Bevarandeplan Natura Blåkölen SE

Transkript

1 1 (9) Bevarandeplan Natura 2000 Blåkölen SE Fastställd av Länsstyrelsen: Namn: Blåkölen Områdeskod: SE Områdestyp: SCI (utpekat enligt art- och habitatdirektivet) Area: 640 ha Ytterligare skyddsform: Naturreservat Kommun: Boden Lägesbeskrivning: 45 km OSO om Vuollerim Koordinat RN: , Kartblad: 26L SV Ägandeförhållanden: Statligt Berörda samebyar: Gällivare

2 2 (9) Vad är en bevarandeplan? Natura 2000 är ett nätverk av Europas allra mest värdefulla naturområden. När Sverige blev medlem i EU blev vi också en viktig del av Natura 2000-nätverket. Över hela Sverige finns idag många naturområden som ingår i Natura Områdena kan vara mycket olika men gemensamt för dem alla är att de är ett exklusivt urval av den mest värdefulla naturen i Sverige och Europa. Till varje Natura 2000-område ska det finnas en bevarandeplan som ur olika aspekter beskriver området. Bevarandeplanen ska vara ett levande dokument och revideras vid behov. Bevarandeplanen ska fungera som : Ett vägledande dokument för myndigheter, kommuner mm som kan komma att bli berörda vid eventuella bedömningar och prövningar vid exploatering eller andra åtgärder som kan skada Natura 2000-området. Ett underlag för hur området bör skötas för att bibehålla dess naturvärden samt en bedömning om ytterligare skydd (naturreservat, biotopskydd mm) är nödvändigt för att uppnå syftet med området. En informationskälla till markägare, brukare, exploatörer och allmänhet om Natura 2000-områdets speciella värden och vad som kan skada dessa. Mer information om Natura 2000 finns På länsstyrelsens hemsida: På Naturvårdsverkets hemsida: Hos Länsstyrelsen i Norrbotten tel

3 3 (9) Innehållsförteckning 1 Allmänt Grunder för utpekandet Områdesbeskrivning Bevarandesyfte och bevarandemål för Blåkölen Hotbild för Natura 2000-området Verksamheter inom området som är reglerade i reservatsföreskrifter Verksamheter som kan påverka naturtyper och arter negativt Bevarandeåtgärder Områdets skydd Skötselåtgärder Bevarandestatus idag Övervakning och uppföljning Källor... 9 Bilaga Kartbilaga Bilaga 1 Beskrivning av utpekade naturtyper och arter

4 4 (9) Art- och habitatdirektivet: Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter. Fågeldirektivet: Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar. 1 Allmänt EU-länderna har gemensamt tagit fram vilka naturtyper och arter som är viktiga att skydda och bevara. Områden som ingår i det europeiska nätverket Natura 2000 innehåller en eller flera av dessa naturtyper och/eller arter som finns i art- och habitatdirektivet samt fågeldirektivet. Vissa arter och naturtyper i direktiven är prioriterade vilket innebär att extra hänsyn ska tas till dessa. Varje område som ingår i Natura 2000-nätverket föreslås av respektive länsstyrelse och beslutas av regeringen. Syftet då området föreslogs till Natura 2000 var att det skulle ha samma avgränsning och omfattning som det befintliga naturreservatet med samma namn. Eftersom enklaver av privata marker och ströängar enligt beslutet inte ingår i naturreservatet ingår de enligt länsstyrelsens bedömning inte heller i Natura 2000-området. 2 Grunder för utpekandet Blåkölen är utvalt att ingå i Natura 2000 eftersom det i området finns naturtyper och arter som finns med i art- och habitatdirektivet. Blåkölen hyser genom sin starkt kuperade terräng en mängd olika naturtyper. Skogen är till stor del urskogsartad och här finns en rik evertebratflora. Naturtyper i området som pekats ut enligt art- och habitatdirektivet Kod Naturtyp Areal (ha) Andel (%) 1) 7310 *Aapamyrar Klippvegetation på kalkrika bergssluttningar *Västlig taiga * = Prioriterad naturtyp 1) = Andelen utpekade naturtyper i området behöver inte uppgå till 100% av arealen. Ingående arter enligt art- och habitatdirektivet Kod Art 1919 Brokig aspmycelbagge (Agathidium pulchellum) 1925 Större barkplattbagge (Pytho kolwensis) 1928 Aspbarkgnagare (Xyletinus tremulicola) 3 Områdesbeskrivning Natura 2000-området omfattar de norra delarna av Blåkölsmassivet. Området är starkt kuperat; från Norr-Blåkölshuvudets topp i söder till skogsbilvägen i norr är höjdskillnaden mer än 200 meter. Skogen består i stora stycken granskog av frisk ristyp. Flera andra skogstyper finns dock representerade, t ex örtrik granskog och hällmarkstallskog. Spår efter brand syns i varierande utsträckning över större delen av området. I ett större centralt område (cirka ha) syns få eller inga spår efter avverkning. I den yttre kransen runt kärnområdet förekommer dock både såg- och yxavverkade stubbar. Påverkan är mest tydlig i mindre partier söder om Moskojegge och i områdets sydvästra del,

5 5 (9) där man på 1930-talet respektive 1950-talet mer eller mindre kalavverkade delar av bestånden. Ett av de mest opåverkade partierna finner man i den mellersta och nedre delen av den norra sluttningen. Här står tät och grov granskog med inslag av björk och med rik förekomst av granlågor i olika nedbrytningsstadier. Träden är rikligt beväxta med skäggoch tagellavar och fältskiktet är bördigt med, bland annat, stora bestånd av ormbunkar och tolta. Vedsvampar så som rosenticka, lappticka och kötticka är vanliga. I vissa partier längre upp i sluttningen står enstaka åriga tallar. I ett örtrikt bäckdråg i nordvästra delen finns rikligt med vindfällen och grova granlågor i variernade nedbrytningsstadier. Här finner man ostticka, lappticka, taigaskinn och den för landet mycket sällsynta storporiga brandtickan. I svackan mellan områdets två dominerande toppar ligger en slät starrmyr, Moskosjegge. Öster om myren ligger den högsta bergstoppen, Norr-Blåkölshuvudet, vilken bjuder på en ståtlig utsikt. Skogen på ömse sidor om myren är grandominerad och med god tillgång på lågor. Marken är frisk men fältskiktet växlar här på omkring 300 meter över havet över från ört- till ristyp. Ett mindre område på myrens östra sida har inslag av cirka 300-åriga tallöverståndare utan synbara brandspår. Sälgar med lunglav finns här och var i beståndet och blir mer vanliga nära myrkanten. Naturskog täcker även Norr-Blåkölshuvudets topp där skogen består av en av klimatet tuktad blandskog med topptorr gran och hukande tallar och björkar. I övre delen av bergets östsluttning står grov skog med gamla tallar och granar. Terrängen övergår snart i ett storblockigt moras med en relativt gles men storslagen tallskog. Tallarna är här sannolikt omkring 400 år eller äldre och av mycket imponerande dimensioner. Trots en tydlig brandprägel är återväxten av tall begränsad och det är istället granen som expanderar. Partiet är till synes opåverkat av avverkningar och hyser både torrakor och lågor. Tall- och granbestånden i den nedre delen av östsluttningen liksom skogen i den nordöstra delen av reservatet är berövade på sina äldsta generationer. Den tydligt brandpräglade skogen hyser ändock höga naturvärden, bland annat genom det fläckvisa inslaget av äldre och yngre aspar. Den stora barkplattbaggen är funnen under barken av granlågor i området. Arten är endast funnen på två lokaler i Norrbotten samt ett fåtal lokaler i Sverige och har enligt uppgift sin starkaste population i Blåkölen. Då omgivande landskap är kraftigt påverkat av skogsbruk är området av stor betydelse för de växter och djur som behöver naturskogar för sin överlevnad. Området innehåller en välutvecklad, skyddsvärd kryptogamflora och evertebratfauna. 4 Bevarandesyfte och bevarandemål för Blåkölen Syftet med Natura 2000-området Blåkölen är att det ska bidra till att upprätthålla gynnsam bevarandestatus för de ingående naturtyperna och arterna på biogeografisk nivå.

6 6 (9) Att upprätthålla gynnsam bevarandestatus innebär i grova drag att de utpekade naturtyperna och arterna ska finnas kvar långsiktigt. För att gynnsam bevarandestatus ska råda måste vissa bevarandemål uppfyllas. Bevarandemål för naturtyperna och arterna i Blåkölen finns sammanställda i tabellen nedan. En basinventering av Sveriges Natura 2000-områden har påbörjats 2004 och förväntas pågå till och med år Efter denna inventering kan uppgifter komma att ändras samt x, y eller liknande mål att ersättas med siffror och arter. Bevarandemål för arealer och populationsstorlekar tillåts fluktuera inom ramen för naturlig variation. Naturtyp/Art Bevarandemål 7310 *Aapamyrar Naturtypens areal ska vara minst 32 ha. Hela arealen ska ha ostörd hydrologi, det ska inte finnas diken med avvattnande effekt som påverkar området eller slitagespår djupare än 0,3 m. De typiska arterna x, y etc ska finnas i z % av provytorna Klippvegetation på kalkrika bergssluttningar Naturtypens areal ska vara minst 6 ha. Andelen vegetationsfri mark (exklusive skorplavar) är minst x %. Täckningsgrad av träd och buskar är högst x %. Bergyta som är obeskuggad av träd under större delen av dagen ska inte minska mer än x %. Förekomsten och täckningsgraden av typiska lavar och kärlväxter är x % *Västlig taiga Naturtypens areal ska vara minst 589 ha. Sumpskogar ska ha en ostörd hydrologi, det ska inte finnas diken med avvattnande effekt som påverkar området. Det ska finnas minst x m³ död ved per ha. Träd av utländskt ursprung (t.ex. contortatall) får inte vara beståndsbildande i området. De typiska arterna x, y etc ska finnas i z % av provytorna. Brokig aspmycelbagge (Agathidium pulchellum) Större barkplattbagge (Pytho kolwensis) Aspbarkgnagare (Xyletinus tremulicola) Populationens storlek bibehålls eller ökar. Minsta antalet individer får inte understiga x st. Artens livsmiljö i form av asplågor får inte minska i området. Populationens storlek bibehålls eller ökar. Antalet lågor med förekomst av arten får inte understiga 25 st. Artens livsmiljö i form av granlågor får inte minska i området. Populationens storlek bibehålls eller ökar. Minsta antalet individer får inte understiga x st. Artens livsmiljö i form av äldre aspbestånd får inte minska i området. 5 Hotbild för Natura 2000-området Här beskrivs de viktigaste hot som vi idag känner till mot Natura 2000-områdets naturvärden. Hoten redovisas som exempel på verksamheter och faktorer som kan innebära en negativ påverkan på de naturtyper och arter som skyddas inom området. Det är viktigt att ha i åtanke att andra hotbilder, som idag är okända, kan bli aktuella i framtiden. De faktorer som är av global karaktär, till exempel klimatförändringar och luftföroreningar kan inte lösas genom områdets skötsel utan måste lösas i den politiska debatten. I

7 7 (9) bevarandeplanen ligger tyngdpunkten därmed främst på kända och potentiella, lokala hot. 5.1 Verksamheter inom området som är reglerade i reservatsföreskrifter Blåkölen är ett naturreservat. Det finns föreskrifter som reglerar verksamheter inom området. Bland annat är det förbjudet att avverka eller utföra annan skogsbruksåtgärd, anlägga väg eller ledning, gräva, schakta, dika eller dämma samt uppföra eller ändra byggnad eller anläggning i området. Föreskrifterna medför att de mest uppenbara hoten mot utpekade naturtyper och arter inte är överhängande. Fullständiga reservatsföreskrifter finns i Länsstyrelsens beslut , beteckning Verksamheter som kan påverka naturtyper och arter negativt I tabellen nedan finns exempel på verksamheter som skulle kunna påverka de utpekade naturtyperna och arterna negativt. Naturtyp/Art Hot 7310 *Aapamyrar Åtgärder som påverkar områdets hydrologi och hydrokemi negativt. Exempel på åtgärder är dikning och andra markavvattnande åtgärder, skogsavverkning, anläggning av skogsbilväg. Även åtgärder utanför området kan påverka hydrologi och hydrokemi i området. Torvbrytning har stora negativa effekter på denna naturtyp Alltför hårt tryck från terrängkörningsfordon sommartid. Spridning av kalk, aska och gödningsämnen ger drastiska förändringar på vegetationens artsammansättning Klippvegetation på kalkrika bergssluttningar Bergtäkt kan ge ändrad hydrologi. Intensivt friluftsliv (bergsklättring) kan ge för hårt slitage/störning. Igenväxning t ex på grund av för lite slitage/störning *Västlig taiga Alla former av skogsbruk i eller i anslutning till objektet; avverkningar, transporter, skogsgödsling, markberedning och dikning, plantering, anläggning av skogsbilvägar. Avsaknad av bränder ger brist på tillräcklig mängd nybränd ved och mark, vilket är ett hot för många brandberoende och brandgynnade arter. Avsaknad av brand kan ge en tillväxt av humuslagret med efterföljande vegetationsförändringar. Etablering av contortatall (Pinus contorta). Contortatall har självföryngrat på enstaka lokaler i landet. Detta skulle innebära stora negativa effekter. Brokig aspmycelbagge (Agathidium pulchellum) Större barkplattbagge (Pytho kolwensis) Aspbarkgnagare (Xyletinus tremulicola) Utdöende genom slumpfaktorer på grund av populationens litenhet. Brist på skogsbestånd med god kontinuitet av gamla aspar. Aspen är ett successionsträd och försvinner ofta ut ur bestånden på lång sikt om inte brand eller annan störning startar om successionsförloppet. Skogsbruk. Befintliga produktionsgranskogar slutavverkas innan de når rätt ålder för att arten ska kunna etablera sig. Idag finns arten kvar i mindre än tio områden, vilka nästan alla är helt isolerade från varandra. Upparbetning av vindfällen. Flera av populationerna är idag så individfattiga och isolerade från varandra att sällsyntheten i sig blivit ett hot mot artens överlevnad. Brist på äldre aspbestånd genom bl a upparbetning av grova vindfällen av asp eller bristande naturvårdshänsyn som kan innebära att äldre asp-

8 8 (9) bestånd inte sparas. Vid eventuella tillstånds- eller dispensprövningar samt vid verksamheter som kan påverka området bör ovanstående och andra likvärdiga åtgärder beaktas. Detta är av stor vikt för att bevarandesyfte och bevarandemål ska uppnås över tiden. 6 Bevarandeåtgärder Bevarandeåtgärderna i området ska leda till att de uppsatta bevarandemålen uppfylls över tiden. Det innebär att området måste ha ett tillfredställande skydd mot bland annat exploatering samt att de skötselkrävande naturtyperna och arterna får den skötsel som krävs för att de skall vara i gynnsam bevarandestatus. Bevarandeåtgärderna bör även kopplas till miljömålsarbetet. För att bedriva verksamheter eller vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område krävs tillstånd. Tillstånd krävs inte för verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av det berörda området (7 kap 28 a miljöbalken). 6.1 Områdets skydd Förutom Natura 2000-bestämmelserna (7 kap miljöbalken) är området skyddat som naturreservat. Inget ytterligare skydd bedöms som nödvändigt i dagsläget. 6.2 Skötselåtgärder Skötselåtgärder som kan bli aktuella i området är: För att gynna brokig aspmycelbagge och aspbarkgnagare kan åtgärder för att säkerställa aspsuccession i området behövas. Exempel på åtgärder kan vara instängsling av yngre aspbestånd för att förhindra viltbete. Naturvårdsbränning. I de områden som är mer påverkade av skogsbruk skulle en naturvårdsbränning öka områdets naturvärden. Det är dock praktiskt svårt att genomföra en naturvårdsbränning eftersom tillgången till vatten är dålig och att reservatet utgörs av ett berg. Vid en eventuell naturvårdsbränning bör hänsyn tas till de skalbaggar som är inrapporterade för området, större barkplattbaggen som påträffas främst i gamla granbestånd av brandrefugial karaktär samt aspbarkgnagare och brokig aspmycelbagge som kräver äldre aspbestånd med död ved. Området bör i övrigt lämnas för fri utveckling. Åtgärder som ökar förutsättningarna för att uppnå bevarandemålen för området kan dock bli aktuella. 7 Bevarandestatus idag Bevarandestatusen för de utpekade naturtyperna och arterna i området är i dagsläget bedömd som gynnsam. Ingen inventering för detta syfte har dock utförts i området vilket gör att statusen är svårbedömbar. Inför säkrare bedömning avvaktar vi den information som basinventeringen kan ge.

9 9 (9) 8 Övervakning och uppföljning Det pågår för närvarande ett nationellt arbete med att utveckla uppföljningsmetoder för de olika arterna och naturtyperna. Bevarandeplanen kommer att kompletteras med information om hur de olika naturtyperna och arterna ska följas upp och bedömas. 9 Källor Abenius J, Aronsson M, Haglund A, Lindahl H, & Vik P Uppföljning av Natura 2000 i Sverige. Uppföljning av habitat och arter i Habitatdirektivet, samt arter i Fågeldirektivet. Naturvårdsverket. 54 s. Naturvårdsverket Art och naturtypiska vägledningar för Natura Naturvårdsverket. Hemsida Länsstyrelsen i Norrbottens län. Bildande av naturreservatet Blåkölen domänreservat i Bodens kommun. Beslut Lundberg S Sällsynta skalbaggar från gammal granskog i Blåkölen-reservatet i Norrbotten. Entomologisk tidskrift. 110:

10 Kartbilaga Blåkölen SE , kilometer ,25 0,5 1 1, kilometer Copyright Lantmäteriet Ur GSD-produkter ärende /188 BD

11 BILAGA 1 1 (4) Blåkölen Beskrivning av de utpekade naturtyperna och arterna 7310 *Aapamyrar utgörs generellt av myrkomplex som domineras av kärr eller blandmyr i de centrala delarna. Som myrkomplex klassas mosaiker av hydrologiskt sammanhängande myrmark. Myrtyper som strängflarkkärr och olika typer av blandmyrar räknas automatiskt till aapamyrar. Andra myrtyper som därutöver kan ingå i ett aapamyrkomplex är t ex nordliga mossar av rostvitmossa-typ, plana (topogena) och sluttande (soligena) kärr, källor och källkärr, mader (sumpkärr) och sumpskog på torvmark. Fattig- och rikkärr ingår i naturtypen liksom näringsfattiga och näringsrika kärr. Vissa ingående typer kan ha ett torvdjup som är grundare än 30 cm. Samtliga myrtyper kan vara öppna eller trädklädda, dvs 0-100% krontäckning. Aapamyren är nordlig och bäst utbildad ovan Limes Norrlandicus. Inom aapamyrkomplexet kan tuvor, höljor, dystrofa småvatten, dråg, bäckar och mader förekomma. Morfologiska strukturer i torven i form av strängar, flarkgölar, flarkar och enstaka palsar kan förekomma på några av de ingående myrtyperna. Myrens hydrologi och hydrokemi får inte vara starkt generellt påverkad av antropogena ingrepp. Reversibla, mindre ingrepp som orsakat lokal störning i begränsade delar av myren kan medges. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus beskrivs för naturtypen på följande sätt: Hydrologi och hydrokemi bör inte påverkas negativt. Täckningsgraden av botten- fält- busk och trädskikt bör inte förändras till att bli nämnvärt glesare eller tätare. Hävd kan behövas i områden som annars skulle växa igen. De strukturer/formelement (ex. tuvor, strängar, flarkar, flarkgölar) som finns på myren bibehålls. Ingen påtaglig minskning av populationerna av de typiska arterna i naturtypen. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Frånvaro av markexploatering och liknande saker som tar mark i anspråk och minskar naturtypens areal Klippvegetation på kalkrika bergssluttningar utgörs av kalksten eller kalkrika klippsluttningar med vegetation på kalkhällar och i sprickor. Naturtypen är spridd i landet och omfattar alla sluttningar eller lutande (minst 30º) kalkstensytor med en krontäckning på <30 % som är så kalkrika att kalkkrävande arter trivs på dem. Vegetationen utgörs både av växtlighet i sprickor samt av lav- och mossflora på branta klippväggar och under överhäng. På klipphällarna finns ofta rikligt med skorplavar framförallt av orangelavar Caloplaca spp. och i sprickorna växer bräckor Saxifraga spp., drabor Draba spp., ormbunksväxter Polypodiaceae och enstaka gräs samt rikligt med mossor. Habitatet innehåller flera mycket artrika och särpräglade växtsamhällen som varierar med exposition och fuktighetsförhålladen. Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus beskrivs för naturtypen på följande sätt: Naturliga processer får fortskrida.

12 BILAGA 1 2 (4) Blåkölen Oförändrad hydrologi. Intakt omkringliggande skog (då sådan finns) som är gynnsamt för klippvegetation. Ingen påtaglig minskning av populationerna av de typiska arterna i naturtypen. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Frånvaro av markexploatering och liknande saker som tar mark i anspråk och minskar naturtypens areal *Västlig taiga förekommer generellt i boreal till boreonemoral zon på torr-blöt och näringsfattig till näringsrik mark. Enstaka områden finns i kontinental region. Trädskiktets krontäckningsgrad är % och utgörs av inhemska barrträd och triviala lövträd, dock inte fjällbjörk. Skogen ska vara, eller i en relativt nära framtid kunna bli naturskog eller likna naturskog med avseende på egenskaper och strukturer. Den kan ha påverkats av t.ex. plockhuggning, bete eller naturlig störning. Det ska finnas gamla träd och död ved och en kontinuitet för de aktuella trädslagen. Om naturliga störningsprocesser eller skötselåtgärder i syfte att imitera sådana har påverkat området kan även områden i yngre successionsstadier ingå. Skogens hydrologi ska inte vara under stark generell påverkan från markavvattning. Näringskrävande örter finns endast undantagsvis. Naturtypen hyser vanligtvis en mängd rödlistade arter som gynnas av lång skoglig kontinuitet, gamla träd, död ved eller brandfält och successionsstadier efter brand. Undergrupper: granskog tallskog blandskog och barrblandskog triviallövskog kalmark/glest beskogad mark med mycket död ved efter störning (t ex brandfält) naturliga successionsstadier efter störning (t ex barr-, löv- eller blandbrännor) Förutsättningar för gynnsam bevarandestatus beskrivs för naturtypen på följande sätt: Skoglig kontinuitet av träd där det har skapats en naturlig åldersdifferentiering och artsammansättning. Naturlig dynamik. Naturvärdena utvecklas i huvudsak genom naturlig dynamik vilket omfattar störningar, t ex stormfällningar, insektsangrepp, översvämningar och brand. Ingen påtaglig minskning av populationerna hos de typiska arterna får ske. De typiska arterna är indikatorarter vars förekomst indikerar gynnsam bevarandestatus hos naturtypen genom att de reagerar relativt tidigt på någon av de hotfaktorer som är aktuella för naturtypen. Frånvaro av markexploatering och liknande saker som tar mark i anspråk och minskar naturtypens areal. Ostörd hydrologi i fr a sumpskogsmiljöer, samt i angränsande myrmarker. Förekomst av substrat för bl.a. insekter, epifytiska lavar och svampar är en förutsättning för många arter knutna till naturtypen;

13 BILAGA 1 3 (4) Blåkölen Död ved; grenar, torrträd, lågor m.m. i olika nedbrytningsstadier. Gamla och grova träd Bränd ved 1919 Brokig aspmycelbagge (Agathidium pulchellum) påträffas i äldre aspbestånd och i anslutning till liggande döda aspar, företrädesvis grövre asplågor i skuggigt läge. Arten har en kort larvutveckling, men den fullbildade skalbaggen kan påträffas över en stor del av året t.ex. under blöt aspbark eller flygande över döda asplågor. Liksom hos många av de andra Agathidium-arterna lever även denna art på slemsvampar i ganska lös, svampig ved. På lång sikt gynnas arten av skogsbrand och andra storskaliga störningar som skapar förutsättningar för lövsuccessioner under förutsättning att viltbetestrycket inte är alltför intensivt. Arten kan flyga uppskattningsvis maximalt en halv km. Brokig aspmycelbagge är rödlistad i kategorin Starkt hotad (EN) i Sverige Aspbarkgnagarens (Xyletinus tremulicola) huvudsaklig livsmiljö är äldre aspbestånd med lång kontinuitet och långvarig förekomst av grova träd. Arten kräver tillgång till gamla aspar som har vuxit långsamt och fått en mycket grov bark. Både skadade och döda partier på levande stammar och på döda högstubbar utnyttjas som yngelsubstrat. Ibland kan även begränsade partier av nedfallna döda, grova grenar utnyttjas. Lämpliga habitat utvecklas i regel i anslutning till hällmarksgläntor och blockmarker med asp. Arten utnyttjar även aspar som sparats på hyggen vid slutavverkningar. Dessa substrat har tyvärr i regel kort varaktighet såvida inte hela bestånd av asp sparas. Larvutvecklingen sker i solbelysta partier av den döda barken av grov asp. Larverna lever strax under den hårda ytterbarken och gnager otydliga gångar i den ganska luckra innerbarken. Angreppen påträffas ofta runt gamla stamskador där barken fått en mycket ojämn struktur. Utvecklingen tar två år och den fullbildade skalbaggen kläcks i början av juni. Ofta finns även angrepp av barkborresläktet Trypophloeus på samma ställe. Äldre aspbestånd intill permanenta gläntor på hällmark bör inte utsättas för störning. På kort sikt kan en viss luckhuggning och utglesning i aspbestånd, så att enskilda träd blir solbelysta vara positivt för arten. På lång sikt krävs skogsbrand och andra storskaliga störningar som skapar förutsättningar för lövsuccessioner under förutsättning att viltbetestryck inte är alltför intensivt. Aspbarkgnagaren kan sannolikt flyga kilometervis genom för arten ogästvänlig terräng men aktivt substratsök sker på under 100 m skala. Aspbarkgnagare är rödlistad i kategorin Sårbar (VU) i Sverige Större barkplattbagge (Pytho kolwensis) kräver fuktig, gammal, grov granskog av brandrefugial karaktär och med riklig förekomst av granlågor. På samtliga idag kända svenska lokaler överstiger det dominerande trädskiktets genomsnittsålder 200 år. Arten är inte känd från fjällskog eller fjällnära skog. Larverna lever på relativt nyligen döda, grovbarkiga granlågor. Träden är ofta ett par hundra år gamla och de utnyttjade stampartierna sällan mindre än 25 cm i diameter. Samma granlåga kan äggbeläggas under flera år i rad. Äggen läggs i utgångshål av barkborrar och de nykläckta larverna nyttjar först barkborregångarna. Senare skapar de ett eget, karaktäristiskt system av slingrande gångar med ljusbrunt gnagmjöl. Larvutvecklingen misstänks ta ca fem år och förpuppningen sker ofta på sensommaren under barken, där den fullbildade skalbaggen

14 BILAGA 1 4 (4) Blåkölen ligger kvar i puppkammaren över vintern. Fortplantningen sker på försommaren. Arten gynnas av förekomst av äldre granskogar med intern beståndsdynamik, vilken skapar en någorlunda kontinuerlig tillgång av granlågor. Aktionsradien är förmodligen begränsad till några hundratals meter. Större barkplattbagge är rödlistad i kategorin Starkt hotad (EN) i Sverige.