LOMMEN. Växjö Fågelklubb. Våren 2019 Nr 184 RAPPORT FRÅN NOVEMBERRALLYT EXKURSION TILL ÅSNENS NATIONAL- PARK

Transkript

1 LOMMEN Växjö Fågelklubb Våren 2019 Nr 184 Hackspettarnas tid är nu - mindre hackpspett. Foto: Christer Wendeler INNEHÅLL: PROGRAM VÅREN 2019 RAPPORT FRÅN NOVEMBERRALLYT MICROSKÅDNING... TIDIG VÅR, TYST VÅR NY REDAKTÖR EXKURSION TILL ÅSNENS NATIONAL- PARK

2 LOMMEN Vår medlemstidning Lommen kommer ut med tre nummer per år, vår, sensommer och höst. Ansvarig utgivare är Therese Petersson med e-postadress: Ni hittar oss på: Växjö Fågelklubbs styrelse: Ordförande Ola Bondesson Tfn: V Ordförande Christer Wendeler Tfn: Sekreterare Ola Österström Tfn: V Sekreterare Johannes Rydström Tfn: Kassör Jan Kellerth Tfn: Ledamot Therese Petersson Tfn: Suppleant Tomas Lundqvist Tfn: Suppleant Uno Petersson Tfn: Växjö Fågelklubbs redaktionskommitté Therese Petersson (sk) Tfn: Mikael Persson Tfn: Christer Wendeler Tfn: Bidrag till Lommen kan skickas på e-post: teleborg71@yahoo.com VFK: s Ungdomskommitté Ola Österström (sk) Johannes Rydström Medlemsavgift Betalas in på föreningens bankgiro Avgiften är endast 150 kronor för Har du inte fyllt 25 år betalar du endast 50 kronor. Dessutom finns en familjemedlemsavgift på 175 kr. Klubblokal Ligger i en kvarterslokal på Slåttervägen 39 (Västra Teleborg). I lokalen finns ett litet utrustat kök, samt en större samlingslokal för våra bildvisningar. Filmduk och projektor saknas. Hitta dit: Om du kör söderut längs Torparvägen tar du höger på Skördevägen där du kan parkera utmed gatan eller längst ner på denna gata. Följ sedan cykelvägen. Ingång sö gaveln. Hittar du inte till lokalen, kontkta kvällens värd. Exkursioner Fågelklubbens utflykter (exkusioner) vänder sig till såväl nybörjare med ett allmänt naturintresse som till garvade skådare. Oavsett kunskapsnivå är du hjärtligt välkommen på föreningens aktiviteter. Meningen är att en exkursion skall ledas av två kunniga fågelskådare. Vi försöker informera i programmet om utflykternas när du kan förvänta dig ett lugnt tempo eller ett lite högre sådant. När vi är ute måste man ha lämpliga kläder och bra skor. Ta också med kikare, rejält med fika samt något att sitta på. Utan en välputsad kikare och ett par rejäla salamimackor blir inte exkursionen lyckad är en gammal, välkänd devis i vår förening. Om något är oklart inför exkursionen, kontakta då ledarna eller någon i styrelsen. Milersättning I största möjliga mån samåker vi på våra utflykter. Naturligtvis delar vi på resekostnaderna. Bilersättningen är 18 kr/mil och bil, vilket motsvarar den skattefria ersättningen, och betalas av deltagarna. 1

3 SÅ HÄR GÖR VI PÅ LÅNGRESOR På våra längre exkursioner försöker vi alltid att åka minibuss. På exkursionerna får du ett inbetalningskort av ledarna, som du använder för att betala kostnaderna för busshyran till fågelklubben. Tvingas vi köra med egna bilar så tillämpas samma ersättning som vid kortare exkursioner d v s 18 kr/mil och bil, vilket motsvarar den skattefria statliga bilersättningen. Ungdomsrabatt eller ungdomspris tillämpas på våra långresor. Ungdomar är personer som inte fyllt 18 år. Rabatten är högst 50 % på de fasta kostnaderna (bilhyra, bensin, övernattningskostnader etc.), inte på matkostnader. Rabatten utgår med en högsta summa. Denna anges vid respektive resa. Vid många anmälningar delas rabatten lika mellan alla deltagande ungdomar. PROGRAM VÅREN 2019 SMÅ NÄRA MÅL är en satsning på utflykter i närområdet (upp till ett par mil från Växjö). Det här är en utflykt som kan passa många; några timmars naturupplevelse och fågelskådning på bekvämt avstånd och med erfarna ledare som kan berätta vilka fåglarna är. I Växjös närhet finns många fina fågellokaler, både kända och mer obekanta. Vi kommer fortlöpande erbjuda guidningar till några av dessa smultronställen. Dåligt väder innebär bara att man behöver gardera sig med passande kläder. Det behöver inte alls innebära att man ser lite fåglar. Tvärtom! Många gånger är det så att regn och rusk tvingar mängder av sträckande fåglar att rasta på t ex Bergundasjöarna, Bergkvarasjön eller Växjösjön. Vi åker gemensamt till någon/några platser där vi tror att de bästa förutsättningarna finns för fina fågelupplevelser. Därför bestämmer vi inte alltid i förväg till vilken lokal vi åker till. OBS!! Samlingarna vid våra utflykter kan variera och anges alltid i programmet. Inställda aktiviteter Tyvärr finns det alltid en risk att någon programpunkt måste ställas in på grund av extremt dåligt väder, sjukdom eller av någon annan oförutsägbar anledning. Vi försöker då nå ut med informationen på VFK:s hemsida: www. kofnet.org/vfk/. Det går givetvis alltid bra att kontakta någon av ledarna om du vill veta mer om någon utflykt eller inneträff. På hemsidan kan du också få information, tips om fåglar och fågellokaler m.m. Har du frågor om eller synpunkter på programmet, önskemål om kommande utflykter så hör av dig till Christer Wendeler tel eller e-post christer.wendeler@gmail.com 2

4 TISDAG 12 MARS; FÅGLARNAS HÄCKNING; BILDVISNING MED OLA ÖSTERSTRÖM Häckningen är för alla fåglar en intensiv tid som innefattar allt från att leta upp en lämplig miljö, hävda revir och locka till sig en partner, para sig, lägga ägg, ruva äggen och föda upp ungarna. Detta ställer stora krav på fåglarna. Intressant är också att vi kan se en enorm spännvidd vad gäller olika strategier och anpassningar som speglar den stora variation av livsstilar som olika arter har utvecklat. Samling 18:30 i klubblokalen på Slåttervägen 39. LÖRDAG 23 MARS; SMÅ NÄRA MÅL Oavsett hur långt våren (vintern?) har kommit är det alltid spännande att själv se och framför allt uppleva växlingen mellan de olika årstiderna. Våra erfarna guider har koll på var det finns bäst förutsättning för att få fina fågelupplevelser. De hjälper naturligtvis också till med att berätta vilka fåglar som dyker upp. Ledare: Ola Österström och Uno Petersson Samling vid parkeringen till Krikors pizzeria vid Plogvägen kl Taltrastens vackra sång hör till en av vårens ljudkulisser. Foto: Christer Wendeler 3

5 LÖRDAG 13 APRIL; FÅGELSKÅDNING FÖR TJEJER Nu är förhoppningsvis våren i full gång och nya flyttfåglar kommer in för var vecka som går. Vi åker till Lundens naturreservat som ligger vid Drevsjön, 2 mil norr om Växjö. Där finns både fina vandringsslingor, fågeltorn och stora ekhagar. I sjön brukar man se havsörn, brun kärrhök och änder. Vid Kullamossen, i anslutning till sjön, spelar ofta orre. I närheten finns också Vartorps kvarn med chans på forsärla. Ta med en go fikakorg, kläder efter väder och ett glatt humör. Ledare: Ewa Söderberg och Therese Petersson Samling vid Citygross kl MÅNDAG 15 APRIL; SMÅ NÄRA MÅL Förra året vid den tiden hade våren på allvar gjort sitt intåg. Alla svalarterna hade redan kommit, många änder även marina arter som ejder, sjöorre, svärta sågs med bläsand, skedand, lommar, skägg-, svarthake- och gråhakedopping rastade i våra sjöar. De första lövsångarna och svartvita flugsnapparna sjöng och storspovar och en del andra vadare fanns redan på plats. Följ med våra erfarna ledare ut och se hur långt våren har kommit i år. Samling vid parkeringen till Krikors Pizzeria vid Plogvägen 101. Ledare: Ola Bondesson och Jan Kellerth Följ med ut och njut av skäggdoppingens vackra parningsspel. Foto: Christer Wendeler 4

6 HUSEBYMADEN; GUIDNINGAR PÅ SÖNDAGARNA 31 MARS, 7 APRIL, 14 APRIL, 21 APRIL, 28 APRIL OCH 5 MAJ. Även i år kommer medlemmar från Kronobergs Ornitologiska Förening (KOF) och Växjö Fågelklubb (VFK) att finnas på plats i Husebytornet mellan klockan för att hjälpa besökare med att hitta, artbestämma och berätta om de fåglar som ses. Passa på att njuta av en intensiv vårkonsert av sånglärkor, tranor, sångsvanar, tofsvipor och flera andra nyanlända flyttfåglar. Ute på maden rastar många änder som skedänder, bläsänder, stjärtänder, snatteränder och krickor i sina finaste praktdräkter. Extra spännande brukar det bli när kärrhökar, ormvråkar, glador eller havsörnar drar förbi och ibland skapar kaos bland alla rastande fåglar. Det här är en utflykt som passar de flesta naturintresserade och som brukar uppskattas inte minst av många barnfamiljer. Välkomna! Årtan brukar hitta till Husebymaden. Foto: Christer Wendeler ONSDAG 1 MAJ; FÅGELSKÅDNING OCH GRILLFEST VID JÄTS BAPLATS De verkliga entusiasterna brukar dyka upp redan klockan 4 på morgonen, men det går bra att komma i princip när som helst på dagen. Grillarna brukar vara tända mellan klockan 10 och 12 och så länge kommer det att finnas fågelskådare på plats och då kan du grilla något som du själv tagit med dig. Jäts badplats har visat sig vara en ibland oöverträffat givande lokal för att se förbiflyttande och ibland rastande änder, gäss, skrakar, tärnor, labbar, lommar, vadare med flera arter. Från de omgivande träddungarna hörs ofta nyanlända tättingar och rördromen brukar tuta i vassen. Det kan vara bra att också vara medveten om att det inte alltid är så! Ett bra väder är en förutsättning för en riktigt lycka dag! Grillmästare: Thomas Hultquist

7 LÖRDAG 4 MAJ; BIG SIT/FÅGELTORNSKAMPEN Ursprungligen är det Finland som tagit initiativ till och inspirerat till Den här tävlingsformen. Det gäller att från en fast punkt upptäcka så många fågelaret som möjligt under en viss tid samma dag. Minst hälften av deltagarna i laget måste se eller höra arten (det måste inte vara samma individ) för att den ska få räknas. Mer information kommer på KOF:s hemsida. Samordnare: Ronny Johansson FÅGELSKÅDNINGENS DAG 5 MAJ 1 Guidning i Husebymaden (se tidigare info om Husebymaden!) Klockan som övriga söndagar 31/3 5/5 (Se ovan!) 2 Guidning i Bokhultets Naturreservat Nyutslagna bokar i skir grönska över heltäckande vitsippsmattor, finstämd vårkonsert i oöverträffad harmoni med nyanlända och efterlängtade artister! Bofinkar, trädgårdssångare, rödhakar, flugsnappare och mesar sätter grundackorden. Rytm och slagverk och specialeffekter hanteras av hackspettar, nötväckor, gökar, duvor, raspiga björktrastar, måsar och gäss. Lövsångare, svarthättor och koltrastar briljerar bland solisterna i temat: Äntligen vår!!! Andra som kanske inte direkt deltar musikaliskt men ändå kan bidra till att höja stämningen är, rovfåglar, doppingar, rastande änder och tärnor. Vi välkomnar alla med naturintresse och har förhoppningen att vi ska få njuta av en fin vårmorgon och samtidigt kunna berätta lite om reservatetet och orkestermedlemmarna. Samling vid Biparadiset 08:00 för gemensam vandring till Kassaviken och Borgmästarudden. Ta gärna med fika! Ledare: Christer Wendeler TORSDAG 16 MAJ; SMÅ NÄRA MÅL Vi åker till någon spännande fågellokal i stadens närhet och hoppas på nyanlända sångare och andra Afrikaflyttare. Ledare: Ola Bondesson och Uno Petersson Samling: Kl vid parkeringen till Krikors Pizzeria vid Plogvägen

8 RAPPORT FRÅN NOVEMBERRALLYT Novemberrallyt har blivit en tradition i Småland och för min fågelkurs. Vi har deltagit under de flesta åren som rallyt pågått. Rallyt startade i norra Småland men har sedan spridits till att omfatta hela Småland och numera är de flesta fågelklubbarna i Småland deltagare deltog 18 fågelklubbar och det roliga är inte att tävla mot de andra fågelklubbarna utan mot sig själv. Växjö FK har ingen chans att vinna rallyt totalt. Det gör de klubbar som har en kust att spana ut över. Kalmar vann i år och har varit den klubb som vunnit mest. I år noterade de 121 arter och har under de senaste åtta åren hela tiden noterat mellan 119 och 123 arter. Det är omöjligt för oss här i inlandet att nå den siffran. Andra klubbar som alltid kommer högt är Tjust (Västervik), Oskarshamn och Jönköping, sistnämnda klubb har ju en egen kust vid Vätterns strand. De här fyra klubbarna var före Växjö även i år men sedan placerade vi oss på femte plats med våra 106 arter. Totalt noterades 146 olika fågelarter i Småland under rallyt. Det får väl anses som imponerande och visar på stor bredd. Det är ändå 25 fågelarter som man missar i Kalmar! Det jag menar med att tävla mot sig själv är att jämföra med resultaten under de senaste åren. Tar man resultaten från den senaste 10-årsperioden ( ) och sätter det i relation till årets siffror så hamnar Växjö på fjärde plats med 109 %. Före oss i listan har vi då Tjust med 111 %, Uppvidinge med 110 % samt Värnamo med knappt 110 %. Det betyder att Växjö hade ett bra rally Ett moment som Växjö vinner är antalet skådare som varit ute i fält. Det är ju glädjande. Där har vi 28 som bidragit. På delad andra plats kommer Jönköping tillsammans med Aneby, Eksjö & Tranås (en specialkomponerad trio) med 25 och ytterligare ett snäpp ner Tjust med 23. Det roliga med rallyt är att absoluta alla kan bidra. Man behöver inte vara ute hela tiden utan kan bara spana på fågelbordet hemma för att kanske kunna bidra. Annars kanske svåra arter som taltrast, svarthätta och turkduva har genom åren just observerats vid fågelborden. Det kan också räcka med en stunds utevistelse, så trillade årets sista art för fågelklubben, tjäder, in. Med detta sagt så hoppas jag att vi blir ännu mer än 28 som deltar på nästa rally i november Nedan följer en sammanställning jag gjort för mina och Fågelkursens gemensamma äventyr på rallyt Vi som var med: 3/11 Ola, Eva & Anders B, samt På egen hand Helene K, Gunnar L, Per D & Anette 4/11 Ola, Helene K, Per & Anette samt På egen hand Anders & Eva B. Vädret: 3/11. svag SV vind under dagen med lite varierande styrka 2 5 m/s, +6-9 C, regn på natten men från morgonen klart och soligt hela dagen. Mycket behagligt utom då man hamnade i direkt vind som var lite kylande. Nästan sommar! 4/11 svag SV vind 2 3 m/s, +1-7 C, mulet med någon spricka i molnen, dimma/dis på morgon och fm, därefter hyfsad sikt men lite gråmulet. Kontrasten i observationerna uteblev. Övrigt: Ett lyckat rally för Fågelklubben men mindre framgångsrikt för Kursen. Klubben 7

9 kom så småningom upp i 106 arter efter en rafflande avslutning, där en ropande berguv på söndagskvällen vid Ringsbergsskolan blev art nr 105. För kursens del blev det ganska mycket fågel på lördagen men mer eller mindre nada på söndagen. Helene inledde kryssandet med att plocka in rörhöna nere i Strandbjörket, utmärkt satsning på morgonkulan. Per hade stenknäck vid fågelbordet på frukosten. Båda arterna viktiga för klubbens total. Vi andra tre tappra drog ner till norra änden av Djurle myr och blev flitigt uppvaktade av jägare. Jakt pågick både vid Tävelsås och väster om Djurle myr. Trots det drog vi in två viktiga arter, en ropande kattuggla samt en lockande rödvingetrast. Kylan och snön någon vecka tidigare hade helt klart tömt förrådet av fåglar. Borta var de stora trast- och finkflockarna och vi fick enormt svårt att plocka in grågås och kanadagås på klubblistan, anmärkningsvärt! Stjärtmes, entita, gröngöling och spillkråka trillade också in på kursens artlista men när jägarna blev för närgångna beslöt vi att ta oss söderut. Vi valde dock att köra tillbaks ut till stora vägen och inte följa myrens kant, som var tänkt, på grund av jakten. Rödvingetrast. Foto: Ola Bondesson Mellersta delen av myren visade sig vara lite mer fågelrik i form av en flock med sädgäss och bland dessa inblandade bläsgäss och vitkindade gäss. Några ormvråkar pressade också in sig på artlistan som i övrigt blev rovfågelbefriad. Södra delen av myren var mer fågeltom. Sånglärka kom till och långt i söder stod en flock med sädgäss. Tyvärr kunde vi inte kolla dem då det var motljus och bonden arbetade med att fylla grus på vägen som hade gjort att vi fått medljus på dem. Bara att ta skeden i vacker hand och köra ner till Jäts badplats för att fika. På tisdagen hade jag en råka bland kråkfåglarna vid Jäts G:a kyrka och tanken fanns att hitta den. Den hade dock flyttat på sig och upptäcktes av Ronny och Johannes borta vid Skye. Vid badplatsen var det nästan fågeltomt, mycket lite fågel ute på Åsnens vatten och ingen havsörn inom synhåll. Efter fikat var jag tvungen att lätta på trycket inne i skogen. Då bullrade en fasan upp och kraxade i väg bort över vassviken vid badplatsen. Jag fick aldrig se den men även hörkryss räknas ju här i våra trakter. 8

10 Tanken var nu att hitta fåglar vid Jätsberg. Tanken var kanske god men den slog fel. Fågeltomt även här, en ganska stor flock gräsänder lyfte från viken söder om godset och så småningom fick vi höra locket från sävsparv nere i strandkanten. Inga rovfåglar, inga beckasiner och ingen varfågel. Nu kände vi för miljöombyte och tog sikte på skogarna vid Gåtahult. Klubben saknade fortfarande skogshöns och större korsnäbb och det här är ju bra marker för dessa arter. Vi tog sikte på vår gamla Tjädervägen 1 och hoppades på att det inte skulle vara för mycket jägare i farten där. Vi passerade ett jaktlag precis innan vi svängde ner på vägen men längs själva vägen verkade det lugnt. Vi hörde ett skott på långt håll. Fågeltomt även här men vid vårt andra stopp kom en flock med större korsnäbbar flygandes över våra huvuden ivrigt lockande. Lite bingo! En flock större korsnäbb passerade lägligt. Foto: Ola Bondesson Dagens andra fika blev vid Sandstaden men innan vi var framme hade vi passerat ännu ett jaktlag som var i full jakt. Rottnen var lika fågeltom som andra lokaler under dagen och det enda vi kunde glädja oss åt var en flock med stjärtmesar som drog förbi. Nu tog Anders & Eva ledigt för resten av dagen medan jag tog sikte på Rinkabysjön med förhoppningar om en mindre hackspett i dess sydände och kanske lite fågel på vattnet. Lite mer fågel infriades. Det fanns en mindre flock med fiskande storskrakar, 35 rastande sångsvanar och en hel del bläsänder i den bortre delen på sjön. De sistnämnda lite svåra att räkna uppklämda mot vassen. Jag avslutade dagen med att scanna av Sallöviken i Södra Bergundasjön. Där dök också Johannes upp efter en stund. På plats var knölsvanen med sina ungar men tyvärr hade sothönan, som hade funnit där under i stort sett hela hösten, försvunnit. Även några viggar, två salskrakshonor och två krickor ökade på Kursens artlista. En härlig senhöstdag med sommarvibbar var till ända och jag summerade upp Kursens artlista till 50 arter, inte så tokigt. 9

11 För Fågelklubbens del låg artlistan på 94 arter men många luckor som fortfarande kunde fyllas på och det var först och främst skogshöns som jag tänkte på inför morgondagen. I glaset denna kväll bjöds det på en intensiv Tomatin från deras serie Five Virtues Water. Isses, vad många smaker som trollas fram ur denna elegant tillbakahållna högländare!! Söndag 4/11 började med dis och dimma. På parkeringen väntade Per, Anette och Helene samt några björktrastar som höjde vår artlista till 51, men så mycket mer skulle det inte bli under dagens lopp. Siktet var inställt på Tjädervägen 1 igen. Den rullades sakta, sakta och med nerdragna rutor, men vad hjälpte det. Inte en fågel, inte en tjäder och än mindre någon annan skogshöna. Det var förvånansvärt tyst ute i skogen den här dagen, inte några mesar inte någonting. Så fortsatte det mer eller mindre när vi frestade skogarna vid Kårestad också. Här var vi tvungna att scanna av med ett jaktlag så att vi inte inkräktade på deras jakt. De hade dock fokus på skogen söder om oss så vi kunde fullfölja plan. Några kungsfåglar, blåmes, talgoxe och så äntligen en ny kursart tofsmes! Sedan var det stopp. Fikat intogs vid Lilla Attsjön där vi endast kunde se sångsvanar och några gräsänder. Vi tittade dock inte tillräckligt noggrant för lite senare så hittade Johan sothöna kvar i sjön. Den missade vi och det kunde blivit kursens enda bidrag den här dagen till Fågelklubbens artlista. Nu tackade Per, Anette och Helene för sig och jag fortsatte själv upp i skogarna norr om Attsjö i jakt på tjäder. På en av vägarna nära Råsarna mötte jag Johan ute efter samma art som jag själv. Han swishade förbi utan att se att det var jag och plockade sedan in sothönan borta i Lilla Attsjön. Jag fortsatte att smårulla på skogsvägar upp förbi bl.a. Sågaretorpet nära Linnebjörke där vi hade kursens första och enda sparvuggla på ett novemberrally för några år sedan samt även tjäder. Tomt, tomt det enda jag noterade på nästan varje stopp var flockar med gråsiskor och ibland någon grönsiska med dem. Tog nu sats på Dällingen för att få ett ombyte i skådningen. Lite vatten att spana ut över gav endast ett grått dis, inga fåglar. Inga änder, inga måsfåglar och givetvis inte en mindre hackspett här heller. Till slut kom det i alla fall tre skogsduvor flygande och då trodde jag för en kort stund att jag till slut bidragit med något till Fågelklubbens artlista. Arten saknades från lördagen, men när jag kollade telefonen såg jag att Tomas L dragit in den nere vid Södra Udde strax innan jag såg dem vid Dällingen. Under eftermiddagen var Anders & Eva ute på egen hand kring Hissö och Helgevärma bland annat. Där hade de turen att få se en kungsfiskare, men Mikael P hade redan fixat den på lördagen för klubben. Kungsfiskare är ju ändock inte vardagsmat på varken hemmaplan eller bortaplan. De plockade också upp vår total till 55 med obs av talltita, något jag inte lyckades med under hela söndagen trots att jag i stort sett höll till i perfekt skog för detta hela dagen! För egen del fortsatte jag ner mot Hagerås och skogsvägar där. Till slut var jag tillbaks på skogsvägen vid Råsarna och sedan förbi Tomsjöarna. Jag parkerade ännu en gång bilen och gick en runda för att stöta tjäder men endast överflygande gråsiskor igen. Avslutningsvis rullade jag Tjädervägen 1 igen fast nu på andra hållet. Det hjälpte inte det heller, fortfarande lika fågeltomt. Klubbens total hade ändå ökat upp. På morgonen hade Per Fogelström klarat av orre. Ronny plockade slutligen in kanadagås i N Bergundasjön och även mindre hackspett 10

12 vid S Bergundasjön, Thomas H hittade grågås i Sörabysjön. Tomas L klarade av skogsduvan, som jag tidigare nämnt, men också storlom i Rottnen, röd glada vid Södra Udde samt småskrake i Tegnabysjön. Johannes hade dvärgbeckasin vid fågeltornet vid Jäts badplats och alfågel i Ingelsund. Tjädern blev en svårknäckt art för Fågelklubben det här året. Foto: Ola Bondesson Min kvällsavslutning blev den andra sommargyllingswhiskyn, den 18-åriga Aultmore. Vilken fruktcocktail den är och den sprider verkligen solljus i den mörka novemberkvällen. Rummet flödade över och det blev ju inte sämre av att Örjan plockade in berguven. Det hela var dock inte helt över. På tisdagen var jag ute med en grupp från Senioruniversitetet. Vi parkerade utanför Johans snickeriverkstad på Slätten, Rottne och promenerade runt i de fina markerna där. Då visade det sig att Gunilla, mångårig medlem i Fågelklubben, hade observerat tjäder vid Rottnen på lördagen. På så vis plockade vi in art nr 106, alla kan som sagt bidra till Fågelklubbens artlista! Ola Bondesson 11

13 EXKURSION TILL ÅSNENS NATIONALPARK Lördagen den 1 december, en riktig gråvädersmorgon, samlades fem tappra själar vid klassiska Krikors pizzeria med det gemensamma utflyktsmålet Åsnens Nationalpark. Likt två härförare tog sedan Ola Bondesson och undertecknad kommandot och ledde detta digra manskap, först till Torne bro där vi i lätt duggregn fick avnjuta några gråhägrar, flockar av gräsand samt storskrake. I skrakflocken noterades snart en salskrake men då en viss kassör klampade in i manegen lättade flocken och den något mer rara skraken blev dessvärre av undertecknad ej obsad! Färden fortsatte sedan till vårt huvudresmål, Åsnens Nationalpark, som invigdes i maj 2018 och som åtminstone av mig inte tidigare besökts. Vi åkte till Trollberget, dvs en av parkens entréer, och vandrade sedan en liten bit innan vi kom fram till ett takat vindskydd nära sjön. Vi ställde våra fikaryggor och gick ner mot sjön och precis när vi närmade oss vattnet lyfte en havsörn majestätiskt mot skyn och försvann bakom en udde. Mäktigt! En välförtjänt medhavd fika förgyllde och avrundade därefter vårt besök i Sveriges senast tillkomna Nationalpark (den 30:e). Snyggt, välordnat och lättillgängligt! Vädret hade nu stabiliserats en del och resan fortsatte sedan till Skatelövsområdet där vi fick se en större flock sädgäss men några medföljande bläsgäss. Vid 12-snåret rullade vi sedan vidare hemåt och trots halvmager utdelning på fågelfronten hade vi trots allt en riktig trevlig exkursion och trevlig samvaro. Jan Kellerth Sädgäss och bläsgäss vid Skatelöv mars, 2013 Foto: Roland Ylvén 12

14 MICROSKÅDNING - ETT ÅR I HEMMAKOMMUNEN Microbirding, eller microskådning är en term som började användas för drygt 10 år sen. Det innebär i korta drag att man skådar fåglar lokalt, oftast begränsat till en kommun men det är upp till var och en var man lägger ribban. Under 2018 hade jag en lång föräldraledighet inplanerad från januari till slutet på september som jag tänkte skulle ge mycket tid i fält och på så sätt försöka se så många arter som möjligt i Växjö kommun, och många arter blev det! Microskådning och taktiskt upplägg Microskådning är ett sätt att skåda som motsvarar dagens samhälle mer med tänket att vara mer miljömedveten och inte köra de där långa sträckorna, t.ex. till Öland eller Falsterbo för att se fågel. Det finns nämligen mycket fågel att uppleva och upptäcka bara runt knuten på hemmaplan, något jag själv kunde konstatera efter att ha lagt mycket tid i fält på hemmaplan. För att se så många arter som möjligt behöver man ställa sig ett par frågor. Vilken taktik ska man ha, hur och när ska man skåda för mesta möjliga utdelning av arter var frågor som jag ställde. I mitt fall innebar det också oftast noggrann planering och ett djupt tålamod att skåda merparten av tiden med barnen, Alice som var knappt tre år i början av 2018 och Astrid som bara var 10 månader i början av Alice var ett så kallat 15h-barn så hon fick vara på dagis tis-tors, 5h per dag. Det blev mycket skådning runt Rottne och framförallt många besök vid Övrasjön vid Vartorp, men även en hel del besök i Lidhems-området och Jäts badplats vid Åsnen. Tanken är ju att de ska kunna vara med på sina förutsättningar och ha möjlighet att roa sig med mer saker än bara fåglar utan att bli avskräckta. Januari Året inleddes med skådning på fågelmatningen hemmavid, stenknäck, steglits och en fluffigt bomullsvit snösiska födosökte under de första dagarna på året. Snösiskan har för tillfället plockats bort som art och anses numera vara en ras av gråsiska, men diskussioner förs om det verkligen ska vara så. Från vassen nedanför tomten avslöjade sig en gärdsmyg genom sitt smattrande, då den retat upp sig på grannens katt som antagligen kommit för nära. Redan den 6 januari hade vi det traditionella vinterrallyt som Växjö Fågelklubb anordnar, det går ut på att se så många arter som möjligt mellan klockan inom kommunens gränser skulle visa sig vara ganska milt kring årsskiftet vilket bäddade för ett högt artantal på rallyt, bröderna Örjan och Fredrik Alering slog rekord med 69 arter, en sanslöst bra siffra och frågan uppstår om det nånsin kan slås? Mitt lag hamnade på tredje plats med 62 arter och redan där hade jag fått en bra start på skådaråret i kommunen Totalt sågs det hela 83 arter under rallyt. Arter som jag såg under rallyt och är värda att nämnas är bl.a. kungsfiskare, stenfalk, större korsnäbb, blå kärrhök, tofsvipa, taltrast samt spetsbergsgås. Där kungsfiskare än en av de där arterna man lättast får in på vintern när sjöarna är frusna. Några dagar senare var det en väldigt fin natt och i gryningen stannade jag till vid Sågaretorpet, Lilla Björka för att lyssna efter ugglor. Målet var sparvuggla men till min förvåning satt en pärluggla och spelade lite vintertrött, sparvuggla fick jag in på eftermiddagen istället på den klassiska lokalen Spuggs mosse vid soptippen i Rottne. Sista arten i januari blev den 13

15 kricka som övervintrade i Bäckaslövs våtmark som jag såg den 11 januari. Vintern fick ett allt fastare grepp och det var kallt och mycket snö en period vilket gjorde att krickan som var nr 71 var det jag hade i utgången av januari, trots ett par försök på järpe vid en känd lokal. I Växjö kommun finns det inte så många speciella vinterfåglar man måste få in i januari, men kungsfiskare och strömstare är sådana. Februari Februari fortsatte vara kallt och det dröjde nästan en hel månad mellan krickan och art nr 72 som var skäggmes. Dessa hittades av Johannes Rydström nere vid Ingelsund i Åsnen och jag och barnen körde ner och tillbringade ett par fina timmar i ett soligt gränsland mellan Växjö och Tingsryds kommun. Några dagar senare fylldes listan på med en rödhake som fick vårkänslor i Rottne, och småsjöng lite i skymningen. Samma dag flög en nötkråka fram och tillbaka över huset i Brittatorp, och man kan väl ana att den tömde ett av sina vinterförråd i närheten. Det var fortfarande inte riktigt läge att pälsa på barnen massa vinterkläder och göra någon storslagen skådning med långa utflykter, utan det blev mest pulkaåkning och skådning hemifrån tomten. I Rottne kunde kattuggla och ängspiplärka räknas in, ängspiplärkan bör trots den tidiga årstiden varit nyanländ eller kanske tvingats fram av kylan? Ytterligare ett fruktlöst försök på järpe gjordes under februari, en art som finns i kommunen men som jag trodde skulle bli lättare längre fram på våren. Februari är inte känd som en fågelrik månad, och till årslistan kunde endast fem nya arter noteras under månaden och listan låg på 76 vid utgången av månaden. Mars Mars räknas oftast som första vårmånaden men kan variera kraftigt i hur mycket vår det faktiskt är. Månaden började med att jag hörde berguv på den kända lokalen utanför Växjö Glada Foto: Thomas Hultquist 14

16 den 1 mars, en viktig art att få in under våren men som senare skulle visa sig bli en publikfriare mitt inne i Växjö stad under senhösten. Det dröjde nästan halva månaden innan vintern släppte sitt grepp och det började bli mer rörelse på fåglarna, den 15 mars såg jag årets första dubbeltrast därefter följde en lite mer intensiv period sista 1,5 veckan av mars. Det var dock fortfarande hemmaskådningen som dominerade och en mycket fin sträckdag var den 21 mars då fjällvråk och röd glada noterades från tomten. En art som jag också såg denna dag och som under resterande del av året skulle visa sig mer och mer viktig var den subadulta kungsörn som hittades från altanen på hög höjd, den kunde följas i någon minut då den sträckte mot den klarblå himmeln, med inslag av lite molntussar, mot sydväst. Vid ett par tillfällen besöktes lokaler där jag bedömde järpe kunde finnas men utan någon lycka, jag visste att arten är svår i kommunen men jag trodde nog att ett flertal försök skulle gett resultat vid det här laget. Nämnas kan att flera skådare inklusive Ronny Johanson också letade järpe utan någon lycka. Nyanlända tranor, gäss och änder vid Lidhemssjön. Foto: Thomas Hultquist Den 22 mars började våren mer och mer och ta överhand och fläckvis hade snön försvunnit, just den här våren skulle en art visa sig att ett rekorduppträdande i våra marker nämligen snösparv. Jag och barnen tog den sedvanliga rundan till dagis för att lämna Alice, med en liten avstickare över fälten i Gårdsby. På plats där kunde jag hitta en ganska stor flock med småfåglar. Snabbt kunde jag konstatera att det rastade 32 snösparvar ihop med minst 50 sånglärkor och ett par starar. Våren gjorde ytterligare antog i slutet av mars även om isarna låg på sjöarna och snön kämpade frenetiskt mot de milda dagarna, med takdropp, för att hålla ihop sitt täcke. En järnsparv hade hittat hem till tomten och berättade att den anlänt genom att ihärdigt locka från vassen. Ett besök vid Djurle myr kändes motiverat utifrån vårens antå- 15

17 gande, så jag och Astrid körde ner. Väl där så kunde det konstateras att det fanns mängder med gäss och andra vårfåglar. Besöket vid Skye gav en fock vinterhämplingar, en art som för en anonym tillvaro i kommunen och det är endast ett fåtal rapporter årligen. Trädlärka, sävsparv och en forsärla som födosökte i en gödselbrunn nära Kullarna kunde hittas. På myren fanns fasaner, ännu mer gäss och här sågs en liten flock tundrasädgäss som stod för sig själv lite utanför den stora gåsflocken. Vissa länder räknar denna underart som egen art idag och vi får se vad Svenska Taxanomikommittén säger framöver. Även 400 tranor som nyligen anlänt trampade nervöst och trumpetade med huvuden bakåtsträckta samtidigt som de småskuttade runt. Över fälten patrullerade en adult havsörn på behörigt avstånd några hundra meter upp, säkert en av föräldrarna i det lokala paret kring Jät/Lidhem. På fälten kunde också 30 skogsduvor hittas som höll ihop en tät flock tillsammans med ett gäng ringduvor. Vid Lidhemssjön fanns en liten vak där ett gäng sångsvanar trängdes, bland dessa kunde jag hitta två adulta mindre sångsvanar en art som är långt ifrån given i kommunen. Det var oerhört njutbart att möta våren en sån här dag i Lidhemsområdet och som fågelskådare förundras man och faktiskt tycker lite synd om alla vanliga människor som inte förstår vidden av vårens antågande i fågelvärlden, vilket skådespel! Mars gav en hel del nya arter och årslistan var uppe i 93 arter. På Microbirdings hemsida för Växjö så låg jag i täten ihop med Ronny Johansson som höll jämna steg med mig, då reflekterade jag inte så mycket över att han också hade skådat mycket eftersom han oftast ligger högt i antal arter och skådar mycket. Arter som kan vara viktiga att få in under våren är spetsbergsgås, bläsgås, tundrasädgås och mindre sångsvan som genom åren visat sig vara svåra på höstarna även om de förekommer. April Skiftet mars/april skulle visa sig ge en osannolik fågelupplevelse för de som var morgonpigga vid Lidhemssjön, isen låg fortfarande men det fanns en hyfsad vak mitt i sjön som en förlängning av Aggåns mynning. Inför nätterna väljer ofta gässen att rasta i sjön och precis i gryningen kan man se alla dessa gäss ihop med tranor, svanar och änder när de lyfter flockvis eller som när jag hade turen att en havsörn fick alla gäss på vingarna samtidigt. Ett nästintill öronbedövande vingbuller när nära gäss lyfte samtidigt. Naturmorgons Helena Söderlundh var med och sände ett reportage från sjön denna morgon. Den 4 april blev en sån där dag när det smäller till lite extra tack vare ett varmluftsinbrott med vindar från söder. Morgonen började som många andra vid Övrasjöns strand, årets första sädesärlor sträckte förbi och det är alltid lika underbart att få välkomna dessa karaktärsfåglar hem. Andra fåglar som noterades under min färd hemåt var skrattmås, skogssnäppa, enkelbeckasin som blev art nummer 100 för året i kommunen. En mindre hackspett som hade vårkänslor och spelade intensivt vid Böksholms fd. bruksdammar ökade på årslitan. Sedan mitt på dagen när Astrid sov och jag fick skådartid från tomten så sträckte det fem stycken olika fiskgjusar norrut över tomten och årets första bruna kärrhökar noterades med tre olika ex. Framåt eftermiddagen smällde det till ordentligt, Mikael Persson och Therese Petersson hittade skärfläckor vid Bergkvarasjön, dessa drog dock snabbt iväg men kunde hittas av Per Forsberg då de rastade på isen i Norra Bergundasjön. Det är inte första gången det rastar 16

18 skärfläcka här just på isen. I sjön låg det också ett mindre nedfall i de vakar som fanns däribland sågs brunand, vigg, snatterand och bläsand. På plats var en del skådare och jag stötte på Ronny Johansson där, han hade också skådat rätt mycket fram till nu kunde jag konstatera på Microbirding. Redan i april kan det dyka upp ovanliga fåglar och en art som man ska få in under månaden är ringtrast, en art som man kan leta efter genom bilskådning vilket passa ganska bra när man har ett sovande barn i bilen. Efter att ha fått in stenskvätta, gransångare, storlom och storspov under några dagar så blev det läge att spana efter ringtrast. Jag hade noterat flera större flockar med trast runt Gårdsby och färden gick från Brittatorp, via Drev till Gårdsby. Flera flockar men ingen ringtrast kunde hittas. Det var inte förrän i Gassland som en fin flock trast hittades när de födosökte jämte vägen på fält. Ganska snabbt kunde en mörk trast noteras i kanten av fältet och när alla trastar flög upp i träden jämte fältet var saken biff, en fin hane ringtrast. Alltid en skön känsla när man stöter på ringtrast även om den är årlig i kommunen. Den 15 april smällde det återigen till med många arter och nedfall samt några nya efterlängtade vårfåglar, svalorna och en del ovanliga fåglar. En ladusvala kunde noteras i Stenkulla bortanför Vartorp och vid utloppet av Sörabysjön kunde en tidig hussvala noteras då den stationärt jagade insekter över strandskogen. Isarna hade nu helt släppt sitt grepp och alla sjöar var öppna. Det var ett av de efterlängtade fenomen i våra trakter, nämligen nedfall av marina änder och doppingar som inträffade den här dagen. Larmen om sjöorrare, alfåglar, svärtor, ejdrar, gråhakedopping m.fl haglade in på telefonen. I Övrasjön låg det under morgonen sjöorrar och visslade och en rödbena, larm kom på svarthakedopping i Växjösjön ihop med lite övriga änder. Jag svängde in och kollade på svarthakedoppingarna och såna här 17 En flock skedänder. Foto: Thomas Hultquist

19 dagar gäller det att kolla alla tänkbara sjöar efter änder. Därför körde jag förbi Ekna, längst ut på udden där får man bra överblick över en del av Helgasjön. Här hittades en stor flock med sjöorre som flög runt och visslade, samt två alfåglar som rastade. När jag var på väg till Dällingen ringde Johan och berättade att Kaj Malmqvist precis hittat en ägretthäger där, så jag fortsatte dit och kunde på plats konstatera att där stod en fin vit ägretthäger nedanför obsplatsen. När så Nisse Thunell larmade om att det sträckte ejder mot nordost i Skatelöv på eftermiddagen så tänkte jag att här måste man utnyttja dygnets alla ljusa timmar. Ett besök till på eftermiddagen vid Övrasjön, direkt när jag kom dit ser jag att artsammansättningen förändrats från morgonen. Inga sjöorrar kvar men däremot 4 ejdrar, 3 hannar och 1 hona, samma flock som Nisse hade sett? De spelade aktivt under kvällen, magiskt att stå på hemmalokalen och höra spelande ejder. På lokalen fanns nu också en svarthakedopping. När jag fortsatte spana så hittade jag en flock fiskmåsar som rastade mitt på sjön, mitt ibland måsarna låg en svartryggad trut. Märkligt vad liten den är tänkte jag och så förflyttade jag mig så jag kom närmre. Då kunde jag konstatera att det var en silltrut som låg där och guppade. Ett besök vid Drevsjön gav ytterligare två nya arter den här dagen nämligen en årta som låg och vilade bland stenarna och en orrtupp som gick runt i myrkanten av Kullamossen. Vilken dag! Dagen efter var det fortfarande en hel del nedfall kvar eller eventuellt nytt. Jag gjorde ett besök igen vid Övrasjön, denna dag var det mindre fågel men inte desto mindre bra art i form av två gravänder som rastade. Ännu en dag flöt på och jag såg en rapport på två dvärgbeckasiner från Södra udde kvällen innan, jag lämnade av Alice på dagis och tog med mig Astrid ner till Södra udde. Jag satte henne i min bärväska och gav mig ut och trampade över de dränkta fälten. Ett av de tyngre träningspassen jag upplevt, men vilken utdelning det blev. Två dvärgbeckasiner stöttes bland alla enkelbeckasiner och där det var något torrare fanns det väldigt mycket ängspiplärkor. Jag och Astrid stötte upp mängder av piplärka framför oss, en trädpiplärka lockade och landade i kanten av skogen. Men så helt plötsligt var det ett lockläte som skar igenom alla de vanliga ängspiplärkorna, kunde det verkligen varit en skärpiplärka?! Flocken gick ner igen, jag fortsatte framåt och fick upp piplärkan igen, spelade in med telefonen och jo det måste vara en skärpiplärka. Jag ringde Ronny som hade tillbringat morgonen vid Jäts badplats och sett kustlabb sträcka förbi där, otroligt nog hans första i kommunen någonsin, typiskt nog hade jag ingen möjlighet att vara där. Ronny drog direkt och var väldigt snabbt på plats, redan då borde jag kanske anat att han inte låg på latsidan när det gällde kommunårslistan. Ronny lyckades med att se både skärpiplärkan och dvärgbeckasinerna. I andra halvan av april trillade det in fler och fler vårfåglar. Vid Övrasjön en morgon kunde jag och Astrid njuta av den alltid lika fantastiska första lövsångarens sköna sång, troligtvis tyckte Astrid att kottarna och stenarna på marken var mer intressanta än den knappt 10 g tunga sångaren som under sin livsfarliga flyttväg från vinterkvarteren i södra Afrika bl.a. korsat Sahara för att hamna i en snårig strandskog mitt i mörka Småland. Jag och barnen besökte 18

20 Lilla Attsjön som är en smidig lokal att besöka med barn. På lokalen finns i princip kommunens enda sothöns nuförtiden. Åtminstone 10 ex kunde räknas in och de visade sig senare få ut några ungar även i år. Vi får hoppas de fortsätter häcka i sjön framöver. På vägen hem från Lilla Attsjön flög en förvirrad tjädertupp över vägen och såg ut att kraschlanda bland lingontuvor och tallar i nästintill perfekta rader. Järpe hade rapporterats från någon enstaka lokal och ett par besök gjordes men ingen järpe. På kvällen den 19 april var det dags för min andra nattfågeltaxering, rundan börjar i motsatt riktning vid andra tillfällen och precis innan mörkrets inbrott. Jag betade av de första stoppen utan några större sensationer, några kattugglor och morkullor. Punkt nr 15 är en punkt som jag lagt på rundan vid Hovs göl, mitt i ett industriområde i norra Växjö. Enda orsaken till att punkten finns med är att när jag och min, tyvärr alldeles för tidigt bortgångne pappa Lennart, jobbade nattskift ihop på industriområdet och hittade en småfläckig sumphöna där i juli märkligt nog. Den här natten klev jag ur bilen och gick ner till gölkanten, direkt när jag kunde urskilja fåglarna i gölen kunde jag konstatera att det nu 15 år senare återigen satt en småfläckig sumphöna där och spelade. Minnena av min far stärktes där och då under den stjärnklara, mörka natthimlen, ackompanjerat av den ihärdigt visslande sumphönan och den frenetiskt grymtande vattenrallen. Jag messade Ronny som släppte chipsskålen, steg ur 19 Hornuggla. Foto: Roland Ylvén

21 soffan och var i bilen på 5 minuter. Fick info från om honom att hans dotter undrade vad det var för märklig person som skådade mitt under SM-finalen i hockey, det var ju Växjö Lakers som spelade final. När jag väl fortsatt min runda fick jag reda på att det även satt en hornuggla där och spelade, men den fick jag inte höra. Däremot reparerade jag det väldigt snabbt med en hornuggla som hoade sina korta dova strofer i Gårdsby samma natt på punkt nummer 6. Hemma vid huset hade jag ytterligare en vattenrall, denna grymtade dock inte utan spelade med den arttypiska nasala korta visslingen som accelererar. Den vattenrallen skulle visa sig vara kvar i flera veckor i vassen utanför huset, undrar om han lyckades locka till sig någon hona till slut? Ju längre fram man kommer i april desto fler besök bör man göra vid Jäts badplats som är en utpräglad sträcklokal och en lokal där vad som helst visat sig kunde hända under årens lopp. En viktig lokal att lägga mycket tid på om man ska få in de där speciella kommunarterna. Badplatsen är också ganska vettig att besöka med barn men man får hålla uppsikt även om det är grunt vatten, det går inte stå på bryggan utan man får stå på land vilket försämrar sikten något. Den 23 april var en fin dag med en del sträckande änder, efter att ha hört årets första rördrom, haft sträckande råkor, småspov, fisktärnor, grönbenor och några flockar med vigg så kom helt plötsligt en viggflock med en avvikande and i. En hane bergand kunde lätt konstateras och ihop med den även en hona. En art som är svår att få in i kommunen men som ses årligen vid Åsnen. Under morgonen kom även fina flockar med skedänder och stjärtänder. Bra utdelning vid badplatsen och strålande fint väder, svårt att klaga på ledigheten då. Allt var frid och fröjd ända fram till Astrid uppenbarligen fick lite problem med magen och jag insåg när jag precis sett vad som uppenbarade sig en bit upp mot nacken och hela ryggen att jag glömt våtservetter och ombyte. En intressant upplevelse att lösa den situationen, men för att respektera lite kvackelmagade läsare så utelämnar jag vissa detaljer, men Astrid blev ren och fick en ny blöja och det var bara att åka hem med henne iförd bara jacka och överdragsbyxor som hade klarat sig. De sista dagarna i april fyllde det på med fler Afrikaflyttare såsom svartvit flugsnappare, svarthätta, grönsångare och backsvala, alla de tre förstnämnda satt i min mammas trädgård i Eke. Just svartvit flugsnappare blev den 150:e arten i kommunen redan den 28 april. Årets första brushane och ljungpipare sågs sträckande vid Jäts badplats samtidigt som en rödstjärt satt och sjöng den 29 april ihop med Johan Sandström under morgonen, innan vi begav oss till Husebymaden för att guida allmänheten till fåglar och upplevelser. Årslistan landade på 156 arter fram till april var slut. Thomas Hultquist 20

22 TIDIG VÅR, TYST VÅR - NÅGRA FUNDERINGAR? Jag har nu varit ute och skådat fågel på förmiddagarna på ett eller annat sätt den här veckan. I dag, när det här skrivs, är det fredag den 15 februari. Vi har alltså avverkat hälften av årets mest vintriga månad. Visst hade vi lite vinter i början med en hel del snö, men den vintern kom av sig och i stället har det mullrat in vårluft från sydväst hela den här veckan. I måndags var det förvisso ingen större värme och på tisdagsmorgonen var det minusgrader efter en klar natt. Jag fick programmera värmaren på bilen, så att den var isfri och varm, när jag skulle ut på tisdagsförmiddagen. Sedan under dagen steg temperaturen upp mot +7 8 och det var ljuvligt att vara ute. Det har sedan hållit i sig under hela veckan och skapat förväntningar. Skall det bli en tidig vår i år? Eller kommer det ett bakslag i slutet på månaden och kväver hela mars. Det har ju varit modellen de senaste åren med en kvävd mars utan någon större vårkänning. Jag är lite gammaldags och vill ha vinter i december, januari och februari. Men när mars kommer skall också våren komma. Det skall börja porla under snön och den skall bli allt skitigare innan den helt försvinner. Morgnarna skall vara kalla och klara, man skall kunna gå på skarsnön innan värmen kommer på förmiddagen, värmen från den alltmer närvarande solen. Ljuset återvänder, det är så jag tänker mig våren. De senaste åren har vi delvis blivit snuvade på vårkalaset. Kung Bore har regerat mars och det har många gånger varit årets kallaste månad. Hur skall det bli i år? Är det våren som redan har kommit? Jag läste att vissa delar av skånska kusten har ännu inte haft meteorologisk vinter. De ser ut att kunna skippa den det här året och gå direkt från höst till vår. Då borde vi kunna få en tidig vår och inte återigen en kraschad mars! I I måndags gick jag bara en runda på det jag kallar Local Patch. Det är mitt hemområde i sydöstra hörnet på Södra Bergundasjön. Snön hade smält bort på sjön och det var en blank vattenyta på isen nu. Längs gångvägen norrut, som jag följde, fanns fortfarande en del snöhögar kvar och även en del snö på öppna områden, men luften kändes behaglig. Det var en föraning av vad som komma skulle. Det var dock tyst ute. Jag hade räknat med mer sång från talgoxar och blåmesar, men det är tyst i år! Jag hade inte mycket att rapportera i Artportalen men såg att Ronny varit nere vid Lidhemssjön och sett mycket gäss men även två tofsvipor. Vårkänning! På kvällen hade vi styrelsemöte hemma hos Johannes och man kände att den klara natten skulle behålla minusgraderna in mot morgonen. Sagt och gjort så ställde jag in värmaren på bilen på kvällen när jag kom hem. Nu skulle bilen vara varm och isfri på morgonen. Härligt. Tisdagsmorgonen var strålande, flera minusgrader men utan någon besvärande vind, sol från en blå himmel. Det kunde inte kännas bättre när jag rullade mot Lidhemsområdet. I Jätakrysset satt en ljus ormvråk ganska lågt i en björk. Vid Högnalöv mötte jag gässen. De stod parkerade på ett fält nära vägen. Jag backade bakåt och parkerade bilen vid parkeringsfickan där Roland brukade ringmärka fåglar. Tuben ut och sedan gick jag långsamt fram så att jag kunde studera gässen. På vårarna brukar de vara mer orädda och släppa en betraktare mer in på livet än på hösten. Förmodligen har de inte jagats på flera månader och känner sig mer trygga med mänsklig närvaro. Det var mest sädgäss, drygt 400, men också fyra bläsgäss bland dem. Det fanns också grågäss, några par redan utparade för våren medan fem höll 21

23 ihop och var nog fortfarande under flyttning norröver till andra häckområden. Jag fortsatte bort till Skye och där hittade jag ytterligare en stor gåsflock långt i söder, inne på Tingsryds territorium. Beslöt mig för att köra runt via Lidhemssjön och vidare längs banvallen för att på så vis kunna studera flocken på närmre håll. Samtidigt lyfte gässen jag tittat på tidigare och kom flygande söderut. Några gick ner vid flocken på södra Skye men de flesta landade i Lidhemssjön. När jag passerade parkeringsfickan vid fågeltornet såg jag att gässen landat i vaken som nu fanns i åmynningen i sjön. Där låg också drygt tio sångsvanar. Från banvallen söder om gamla järnvägsbron över Skyeån kunde jag nu studera gässen på närmre håll. Jag räknade till minst 800 rastande sädgäss och bland dessa kunde jag också hitta fyra bläsgäss och fem spetsbergsgäss. Två ormvråkar höll till på de södra delarna av åkrarna och en satt på en jordhög framför ensilagerullarna på andra sidan där jag stått tidigare. Vägen hem tog jag över Djurle myr. Först upptäckte jag en havsörn som kretsade, sedan två till och kort därefter en fjärde örn i luften. En röd glada gled också ut en sväng över myren innan den försvann tillbaks in över Djura Nöbbelesidan. Inga sånglärkor eller tofsvipor men det kändes ändå som tidig vår. Ett gäng spetsbergsgäss vid Sjöby 13 feb Foto: Ola Bondesson Även på onsdagen fick jag sätta på värmaren då det var flera minusgrader. De steg dock snabbt uppåt och vid lunchtid var det nästan tio grader varmt. Den här dagen började jag vid Torne bro. En ganska stor vak söderut men inte så mycket fågel. En flock med knappt 60 storskrakar höll på att fiska och med bland dem en småskrakshona, dock inga salskrakar och i övrigt bara fem knipor och ett gräsandspar. Jag fortsatte upp mot Sjöby och svängde ner på vägen mot tornet. 22

24 Då upptäckte jag att det gick en del gäss lite längre ner väldigt nära vägen. Allt för nära, de skulle lyfta när jag rullade ner det insåg jag. Först lyfte det dock en varfågel som flög bort lågt över marken och försvann bort mot fågeltornet. Gässen lyfte som jag förutspått men några stod kvar lite längre bort när jag parkerade bilen vid fågeltornet. När jag kom upp i tornet så började de andra gässen att återvända. Jag tyckte att de lät lite högljutt och snart hade jag identifierat någon bläsgås i luften, men även de andra lät lite annorlunda. De svängde runt några gånger och jag fotograferade dem. Ganska ljusa på ryggen tänkte jag när jag tittade på dem genom kamerasökaren. De landade och jag kunde ta in dem i tuben. Jag började från vänsterkanten och de två första gässen jag tittade på insåg jag att det var spetsbergsgäss, kul. Någon sädgås men där är ju mer spetsbergare och mer. Till slut insåg jag att större delen av flocken var spetsbergsgäss. Det är den största flock med spetsbergsgäss jag sett på hemmaplan. I Danmark och i Skottland har jag sett riktigt stora flockar med enbart spetsbergare men aldrig mer än tio på hemmaplan samtidigt. Flocken här bestod av 77 spetsbergare, ett trettiotal sädgäss, tre bläsgäss samt några grågäss. En säregen känsla. Efter en stund sträckte det också över en sånglärka på väg norrut, verkligen vår i luften. I sjön hade det bildats en del öppet vatten i strandkanten norrut och där låg elva rastande sångsvanar. Borta vid kanten på vaken i norra delen på Skatelövsfjorden stod årets första havstrut, blänkande svart på ryggen. Jag körde vidare till Bränneriet där ett ormvråkspar underhöll mig en stund. Husebymaden var fortfarande helt islagd men jag såg två sångsvanspar. Häckarna som redan var på plats? På åkrarna stod flera utparade grågåspar. En subadult havsörn dök upp och drog sig norrut längsmed ån. Den stötte upp en gråhäger som den gjorde flera utfall mot, dock utan resultat, hägern kom undan. I toppen på en av buskarna i sydost satt en varfågel och spanade. På östra sidan var minst tre ormvråkar uppe och skruvade. Bakom tornet sjöng en blåmes, en talgoxe och en trädkrypare. Borta vid parkeringen träffade jag Arne och han hade upptäckt ytterligare en havsörn som satt bland buskarna i sydost. En gröngöling ropade från torndungen. Det kändes mycket vår den här dagen med tinande grusvägar och lite fågelsång. På torsdagen hängde regnet i luften, det var dimma och gråmulet men fortfarande varmt. Jag svängde söderut på min Local Patch och passerade Petersburg. Där hittade jag en liten flock med stjärtmes, hörde några domherrar men endast någon talgoxe och någon blåmes försökte sjunga. Inga kungsfåglar på ställen med granar där de brukar vara. Ingen talltita där den brukar finnas och inte heller några tofsmesar. På fredagen var det också mulet med dimma och varmt. Nu gick jag i stället norrut längs Bergundasjöns strand. Hörde en gärdsmyg sjunga, en entita och en nötväcka men annars mycket tyst. Förvisso stördes promenaden något av en arbetare med röjsåg. Det är dock hit jag vill komma lite med min fundering. Det är kanske en tidig vår men det är samtidigt en mycket tyst vår. Fåglarna är få till antalet. Beror det här på förra årets kalla och sena vår samt den varma och torra sommaren? Kanske? Jag funderar på om det blev en sen start för våra stannfåglar att påbörja sin häckning. Det blev det givetvis eftersom våren inte bröt in förrän några dagar in i april. Till dess hade ju vintern oss i ett hårt grepp. Med den sena starten hann stannfåglarna inte med så många kullar och kanske också 23

25 att antalet ungar från första kullen blev få. Arter som kungsfågel och gärdsmyg, som delvis stannar kvar, strök med under den kalla mars vi hade. När april så småningom släppte fram våren återkom de individer som flyttat söderut och genomförde häckningar. De har dock flyttat söderut ut igen eller deras ungar den här vintern. Därför är det så ont om kungsfågel och gärdsmyg under årets vinter. Jag tyckte dock att det var gott om fågel under tidig höst. Kanske gick det bättre för våra flyttfåglar. För deras del blev det ju en ganska normal ankomst och insektsätarna hade nog gott om föda under den varma sommaren. Däremot tyckte jag redan på Artrallyt i november att det var individfattigt i markerna. Vi såg många olika arter men inte speciellt många individer. Så har det fortsatt under vintern. Väldigt tyst ute i skogarna och väldigt lite fågel. Jag besökte Skårtaryds urskog i början på januari och gick rundan som finns i reservatet. På den såg och hörde jag en enda fågel, en större hackspett. Inga skogsmesar överhuvudtaget! Dystert. Vi får hoppas att det är en nergång som beror på förra årets speciella väderlek och att det inte beror på något annat. Tyst vår är ju titeln på en mycket känd bok av Rachel Carson skriven på 1960-talet. Den tar upp problemet med den ökande användningen av miljögifter framförallt DDT och hur det påverkar i hela näringskedjan. Den blev något av ett startskott för att vi började inse att människan påverkar naturen på många vis. Nu är det några dagar senare. I lördags, den 16 februari, var jag i Nordostskåne och Västblekinge med min fågelkurs. Det var en strålande fin dag med temperaturen upp på +10 och helt vindstilla på morgonen. Vi började i Tosteberga hamn där vi möttes av en liten flock med fem starar. Ute på havet ett tiotal salskrakar och lika många havsörnar. Sånglärkor sträckte in, en tofsvipa kom förbiflygande Gärdsmyg vintern 2018 på Local Patch.Foto: Ola Bondesson och gravänder visade sig. Sädgäss sträckte tillsammans med bläsgäss och sångsvanar. Flera hundra vitkindade gäss rastade på ängarna. Allt pratade vår. På väg mot Landön hittade vi en pilgrimsfalk i ett träd och vid Landön flera skäggdoppingar och en svarthakedopping. Grönfinkar och nötväckor sjöng. Ännu mer vår. Flera ormvråkar och röda glador i luftrummet på olika platser. Vid Gunnön nära Mörrums bruk drygt 20 salskrakar, en varfågel och fem förbiflygande tofsvipor. Totalt sett den tidiga vårens blandning av vinter och vår. En fantastiskt fin dag som understryker det här med tidig vår. Men även här inte mycket till sång från talgoxar, blåmesar eller gärdsmyg. Är det en tyst vår vi har framför oss? Är den tillfällig eller är den en varningsklocka för att något är fel? Ola Bondesson 24