Pelecystola fraudulentella (Zeller, 1852) (Lep. Tineidae) eller historien om den lilla lurendrejaren

Transkript

1 Pelecystola fraudulentella (Zeller, 1852) (Lep. Tineidae) eller historien om den lilla lurendrejaren MATS LINDEBORG T re förhoppningsfulla fjärilsamlande ynglingar i övre tonåren är målmedvetet på väg norr om Bäckebo den 11 juni 1977 mot ett lövskogsområde där ingen fjärilssamlare satt sin lampa förut. Siktet är inställt på en art ikväll, rysk högstjärt Pygaera timon! Förutom jag själv är det Ulf Runefors och Lennart Sanded. Bakgrunden till denna resa är att de två övriga kända svenska lokalerna för rysk högstjärt, Stensjön och Skoghult, Jag hoppas, att du finner glädje i stora ting i livet men också i småsaker. En blomma, en sång, en fjäril på din hand. Ellen Levine är de vassa armbågarnas lokaler. Våra tidigare besök har bara resulterat i dåliga platser i utkanten på lokalerna beroende på att de redan varit fullbokade när vi kommit dit. Sista gången i Skoghult åkte vi tidigt på eftermiddagen för att vara först. Ingen bil fanns där när vi kom, men väl inne på lokalen hängde redan dukar överallt. De skyldiga till detta hade redan mutat in lokalen innan de åkt iväg för att ostört kunna fånga under dagen på annat håll. Måttet var rågat! Vi skulle hitta en egen lokal. Ulf, som då gick på Ingelstorpskolan i Smedby utanför Kalmar, hade några klasskamrater från Bäckebo-området och gav dem uppdraget: Hitta ett område med mycket asp! Han fick omgående tips om ett ställe med asp i stor mängd längs en gammal järnvägsbank. Denna använde han och traktens odågor för rallykörning, och han var därför väl bekant med området! En klassisk lokals födelse Jag kommer aldrig att glömma synen av asparna som växte upp ur det stenblockiga området när vi sakta körde fram på den gamla järnvägsbanken. I just det ögonblicket hade jag faktiskt inte rysk högstjärt i mitt sinne utan i stället mindre träfjäril Lamellocossus terebra. Vilken lokal! Ett par timmar senare dansade vi segerdans runt duken när den första ryska högstjärten virvlat in och ytterligare 10 ex följde det första. Senare på natten kom det även in ett halvdussin svartfläckig högstjärt Clostera anachoreta och en massa annat, som jag inte noterade i segerruset. Senare på sommaren slog vi dessutom troligen världsrekord på mindre träfjäril när vi sammanlagt fick ihop 36 ex. Lokalen Grytsjön, nu en klassiker, var född! Entomologerna flyttade nu sina lampor och dukar till den nya lokalen, och Stensjön och Skoghult blev nu nästan helt ute. Som tur var kunde fler få plats på den nya lokalen, och även om det har varit många stjärnklara bistra kvällar för entomologer här, har det ofta bjudits på fina flygningar med mer eller mindre ovanliga arter. Här kan nämnas rosenryggat ordensfly 12

2 kombination med vitryggen blev ett kraftigt incitament att skydda Grytsjön och det blev till sist ett naturreservat, tack och lov utan insamlingsförbud. Just därför att det har varit tillgängligt har många nya och intressanta arter hittats. Detta borde vara ett föredöme för naturvård i Sverige. Nåväl, i dessa dagar har vi nästan blivit bortskämda av alla nytillskott och arter som vidgar sina utbredningar och en mer genomlyst lokal än Grytsjön är svår att tänka sig. Fler nya arter lär givetvis dyka upp här, men att något sensationellt skulle kunna hittas efter alla dessa år är väl helt otänkbart, eller hur? Rysk högstjärt Pygaera timon den utlösande faktorn! Foto: Bengt Andersson. Grytsjön 5 juni Catocala pacta, asptandvinge Notodonta torva, klargul lövängsbrokmal Heinemannia laspeyrella, mindre aspvårvecklare Acleris obtusana, stor aspvårvecklare Acleris roscidana, jättesvampmal Scardia boletella och förstås backvickermal Xysthophora carchariella, som blev en ny art för landet. Inte bara ovanliga fjärilar utan även fina skalbaggar och vitryggig hackspett blev funna här, den sistnämnda tyvärr redan då på utdöende. Arter fortsätter förstås att vidga sina utbredningsområden och även på senare år har det blivit överraskningar. Brunlinjerat mätarfly Colobochyla salicalis har tagits vid ett par tillfällen och kan förhoppningsvis vara bofast där. Helt oväntat påträffades plötsligt bokskogstubbmalen Pseudatemelia subochreella här, vilken närmast var känd från bokskogarna vid Sölvesborg i Blekinge. Områdets höga entomologiska värden i Jubileum firas Det var den 10 juni 2007 nästan på dagen 30 år senare. Ännu en gång var tre personer, denna gång medelålders, på väg till samma asplokal, dvs Grytsjön. I sällskapet var det bara jag som var med här 30 år tidigare. Denna kväll var entomologvännerna Markus Forslund och Hans Karlsson med. Lyskvällen var ingen slump: jag ville fira 30-årsminnet av denna lokal och likt andra entomologer i landet tvekade inte Markus och Hans att följa med till denna fabel-lokal. Detta jubileum skulle utan att jag anade det just då bli svårslaget! Med Grytsjö-mått mätt var detta en ganska medioker kväll. Som vanligt kom lite timon, anachoreta och annat småkul men inga riktiga pulshöjare. Idag samlar jag dock nästan bara småfjärilar och då finns det alltid möjlighet att plocka in det som ser intressant ut. Det var alltså bara att samla på sig en del så man hade något att prepa dagen efter. 13

3 Under småfjärilprepareringen nästa dag kom det fram ett djur, som jag inte riktigt kunde placera. Jag ägnade det dock ingen längre tid utan spände snabbt upp det. Så småningom hamnade fjärilen i lådan med säsongens djur, som skulle sättas in i samlingen under höstpysslet. En överraskning Även om jag varit med som småfjärilssamlare i några år nu, så har jag inte litteratur om alla ännu och ett antal djur tas alltid till min mentor Bengt Åke Bengtsson för säkra bestämningar. Den okända fjärilen var givetvis med. Jag brukar åtminstone kunna placera djur som jag inte kan artbestämma till någon av 4-5 arter som det bör vara, men det här gav mig inga vibbar alls. Högst märkligt! Fjärilen var rätt stor för att vara en mal, som det uppenbarligen var, ca 18 mm. Framvingarna var rätt mörka och brunsvarta och tre åtskilda gula prickar låg i linje mitt på vingen mellan vingroten och vingspetsen, och den mellersta pricken var avgjort tydligast. I- ögonfallande var också det vackra rosa skimret i framvingarnas mörka fjäll. Det närmaste jag kunde komma var någon märklig färgvariant av fönsterbomal Monopis fenestratella, men det stämde inte. Nåja, Bengt Åke fick väl som vanligt reda ut vilken aberration det var fråga om. Helt oväntat var Bengt Åke lika frågande som jag, och han var dessutom osäker på i vilken familj fjärilen hörde hemma, även om familjen äkta malar Tineidae låg nära till hands. Det fick bli att genitalpreparera honan helt enkelt. Nu hände det märkliga, att det inte fanns något alls som preparatet överensstämde med. Vad var det frågan om? Bengt Åke behöll djuret och genitalierna och gav det ytterligare några dagar, till att söka igenom i litteraturen i lugn och ro. Efter ett par dagar ringde han upp och sa att han inte fått fram någonting! Expertis slår sina kloka huvuden ihop Bengt Åke såg ingen annan råd än att ta kontakt med folk på British Museum. Bilder mailades dit ( Tack, Internet!). Svaret blev negativt och vi fick rådet att skicka fjärilen och genitalierna till Europaspecialisten på tineider, Reinhard Gaedike i Bonn. Hans svar kom snabbt: Vet inte vad det är för art eller om det är en tineid eller möjligen en säckspinnare! Gaedike föreslog att han skulle skicka djuret vidare till Ole Karlsholt i Danmark, vilket vi samtyckte till. Oles teori var denna: Visst måste det vara en tineid, men vilken art? Ole framförde en tanke att det möjligen var en tropisk art som blivit införd på något sätt. Bengt Åke och jag trodde inte detta men Oles teori var inte så tokig, som ni så småningom får se. Dags för Oles förslag: Skicka bilder till världsspecialisten Don Davis i Washington! Vid det här laget hade jag börjat göra en dokussåpa av det hela. Under mailandets gång delgav jag även mina arbetskamrater på Länsstyrelsen händelsen, och de följde med spänning utvecklingen. Avsnitten döpte jag till UFO i Grytsjön - del 1, del 2 etc, med en ny rubrik varje gång. Även Davis var snabb att svara, men inte ens han kunde knäcka nöten. Den påminde visserligen om en nyupptäckt art i östra USA, men längre än så kom han inte. Tidigt hade Bengt Åke och jag trott att ufot var en obeskriven art, och nu var vi övertygade. 14

4 Skimmersvampmal Pelecystola fraudulentella, den lilla lurendrejaren! Foto: Bengt Å. Bengtsson Vi fick även svar från Peter Huemer i Innsbruck ( Vet inte!) och Lauri Kaila i Finland ( Vet inte!). Finland hade för övrigt en fin palearktisk tineidsamling, men något som liknade den okända fjärilen fanns inte där, och möjligheten till någon östlig art verkade också vara borta. Saken var klar: En obeskriven art! Namnet var enligt oss redan självklart: (Tinea?) grytsjoeensis Lindeborg & Bengtsson, 200x! Fjärilen identifieras Helt oväntat kom ett mail från Gaden Robinson på Natural History Museum i London efter att han hade fått en skarpare bild av ufot. Han kände igen fjärilen: Pelecystola fraudulentella! Denna art fanns i bara ett enda exemplar, förvarat i London, och således okänt för i stort sett alla. Därför hade samtliga experter missat detta. Döm dessutom om min förvåning när jag skulle slå upp arten i Karsholts och Razowskis katalog över samtliga europeiska fjärilsarter och ingenting stod omnämnt om varken släktet Pelecystola eller någon art som hette fraudulentella. Det visade sig ligga till som följer, eller som Gaden Robinson uttryckte det: Quite a sensation! En sensation! Historien sträcker sig omkring 150 år tillbaka i tiden. Fischer von Röslerstamm tog ca 1850 en då för honom obekant småfjäril i Slovenien, Ljublana, som då hette Laibach. Zeller beskrev den 1852 som Nemapogon fraudulentella. Åren gick utan att arten blev återfunnen. I släktet Pelecystola fanns ett fåtal arter som hörde hemma i Afrika och Indien. Eftersom inga fler exemplar hittades förmodade man att fjärilen blivit sammanblandad med tropiska arter (ni minns väl Oles teori, att det kunde ha varit en tropisk fjäril?) och blivit feletiketterad. Den ströks därför från den europeiska faunan. Sedan hände det otroliga: Fjärilen återfanns 150 år senare långt uppe i Nordeuropa, över 100 mil från platsen där den först upptäcktes. Sensationen var ett faktum! 15

5 Framtiden Ja, vad gör vi nu? När, var och hur ska vi leta efter denna art? Är den väldigt sällsynt? Har den en väldigt smal ekologisk nisch? Ja, ett hårt jobb att hitta fler exemplar väntar oss, men nu har vi i alla fall en plats att leta på. Där rök dessutom min chans att få beskriva min första art, men alla, även jag, är överens om att detta är ännu större att häruppe i Norden hitta en art som bara är känd i ett exemplar från Sydeuropa för 150 år sedan! Jag får också äran att föreslå ett svenskt namn. En arbetskamrat kom med något fyndigt: fraudulent betyder bedräglig eller falsk, medan ändelsen -ella betyder liten. Ni minns väl rubriken till denna artikel? Fritt översatt skulle arten ungefär heta den lilla lurendrejaren. Visserligen ett högt passande namn efter allt detta ståhej, men med hjälp av Bengt Åke som vanligt! blev namnförslaget följande: skimmersvampmal, efter det vackra, rosa glittrandet i vingfjällen. Tack Först ett stort tack till Bengt Åke Bengtsson, Färjestaden, utan vars hjälp jag skulle varit helt strandsatt. Tack också till Gaden Robinson, Natural History Museum i London, som var den som löste gåtan. Ole Karlsholt, Zoologisk Museum i Köpenhamn, ska ha ett särskilt stort tack för sitt engagemang och arbete att hitta någon som kunde artbestämma fjärilen. Tack även till Don Davis i Washington, Reinhard Gaedike, Peter Huemer samt Lauri Kaila på Zoologiska museet i Helsingfors samt alla andra som bidragit med synpunkter. Tack till Martin Hägerås på Länsstyrelsen här i Kalmar, som tipsade om översättningen från latin till svenska för fraudulentella. Där fick jag ett fint uppslag till rubriken! Dessutom ett stort tack till mina följeslagare den aktuella aftonen Markus Forslund och Hans Karlsson. Tillsammans är vi uppenbarligen ett lyckosamt team och jag hoppas verkligen att det inte var på någon av era dukar som jag tog fjärilen, även om jag hade er välsignelse till det. Men visst var det till mina dukar det flög bäst denna jubileumskväll? Förf:s adress: Dackegatan 3, KALMAR. Intressanta småfjärilsfynd i Hanemåla och Tostetorp, Nybro kommun 16