?m mte annat uttryckhgen anges. Av lagen foljer att forutsattningama

Transkript

1 : 29 HD:S AVGORANDE HD avslar overklagandet. HD:s bes~y,t meddelat: den 12 april Mill nr: Lagrum: 6 lagen (1904:48 s.l) om samaganderatt. Rattsfall: N]A 1949 s. 645, NJA 1981 s. 897, NJA 1990 s. 18, NJA 1993 s. 468, NJA 2000 s. 262, NJA 2007 s. 455 och NJA 2015 s Fraga om forutsattningarna for att oversanda en dom pa fangelse till Polen for erkannande och verkstfillighet har forelegat. Medborgaren i Polen A.S. domdes den 15 september 2015 av Malmo tingsratt for grov narkotikasmuggling till fangelse 5 ar 6 manader och utvisning. Kriminalvarden beslot den 14 mars 2016 med stod av lagen (2015:96) om erkannande och verkstallighet av frihetsberovande pifoljder inom Europeiska unionen att oversanda domen tillsammans med foreskrivet intyg till Polen for erkannande och verkstallighet dar. Orebro tingsratt A.S. overklagade Kriminalvardens beslut i Orebro tingsratt. Han motsatte sig att bli forflyttad till Polen for att hans fangelsestraff skulle verkstallas dar och anforde vidare bl.a. foljande. Han har paborjat verkstalligheten pa anstalten Kumla sedan januari 2016 och den har fortlopt framgangsrikt och problemfritt. Han har hitintills haft ett oklanderligt uppforande. Han har paborjat sprakutbildning i engelska och han planerar att emigrera fran Polen till ett annat EU-land efter att hans verkstallighet ar over. Innan han anholls i Sverige bodde han i Holland tillsammans med sin fastmo dar han arbetade och planerade att soka permanent uppehallstillstind. Hans fastmo ar for narvarande i Holland. Det var bland annat pa grund av sprakbrister som han overtalades att bega det brott som han domts for. Under sin tid pa anstalten har han haft arbete vilket han ocksa tycker ar positivt. Sprakutbildningen och arbetet utgor en del av hans sociala ateranpassning. I svenskt fangelse medfor hans arbete att han kan bli helt sjalvforsorjande. Vid ett overlamnande till Polen kommer han inte att kunna studera eller arbeta och saledes inte erhalla forsorjning. Han skulle da bli ekonomiskt beroende av sin familj som har en mycket 2017: svar ekonomisk situation eftersom hans mor ar sjuk och en stor del av familjens pengar gar till mediciner for henne. Verkstallighet i svenska fangelser garanterar att han kommer bli villkorligt frigiven. I Polen medges inte ~illkorlig frigivenhet. Polska anstalter har en sadan pragel och utformmng att verkstallighet dar skulle paverka hans sociala ateran passning pa ett negativt satt. Den sociala ateranpassningen i polska anstalter prioriteras inte pa samma satt som det gors i svenska anstalter. Han motsatter sig Kriminalvardens bedomning att hans sociala ateran passning skulle underlattas vid ett overforande av verkstallighet till P~le?. Polen ar ett land som fitt mycket kritik fran Europeiska komm1ss10nen och andra myndigheter i manga EU-lander. Ett overforande av verkstallighet till Polen ar oetiskt och utsatter honom for en klar och radikal forsamring av hans situation och domer honom till en langre tid i fangelset. Kriminalvarden motsatte sig A.S:s andringsyrkande. Tingsratten (radmannen Thomas Wallen) anforde i beslut den 26 augusti 2016 foljande. TINGSRATTENSSKAL Tingsratten har att prova A.S:s overklagande av Kriminalvardens beslut om overforande av verkstallighet till Polen. Av 2 kap. 1 forsta stycket lagen (2015:96) om erkannande och verkstallighet av frihetsberovande pifoljder inom Europeiska unionen framgar de grundlaggande krav som stalls for att en dom pa frihetsberovande pafoljd fir sandas over till en annan medlemsstat for att dar erkannas och. verkstallas. Neda~staende paragrafhanvisningar avser denna lag?m mte annat uttryckhgen anges. Av lagen foljer att forutsattningama i 2 kap. 2 och 3 ska vara uppfyllda, av vilka framgar att en dom far sandas over enligt 2 kap. 1 om bide det andra landets behoriga myndighet medger detta och den domde samtycker till overlamnandet. Darutover regleras tre undantagssituationer for kravet pa medgivande respektive kravet pa samtycke enligt foljande, (1) den domde ar medborgare och bosatt i den andra medlemsstaten, (2) den domde ar medborgare i den andra.medl:msstaten och efter verkstalligheten av pifoljden kommer att utv1sas d1t, eller (3) den domde ar bosatt och har vistats lagligt utan avbr~tt under minst fem ar i den andra medlemsstaten. Undantagsregeln 12 kap. 1 andra stycket ar inte aktuell i detta arende. A.S. har inte samtyckt till att domen oversands till Polen och har overklagat beslutet. Tingsratten maste darfor prova om nagon av de tre undantagssituationerna ar tillamplig Rambeslutets grundlaggande syfte har varit att underlatta den domdes sociala ateranpassning, varfor utgangspunkten ar att den domde ska samtycka till att verkstalligheten flyttas over. U tgangspunkten for de tre undantagssituationerna ar den motsatta, dvs. att starka skal finns trots avsaknad av samtycke. De tva forsta undantagssituationema beror fall da den domde anses ha en stark anknytning till den verkstallande

2 : 29 staten, och i det tredje fallet ar tanken mer att den domde inte ska kunna undandra sig verkstallighet genom att fly den verkstallande staten (se prop. 2014/15:29, s. 61 f.). Av Kriminalvardens overlamnandeskrift framgar att AS. ar polsk medborgare vars senaste adress i Polen var i Torun, da han efter en sep~ration med en tidigare sambo under 2015 flyttade hem till sina foraldrar. Ar 2008 domdes han i Polen till villkorlig dom for stold. Han har arbetat inom bl.a. lager, tryckeri och bygg i hemlandet. Av Riksmottagningens utredning, bifogad av Kriminalvarden, framgar att AS. var arbetslos sedan sex manader innan gripandet. AS. har uppgett att han vid tiden for frihetsberovandet i Sverige var bosatt i Holland med sin fastmo, dar han aven arbetade och planerade att ansoka om permanent uppehallstillstand. Tingsratten har da att prova om AS:s sociala ateranpassning underlattas av att verkstalligheten overfors till Polen och om det i ovrigt ar lampligt med sadant overforande, i enlighet med 2 kap. 1 forsta stycket punkterna tre till fyra. Provningen om den domdes sociala ateranpassning gynnas av ett overforande gors genom en helhetsbedomning av samtliga relevanta omstandigheter avseende den domdes anknytning till Sverige respektive den andra medlemsstaten. Faktorer som medborgarskap, bosattningstid i staterna samt nuvarande bostads-, familje- och arbetsforhallanden har sarskild relevans. Sarskild vikt bar vidare laggas vid om det finns ett utvisningsbeslut avseende den domde eftersom.~etta kan paverka den sociala situationen vid en framtida frigivning. Ar den domde medborgare samt bosatt i den verkstallande staten, finns en stark presumtion for att den sociala ateranpassningen sker bast i den verkstallande medlemsstaten. Vidare far en dom endast f0ras over till den andra Staten om det ar lampligt (se prop. 2014/15:29, s. 175). Tingsratten konstaterar att A.S. har en stark och langvarig anknytning till Polen. Han har enbart lamnat ett blankt pastaende i ett senare skede under arendets gang att han har en fastmo bosatt i Holland. Hans senast kanda adress forefaller av allt att doma vara i Torun, Polen. Dahan bade ar medborgare samt bosatt i Polen kravs inte Polens medgivande eller AS:s samtycke for overforande av verkstalligheten. AS. ar polsk medborgare och bosatt i Polen. Vidare kommer AS. efter verkstalligheten av pafoljden att utvisas fran Sverige. Av vad som framkommer i arendet saknas skal att ifragasatta forhallandena i polska fangelser pa sadant satt att lampligheten av ett overforande av straffverkstalligheten bor ifragasattas. Vad AS. anfort i den delen foranleder inte en annorlunda bedomning. Betraffande AS:s invandning om att han maste avtjana hela sitt straff utan villkorlig frigivning om hans verkstallighet skulle overflyttas till Polen gor tingsratten foljande overvaganden. I forevarande fall saknas uppgift fran Polen om nar villkorlig frigivenhet kan aktualiseras. Av Kriminalvardens utredning framgar att A.S:s slutdatum for avtjanat straff ar den 17 december 2020 och att den tidigaste dagen for villkorlig frigivning i Sverige infaller den 16 februari 2019, innebarande att han riskerar att 2017: avtjana ett ar och atta manader mer an vad han skulle ha gjort i Sverige. Sadana skillnader i regler om villkorlig frigivning ar inom det utrymme som far accepteras i dessa sammanhang (se prop. 2014/15:29, s. 73 och sarskilt Europadomstolen, se Csoszanszki mot Sverige, meddelad den 27 juni 2006, dar overflyttningen fran Sverige till Ungern innebar att klaganden fick avtjana ett ar och fyra manader langre tid i Ungern, nagot som inte ansags medfora att klagandens rattigheter kranks). Med beaktande av ovansdende finner tingsratten efter en samlad bedomning att en overflyttning av verkstalligheten till Polen underlattar A.S:s sociala ateranpassning och att ett sadant overforande i ovrigt ar lampligt. A.S:s overklagande ogillas darfor. TINGSRATTENS BESLUT A.S:s overklagande lamnas utan bifall. Gota hovratt A.S. overklagade i Go ta hovratt och yrkade bifall till sin talan i tingsratten. Hovratten (hovrattsraden Carl-Gustav Ohlson, referent, och Helen Svensson samt tf. hovrattsassessorn Patrik Engberg) meddelade den 18 november 2016 foljande beslut Hovratten, som gor samma bedomning som tingsratten, faststaller tingsrattens beslut. Hogsta domstolen A.S. overklagade hovrattens beslut och yrkade att HD skulle upphava Kriminalvardens beslut att oversanda Malmo tingsratts <lorn tillsammans med intyg till Polen for erkannande och verkstallighet. Kriminalvarden motsatte sig att beslutet upphavdes. Malet avgjordes efter foredragning. Foredraganden, justitiesekreteraren Pernilla Svard, foreslog i betankande foljande beslut. SKAL Bakgrund 1-3. Motsvarar i huvudsak punkterna 1-3 i HD:s beslut. Rattslig reglering 4. Inom EU pagax ett omfattande arbete med att ersatta den traditionella formen av straffrattsligt samarbete med ett samarbete som bygger pa principen om omsesidigt erkannande av rattsliga beslut. Principen innebar att medlemsstaterna ska erkanna och verkstalla varandras rattsliga avgoranden och utan vidare provning godta de bedomningar som de beslutande myndigheterna har gjort, trots eventuella olikheter i medlemsstaternas materiella och processuella reglering. Syftet ar att uppna ett enklare, snabbare och effektivare samarbete.

3 : Radets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillampning av principen om omsesidigt erkannande pa brottmalsdomar avseende fangelse eller andra frihetsberovande atgarder i syfte att verkstalla dessa inom Europeiska unionen (EUT 2008 L 327 /27) ar en del i detta arbete. Rambeslutet syftar till att forenkla och effektivisera overforandet av frihetsberovande pafoljder mellan medlemsstaterna och att ge domda battre mojligheter att kunna avtjana sadana straff i sina hemlander. Det overgripande syftet med rambeslutet ar underlatta den domdes sociala ateranpassning genom att mojliggora att straffet verkstalls dar den domde ar medborgare eller har sin hemvist. 6. Den verkstallande staten ska erkanna en dom som har oversants i enlighet med rambeslutet och omedelbart vidta nodvandiga atgarder for verkstallighet, om den behoriga myndigheten inte valjer att aberopa en vagransgrund. Om pafoljdens langd eller art ar oforenlig med den verkstallande statens lagstiftning far pafoljden anpassas. Den anpassade pafoljden far varken i forhallande till sin art eller till sin langd vara strangare an den pafoljd som utdomts i den utfardande Staten (artikel ). I artikel 17 anges att verkstalligheten av en pafoljd ska regleras enligt lagen i den verkstallande staten. Myndigheterna i den verkstallande staten beslutar om hur verkstalligheten ska ske och faststaller alla atgarder i samband darmed, inklusive grunderna for fortida eller villkorlig frigivning ( artikel 1 7.1). Vi dare anges, i artikel 17.4, att medlemsstaterna far ta hansyn till de bestammelser i nationell lagstiftning som den utfardande staten angivit enligt vilka den domde ar berattigad till villkorlig frigivning vid en viss tidpunkt. 7. Rambeslutet har genomforts i svensk ratt genom den europeiska verkstallighetslagen samt forordning (2015:109) om erkannande och verkstallighet av frihetsberovande pafoljder inom Europeiska unionen ( europeiska verkstallighetsforordningen). Lagen och forordningen tradde i kraft den 1 april 2015 (prop. 2014/15:29). 8. En dom pa frihetsberovande pafoljd far, enligt 2 kap. 1 europeiska verkstallighetslagen, sandas over till en annan medlemsstat for att dar erkannas och verkstallas om vissa i lagen angivna forutsattningar ar uppfyllda samt om den domdes sociala ateranpassning underlattas av att verkstalligheten overfors dit och om det i ovrigt ar lampligt. Fragorna i malet 9. Fraga i malet ar om ett oversandande av domen till Polen for erkannande och verkstallighet ar f0renligt med A.S:s sociala ateranpassning och om det i ovrigt ar lampligt. I malet uppkommer ocksa fragan nar och hur utredning om detta ska inhamtas i malet och hur det ska beaktas. Nar foreligger forutsattningar att oversanda en dom? 10. Motsvarar i huvudsak punkterna 15 och 16 i HD:s beslut. 11. Vid bedomningen av om ett overforande ar lampligt kan bl.a. beaktas reglerna om villkorlig frigivning och anstaltsforhallandena i den verkstallande staten samt om den verkstallande staten avser att anpassa pafoljden och pa vilket satt. (Se a. prop. s. 70 ff.) 12. Bestammelser om villkorlig frigivning eller frigivning i fortid finns i de flesta medlemsstater inom EU, men skiljer sig i stor utstrackning at. Medan vissa stater har bestammelser om automatisk frigivning av intagna i fortid, gor andra en diskretionar provning i varje enskilt fall. I vissa stater 2017: tillampas en kombination av dessa. Hur lang tid som minst maste avtjanas av det utdomda straffet varierar. 13. I Sverige ska som huvudregel villkorlig frigivning ske nar den domde avtjanat tva tredjedelar av strafftiden (26 kap. 6 BrB). Om det finns synnerliga skal far Kriminalvarden besluta att den villkorliga frigivningen ska skjutas upp med hogst sex manader at gangen. Efter villkorlig frigivning galler en provotid som motsvarar den strafftid som aterstar vid frigivningen, dock minst ett ar (26 kap. 10 BrB). Fangelsestraffet anses paga aven under den provotid som foljer efter den villkorliga frigivningen. Om den frigivne inte iakttar sina aligganden under villkorliga frigivningen kan overvakningsnamnden, vid allvarligare overtradelser, forklara delar av den villkorligt medgivna friheten forverkad (26 kap. 18 och 19 BrB). 14. I det svenska pafoljdssystemet bestir alltsa ett langre fangelsestraff av tva delar, kriminalvard i anstalt och en darpa foljande kriminalvard i frihet. Aven om villkorlig frigivning som utgangspunkt saledes ska ske nar tva tredjedelar av strafftiden avtjanats, foreligger det inte nagon automatisk ratt till villkorlig frigivning vid denna tidpunkt. Straffet ar till fullo verkstallt f0rst vid provotidens utgang (26 kap. 24 BrB). 15. Pa grund av skillnader i medlemsstaternas regler om villkorlig frigivning kan, vid ett overforande av straffverkstallighet, den domde i ett enskilt fall komma att vara frihetsberovad i anstalt en kortare eller langre tid efter ett overforande an om verkstalligheten i stallet hade skett i domslandet. Vid overforande av straffverkstallighet fran Sverige till en annan stat inom EU kan det bli fraga om en forlangning av den faktiska tiden i anstalt med som mest 50 %,jamfort med den tid som den domde skulle ha fatt avtjana i Sverige. 16. Regeringen uttalade i samband med rambeslutets genomforande att som huvudregel den verkstallande statens verkstallighetsregler ska tillampas men att det inte kan uteslutas att vasentliga skillnader i fraga om villkorlig frigivning kan medfora att ett overforande kommer i strid med artikel 5 i Europakonventionen och att ett overforande darfor inte ar lampligt. (Se a. prop. s. 73 f., 140 ff. och 174 ff.) Motsvarar i huvudsak punkterna i HD:s beslut. 19. Europadomstolens tidigare avgoranden fran 2005 och 2006 lamnar alltsa ett visst utrymme for att olikheter mellan landerna i ett enskilt fall skulle kunna leda till att forenligheten med artikel 5 framstar som osaker. I Europadomstolens avgoranden fran senare ar har dock inte denna reservation upprepats. Istallet tydliggor Europadomstolen att Europakonventionen inte innehaller nagon bestammelse som ger enskilda ratt till villkorlig frigivning utan detta, liksom generellt langden pa utdomda straff, ar en fraga som de fordragsslutande staterna disponerar over. Det finns mot bakgrund av det anforda inte skal att tro att en forlangning av den faktiska tiden i anstalt skulle strida mot Europakonventionen, sa lange avtjanandetiden ryms inom den totala pafoljdslangd som utdomts. 20. Fragan ar da om aven andra faktorer an Europakonventionen bar beaktas vid bedomningen av om medlemsstaternas olika regler om villkorlig frigivning medfor att ett overf0rande av straffverkstalligheten ar olampligt. Regeringen anforde i forarbetena till europeiska verkstallighetslagen att inte bara den faktiska forlangningen raknat i ar och manader bor beaktas. Aven andra faktorer, som t.ex. hur langt straff det ror sig om och hur ling tid som aterstar att verkstalla i Sverige vid tidpunkten for oversandandet bor beaktas. Vidare kan t.ex. den omstandigheten att det finns vasentliga

4 : 29 skillnader i hur den frihetsberovande pifoljden rent faktiskt kommer att verkstallas, ha betydelse. (Se a. prop. s. 70 ff.) 21. Hogsta forvaltningsdomstolen har i ett avgorande (HFD 2013 ref. 42) provat fragan om en tillampning av de svenska reglerna om villkorlig frigivning, vid ett overforande av straffverkstallighet fran Finland till Sverige, kunde innebara att pafoljden blev att anse som strangare an den pafoljd som adomts i Finland Ufr 25 tredje stycket lagen [1972:260] om internationellt samarbete om verkstallighet av brottmalsdom). I malet uppkom aven fragan om en tillampning av de svenska reglerna om villkorlig frigivning kunde strida mot Europakonventionen. Enligt Hogsta forvaltningsdomstolen kunde det ifragasattas om en forlangning av verkstallighetstiden med en tredjedel generellt kommer i konflikt med Europakonventionen. I det aktuella fallet hade den domde emellertid vid tidpunkten for overforandet mindre an tre manader kvar till forvantad villkorlig frigivning i Finland. Vid sadana forhallanden fick enligt domstolen en forlangning med ytterligare ett ar och tva manader anses oproportionerlig. De svenska reglerna om villkorlig frigivning ansags darfor inte kunna tillampas fullt ut. 22. I Hogsta forvaltningsdomstolens avgorande var alltsa Sverige verkstallande stat och skiljer sig darfor fran nu aktuellt avgorande dar Sverige ar domande stat. I 3 kap. 22 europeiska verkstallighetslagen finns numera aven en bestammelse om att Kriminalvarden, vid ett beslut enligt 20 lagen (1974:202) om berakning av strafftid m.m., far faststalla en tidpunkt for villkorlig frigivning som intraffar tidigare an vad som foreskrivs i 26 kap. 6 BrB om den domde annars kommer att vara frihetsberovad under en vasentligt langre tid i Sverige an om verkstallighet hade skett i den andra staten. 23. Vid bedomningen av om ett overforande av straffverkstalligheten fran Sverige till en annan medlemsstat ar lampligt, med beaktande av skillnader i medlemsstaternas regler om villkorlig frigivning, maste alltsa en helhetsbedomning goras. Vid denna bedomning kan det bli aktuellt att beakta aven andra faktorer an Europakonventionen, t.ex. hur lang tid som atersdr att avtjana av straffverkstalligheten. Sa lange mer an sex manader atersdr att avtjana bor dock utgangspunkten vara att den tid som atersdr att verkstalla i Sverige vid tidpunkten for oversandandet av domen inte ar en omstandighet som medfor att ett overforande av straffverkstalligheten ar olampligt Ufr 2 kap. 1 europeiska verkstallighetslagen). Inte heller langden pa det fangelsestraff som domts ut i Sverige bor i denna situation ha nagon storre betydelse. 24. Vid bedomningen av om ett overforande ar lampligt kan aven anstaltsforhallandena i den verkstallande staten beaktas. Om anstaltsforhallandena i den verkstallande Staten ar sadana att ett overforande skulle kunna strida mot forbudet mot tortyr och omansklig eller fornedrande behandling eller bestraffning i artikel 3 i Europakonventionen far ett overforande anses som olampligt. Det torde dock vara ovanligt att anstaltsforhallandena inom EU ar sadana att ett overffaande av Straffverkstalligheten skulle komma i Strid med artikel 3 i Europakonventionen. Aven har bor darfor utgangspunkten vara att anstaltsforhallandena inte ar en omstandighet som medfor att ett overforande av straffverkstalligheten ar olampligt, savida inte utredningen i malet klart kan pavisa att sadana brister i anstalterna forekommer att ett overforande av straffverkstalligheten ar oforenligt med Europakonventionen. (Se a. prop. s. 70 ff.;jfr aven NJA 2007 s. 168.) 25. Vid bedomningen av om ett overforande ar lampligt bor slutligen ocksa beaktas om den verkstallande staten avser att anpassa pafoljden. En anpassning av pifoljden kan enligt rambeslutet ske nar det galler pafoljdens 2017: langd eller art. Den anpassade pifoljden far dock inte i forhallande till sin art eller langd vara strangare an den pafoljd som utdomts i den utfardande staten (artikel 8.2-4). Det finns darfor inte heller har skal att tro att en overforing av straffverkstalligheten skulle strida mot Europakonventionen, sa lange avtjanandetiden ryms inom den totala pifoljdslangd som utdomts. Vid bedomningen av om ett overforande ar lampligt bor dock som tidigare papekats en helhetsbedomning goras, varvid aven faktorer som hur den frihetsberovande pafoljden rent faktiskt kommer att verkstallas kan ha betydelse. Nar under forjarandet ska uppgi,fter inhamtas? 26. Det ar Kriminalvarden som, enligt 2 kap. 4 samma lag, ska prova om de forutsattningar som galler for overforing enligt lagen ar uppfyllda. Vid denna provning ska myndigheten samrada med den behoriga myndigheten i den andra Staten. Samdd behovs dock inte nar domen far sandas over utan den andra statens medgivande (2 kap. 3 verkstallighetsforordningen). Sa ar fallet bl.a. nar den domde ar medborgare och bosatt i den andra medlemsstaten eller efter verkstalligheten av pifoljden kommer att utvisas till den andra medlemsstaten till foljd av ett i domen meddelat beslut om utvisning. 27. I ovrigt ar utgangspunkten att Kriminalvarden ska anvanda mojligheterna till samrad nar ett sadant samrad bedoms kunna ge ytterligare information som kan vara av betydelse vid myndighetens provning av om domen ska sandas over till den andra Staten. Kriminalvarden far saledes avgora fran fall till fall om samdd ska ske. Samradet kan bl.a. ge information om tillampliga bestammelser om fortida eller villkorlig frigivning. (Se a. prop. s. 75 ff.) 28. F6rst nar samtliga forutsattningar ar uppfyllda kan Kriminalvarden besluta om att oversanda domen till en annan medlemsstat for att dar erkannas och verkstallas. I det intyg som ska bifogas Kriminalvardens beslut om overforing, enligt 2 kap. 8 forordning (2015:109) om erkannande och verkstallighet av frihetsberovande pifoljder inom Europeiska unionen, framgar att Kriminalvarden kan begara att fa uppgifter om den verkstallande statens regler om fortida eller villkorlig frigivning. Enligt 2 kap. 10 samma forordning, ska dock domen och intyget sandas over f6rst nar Kriminalvardens beslut att oversanda domen vunnit laga kraft. 29. Regleringen innebar alltsa, i de fall samrad inte sker, att information om den verkstallande statens regler om fortida eller villkorlig frigivning, och om den verkstallande staten avser att anpassa pafoljden, som regel kommer Kriminalvarden tillhanda f6rst efter beslutet om att oversanda domen for erkannande och verkstallighet. 30. Kriminalvarden kan enligt 2 kap. 8 verkstallighetslagen upphava ett beslut om att sanda over en dom till en annan medlemsstat for erkannande och verkstallighet fram till dess verkstalligheten av pafoljden paborjats i den verkstallande staten. Fraga om upphavande torde bli aktuellt framforallt nar Kriminalvarden efter det att domen sants over fir ytterligare information fran den andra statens myndigheter som innebar att de forutsattningar som anges i lagen for att fa sanda over en dom inte langre kan anses uppfyllda. Det kan exempelvis vara fraga om att den andra statens regler om villkorlig frigivning avviker pa ett satt som myndigheten inte kan acceptera (sea. prop. s. 85 f.). 31. Kriminalvardens beslut att upphava ett beslut om att sanda over en dom till en annan medlemsstat for erkannande och verkstallighet kan overklagas enligt 4 kap. 2 verkstallighetslagen. Det saknas dock uttryck-

5 : 29 liga bestammelser som ger den domde ratt att pakalla Kriminalvardens provning om att aterkalla den oversanda domen och intyget liksom att overklaga ett beslut som innebar att en sadan begaran avslas, aven om det framkommit ny information efter det att domen jamte intyg skickats till den verkstallande staten. 32. Nar den domde har motsatt sig att en dom oversands till en annan stat for erkannande och verkstallighet bor det i de flesta fall finnas skal for Kriminalvarden att samrada med den behoriga myndigheten i den verkstallande Staten innan beslut om att oversanda domen fattas. Detta aven i arenden nar domen far sandas over utan den andra statens medgivande. Nagot direkt lagstod for en sadan tillampning finns visserligen inte men inte heller nagot lagligt hinder mot att pa detta satt tillgodose att Kriminalvarden far ytterligare information som har relevans for fragan om ett overforande av straffverkstalligheten underlattar den domdes sociala ateranpassning och om overforandet i ovrigt ar lampligt. Det kan t.ex. handla om information om huruvida den verkstallande staten avser att anpassa pafoljden och hur pafoljden ska verkstallas. Att samradsreglerna tillampas pa detta satt framstar som rimligt mot bakgrund av att lagens nuvarande utformning inte mojliggor for den domde att i ett senare skede fa beslutet provat pa nytt. Bedomningen i detta fall 33. A.S. har domts till fangelse i 5 ar och 6 manader. Det aterstar mer an 6 manader av straffet att avtjana. Mot bakgrund av att A.S. ar medborgare i Polen och efter verkstalligheten av pafoljden kommer att utvisas dit till foljd av ett i domen meddelat beslut om utvisning kravs inget medgivande fran den behoriga myndigheten i Polen eller A.S. De allmanna forutsattningarna for ett overforande av domen till Polen ar darmed uppfyllda. 34. Fragan ar da om A.S:s sociala ateranpassning underlattas av att domen overlamnas till Polen for erkannande och verkstallighet och om det i ovrigt ar lampligt. 35. A.S. har motsatt sig att domen overlamnas till Polen for erkannande och verkstallighet. For bedomningen av om ett overforande av straffverkstalligheten underlattar hans sociala ateranpassning och i ovrigt ar lampligt behaver darfor information inhamtas genom samrad med beh0riga myndigheter i Polen. 36. Det innebar att Kriminalvardens beslut att oversanda Malmo tingsratts dom och intyg inte kan sta fast. Med andring av hovrattens och tingsrattens beslut undanrojs Kriminalvardens beslut i denna del och malet aterforvisas till Kriminalvarden for fortsatt behandling. 37. HD vill avslutningsvis tillagga att goda skal kan anforas for att den domde borde ha mojlighet att pakalla Kriminalvardens provning om att aterkalla den oversanda domen och intyget liksom att overklaga ett beslut som innebar att en sadan begaran avslas. Det ankommer dock pa lagstiftaren att ta stallning till om en sadan overklagandemojlighet bor inforas och hur den i sa fall bor utformas. HD:S BESLUT Med andring av hovrattens och tingsrattens beslut undanrojer HD Kriminalvardens beslut den 14 mars 2016 att oversanda Malmo tingsratts dom, tillsammans med intyg, till Polen for erkannande och verkstallighet. Malet aterforvisas till Kriminalvarden for fortsatt handlaggning. 2017: HD (justitieraden Ann-Christine Lindeblad, Johnny Herre, Sten Andersson, Mari Heidenborg och Petter Asp, referent) meddelade den 12 april 2017 foljande slutliga beslut. SKAL Bakgrund 1. A.S. domdes den 15 september 2015 av Malmo tingsratt for grov narkotikasmuggling till fangelse i 5 ar och 6 manader. Det beslutades vidare att han skulle utvisas ur riket och forbjudas att atervanda hit fore den 15 september Tidigaste dag for villkorlig frigivning ar den 16 februari 2019 och straffet ar till fullo verkstallt den 17 december Kriminalvarden beslutade den 14 mars 2016 att Malmo tingsratts dom, tillsammans med intyg, skulle oversandas till Polen for erkannande och verkstallighet i enlighet med lagen (2015:96) om erkannande och verkstallighet av frihetsberovande pafoljder inom Europeiska unionen ( europeiska verkstallighetslagen). Som skal anfordes foljande. A.S. ar polsk medborgare och avtjanar fangelsestraff i Sverige. Han ska utvisas ur Sverige och det har inte framkommit nagot hinder mot att verkstalla utvisningen till Polen. A.S:s sociala ateranpassning underlattas av att verkstalligheten fortsattningsvis sker i Polen och overforandet bedoms i ovrigt som lampligt. 3. Tingsratten och hovratten har faststallt Kriminalvardens beslut. Rattslig reglering i huvuddrag 4. I europeiska verkstallighetslagen finns regler om overforande av verkstallighet av domar avseende fangelse och andra frihetsberovande pafoljder in om EU. 5. Lagen bygger pa radets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillampning av principen om omsesidigt erkannande pa brottmalsdomar avseende fangelse eller andra frihetsberovande atgarder i syfte att verkstalla dessa inom Europeiska unionen (se 1 kap. 1 ). Rambeslutet syftar till att underlatta den domdes sociala ate ran passning. 6. For att en dom avseende en frihetsberovande pafoljd ska fa oversandas till en annan medlemsstat forutsatts, enligt 2 kap. 1 europeiska verkstallighetslagen, att de krav som foljer av paragrafens forsta stycke ar uppfyllda. Av stycket foljer att det kravs att den domde befinner sig i den andra medlemsstaten eller i Sverige (p. 1), att kraven pa medgivande fran den andra staten respektive samtycke fran den domde ar uppfyllda eller att det foreligger undantag fran dessa krav (p. 2 som hanvisar till 2 kap. 2 och 3 ), att den domdes sociala ateranpassning underlattas av ett overforande (p. 3) och att det i ovrigt ar lampligt att verkstalligheten overfors till den andra medlemsstaten (p. 4). Det kravs ocksa, enligt lagrummets andra stycke, att det aterstar minst sex manader att avtjana eller att sarskilda skal talar far att verkstalligheten kommer att overforas till den andra medlemsstaten.

6 : 29 Fragan ihd 7. Fdgan i HD ar om forutsattningarna for oversandande av domen ar uppfyllda. Det star klart att de krav som foljer av 2 kap. 1 forsta stycket 1 och av 2 kap. 1 andra stycket europeiska verkstallighetslagen ar uppfyllda. Vad HD har att ta stallning till ar darfor om forutsattningarna i ovrigt ar for handen. Medgivande eller samtycke kravs inte 8. Huvudregeln i europeiska verkstallighetslagen ar att oversandande av en dom for erkannande och verkstallighet forutsatter ett medgivande fran den andra medlemsstaten och ett samtycke fran den domde (se 2 kap. 1 forsta stycket 2 i forening med 2 kap. 2 forsta stycket och 2 kap. 3 forsta stycket). 9. I saval 2 kap. 2 som 2 kap. 3 europeiska verkstallighetslagen finns emellertid vissa undantag fran kravet pa medgivande respektive samtycke. Undantagen motsvarar det som brukar kallas for det tvingande samarbetsomddet (se t.ex. SOU 2013:21 s. 484), dvs. det omdde inom vilket en stat kan fa ta emot en dom for erkannande och verkstallighet utan att ha gett sitt medgivande. 10. Ett forsta undantag tar sikte pa fall dar den domde ar medborgare i den andra medlemsstaten och ar bosatt dar (se 2 kap. 2 andra stycket 1 och 2 kap. 3 andra stycket 1). Detta undan tag ar, savitt gall er den domdes samtycke, inte tillampligt i forhallande till Polen pa grund av en sarreglering som framgar direkt av artikel 6.5 i rambeslutet. Undantaget kan daremot vara tillampligt savitt galler medgivande fran Polen. 11. Ett andra undantag avser det fall dar den domde ar medborgare i den andra staten och efter verkstalligheten av pafoljden kommer att utvisas dit till foljd av ett i domen meddelat beslut om utvisning enligt 8 a kap. utlanningslagen, 2005:716 (se 2 kap. 2 andra stycket 2 och 3 andra stycket 2 europeiska verkstallighetslagen). 12. Nar en domstol beslutar om utvisning enligt 8 a kap. utlanningslagen anges i beslutet inte till vilket land utvisning ska ske. Detta bestams normalt mot slutet av verkstalligheten med tillampning av 12 kap. 4.I den paragrafen anges att utlanningen ska sandas till sitt hemland eller, om mojligt, till det land fran vilket utlanningen kom till Sverige. Med hemland avses i f0rsta hand det land i vilket personen ar medborgare (se Gerhard Wikren och Hakan Sandesjo, Utlanningslagen med kommentarer, 10 uppl. 2014, s. 593). 13. Om bestammelserna i europeiska verkstallighetslagen om undantag fran samtycke och medgivande i dessa delar skulle tillampas pa sa satt att det maste vara bestamt till vilket land den domde ska utvisas, skulle de i praktiken komma att sakna funktion. Detta kan inte ha varit avsett. Bestammelserna bor darfor kunna tillampas nar det foreligger en stark anknytning till medborgarskapslandet och det saknas sarskilda skal att tro att utvisning kommer att ske till en annan stat. 14. A.S. har en stark anknytning till Polen och det har inte framkommit nagot som talar for att utvisning inte kommer att ske dit. Forutsattningar 2017: har darfor forelegat att besluta om oversandande utan inhamtande av medgivande respektive samtycke. Vid denna bedomning saknas skal att ta stallning till om 2 kap. 2 forsta stycket 1 ar tillampligt betraffande medgivande fran Polen. Kravet pa att den domdes sociala dteranpassning underlattas ar uppfyllt 15. Vid bedomningen av om ett overforande av straffverkstalligheten underlattar den domdes sociala ateranpassning ska en helhetsbedomning goras av samtliga relevanta omstandigheter avseende den domdes anknytning till Sverige respektive den andra medlemsstaten. Faktorer som medborgarskap, bosattningstid i staterna samt nuvarande bostads-, familje- och arbetsforhallanden har sarskild relevans. Om den domde ar medborgare i och ska utvisas till den andra medlemsstaten, finns en stark presumtion for att den sociala ateranpassningen sker bast i den staten. (Se prop. 2014/15:29 s. 68 f. och 174 ff.) 16. En annan omstandighet av betydelse for bedomningen ar den domdes installning. I de fall den domde samtycker till att verkstalligheten overfors utg0r detta en stark indikation pa att ateranpassningen underlattas. I de fall den domde motsatter sig att verkstalligheten overfors, men en dom anda kan sandas over med stod av 2 kap. 3 andra stycket europeiska verkstallighetslagen, ar utgangspunkten att ett overforande av verkstalligheten anda underlattar den domdes sociala ateranpassning med hansyn till de specifika omstandigheter som avses i bestammelsen. (Se a. prop. s. 175.) 17. Kravet pa underlattande av den sociala ateranpassningen var, i det forslag till lagtext som presenterades av Utredningen om internationell straffverkstallighet, utformat pa sa satt att det skulle kunna antas att den sociala ateranpassningen underlattades av ett overforande (se sou 2013:21 s. 64). I propositionen slopades orden "det kan antas att" men utredningens forslag ~ngavs anda overensstamma med regeringens (a. prop. s. 68 och 277). Aven om det inte aterspeglas i lagtexten ar kravet pa att den sociala ateranpassningen underlattas av sadan karaktar att det maste bli fraga om en bedomning av situationen utifran omstandigheterna i det specifika fallet. Att denna bedomning alltid kommer att vara forknippad med en viss osakerhet hindrar inte att det krav som uppstalls kan vara uppfyllt. Denna slutsats ar, vid en jamforelse mellan olika sprakversioner, val forenlig med rambeslutets utformning i denna del (se artikel 4.2). 18. A.S. ar polsk medborgare och han ar fodd och uppvuxen i Polen tillsammans med sina foraldrar och tre syskon. Det framgar av riksmottagningens utredning att han sedan han var tolv ar gammal huvudsakligen har bott i Torun i mellersta Polen. Sa sent som i april 2015 flyttade han hem till foraldrarna efter att han hade separerat fran en kvinna som han levde med. A.S. saknar anknytning till Sverige och ska enligt domen utvisas harifran. 19. Ocksa med beaktande av att A.S. motsatter sig ett overforande till Polen maste utgangspunkten darfor vara att hans sociala ateran-

7 : 29 passning underlattas vid ett overforande av verkstalligheten fran Sverige till Polen. 20. I rnalet har A.S. invant att han efter avtjanat straff avser att bosatta sig i Nederlanderna. Han har ocksa uppgett att han har en fastrno dar och att han sedan ett par ar tillbaka ocksa bor i Nederlanderna. Detta aktualiserar fragan om hur uppgifter fran den dornde, av innebord att denne har kopplingar till en tredje stat, ska paverka bedornningen. 21. Sorn frarngatt i det foregaende rader det, i fall dar den dornde ar rnedborgare i och ska utvisas till en viss rnedlernsstat, en stark presurntion for att den sociala ateranpassningen sker bast i denna stat. Det kan ernellertid inte uteslutas att det i vissa fall forhaller sig sa att den dornde har en sa stark anknytning till en tredje stat att denna presurntion kan brytas. Nagon gang kan ornstandigheterna rent av vara sadana att det kan antas att den sociala ateranpassningen skulle forsvaras av ett overforande av verkstalligheten till rnedborgarskapsstaten. For att det ska finnas skal att beakta anknytning till en tredje stat rnaste det ernellertid finnas uppgifter sorn visar att den dornde har en stark och varaktig anknytning till den staten. 22. A.S. har larnnat uppgifter sorn avser delvis historiska forhallanden och delvis vad han har for avsikt att gora efter frigivning. De historiska uppgifterna ar i centrala delar oforenliga med de uppgifter sorn finns i riksrnottagningens utredning. De uppgifter sorn avser frarntiden, bl.a. att han avser att bosatta sig i Nederlanderna tillsarnrnans med sin fastrno och att han har rnojlighet att fa arbete dar, rnaste - inte rninst med hansyn till att en betydande del av straffet annu aterstar att avtjana - anses vara alltfor osakra for att det ska finnas skal att tillrnata dern betydelse i detta sarnrnanhang. 23. A.S. har vidare invant att de rnojligheter till utbildning och arbete sorn finns vid en verkstallighet i Sverige saknas vid en verkstallighet i Polen. Detta skulle enligt honorn, bl.a. eftersorn franvaron av arbete och utbildning har negativ psykisk paverkan och negativa ekonomiska konsekvenser, innebara att hans sociala ateranpassning inte underlattas av ett overforande till Polen. 24. Det krav sorn i rambeslutet och i den svenska regleringen uppstalls pa att den sociala ateranpassningen underlattas av ett overforande rnaste forstas sa att det i forsta hand tar sikte pa den dorndes anknytning till en viss stat och pa var den dornde, med hansyn till denna anknytning, kan antas kornrna att leva efter frigivning. Den ornstandigheten att anstaltsforhallandena i olika medlernsstater ar av varierande kvalitet om de bedorns med utgangspunkt i intresset av social ateranpassning, bor norrnalt inte tillrnatas nagon betydelse vid bedornningen. 25. Sarnrnantaget rnaste kravet pa att ett overforande underlattar den dorndes sociala ateranpassning anses vara uppfyllt. Det ar aven i ovrigt lampligt att oversanda domen 26. F6r att en dorn ska fa oversandas till en annan rnedlemsstat forutsatts, enligt 2 kap. 1 forsta stycket 4 europeiska verkstallighetslagen, 2017: att det ocksa i ovrigt ar larnpligt. Vid den bedornningen kan beaktas bl.a. reglerna om villkorlig frigivning och anstaltsforhallandena i den andra rnedlernsstaten. Det kan ocksa beaktas om den staten avser att anpassa pafoljden och pa vilket satt det i sa fall kornrner att ske. (Se a. prop. s. 70 ff.) 27. Bestarnrnelser om villkorlig frigivning eller frigivning i fortid finns i de fiesta stater, men reglerna skiljer sig i stor utstrackning at. Medan vissa stater har bestarnrnelser om autornatisk frigivning i fortid, gor andra en mer eller rnindre diskretionar provning i varje enskilt fall. I vissa stater tillarnpas en kornbination av dessa modeller. Hur lang tid som minst rnaste avtjanas av det utdornda straffet varierar. 28. I Sverige ska sorn huvudregel villkorlig frigivning ske nar den domde har avtjanat tva tredjedelar av strafftiden (26 kap. 6 BrB). Om det finns synnerliga skal far Krirninalvarden besluta att den villkorliga frigivningen ska skjutas upp med hogst sex rnanader at gangen. Efter villkorlig frigivning galler en provotid sorn rnotsvarar den strafftid som aterstar vid frigivningen, dock rninst ett ar (26 kap. 10 BrB). 29. A.S. har i overklagandet anfort att det finns en risk att han komrner att fa avtjana hela fangelsestraffet om straffverkstalligheten overfors till Polen. I franvaro av utredning sorn visar annat utgar HD fran att sa ar fallet. 30. I forarbetena till den nu gallande lagstiftningen har angetts att mindre skillnader i verkstallighetstid inte bor tillrnatas nagon betydelse. Vad galler situationer dar fraga ar om tidigare frigivning till foljd av att straffverkstalligheten overfors, har som en riktlinje angetts att halvtidsfrigivning bor kunna godtas, rnedan tidigare frigivning an sa kan ifragasattas. I det ornvanda fallet har uttalats att ett overf6rande, om den faktiska tiden forlangs vasentligt, kan kornrna i strid med Sveriges forpliktelser enligt Europakonventionens artikel 5 (sea. prop. s. 73 f.). 31. Vid bedornningen av om overforande kan anses vara larnpligt med hansyn till skillnader i verkstallighetsregler utgor de begransningar som foljer av Europakonventionen en yttersta grans. Med hansyn till att frihetsberovande ar en for den enskilde synnerligen ingripande atgard maste det ernellertid, ocksa i fall dar ett overforande inte kan anses sta i strid med Europakonventionen, anses finnas ett visst utrymrne att bedoma ett overforande sorn olampligt. 32. Vid bedornningen av om ett overforande ar larnpligt bor beaktas saval den relativa skillnaden i anstaltstid - dvs. den procentuella skillnaden - sorn skillnaden raknad i ar och rnanader Ufr a. prop. s. 73 f.). For att skillnader i verkstallighetstiden i sig ska innebara att det ar olarnpligt att oversanda dornen bor kravas att skillnaderna ar avsevarda. 33. Ocksa den tid sorn vid beslutet om overforande aterstar till villkorlig frigivning bor ernellertid beaktas Ufr HFD 2013 ref. 42, sorn avsag en situation dar verkstalligheten overfordes fran Finland till Sverige i enlighet med de da gallande reglerna i 7 kap. lagen, 2003: 1156, om overlarnnande fran Sverige enligt en europeisk arresteringsorder). Skalet till det ska ses frarnfor allt mot bakgrund av syftet med overforande-

8 : 29 reglerna, namligen att frarrtja den domdes sociala ateranpassning, ett syfte som vanligen bast tillgodoses genom att verkstalligheten sker i <let land dar frigivning ska ske. Om den aterstiende verkstallighetstiden ar sa kort att detta syfte inte kan tillgodoses fullt ut, riskerar ett beslut om overforande, med beaktande av att verkstallighetstiden kan komma att forlangas, att bli oproportionerligt. 34. Av artikel 5 i Europakonventionen framgar att var och en har ratt till personlig frihet och sakerhet, samt att ingen fir berovas friheten utom i de fall som sarskilt anges i artikeln och i den ordning som lagen foreskriver. Europadomstolen har vid flera tillfallen provat om ett overforande av straffverkstallighet kan sta i strid med konventionen pa grund av skillnader i regler om villkorlig frigivning (se bl.a. Veermae v. Finland, dee., no /03, ECHR 2005-VII; Csoszanszki v. Sweden, dee., no /02, 27 June 2006; Szabo v. Sweden, no /03, ECHR VIII; Ciok v. Poland, dee., no 498/10, 23 October 2012; Giza v. Poland, dee., no /11, 23 October 2012). 35. Av Europadomstolens avgoranden foljer att den domande staten kan hallas ansvarig for en eventuell krankning av artikel 5. Domstolen har understrukit att konventionen inte ger enskilda nagon ratt till villkorlig frigivning och att de fordragsslutande staterna disponerar over denna fraga. Utgangspunkten ar att domslandet inte ska ha nagot inflytande over den verkstallande statens regler om villkorlig frigivning, eftersom <let skulle motverka det internationella samarbetet pa verkstallighetsomradet. Domstolen har ocksa betonat att detta samarbete pa ett generellt plan ligger i de domdas intresse Ufr t.ex. Ciok v. Poland, 24). Det ar endast om den forlangda verkstalligheten ar godtycklig ("arbitrary") som den kan anses strida mot artikel 5.1. Huvudregeln ar att godtycke inte kan anses foreligga sa lange den forlangda verkstallighetstiden ryms inom <let utdomda fangelsestraffet (se t.ex. Ciok v. Poland, 25). 36. Europadomstolen har i nagra tidigare avgoranden uttalat att <let inte kan uteslutas att "a flagrantly longer de facto term of imprisonment in the administering State could give rise to an issue under Article 5". Detta galler under forutsattning att den langre faktiska fangelsetiden kunde forutses av domslandet vid tidpunkten for overforandet av verkstalligheten (se Veermae v. Finland s. 14, Szabo v. Sweden s. 9 och Csoszanszki v. Sweden s. 9). I senare avgoranden (som hanvisar till Veermae och Csoszanszki) upprepas dock inte uttalandet om att "a flagrantly longer de facto term" skulle kunna strida mot artikel 5.1 utan det sags i dessa avgoranden endast att "the possibility of a longer period of imprisonment in the administering State does not in itself render the deprivation of liberty arbitrary as long as the sentence to be served does not exceed the sentence imposed in the criminal proceedings" (se Giza v. Poland, 23 och Ciok v. Poland, 25). 37. I detta fall kan verkstalligheten i anstalt som mest komma att forlangas med ett ar och tio manader. Detta motsvarar en forlangning med 50 procent om man utgar ifran den tid som enligt huvudregeln skulle komma att verkstallas i anstalt i Sverige. Mot bakgrund av Europadom- 2017: stolens praxis kan ett overforande av straffverkstallighe.!en till Polen inte anses sti i strid med artikel 5 i Europakonventionen. Aven om verkstallighet i Polen i och for sig skulle kunna innebara en inte obetydlig forlangning av den tid som ska avtjanas i anstalt ar omstandigheterna inte sadana att ett overforande av straffverkstalligheten ar olampligt. HD har da beaktat att beslutet om overforande fattades i b6rjan av straffverkstalligheten och att det annu aterstar nastan tva ar till den tidigaste tidpunkten for villkorlig frigivning. 38. Vid bedomningen av om ett overforande ar Iampligt ska aven anstaltsforhallandena i den verkstallande staten beaktas. Om dessa ar sadana att ett overforande skulle strida mot forbudet mot tortyr eller omansklig eller fornedrande behandling eller bestraffning i artikel 3 i Europakonventionen, ar ett overforande uppenbarligen olampligt. Inom ramen for samarbetet inom EU maste det vara en utgangspunkt att anstaltsforhallandena ar sadana att ett overforande av straffverkstalligheten inte kommer att sta i strid med artikel 3. Anstaltsforhallandena ar darfor inte en omstandighet som medfor att ett overforande av straffverkstalligheten ar olampligt, savida inte utredningen i <let enskilda faller pavisar att sadana brister i anstalterna forekommer att ett overforande av straffverkstalligheten ar oforenligt med Europakonventionen. (Se a. prop. s. 70 ff.;jfr aven NJA 2007 s. 168.) 39. Det finns inte anledning att anta att ett overforande av straffverkstalligheten pa annan grund, t.ex. med anledning av en mojlig anpassning av pafoljden, skulle vara olampligt. 40. Kravet pa att <let ocksa i ovrigt ar lampligt att domen oversands till den andra medlemsstaten for erkannande och verkstallighet ar foljaktligen uppfyllt. Slutsats 41. Av vad som sagts foljer att de forutsattninga~ som anges i 2 kap. 1 europeiska verkstallighetslagen ar uppfyllda. Overklagandet ska darfor avslas. HD:S AVGORANDE HD avslar overklagandet. Narvarande justitierad tillade: Kriminalvarden har inom ramen for det tvingande samarbetsomradet inte nagon skyldighet till samrad med den verkstallande Staten innan beslut om oversandande fattas (se 2 kap. 3 forordningen, 2015:109, om erkannande och verkstallighet av frihetsberovande pafoljder inom Europeiska unionen). Om samrad inte sker kommer narmare upplysningar om hur reglerna om villkorlig frigivning ser ut och om huruvida anpassning av pafoljden kan komma att ske, att erhallas fran den verkstallande staten f6rst efter att beslutet har vunnit laga kraft. Det ar namligen forst da som domen och intyget - i vilket det kan anges att man som utfardande stat begar uppgifter om fortida eller villkorlig frigivning - ska oversandas till den andra Staten (se 2 kap. 10 ).I den man sadana upplysningar kan antas I

9 : 30 vara av betydelse for bedomningen av om forutsattningarna for overforande ar uppfyllda, kan det darfor finnas skal for Kriminalvarden att utnyttja de mojligheter till samrad som finns ocksa inom ramen for det tvingande samarbetsomradet. Det sagda foljer redan av att Kriminalvarden har ett ansvar for att utredningen ar tillracklig. Ytterst kan oklarheter ocksa leda till att domstol vid overklagande finner att kraven for oversandande av en dom inte ar uppfyllda, trots att forutsattningar harfor egentligen har forelegat Ufr p. 29 i beslutet). Ocksa med hansyn till den enskildes intressen kan det i vissa fall finnas anledning till samrad inom ramen for det tvingande samarbetsomradet. Kriminalvarden har visserligen ratt att upphava ett beslut om att oversanda en dom for erkannande och verkstallighet fram till dess att verkstalligheten paborjas (se 2 kap. 8 europeiska verkstallighetslagen). Om man fran den verkstallande staten far information som gor att det inte langre framstar som lampligt att overfora straffverkstalligheten kan beslutet alltsa upphavas. Den enskilde saknar emellertid (se 4 kap. 2 ) ratt att pakalla en provning av om beslutet ska upphavas och han eller hon har heller ingen uttrycklig ratt att overklaga ett beslut om att inte upphava ett beslut om oversandande. HD:s bes~yt meddelat: den 12 april Mal nr: O Lagrum: 2 kap. 1-3 lagen (2015:96) om erkannande och verkstallighet av frihetsberovande pafoljder inom Europeiska unionen; Radets rambeslut 2008/909/RIF av den 27 november 2008 om tillampning av principen om omsesidigt erkannande pa brottmalsdomar avseende fangelse eller andra frihetsberovande atgarder i syfte att verkstalla dessa inom Europeiska unionen. Riittsfall: NJA 2007 s. 168; HFD 2013 ref. 42; Veermae v. Finland (dee.), no /03, ECHR 2005-VII; Csoszfoszki v. Sweden (dee.), no /02, 27 June 2006; Szabo v. Sweden, no /03, ECHR 2006-VIII, Ciok v. Poland (dee.), no 498/10, 23 October 2012; Giza v. Poland (dee.), no /11, 23 October Bevisvardering i mfil om sexualbrott (I och II). I Alingsas tingsratt Allman aklagare vackte vid Alingsas tingsratt atal mot K.K. for bl.a. valdtakt enligt foljande garningsbeskrivning. 2017: K.K. harmed vald tvingat malsaganden till samlag genom att med sina kroppskrafter trycka ner henne i en sang och halla fast hennes armar och darefter penetrera henne vaginalt; allt mot malsagandens uttryckliga vilja. Det hande den 10 mars 2014 i Alingsas kommun. K.K. begick garningen med uppsat. Malsaganden yrkade skadestand av K.K. med kr, varav kr for krankning och kr for sveda och vark. K.K. fornekade garningen och bestred det enskilda anspraket. K.K. atalades dessutom for andra brott. Aklagaren yrkade att K.K. skulle utvisas fran Sverige med forbud att atervanda hit in om 10 ar. Tingsriitten ( ordforande lagmannen Jorgen Nilsson) anforde i <lorn den 29 juli 2016 foljande. UTREDNINGEN Pa aklagarens begaran har malsagandeforhor hallits med malsaganden. K.K. har horts over atalet. Pa aklagarens begaran har vidare forhor hallits med polisen C.L., J.B.W. (vaninna till malsaganden), E.R. (pojkvan under olika perioder till malsaganden), psykologerna D.L. och A.A. samt psykoterapeuten G.D. Vidare har aklagaren aberopat skriftlig bevisning i form av bl.a. polisens handelserapport, foton, beslagsprotokoll, sakkunnigutlatande, rattsintyg och malsagandens journalanteckningar. Aklagaren har aven aberopat en uppspelning av en ljudfil av malsagandens larmsamtal till polisen. K.K. har aberopat vittnesforhor med sin van P.P. DOMSKAL Inledningsvis har foljande framkommit. Malsaganden och K.K. larde ~anna varandra da de bada arbetade som personliga assistenter at A.T. Aven K.K:s fru, G.K., arbetade som personlig assistent at A.T. A.T. har inledningsvis varit aberopad som vittne men detta har aterkallats av aklagaren. Malsaganden har berattat att hon och K.K. enbart var kollegor och bekanta och att de traffats utanfor arbetet endast nagra ganger, bl.a. ska K.K. varit hemma hos henne tillsammans med en manlig van och fikat vid ett tillfalle. Vid det tillfallet var avenj.b.w., som aven hon arbetar som personlig assistent at A.T., med. K.K. ska aven ha hjalpt malsaganden att salja bl.a. en surfplatta. I ovrigt hade de ingen relation. K.K. har a sin sida berattat att de larde kanna varandra pa arbetet, att de fattade tycke for varandra och att de inledde en relation, vid sidan om hans aktenskap, och att de hade sex ett antal tillfallen fram till och med att han avslutade deras relation. Deras sexuella umgange skedde hemma hos malsaganden eller i bil. Nagot sexuellt umgange skedde aldrig pa deras arbetsplats. Darutover umgicks de genom att ga ut och festa, gora utflykter till Goteborg, umgas med vanner m.m. Hans uppfattning ar att malsaganden falskeligen anklagar honom for valdtakt som hamnd for att han avslutat deras relation. /