folkminnen, folkseder, språkliga traditioner osv.. " Fondens kapital har sedan sin tillkomst väsentligt utökats dels i samband med Anders Diös' bemärkelsedagar 1966 och 1971, dels genom stiftarens egna tillskott, så att det den 31 december 1985, enligt då gällande aktiekurser, uppgick till c:a kr. Det är inte här möjligt att ge en fullständig förteckning över det 100-tal enskilda forskare och institutioner som under de gångna 25 åren kommit i åtnjutande av bidrag ur Anders Diös' fond. Upplysningar om de utgående anslagen har sucessivt influtit i akademiens årsberättelser. De utdelade priserna och belöningarna, som beslutats på förslag av en särskild nämnd, har i allmänhet utdelats på akademiens högtidsdag, som regelmässigt högtidlighållits den 6 november. Anslag för forskning och liknande har dock inte så sällan utgått även under löpande arbetsår. Det sammanlagda beloppet av utdelade medel utgör hittills nära kronor. Härtill bör anmärkas att akademien disponerar även andra fonder med liknande syftemål, varför den följande exemplifieringen inte ger en heltäckande bild av den hithörande verksamheten. Måhända bör också erinras om att åtskilliga av de belönade pristagarna har beretts tillfälle att framlägga sina forskningsresultat i form av föredrag vid de varje sommar anordnade s.k. bygdedagarna i Bonäs bygdegård, en institution nära förbunden med akademien och även den baserad på en donation av Anders Diös. Dessa föredrag har publicerats i en särskild av akademien utgiven skriftserie som redigerats av Stig Björklund, vilken i ett följande avsnitt redogör för den av honom ledda verksamheten vid bygdegården. Vid en snabb överblick över de utdelade anslagen kan man konstatera att, inte oväntat, i synnerhet under de första åren en större del gick till ändamål som kan rubriceras som hembygdsforskning i Dalarna. Anslag och belöningar utgick sålunda bl.a. till dalsmålsordboken, till Bertil Boethius för utgivande av Åls sockens historia, till Sigurd Erixon för byundersökningar i övre Dalarna, till Göran Rosander för hans avhandling om Dalfolkets herrarbete, till Stig Björklund för arbeten om övre Dalarnas folkliv och till Bror Linden för hans arbeten rörande dialekt och 10

13 ortnamn inom samma område. Även lekmannaforskare kom redan från början i åtnjutande av stöd, t.ex. den kunnige botanisten kyrkogårdsvaktmästaren Carl Gustav Färje, som ägnade sig åt studiet av dalska växtnamn, och intendenten vid Rots skans Evert Åhs, som var en stor kännare av folktraditionerna i Älvdalen. Även senare har Dalarna varit gynnat vid anslagstilldelningen. Sålunda har den förtjänstfulle forskaren Niss Hjalmar Matsson i Malung fått stöd liksom Svante Svärdström för hans epokgörande forskningar om dalmåleriets historia. Andra exempel är Ragnar Lannerbro för hans forskningar i Siljansbygdens förhistoria, Marie Nisser för hennes studier av bruken och hyttorna i Dalarna, Täpp John-Erik Pettersson för hans insatser vid utforskningen av Limas och Malungs kulturhistoria och Thomas Bartholin och Klas-Håkan Landström (gemensamt) för deras banbrytande dendrokronologiska dateringar av de medeltida byggnaderna i övre Dalarna. En ämnessfär som har varit föremål för relativt stora insatser från fondens sida är också emigrationen till Förenta staterna, särskilt den från Dalarna. Sålunda har anslag lämnats till Stig Björklund och Folke Hedblom för studier av dialekt bland emigranter och deras avkomlingar, Allan Kastrup för framstående emigranthistorisk forskning, Ulf Beijbom för hans författarskap och organisatoriska arbete rörande svensk emigranthistoria, Margareta Hedblom för hennes forskningar om emigrationen från Leksand, Claes-Håkan Jacobson för dokumentation av fotografiska pionjärinsatser i USA och Karin Franzen för hennes insiktsfulla utgivning av O.R. Landelius arbete om svenska ortnamn i Nordamerika. Åtskilliga betydande forskningsinsatser har under årens lopp fått sin belöning. Här kan som exempel nämnas att Helge Nelson, redan 1964, uppmärksammades för hans stora arbete om svenskt näringsliv, säsongarbete och befolkningsrörelser, Thorsten Andersson för arbeten inom svensk ortnamnsforskning, August Isacsson för hans utgåva av En Vittingebondes dagboksanteckningar , Anna-Maja Nylen för hennes betydelsefulla arbete om hemslöjden fram till 1800-talets slut, Nils Tiberg för hans samlingar och vetenskapliga arbeten om estlands-svenskarnas folkliga kultur, Agnes Geijer för hennes textilhistoriska författarskap, Walter Ehn för hans undersökningar rörande uppländska byordningar, Gertrud Grenander Nyberg för hennes avhandling om lanthemmens vävstolar, Barbro Bursell för hennes avhandling om hammarsmedernas arbetsoch levnadsförhållanden, Olle Veirulf för hans kulturgeografiska 11

14 författarskap, Inga Wintzell för framstående textilhistoriskt författarskap, Anne Marie Rådström-Tunevall för hennes skildring av Ottilia Adelborgs kulturminnesvårdande verksamhet i Gagnef, Gertrud Ingers för betydande insatser till främjande av svensk hemslöjd, Bertil Flemström för hans insatser som utfors.,. kare av Jämtlands ortnamn, Henrik Sandblad för värdefullt författarskap i västgötsk och västerbottnisk kulturhistoria, Sölve Göransson för hans kulturgeografiska författarskap, Birgitta Olai för hennes skrifter om skiftesverksamheten i Östergötland och Dalarna och Helmer Gustavson för hans värdefulla insatser inom svensk runologi. Bland andra, mera udda anslag och belöningar kan slutligen nämnas: Arvid Ernvik för arbete med folkliv och folktraditioner i Värmlands finnskogar, K.G. Gilstring för insamlingsarbete av folkminnen i Småland, Östergötland och USA, Richard Broberg för forskningar rörande finsk immigration i äldre tid till mellersta Sverige, Gunnar Turesson för uppteckningar av värmländsk folkmusik och folkdiktning, Gunnar Ekström och Anders Edestam för deras forskningar i samband med utgivandet av herdaminnena för Västerås respektive Karlstads stift, Ernst Walerius för forskningar rörande krukmakeriet i Falkenberg, Hans Lustig för hans inventering av uppländska gårdssmedjor, Gustaf Unestam för hans stora sockenmonografi om Söderby-Karl, Jakob Steffensson för hans bok om Runö i Estland, John Wall för hans avhandling om häxorna, Margareta Jersild för hennes musikhistoriska författarskap, Vidar Reinhammar för framstående insatser inom svensk lexikografi, Per Johannes för hans arbete om kolonisationsföretag i Jämtland och Västerbotten av nyodlare från Dalarna, Lars-Olof Larsson för hans författarskap rörande småländsk social- och kulturhistoria och Bo Lönnqvist för hans betydande forskningar rörande finlandssvensk bonde- och herrgårdskultur. 12

15 Bygdegdrden i pastoral miljö på det omgärdade tunet vid Orsasjöns strand.

16

17 Samlingsrummets mot Orsasjön vettande östra fönstervägg med utsikt över partemm och sjön. Utsikt från samlingsrummet mot Orsasjön genom den dörr, som prydes av ett dekorativt järnsmide, komponerat av konstnären Jerk Werkmäster och föreställande kyrkbåtsroddare med till hälsning höjda åror. Interiör av bygdegårdens bibliotek. Under den ståtliga draksnidade kron stången i taket av Hans Faulmuller ses den stora öppna spisen med galler framför härden, utfört av konstsmeden Lennart Lindberg i Sala. Över spisen mot gavelväggen ses en bildsvit, skuren i ek och föreställande Gustav Vasas äventyr från Mora till Västerås. Den är utförd av konstnären Olof Wallin i byn Blyberg i Älvdalen.

18 I bygdegårdens foaje står Bror Marklunds märkliga järnsmide, en stor konstskatt på temat livet och döden, förgängelsen och naturens nyskapande krafter i midsommartid. Den vackra ridån framför scenen i stora salen, en textil klädsel kallad "Tur och retur", är komponerad av textilkonstnären Kerstin Ekengren. Den har vävts av Hilma Berglund i Mora-Noret under ledning av Maj Krångh.

19 Stora salens balkongräcke är komponerat av konstnären Jerk Werkmäster på mönster av vapnen för åtta socknar i Siljansbygden: Älvdalen, Leksand, Våmhus, Mora, Orsa, Sollerön, Rättvik och Siljansnäs. Interiör av Bokstugan genom förhallen med trivsamt läsrum i bakgrunden.

20 Gustav Adolfs Akademiens styrelse, uppställd för avtdg frdn Bokstugan till bygdegdrdens fiireläsningssal Bakom spelmännen ses fr.v. Anders Diös (ndgot skymd), Gösta Berg, V alter Jansson, Harry Stdhl, Folke Hedblom och Torbjörn Lewin. Sångerskan Sonja Stjernquist i vacker Göingedräkt avtackas med blommor av Anders Diös och pianisten musikdirektör Bengt Johansson vid kulturdagarna 1974.

21 Bygdegårdens och Diösgdrdens vänlige Anders Diös i hjärtligt möte och handslag med Per Johannes i Leksand hustomte och allt-i-allo under mdnga dr Erik Hjalmarsson hissar flaggan till välkomst. Anders Diös i samsprdk med skriftställaren fil. doktur Gustaf Näsström 1971.

22 Bygdegårdens entre med t.v. den vackert anlagda vinkelbyggnaden, innehållande bibliotek och lägenhet för gästande forskare. I raden av timrade hus på Diösgårdens tun ses här t.v. den stora tröskladan från Sparrgdrden i Indor, den s.k. Sparrladan, byggd redan åren och t.v. inom dörren försedd med runinskrift på gavelväggens stockar.

23 OM KUL TURDAGARNA I BONÄSBYGDEGÅRD Av Stig Björklund Under de nitton år som Kungl. Gustav Adolfs Akademien haft förmånen och glädjen att vid midsommartid arrangera kulturdagar i Bonäs Bygdegård i Mora har sextionio föreläsningar kunnat genomföras med föreläsare på högsta nivå. Dessa kulturprogram, som på senare tid vanligen omfattat en föreläsningsdag i den vackra och ändamålsenliga bygdegården och en därpå följande utfärdsdag med exkursion i landskapet, har tilldragit sig ett ständigt ökat intresse såväl från bygdens folk som från utifrån tillkommande vänner och resenärer. Till samtliga föreläsningar och diskussioner har den intresserade allmänheten under alla år haft fritt tillträde genom utomordentligt generöst stöd av värden på stället Anders Diös, skaparen av den vackra bygdegården och initiativtagaren till kulturprogrammen där. De ämnen som under dessa kulturdagar framförts och diskuterats har samtliga legat inom det vidsträckta forskningsfält akademiens verksamhet omfattar. Genom att sprida kunskap om bygdens äldre historia och folkliga odling har de på ett utomordentligt sätt bidragit till att gagna och stimulera hembygdsvården i Siljansbygden. Härtill kommer att Anders Diös med stor framsynthet och generositet låtit samla och bevara samtliga föreläsningar och viktigare informationer i en sedan 1967 årligen redigerad och utgiven rapport. Dessa rapporter, som försetts med ett rikhaltigt bildmaterial i förnämligt tryck, ingår i akademiens särskilda skriftserie Hembygdsskildringar med titeln "Från kulturdagarna i Bonäs Bygdegård" och med nummerbeteckningen GAA Rapporten från 1985 års kulturprogram, den nittonde, är just under utgivning, och programmet för innevarande år, som nu planeras, kommer att präglas av det tjugoåriga jubileet. För att göra de hittills utgivna framställningarna i olika årsrapporter och häftesnummer lättare åtkomliga har här nedan ett 21

24 register sammanställts. Föreläsarnas namn är där införda i bokstavsordning jämte de av dem behandlade ämnena. De är uppställda i två särskilt rubricerade avdelningar, dels föreläsningar i bygdegården, dels föreläsningar och viktigare inlägg vid utfärderna. Detta register torde bli till god hjälp för dem, som vill söka sig tillbaka till någon eller några av de föreläsare och deras ämnen, som under nära två decennier förekommit i akademiens regi i Bonäs Bygdegård. Men låt mig först här med några exempel få erinra om de olika teman, som under årens lopp behandlats vid kulturprogrammen i Bonäs. De visar alla stor bredd och aktualitet genom den information som meddelats av särskilt inbjudna expertföreläsare, vilkas forskning eller vetenskapliga intressen i hög grad berört landskapet Dalarnas märkliga kultur och miljö. Naturligt nog kom dock vid det första upptaktstillfället 1967 Anders Diös' hembygd Våmhus och dess närmaste grannbygder i Ovansiljan att stå i blickpunkten. Under hela fyra dagar efter midsommarhelgen den juni fick bygdegården med fyra kvällsföreläsningar tjäna som "bildningsanstalt" för dalsk folklivsforskning och hembygdskunskap. Den kom då vid midsommartid att på ett inspirerande och lyckligt sätt uppfylla stiftelsens bestämmelse att "fungera som centrum i Siljansbygden for kulturminnesvården". Detta framhölls särskilt starkt av Anders Diös i hans hälsningsanförande den första dagen, då han framförde "Några tankar om bygdegårdens tillkomst och ändamål" (GAA l:14f.). Den fjärde och sista dagen företogs även under sakkunnig ledning en längre utfärd till Anders Diös' födelseby lndor och dess hemfäbodställe Indornäs i norra Våmhus socken. Deltagarna bjöds där 61.a. på välsmakande "fäbodkost", innan färden gick vidare genom Orsa till Ore och Vindförbergs udde, som sträcker sig ut i Oresjön. Där visades det nyutgrävda järnåldersgravfältet av arkeologen Inga Serning, som senare på kvällen återkom med en speciell framställning i bygdegården om "Nya arkeologiska undersökningar i Dalarna" (GAA I :61 f.). Vid de tidigare föreläsningarna i detta upptaktsprogram i Bonäs talade akademiens vice preses professor Gösta Berg om "Artur Hazelius och dalfolket". I samband därmed visade intendenten vid Nordiska museet fil.lie. Ingemar Liman en vacker stillfilm kallad en "Vandring på Skansen". Redaktören f. vice talman Anders Olsson i Mora berättade "Något om de stora folkrörelserna i övre Dalarna när seklet var ungt" och själv framförde jag några synpunkter "Kring uppkomsten av två unika hantverk - korgmakeri och hårarbete - i Ovansiljan". Under hela detta symposium, som genast rönte stort intresse 22

25 och uppskattning, stod makarna Anders och Lisa Diös för ett synnerligen gästfritt och generöst värdskap. Redan vid dessa fyra första hembygdsdagar fastställdes i princip den form kulturprogrammen i Bonäs senare kom att få. Av praktiska skäl befanns det dock småningom lämpligt att koncentrera arrangemangen till att omfatta en eller två föreläsningsdagar i bygdegården med tre a fyra huvudföreläsningar. Senare byttes den andra dagen i Bonäs mot en utfärdsdag med exkursion i landskapet. På så sätt fick man i levande miljö möta och studera den bevarade gamla kulturen och bygdens stegvisa förändring mot en ny tid. Detta arrangemang har sedan förblivit den traditionella formen för kulturdagarnas genomförande fram till senaste år. Året 1968 behandlades temat Dalarna i konsten, varvid fyra framstående konsthistoriker svarade för föredragen. Efter upptaktsmusik av bygdespelmän och hälsningsord av akademiens preses Gösta Berg visades en ståtlig dräktparad från övre Dalarna, vid vilken Gunnel Hazelius-Berg presenterade de olika dräkttyperna. Sedan talade landsantikvarien fil. doktor Nils Sundquist, Uppsala, om "Gapskullar och kurar, valvgubbar och fasadfigurer. Förbindelser Uppland-Västmanland-Dalarna i medeltidens kyrkobyggnadskonst". I stället för utfärd detta år höll man den andra dagen till i bygdegården och fick då lyssna till två framställningar med utomordentligt vackra och instruktiva bildkavalkader. Förste intendenten vid Kungl. Livrustkammaren fil. doktor Svante Svärdström berättade om "Gustav Adolfsbibeln och dalmåleriet" och intendenten vid Zornmuseet docenten (nu professor) Erik Forssman talade om "Dalarna i Anders Zorns liv och konst". Året 1969 upptogs som tema den övredalska folkmusiken, som med engagerande av skickliga lokala spelmannaförmågor i övre Dalarna tydligt angav sammanhanget med Anders Diös' sedan årtionden riksbekanta stora midsommarfirande vid Diösgården i Bonäs. Även detta år tillbringades två dagar i bygdegården, utan utfärd. Man fick av programmet som helhet en mycket stark och lärorik musik- och sångupplevelse. Anders Olsson talade första dagen om "Några minnesglimtar från Zorns spelmansstämma i Gesunda 1906". Sedan berättade intendenten Ewert Åhs med egen fiolmusik om spelmanstraditioner och instrument i sin hemsocken Älvdalen. Därvid framträdde också riksspelmannen Carl Gustav Färje med sina märkliga hornlåtar. Sedan följde en fin presentation av "Orsa folkmusik och spelmän genom tiderna" av riksspelmannen och läraren Pelle Jakobsson i Orsa. Ewert Åhs gav även en mycket fin framställning av "Huvuddrag i Rätt- 23

26 viks folkmusik", under medverkan av spelmännen Petters Erik i Backa och Packos Gustav i Bingsjö. Följande dag talade den kände folklivsforskaren i Malung, fil.lie. Niss Hjalmar Matsson, om vallvisor och locksång (kölning, eg. kallning), om profana arbetssånger samt andliga visor och psalmer. I dessa "Folktoner från Västerdalsbygden" medverkade bl.a. Karin Edvardsson Johansson från Transtrand med sin märkliga kölning i fäbodarna. Riksspelmannen Sven Bohm och ett stort spelmanslag från övre Västerdalarna illustrerade den levande traditionen i Västerdalsmusiken. Som final på denna ståtliga folkmusikaliska kavalkad berättade docenten (nu professor) Jan Ling från Göteborgs universitet om "Folkmusik i går och i dag, dess historia och dess framtid". Det blev en livligt engagerande sammanfattning över folkmusiken i vårt land, dess olika instrument och möjligheter att leva vidare. Det fjärde året, 1970, var temat Dalarna, landskapet och miljön, ett i vår tid högaktuellt ämne, som innehöll maningar att vårda och bevara såväl natur- som kulturminnen. Första dagen berättade statsgeologen professor Nils Magnusson om "En geologisk resa i tid och rum från Mora till Grövelsjön" och professor Gerd Enequist i Uppsala talade om hembyar och fäbodar i "Den dubbla bosättningen i Dalarna". Den andra dagen redogjorde museilektor Tommy Puktörne i Falun för "Människa och miljö i Dalarna - ett kulturhistoriskt forskningsprogram" och läraren Anders More i Leksand skildrade det mäktiga flygsandsfältet i Bonäs - Nordens största - samt framförde viktiga synpunkter på "Natur och naturvård i Dalarna". Tredje dagen förde prof. Magnusson utfärdsdeltagarna på en geologisk-kulturgeografisk resa från Mora skogsbygd ända upp till fjällbygden kring Grövelsjön i Dalarnas yttersta nordvästra hörn. Där uppe hälsade Anders Diös akademiens entusiastiska resenärer varmt välkomna till rast och måltid på terrassen till hans trivsamma fjällstuga, Bäckstugan. Från dess plats vid trädgränsen hade man en imponerande utsikt över svenska och norska fjäll, där man även skymtade Linnes vandringsled upp mot Salfjället på dalaresan Under hemfärden via Transtrand och Mångsbodarnas sandstensbrott deltog med värdefull geologisk kommentar även docent (nu professor) K. Gösta Eriksson, som under följande år blivit trogen informatör vid alla våra kulturdagar i Bonäs. Det femte året, 1971, blev temat gamla källor och gammal skrift. Med fyra mycket värdefulla föreläsningar, fördelade på två dagar i bygdegården, riktades uppmärksamheten på vikten av att insamla och bevara äldre dokumentärt material samt att inventera och tolka de inskrifter med runor, som nära vår egen tid 24

27 förekommit i norra Ovansiljans socknar, särskilt Älvdalen. Sålunda berättade riksarkivarien fil. doktor Åke Kromnow om den landsomfattande insamlingen av "De enskilda arkiven", vilka utgör oskattbara länkar i vår kulturhistoria. Läraren vid Mora folkhögskola fil.lie. Ragnar Lannerbro redogjorde för "Tillkomsten av Mora bygdearkiv". Antikvarien vid Riksantikvarieämbetet Elisabeth Svärdström talade om förhållandet mellan vikingatidens runor och den modifierade formen av runskrift som man möter i fynd i bygderna i norra Dalarna. Hennes föredrag hade titeln "Runorna och Ovansiljan, den germanska skriftens sista fäste". Som mycket inspirerande final på årets föreläsningar fick man höra en spirituell framställning av den kände skriftställaren och kulturhistorikern fil. doktor Gustaf Näsström om hans briljanta och satiriska synpunkter på "Dalarna som svenskt ideal". På den tredje dagen arrangerades en mycket trevlig utfärd till några vackra och minnesrika fäbodar kring Våmådalen med hemfäbodarna lndornäs, Bönsaberg, Blecket och Fryksås med strålande utsikt över bygderna kring Orsasjön och söderut mot Siljan. Efter den hittills mera detaljerade återblick, som här gjorts på de fem första kulturprogrammen, måste av utrymmesskäl redovisningen av de följande göras något förkortad och översiktlig med avseende på olika teman, föreläsare och deras föredrag. Sålunda fick man på det sjätte året, 1972, under temat poeter, färdmän och folkdans i Dalarna lyssna till fyra högt kvalificerade föreläsare över ämnen om landskapets diktning, reseskildringar samt folklig dans och musik. Professor Gunnar Tideström behandlade vissa daladiktare under beteckningen "Vägvisare genom dalapoesien och poetisk vägvisare". Tonsättaren och trubaduren Gunnar Turesson berättade med sång till luta om sin frände, skalden Dan Andersson, "Spelmannen, drömmaren och diktaren". Riksspelmannen Ingvar Norman illustrerade med musik och folkdansare "Stil och rytmik i den dalska folkdansen" och kulturgeografen docent Sigvard Montelius talade om "Färdmän, reseskildring och kulturgeografi i Dalarna". Efter fyra framställningar, fördelade på två dagar i bygdegården, gjordes på den tredje dagen en utfärd till Sollerö kapell, Gesunda by och Siljansnäs med Masolles gammelgård. Dessa platser besågs under mycket sakkunnig ledning av Ragnar Lannerbro, Sigvard Montelius och Per Johannes. På det sjunde året, 1973, togs som tema upp emigrationen till Nordamerika. Det blev ett livligt besökt kulturprogram, med fyra föreläsare fördelade på två dagar i bygdegården. Under första dagen berättade professorn i historia vid Uppsala universitet 25

28 Sten Carlsson "Om dalfolkets utvandring till Nordamerika. Från Mellansverige till Mellanvästern" och chefen för Svenskt visarkiv i Stockholm, docenten (nu professor) Bengt Jonsson talade om "Visor i emigrationens spår", ett ämne som mycket trevligt illustrerades med musik och sång. Den andra dagen berättade chefen för Dialekt- och folkminnesarkivet i Uppsala professor Folke Hedblom till amerikainspelningar om "Folkmål och traditioner i Amerikas gamla svenskbygder", varefter en långväga gäst, fil. doktor Nils William Olsson från Minneapolis och chef för American Swedish Institute, talade om denna märkliga institution och dess kontakter med de i staden bosatta emigranterna. Som avslutning företogs på den tredje dagen en utfärd genom västra Älvdalens stora skogsområden via Evertsbergs by, där dess ålderdomliga kapell presenterades, och vidare ut till några av byns avsides belägna, men alltjämt levande fäbodar. På åttonde året, 1974, hade valts temat ortnamn, vägar och arbetsvandringar för att belysa dalfolkets livliga samfärdsel med rikets övriga landsändar, i viss mån en fortsättning på fjolårets tema om människornas rörelser och färdvägar. Professor Harry Ståhl redogjorde under rubriken "Från Mora mot Rumboland" för bakgrunden till många "Ortnamn längs en av Dalarnas huvudvägar mot Mälardalen". Professor Nils Friberg talade "Om Dalarnas kommunikationer och handelsförbindelser i äldre tid". Som ett extra inlägg denna första dag berättade helt kort fru Karen Andersen, föreståndare för Bangsbomuseet i Fredrikshavn i Danmark, om "Nogle av Dalkullornas (dvs. hårkullornas från Våmhus) karakteregenskaber" med erfarenheter från deras arbetsliv i Danmark under 1800-talet. Den andra dagen talade kulturchefen och riksspelmannen i Leksand ingenjören Knis Karl Aronsson "Om arbetsvandringarnas visor och musik", och förste intendenten vid Nordiska museet docenten Göran Rosander om "Dalska arbetsvandringar före nya tidens genombrott". Vid utfärden på tredje dagen (med två bussar~) besöktes friluftsmuseet Rots Skans i Älvdalen, som presenterades av intendenten Kerstin Clasen-Franzon. Sedan gick färden till vadstället Bredvad i Österdalälven, som beskrevs av arkivchefen Helge Lindberg, särskild kännare av Älvdalens ortnamn och den s.k. Allmunvägen upp mot gamla norska gränsen. Dragningen av denna gräns i äldre tid - ett dåtida svårlöst problem i denna avlägsna trakt - beskrevs och diskuterades livligt av prof. Friberg och Helge Lindberg under ett uppehåll vid den s.k. Rödhällbäcken. Vändpunkt denna lärorika utfärdsdag blev fjällområdet vid Grövelsjön, som skildrades med geologisk sakkunskap av professor K. Gösta Eriksson. 26

29 Temat på det nionde året, 1975, upptog den viktiga frågan om järnets, gruvornas och brukens betydelse för bondekulturen och bebyggelsens uppkomst. Första dagen talade arkeologen docent Åke Hyenstrand om "Dalskt järn och dess betydelse för bebyggelsens framväxt". Sigvard Montelius framförde viktiga synpunkter på "Relationer mellan bruk och bönder i Dalarna" genom att granska "Den äldre järnhanteringens tekniska och ekonomiska struktur". Forskarassistenten fil.lie. Marie Nisser skildrade "De bergshistoriska miljöerna" och fil. doktor Carl Herman Tillhagen anlade folkloristiska aspekter på ämnet genom att berätta om "Tro och övertro kring bergsbruket". - Utfärden på tredje dagen gick genom Våmhus och Orsa till Ore, då man under Sigvard Montelius' ledning besökte de gamla bruken vid Bäcka, Fredshammar och Furudal samt med Åke Hyenstrand gjorde ett reprisbesök på den för övre Dalarnas forntida bosättning intressanta Vindförbergs udde i Oresjön. Till sist företogs en vandring upp till fäbodstället Ärteråsen i norra delen av Ore socken. På det tionde programmet, 1976, anlades ett tema med synnerligen vid omfattning, som med hänsyn till tioårsjubileet fick en i någon mån återblickande karaktär. Det behandlade bygden, naturen, sången och konsten i Dalarna med en rad framstående föreläsare. På första dagen talade prof. K. Gösta Eriksson om "Dalarnas klimat i forntid och framtid". Därefter följde två översiktliga botaniska framställningar, där prof. Magnus Fries skildrade "Dalarnas växtvärld" och hans bror prof. Sigurd Fries berättade om landskapets "Folkliga växtnamn". På den andra dagen talade arkivarien vid Svenskt visarkiv i Stockholm docenten Margareta J ersild om den vida berömda folkliga psalmsången i Ovansiljan i ett föredrag, betitlat "Dalakoraler", där Jont Birgit Rundgren och Märta Kärn samt Våmhus kyrkokör under ledning av kantor Bengt Johansson bidrog med vackra sång- och musikillustrationer. I en briljant framställning, stödd av färgbilder, skildrade chefen för Zornmuseet docenten Hans Henrik Brummer "Dalarna i konsten" med utgångspunkt från Anders Zorn, Carl Larsson, Höckert m.fl. Dagen avslutades med att preses prof. Gösta Berg med anledning av de tio årens kulturdagar gjorde en intressant återblick över mångfalden ämnen som av framstående forskare och föreläsare hade framförts såväl i bygdegården som vid utfärder i landskapet kring Siljan. Den traditionella utfärden på tredje dagen ställdes via Älvdalen till övre Västerdalarna med Lima och Transtrand. På olika platser efter vägen gavs informationer om landskapets geologi och klimat av K. Gösta Eriksson, växtvärld av Sigurd Fries, bebyggelse och ortnamn av Helge Lindberg samt arbetsliv och språk av Stig Björklund. 27

30 I och med det elfte året, 1977, prövades ett något krympt kulturprogram, omfattande en enda föreläsningsdag i bygdegården med två föreläsningar och därefter en dags utfärd i landskapet. Temat för årets föreläsningar berörde folkliv och litteratur i Dalarna. Som inledning visades nu för första gången i bygdegårdens föreläsningssal den ståtliga ridå framför podiet, som under fjolåret tillkommit med anledning av kulturdagarnas tioårsjubileum och på initiativ av intendenten fru Gunnel Hazelius-Berg. Ridån, komponerad av textilkonstnär Kerstin Ekengren och kallad "Tur och retur", hade färdigställts vid Mora hemslöjd av Maj Krångh och vävts upp av Hilma Berglund i Mora-Noret. Vid uppsättningen hade som rådgivare deltagit den kände rättvikskonstnären Jerk Werkmäster. (Se sid. 16.) Efter invigningen av den vackra konstvävnaden och preses prof. Gösta Bergs inledningsanförande hölls dagens första föreläsning av professorn i etnologi i Stockholm, Mats Rehnberg, som berättade om "En folklivsforskares möte med Ovansiljan för 40 år sedan". Det blev en livfull, lärorik och inspirerande framställning av hans ungdomsarbete med den stora beskrivningen om Gruddbo by på Sollerön för en festskrift till den lärde kännaren av Dalarna, professor Sigurd Erixon, under medverkan av en rad framstående forskare. Efter paus och samkväm i bygdegårdens gillesal följde den andra och sista föreläsningen av docenten i litteraturhistoria med poetik i Uppsala (nu professor) Lars Furuland, som talade över ämnet "Litteraturen i bygden". Mot bakgrund av sitt omfattande pionjärarbete med tyngdpunkt i hembygden i Malung, skildrade han "Lokala och regionala kulturmiljöer ur litteratursociologisk synpunkt", ett ämne som lockat många intresserade till Bonäs Bygdegård detta år. Utfärden på den andra dagen ställdes till den vid Gryvelåreservatet på Kronans mark i Älvdalen nyrestaurerade myrjärnsblästan. Den ålderdomliga järnframställning, som förekommit på platsen och som daterats till 1600-talet, tilldrog sig mycket stort intresse. Verksamheten visades av jägmästaren Sven Jerden och intendenten Kerstin Clasen-Franzon. Platsens båda namn, Prästblästan och Flyktan, belystes från språklig och saklig synpunkt av Helge Lindberg under jämförelse med andra kända blästnamn i detta område av Älvdalen. Utfärden avslutades med lunch uppe på Idre fjällhotell, där K. Gösta Eriksson berättade om fjällområdets geologiska struktur och gav en översikt över dess växtsamhällen. På den tolfte kulturdagen, 1978, gällde temat samspelet mellan människan och naturen, varvid intresset riktades mot foder- 28

31 fångsten på avlägsna och karga myrmarker i äldre tid samt på problem rörande skogens och fjällens storvilt bland rovdjuren förr och nu. Dagens förste föreläsare var prof. Hugo Sjörs från Uppsala, som meddelade sina iakttagelser om "Naturlandskapet i Dalarna och hur det utnyttjats genom tiderna". Den andre föreläsaren var fil. doktor Anders Bjärvall vid Statens naturvårdsverk. Han gav en lysande framställning med vackert bildmaterial om "Aktuell forskning kring björn, varg, djärv och lo i Sverige". På utfärdsdagen studerade man gamla slåtter- och fäbodmarker i norra Orsa under ledning av K. Gösta Eriksson, Hugo Sjörs och Greta Jakobsson, samtliga med hemsockenförankring i Orsa. Med det trettonde programmet, 1979, togs en fortsättning upp av fjolårets tema, nämligen ämnet natur- och kulturlandskapets förändring inför nya tiden. Vid detta tillfälle företräddes akademien av sin nye preses professor Sten Carlsson i Uppsala, som hade glädjen att i bygdegården få mottaga och på podiet installera en förnämlig gåva av fru Ester Strömbäck, nämligen en flygel, som tillhört hennes make, framlidne akademiledamoten och tidigare preses professor Dag Strömbäck, och som nu till hans minne donerats till Bonäs Bygdegård. Efter att i sitt inledningsanförande till årets program ha tackat för den vackra och värdefulla minnesgåvan hyllade nye preses Sten Carlsson särskilt Anders Diös, som med "kulturdagarna i Bonäs har skapat denna årliga manifestation i den folkliga kulturens tjänst, varöver akademien känner både glädje och tacksamhet". Efter detta anförande vidtog dagens första föreläsning, som hölls av dåvarande docenten vid Stockholms universitet Thomas Lunden,. som talade om "Samband och förändring i kulturlandskapet". Efter paus hölls den andra föreläsningen av förre preses prof. Gösta Berg, som behandlade ämnet "Fiskeplatser och fångstmark.er i övre Dalarna i äldre tid", varvid han med stor sakkunskap skildrade fiskets metoder i en rad varianter i olika trakter och under olika årstider. - Dessa lärdomar kom till praktisk tillämpning under andra dagens utfärd. Då besågs bl.a. centralfiskeodlingen vid Säs i Österdalälven, anlagd för att bevara laxen i Siljan och i älven, som under senare år uppströms tagits i anspråk för sex större och mindre elkraftanläggningar. Vidare besöktes avlägsna fiskebyar och fångstmarker i nordvästra Älvdalen..På återvägen besågs också det ålderdomliga älvdalsfäbodstället Hedbodarna under ledning av intendent Kristina Cedervall samt av Helge Lindberg, som orienterade om arbetslivet och de gamla platsnamnen. Vid fjortonde programmet, 1980, behandlades temat arbetsvandringar och utvandringar, varvid tre föreläsare engagerades. 29

32 Chefen för emigrantinstitutet i Växjö docent Ulf Beijbom redogjorde för institutets samlingar och emigrantforskningar, fil.mag. Erik Gustavson i Munkfors kompletterade med en översikt över det stora "Emigrantregistret i Karlstad" och docenten (nu professor) Lars-Göran Tedebrand i Uppsala skildrade "Dalfolkets arbetsvandringar, inrikes flyttningar och utvandring före första världskriget". I sitt inledningsanförande gjorde preses, som själv under resor till Amerika forskat i den svenska emigrationen, en viktig tillbakablick över dess historia och betydelse för svenskt arbete och liv i Nya världen under 1800-talet (GAA 14: l lf.). - På andra dagens utfärd till Västerdalarna besågs bl.a. Siljansfors järnbruk med Sigvard Montelius som ciceron, därefter Malungs gammelgård, där skinnberedning på gammalt vis presenterades av skinnarmästaren Göte Hultgren. Under en vandring upp till stenbrottet vid Grimsåker berättade Täpp John-Erik Pettersson om malungsfolkets kvarnstenshuggning i äldre tid. Vid lunchen presenterade han även några nyutgivna sockenböcker om Malung samt om de båda övre västerdalssocknarna Lima och Transtrand. Under hemfärden via Järna berättade Sigvard Montelius om denna sin hemsockens historia, bebyggelse och administration och Harry Ståhl tolkade några av bygdens bynamn. Vid färden genom Venjan mot Mora berättade Stig Björklund om traditioner och litteratur rörande byarnas uppkomst och om dialekterna där på gränsen mellan Västerdalarna och Ovansiljan. Även vid det femtonde kulturprogrammet, 1981, fick man efter preses Sten Carlssons historiskt värdefulla inledning höra tre särskilda föredrag under temat indelningsverket - soldater och rotar. Med en lysande framställning berättade den vida kände krigsarkivarien fil. doktor Alf Åberg, Stockholm, om "Indelningsverket i Dalarna", överstelöjtnanten Hans Lundbergh skildrade med en omfattande bildserie "Den indelte soldatens utrustning och beväpning för strid" och Harry Ståhl tolkade "Dalarnas soldatnamn", sådana somt.ex. "Skamper och Snäller, Spikuleribus och Syrak". - Vid detta kulturprogram hade den traditionella utfärden inhiberats, men redan följande år kunde programmet återgå till sin tidigare ordning. Det sextonde programmet, 1982, behandlade temat kurbitsen i dalmåleriet - dräkterna - dikten och bakgrunden. Till detta hade förvärvats tre framstående föreläsare, experter inom ämnena etnologi, dräktforskning och litteraturhistoria. Professor Nils Arvid Bringeus i Lund skildrade det skandinaviska kurbitsmåleriets bakgrund och uppkomsthistoria under titeln "Kurbitsen - en dalasymbol". Fru Gunnel Hazelius-Berg diskuterade 30

33 med stor saklighet och skärpa, stödd av ett centralt bildmaterial, sant och falskt i "Dalmålningarnas dräktskick" och docenten i Lund Jöran Mjöberg gav en fin litteraturhistorisk analys av "Karlfeldts dalmålningsdikter och dalmåleriet". Vid utfärden den andra dagen rekapitulerades i viss mån fjolårets tema om indelningsverket, soldater och rotar. Man besökte och beskrev två betydande försvarsanläggningar från 1600-talet: Rots skans i Älvdalen och Lima skans vid övre Västerdalälven. Under färden via Våmhus visades nära Nybolets fäbodar några nyligen återfunna inskrifter på stenhällar, dels namninitialer, dels en märklig inskrift med runor, daterad 1669 (2 ggr). Fyndet presenterades av arkeologen amanuens Maria Lannerbro vid Dalarnas museum. I Lima berättade Bondas Ivar Larsson om värnets anläggning med hjälp av en karta av Schallroth från Efter lunch i Sälen fortsattes färden till Särna, där Gammelkyrkan besågs och där Helge Lindberg berättade om hur Särna annekterades år 1644 under ledning av älvdalskaplanen Daniel Buscovius. Det sjuttonde kulturprogrammet, 1983, med temat Dalarnas medeltida byggnadsarv lockade ett rekordstort antal deltagare till Bonäs. Efter preses Sten Carlssons inledningsord med en lärorik historisk översikt över temat beskrev arkeologen och forskarstipendiaten Klas-Håkan Landström, Leksand, några dendrokronologiskt undersökta och daterade medeltida boplatser och timmerhus i övre Dalarna. Därpå redogjorde antikvarien vid Runverket i Stockholm Helmer Gustavson för sina undersökningar av dalrunor samt försöken att tolka den synnerligen svårlästa runinskriften i Diösgårdens stora timmerlada från Sparrgården i Indors by. Dess timmer hade dendrokronologiskt befunnits vara hugget under vintern Då runinskriften anses gjord samtidigt med att huset timrades upp, bör den vara en av de äldsta i Ovansiljansbygden. I dagens tredje föreläsning beskrev forskningsingenjören vid Kvartärgeologiska institutionen i Lund Thomas Bartholin hur man med dendrokronologisk metod utför exakt "Årsringsdatering av medeltida timmerhus i Dalarna". Före dagens sista föreläsning överlämnade Akademiens stödjande hedersledamot, byggmästaren Harry Karlsson, Lund, en mycket vacker minnesgåva till bygdegården, nämligen en med guldram och glas försedd tavla, målad av konstnären Nils Tiren. På den andra dagen gjordes en utfärd Siljan runt, varvid Sigvard Montelius kulturgeografiskt och befolkningsmässigt berättade dels om Sollerön, dess bygd och fäbodkultur, dels om Limå bruk och lekholmen samt två leksandsfäbodar, Lundbjörken och Drötmyra, i nutida förvandling. Man besåg även några medeltida timmerhus med skyddsbränning på insidan av väggstockarna i 31

34 Masolles gård i Siljansnäs under sakkunnig ledning av Klas Håkan Landström. Efter lunch i Tällberg gjordes före.återfärden genom Rättvik till Mora ett högt uppskattat besök vid Gustaf Ankarcronas Holen i Tällberg, som gavs en levande beskrivning av Leksands kulturchef Kersti Jobs-Björklöf. Det artonde kulturprogrammet, 1984, genomfördes under temat vass och lav, bär och svampar - naturresurser i folklig hushållning. Detta tema drog fullt hus i bygdegården av intresserade natur- och kulturminnesvårdare från övre Dalarna och närmaste grannlandskap. Professor Lars Kardell från Lantbruksuniversitetet i Uppsala gav en inspirerande inblick i sina riksomfattande undersökningar av "Skogarnas bär och svampar och deras betydelse i hushållen förr, nu och i framtiden". Professor Gösta Berg lät genom tre av Nordiska museets filmer publiken följa folklivsforskaren från Västerdalarna, sedermera museets registrator Ola Bannbers, ut på myrslåtter i Malung, lövtäkt i Floda samt moss- och lavtäkt i Älvdalen på 1930-talet. I jämförelse med denna dalska insamling av naturresurser i folkhushållet fick man därefter en speciellt intressant föreläsning om liknande insamling i östsvenska bygder. Då redogjorde professor Nils Storå från Etnologiska institutionen vid Åbo Akademi för den ekonomiskt-sociala betydelsen av "Vass- och duninsamling i svenska bygder i Finland och på Åland". Den andra dagens utfärd mot Venjan och Lima blev synnerligen händelserik och fylld av etnologiska och fornhistoriska informationer. Vid ett uppehåll i Siljansfors berättade Lars Kardell, assisterad av skogschef Oscar Andersson, om sina iakttagelser rörande skogsvården i en där avsatt försökspark. Man visade också anläggningar av kolmilor och kojor i en mycket vacker granskog invid den gamla masugnen. - Under den fortsatta färden redogjorde docent Åke Hyenstrand för venjansområdets arkeologi och jag berättade om Venjans äldre hantverk, näverflätning och laggning, som återupptagits och visades under ett uppehåll vid Venjans hemslöjd i byn Stutt. I fortsättningen av exkursionen återkom Lars Kardell med en livfull information om de urskogsliknande skogsbestånden på Lybergsgnupen, och i Lima berättade han vid Tandövala om den dramatiska skogsexploateringen under och 1800-talen. Framme vid den långa Tisjön mot gränsen till Värmland fick man vid Tisjölandets fäbodställe höra Täpp John-Erik Pettersson berätta om hur folket i äldre tid här framställt stora kvantiteter myrjärn i blästugnar. Slutligen redogjorde Åke Hyenstrand för den gamla bosättning, som under stenåldern funnits runt om sjöns stränder, 32

35 varom ett stort antal gravplatser vittnade jämte en mängd grävningsfynd, vilka nu förts till Dalarnas museum för noggrann registrering. Det nittonde kulturprogrammet, 1985, fick enligt särskild önskan ett sammansatt tema med två huvudämnen, dels folkbokföringen förr, nu och i framtiden, dels Linne i Dalarna. Det första för att tillfredsställa ett numera i bygderna mycket starkt intresse för dokumentära studier och släktforskning, det andra på grund av ett ökat intresse för etnologi och botanik i landskapet. För dessa teman lyckades man som föreläsare få besök av riksarkivarien Sven Lundkvist, som talade om "Den tidiga svenska folkbokföringen" samt docenten Jan Sundin från Linköpings universitet, som belyste ämnets framtida tekniska hjälpmedel genom att berätta om "Kyrkobokföringens utveckling mot dataåldern". Efter paus och samkväm i gillesalen höll professorn i lärdomshistoria vid Uppsala universitet Gunnar Eriksson en fascinerande och elegant föreläsning om "Linne i Dalarna" och skildrade hans studiefärd genom landskapet med några studenter år Den andra dagens utfärd blev synnerligen rik på intryck och speciella informationer om Ovansiljansområdet. Den lockade också ett rekordstort antal deltagare, varför man måste tinga en tredje buss för att klara transporten. Först besöktes porfyrbrottet från 1700-talet ovan den högt belägna byn Blyberg i Älvdalen, där professor K. Gösta Eriksson redogjorde för bergets geologi, ingenjören Gunnar Solders berättade om bebyggelsen i denna sin hemby och jag gav en språkhistoriskt-dialektal tolkning av namnet Blyberg ( av äldre Blikeberg, dvs. det kala el. trädlösa berget). Från porfyrberget for vi till byn Västäng och fick se det där verksamma porfyrsliperiet under ledning av föreståndaren Lennart Frost. Färden gick därefter vidare till Älvdalens kyrka och det där belägna ståtliga kyrkhärbret, eller "tiondeburet" (tiundbauredj, ett dubbelhärbre timrat redan år Det visades sakkunnigt av intendenten Kerstin Franzon, som mötte upp och berättade om denna medeltida byggnads historia och funktion. Sedan fortsatte vår exkursion i Linnes fotspår upp på det 590 meter höga Hykjeberget med vidsträckt utsikt över Nässjön och den omgivande skogsbygden. Även här föreläste K. Gösta Eriksson om bergets geologiska bildning och Sigvard Montelius berättade om de många resenärer i Dalarna som utom Linne 1734 och bröderna Gahn 1765 hade tagit sig upp på denna märkliga, likasom "hukande" bergsrygg. Efter denna intressanta bergsvandring gick färden raskt med de tre bussarna ned till Våmhus och lunchen i bygdegården. - Utfärdsdagens sista etapp gick 33

36 sedan via Orsa och fäbodställena Enåberg, Dödbyn, Grunuberg till Hättberg under kulturgeografisk information om de olika bebyggelserna. Vid Hättberg fick man under K. Gösta Erikssons ledning bese de s.k. "slagkäglorna" efter ett forntida meteoritnedslag i kanten av den kända silurringen. För dess geologi och de eventuella möjligheterna att där på stort djup eventuellt utvinna gas redogjorde K. Gösta Eriksson med stor sakkännedom och besvarade resenärernas många frågor, innan det slutligen var tid att utan vidare uppehåll återvända till Bonäs Bygdegård. Samtliga här redovisade kulturprogram i Bonäs Bygdegård har på uppdrag av akademien och i samråd med dess preses, under första decenniet Gösta Berg och därefter Sten Carlsson, arrangerats av Harry Ståhl och mig. På begäran av Anders Diös har jag för framtida kännedom årligen sammanställt en rapport om kulturdagarnas föreläsningar och utfärder. Här nedan följer nu omedelbart registret över föreläsarna och deras olika ämnen med hänvisning till de hittills publicerade rapporterna. 34

37 Föreläsningar i bygdegården Namn Titel Årgång Sida Andersen, Karen Nogle av Dalkullornas karakteregenskaber 1974 GAA 8 61 Aronsson, Knis Karl Om arbetsvandringarnas musik 1974 GAA 8 67 Bartholin, Tomas Beijbom, Ulf Årsringsdatering av medeltida timmerhus i Dalarna 1983 GAA Emigrantinstitutet i Växjö och emigrantforskningen 1980 GAA Berg, Gösta Arthur Hazelius och dalfolket 1967 GAA 1 19 Bjärvall, Anders Björklund, Stig Bohm, Sven Fiskeplatser och fångstmarker i övre Dalarna i äldre tid 1979 GAA Ola Bannbers, folklivsforskaren. En introduktion till hans filmer i Nordiska museet om myrslåtter i Malung, lövtäkt i Floda samt moss- och lavtäkt i Älvdalen 1984 GAA Aktuell forskning kring björn, varg, järv och lo i Sverige 1978 GAA Kring uppkomsten av två unika hantverk, korgmakeri och hårarbete i Ovansiljan 1967 GAA 1 41 Levande tradition i västerdalsmusiken 1969 GAA 3 75 Bringeus, Nils-Arvid Kurbitsen en dalasymbol 1982 GAA Brummer, Hans Henrik Dalarna i konsten 1976 GAA Carlsson, Sten Enequist, Gerd Eriksson, K. Gösta Om dalfolkets utvandring till Nordamerika. Från Mellansverige till Mellanvästern 1973 GAA 7 15 Den dubbla bosättningen i Dalarna 1970 GAA4 29 Dalarnas klimat i forntid och framtid 1976 GAA

38 Forssman, Erik Dalarna i Zorns liv och konst 1968 GAA 2 51 Friberg, Nils Fries, Magnus Fries, Sigurd Furuland, Lars Färje, Carl Gustav Om Dalarnas kommunikationer och handelsförbindelser i äldre tid 1974 GAA 8 33 Dalarnas växtvärld. En översikt 1976 GAA Dalarnas folkliga växtnamn. En översikt 1976 GAA Litteraturen i bygden. Lokala och regionala kulturmiljöer ur litteratursociologisk synpunkt 1977 GAA Några instrument och låtar från Övre Dalarna 1969 GAA 3 33 Gustavson, Erik Emigrantregistret i Karlstad 1980 GAA Gustavson, Helmer Hazelius-Berg, Gunnel Hedblom, Folke Hyenstrand, Åke Dalrunorna och inskriften i Sparrladan (1575) 1983 GAA Några dräkttyper från Övre Dalarna 1968 GAA 2 15 Dalmålningarnas dräktskick 1982 GAA Folkmål och traditioner i Amerikas gamla svenskbygder 1973 GAA 7 59 Om dalskt järn och dess betydelse för bebyggelsens framväxt 1975 GA.A 9 15 Jakobsson, Pelle Folkmusiken i Orsa 1969 GAA 3 39 Jersild, Margareta Dalakoraler 1976 GAA Jonsson, Bengt R. Visor i emigrationens spår 1973 GAA 7 35 Kardell, Lars Skogarnas bär och svampar, deras betydelse i hushållen förr, nu och i framtiden 1983 GAA Kromnow, Åke De enskilda arkiven 1971 GAA 5 17 Landström, Klas-Håkan Lannerbro, Ragnar Ling, Jan 36 Medeltida timmerhus i Dalarna 1983;GAA Tillkomsten av Mora bygdearkiv, en inventering 1971 GAA 5 29 Folkmusik i går och i dag, dess historia - dess framtid 1969 GAA 3 85

39 Anders Diös framför Malungs spelmän tdgar till samkväm i gillesalen 1969.

40 Operasdngerskan Hanser Lina Göransson, Orsa, sjunger vid kulturprogrammet Professor Dag Strömbäck vid arbetsbordet i sitt hem i Uppsala. Jerk Wetkmäster i livligt samsprdk med preses prof. Gösta Berg i bygdegdrden Professorerna Nils Fribe,g och Folke Hedb/.om i samsprdk efter den förres föreläsning i bygdegdrden Professor Hany Ståhl föreläser om Dalarnas ortnamn i bygdegdrden Professor Gösta Berg föreläser om /iskeplatser och fdngstmarker Preses prof. Sten Carlsson hdlfer sitt inledningsanförande i bygdegdrden vid kulturprogrammet 1979.

41 Anders Diös lyssnande, berättande och inspirerande.

42 Anders Diös, Gösta Berg och Bingsjöspelmännen Peckos Gustav och Petters Erik Gustav Adolfs Akademiens styrelse och gäster tågar med spelmän i spetsen till bygdegårdens föreläsningssal Anders Diös går med Gösta Berg vid sin sida. Sedan följer sångerskan Sonja S tjernqvist, prof V alter Jans son och arkivchefen Helge Lindberg.

43 Lundbergh, Hans Lunden, Thomas Magnusson, Nils H. Den indelte soldatens utrust~ ning och beväpning för strid 1981 GAA Samband och förändring i kultur landskapet 1979 GAA En geologisk resa i tid och rum från Mora till Grövelsjön 1970 GAA4 17 Matsson, Niss Hjalmar Folkton i Västerdalsbygd 1969 GAA 3 59 Mjöberg, Jöran Karlfeldts dalmålningsdikter 1982 GAA Montelius, Sigvard More, Anders Färdmän, reseskildring och kulturgeografi i Dalarna 1972 GAA Relationer mellan bruk och bönder i Dalarna. Den äldre järnhanteringens tekniska och ekonomiska struktur 1975 GAA 9 29 Nordens största flygsandsfålt. Natur och naturvård i Dalarna 1970 GAA4 53 Nisser, Marie De bergshistoriska miljöerna 1975 GAA 9 57 Norman, Ingvar Stil och rytmik i den dalska folkdansen 1972 GAA 6 95 Näsström, Gustaf Dalarna som svenskt ideal 1971 GAA 5 57 Olsson, Anders Olsson, Nils William Puktörne, Tommy Rehnberg, Mats Något om de stora folkrörelserna i övre Dalarna när seklet var ungt 1967 GAA 1 33 Några minnesglimtar från Zorns spelmansstämma i Gesunda GAA 3 15 American Swedish Institute och kontakten med svenska emigranter i Minneapolis 1973 GAA 7 77 Människa och miljö i Dalarna - ett kulturhistoriskt forskningsprogram 1970 GAA4 43 En folklivsforskares möte med Ovansiljan för 40 år sedan 1977 GAA Rosander, Göran Dalska arbetsvandringar före nya tidens genombrott 1974 GAA

44 Serning, Inga Sjörs, Hugo Storå, Nils Ståhl, Harry Sundquist, Nils Svärdström, Elisabeth Svärdström, Svante Tedebrand, Lars-Göran Tideström, Gunnar Tillhagen, Carl-Herman Turesson, Gunnar Nya arkeologiska undersökningar i Dalarna 1967 GAA 1 61 Naturlandskapet i Dalarna och hur det utnyttjats genom tiderna 1978 GAA Insamling av vass och dun i Finlands svenskbygder och på Åland 1984 GAA Från Mora mot Rumboland. Ortnamn längs en av Dalarnas huvudvägar mot Mälardalen 1974 GAA 8 17 Skamper och Snäller, Spikuleribus och Syrak. Något om Dalarnas soldatnamn 1981 GAA Gapskullar och kurar, valvgubbar och fasadfigurer. Förbindelser Uppland-Västmanland-Dalarna i medeltidens kyrkobyggnadskonst 1968 GAA 2 25 Runorna och Ovansiljan, den germanska skriftens sista fäste 1971 GAA 5 43 Gustav Adolfsbibeln och dalmåleriet 1968 GAA 2 41 Dalfolkets arbetsvandringar, inrikes flyttningar och utvandring före första världskriget 1980 GAA Vägvisare genom dalapoesien och poetisk vägvisare genom Dalarna 1972 GAA 6 15 Tro och övertro kring bergsbruket 1975 GAA 9 79 Dan Andersson, spelmannen, drömmaren och diktaren 1972 GAA 6 77 Åberg, Alf lndelningsverket i Dalarna 1981 GAA Åhs, Ewert Spelmanstraditioner, musik och instrument i Älvdalen 1969 GAA 3 19 Huvuddrag i Rättviks folkmusik 1969 GAA

45 Föreläsningar och viktigare inlägg vid utf ärdema Namn Titel Årgång Sida Andersson, Oscar Siljansfors försöksparks tillkomst 1984 GAA Bergström, Olle Särna Gammelkyrka 1982 GAA Björklund, Stig Byn Indor och hemfäboden Indornäs 1967 GAA 1 55, 59 Dammar och kvarnar i Indån. Fäbodar och fäbodnamn i Våmhus 1971 GAA 5 80, 82 En fäbodfärd genom västra Älvdalen 1973 GAA 7 95 Utfärd till övre Västerdalarna 1976 GAA Om en runskål från 1705 gjord vid Lymskan 1977 GAA Fiskesjöar och fångstmarker i nordvästra Älvdalen 1979 GAA Några bynamn i Mora. Om Finngruvans by i Venjan 1980GAA 14 68,97 Runinskrift på berghäll i Våmhus (1669) 1982 GAA Näverflätning och laggning, gamla venjanshantverk med nya produkter 1984 GAA Cedervall, Kristina Hedbodarna 1979 GAA Clasen, Kerstin Fäbodställen i västra Älvdalen 1973 GAA 7 96 Rots Skans 1974 GAA Clasen-Franzon, Kerstin Myrslåtter 1977 GAA Diös, Anders Lillpers Anna 1967 GAA 1 56 Enequist, Gerd Dubbel bosättning i Dalarna (Älvdalen) 1970 GAA

46 Eriksson, K. Gösta Om Grövelsjöområdets bergarter 1974 GAA Om nordvästra Dalarnas och dess fjällvärlds geologi 1976 GAA ,115, 119 Om Koppångstraktens geologi i norra Orsa 1978 GAA Forssman, Erik Det nya Gopsmor 1970 GAA4 65 Friberg, Nils Fries, lngegerd Om gamla Särnavägen och gränserna mellan Älvdalen och Särna 1974 GAA Om medeltida traditioner kring Sankt Mikael 1976 GAA Hultgren, Göte Om skinnskrädderi i Malung 1980 GAA Hyenstrand, Åke Vindförbergs udde och järnframställning vid Oresjön under vikingatid 1975 GAA Venjansområdets arkeologi 1984 GAA r8 75 Stenåldersboplatser vid Tisjölandet 1984 GAA Jakobsson, Greta Fäbodlivet i Blomtäkt 1978 GAA Jerderi, Sven Jobs-Björklöf Johannes, Per Kardell, Lars Lannerbro, Ragnar Gryvelåreservatets blästanläggning (i Älvdalen) 1977 GAA Om Gustaf Ankarcrona och Tällbergs-Holen 1983 GAA Om Buffils Anna, Siljansnäs socken och Masolles gammelgård 1972 GAA Siljansfors försökspark. Diskussionsinlägg 1984 GAA Lybergsgnupen 1984 GAA Tandövala 1984 GAA Sollerö gamla kapell, järnåldersgravfält och blästerugnar 1972 GAA Larsson, Bondas Ivar Västagården i Lima 1976 GAA Lima skans (1676) 1982 GAA 16 65

47 GAA besöker Rots Skans i Älvdalen 1974, där intendent Kerstin Clasen Franzon berättar om friluftsmuseets tillkomst och byggnader. Anders Diös teck nar sitt namn på ingångspålen till myrjämsblästan vid Gryvelåreservatet i Älvdalen, I 9 77.

48 Blästans bälgar drivs med vattenkraft. Rostning av myrmalm på flera lager upplagd ved.

49 Lindberg, Helge Ortnamn i västra Älvdalen 1973 GAA Magnusson, Nils Magnusson, Rolf Älvdalska ortnamn längs Allmunvägen 1974 GAA Några ortnamn i Älvdalen och övre Västerdalarna 1976 GAA , 113, 118 Några blästors namn i nordvästra Älvdalen 1977 GAA Finnmarkens ortnamn och vattendragsnamn 1979 GAA Annekteringen av Särna GAA Från skogsbygd till fjällbygd. En geologisk-kulturgeografisk utfärd från Mora till Grövelsjön 1970 GAA4 65 Artilleriskjutskolan i Älvdalen 1979 GAA Montelius, Jan-Olof Om forkörning i Dalarna 1975 GAA Montelius, Sigvard Ohlsson, Lars Om kulturlandskapets förutsättningar i Siljansdalen 1972 GAA6 130 Om bruken vid Bäcka, Fredshammar och Furudal 1975 GAA Något om Siljansfors järnbruk. - Om J ärna sockens äldre historia 1980 GAA 14 69,93 Om Sollerön, dess bygd, folk och fäbodkultur 1983 GAA Om Limå bruk och lekholmen samt två leksandsfäbodar i förvandling 1983 GAA Gammelgårdens hus och samlingar i Malung 1980 GAA Pettersson, Täpp John-Erik Om Malungs sockens uppkomst och bebyggelse.- Malungsfolkets kvarnstenshuggning i äldre tid. - Sockenbeskrivningar i Malungs kommun 1980 GAA 14 78,85,91 Myrjärnsblästan vid Tisjölandet 1984 GAA

50 Samuelsson, Gilbert Seming, Inga Sjörs, Hugo Centralfisket vid Säs i Österdalälven 1979 GAA Arkeologiska undersökningar vid Vindförberg i Ore 1967 GAA 1 59, 82 Om Koppången-myrama i Orsa 1978 GAA Ståhl, Harry Om ortnamnet Sälje etc GAA Tallberg, Jan-Erik Trängslets kraftverk 1979 GAA

51 Från midsommarfirandet i Diösgården i Bonäs 1985 Intåget på gårdstunet med spelmän och kransbärare. Framför spelmännen går Anders Diös med dottern Brita Noren vid sin sida. Majstången.reses av en grupp starka dalkarlar.

52 Värden Anders Diös hälsar med glädje på sina gäster, fr.v. amerikanske ambassadören Franklin Forsberg med maka Anne och t.h. biskopen i Stockholm Krister Stendahl. I moradräkter sitter t.v. lärarparet Karin och Anders Flodin.

53

54