Föreskrifter och allmänna råd om kvävegödsling

Transkript

1 REMISSVERSION Föreskrifter och allmänna råd om kvävegödsling

2 Innehåll Sammanfattning 3 Bakgrund 4 Författningsförslag och allmänna råd 5 Läsanvisning 5 Konsekvensutredning 11 Föreskrifterna 13 Bakgrund 13 Föreskriftsförslag 13 Överväganden och ställningstaganden 13 Konsekvenser 13 Externa synpunkter 14

3 Sammanfattning Skogsstyrelsen har tidigare utfärdat föreskrifter och allmänna råd för kvävegödsling åren 1977,1984, 1991 och Skogsstyrelsen har funnit skäl för en ny omprövning med anledning av att ny kunskap tillkommit om skogsbruksåtgärders påverkan på vattenkvalitet, möjlig tendens till minskat kvävenedfall, skogsmarkens resiliens och förmåga att klara förändring, samt tillväxteffekter av skogsgödsling. Vidare att pröva om organiska gödselmedel och behovsanpassad gödsling (BAG) kan inkluderas i de allmänna råden. Skogsstyrelsen konstaterar att skogsgödsling i nuvarande omfattning, ca ha/år, har liten miljöpåverkan förutsatt att de allmänna råden följs. En av de största miljöriskerna kopplade till konventionell skogsgödsling är påverkan på vattenkvalitet via kväveläckage från skogsmark. Skillnad i kvävenedfallets storlek i kombination med skogsmarkens kvävebudget skiljer sig markant mellan olika delar av landet, vilket medför skilda risker för kväveläckage vid extra tillförsel av kväve via gödsling. Det finns därför skäl att behålla de rekommendationer om maximal giva per skogsgeneration och geografiskt område i enlighet med allmänna råd från år En möjlig tendens till minskat kvävenedfall över sydöstra Sverige, i kombination med råd om att avstå från gödsling av marker med högsta ståndortsindex, gör att Skogsstyrelsen inte lägre avråder från skogsgödsling av tall eller råder att skogsgödsling ska förenas med GROT- uttag i detta område. För skydd av främst vattenkvalitet, behålls skyddsområden i enlighet med allmänna råd från år Skyddet förstärks genom att Skogsstyrelsen avråder från skogsgödsling på blöta marker och utströmningsområden. För kvävekomponenten isolerat ser inte Skogsstyrelsen någon anledning att särskilja organiska gödselmedel från mineralgödselmedel. Organiska gödselmedel har dock låg kvävehalt, vilket innebär att stora volymer måste spridas per arealenhet för att uppnå gödslingseffekt, med risk för spridning av eventuellt andra skadliga ämnen. Skogsstyrelsen anser därför att organiska gödselmedel måste hanteras med stor försiktighet och prövas från fall till fall, beroende på dess användning och kemiska sammansättning. Tillämpning av BAG ställer krav på noggranna analysprogram för dosering och lämplig mark. Skogsstyrelsen anser att det saknas tillräcklig kunskap om BAG, för att kunna ge råd om pratisk tillämpning av metoden.

4 Bakgrund Skogsgödsling är den mest effektiva skogskötselåtgärden för att på kort sikt öka tillgången på biomassa. Brist på kväve är en tillväxtbegränsande faktor på huvuddelen av svensk skogsmark. Skogsbruket, och då främst bolagsskogsbruket, har senaste 60 åren tillämpat skogsgödsling och ca 10 % av den svenska skogsmarken har någon gång blivit gödslad. Den nådde sin kulmen under början av 1980-talet med en årlig gödslad areal om nära hektar, för att kraftigt minska under 1990-talet för att bottna med en årlig gödslad areal på hektar i början av 2000-talet. Intresset för gödsling har därefter stigit igen, med en gödslad areal om ca hektar för närvarande. För skogsägaren är skogsgödsling normalt en ekonomiskt lönsam åtgärd, som ger en merproduktion om m 3 vid gödsling av lämpligt bestånd. Ur samhällssynpunkt är det också en effektiv åtgärd för att möta den ökande efterfrågan på biomassa och då främst från energiindustrin. Samtidigt kan åtgärden ha en skadlig miljöpåverkan, främst vi påverkan på florans artsammansättning och vattenkvaliteten om den framkallar oönskat kväveläckage. Åtgärden kan också negativt påverka måluppfyllelsen av miljökvalitetsmålen, Bara naturlig försurning och Ingen övergödning. Ett omfattande forskningsarbete har utförts för att klargöra hur och var skogsgödsling kan utföras för att få goda tillväxteffekter och samtidigt minimera riskerna för negativ påverkan på natur- och kulturmiljön. Skogsgödsling regleras främst via miljöbalken, kulturminneslagen och Skogsstyrelsens föreskrifter till Skogsvårdslagen (SvL). Miljöbalkens 2:a och 12 kapitel, om hänsynsregler till skydd för miljön och människors hälsa, samt samrådsplikt för verksamhet som väsentligt kan ändra naturmiljön. Kulturminneslagen skyddar kultur- och fornlämningar och intilliggande mark. I Skogsstyrelsens föreskrifter till 30 SvL anges att skogsgödsling är en skogsskötselåtgärd som omfattas av den hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen som skogsvårdslagen föreskriver. Skogsstyrelsen utfärdar allmänna råd för att underlätta tolkningen av sina föreskrifter till SvL. 4

5 Författningsförslag och allmänna råd Läsanvisning I den vänstra kolumnen finns nu gällande författningstext och i den högra det förslag som remissinstanserna ombeds lämna synpunkter på. Den föreslagna ändringen eller tillägget är kursiverat i den högra kolumnen. För utförligare förklaring till förslagens utformning finns ett avsnitt som heter Föreskrifter där dessa kommenteras. Nu gällande Kvävegödsling Föreskrift 26 När skogsgödsling utförs ska det ske så att skador på mark och vatten begränsas. Allmänna råd Vid användning av alternativa kvävegödselmedel som t ex avloppsslam från reningsverk bör innehållet av näring samt tungmetaller och andra skadliga ämnen finns dokumenterade genom t ex ett analysprotokoll. Remissförslag Kvävegödsling Föreskrift 26 När skogsgödsling utförs ska det ske så att skador förhindras eller begränsas. Allmänna råd Dessa allmänna råd bör tillämpas på konventionell användning av kvävegödselmedel. Med konventionell användning av kvävegödselmedel avses att: det gödslade beståndet utgörs av gallringsskog, äldre skog (ännu inte slutavverkningsmogen) eller slutavverkningsmogen skog, maximalt 200 kg kväve per hektar tillförs vid ett och samma tillfälle, det skall gå minst 8 år till att omgödsling sker. Med kvävegödselmedel avses i dessa allmänna råd kalkkammonsalpeter, dvs. handelsgödselmedel som innehåller kalcium och magnesium och där kväve är det viktmässigt dominerande näringsämnet. Med konventionell användning av kvävegödselmedel avses att: det gödslade beståndet utgörs av frisk, välsluten, gallringsskog, äldre skog (ännu inte slutavverkningsmogen) eller slutavverkningsmogen skog, maximalt 200 kg kväve per hektar i form av mineralgödselmedel tillförs vid ett och samma tillfälle, det ska gå minst 8 år till att omgödsling sker eller 10 år till avverkning. Med kvävegödselmedel avses i dessa allmänna råd mineralgödselmedel, dvs. handelsgödselmedel som innehåller kalcium och magnesium och där kväve är det viktmässigt dominerande näringsämnet. Dessa allmänna råd bör även tillämpas vid användning av organiska kvävegödselmedel, vad avser maximala givor för kväve i skilda områden, 5

6 samt marker och områden som inte bör kvävegödslas. Andra restriktioner för användning av organiska gödselmedel, t ex avseende innehåll av skadliga ämnen, behandlas inte i dessa allmänna råd. De begränsningar som anges i dessa allmänna råd gäller inte gödsling på torvmark och inte heller gödsling för forsknings- och försöksverksamhet eller för att förbättra marktillståndet efter matjords- eller grustäkt 1. Bakgrund De allmänna råden syftar till att kvävegödsling utförs på ett sådant sätt att negativa effekter i skog, mark och vatten minimeras. I bedömningen som ligger till grund för de allmänna råden har hänsyn tagits till andra faktorer som kan påverka risken för negativa effekter av gödsling, främst atmosfäriskt nedfall av kväveföreningar. Nedanstående begränsningar bör iakttas för att minimera risken för att kvävegödsling ska bidra till: försurning av vatten och mark, kväveutlakning och kraftigt förhöjda halter av oorganiskt kväve i yt- och grundvatten, en riskabelt stor uppbyggnad av markens kväveförråd, utslagning eller störning av särskilt känslig flora/fauna, skador på forn- och kulturlämningar. 2. Begränsningar i olika delar av landet Område 1 omfattar I, K, M och N län samt delar av F (Gislaved, Gnosjö, Jönköping, Mullsjö, Nässjö, Sävsjö, Vaggeryd och Värnamo kommun), G (Alvesta, Lessebo, Ljungby, Markaryd, Tingsryd, Växjö och Älmhult kommun), H (Borgholm, Emmaboda, Mörbylånga och Torsås kommun) och O län (Ale, Alingsås, Bollebygd, Borås, Essunga, Falköping, Färgelanda, Göteborg, Herrljunga, Härryda, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Lysekil, Mark, Munkedal, Mölndal, Orust, Partille, Sotenäs, Stenungsund, Strömstad, Svenljunga, Tanum, Tjörn, Tranemo, Trollhättan, Uddevalla, Ulricehamn, Vårgårda, Vänersborg och Öckerö kommun). Inom område 1 bör skogsgödsling med De begränsningar som anges i dessa allmänna råd gäller inte gödsling på torvmark och inte heller gödsling för forsknings- och försöksverksamhet eller för att förbättra marktillståndet efter matjords- eller grustäkt Nedanstående begränsningar bör iakttas för att minimera risken för att kvävegödsling ska bidra till: försurning av vatten och mark, kväveutlakning och kraftigt förhöjda halter av oorganiskt kväve i yt- och grundvatten, en riskabelt stor uppbyggnad av markens kväveförråd, utslagning eller störning av särskilt känslig flora/fauna, skador på forn- och kulturlämningar. Begränsningar i olika delar av landet Inom område 1 bör skogsgödsling med kvävegödselmedel inte ske. Område 1 omfattar I, K, M och N län samt delar av F (Gislaved, Gnosjö, Jönköping, Mullsjö, Nässjö, Sävsjö, Vaggeryd och Värnamo kommun), G (Alvesta, Lessebo, Ljungby, Markaryd, Tingsryd, Växjö och Älmhult kommun), H (Borgholm, Emmaboda, Mörbylånga och Torsås kommun) och O län (Ale, Alingsås, Bollebygd, Borås, Essunga, Falköping, Färgelanda, Göteborg, Herrljunga, Härryda, Kungälv, Lerum, Lilla Edet, Lysekil, Mark, Munkedal, Mölndal, Orust, Partille, Sotenäs, Stenungsund, Strömstad, Svenljunga, Tanum, Tjörn, Tranemo, Trollhättan, Uddevalla, Ulricehamn, Vårgårda, Vänersborg och Öckerö kommun). 6

7 kvävegödselmedel på fastmark inte ske. Detta stycke ligger nu först i avsnittet som gäller område 1. Inom område 2 bör skogsgödsling inte utföras på marker med lägre ståndortsindex än T16 eller högre än G28, samt med mer än totalt 150 kg kväve per hektar under en skogsgeneration. Område 2 omfattar E län och delar av F (Aneby, Eksjö, Habo, Tranås och Vetlanda kommun), G (Uppvidinge kommun), H (Hultsfred, Högsby, Kalmar, Mönsterås, Nybro, Oskarshamn, Vimmerby och Västervik kommun) och O län (Bengtsfors, Dals-Ed, Grästorp, Gullspång, Götene, Hjo, Karlsborg, Lidköping, Mariestad, Mellerud, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda, Vara och Åmål kommun). Inom område 2 bör skogsgödsling med kvävegödselmedel på fastmark inte ske. På marker där gran är det dominerande trädslaget och där grenar och toppar, inklusive barr, skördats eller planeras att skördas i samband med föryngringsavverkning, kan dock skogsgödsling ske med maximalt 150 kg kväve per hektar under en skogsgeneration. Område 3 omfattar AB, C, D, S, T, U, W och X län. Inom område 3 bör skogsgödsling på fastmark inte utföras med mer än totalt 300 kg kväve per hektar under en skogsgeneration. Område 4 omfattar AC, BD, Y och Z län. Inom område 4 bör skogsgödsling på fastmark inte utföras med mer än totalt 450 kg kväve per hektar under en skogsgeneration. Område 2 omfattar E län och delar av F (Aneby, Eksjö, Habo, Tranås och Vetlanda kommun), G (Uppvidinge kommun), H (Hultsfred, Högsby, Kalmar, Mönsterås, Nybro, Oskarshamn, Vimmerby och Västervik kommun) och O län (Bengtsfors, Dals-Ed, Grästorp, Gullspång, Götene, Hjo, Karlsborg, Lidköping, Mariestad, Mellerud, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholm, Töreboda, Vara och Åmål kommun). Detta stycke är omformulerat och ligger nu först i avsnittet som gäller område 2. Inom område 3 bör skogsgödsling inte utföras med mer än totalt 300 kg kväve per hektar under en skogsgeneration. Område 3 omfattar AB, C, D, S, T, U, W och X län. Detta stycke ligger nu först i avsnittet som gäller område 3. Inom område 4 bör skogsgödsling inte utföras med mer än totalt 450 kg kväve per hektar under en skogsgeneration. Område 4 omfattar AC, BD, Y och Z län. Detta stycke ligger nu först i avsnittet som gäller område 4. 7

8 Områdesindelning för begränsning av skogsgödsling Områdesindelning för begränsning av skogsgödsling Marker som ej bör gödslas Kvävegödsling av skogsmark bör ståndortsanpassas och endast utföras på marker där den inte medför eller riskerar att medföra negativ påverkan på områden med höga natureller kulturvärden. Av detta skäl bör bland annat följande marker inte kvävegödslas: marker med högre ståndortsindex än G 30, brunjordar med skogstyperna högört och lågört eller mark utan fältskikt, marker med lägre ståndortsindex än T 16, lavdominerade marker grunda marker och genomsläppliga jordar, marker med skenhälla, fastmarker med välförmultnat kärrtorvlager, utströmningsområden och blöta marker för flora och fauna värdefulla biotoper, exempelvis nyckelbiotoper, hänsynskrävande biotoper och värdefulla kulturmiljöer där kvävegödsling kan ha en negativ effekt på de värden som ska skyddas. Med lavdominerade marker avses skogstypen lavtyp, dvs. mark där lavar täcker mer än 50 % av bottenskiktet. Grunda marker är marker med riklig Marker som inte bör gödslas Kvävegödsling av skogsmark bör ståndortsanpassas och inte utföras på följande marker: marker med högre ståndortsindex än G 30 (G28 i område 2), brunjordar och övergångsjordar med skogstyperna högört och lågört, marker med lägre ståndortsindex än T 16, torvmarker lavmarker, grunda och genomsläppliga jordar, marker med skenhälla, fastmarker med välförmultnat kärrtorvlager, utströmningsområden och blöta marker för flora och fauna värdefulla biotoper, hänsynskrävande biotoper, kulturmiljöer och kulturlämningar. Lavmarker är ståndorter där lavarna upptar mer än 25 % av bottenskiktet och innefattar markvegetationstyperna lavtyp och lavrik typ. Grunda jordar är marker med riklig hällförekomst 8

9 hällförekomst eller med genomsnittligt jorddjup mindre än 20 cm. Som genomsläppliga räknas jordar av grovsand, sandiga moräner och grövre jordarter. eller med genomsnittligt jorddjup mindre än 25 cm. Som genomsläppliga räknas sedimentjordar från grovmo och grövre marktextur samt sandig eller grusig morän och grövre jordarter. Med brunjordar avses alla brunjordstyper och övergångsformer. Torvmark är jordar med minst 30 cm tjockt humusskikt. 4. Områden inom vilka kvävegödsling ej bör ske samt skyddsområden till dessa Vid skogsgödsling bör gödselmedel inte spridas över de områden som anges i nedanstående tabell. Dessutom bör ogödslade frizoner lämnas mot sådana områden. Mindre avvikelser kan dock tolereras inom frizonen dock högst motsvarande 10 kg gödselmedel per ha. Gödselmedel bör ej spridas över Sjö och vattendrag 25 Våtmarker med mycket höga eller höga natur- och kulturvärden (motsvarande klass 1 och 2 i våtmarks- och sumpskogsinventeringen) Gödslingsfria zonens minsta bredd, m 25 Formellt skyddad mark 25 Nyckelbiotoper 25 Tomtmark 25 Annans mark och väg 10 Med vattendrag avses vattendrag som är vattenförande året runt. Med formellt skyddad mark avses i områden som omfattas av bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken (exempelvis naturreservat, biotopskydd och vattenskyddsområde) samt naturvårdsavtal. Skogsbruksåtgärder i eller i anslutning till Natura 2000-områden får inte utan länsstyrelsens tillstånd på ett betydande sätt påverka miljön inom det avgränsade området. Skogsgödsling inom eller i anslutning till Natura 2000 områden bör bedömas i varje enskilt fall. Områden inom vilka kvävegödsling inte bör ske samt skyddsområden till dessa Vid skogsgödsling bör gödselmedel inte spridas över de områden som anges i nedanstående tabell. Dessutom bör ogödslade frizoner lämnas i vissa fall mot sådana områden. Mindre avvikelser kan dock tolereras inom frizonen dock högst motsvarande 10 kg gödselmedel per ha. Gödselmedel bör inte spridas över Sjö och vattendrag som är vattenförande året runt Vattendrag som inte är vattenförande året runt, samt vattenförande diken Våtmarker med mycket höga eller höga natur- och kulturvärden (motsvarande klass 1 och 2 i våtmarks- och sumpskogsinventeringen) Gödslingsfria zonens minsta bredd, m Formellt skyddad mark 25 Hänsynskrävande biotoper 25 Dessutom bör en gödslingsfri zon på 25 meter lämnas mot tomtmark och på 10 meter mot annans mark och väg. Ingen förändring av detta i sak men texten låg tidigare i tabellen. Med formellt skyddad mark avses i dessa allmänna råd områden som omfattas av bestämmelserna i 7 kap. miljöbalken (exempelvis naturreservat, biotopskydd och vattenskyddsområde) samt naturvårdsavtal. Skogsgödsling inom eller i anslutning till Natura 2000 områden bör bedömas i varje enskilt fall. 9

10 Vid spridning av gödselmedel över oenhetliga områden med partier som ej bör gödslas enligt punkterna 3 och 4 ovan bör spridningsmetoderna anpassas så att spridning över sådana partier undviks. MEDDELANDE NR XX/2011 Spridning av kvävegödselmedel bör inte ske: då väderleksförhållanden i kombination med mark- och vattenförhållanden gör att risken bedöms vara stor för att tillfört kväve skall hamna på olämplig plats, på tjälad eller snötäckt mark, vid snösmältning. Tidpunkt för spridningen Spridning av kvävegödselmedel bör inte ske: då väderleksförhållanden i kombination med mark- och vattenförhållanden gör att risken bedöms vara stor för att tillfört kväve hamnar på olämplig plats, på tjälad eller snötäckt mark, vid snösmältning. 10

11 Konsekvensutredning Konsekvensutredning enligt förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning. Denna konsekvensutredning hanterar i första hand de administrativa konsekvenserna av de föreslagna ändringarna. Övriga konsekvenser hanteras under avsnittet som heter föreskrifterna samt i den rapport som ligger till grund för föreslagna ändringar. 1. Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå Begränsa riskerna för negativ miljöpåverkan av kvävegödsling på skogsmark. 2. Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka effekterna blir om någon regel inte kommer till stånd. Behålla nuvarande råd från år 2007 oförändrade, vilket huvudsakligen betyder att skogsbruket bör avstå från gödsling av tall i sydöstra Sverige (område 2). 3. Uppgifter om vilka som berörs av regleringen De som berörs av ändringarna är samtliga skogsägare och andra som avser att gödsla skogsmark. Berörda grupper har antingen deltagit i arbetet eller kommer att ha haft möjlighet att lämna synpunkter innan föreskrifterna och de allmänna råden beslutas. 4. Uppgifter om kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen. Inom ramen för allmänna råden finns utrymme för en väsentlig ökning av årlig gödslad areal. Förändringen av råden för område 2 medför att gödsling av tallskog i lägre bonitetsklasser blir möjlig, samtidigt som granskog i de högsta bonitetsklasserna undantas från gödsling. Arealen gödslingsbar tallskog är ungefärligen i samma storleksordning som arealen granskog där Skogsstyrelsen avråder från gödsling. Denna ståndortsanpassning ger en minskad risk för kväveläckage och försurning (gran) och möjlighet för ökat virkesvärde (tall). Ingen förändring av de administrativa kostnaderna förväntas. 5. Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen Skogspolitiken är nationell men det finns regleringar inom EU som påverkar skogsbruket och hänsyn till natur- och kulturmiljövårdens intressen, exempelvis vattendirektivet och i relation till detta går inte regleringarna utöver de krav som ställs på medlemsstaten utan snarare bättre bidrar till att kraven kan följas. 11

12 6. Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser Skogsstyrelsen kommer att lägga stor vikt vid att informera markägare och andra aktörer då syftet med ändringarna är att få effekt i skogen. 7. Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är verksamma i samt storleken på företagen Under år 2012 hanterade Skogsstyrelsen 204 samråd om skogsgödsling. I princip alla samråd avsåg bolag och större skogsägare, men alla som avser att gödsla skogsmark, skogsägare och entreprenörer berörs. 8. Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa kostnader Skogsstyrelsen anser att skogsgödsling är en åtgärd som ska anmälas för samråd då den väsentligt kan ändra naturmiljön. Normalt sker samråd under hösten, tillsammans med beställning av gödselmedel och maskinell utrustning för spridning kommande barmarkssäsong. De föreslagna föreskrifterna och allmänna råd förväntas inte orsaka någon ändrad tidsåtgång. 9. Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen Planeringen över gödslingsvärda bestånd inom område 2 måste förändras, vilket medför endast marginella kostnader. Detta är endast aktuellt om skogsägaren avser och planerar för att gödsla sin skog. 10. Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka konkurrensförhållandena för företagen Konkurrensförhållanden mellan företag påverkas inte. 11. Beskrivning av hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka företagen De allmänna råden kan begränsa omfattningen av skogsgödsling för Sveriges fem största skogsbolag. Denna begränsning skiljer sig inte nämnvärt från vad som gäller i dagsläget. 12. Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid reglernas utformning Ingen särskild hänsyn torde behöva tas till små företag. Alla företag inom sektorn omfattas i dag av samma reglering, när det gäller hänsyn till naturoch kulturmiljövårdens intressen. 13. Kontaktperson Kontaktperson: Bert-Åke Näslund 12

13 Föreskrifterna Bakgrund 30 Skogsvårdslagen, reglerar den hänsyn som ska tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen vid skogsbruksåtgärder. Föreskriftsförslag Föreskrifter 30 När skogsgödsling utförs ska det ske så att skador förhindras eller begränsas. Allmänna råd Överväganden och ställningstaganden Kvävegödsling kan orsaka både ökad försurning, kväveläckage till vattendrag och påverkan på artsammansättning. Riskerna för detta är avhängigt kvävegivans storlek och aktuella ståndortsförhållanden. Kvävestatusen i marken och kvävenedfall via nederbörd varierar över landet, med väsentligt högre värden i södra Sverige än i norra. Det finns därför anledning att behålla råd om begränsningar av kvävegivans storlek under en skogsgeneration för skilda geografiska områden. För sydöstra Sverige (område 2) finns behov av ståndortsanpassning med anledning av den höga kvävestatusen i marken. Genom att avråda från gödsling i de högsta bonitetsklasserna, finner Skogsstyrelsen inte längre skäl för att avråda från gödsling av tallskog. Till skydd av vattenkvalitet och områden med höga natur- och kulturmiljövärden bör angränsande skyddszoner lämnas fria från gödsling generellt över hela landet. Konsekvenser Tillämpas de allmänna råden kommer åtgärden ha liten påverkan på naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen ur ett nationellt perspektiv. Med anledning av den logistik som åtgärden kräver, så tillämpas den normalt för större sammanhängande och enhetliga områden. Lokalt och i ett landskapsperspektiv kan den därför ha större påverkan. 13

14 Externa synpunkter Under denna rubrik kommer remissvaren att redovisas, inklusive Skogsstyrelsens kommentarer. 14