BILAGA I PRODUKTRESUMÉ

Transkript

1 BILAGA I PRODUKTRESUMÉ 1

2 1. LÄKEMEDLETS NAMN Betaferon 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Den färdigberedda lösningen innehåller 0.25 mg (8,0 miljoner IU) interferon beta-1b/ml. Aktiviteten har fastställts genom att använda ett s.k. CPE-test ( CytoPathic Effect -test) där WHO-rekombinant interferon beta används som referensstandard. Betaferon består av ett sterilt vitt till benvittfärgat pulver som innehåller 0.3 mg (9.6 miljoner IU) interferon beta-1b/flaska. Detta betyder en överfyllnad av 20%. Interferon beta-1b är ett renat, sterilt, frystorkat protein med 165 aminosyror. Det är framställt genom rekombinant DNA teknik från en E. coli stam som bär på en molekylärbiologiskt framställd plasmid med en modifierad human interferon beta ser17 -gen. Interferon beta-1b skiljer sig strukturellt från humant interferon beta genom att serin har ersatt cystein i position 17, metionin saknas i position 1, och genom frånvaron av kolhydratkedjor. 3. LÄKEMEDELSFORM Pulver och vätska till injektionsvätska, lösning 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Betaferon är indicerat för skovvis förlöpande och sekundär progressiv multipel skleros (MS). För skovvis förlöpande MS är Betaferon indicerat för reduktion av frekvensen och svårighetsgraden av kliniska skov hos ambulanta patienter (dvs patienter som kan gå utan hjälp) med den skovformiga formen av MS ( relapsing-remitting multiple sclerosis ) vilken kännetecknas av åtminstone två attacker av neurologisk funktionsnedsättning under den föregående 2-års-perioden följda av fullständig eller ofullständig återhämtning. Patienter som erhållit Betaferon visade en reduktion av frekvensen (30%) och svårighetsgraden av kliniska skov, såväl som av antalet sjukhusvistelser föranledda av sjukdomen. En förlängning av den skovfria perioden noterades även. Betaferon har inte visats ha någon effekt på längden av skoven, symptomen mellan skoven eller på sjukdomsutvecklingen. Det finns heller inget som visar att Betaferon har effekt på handikappet vid skovvis förlöpande MS. Vid sekundär progressiv MS är Betaferon indicerat för att fördröja utvecklingen av sjukdomen och för att minska frekvensen av skov. I jämförelse med placebo har hos patienter som behandlats med Betaferon visats en statistiskt signifikant fördröjning av tiden till progress av sjukdomen. Behandlingseffekten sågs hos patienter med skov och utan skov vid samtliga grader av handikapp som studerades (patienter med lindrig sjukdomsform och patienter som inte kan gå har inte undersökts). Hos de patienter som behandlats med Betaferon sågs i jämförelse med placebo en statistiskt signifikant fördröjning av tiden till dess 2

3 att patienterna blev rullstolsbundna. Se även avsnitt 5.1 Farmakodynamiska egenskaper. Patienter med sekundär progressiv MS som behandlades med Betaferon fick en minskad frekvens (30 %) av kliniska skovn. Betaferon har inte visats ha någon effekt på skovens längd. Alla patienter i de kliniska studierna svarade inte på behandling med Betaferon. En försämring av skoven hos några patienter observerades även trots behandling. Det finns inga kliniska kriterier med vars hjälp man kan förutsäga om den individuella patienten kommer att svara på behandlingen eller få en försämring under behandlingens gång. Det finns heller inga data beträffande inverkan av Betaferon på förmågan hos patienter med skovvis förlöpande MS att utföra vardagliga aktiviteter. Betaferon har ännu inte prövats på patienter med primär progressiv multipel skleros. 4.2 Dosering och administreringssätt Behandling med Betaferon skall initieras av läkare med erfarenhet av behandling av sjukdomen. Rekommenderad dos av Betaferon är 0.25 mg (8.0 miljoner IU) som finns i 1 ml av den färdigberedda lösningen (jfr 6.6 Anvisningar för användning och hantering, och avfallshantering (om det är nödvändigt) ) att ges som subkutan injektion en gång varannan dag. Optimal dosering har inte fullständigt klarlagts. Man kan för närvarande inte säga hur länge en patient skall behandlas. Effekt av behandling under mer än 2 år har inte tillfredsskällande visats för skovvis förlöpande MS. För sekundär progressiv MS har effekt av behandling i 2 år och med begränsade data i upp till 3 år visats i kontrollerade kliniska studier. En fullständig klinisk undersökning bör göras efter 2 år hos samtliga patienter. Behandlande läkare skall avgöra från fall till fall om behandling under längre tid skall fortsättas. Data för behandling under mer än 3 år föreligger inte. Behandling rekommenderas inte för patienter med skovvis förlöpande MS som har haft mindre än 2 skov under de 2 föregående åren. Om patienten inte svarar på behandlingen, t ex om en stadig progress ses enligt EDSS-skalan under en 6 månadersperiod eller om det, utöver Betaferon-behandling, krävs en behandling med ACTH eller kortikosteroider i 3 kurer eller mer under en 1-års period skall behandlingen med Betaferon avbrytas. Effekt och biverkningar av Betaferon har inte undersökts hos barn och ungdomar under 18 år. Betaferon skall därför inte ges till denna åldersgrupp. 4.3 Kontraindikationer Betaferon är kontraindicerat i följande fall: Vid graviditet (Se vidare sektion 4.6 Användning under graviditet och amning ) 3

4 Hos patienter med anamnes på överkänslighet mot naturligt eller rekombinant beta-interferon eller mot humant albumin. Hos patienter med anamnes på allvarliga depressiva störningar och/eller självmordstankar. Hos patienter med icke-kompenserad leversjukdom Hos patienter med epilepsi som inte är kontrollerad genom behandling. Allvarliga överkänslighetsreaktioner kan förekomma (sällsynta men svåra akuta reaktioner som bronkospasm, anafylaxi och urtikaria). Om reaktionerna är svåra, skall Betaferonbehandlingen avbrytas och lämplig medicinsk behandling insättas. 4.4 Varningar och försiktighetsmått vid användning Patienter som skall behandlas med Betaferon skall informeras om att depressiva störningar och självmordstankar kan vara möjliga biverkningar av behandlingen och att i sådana fall genast kontakta sin läkare. I sällsynta fall kan dessa symptom resultera i självmordsförsök. Patienter som uppvisar depressiva störningar och självmordstankar skall noggrant observeras, och ett avbrytande av behandlingen bör övervägas. Betaferon skall ges med försiktighet till patienter med anamnes på kramptillstånd och depressiva störningar eller till de som erhåller behandling med anti-epileptika (se sektion 4.5 Interaktioner andra läkemedel och övriga interaktioner ). Betaferon skall också användas med försiktighet hos patienter med pågående depressiva störningar eller till de som lider av pågående hjärt-kärlsjukdom. Allvarliga överkänslighetsreaktioner kan uppträda (sällsynta men svåra reaktioner som bronkospasm, anafylaxi och urtikaria). I svåra fall skall Betaferon-behandlingen avbrytas och lämpliga medicinska åtgärder vidtagas. Övriga måttliga till svåra bieffekter kan erfordra modifiering av doseringsschemat för Betaferon eller till avbrytande av behandlingen. Hematologistatus och differentialräkning av vita blodkroppar skall bestämmas före och regelbundet under behandling med Betaferon. S-ASAT, S-ALAT-och γ-gt nivåer skall bestämmas innan behandling börjar med Betaferon och sedan upprepas vid regelbundna intervall. Vid förhöjda värden av serumtransaminaser skall noggrann övervakning och undersökning genomföras och Betaferon skall utsättas om höjningarna är betydande eller det finns samtidiga symptom som tyder på utveckling av hepatit. I frånvaro av kliniska tecken på leverskada och efter normalisering av leverenzymer kan återinsättande av Betaferon övervägas under noggrann uppföljning av leverfunktioner Det finns inga data över behandling av patienter med nedsatt njurfunktion. Njurfunktionen skall därför kontrolleras noggrant hos dessa patienter. 45% av patienterna i de kliniska prövningarna uppvisade vid åtminstone ett tillfälle neutraliserande antikroppar mot interferon beta-1b i serum. 1 / 3 av patienterna hade neutraliserande aktivitet med positiva titrar vid åtminstone två på varandra följande tillfällen. Utvecklingen av neutraliserande aktivitet sammankopplas med en nedgång i klinisk effekt efter månader. Inga biverkningar har kopplats samman med utvecklingen av neutraliserande aktivitet. In vitro har det påvisats att antikroppar mot Betaferon korsreagerar med naturligt interferon beta. Detta förhållande har dock inte undersökts in vivo och den kliniska relevansen av fyndet är 4

5 oklart. Det finns endast begränsade och inkonklusiva data på patienter som har utvecklat neutraliserande aktivitet och därefter fullföljt Betaferon behandling. Nekros på injektionsstället har rapporterats hos patienter som har använt Betaferon (se avsnitt 4.8 Biverkningar ). Nekrosen kan vara utbredd och kan omfatta såväl muskelfascia som fett, vilket därför kan resultera i ärrbildning. Ibland har debridering eller mer sällan hudtransplantation erfordrats och läkningsprocessen har tagit upp till 6 månader. Om patienten har flera sår, skall behandlingen med Betaferon avbrytas tills dess att läkning skett. Patienter med enstaka sår kan fortsätta med Betaferon, förutsatt att nekrosen inte är alltför omfattande, eftersom erfarenheten visat att hos vissa patienter har nekrosen på injektionsstället läkt under behandling med Betaferon. För att minimera risken av nekros på injektionsstället skall patienterna rekommenderas att: använda en aseptisk injektionsteknik växla injektionsställe för varje dos Patientens injektionsteknik av läkemedlet skall regelbundet följas upp, särskilt om nekros har inträffat. Försiktighet skall iakttagas vid administrering av Betaferon till patienter med benmärgshämning, anemi eller trombocytopeni: patienter som utvecklar neutropeni skall noggrant övervakas avseende utveckling av feber eller infektion. Enstaka fall av kardiomyopati har rapporterats: ifall att detta uppkommer och ett samband misstänks med Betaferon skall behandlingen avbrytas. Administrationen av cytokiner till patienter med en tidigare konstaterad monoklonal gammopati har satts i samband med utvecklingen av systemisk kapillärblödning med chockliknande symptom och dödlig utgång. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Inga formella interaktionsstudier har utförts med Betaferon. Effekten av behandling med 0.25 mg (8.0 MIU) Betaferon varannan dag på läkemedelsmetabolismen hos MS-patienter är inte känd. Kortikosteroid- eller ACTHbehandling av skov under upp till 28 dagar tolererades väl av patienter som samtidigt erhöll Betaferon. Då det saknas klinisk erfarenhet hos MS-patienter kan användning av Betaferon tillsammans med immunomodulatorer, förutom kortikosterioder och ACTH, inte rekommenderas. Försiktighet skall iakttagas vid administrering av Betaferon till patienter med benmärgshämning, anemi eller trombocytopeni: patienter som utvecklar neutropeni skall noggrant kontrolleras avseende utveckling av feber eller infektion. Interferoner har rapporterats orsaka en reduktion av aktiviteten av hepatiskt cytokrom P450- beroende enzymer både hos människa och djur. Försiktighet bör därför iakttagas när Betaferon administreras tillsammans med läkemedel som har ett smalt terapeutiskt index och vilka är beroende av det hepatiska cytokrom P450-systemet för clearance, t ex anti-epileptika. 5

6 Ytterligare försiktighet skall iakttagas vid samtidig medicinering som påverkar de blodbildande organen. Inga interaktionsstudier har utförts med antiepileptika. 4.6 Användning under graviditet och amning Det är inte känt om interferon beta-1b kan orsaka fosterskada vid administrering till gravida eller om det kan inverka på den humana reproduktionsförmågan. I kontrollerade kliniska studier har spontana aborter rapporterats hos MS-patienter. Rekombinant humant interferon beta-1b har i studier med Rhesusapor visats vara embryotoxisk och ge upphov till fosterdöd i det högre dosintervallet. Betaferon är därför kontraindicerat under graviditet och kvinnor i fertil ålder skall vidtaga lämpliga kontraceptiva åtgärder. Om patienten blir gravid eller planerar att bli gravid medan hon tar Betaferon skall hon informeras om möjliga risker och rekommenderas att avbryta behandlingen (se sektion 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter ). Det är inte känt om interferon beta-1b utsöndras i modersmjölk. På grund av möjligheten av allvarliga biverkningar av Betaferon till ammande barn skall ett beslut tas om amningen eller behandlingen skall avslutas. 4.7 Effekter på förmågan att föra fordon och använda maskiner Har inte undersökts. CNS-relaterade biverkningar sammankopplade med behandling med Betaferon kan hos känsliga patienter påverka förmågan att köra eller använda maskiner. 4.8 Biverkningar Erfarenheten av behandling met till patienter med MS är Betaferon begränsad och följaktligen har biverkningar med låg incidens ännu ej rapporterats. Reaktioner vid injektionsstället uppträdde ofta efter administrering av Betaferon. Rodnad, svullnad, missfärgning, inflammation, smärta, överkänslighet, nekros och icke-specifika reaktioner hade ett signifikant samband med 0.25 mg (8.0 MIU) Betaferon-behandling. Antalet reaktioner vid injektionsstället avtog vanligtvis med tiden. Om patienten får hudsprickor, tillsammans med svullnad eller sekretion i anslutning till injektionsställe skall patienten rådas till att ta kontakt med sin läkare innan behandlingen med Betaferon fortsätts (Se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighetsmått vid användning ). Vid den rekommenderade dosen, kan förhöjda värden av S-ASAT, S-ALAT och γ-gt förekomma och det finns rapporter om läkemedelsinducerad hepatit, där sambandet bedömts som möjligt (Se 4.4 Varningar och försiktighetsmått vid användning ). Leukopeni (lymfopeni, neutropeni) och anemi har rapporterats. Det finns rapporter om trombocytopeni med i sällsynta fall betydande minskning av antalet trombocyter. Lågt kalcium och högt urinsyrevärde har visat sig ha ett samband med Betaferon administrering. 6

7 Influensaliknande symptom (feber, frosskakningar, muskelsmärtor, illamående eller svettningar) uppträdde ofta. Förekomsten av dessa symptom minskade med tiden. Allvarliga överkänslighetsreaktioner (sällsynta men allvarliga akuta reaktioner såsom bronkospasm, anafylaxi och urtikaria) kan förekomma. Om reaktionerna är allvarliga skall Betaferon-behandlingen avbrytas och lämplig medicinsk behandling insättas. Menstruationsstörningar kan uppträda hos premenopausala kvinnor. Tillfälligtvis kan illamående och kräkningar förekomma. Håravfall har rapporterats i sällsynta fall. Biverkningar relaterade till centrala nervsystemet (CNS) t ex depression, oro, emotionell labilitet, identitetsförlust, kramper, självmordsförsök och förvirring har observerats. Ökad muskeltonus har rapporterats. Enstaka fall av kardiomyopati har rapporterats. Se avsnitt 4.4 Varningar och försiktighetsmått vid användning. I enstaka fall har störningar i tyroideafunktionen (hyper- såväl som hypotyreos) rapporterats, vilka satts i samband med Betaferonbehandling. 4.9 Överdosering Interferon beta-1b har getts i individuella doser upp till 5.5 mg (176 MIU) i.v., 3 ggr per vecka till vuxna cancerpatienter utan allvarliga biverkningar avseende vitalfunktioner. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapevtisk grupp: Cytokiner, ATC-kod L03AA Interferoner tillhör gruppen cytokiner, vilka är naturligt förekommande proteiner. Interferoner har en molekylvikt på mellan och daltons. Tre större grupper interferoner är identifierade - alfa, beta och gamma. Interferon-alfa, interferon-beta och interferon-gamma har överlappande men likväl skilda biologiska funktioner. Verkningarna av interferon beta-1b är artspecifika, varför den mest relevanta farmakologiska kunskapen om interferon beta-1b härrör från undersökningar på humanceller in vitro och från kliniska undersökningar. Interferon beta-1b har visat sig besitta både anti-virala och immunoreglerande egenskaper. Verkningsmekanismen vid behandlingen av multipel skleros är inte helt fastlagd. Det är emellertid känt att interferon beta-1bs biologiska respons-modiferande egenskaper förmedlas genom dess interaktion med specifika cellreceptorer på ytan av humana celler. Bindningen av interferon beta-1b till dessa receptorer leder till uttryck av ett antal substanser som antas vara mediatorer till den biologiska effekten av interferon beta-1b. Ett antal av dessa substanser har återfunnits i serum och cellfraktioner ur blod från multipel skleros patienter under behandling med interferon beta-1b. Interferon beta-1b minskar bindningsaffiniteten och ökar internaliseringen och nedbrytningen av interferon-gamma-receptorerna. Interferon beta-1b ökar även mononukleära cellers suppressiva effekt i perifert blod. 7

8 Inga enskilda studier har utförts över Betaferons inflytande på hjärt-kärl- och lung-systemen, eller på funktionen av endokrina organ. I en kontrollerad klinisk studie av Betaferons effekt på sekundär progressiv multipel skleros hos patienter med initialvärde enligt EDSS har överlevnadskurvorna för tiden fram till konstaterad progress av sjukdomen och för tiden fram till rullstolsberoende för patienter med Betaferon respektive placebo uppvisat skillnader efter några månaders behandling som fortsatte under observationsperioden upp till 33 månader. Detta motsvarar en fördröjning med flera månader av tiden fram till sjukdomsprogress och fram till rullstolsberoende för patienter som behandlats med Betaferon. Av nedanstående tabeller framgår andelen patienter som haft progress av sjukdomen eller som blivit rullstolsbundna efter 1 respektive 2 års behandling. Patienter (kumulativt i %) med konstaterad progress av sjukdomen Placebogrupp (N=358) Betaferongrupp (N=360) Efter 1 år 29% 19% Efter 2 år 46% 34% Patienter (kumulativt i %) som blivit rullstolsbundna Placebogrupp (N=358) Betaferongrupp (N=360) Efter 1 år 10% 4% Efter 2 år 19% 11% 5.2 Farmakokinetiska uppgifter Serumkoncentrationer har undersökts hos patienter och friska frivilliga försökspersoner med hjälp av ett icke helt specifikt bioassay. Maximala serumkoncentrationen på 40 IU/ml uppnås 1-8 timmar efter subkutan injektion av 0.5 mg (16.0 miljoner IU) interferon beta-1b. Skilda studier visade på ett genomsnittligt totalclearance på ca 30 ml/min/kg - och en halveringstid på ca 5 timmar. Upprepad dosering varannan dag leder inte till förhöjda serumkoncentrationer eller påverkan på farmakokinetiken. Absoluta biotillgängligheten efter subkutan injektion av interferon beta-1b är ca. 50%. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Inga akuta toxicitetsstudier har utförts. Studier över upprepad dosering utfördes på Rhesusapa p g a att gnagare inte reagerar på humant interferon beta. Övergående hypertermi observerades liksom en betydande ökning i lymfocytantal och en minskning i antalet trombocyter och segmenternde neutrofiler. Inga långtidsstudier har utförts. Reproduktionsstudier med Rhesusapor visade toxisk effekt både på moder och foster som resulterade i prenatal mortalitet. Inga missbildningar har observerats hos de överlevande djuren. Inga fertilitetsstudier har utförts. Inget inflytande observerades på östrogencykeln hos apa. Erfarenhet med andra interferoner visar på en potential för försämring av manlig och kvinnlig fertilitet. Ingen mutagen effekt visades i det enda utförda genotoxiska testet (Ames test). 8

9 Carcinogenicitetsstudier har inte utförts. Ett in vitro transformationstest gav ingen indikation på carcinogen potential. Lokala toleransstudier efter subkutan administrering var negativa. Lokala reaktioner har dock observerats efter användning av Betaferon. 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Humant albumin D-glukos Ph Eur Ph Eur 6.2 Blandbarhet Inga kända 6.3 Hållbarhet Icke öppnad förpackning Maximalt 18 månader vid +2-8 C, räknat från sterilfiltreringsdatumet för denna produktionsbatch. Färdigberedd lösning Maximalt 3 timmar vid +2-8 C. 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Före och efter beredning: Förvaras kallt (+2-8 C). 6.5 Förpackningstyp och innehåll 3 ml klara injektionsflaskor med 13 mm butylgummikork med aluminiumkapsel. Alla förpackningar Betaferon innehåller även flaskor med lösningsmedel som består av 2 ml steril natriumkloridlösning (0.54% w/v). Lösningsmedlet är inneslutet i en 3 ml injektionsflaska med 13 mm butylgummikork och med aluminiumkapsel. Varje förpackning av Betaferon innehåller endera 5 injektionsflaskor interferon beta-1b och 5 injektionsflaskor 0.54% natriumkloridlösning eller 15 injektionsflaskor interferon beta-1b och 15 injektionsflaskor 0.54% natriumkloridlösning. 6.6 Anvisningar för användning och hantering, och avfallshantering (om det är nödvändigt) En steril spruta och kanyl används för att injicera 1.2 ml av medföljande lösningsmedel (NaCl-lösning 0.54%) ned i Betaferon-flaskan. Läkemedlet skall upplösas helt utan omskakning. Undersök därefter lösningen visuellt före användning. Om lösningen innehåller partiklar eller är missfärgad skall den inte användas. Lösningen innehåller 0.25 mg (8.0 MIU) interferon beta-1b per ml. Förvara alla läkemedel oåtkomligt för barn. 9

10 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Schering AG Müllerstraße D BERLIN TYSKLAND Tel: NUMMER I GEMENSKAPSREGISTRET ÖVER LÄKEMEDEL EU/1/95/003/001 EU/1/95/003/ DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 10

11 BILAGA III B BIPACKSEDEL 11

12 Betaferon Vänligen läs nedanstående information noggrant. Betaferon innehåller följande ämnen (Deklaration) Aktiv substans: 1 ml av den färdigberedda lösningen innehåller 0.25 mg (8 miljoner IU) interferon beta-1b. Betaferon består av ett sterilt vitt till benvittfärgat pulver som innehåller 0.3 mg (9.6 miljoner IU) interferon beta-1b/flaska, vilket betyder en överfyllnad på 20%. Inaktiva ämnen: Humant albumin, D-glukos I vilka förpackningar är Betaferon tillgängligt? Varje Betaferon-förpackning innehåller antingen 5 injektionsflaskor interferon beta-1b och 5 injektionsflaskor 0.54% natriumkloridlösning eller 15 injektionsflaskor interferon beta-1b och 15 injektionsflaskor 0.54% natriumkloridlösning. Hur verkar Betaferon? (Läkemedlets egenskaper) Multipel skleros (MS) är en sjukdom i centrala nervsystemet (CNS), dvs hjärna och ryggmärg. Det är inte känt vad som orsakar sjukdomen. En teori är att en onormal reaktion i kroppens immunsystem spelar en viktig roll i processen som ger upphov till skadorna i CNS. Interferon beta-1b har visats påverka dessa onormala reaktioner i immunsystemet. Interferoner tillhör en grupp naturligt förekommande proteiner som kallas cytokiner. Vem är ansvarig för Betaferon? (Namn och adress till innehavare av marknadsföringsgodkännande, tillverkare) Schering AG D Berlin Tyskland Vad används Betaferon för? (Indikationer) Betaferon används för behandling av ambulanta patienter (patienter som kan gå) med skovvis förlöpände MS, vilken kännetecknas av åtminstone två skov under en 2-års period följda av fullständig eller delvis återhämtning. Betaferon har visat sig reducera antalet och svårighetsgraden av skoven, samt att minska antalet MS-relaterade sjukhusvistelser och förlänga den skovfria perioden hos dessa patienter. 12

13 Det finns inget bevis på att Betaferon har effekt på skovens längd, symptom mellan skoven eller framåtskridandet av sjukdomen. Det är inte känt om Betaferon har någon inverkan i socialt avseende eller på förmågan att utöva dagliga aktiviteter. Det finns ännu ingen erfarenhet av behandling med Betaferon av den primära progressiva formen av MS Det finns inga bevis på att Betaferon har effekt på handikapp vid skovvis förlöpände MS. För patienter med sekundär progressiv MS används Betaferon för att bromsa sjukdomsförloppet och reducera antalet skov. Betaferon åstadkommer en förlängning av tiden fram till att handikappet inträder och till att patienten blir rullstolsbunden. Kliniska studier har visat att inte alla patienter svarar på behandling med Betaferon. En försämring av skoven observerades hos en del patienter under behandling. Det är inte möjligt att förutsäga vilka patienter som kommer att svara eller vilka vars symptom kommer att försämras under behandling. När skall Betaferon inte användas? (Kontraindikationer) Om Du är gravid eller om Du är överkänslig mot naturligt eller rekombinant beta-interferon eller humant albumin skall Du inte använda Betaferon. Du skall inte använda Betaferon om Du är under 18 år eftersom man inte har någon erfarenhet av behandling av denna åldersgrupp. Du bör heller inte använda Betaferon om Du tidigare haft depressiva sjukdomar och/eller upplevt självmordstankar, samt om Du har nedsatt leverfunktion eller epilepsi som inte är fullständigt kontrollerad. Om allvarliga överkänslighetsreaktioner uppträder, skall Du upphöra med behandlingen. Vilka försiktighetsåtgärder skall iakttagas under användning av Betaferon? Depressioner och självmordstankar har rapporterats av patienter som behandlats med Betaferon. I sällsynta fall kan detta leda till självmordsförsök. Om Du får sådana symptom skall Du genast kontakta Din läkare. Om Du tidigare haft krampanfall, lidit av depression eller haft problem med hjärtat skall Betaferon användas med försiktighet. Detta gäller även om Du tar läkemedel mot epilepsi. Betaferon skall administreras med försiktighet om Du har rubbad benmärgsfunktion, blodbrist eller lågt trombocytantal. Din läkare kommer att övervaka Dig noggrant i de fall antalet vita blodkroppar minskar då feber eller infektion då kan uppstå. Man vet ännu inte om Betaferon påverkar fertiliteten på ett negativt sätt, men erfarenhet från andra interferoner visar att en minskning av manlig och kvinnlig fertilitet inte kan uteslutas. Det finns inga data beträffande användning av Betaferon vid njurproblem. Om Du har sådana problem bör Du rådgöra med Din läkare då Din njurfunktion kan behöva kontrolleras. 13

14 En s.k. neutraliserande aktivitet kan inträffa hos en del patienter. Det betyder att kroppen börjar producera vissa substanser som gör att effekten av behandlingen minskar. Det finns ingen möjlighet att i förväg avgöra om Du hör till denna grupp patienter eller inte. Nekros (skada på hud och underliggande vävnad) på injektionsstället har rapporterats hos patienter som har använt Betaferon (Se Vilka biverkningar kan Betaferon ge? ). Nekrosen kan vara utbredd och omfatta såväl muskelhinna som fett, vilket därför kan resultera i ärrbildning. Ibland har debridering (sårrensning) eller mer sällan hudtransplantation erfordrats och läkningsprocessen har tagit upp till 6 månader. Om Du har flera sår, skall behandling med Betaferon avbrytas tills dess att läkning har skett. Patienter med enstaka sår kan fortsätta med Betaferon, förutsatt att nekrosen inte är alltför omfattande, eftersom erfarenheten visat att hos vissa patienter har nekrosen på injektionsstället läkt under behandling med Betaferon. För att minimera risken av nekros på injektionsstället skall Du: använda en aseptisk injektionsteknik växla injektionsställe för varje dos Din injektionsteknik av läkemedlet skall regelbundet följas upp av Din läkare, särskilt om nekros inträffat. Under behandling med Betaferon har det rapporterats enstaka fall av kardiomyopati (en hjärtmuskelsjukdom). Om Du upplever symptom som oregelbunden hjärtrytm eller vätskeansamling (svullnad) i nedre delen av kroppen (t.ex vader, ben) eller andtäppa, kontakta omedelbart din läkare. Patienter som har den sällsynta störningen monoklonal gammopati och som tar mediciner som Betaferon, kan få problem med de små blodkärlen (kapillärer) vilket kan leda till chock (kollaps) som kan vara livshotande. Om Du tror att Du skulle kunna ha monoklonal gammopati (en störning i immun-systemet som innebär att onormala proteiner finns i blodet) bör Du kontrollera detta med Din läkare innan Du använder Betaferon. Kan Betaferon användas under graviditet och amning? Betaferon skall inte användas under graviditet eller om Du försöker bli gravid. Om Du vill bli gravid så bör Du diskutera detta med Din läkare innan behandlingen inleds. Kvinnor i fertil ålder skall använda ett lämpligt preventivmedel under behandling med Betaferon. Om Du blir gravid skall Du upphöra med behandlingen och genast kontakta Din läkare. Det är inte känt om interferon beta-1b utsöndras i modersmjölk. Då det är teoretiskt möjligt att allvarliga reaktioner mot interferon beta-1b kan förekomma hos det diande barnet, bör Du diskutera med Din läkare och besluta om Du skall upphöra med Betaferon-behandlingen eller amningen. Vad du skall vara medveten om när du tar andra läkemedel (Interaktioner) 14

15 Betaferon skall inte användas tillsammans med läkemedel som påverkar immunsystemet med undantag av ACTH och kortikosteroider. Man bör även vara försiktig med läkemedel som metaboliseras via cytokrom P450-systemet, ett s.k. enzymsystem. Exempel härpå är vissa läkemedel mot feber och smärta och läkemedel mot epilepsi. Tala om för din läkare vilka andra läkemedel Du använder. Hur skall Betaferon användas? (Dosering och administrering) Behandling med Betaferon skall initieras av läkare med erfarenhet av behandling av sjukdomen. Det är inte känt idag hur länge en behandling med Betaferon bör pågå. Effekt av behandling under mer än 2 år har inte tillräckligt kunnat visas för skovvis förlöpände MS. För sekundär progressiv MS har effekt av behandling i 2 år och med begränsade data i upp till 3 år kunnat visas i kontrollerade kliniska studier. Din läkare avgör hur länge behandlingen bör pågå. För patienter med skovvis förlöpände MS med färre än två MS-skov under de senaste 2 åren rekommenderas inte en behandling med Betaferon. Innan administrering bereds en bruksfärdig injektionslösning. Detta görs genom att lösa upp pulvret, som finns i en injektionsflaska Betaferon, med 1.2 ml av lösningen ur injektionsflaskan med lösningsmedel (0.54% natriumkloridlösning). 1.0 ml av den färdigberedda injektionslösningen injiceras subkutant (under huden) varannan dag. Denna mängd innehåller dosen 0.25 mg (8 miljoner IU). Detta görs antingen av Din läkare eller sköterska eller genom att Du själv tar injektionen efter att ha blivit noggrant instruerad. Läs nedanstående bruksanvisning för tillvägagångssätt vid beredning och självadministrering av Betaferon. Vad Du bör göra om Du missat att ta en dos Om Du glömmer att ta en injektion vid rätt tidpunkt skall Du ta den så snart Du kommer ihåg. Nästa injektion skall tas 48 timmar senare. Vad händer om du tagit för stor dos? (Överdosering) Även då många gånger högre dos än den rekommenderade för behandling av MS användes sågs inga livshotande symptom. Kontakta dock Din läkare om Du tagit för stor dos. Detta gäller även om Du tagit dosen för ofta (t ex en injektion var 24:e timme istället för en injektion var 48:e timme). Vilka biverkningar kan Betaferon ge? Reaktioner vid injektionsstället inkluderande rodnad, svullnad, missfärgning, inflammation, smärta, överkänslighet, hudförändringar och vävnadsdöd (nekros) samt icke-specifika 15

16 reaktioner inträffar ofta. (se Vilka försiktighetsåtgärder skall iakttagas under användning av Betaferon? ). Reaktionerna vid injektionsstället minskar vanligtvis med tiden. Influensaliknande symptom (feber, frosskakningar, muskelvärk, nedsatt allmäntillstånd och svettningar) har ofta rapporterats. Förekomsten av dessa symptom minskade med tiden. Menstruationsstörningar kan inträffa hos premenopausala kvinnor. Tillfälligtvis kan illamående och kräkningar förekomma. Håravfall har rapporterats i sällsynta fall. Biverkningar relaterade till centrala nervsystemet (CNS) inkluderande depression, oro, emotionell instabilitet, identitetsförlust och förlust av verklighetsuppfattningen, kramper, självmordsförsök och förvirring har rapporterats. Muskelstelhet har rapporterats. Allvarliga biverkningar är ovanliga. Om en allvarlig reaktion inträffar så rådfråga genast Din läkare. Antalet vita och röda blodkroppar kan minska. Antalet trombocyter (en typ av blodkropp som hjälper blodet att levra sig) kan också minska och i sällsynta fall har antalet trombocyter befunnits vara oerhört låga. Leveraktiviteten kan också påverkas: detta visas genom ökning i blodet av halten av leverenzymer. Det finns några fall av hepatit (inflammation i levern) vilket kan ha orsakats av Betaferon. Av dessa skäl kommer din läkare vanligtvis att ta blodprov (en komplett bestämning av blodbilden, antalet och typ av vita blodkroppar samt att bestämma leverenzymer kända som S-ASAT, S-ALAT, γgt) innan Du påbörjar behandlingen med Betaferon och regelbundet medan behandlingen pågår. Några få fall av kardiomyopati (en hjärtmuskelsjukdom) har rapporterats. Se avsnitt Vilka försiktighetsåtgärder skall iakttagas under användningav Betaferon?. I enstaka fall fungerar inte sköldkörteln normalt (för mycket eller för lite sköldkörtelhormon produceras) under behandling med Betaferon. Om biverkningarna är allvarliga eller om Du märker några andra biverkningar så kontakta Din läkare. Hur skall Betaferon förvaras? Betaferon måste förvaras kallt (+2-8 o C). Förvara Betaferon i kylskåp (men inte i frys eller i frysfack) innan upplösning (beredning av färdiga injektionslösningen). Om Du inte injicerar den färdigberedda injektionslösningen omedelbart efter beredningen kan Du förvara denna lösning i kylskåp högst 3 timmar (men inte i frys eller frysfack). Observera utgångsdatum på förpackningen och använd inte läkemedlet efter detta datum. Förvara alla läkemedel på därför avsedd plats och oåtkomligt för barn. 16

17 Datum för senaste revision: BILAGA: BRUKSANVISNING FÖR ANVÄNDNING AV BETAFERON Följande anvisningar är avsedda att förklara hur Du bereder en Betaferon-lösning för administrering och hur Du själv injicerat Betaferon. Läs instruktionerna noggrant och följ dem steg för steg. Din läkare och sjuksköterska hjälper Dig med injektionen. Du bör inte genomföra injektionen själv förrän Du är helt säker på hur Du bereder och injicerar den färdigberedda lösningen. Anvisningen innehåller följande steg: I. Förberedelse av injektionen II. Uppsugning av lösningsmedlet (natriumklorid-lösning) i sprutan III. Injektion av lösningsmedlet (1.2 ml) i Betaferon flaskan IV. Uppsugning av den färdigberedda injektionslösningen (1.0 ml) i sprutan. V. Val och förberedelse av injektionsställe där Du injicerar Betaferon-lösningen (1.0 ml) subkutant (under huden). I. Förberedelse av injektionen 1. Samla all utrustning innan Du börjar. Du behöver: flaska med lösningsmedel för Betaferon (natriumklorid lösning 0.54% ) flaska med Betaferon spruta 21-kalibrig kanyl 27-kalibrig kanyl desinfektionssudd avfallsbehållare (behållare för förbrukade sprutor/kanyler) 2. Tvätta händerna noggrant med tvål och vatten. 3. Ta bort det skyddande höljet på båda flaskorna. 4. Använd desinfektionssudd för att tvätta toppen på flaskorna. Torka endast i en riktning och använd en ny duk för varje flaska. MÄRK: Låt en desinfektionssudd ligga på toppen av flaskan tills Du skall använda den. II. Uppsugning av lösningsmedel (natriumklorid-lösning) i sprutan. Endast flaskan med lösningsmedel (vätska) som finns i kartongen skall användas för att lösa upp det vita pulvret i Betaferon-flaskan. Använd aldrig någon annan vätska! 1. Vila handleden på en stabil yta. Tag sprutan ur förpackningen. Rör ej vid sprutspetsen. 2. Tag ur den 21-kalibriga kanylen ur förpackningen och sätt fast den på sprutan. Tag bort skyddshylsan på kanylen. Rör inte vid kanylen. 3. Dra tillbaka kolven (på sprutan) till 1.2 ml-märket. MÄRK:Läs på flaskans etikett. Tag flaskan med lösningsmedel och tag bort desinfektionssudden på toppen. 4. Håll flaskan med lösningsmedel på en stabil yta. Stick långsamt ned kanylen, rakt genom korken, till toppen av flaskan. 17

18 MÄRK: Var försiktig så att Du inte berör kanylen eller gummikorken med händerna när Du sticker ned eller tar bort kanyler från flaskorna. Om Du kommer åt en kork - tvätta den med en ny desinfektionssudd. Om Du kommer åt en nål eller sprutspets - kasta bort den (i avfallsbehållaren) och börja med en ny. Om en kanyl kommer i kontakt med en yta - kasta bort hela sprutan (i avfallsbehållaren) och börja om från början med en ny spruta. 5. Skjut försiktigt in kolven hela vägen för att få ned luft i flaskan. Lämna kvar kanylen i flaskan med lösningsmedel (natriumkloridlösning). 6. Vänd upp och ned på flaskan med lösningsmedel (natriumkloridlösning och kanyl). MÄRK: Håll kvar kanylspetsen i vätskan. 7. Vila händerna på en stabil yta. Håll flaskan och kanylen i en hand. Dra långsamt tillbaka kolven till 1.2 ml-märket med den andra handen. 8. Medan Du håller flaskan upp och ned så knäpp på sprutan tills alla luftbubblor som bildats har stigit till toppen inne i sprutan. 9. Skjut försiktigt in kolven för att pressa ut LUFT genom kanylen. Var uppmärksam på att sprutan innehåller 1.2 ml av lösningsmedlet. 10. Ta bort kanylen/sprutan från flaskan med lösningsmedel. III. Injektion av lösningsmedel (1.2 ml) i Betaferon flaskan MÄRK: Tag flaskan med Betaferon pulvret och tag bort desinfektionsduken. 1. Håll flaskan med Betaferon på en stabil yta. Stick långsamt ned kanylen med sprutan, som innehåller 1.2 ml vätska, hela vägen genom korken på flaskan. 2. Skjut långsamt in kolven med kanylen riktad mot sidan av flaskan så att vätskan rinner ned längs väggen. Injicera inte lösningsmedlet direkt ned på pulvret då det kan leda till kraftig skumbildning. 3. Se till att kanylen inte kommer i kontakt med pulvret eller den färdiga lösningen. 4. När Du tömt sprutan med lösningsmedel i Betaferon-flaskan, så håll flaskan mellan tummen, pek- och långfingret, medan kanylen och sprutan vilar mot Din hand. 5. Vagga flaskan i händerna för att fullständigt lösa upp den vita kakan med Betaferon. SKAKA INTE. 6. Granska lösningen noggrant. Den skall vara klar. MÄRK: Lösning som innehåller partiklar eller är missfärgad skall inte användas utan sätt tillbaka flaskan i kartongen, ta en ny flaska och börja om från början. 18

19 IV. Uppsugning av färdigberedda lösningen (1.0 ml) i sprutan. 1. Luta flaskan med Betaferon-lösningen och håll kanylspetsen i nedersta delen av flaskan. MÄRK: Håll kanylspetsen nere i lösningen. 2. Dra tillbaka kolven till 1.0 ml märket och sug därmed upp 1.0 ml vätska i sprutan. 3. Vänd upp och ned på flaskan och sprutan och håll sprutan pekande uppåt. 4. Knäpp försiktigt på sprutan tills alla luftbubblor som bildats stigit till toppen inne i sprutan. 5. Skjut försiktigt in kolven för att endast pressa ut LUFT genom kanylen. 6. Ta bort sprutan från flaskan. Låt kanylen sitta kvar. 7. Lägg sprutan (utan kanyl) på bordet. Sprutspetsen får inte komma i kontakt med bordsytan. 8. Tag fram den 27-kalibriga kanylen och fäst den bestämt på sprutspetsen. 9. Kasta bort flaskan med kanyl och kvarvarande mängd vätska. MÄRK: Du skall injicera läkemedlet omedelbart efter beredningen. Om injektionen fördröjs, så kylförvara lösningen och injicera inom 3 timmar. Frys aldrig lösningen. V. Val och förberedelse av injektionsställe där Du injicerat Betaferon-lösningen (1.0 ml) subkutant (under huden). 1. Välj ett injektionsställe.du kan hålla sprutan som en penna eller pil. Använd ett nytt injektionsställe för varje ny injektion (Se Roterande injektionsställen ). Följande områden är lämpliga injektionsställen. Armar (överarmens bakre del) Mage (utom runt naveln och midjan) Skinkor Lår (fram och på sidorna utom vid ljumsken och knäet) MÄRK: Använd inga områden där Du känner knutor, bulor, fasta knölar, eller smärta. Använd inget hudområde som är missfärgat, intryckt, där sårskorpa eller öppet sår finns.tala med Din läkare eller sköterska om dessa eller andra ovanliga tillstånd som Du upptäcker. 2. Använd en desinfektionssudd för att rengöra huden på injektionsstället. Låt lufttorka. 3. Kasta desinfektionssudden. 4. Tag sprutan med 27-kalibrig kanyl. Tag bort skyddshylsan. Rör ej vid kanylen. 5. Nyp varsamt ihop huden runt injektionsstället för att lyfta upp den en bit. 6. Vila handleden på huden nära injektionsstället. Stick in nålen direkt i huden (i 90 o vinkel) med en snabb bestämd rörelse. 7. Injicera läkemedlet med en långsam och jämn rörelse (skjut in kolven hela vägen tills sprutan är tom). 8. Håll en kompress på injektionsstället. Ta bort nålen från huden. 9. Massera varsamt injektionsstället med en torr bomullsduk eller gasväv. 10. Kasta sprutan i avfallsbehållaren. Injektionsställe Val av injektionsställe 19

20 Betaferon (Interferon beta-1b) skall injiceras i subkutan vävnad (mellan fettlagren under huden och de underliggande musklerna). De mest lämpliga områden för injektioner är lösa och mjuka (slappa) områden, fria från leder och nerver, ben och andra viktiga strukturer. För varje behandlingsdag kan Du välja ett injektionsställe bland de som visas i diagrammet. Det är bra om Du tänkt ut var Du skall ge injektionen innan Du förbereder Din spruta. Om några områden är svåra att nå kan Du be en person som har tränats i att ge injektioner att hjälpa Dig. Varierande injektionsställen. Det är nödvändigt att välja ett nytt injektionsställe för varje ny injektion, så att växlingen mellan olika områden för varje gång ger möjlighet för området att återhämta sig och på så vis hjälper till att förhindra infektion. Det är bra att planera var injektionen skall ges innan Du gör i ordning sprutan. Schemat som visas i diagrammet hjälper Dig att variera områdena på ett lämpligt sätt. Till exempel, om Du injicerar första injektionen på höger sida av buken, välj vänster sida för nästa injektion. Flytta sedan till högra låret för den tredje injektionen och forsätt på detta sätt igenom hela diagrammet ända till så många lämpliga områden som möjligt på kroppen har använts. Håll reda på när Du tog sista injektionen och var Du gav den. Ett sätt att göra detta på är att notera injektionsstället i kalendern. Genom att följa detta schema, kommer Du tillbaka till det första området(dvs högra sidan av buken) efter 8 injektioner(16 dagar). Enligt diagrammet skall Du inte använda samma del av området som vid den första injektionen, utan den del inom detta område som ligger längst bort från förra injektionen i detta område. Om Du skulle få några problem, så tala med Din läkare om alternativa injektionsställen. 20

21 För ytterligare information var vänlig kontakta den lokala representanten för innehavaren av försäljningstillstånd. Österreich Postfach 50 A-1147 Wien Tel. (01) Belgique/België/Luxembourg J.E. Mommaertslaan 14 B-1831 Diegem Tel Deutschland D Berlin Tel Danmark Herstedøstervej DK-2620 Albertslund Tel España C. Méndez Alvaro, 55 E Madrid Tel France Rue de Toufflers F Lys-Lez-Lannoy Tel Suomi/Finland Eerikinkatu 24 FIN Helsinki Puh United Kingdom The Brow GB-Burgess Hill, West Sussex RH15 9NE Tel Ελλάδα GR Aθήνα, Βερανζέρου 33 τηλ GR Θεσσαλονίκη, Νέα Εγνατία 287 τηλ Italia Via di Tor Cervara, 282 I Roma Tel Ireland 44 Dartmouth Square IRL-Dublin 6 Tel Nederland Postbus 116 NL-1380 AC Weesp Tel Portugal Estrada Nacional 249, km 15 Apartado 16 P-2726 Mem Martins Codex Tel Sverige Box S Stockholm Tel

22 Betaferon Behandlingskalender Instruktioner för ifyllande av injektionskalender Datera kalender på motsatta sidan och börja med att fylla i nästa injektionsdatum (veckodagarna är markerade överst i varje kolumn). Markera sedan varannan dag med en rund ring och börja första behandlingsdagen (eller senaste injektionsdagen). På varje inringad dag : Välj ett injektionsställe (se diagrammet på motsatta sidan) i de olika områdena (om Du redan har använt Betaferon, börja med det område som inte har använts på 2 veckor). När Du är tillbaka till samma område där Du började, använd en annan del inom detta område (den del som ligger längst bort från den del som Du använde för 16 dagar sedan) Efter injektionen skriver Du in datumet i rutan som motsvarar injektionsstället i diagrammet på motsatta sidan. (När behandlingskalendern är fulltecknad, fortsätt på en ny kalender och gör på samma sätt.) 22

23 23

24 24