HFD 2018 ref. 52 Länsstyrelsens prövning vid registrering av en stiftelse

Transkript

1 HFD 2018 ref. 52 Länsstyrelsens prövning vid registrering av en stiftelse Olsson, Katarina Published in: Förvaltningsrättlig tidskrift 2019 Document Version: Förlagets slutgiltiga version Link to publication Citation for published version (APA): Olsson, K. (2019). HFD 2018 ref. 52 Länsstyrelsens prövning vid registrering av en stiftelse. Förvaltningsrättlig tidskrift, 2019(2), 247. General rights Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authors and/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by the legal requirements associated with these rights. Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private study or research. You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal Take down policy If you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will remove access to the work immediately and investigate your claim. L UNDUNI VERS I TY PO Box L und

2 Förvaltningsrättslig tidskrift Särtryck ur FT HFD 2018 ref. 52 Länsstyrelsens prövning vid registrering av en stiftelse Av Katarina Olsson

3

4 HFD 2018 ref. 52 Länsstyrelsens prövning vid registrering 247 HFD 2018 REF. 52 LÄNSSTYRELSENS PRÖVNING VID REGISTRERING AV EN STIFTELSE av Katarina Olsson 1. Allmän bakgrund Prejudicerande avgöranden inom stiftelserätten är synnerligen få och alla avgöranden från högsta instans är alltid av stort intresse i stiftelsevärlden. HFD behandlade i juni 2018 en fråga som i åtminstone stiftelsevärlden varit oklar sedan lagens tillkomst. 1 Det är nog tveksamt om domen verkligen skapar någon större klarhet i den aktuella frågan. Domen visar snarare på behovet av en översyn av stiftelselagen (1994:1220), SL, och ett tydliggörande av reglerna om när en stiftelse egentligen bildas. Frågan i målet är vilken prövning länsstyrelsen ska göra av om det föreligger en stiftelse vid en begäran om registrering i stiftelseregistret enligt 10 kap. SL. Närmare bestämt handlar det om vilka krav som ska ställas på länsstyrelsen som registreringsmyndighet för att visa att det är uppenbart att det inte är fråga om en stiftelse och därmed kunna vägra registrering. Det kan tyckas lite märkligt att en förvaltningsdomstol ska avgöra en civilrättslig fråga. Och det är just här som otydligheterna uppstår. För att kunna fatta ett förvaltningsbeslut måste länsstyrelsen göra en civilrättslig bedömning, väl medveten om att det är allmän domstol som slutligt kan avgöra om det föreligger en stiftelse eller ej. Länsstyrelsen eller en förvaltningsdomstol kan alltså inte med bindande verkan uttala sig om en stiftelses rättsliga status. Kärnan i problematiken är att registrering av en stiftelse inte är konstitutiv utan har till syfte att sprida offentlighet kring stiftelsebildningen. 2 Alla stiftelser som omfattas av SL ska enligt 10 kap. 1 SL vara registrerade i ett stiftelseregister som förs av de länsstyrelser som har tillsynsansvar. 3 Av 10 kap. 1 SL framgår endast att en stiftelse ska registreras. Motsatsvis kan man då rimligen konstatera att det som inte är en stiftelse ska inte registreras. Det bör poängteras att stiftelsen inte blir en juridisk person genom 1 Mål nr , dom , HFD 2018 ref Prop. 2008/09:84, s Registreringsmyndighet är enligt 10 kap. 1 andra stycket SL den länsstyrelse som är tillsynsmyndighet. Det finns sju länsstyrelser i Sverige som är tillsynsmyndigheter, tillika registreringsmyndigheter, se vidare stiftelseförordningen (1995:1280). I de allra flesta fall är det samma länsstyrelse som är tillsynsmyndighet och registreringsmyndighet, se vidare 9 kap. 1 tredje stycket SL.

5 248 Katarina Olsson registreringen. Stiftelsen uppstår när rekvisiten i 1 kap. 2 SL är uppfyllda. 4 En stiftelse bildas genom att egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål. Det krävs alltså två rättsliga dispositioner från stiftarens sida. I ett förordnande ska stiftaren förklara att en utpekad egendom ska förvaltas varaktigt som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål. Genom en förmögenhetsdisposition överlåter stiftaren egendomen till stiftelsen. Stiftelsen uppstår först när det gjorts ett förvaltningsåtagande, dvs. när någon, vanligtvis en representant för styrelsen eller förvaltaren, förklarat sig villig att ta hand om egendomen och förvalta den i enlighet med förordnandet, 1 kap. 2 andra stycket SL. Som framgår av 1 kap. 2 SL är det flera förutsättningar som ska vara uppfyllda från stiftarens sida. 5 Kring dessa förutsättningar uppstår ofta frågetecken och diskussioner. Vad är ett bestämt ändamål? När är förmögenheten tillräcklig och varaktig? Ville stiftaren verkligen bilda en stiftelse trots att ordet stiftelse inte nämns i testamentet? Till saken hör att vid en stiftelsebildning med ett testamentariskt förordnande är stiftaren avliden och går inte att tillfrågas om sin vilja. Nu aktuellt rättsfall illustrerar alltså svårigheterna att förstå och tolka ett testamente, men här i den snävare betydelsen av förutsättningarna för att inte registrera en stiftelse. En stiftelse ska anmälas för registrering i ett stiftelseregister hos länsstyrelsen sex månader efter att den bildats, 10 kap. 2 SL. Av förarbetena till 10 kap. 1 SL framgår att länsstyrelsen endast ska införa stiftelser i registret. Det kan då i det enskilda fallet krävas en förhållandevis kvalificerad bedömning för att avgöra om en stiftelse föreligger eller inte. Registreringsmyndigheten bör därför vägra införing i registret bara när det är uppenbart att det som avses bli registrerat inte är en stiftelse. 6 Det är kring dessa citerade meningar från förarbetena som diskussionen i rättsfallet sker. Vilken bedömning måste länsstyrelsen göra för att komma fram till att det uppenbart inte är en stiftelse, och därmed vägra registrering? 4 Enligt departementschefen får en stiftelse rättskapacitet så snart den rättsligt sett finns, prop. 1993/94:9, s För en allmän redogörelse av en stiftelses bildande, se prop. 1993/94:9 s. 50 ff. och 104 ff., Katarina Olsson, Näringsdrivande stiftelser, 1996, s. 85 ff. och Henning Isoz, Stiftelselagen, En kommentar, 1997, s. 26 ff. 6 Prop. 1993/94:9, s. 212 och prop. 2008/09:84 s. 28. Se också 10 kap. 12 SL som föreskriver att länsstyrelsen i Stockholm får förbjuda den som använder ordet stiftelse i strid med 1 kap. 6 andra stycket SL att fortsätta med det. I denna bestämmelse återkommer i förarbetena kravet på uppenbarhet, se prop. 1993/94:9 s Det ska vara uppenbart att ordet stiftelse används som beteckning för något som inte är en stiftelse.

6 HFD 2018 ref. 52 Länsstyrelsens prövning vid registrering 249 En stiftelse som felaktigt vägrats registrering förlorar inte sin status som stiftelse. Det är enbart en allmän domstol som med civilrättslig verkan kan ta ställning till om det föreligger en rättskapabel stiftelse eller inte Bakgrunden i det aktuella målet E.J. avled 2010 och enligt hans testamente skulle hans tillgångar efter hans död gå till sårade, skadade Amerikanska soldater som deltagit under andra Världskriget och senare terrorist bekämpning och som fortfarande är i livet. Boutredningsmannen menade att testamentet borde tolkas som att det innebar ett stiftelseförordnande. Skandinaviska Enskilda Banken, SEB, åtog sig att förvalta stiftelsen genom anknuten förvaltning, jfr 2 kap. 2 första stycket SL. Förvaltaren anmälde E.J.:s stiftelse till länsstyrelsen för registrering i stiftelseregistret i februari Tillgångarna uppgick då till cirka 14 miljoner kronor. Länsstyrelsen vägrade registrera stiftelsen på den grunden att det enligt länsstyrelsen var uppenbart att det inte var fråga om en stiftelse eftersom testamentet innehöll vare sig syfte eller verksamhetsföremål utan endast en destinatärskrets. Förvaltaren överklagade beslutet till förvaltningsrätten som avslog överklagandet på liknande grund som länsstyrelsen. 8 Kammarrätten biföll förvaltarens överklagande och förordnande att stiftelsen skulle registreras i stiftelseregistret. Enligt kammarrätten saknade testamentet en tydlig uppgift om verksamhetsföremålet men detta framgick utan någon djupare tolkning genom att destinatärskretsen var utpekad och genom att tillgångarna bestod av värdepapper. Genom detta kunde testamentet tolkas så att testator avsett att upprätta en stiftelse som skulle lämna ekonomiskt understöd till de utpekade destinatärerna. 9 HFD avslog länsstyrelsens överklagande och menade att det inte fanns någon grund för att vägra registrering. 3. Högsta förvaltningsdomstolens bedömning HFD menar att frågan i målet är vilken prövning länsstyrelsen ska göra av om det föreligger en stiftelse eller inte inför registrering i stiftelseregistret. Av 7 Prop. 1993/94:9, s. 104 och 212. Vilka rättsverkningar som i ett enskilt fall är knutna till en förmögenhetsbildning överlämnas till rättstillämpningen enligt uttalande i förarbetena. 8 Förvaltningsrätten menade dessutom att det skulle krävas en mycket extensiv tolkning för att komma fram till en bestämd destinatärskrets. 9 Kammarrätten menade att kravet på uppenbarhet innebär att möjligheten att vägra registrering bör användas med stor restriktivitet.

7 250 Katarina Olsson lagen framgår att en stiftelse ska registreras, men det framgår inte av lagen vilken prövning som länsstyrelsen ska göra. Av förarbetena framgår att länsstyrelsen bör vägra registrering bara om det är uppenbart att det inte är fråga om en stiftelse. 10 HFD konstaterar att eftersom uppgiften att slutligen fastställa en stiftelses rättsliga status faller på allmän domstol bör länsstyrelsen inte göra någon mer kvalificerad bedömning av om en stiftelse föreligger eller inte. Länsstyrelsen bör utgå från att det som anmälts för registrering är en stiftelse. Men om det framkommer omständigheter som ger anledning att ifrågasätta om en giltig stiftelsebildning föreligger bör länsstyrelsen göra en fördjupad utredning. Vid en sådan utredning ska länsstyrelsen nöja sig med att undersöka om minikraven för en giltig stiftelsebildning är uppfyllda, dvs. om det går att identifiera ett ändamål och en för ändamålet avskild förmögenhet som kan användas under mer än något eller ett fåtal år. Enligt HFD saknas det i testamentet en föreskrift som uttryckligen talar om testators vilja att bilda en stiftelse. Detta förhållande är enligt domstolen tillräckligt för att länsstyrelsen ska utreda saken närmare, dvs. göra en fördjupad utredning. HFD kommer fram till att det i testamentet finns en tydlig viljeförklaring av att ekonomiskt gynna en viss krets av personer, företrädesvis amerikanska soldater som deltog i andra världskriget, att den utpekade egendomen är av tillräcklig storlek för att uppfylla ändamålet under mer än ett fåtal år och att det finns en förvaltare som åtagit sig förvaltningen i enlighet med föreskrifterna i testamentet. HFD menar mot denna bakgrund att det inte är uppenbart att det som anmälts för registrering inte är en stiftelse. Därmed har inte länsstyrelsen rätt att vägra registrera stiftelsen. 4. Avslutande kommentar HFD talar i sin dom om att en fördjupad utredning ska stanna vid en undersökning av minikraven för en stiftelsebildning. Med utgångspunkt i domen sker en bedömning av sex faktorer, nämligen att det föreligger en viljeförklaring om att gynna en krets av personer, att egendomen är av tillräcklig storlek för att betraktas som varaktig och att det finns en förvaltare. Detta måste då såvitt jag förstår vara ett exempel på minikrav för en giltig stiftelsebildning. Enligt stiftelserätten är en förvaltare inte ett krav för att det ska föreligga en stiftelse, men det faktum att det i detta fall finns en förvaltare talar för att det inte är uppenbart att det inte är en stiftelse. 10 Prop. 1993/94:9, s. 212.

8 HFD 2018 ref. 52 Länsstyrelsens prövning vid registrering 251 Kan det då innebära att bedömningen av om det föreligger en stiftelse är annorlunda enligt förvaltningsrätten jämfört med civilrätten? Det är givetvis orimligt! En stiftelse är en stiftelse oavsett men vilka rättsliga glasögon man betraktar stiftelsen. En rättsbildning kan inte vara en stiftelse med vissa glasögon på och inte en stiftelse med andra glasögon på. Rättsfallet illustrerar en problematik som har flera dimensioner. Det kan inledningsvis konstateras att det enbart är en allmän domstol som kan avgöra den civilrättsliga frågan om det föreligger en giltigt bildad stiftelse eller inte. Den frågan har inte fått sin lösning i E.J.:s fall. Vi vet fortfarande inte om det föreligger en stiftelse. Det vi vet är att stiftelsen ska registreras mot den bakgrunden att det inte är uppenbart att det inte är en stiftelse. Det faktum att registreringen inte är konstitutiv innebär att det kan finnas en stiftelse enligt vissas mening men inte enligt andras mening. Detta är givetvis otillfredsställande. Vidare kan man inte avfärda registrering genom att, som förarbetena, säga att den enda funktionen är att skapa offentlighet kring stiftelsen. 11 Registreringen har trots allt en stor praktisk betydelse, bl.a. genom att påvisa vem som har rätt att företräda stiftelsen och vem som kan rättshandla för stiftelsen. Det framgår regelmässigt vem som har rätt att teckna stiftelsens firma och vilken firma stiftelsen har. Registreringsbeviset ersätter i många stiftelser ett protokollsutdrag om t.ex. firmateckning. Även om en stiftelse kan existera utan registrering uppstår den praktiska konsekvensen att ingen vill rättshandla med en stiftelse om den inte finns i stiftelseregistret. 12 Mot bakgrund av detta bör man ifrågasätta SL:s reglering av dels uppkomsten av en stiftelse i 1 kap. 2 SL och dels reglerna i 10 kap. SL om registrering av en stiftelse och därmed sammanhängande uttalanden i förarbetena. Varken regelverket eller tillämpningen är i harmoni. E.J.:s testamente har onekligen vissa brister i tydlighet vilka leder till krav på tolkning. Det är inte ovanligt på stiftelseområdet. Med hjälp av tolkningsregler från testamentsrätten ska en allmän domstol alltså avgöra om rekvisiten i 1 kap. 2 SL uppfyllda. 13 Förvaltningsdomstolarna ska avgöra om stiftelsen ska registreras. Det som inte är en stiftelse ska inte heller vara registrerat som 11 Kammarrätten skriver i dom i mål nr , dom , dvs. efter nu aktuellt HFDavgörande, att en registrering inte är en förmån eller en nödvändig förutsättning för bildandet av en stiftelse utan ett krav med syftet att framöver underlätta för allmänhetens och länsstyrelsernas kontroll av dess verksamhet. 12 Här bortses då från de s.k. 1:7 stiftelserna, dvs. stiftelser vilkas tillgångar enligt stiftelseförordnandet får användas endast till förmån för bestämda fysiska personer, 1 kap. 7 SL. Dessa stiftelser omfattas inte av registreringsplikten i 10 kap. SL. 13 Se Olsson s. 299 ff. och Anders Agell, Tolkning av stiftelseförordnanden, i Stiftelser i Norden, Lennart Lynge Andersen och Katarina Olsson (red.), 2002.

9 252 Katarina Olsson en stiftelse, men den prövning som förvaltningsdomstolarna ska göra ska utgå från ett negativt uppenbarhetskrav, dvs. det som inte uppenbart inte är en stiftelse ska registreras som en stiftelse. Men hur ska länsstyrelsen tillämpa dessa tolkningsregler? Rättsfallet föranleder ytterligare en kommentar av frågan om en stiftelses ändamål. HFD liksom tidigare instanser menar att en fullständig ändamålsbeskrivning innehåller tre moment: syfte, verksamhetsföremål och destinatärskrets. Dessa moment framgår inte av lagtexten och ska inte heller uppfattas som vare sig nödvändiga eller tillräckliga rekvisit. 14 Ur ett stiftelseförordnande måste syftet alltid gå att utläsa, dvs. vad stiftaren vill uppnå med bildandet av stiftelsen. Syftet är alltså både nödvändigt och tillräckligt för att det ska föreligga en stiftelse. Den oförklarligt strikta synen på uppdelningen av ändamålet i tre delar skapar problem i argumentationen som snarare leder till att partnerna fäster större vikt vid själva begreppen syfte, verksamhetsföremål och destinatärskrets än vid själva ändamålet. 15 Efter en genomgång av handlingarna i akten från domstolen kan jag bara konstatera att det råder en stor förvirring om vad som är syfte och vad som är verksamhetsföremål och varför det är så viktigt att skilja på vad som är det ena och vad som är det andra. Detta sätt att kategorisera olika ord som tillhörande syfte, verksamhetsföremål eller destinatärkrets har inte stöd i stiftelserätten menar jag. Det är en pedagogisk förklaringsmodell som dessutom är helt obehövlig. Om kategoriseringen vore så viktig och avgörande som rättsfallet ger sken av borde den framgå ur lagtexten. Om man med domen som grund tänker ett steg vidare uppstår ett antal praktiska konsekvenser som är nog så viktiga i en stiftelses vardag. En stiftelse kan inte få ett organisationsnummer om den inte är registrerad. 16 Utan organisationsnummer är det mycket stiftelsen inte kan få uträttat i sin vardag. Det kan handla om att kunna öppna ett bankkonto, ta emot donationer, skicka fakturor eller rättshandla för stiftelsens räkning. Organisationsnumret fungerar helt enkelt som stiftelsens personnummer och för att få detta nummer krävs registrering. Avslutningsvis kan anmärkas att domen redan har fått återverkningar i senare rättspraxis. Kammarrätten i Göteborg anser med hänvisning till och citat från HFD 2018 ref. 52, att man i målet inte behöver göra en mer kvalificerad bedömning eftersom stiftelsens ändamål är tillräckligt bestämt och 14 Synsättet förekommer inte i våra nordiska grannländer eller i något annat lands stiftelserätt såvitt jag känner till. 15 Se vidare Olsson, s. 88 ff. 16 Ansökan sker hos Skatteverket, www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/edition/2019.1/1727. html.

10 HFD 2018 ref. 52 Länsstyrelsens prövning vid registrering 253 därmed kan verkställas. 17 Det är därmed inte uppenbart att det inte föreligger en stiftelse. Ärendet visades åter till länsstyrelsen för fortsatt prövning. 18 I ett mål i Kammarrätten i Stockholm hänvisas till att prövning av frågan om registrering bör göras med utgångspunkt i samtliga omständigheter som talar för att en stiftelse har bildats. 19 För att komma fram till att det inte är uppenbart att det inte är en stiftelse ska alltså det som talar för en stiftelse sättas i förgrunden. 20 Enligt domstolen ska omständigheter som tillkommit efter det att länsstyrelsen fattade sitt beslut beaktas vid prövning av en registrering. I målet hade egendom inte avskilts för stiftelsens räkning vid tiden för länsstyrelsens beslut men ett avskiljande hade skett när kammarrätten behandlade målet. Stiftelsen ska därför registreras i stiftelseregistret. HFD-domen, och senare två kammarrättsdomar, är en konsekvens av en otydlig lagstiftning. Hur ska länsstyrelserna i framtiden kunna göra en någorlunda rättssäker bedömning av om det är uppenbart att det inte är en stiftelse? Det enda sättet enligt min mening att få rätsida på detta är att ändra stiftelselagen så att registreringen blir konstitutiv, på samma sätt som för aktiebolag. 17 Kammarrätten i Göteborg, mål nr , dom meddelad En annan sak är att ändamålet kanske inte kan ligga till grund för en stiftelsebildning. Frågan i målet var om stiftelsens ändamål stred mot lag och god sed och att stiftelsebildningen därmed var behäftad med ursprunglig brist. Stiftelsens ändamål är att främja ickevåldskamp som syftar till total avrustning av vapen och vapensystem, företrädesvis med anknytning till plogbillrörelsen. Länsstyrelsen och förvaltningsrätten menade att ändamålet stred mot svensk lag. Kammarrätten skriver att länsstyrelsen har att i övrigt ta ställning till om förutsättningarna för registrering är uppfyllda. Mot bakgrund av Kammarrättens dom är det oklart vilken ny bedömning länsstyrelsen ska göra. Det förefaller bli ett moment Kammarrätten i Stockholm, mål nr , dom meddelad Med hänvisning till HFD 2018 ref. 52.

11