Bidrag. Nordiska Capsiders. Synonymi. till. CX M- 1::tM'ETrMXt-

Transkript

1 Bidrag till Nordiska Capsiders Synonymi af CX M- 1::tM'ETrMXt-

2 I nedaust&ende uppsats, som inlemnades till Sallskapet pro Fauna et Flora Fennica hosten 1870, mneddelas nfgra beriktiganden hvad vhra Capsiders synonymi betraffar. Dessa meddelanden griimda sig, sa vidt de galla Fallens, Zetterstedts, Sahlbergs och Bohemans arter, pi undersokning af typexemplar. Ar 1871, det vill saga Aret efter det denna uppsats fpredrogs, lemnade T ho m so n visserligen i sina OpuscUla entornologica IV en VOfversigt af Sveriges Capsinin, i hvilken afven nigra rattelser anghende Capsidernas synonyini ingg&, men i mannga fall aro Thomsons citater och benamningar patagligen oriktiga, likasonm 6fversigten i sin helhet ar ganska ofullstandig. Vi bafva derfore ansett utgifvandet af ptucia entomnologicca IV pa intet satt forhindra publikationen af nedanstende meddelanden.

3 1. Diplacus alboornatus Stail. Diplacus alboornatus Stal. Stett. Ent. Zeit. 1858, p. 103, 40 (Forma macropt.). J. Sahlb. Notis. ur Skpts pro F. et Fl. F. Fdrh. XI, p. 289, 69 (1870) _zf. brachypt. Afyrmecophyes tricondyloides Oschan Myrrnecophyes Osehanini Fieb. Dodecas netier Gatt. und neuer Art. cur. Hein. p. 11 (1870). Vide: J. Sahlb. Notis ur Skpts pro F. et Fl. F. F. XI) p- 465 (1871). 2. Teratocoris Saujndersi Dougl. et Sc. Miris longicornis F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 87, 5 excl. syiioti. (1849) sec. spec. typ. Miris antennatus Flor. Rhybneh. Livi. 1, p. 433, 1 (1860) partim? Ter'atoco-is Saundersi Dougl. et Scott. the Entoi. Mointlil. Magaz. 1869, p. 260, 2. Teratocoris ITlori J. Sahlb. Notis. ur Skpts pro F. et Fl. F. Forli. XI, p. 290, 79 (1870). 3. Camiptobrocidis ]PunCtullatus Fall., Reut. Phytocoris punctulatus Fall. Hem. Svec. p. 95, 36 (1829). Capsus punctulatus F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 112, 46 (1849). Flor. Rhynch. Livl. I, p. 532, 35 (1860). Thoms. Opuse. entom. IV, p. 427, 35 (1871). Phytocoris Fallgni Hahn. Wanz. Ins. fig. 175 (1834). Capsus Falleni Kirschb. Rhynch. Wiesb. p. 67, 69 (1854). Camptobrochis FalleWni Fieb. Eur. Hem. p. 248, 1 (1861). Ob8. De FaUlnska typexemplaren hafva alldeles vattenklar membran oqh blott en svart punkt i spetseu af corium, likasom Afven fallet ar med Flors typer (se Fieber zur No-

4 inenki. d. Rhynch. Livi. p. 5). AnmArkningwvardt air att Fieber, som dock under sin C. Fall4ni citerar Phyt. punctulatus Fall., det oaktadt ej gifvit detta senare namn prioritwtsratt, utan dermed betecknat den af Meyer och Kirsoebaum s~som C. punctudatus oratt beskrifna arten. Troligtvis af forbiseende bar derjemte Falldn blifvit vid denna art utsatt sasom namngifvare, ehuru citerad redan vid fdreg~ende art. Sistnamnde Neyerska C. punctulatus8 bor egenteligen heta: 4. Camptobrochis lutescens Schill., Reut. Phytocoris lutescens Schill. Verhanidi. der Schles. Gesellsch Capsus punctulatus Key. Verzeichn. Schweitz. Rhynch. p. 103, 92, Taf. 4, fig. 2 (1843). Kirsohb. Rhynch. Wiesb. p. 67, 70 (1854). Camptobrocl8is pundtulatu8 Fieb. Eur. Hem. p. 249, 2 (1861). 5. Thytocoris crassipes Flor. Phytocoris poputi Zett. Ins. Lapp. p. 273, 9 excl. synon. (1840) see. spec. typ. Phytoco"ri crassipes Flor. Rhynch. Livi. II, p. 606, 8 (1861). Capsus minor Thoms. Opuse. entom. IV, p. 418, 3 (1871) forte? 6. Phytocoris intriwatus Flor. Phytocoriis populi F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 90, 1 (1849) partim sec. spec. typ. Phytocoris intricatus Flor. Rhynch. LivI. 1, 1). 603, 7 (1861). 7. Closterotomus variegatus Costa, Reut. Phytocoris bifasciatus Hahn. Wanz. Ins. III, p. 48, 265, fig. 132 [exel. synon.]. Globiceps variegatus Costa. Cimic. Reg. Neapolit. Cent. Capsus bifasciatus8 F. Sahib. Mon. Geoc. p. 121, 68 (1849). Kirschb. Rhynch. Wiesb. p. 48, 35 (1855). Flor. Rhynch. Liv1. I, p. 488) 11 (1861). Closterotomus bifasciatvs Fieb. Eur. Hem. p. 261, 1 (1860). Nec: Capsus bifasciatus F., Zett. (Vide N:o 43, Pilophorus bifasciatus F., Reut.!), ut Hxahn putavit. 5

5 6 O bs. Kekas kan jcke belt och hallet alt Fabricii diagnos dfver Captus bifasciatus (se Ent. Syst. IV p. 177, 152 och Syst. Rhyng. p. 242, 7) leinnar rum fdr olika tydningar. Men den later likviil vida naturligare tolka sig pa R-ilyo rus cinnamoqptei-urs, Hin pa den art, Hahn uppfattat sbsom. Pkytocoris bifasciatus och i hvilken aisigt de fiesta senare fdrfattare fbljt honom. Ooksa drager redan Kirschbaum (L. c. p. 109, 35) i tvifvelsmal huruvida Hahnu art iir den verkliga Fabricianska, och Flor (L. o.) citerar affis icke Fabricins under sin Capsu-s bifa-9ciatus Hahn, utan tunder C. clavatus L. - Falldn sammanbiandar tunder en och samina art den enligt var asigt riitta C. bifasciatus F. med (7. clavatus L. och uppfdr arten under det fdrra namnnet. Fdrst Zetterstedt &tskiljer C. bifaciatus F. fran 0. cla-vatu's (och Ar hans art, enligt hvad typoexemplar och beskrifning ntvisa, Iiktydig med C. cimmamoptersi Kirsolb.). Att han vid s in tolkning eger all sannolikhet pa sin sida angifves redan af Fabricil diagnos pa (Jap8us biftsciatus: "later, elytris testaceis, strigis duabus albis, h-vilket med myoket mindre skill kan tolkas pa Closterotomus bifasciats Hahn, Fieb. (Cl. variegatuste Costa, -Rout.) med dess m6rka elytrer och bredai, hvitaktiga twirband. - Hahn tror fvoen vid sin tolkning af arten att hans art ar densamima som Zetterstedts, hvilkeor fbrfattare han citerart! Da Fabrioii typexemplar ioke aro kanda och Zetterstedts uppfattnring ar bade naturligare och tidigare, bdr Fabricii namn bibehallas for Philopihorus ti/asciatus F., Rent. (= Capsus id. F., Zett.) och C(losterotomuts bifsciatus Hahn- Fieb. crhalla ett annat namn. - Obs. att Fieber citerar Fabr. under saviil denna art, som under sin Camaronotus clavatus L.! 8. Deraeocoris *) Morio Boh., Reut. Phytocoris Mforia Boh. Nya Svenska Hem. p. 68, 22 (1862) see. spec. typ.,zi<s N ) Gen. Capsus Y,, Sa = lhaloousfieb. F-abricii typ fbr genus Capsus tir 0. ater Jh

6 Capsus scutellamis Thors. Opusc. entom. IV, p. 429, 43 (1871) partim. Obs. Thomson liar shfiom en och samma art sammanflrt Deraeocoris scutellaris F. och D. Aorio Boh. och afven Fieber och Flor ontala varieteter af den forra arten med helt och hallet svart skutell. Men Bohemans typexemplar afvika frar de exemplar, jag sett af D. scutellaris, ej blott genom betydligare storlek och nagot tatare punkterade hemelytra, titan.ifven genom andra antenniedens laigd, lhvilken hos D. AIorio -ar tydligt mer dn dubbelt stbrre an den tredje ledens, da dell deremot hos D. seutellarie blott ar dulbbelt sa stor; Afvenledes ar denna led hos den senare arten nagot tydligare tilltjocknande emot spetsen. 9. TrihAymenus nov. gen.- Corpus ovatuim, longe pilosum. Caput verticale, breve, cum oculis longitudine tertia parte latius, pone oculos constricturn, sublaeve; his latera capitis tota occupantibus, apice-m capitis haud attingentibus, valde prominentibus; vertice lato, convexiusculo, postice immarginato; tylo valde elevato, basi lineam inter bases anten-narunm ductan superante;. rostro0 brevi, medium rmesostern-1 attingente, articulo primo apicem capitis haud superante, art. secundo tertioque subaeqvalibus, nltimo pennlitirno paullo longiore. Antennae dimidio corpore paullo longiores, infra oculos et prope apicem illorun positae, longe pilosae, articulo prinio tylum vix superante, socundo modice et aeqvaliter incrassato et tertio haud duplo longiore, hoe prime multo longiore, qvarto primo longittdine sub-.aeqvali. Pronotum trapeziforme, postice convextim, antice deflexum, basi qvam apice fere 21/2 lathus, apice capite, oculis exceptis, latitudine fere aeqyale, margine postico rotundatum, lateribus sinuaturn, disco crasse et profunde punetatum, antice marginatum, paullo pone apicern callis in areu latiore, valde distineto, nitido et impunetato confluentibus. Scutellum triangulare, sublaeve, basi foveis duabus profuindioribus impressis, meedio carinula 01 evata longitudinali instructuam. Mesosternum medio valde convexurn. Hemelytra

7 pellcida, obsolete ptunctulata, cuneo latitudine basali fere duplo longiore. Membrana magna, breviter pilosa, bi-arcolata, areola majore lata, vena rotundata, areola minore angusta. Tarsi postici articulis primo et ultimo lonoittidine aeqvalibus, secundo minuto. - Gen. Deraeocori Kirschb., Stal inter nostrates proximum. T. 1ilosus Boh., Reut. Phytocoris pilosus Boh. Nya Svenska Hem. p. 68, 23 (1852 d. 14 April) sec. spec. typic. CGapsus Fairmairei Sign. Anni. Soc. Ent. de Fr. Ser. 2, X, p. 542, pl. 16, fig. 4 (1852 d. 8 Sept.). Capsus pilosus Kirschb. Rhynch. Wiesb. p. 53, 45 (1855). Thomr. Opuse. entom. IV, p. 429, 42 (1872). Anmn. Signorets figur visar en en-cellulig membran; tvifvelsutan hor hans art likval till ofvansthende. 10. Lygus pratensis L., Fieb. Phytocoris puntata Zett. Ins. Lapp. p. 273, 14 (1840) sec. spec. typ. Capsue punctatus F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 110, 42 (1849). Thoms. Opuse. entom. IV, p. 423, 20 (1871). Lygus pratensis Fieb. Eur. Hem. p. 273, 1 (1861). Ob's. Utan tvifvel ar Phyt. punctata Zett. endast en local-form af L. pratensis, hvilken fdrekommer ej sillsynt pa ijung i v~ra barrskogar. Ocks& torde, L. camnpestris L. utgora endast en form af samma L. pratensis. (Se Flor. Rhynch. Livi. I, p. 520 Not.). Larverna till alla dessa arter visa afven en sardeles tfverensstammande teckning och utmairka Sig alla genom de sex markerade svarta punkterna p& fre sidan af thorax. 11. ~Lygus rubricatus Fall., Fieb. Phytocoris rubricatus Fall. He1m. Svec. p. 100, 45 (1829) partim see. spec. typ. LyguS rubricatus Fieb. Eur. Hem. p. 274) 3 (1861). Haud: Lygug rufescenw Hahn Wanz. Ins. fig. 18 (1831), ut Fieber voluit.

8 Obs. Fa-llbn Phyt. rubrieatus bar af alla auktorer med undantag af Meyer (Verzciehn. Selweitz. Rhynch. sp. 45) blifvit ratt tolkad. P~tagligen oratt giir derfdre Fieber, da han citerar Hahns Lyguts rufescens (1. c.) sasom synonym till denna. Den af Hahn aftecknade arten Ar sannolikt en hona af Psallus varians Xey. och h6r Atininstone sikert icke till ofvanstaende species, sa7sorn Fieber oeh fore honom Herrich-Schfiffer (Nomencl. p. 86) velat. Jygus rubrictusx f6rekommer ocksa endast Nn Pinu Abietisn5 (Fall.), 1)auf jungen Tannen" (Fieb.); LJyus rufescens Hahn skall deremot lefva "Aauf Blunen"O (1. c.). - I fig. 80 har sistnhumde firfattare lemnat en ganska igenkannelig bild af den rigtiga L. rubricatus Fall., hvilken Fieber dock icke citerat. Egendomligt ar att i Falldns samling. funnos under narmn af Phyt. rubricatus uppstallda exemplar af s~val den ratta, i beskrifningen Asyftade och pa gran lefvande arten, som afven exemplar, bvilka likna den af Hahn i fig. 18 afbildade och af Fieber oratt citerade art samt tilihora Psalmvs varians Mey., hvilka senare exemplar da' aro att hanfbra till Falldns i Not. p. 100 anfdrda "VrieW ezxiceata: corpore toto pallide rufescente, oculis solum nigris Lygus COntanliNatus Fall., Fieb. Phytocoris contaminatus Fall. Hem. Svec. p. 79, 5 (1829). PhAytocoris contamninata Zett. Ins. Lapp. p. 272, 3 (1840). Capsus contaminatus F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 102, 22 (1849) sec. spec. typ. Capsus viridis Flor. Rhynch. Liv1. I, p. 531, 34 (1860) partim. ilygus contarninatus Fieb. Eur. Hem. p. 274, 5 (1861). Lygus sulcifrons8 Doigl et Scott Brit. Hem. p. 459, 4 (1865) excl. synoan. Haud: C(apsus contaminatus Kirschb. Rhynch. Wiesh. p. 65, 66 et p. 184, 66 (1854). Flor. Rhynch. MI1V. II, p. 612, 33 a (1861). Thoms. Opuse. entom. IV, p. 425, 27 (1871) Se vidare: anm. till n:ris 13 och 14. 9

9 Lygis iiridis Fll., Reut. Phytocoris viridi8 Fall. Hem. Svec. p. 93, 33 (1829). Cqap)us viridis F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 106, 32 (1849). Flor. Rhynch. Livl. I, p. 531, 34 (1860) partim. LI/gu8 conmmttatu8 Fieb. Eur. Hem. p. 274, 6 (1861). Vide: Zur NomenkI. d. Rhynch. Livi. p. 5. Lowgu contamrnatu8 Dougl. et Scott. Brit. Hem. p. 461, 5 (1865). (Capsus sulcitrons Thoms. Opuse. entom. p. 425, 26 (1871), nec Kirschb., nee Dougl. et Scott. Ob8. Fallins Phytocoris viridis har af alla senare faiunister med undantag af F. Sahlberg varit mner eller mindre oratt uppfattad. Flor sammanblandar under detta namn saval Falldns viridis som hans Phyt. contaminatus. -Phyt. viridis sthr Vfven ytterst nara sistniimnde art och Fall6n sjelf anmarker: nan species a Phytoc. contaminato vere diversa?" samt sager ytterligare: "Ph. contaminatus a Ph. vib idi parum distinctus.'1 - Att shledes den tolkning af Phyt. viridis, som uti denna art vill se endast en varietet af Iygus limbahtus Fall. (sic Fieber) eller honan till denna senare art (Thomson) hr oriktig, synes redan hiraf vara klart och framgar ytterligare af det, som Fall'n yttrar om artens forekomst (p. 76); han sager namligen anghende Ph. contarninatuls och Ph. viridis: "in ainetis cohabitantes"; och den ratta L. viridi8 lefver afven p& trad (ai, ronn, m. fl., stundom ph Spiraea 8alicifolia), men aldrig pa Salices, hvarest deremot L. IWtnbatus uteslutande forekommer. Att i Fall6ns samling bland exemplar af den ratta Phyt. virtidis afven honexemplar af Ph. linbatus kunde vara uppstailda, f6randrar icke sakeil. -Fieber beskrifver saval L. viridts som L. contaminatus, men den forra under namn af L. commutatus, emedan han antager Ph. viridis Fall. sasom varietet af L. limbatus. Douglas och Scott beskrifva afven begge artertna och angifva (p. 460) skilnaderna dem emellan, men uppfora dem under oratta namn (so ofvan). - Thomsons ofvan citerade Capsu8 sulcifrons hor slutligen afven hit, men ar, likasa litet som Douglas' och Scotts art af detta namn, synonym med

10 Kirschbaums (. sulcifrons (lhynch.. Wiesb. p. 183, 56 a), hvilket, synes det oss, frainghr redan af Kirschbaums bestamning: "die Schienendornen 8chwarz aus feinen schwarzen Punkten entspringendo, da deremot Thomsons art karakteriseras: "tibfis nigro-punctatis, pallido-spinosis" och Douglas' och Scotts (= contaninatts): "tibiae slightly bent a little below the base, and with small black spots and brownishyellow spinose hairs)' 14. Lygus lucorawi Key., Fieb. (Japsus lucorum Key. Verzeichn. Schweitz. Rhynch. p. 46, 3, Tab. 6, fig. 2 (1843). (Japsus pabulinus F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 101, 21 (1819) sec. spec. typ. (Capsus contaminctds Kirschb. Rhynch. Wiesb. p. 65, 66 et 184, 66 (1854). Flor. Rhynch. LivL. II, p. 612, 330 (1861). Thoms. Opuse. entom. IV, p. 425, 27 (1871). Lygus lucorum Fieb. Eur. Hem. p. 215, 9 (1861). Nec (apsus lucorum Boh., nec Thoms. Obs. Denna art, soam skijer sig fran L- contamzinatus Fall. geinom kortare forsta antennied, robustare kropp och icke svartpunkterade, men svart-taggiga tibier, lefver pa Spiraea, ulmnaria, Artemzisia och andra drter, aldrig, sasom L. contamitatus, pa trid (bjijrk oeh al; 1in Alnetis"7 Fall.), ("on birches" Dougl. et Scott). - I FallUns samling stod visserligen afven denna art under namnn af Ph. contaminatus *), men beskrifning och 6friga uppgifter i Hlem. Svec. tillhora afgjordt n:o I F. Sahlbergs samling Ater star Lygus luco-umi Key. jamte tvy exx. af den ratta L. pabulinus8 L., Auct. uppstalld under detta senare namn, men diagnosen hanfor sig helt och hillet till L. lucorumn och behifva vi till bevis endast citera foijande: Omembrana sordide albida, nervis pallidis, late fusco-circuumdatis, tibiis nigrospinulosis", hvilka karakterer aildeles icke tillbhra den verkliga L. pabulinus L., Auct. -- Den art, som Boheman be- *) Troligen har detta gifvit anledning till Thomsons oriktiga uppfattning af arten. 11

11 12 skrifvit under namn af Capstu8 1ucoruin ar ingon LYgus-art, u-tan ho8r enligt typexemplar till genus Orthops, hvarf6re Thomson, som sakert icke sett Bohemans typer, alldeles origtigt beskrifver en (hittills okand) Lygus-art sasom L. lucorum Boh. (se Opusc. entom. IV p. 425, 28). 15. Zygimus nigriceps Fall., Fieb. Plgytocoris nigrsceps Fall. IHem. Svec. p. 104, 53 (1829). Zygimus nigriceps Fieb. Dodecas neuer Gatt. und neuer Art. eur. Hem., p. 8 (1870). 16. Orthops cervinus Xey., Fieb. Capsus cervinus Mey., Verzeichn. Schw. Rhynch. sp. 91 (1843). (Japsus lucorum Boh. Nya Svenska Hem. p. 67, 20 (1852) sec. spec. typ. Flor. Rhynch. Livl. I, p. 524, 31 (1860) nee Thoms. Orthops cervinus Fieb. Eur. Hem. p. 279, 5 (1861). Zur Nomnenkl. d. Rhynch. Livi. p Globiceps flavo-qvadrimnaculatus DeGeer., Reut. (imex flavo-qvadtrimacuelatus DeGeer. Mdm. pour serv. a l'hist. des ins. III, p. 295, 34 (1773). Lygaeus flavomaculatus Wolff. Icon. Cimic. p. 114, tab. li, fig. 108 a, b (1802). Gryllecoris flavonotatus Boh. Nya Svenska Hem. p. 71, 27 (1752). Globiceps flavonotatus Fieb. Eur. Hem. p. 283, 4 (1861) et auict. recent. O bs. Att De Geers art verkeligen hor hit och icke till foljande species synes oss lida intet tvifvel. llarfr tala for det forsta i diagnosen ordeen: "elytris maculis binis pedibtsqve flavisnz; vidare i beskrifningen: nleurs antennes sont divisdes en quatre articles, dont le premier est jatune.1 - "Les dtuis coriaces sont bruns ayant chacun deux grandes taches triangulaires jaunes.n -"L trompe et toutes les pieds sont jaunes avec un trait brun sur les cuissesy 1:sta antennleden, elytras flackar och benen beskrifvas saledes alls egande samma gula farg, bvilket ingalunda ar fallet

12 med Globiceps fulvipes Scop. (lavomacudatus F., auct.) nmed dess lhvitfiackiga elytrer och rlda ben, och om hvilken ifven Fabricius uttryckeligen sager: ')pedibus qwfits. 18. GlobiCePs fulvipes Scop.,Reut. (Jimex fulvipes Scop. Ent. Carn. p. 134, 388 (1763) certe. Capu-8s flavomaclatus l. Ent. Syst. IV, p. 182, 169 (1794) certe. Auctoru-n omn. excl. Wolff. Glohiceps /lavomnacuiatus Fieb. Ear. Hem. p. 284, 6 (1861) et auct. recent. 0bs. Scopolis beskrifiing lemnar intet tvifvel ofrigt att icke ofvatisthende art ir den, han asyftat. Diagnosen lyder: "'Niger; elytri corio fusco, basi apiceqve albo, pedibus falvis.2 Sarskildt mft papekas hans till hoinan sig hanforande beskrifning: "Larva (!) nigra; autennis fulvis, apice nigris; elytro abbreviate, coriaceo, albo, fascia nigra; pedibus fulvis.t - Fr~n GI. selectus Fieb. skiljer sig denna art genast genom antennerna, hvilkas sista leder aro svarta. 19. Mesomma antbulams Fall., Fieb. (Capsus ambulans Fall. He-m. Svec. p. 126, (1829) (Fem. var., f exeepta.) Zett. Ins. Lapp. p. 274, 12 I ' (1840). H.-Sch. Wan,.lz. Ins. fig. 335 d, figg. 336 et 337 Q (1835). F. Sahlb. Mon.. Geoe. p. 94, 5 d (1849). Kirschb. Rhynich. Wiesb. p. 76, 88 J (1855). Flor. Rhynch. Livi. I, p. 577, (1860). Thoms. Opuse. entoen. IV, p. 437, 65 $j(! (1871). (Capsus zigritulws Zett. Ins. Lapp. p. 279, 8 (1840) forma macnepotera see. spec. typic. (Capsus dubius Zett. Ins. Lapp. p. 279, 13 (1870) = specimen nuper excusum see. Spec.. typ. Chiamydatus ochripes Curt. Brit. Ent. XV, 693 (1838). Mecomma ambtlans Fieb. Eur. Hem. p. 234, 1 (1861). Sphyracep alusmbulans Dougl. et Scott. Brit. Hem. p. 349, 1 (1865). Ob8. FallUn sammanfor i I1em. Svec. under namnet Capsu8 ambulans tvi val skilda arter, af hvilka den enia ar 13

13 14 ofvan upptagna species, den andra anfores sasom Feem. var.,s men beskrifves tidigare i Mon. Oim. Svec. p. 105, 19 ratteligen s&asomn skild art, Capsus ruflfron8. Till denna kiinde Falldn annu icke hannen. - Att denna forfattare salinda sammanforde dessa tvanne species, gaf senare Kirschb., som fann inogra hannar af C. uft/jrons, anledning att i Rhynch. Wiesb. p. 117, 88 antaga att FaIll6ns art vore en annan, an den, sorm Herrich-Schiffer ganska riktigt afbildat sasoin C. ambulan8. - Kirschbaum kanner namligen icke honan till den verkliga C. ambulans Fall., H.-Sch. (nschlieslich bemerke ich noch, dass ich C. ambulans Fem. var. a weder an der erwiihnten Stelle, noch sonst wo gefunden habe7n) och antager derf6re att den af honom funna hannen till C. ruffrons vore densamma son Faldn beskrifvit, ehurn Mdie Beschreibung in Hem. Svec. bis auf die Angabe: tibiis muticis vollkommen passt." Se L. c. p. 114, (I Sveniska Riksrnuseum var C. ambulawns d uppstalld sasom C. Caricis Fall., lhvilket fdrklarar den omnstandighet att Boheman beskrifvit den riitta C. Caricis Fall. sasom ny for Sverge under Meyers benamning). 20. Cyrtorhinus Caricis Fall., J. Sahlb. (,apsus Caricis Fall. Hem. Svec. p. 123, 15 (1829) see. spec. typ. Kirschb. Rhynch. Wiesb. p. 76, 8 (1855) exel. cit. Hahni. Thoms. Opusc. entom. IV, p. 437, 66 (187 1). Capsus Caricis F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 92, 3, solui Q (1849) sec. spec. typ. [ = Byr8opterwa rufifrons Fall. J = Capsus Caricis Hahn.]. Caps8U elegantulus Key. Verzeichn. Schweitz. Rhynch. p. 69, Tab. 5, fig. 2 (1843). Boh. Nya Svenska Hem. p. 22, 31 (1852). Cyrtoriinus elegantululs Fieb. Eur. Hem. p. 285, 1 (1861). Sphyqracephalus elegantulus Dougl. et Scott. Brit. Hem. p. 351, 2. Haud: Capsus Caricis Hahn Wanz. Ins. fig. 184 (1834). Mey. Verzeichn. Schweitz. Rhy'nch. sp. 66 (1843). Boh. in Mus. Holm. Haud: AMalthacus Caricis Fieb. Eur. Hem.. p. 313, 1 (1861).

14 Ob8. Falldn yttrar um sin Capsus Caricis: "AnteDnnae utriusqve sexus nigricantes. Elytra hyalina, interne paullo nigricantia. Pedes pallidi, ixnnaculatil och om dess lefnadssmtt: "Hospitatur in paludibus inter CJarices." Niirmast efter honom beskrifver Hahn en art under benamning rcgapsms Caricis Fall.", hvilken dock skiljer sig frn Fallbns genom bestamnningen: 15 "die zwei letzten Fahlerglieder braunlich gelb" - en nangd andra oliklheter att firtiga. Denna ar den af Fall6n okanda hannen till BI.yrsoptera ru/ifrons Fall., som lefver pa nasslor, aldrig i karr. Hahns uppgift r'in sumpfigen Gegenden anl verschiedenen Seggenarten. ar pa-taogligen blott en afskrift efter Fall6n. S~vl beskrifning, som fligur angifver alldeles tydligt en I3yrsopte'ra rufifrons. -Meyer hyser Hahns uppfattning af C. Garicis och beskrifver derfore den ratta Fallfnska arten sa'som ett nytt species under namn af C. elegantuluts och under denna artbenaimning Aterfinnes arten afren i Fiebers Eur. 1em. - Sistufamnde forfattares Aflithacu8 Caricis Ar namligen densamma som Hahns och Meyers Capsus Carici8, men Fieber kanner ifven dennes hnona och citerar derfore Capsus ruftrons Fall. Asom synonyin till sin AL Caricis. - Ilvad 6friga forfattare ang~r, sa air F. Sahlbergs Capsus JCaricis en sammansattning af Hahns C. Caricis ( Bi3yrsoptera rufifrons Fall.) shsom f och den ratta Fall6nska arten sasoam V. -Kirschbaum deremot har rigtigt uppfattat denna art, ehurn harn besynnerligt nog citerat Hahns fig. 184, fastan han sjelf i sin beskrifning sager: TFiihlerglied 3 und 4 auch schwarzx och ehurn han just forut (p. 75, 77) har lemnat en diagnos pa den med Hahns figur uch beskrifning fullkomligt Ufverensstammande Capsus ru/firons 1, hvilken, sbsom denna arts d, till forst af honom igenkihides.-att Boheman med Capsus Carici8 Fall. fdrstatt C. ambulans Fall. d och derfore under nanmn af C. elegantulu8 Xey. beskrifvit den riktiga C. Garicis Fall. sasom for Sverge ny, kommer sig troligen deraf, att han delat Kirsohbaums orltta uppfattning af C. ambulans Fal. (se anmn. vid f6reg~ende species). -I Notiser ur Spkts pro F. et Fl. F. Forh. XI har J. Sahlberg (p. 176, 85) forst vackt

15 16 uppmarksamheten p. den rmtta tolkningen af (C. Carici8 Fall. Orsaken saval till det ena, somn det andra misstaget ar troligen Fallins bestamning: "elytra hyalina, pallidae. Cyrtorhinuqs Caqicis eger niamligen normalt grona elytrer, men dessa stota dock understundom i gult och hos de Fallbnska typexemplaren liro de ganska urblekta. Uppgiften om de helt och hillet svarta anteinnerna borde i alla fall hafva varit ganska karakteriserande. 21. Cyrtorhinus pyguiaetis %stt., Rout. Capsus ygrmaeus Zett. Ins. Lapp. p. 279, 11 (1840) sec. spec. typ. Flor. Rhynch. Livi. I, p. 605, 83 (1860). Thorms. Opuse. entom. p. 437, 67 (1871). Capsus pellucens Boh. Nya Svenska Hem. p. 76, 33 (1852) see. spec. typ.*) Yytthius pygmaeus Fieb. Zur Nomenkl. d. Rhynch. Livl. p Orthotylus biliueatus Fall., Reut. Capsus bilineatu.s Fall. Hem. Svec. p. 122, 14 (1829) see. spec. typ. F. Sablb. Mon. Geoc. p. 94, 6 (1849) sec. spec. typ. Thoms. Opuse. entom. IV, p. 432, 69. Capsus Kirsckbaurni Flor. Rhytich. Livi. I, p. 614, 90 (1860). Aetorshins Kiq schbaunzi Fieb. Zur Nomenki. d. Rhynch. Liv1. p. 6. Haud: Capss bilineatus H.-SWch. Wanz. Ins. fig. 285 (1835). Kirschb. Rhynch. Wiesb. p. 105, 2 (1855). Haud: Ifoplomachus bilineatus Fieb. Eur. Hem. p. 316, 2 (1861) -^ II. Ilerrichi Reut. Obs. I likhet med foljande art st&r denna midt emellan Aetorhinus och de typiska Orthotylerna, men bor dock hellre rakdlas till det senare slag-tet. Fieber har stailt de boda genera alitfdr lungt ifran hvarandra. 23. Orthotylus boreellus Zett., Rout. Capsus boreellus Zett. Ins. Lapp. p. 278, 7 (1840) see. spec. typ. Thooms. Opuse. entom. p. 438, 70 (1871). *) Denua upptages, i likhet med nigra andra beskrifna avenska arter, alls icke af Thomson i ofvan citerade Ofversigt.

16 Plesiocoris boreedlls J. Sahlb. Notis. ur Skpts pro F. et FM F. Forh. IX, p. 227, 12 (1867). 24. Orthet~yls vireas Fall., Fieb. Capsug viren Fall., Hem. Svee. p. 122, 13 (1829) solur a see. spec. typ. :F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 95, 7 (1849) d. Kirschb. Rhynch. Wiesb. p. 76, 89 (18,55). elor Rhynch. Livi. I, p. 617, 93 (1860) c 2. Thorms. Opuse. entom. IV, p. 438, 68 (1871). 0dthotylus virene Pieb. Zur Nomenki. d. Rhynch. Livl. p. 6. Haud: 0rthotvyus flavinervis Fieb. ut Thomr voluit, Obs. Ortihotylus t1aviineqvi8 Kirschb., Fieb., som Thomson citerar under denna art, skiljer sig isynnerhlet hvad dl betraffar, i det deune hos ofvanndimnda species bar andra antennilede gui, ej svart, och icke heller hufvud och pronoti framnre parti svartaktiga, utan gula. Denna art lefver dessutom pa Alnue och icke pl, Saices, SASOm 0. VirenS. Fa~ldn beskrifver endast. 25. Orthetylus prasinas Fall., Reut. L~ygaeus naseatus F. Ent. Syst. IV, p. 174, 136 (1794) forte. Phytoconis 7pras&hW8 Fall. He1m. Svec. p. 81, 9 (1829) sec. spec. typ. Cape8U prasinu FlPer Rhynch. LivI. 1, p. 616, 92 (1860) certe! Thoms. Opuse. enlitom. IV, p. 439, 72. Nee Cqapsus viridinervis Xirschb. Rhynch. Wieasb. pp. 78, 95 et- 142, 13 (1855), nec Ortkotylus viri-duierve Pieb. Eur. Heem. p. 290, 8 (1861) ut Pieber putavit (vide: Zur Nomenkl. d. Rhynch. Liv1. p. 6); nec Orthotylws diaphanue Fieb. Enr. Hem. p. 290, 9 (1861) ut Thomson voltit. Nec P/ytocorie prasinue Hahn Wanz. Ins. fig. 233 (1835), nee Lygus florais8 Hahn Wanz. Ins. fig. 81 *). Ohs. 0rtkot~ylus prasinue Pall, hvilken af FPiber (L. c.) antages liktydig med Owthtotylus viridinervis Kirsehb., skiljer sig fran denna genom storre sista abdominalsegment, *) IDenna lefrer pi blomnor. 2 17

17 I8 asoimn afven Flor anmairker, sa-nt genom Iangre'antenner, hlvilkas leder afveni visa skiljaktiga langdf-drillanden, i det tredje leden ar 21/2 g3ng langre an den 1:sta samt 4:de leden tydligt langre ain den 1 :sta. - Thomson citerar under C. pwasinus 0. diaphaanug Fieb., men emot ett s-dant antagande strider Fiebers hela beskrifning. (0. diaphanu8 Fieb. forekommer dessutom icke p& Cortyu8, sftsom 0. prasinus, enligt Flors och egna observationer). Huruvida Lygaeus nassatus F. (1. o.) verkeligen ar den allmdint antagna Orth. nassatu8 synes oss ganska osakert (Fabrieii art, som dessutom karakteriseras X)parvus-~lefver p& Tilia, ioke sasom 0. nasnatus pa Salices och Alnu). 26. OrthOtyls tetellus Fall., Reut. Phytocoris tenellus Fall. Hen. Svec. p. 103, 50 (1829) sec. spec. typ. Capsus diaphanus Kirschb. Rhyncb. Wiesb. pp. 78, 97 et 145, 15 (1845). Flor Rhynch. Liv1. I, p. 613, 89 (1860). Orthotylus angustu.9 Fieb. Eur. Hem. p (1861)?? Capsus tenellus Thoms. Opuse. entom. IV- p. 439, 73 (1871). Nec Pltytocoris tenellus Hahn Wanz. Ins. fig. 82 (1831), nec Orthotylvs diaphanus Fieb. Eur. Hem. p. 290, 9 (1861). Ob8. Orthotyl u diaphanus Fieb. och Capsgu diaphanus Kirschb. aro tvifvelsutan tv& skilda arter. Vi behifva blott citera fdljande. Fieber sager namligen om sin art: "Blautlich gelblichgrun oder sattgriln. Haare gelblich braun schinniernd. Fahler anliegend dicht kurz behaart. Membran schmutzig." ' Kirschbaum Ater: "'Sehr blass8g8yun,, nach dem Tode oft noch blasser, abstehend weisslich behaart. Fiihler mit einzelnen ab8tehenden hellen Haaren. Membran glashel.t' Med denna senare beskrifning ofverensstammer Phyt. tenellus Fall. 27. Orthotylus lareosparsus 0. Sahlb., Fieb. Piytocoris viridipenni8 (Zett.) Dahlb. Act. Holm. p. 212 (1850)? Ortliotylus flavop8arsus Fieb. Eur. Hem. p. 288, 2 (1861).

18 0bs. Dahlbom siiger omri sin P/zt. viridipenis att den blifvit fumnen "nbland griset p& en AIng. Denna omstaindighet g6r det rnihanda tvifvelaktigt huruvida hans art, sasom Thomson angifver, ar synonym med 0. flavosparsus Sahlb., hvilkerr sh'sorn kandt, uteslutande lefver pa Chenopodiace'ei. Mlalbnda horer den till 0. ochrotrichus Fieb., som forek-ommer pi Ononis och star mnycket nara 0. flavosparsus. (Dahlboms typ har jag, ej sett). 28. CewOstethus salins J. Sahlb. ConostethiUs sainus J. Sahlb. Notis. ur Skpts pro F. et Fl. F. Forh. XI, p. 296, 116 (1870 Jan.). Gonostethus griseus Dougl. et Scott the Ent. Monthl. Magaz. 1870, p. 242, Brachyatlitrum BigrnepS -ob., Fihb. Phytocor8is ntigritceps Boh. Nya Svenska Hem. p. 67, 21 (1852) see. spec. typ. Brachyarthrum tirnitatum Fieb. Eur. Hem. p. 301) 1 (1861) verisimiliter, nee B. pinetellurn Fieb. Capsus pinetelus Thorns. Opusc. entom. p. 244, 88 (1871) certe. Nee Phytocoris pinetella Zett. Ins. Lapp. p. 276, 30 (1840), nee (Jaqpss pitnetellus Xirshb. Rhynieh. Wiesb. p. 76, 90 (1855). Flor Rhynch. Liv1. I, p. 586, 69 (1860). Obs. Brachyadhrmin niyriceps Bohem. eger hos buda kdnen svarta antenner och borde redan pi grutid haraf icke hafva kunnat f6rvexlas med Phytocoris pinetella Zett., som hor till gen. Agaliastes Pie. Se n:o Plagiognathus arbustornn F.; Fieb.. P/hytocoris betuleti Hahn Wanz. Ins. fig. 222 (1834) verisi-,militelr. Playiognatus arbuatorum Fieb. Eur. Hem. p. 302, 1 (1861). O bs. Att- ~ahns Plhyt. betudeti troligen hor hit och atministone &r en annan art, an Fallens, framgar isynnerhet af forfattarens uppglft: 1'ich 'and sic imlner im Grae.'2 19

19 31. Apocreninus Betuleti Fall., Rout. 1Phytocoris Betuleti Fall. Hem. Svec. p. 97, 41 (1829) ' see. spec. typ. (Jap8 Betuleti F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 1134, 52 (1829) sec. spec. typ. Thomrs. Opuse. entoin. IV, p. 445, 93 (1871). C(apsus Betulae Xirschb. Rhyneli. Wiesb. p. 94, 133 (1855) certe. lpoc)eemnu8 amb'iguu8 Fieb. Eur. Hemn. p. 305, 2 (186 1) partim. Apocremnus ambiguus Dougl. et Scott. Brit. Hem. p. 404, 1 (1865) excl. syn.; cj 42; verisimiliter. 32. Apecremnnus ambignus Fall., Reut. Phytocori8 ambiguus Fall. Hem. Svee. p. 99, 44 (1829) solum Q. P1hytocoris8 mtabili8 Fall. Hem. Svec. p. 98, 42 (1829) v sec. spec. typ. Phytocoris ambigua Zett. Ins. Lapp. p. 274, 17 (1840) Q verisimiliter hujuo sec. spec. typ. Phytocoris betuleti Zett. Ins. Lapp. p. 274, 18 (1840) Ci sec. spec. typ. Capsu8 ambigvu8 F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 114, 51 (1849)- see. spec. typ. (Capsus ambiguus Kirschb. 1ihynclh. W'iesb. p. 94, 132 (1855) - 2 verisimiliter. Apocnemuws ambiguus Fieb. Eur. Hem. p. 305, 2 (1861) partim. Apocremnus Betuleti DougL. et Scott Brith. Hem. p. 406, 2 (1865) c Q. forte. Haud Apocremnus vai iabilis Fieb. Eur. Hem , 4 (1861) ut Thomson voluit. Obs. Phytocoris mutabilis Fall. hir, enligt hvad typexenplairet *) utvisar, hbit, ehuru val Fallen sager: "antennae albae, immaculatae". Fo-rsta leden och andra ledens spets aro likvai svartaktiga. Phyt. wmutabilis ;Hahn fig. 223 ar en *) Detta firvaras i f6ri. samiling i likhet med nigra anlra af herr prof. Zetterstedt godhctgfullt nweddelade typer.

20 helt annant art. - Thomson citerar under denna art Apo. creurnuus variabili8, hvilken eger helt och hallet gula anten-1 ner och ar den ratta Phyt. variabilis Fall. see. spec. typ. 33. Apocremnins aethieps Zett., Rout. Phytocoris aethiops Zett. Ins. Lapp. p. 274, 19 (1840) Q. Capsus aettiops Thoms. Opuec. ento-n. IV, p. 446, 94 (1871). 34. Apoeremnus intermedlis F. Sahlb., Reut. Capsus inteimedius F. SahibX. Mon. Geoc. p. 116, 58 (1849) sec. spec. typ. (Jriocomi intenedzuts J. Sahlb. Notis. ur Skpts pro F. et Fl. F. Forh. XI, p. 297, 118 CJ Q (1871). Obs. Knappast skild fran fbregaende art; endastl afvikande genom mindre storlek och silfvergr& pubescens. 35. Apecremnnus grawiniuicla Zett., J. Sahlb. Phytocoris gr-aminicola Zott. Ins. Lapp. p. 225, 24 (1840) sec. spec. typ. Cap8sus graminicola F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 115, 53 (1849). Thoms. Opuse. entomn. IV, p. 446, 95 (1871). Apocremnus graminicola 3. Sahlb. Notis. ur Skpts pro F. et FL. F. IForh. IX, p. :228 (1867). 36. Psallms dimtimntus Kirschb., Fieb. Pl'hytocoris ro8ue8 Fall. HIm. Svec. p. 101, 47 (1829) partim see. spec. typ. Capsus diminutus Kirschb. Rhynch. Wiesb. pp. 96, 137 et 170, 28 (1855). 1Psalus diminutus Fieb. Eur. Het. p. 309, 16 (1861). Obs. *Forekomrner flerstades i sbdra och mellersta, Sverige (Stock-holm-Blekinge) ph ek, ehuru den icke upptages af Thomson i Ofvers. af Sveriges Capsider. 37. Psallus varians H.-Sch., Fieb. Phytocori4 rubricatuts Fall. Hem. Svec. p. 100, 45 Not. (1829) see. spec. in rnus. Fall. 21

21 22 Lygus rufescens Hahn Wanz. Ins, fig. 18 (1831) 9 verisitniliter. Capsgs varians H.-Sch. Wanz. Ins, fig. 603 (1842). Xey. V'erzeichn. Schweitz. Rhvnch. sp. 39 (1843). Psallus varian Fieb. Eur. Hem. p. 309, 4 (1861). Anmarkas bbr att denna art Ar forst beskrifven af Herrioh-Schfiffer, -icke, s&som allimant uppgifves, af XMeyer. Ocks& denna art forekommer i sodra-och mellersta S-verige (Stockholm, Ostergotland, SmAland, Blekinge, Skane, Gotland), ehuru icke upptaoten i Thomsons ofta. citeradeo :Ofversigt. 38. Psallus obseurellus Fall., Reut. Agalliasti modesto similis, sed major, supra dense argenteosquanosus, antennis -3 corporis longitudine, articulo secundo latitudini basis pronoti aeqviloligo. Ab A Kolenati antennis sordide, testaceis mox distinguendus. Phytocoris8 obemureltlu Fall. Hem. Svee. p. 108, 62 (1829) see. spec. typ. Piytocoris obhcurelta Zett. Ins. Lapp. p. 276, 29 (1840). Capsus pityophilus Flor Rhynch. Liv1. I, p. 597, 77 (1860), at Thomson putavit. Atractotomus pini Dougi. et Scott, Brit. Hem. p. 436, 2 (1866) see. Dougl oet Scott. Capuss obseucrellus Thorns. Opusc. entom. IV, p. 446) 97 (1871). Nee Ayalliastes modests Xey., Fieb., ut Fieber voluit; nee A. Kolenati Flor, Fit Obs. Pallens typexemplar hafva sm-utsgula antenner, ehrur deroum intet angifves i beskrifningen. 39. Agalliastes impurns Bob,, Reut. Isallo obsgeurello similis, sed supra subtilissime griseo-fuscopubescens, haud argenteo-squamosus, hemelytris dilute fuscis; praesertim antennartum articulo secundo latitudine basis pronoti breviore distinguenduls. Agalliasti modesto quoque similis, sed major et magis oblongus, henoelytris lateribus paralllis, supra griseofasco-pubeseentibus, antennis longioribus, praecipue articulo longiore seundo distinguendws.

22 Phytocori8 impurus Boh. Nya Sveuska He1m. p. 69, 24 (1852) see. deseriptl Ob&s Uteleinnad i Thibmsons Ofversigt of Sveriges Capsini. 40. Agalliastes pinetellus Zett., Pieb. Phytocorie pineteta ZLeft. Ins. Lapp. p. 276, 30 (1840) sec. spec. typ. C(apsus pinetellus Cinachb. ithynch. Wiesh. p. 76, 90 (1855). Pler Rhynach. Livl. 1, p. 586, 69 (1860)..Agaltiastes lugubrisfe:b Eur. Hem.: p. 312, 10 (1-861)-= (Vide Fieb. Zur No-menkl. d. Rhynch. LivL. p. 6). Plagiognat/se pazldidpennie J. Sailb. Notis. ur Skpts pro F. et Fl. F Ftrh. IX, p. 178, 101 (186). Nec Brachy-arthrum pineteltum Pieb. Eur. Hem. p. 301, 1 (1861), -nee (ap8s pinetellts Thoma. Opuse. entom. IV, p. 144, 88 (1871). O bs. Utelemnnad i Thomsons Ofversigt af Sveriges Capsini. 41. Agalliastes SigatuS J. Sahib. Capsugs opacus Zett. Ins. Lapp. p. 279, 14 (1840) partim (tantum Q) sec. spec. typ. Agatliastes signatus J. Sahlb. Notis. ur Skp-ts pro F. et Fl. F. Forh. IX, p. 228, 20 (1867) sec. spec. typ. Obs. Zettrstredt sanmranfbir under sin C. opacus thva tydligen, skilda arter. Hans V hbr nemligen hit, -men I tiilitor en h-elt annan art, som karakteriseras: -nantennis articulo secuedo valde incrassato, membraia heemelytroruni nigra, immaculata, pedumn (tantum) genictelis pallidis.) Fdr denna bamr naturligtvis Zetterstedta beniiuming qvarsta. 42. Byrsopte-ra rufifrons Pall., S. Sahlb. Capsus rt-u/ifrons Fall. Mon. Cim. Syce. p. 105, 19 (1818) $2 Capspus ambulans Fem. var. f Fall. HIem. Svec. p. 126, 20 (1829) 9. Capsus (aricisr Hahn Wanz. Ins. fig. 184 (1834). 23

23 2') 4 (Jp8u8 rufitf0rons8 Hr.-Sch. Wanz. Ins, fiog (1835) Q. Plor. Rhynch. Livl. I, p. 622, 97 Q. Thoms. Opuse. entom. IV, p. 445, 91 (1871). Byrsoptera erytkrocepkala Spin. Ess. 191 (1840). ('Jasus (Jaricis F. Sahlb. Mon. Geoc. p. 92, 3 (1849) partiim (sohirn 1) - {- Cyrtorkinus caricis -pall.). Bryocorisg ru/lfron8 F. Sahlb. 1. c. p. 124, 1 (1849) Q. Maitliacus Caricis Fieb. Eur. 1em. p. 313, 1 (1861). Byrwsoytera CGarici Dougl. et Scott Brit. Hein. p. 352, 1 (1865). 43. Pilophorns bifasciatus F., Rent. Lygaews bifascatus F. Ent. Syst. IV, p. 177, 152 -(1794). Cap8us hifas8catu8 F. :Syst. Rhyng. p. 242, 7 (1803). Fall. Hef. Stec. p. 118, 6 (1829) pa-tim [diagn., excl. deserj]. Zett. Irns. Lapp. p. 277, 2 (1840) sec. spec. typ.! Japsus innamopteru Kirschb. Rhynch. Wiesb. p. 135, 10 *(1855). Flor Rhynch. Livl. 1, p. 569) 59 (1860). Camaiaronotu8 cinnamopters Fie. Eur. 1iecm. p. 314, 1 (1861). Capsus1 confu1sus Thoms. Opuse. entom. I-V, p. 442, 83 (1871) verisimiliter, nec Kirschb. Nee Pihytocoris hi/asciatu8 Hahn Wanz. Ins. Ill, p. 48, 265, fig. 132; nee Capsus bifasciahtu F. Sahib., Kirsseib., Plor. O b s. Se auim. till u:o 7 Glosterotonzus va-riegaftu Costa, Rent. 44. Pilophors clavatas L. Cimex clavatus L. Syst. nat. II, p. 729, 97. Caupsus bifasciatus Fall. Hem. Svec. p. 118, 6 (1829) descript. excl. diagn. CaPsus clavatus Zett. Ins. Lapp. p. 278, 3 (1840). Garnaronotus clavatus Pieh. Eur. Hem. p. 314, 2 (1861). 45. Iloplemaclus flerrichi Reut. *) 6Capsus bilineatus H.-Sch. Wanz. Ins. fig. 285 (1835). Kirschb. Rhynch. 1qiesb. p. 82, 105 (1855). *) Ehuiu icke funnen hos oss, upptages denna art likyvl med afse ende, pi (less fdrvexling af H.-Sch. in. fl. med nao 2-2.

24 Iloploniac/us biliineatu8 Pieb. Eur. Hem. p. 316, 2 (1861). Haud Capsus bilineatus Pall. Hem. Svec. p. 122, 14 (1829), ut H.-Sch., Kirechb., Fieb. voluerunt. Af beskrifna skandinaviska arter iiro Phytocoris palwiduluts Dahlb. (Act. Holm. 1850, p. 211) oclh Lopus oculatus Dahlb. (1. c. p. 214) iinnt okanda. - Phytocoris puncticollis Fall. (Hem. Svec. p. 95, 37) air Ischnorhynchus didymus Zett., Pieb. *) och 1ih. pallen8 Pall. (1. c. p. 103, 51) iir Lydtocoriu campestris F., St&1.**) - Enligt Thomson hor Pihyt. rufiventris PFall. (1. c. p. 100,. 46) till Phylus melanocephlalls L., Hahn. *) Sasom Rfven Thomson uppgifver i Opuse. entomll. **) Se Reut., Ofv. Vet. Akad. F6rh. 1871, p. 409.