EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR HÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET

Transkript

1 Ref. Ares(2018) /01/2018 EUROPEISKA KOMMISSIONEN GENERALDIREKTORATET FÖR HÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET Hälsa och livsmedel: revision och analys DG(SANTE) SLUTLIG RAPPORT FRÅN ETT UNDERSÖKNINGSBESÖK I SVERIGE DEN JUNI 2017 FÖR ATT UTVÄRDERA GENOMFÖRANDET AV ÅTGÄRDER FÖR ATT UPPNÅ EN HÅLLBAR ANVÄNDNING AV BEKÄMPNINGSMEDEL Efter upplysningar från den behöriga myndigheten har de sakfel som noterades i utkastet till rapport korrigerats och förtydliganden införts i en fotnot.

2 Sammanfattning I denna rapport beskriver vi resultatet av ett undersökningsbesök i Sverige den juni 2017 inom ramen för det program som generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet har offentliggjort för Syftet med besöket var att kontrollera genomförandet av åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, framför allt kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG. Dessutom syftade det till att kartlägga bästa praxis och även de största hindren för/svårigheterna med att genomföra direktivet. Sverige har haft handlingsprogram för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel sedan 1980-talet. Den nuvarande nationella handlingsplanen är inriktad på att minska riskerna i samband med och beroendet av bekämpningsmedel. Planen innehåller tydliga mål och i vissa fall specifika etappmål. Den första formella granskningen av den nuvarande planen pågår och väntas bli klar före utgången av Därför går det ännu inte att avgöra om målsättningarna för planen har uppnåtts. Riskerna för människors hälsa och miljön till följd av bekämpningsmedel i Sverige är låga historiskt sett och ligger på en stabil nivå, trots ökad användning på senare år. De behöriga myndigheterna har vidtagit en rad åtgärder för att genomföra direktivet. Bland annat har man infört system för att utbilda yrkesmässiga användare och distributörer och för att kontrollera utrustning för spridning av bekämpningsmedel. Flygbesprutning har förbjudits, och hittills har inga undantag beviljats. Det har vidtagits åtgärder för att skydda vattenmiljöer och dricksvatten, och data från övervakningen av den kommunala vattenförsörjningen visar att kvalitetsnormerna för dricksvatten uppfylls i hög grad. Den svenska strategin för integrerat växtskydd bygger på utbildning, med fokus på hållbart jordbruk i allmänhet i stället för på växtskydd i synnerhet. Det finns oberoende, offentligt finansierad information till stöd för dem som använder integrerat växtskydd yrkesmässigt. De behöriga myndigheterna tror att de allra flesta yrkesmässiga användarna tillämpar principerna för integrerat växtskydd, men det görs ingen systematisk bedömning av tillämpningen av de åtta principerna för integrerat växtskydd i enlighet med bilaga III till direktivet om hållbar användning. I rapporten beskrivs ett antal exempel på god praxis som visades under besöket, t.ex. ett omfattande system för övervakning av skadegörare. Dessutom tog de behöriga myndigheterna och andra berörda parter upp möjliga hinder för hållbar användning av bekämpningsmedel, bland annat bristen på tillämpad forskning under svenska förhållanden, som skulle kunna göra det lättare för yrkesmässiga användare att tillämpa integrerat växtskydd, och svårigheterna med att bedöma genomförandet av integrerat växtskydd. II

3 Innehållsförteckning 1 Inledning Mål och tillämpningsområde Rättsliga krav Bakgrund Rättslig bakgrund Tidigare revisioner Landsprofil och statistik Resultat och slutsatser Gällande nationell lagstiftning Behöriga myndigheter Nationell handlingsplan Utbildning av och utbildningsbevis för aktörer Information och medvetandehöjande åtgärder Utrustning för spridning av bekämpningsmedel Flygbesprutning Vattenskydd Användning av bekämpningsmedel i särskilda områden Hantering och lagring av bekämpningsmedel Integrerat växtskydd Riskindikatorer Viktigaste hinder för och svårigheter med att genomföra direktivet för hållbar användning God praxis och förslag till förbättringar i genomförandet Övergripande slutsats Avslutande möte...22 III

4 FÖRKORTNINGAR OCH DEFINITIONER SOM ANVÄNDS I DENNA RAPPORT Förkortning EU Natura 2000 SLU Förklaring Europeiska unionen Nätverk av naturskyddsområden Sveriges lantbruksuniversitet IV

5 1 INLEDNING Detta besök ingick i 2017 års program för generaldirektoratet för hälsa och livsmedelssäkerhet. Besöket pågick den juni Undersökningsgruppen bestod av två tjänstemän från GD Hälsa och livsmedelssäkerhet och en expert från en EU-medlemsstat. Besöket gjordes efter överenskommelse med de behöriga myndigheterna. Ett inledande möte hölls med de behöriga myndigheter som anges i kapitel 5.2 och en kommun. Vid mötet bekräftade undersökningsgruppen målen och tidplanen för sitt besök och vilken information som behövdes för att besöket skulle kunna genomföras på ett framgångsrikt sätt. 2 MÅL OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE Målen för besöket var följande: 1. Att undersöka genomförandet av åtgärder för att uppnå en hållbar användning av växtskyddsmedel i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG, nedan kallat direktivet om hållbar användning. 2. Kartlägga de viktigaste hinder och svårigheter som man har stött på och även identifiera goda lösningar för att genomföra direktivet om hållbar användning. Enligt artikel 2 i direktivet om hållbar användning ska direktivet tillämpas på bekämpningsmedel som definieras som växtskyddsmedel enligt förordning (EG) nr 1107/2009. Alla hänvisningar till bekämpningsmedel i den här rapporten avser därför även växtskyddsmedel. För att uppnå målen för besöket hölls möten med Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Giftinformationscentralen, Sveriges geologiska undersökning (SGU), Havs- och vattenmyndigheten, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Skogsstyrelsen, Arbetsmiljöverket, en länsstyrelse och en kommun. Möten anordnades också med företrädare från andra berörda organisationer för t.ex. jordbrukare och livsmedelsåterförsäljare, privata kvalitetssäkringssystem och privata rådgivningstjänster. Undersökningsgruppen besökte ett forskningsjordbruk, en golfbana och ett demonstrationsjordbruk. Undersökningsuppdraget omfattade gällande nationell lagstiftning, utnämning av berörda behöriga myndigheter samt kommunikation och samarbete inom och mellan dessa behöriga myndigheter. Undersökningen inriktades på artiklarna 4 15 i direktivet om hållbar användning. 3 RÄTTSLIGA KRAV Besöket utfördes efter överenskommelse med de behöriga myndigheterna. Gällande lagstiftning och tillämpliga normer anges i bilaga I. 1

6 4 BAKGRUND 4.1 RÄTTSLIG BAKGRUND Direktivet om hållbar användning innehåller en ram för att uppnå hållbar användning av bekämpningsmedel genom att minska de risker och konsekvenser som användningen av bekämpningsmedel innebär för människors hälsa och miljön och genom att främja användning av integrerat växtskydd och andra alternativa metoder eller tekniker såsom ickekemiska alternativ till växtskyddsmedel. Enligt artikel 4 i direktivet om hållbar användning ska medlemsstaterna anta nationella handlingsplaner för att fastställa kvantitativa mål, riktmärken, åtgärder och tidtabeller för att minska riskerna med och konsekvenserna av användningen av bekämpningsmedel och för att uppmuntra utvecklingen och införandet av integrerat växtskydd och alternativa metoder eller tekniker för att minska beroendet av bekämpningsmedel. De nationella handlingsplanerna ska också innehålla indikatorer för att övervaka användningen av växtskyddsmedel som innehåller särskilt farliga verksamma ämnen, i synnerhet om det finns andra alternativ. I sina nationella handlingsplaner ska medlemsstaterna beskriva hur de kommer att vidta åtgärder i enlighet med artiklarna 5 15 i direktivet om hållbar användning. De nationella handlingsplanerna ska ses över minst vart femte år, och alla väsentliga ändringar ska rapporteras till kommissionen så snart som möjligt. 4.2 TIDIGARE REVISIONER Detta var det sista av sex planerade undersökningsbesök i medlemsstaterna 2017 för att undersöka genomförandet av åtgärder för att uppnå hållbar användning av bekämpningsmedel i enlighet med direktivet om hållbar användning. Under perioderna och genomfördes två serier av revisionsbesök som omfattade offentliga kontroller av saluföring och användning av växtskyddsmedel. Då granskades 19 respektive 11 medlemsstater. Vid båda omgångarna undersöktes vissa aspekter av direktivet om hållbar användning. När det gäller direktivet om hållbar användning konstaterades följande i översiktsrapporten om revisionsbesöken : Inledande åtgärder för genomförandet av direktiv 2009/128/EG hade införts på ett tillfredsställande sätt; detta gällde främst utbildning och certifiering av professionella användare, säker hantering och lagring av växtskyddsmedel, förpackningar och rester av växtskyddsmedel, IPM och spridningsutrustning. Detta är ett steg mot att garantera hållbar användning av bekämpningsmedel. (Se översiktsrapport DG(SANTE)/ ) I översiktsrapporten om revisionsbesöken konstaterades följande: Alla medlemsstater hade vidtagit betydande åtgärder för att genomföra dessa aspekter av direktiv 2009/128/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel. I dessa åtgärder ingick upprättande av utbildningsprogram för operatörer och av testsystem för besprutare. De områden som behandlas med växtskyddsmedel genom flygbesprutning har minskat betydligt under senare år, och flygbesprutningen sker nu bara genom undantag i avgränsade områden. (Se översiktsrapport DG(SANTE)/ ) 2

7 4.3 LANDSPROFIL OCH STATISTIK GD Hälsa och livsmedelsäkerhet har offentliggjort en landsprofil för Sverige och lagt upp den på sin webbplats Där finns en sammanfattning av kontrollsystemen för livsmedel och foder, djurhälsa, djurskydd och växtskydd samt en översikt över hur rekommendationerna i revisionsrapporterna har genomförts. Sveriges yta består av 40,8 miljoner hektar (ha), varav 70 % är täckt av skog. Den utnyttjade jordbruksarealen (UJA) är lite drygt tre miljoner hektar och består till 85 % av åkermark och till 15 % av permanent gräs- och ängsmark. De viktigaste grödorna är spannmål och fodergrödor. Åkerbruket är begränsat till Sveriges södra delar, och 60 % av alla bekämpningsmedel används i Skåne län där den intensivaste odlingen i Sverige bedrivs. Arealen för ekologisk produktion har ökat med 40 % sedan 2010 och utgörs nu av mer än hektar, vilket motsvarar 15 % av den utnyttjade jordbruksarealen. Det är betydligt mer än genomsnittet för EU, som ligger på lite drygt sex procent. Försäljningen av bekämpningsmedel mätt som ton verksamma ämnen ligger på mellan och ton per år, vilket motsvarar 0,6 % av den totala marknaden i EU Herbicider motsvarar cirka 80 % av marknaden, medan fungicider ligger på %. Totalt finns det ungefär 150 verksamma ämnen i godkända bekämpningsmedel. Antalet ickekemiska verksamma ämnen i godkända bekämpningsmedel har ökat kraftigt på senare år, från endast ett 2010 till sexton I dag motsvarar denna kategori av bekämpningsmedel 11 % av alla verksamma ämnen i godkända produkter i Sverige. 5 RESULTAT OCH SLUTSATSER 5.1 GÄLLANDE NATIONELL LAGSTIFTNING Rättsliga krav Artikel 23 i rådets direktiv 2009/128/EG om införlivande. Artikel 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Resultat 1. De behöriga myndigheterna bekräftade för undersökningsgruppen att Sverige har införlivat direktiv 2009/128/EG i nationell lag genom en förordning om bekämpningsmedel (2014:425). 2. Följande nationella lagstiftning har införts för att genomföra direktivet om hållbar användning: Naturvårdsverkets föreskrifter om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel (NFS 2015:2). Miljötillsynsförordningen (NFS 2011:13). Kemikalieinspektionens föreskrifter om bekämpningsmedel (KIFS 2008:3). 3

8 Jordbruksverkets föreskrifter om behörighet att använda växtskyddsmedel (SJVFS 2014:35). Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om integrerat växtskydd (SJVFS 2014:42). Jordbruksverkets föreskrifter om dokumentationskrav för yrkesmässiga användare av växtskyddsmedel (SJVFS 2015:49). Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om översyn, funktionstest och godkännande av utrustning för yrkesmässig spridning av växtskyddsmedel (SJVFS 2016:23). Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om användning av växtskyddsmedel på skogsmark (SKSFS 2016:2). Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten (HVMFS 2013:19 och HVMFS 2015:4). Sveriges geologiska undersöknings föreskrifter om miljökvalitetsnormer och statusklassificering för grundvatten (2013:2). Livsmedelsverkets föreskrifter om dricksvatten (SLVFS 2001:30). Avfallsförordningen (SFS 2011:927). 3. Det har också utfärdats vägledning för tillämpningen. En vägledning från Naturvårdsverket handlar om tillämpningen och tolkningen av NFS 2015:2 om spridning och viss övrig hantering av växtskyddsmedel. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har gemensamt gett ut en vägledning om tillstånd för att använda bekämpningsmedel inom vattenskyddsområden. 5.2 BEHÖRIGA MYNDIGHETER Rättsliga krav Artiklarna 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13 och 14 i direktiv 2009/128/EG. Resultat 4. Följande behöriga myndigheter har ansvar för att genomföra direktivet om hållbar användning: Miljö- och energidepartementet: Den nationella politiken för miljöaspekterna av direktivet om hållbar användning, tillsyn över Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. Näringsdepartementet: Den nationella politiken för samtliga områden utom miljöaspekterna av direktivet om hållbar användning, samt tillsyn över Jordbruksverket och Skogsstyrelsen. Jordbruksverket: Samordning, övervakning och utvärdering av den nationella handlingsplanen. Naturvårdsverket: Miljöaspekter av direktivet om hållbar användning. Kemikalieinspektionen: Kontroller av tillverkare och importörer av bekämpningsmedel. 4

9 Skogsstyrelsen: Användning av bekämpningsmedel inom skogsbruket. Giftinformationscentralen: Akut förgiftning i samband med bekämpningsmedel. Sveriges geologiska undersökning och Havs- och vattenmyndigheten: bekämpningsmedel i grundvatten. Sveriges lantbruksuniversitet: bekämpningsmedel i vattenmiljön. Livsmedelsverket: Kontroll av bekämpningsmedel i dricksvatten (kranvatten) enligt rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (dricksvattendirektivet). Länsstyrelserna: Utbildning av distributörer och yrkesmässiga användare av bekämpningsmedel och informationskampanjer. Arbetsmiljöverket: Säkerhet för dem som använder bekämpningsmedel och data om kronisk förgiftning. Kommunerna: Kontroller av försäljning och användning av bekämpningsmedel. 5.3 NATIONELL HANDLINGSPLAN Rättsliga krav Artikel 4 i rådets direktiv 2009/128/EG om nationella handlingsplaner. Resultat 5. Sverige har haft handlingsprogram för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel sedan 1980-talet. De tidigare handlingsplanerna har varit inriktade på att minska användningen, men den nuvarande handlingsplanen är inriktad på att minska riskerna med och beroendet av bekämpningsmedel. De behöriga myndigheterna sade att denna grundläggande förändring i politiken hade genomförts eftersom erfarenheterna hade visat att minskad användning inte är den effektivaste metoden för att minska riskerna med bekämpningsmedel. 6. Den svenska miljöpolitiken fastställs i sexton miljökvalitetsmål ( som har antagits av riksdagen. Målen gäller en rad olika områden, som klimatförändring, luft- och vattenkvalitet, biologisk mångfald och en giftfri miljö. Målet med en giftfri miljö har betydelse för den hållbara användningen av bekämpningsmedel. Enligt detta mål ska förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Den nuvarande nationella handlingsplanen är anpassad efter detta övergripande nationella mål. Planen omfattar perioden och innehåller mål, åtgärder för att uppnå dem samt övervakning för att mäta framstegen mot målen. 7. Den nationella handlingsplanen har fem huvudmål, men innehåller mycket få specifika, kvantifierbara etappmål. Samtidigt som det går att mäta framstegen mot fyra av målen, åtminstone till viss del, saknas tydliga kriterier för hur man kan mäta framstegen mot att utveckla hållbara odlingssystem och minska beroendet av kemiska växtskyddsmedel. 8. Det första målet är att riskerna för miljön och hälsan ska minska. 5

10 Enligt den nationella handlingsplanen ska framstegen mot detta mål bedömas utifrån följande faktorer: i. Andel ekologiskt odlad jordbruksmark. ii. Antal skyddszoner och skyddszonernas sammanlagda areal. (Skyddszoner definieras inte formellt i handlingsplanen, men de behöriga myndigheterna förklarade att detta är områden vars ytvatten eller grundvatten används som dricksvatten.) iii. Andelen barrträdsplantor som skyddas med icke-kemiska metoder. iv. Andelen icke-kemiskt betat utsäde. v. Användning av tillväxtreglerande medel i andra grödor än råg. vi. Användning av växtskyddsmedel före skörd. 9. Det andra målet är att halterna av växtskyddsmedel i yt- och grundvatten ska minska till nära noll i linje med riksdagens miljökvalitetsmål Giftfri miljö till Framstegen mot detta mål bedöms utifrån följande faktorer: i. Påvisad förekomst av växtskyddsmedel i vatten inom systemet för miljöövervakning. ii. Antal skyddszoner och skyddszonernas sammanlagda areal. iii. Andel ekologiskt odlad jordbruksmark. iv. Statistik över försäljning av produkter som innehåller bentazon, pendimetalin och olika pyretroider. 10. Det tredje målet är att resthalter av växtskyddsmedel i inhemskt odlade vegetabilier ska vara låga och inte innebära risker för konsumenten. Framstegen mot detta mål bedöms utifrån följande faktorer: i. Följa utvecklingen av det totala intaget av rester av växtskyddsmedel från inhemskt odlade vegetabilier. ii. Mängden medel för tillväxtreglering som används i spannmål. iii. Andel ekologiskt odlad jordbruksmark. 11. Det fjärde målet är att riskerna för yrkesmässiga användare av växtskyddsmedel ska vara små genom att skyddsåtgärder vidtas och arbetsrutinerna utformas på lämpligt sätt. Framstegen mot detta mål bedöms utifrån följande faktorer: i. Övervaka målen på grundval av statistik och andra undersökningar. ii. Följa upp yrkesmässiga användares användning av personlig skyddsutrustning. 12. Det femte och sista målet är att uthålliga odlingssystem, vilket bl.a. inkluderar alternativa metoder och tekniker, ska utvecklas och tillämpas i ökad omfattning för att minska beroendet av kemiska växtskyddsmedel. 6

11 Framstegen mot detta mål bedöms utifrån följande faktorer: i. Rapporter från tillsynsprojekt för tillämpningen av reglerna för integrerat växtskydd. ii. Andel ekologiskt odlad jordbruksmark. iii. Andelen barrträdsplantor som skyddas med icke-kemiska metoder. iv. Andelen icke-kemiskt betat utsäde. v. Användning av tillväxtreglerande medel i andra spannmålsgrödor än råg. 13. Vid tidpunkten för vårt besök pågick översynen av den nationella handlingsplanen fortfarande. De behöriga myndigheterna angav att översynen av den nuvarande handlingsplanen och den nya handlingsplanen borde vara klar vid utgången av Den nya handlingsplanen kommer att omfatta perioden Slutsatser 14. Sverige har haft handlingsprogram för att minska användningen av kemiska bekämpningsmedel sedan 1980-talet. 15. Den nuvarande nationella handlingsplanen är inriktad på att minska riskerna i samband med och beroendet av växtskyddsmedel. Planen innehåller tydliga mål och i vissa fall specifika etappmål. 16. Den första formella översynen av planen pågår och väntas bli klar före utgången av UTBILDNING AV OCH UTBILDNINGSBEVIS FÖR AKTÖRER Rättsliga krav Artikel 5 i rådets direktiv 2009/128/EG om utbildning och utbildningsbevis. Artikel 6 i rådets direktiv 2009/128/EG om försäljning av bekämpningsmedel. Resultat 17. Enligt den nationella lagstiftningen grupperar Sverige bekämpningsmedel i tre klasser. Före 1990 krävde Sverige att användare av bekämpningsmedel i klass 1 (dvs. farligare bekämpningsmedel) skulle vara utbildade. Detta krav utökades 1990 till att gälla all yrkesmässig användning av bekämpningsmedel, dvs. klass 1 och klass 2. Grundutbildningen omfattar fyra dagar och avslutas med ett prov som måste vara godkänt för att utbildningsbeviset ska utfärdas. Utbildningsbevis är giltiga i fem år. Aktörerna måste gå en fortbildningsdag inom femårsperioden för att få behålla sitt utbildningsbevis. 18. Även distributörer/återförsäljare av bekämpningsmedel för såväl yrkesmässig som ickeyrkesmässig användning måste vara utbildade. Alla försäljningsställen för bekämpningsmedel måste ha minst en utbildad person tillgänglig som kan ge råd om 7

12 säker användning av bekämpningsmedel. De behöriga myndigheterna anser att kravet på att återförsäljare av bekämpningsmedel för icke-yrkesmässigt bruk ska ha utbildad personal tillgänglig bidrar till att icke-yrkesmässiga användare får tillräcklig rådgivning vid inköpstillfället för att de ska kunna använda medlet säkert. De menar att denna metod är bättre än att förlita sig på att människor ska läsa produktmärkningen eller annan relevant dokumentation och därför anser de att detta är god praxis. 19. De behöriga myndigheterna uppgav att i Sverige är det inte obligatoriskt med utbildning och utbildningsbevis för rådgivare, men att de får skaffa sig detta på frivillig basis. I praktiken har de flesta rådgivare relevant utbildning eller erfarenhet, deltar i grund- och vidareutbildning och har utbildningsbevis, enligt myndigheterna. 20. Jordbruksverket har utarbetat en utbildningsplan för användare och KEMI har utarbetat en utbildningsplan för distributörer. som omfattar alla aspekter i bilaga I till direktivet. Jordbruksverket och länsstyrelserna anordnar utbildning för yrkesmässiga användare och distributörer. Dessutom anordnar Jordbruksverket årlig utbildning för länsstyrelsernas utbildningspersonal, så att de håller sina kunskaper à jour. Jordbruksverket för ett register över användare med utbildningsbevis. Registret är inte allmänt tillgängligt, men andra myndigheter kan få tillgång till det på begäran. 21. När besöket gjordes fanns det mer än utbildade yrkesmässiga användare och ungefär 100 utbildade distributörer. De behöriga myndigheterna vet inte hur stor andel av alla aktörer som är skyldiga att vara utbildade och ha utbildningsbevis som har uppfyllt sina skyldigheter inom detta område. Slutsatser 22. Sverige har infört ett system för att utbilda och utfärda utbildningsbevis för aktörer som distribuerar och använder bekämpningsmedel som är godkända för yrkesmässig användning i enlighet med EU:s krav, med undantag för rådgivare, där de behöriga myndigheterna inte ställer krav på utbildning och utbildningsbevis. 5.5 INFORMATION OCH MEDVETANDEHÖJANDE ÅTGÄRDER Rättsliga krav Artikel 7 i rådets direktiv 2009/128/EG om information och medvetandehöjande åtgärder. Artikel 10 i rådets direktiv 2009/128/EG om information till allmänheten. Resultat 23. De behöriga myndigheterna angav att allmänheten har tillgång till en mängd information om direktivet om hållbar användning. Myndigheterna offentliggör och sprider informationsblad och broschyrer, t.ex. Gifter och miljö 2014, som innehåller information om bekämpningsmedel i vatten Naturvardsverket/Publikationer/ISBN/6600/ /. Dessutom deltar de i 8

13 jordbruksmässor för att informera besökare, som består av både yrkesmässiga användare och allmänhet, om riskerna med bekämpningsmedel, framför allt för människors hälsa. 24. Myndigheterna hänvisade också till webbplatser med relevant information och nämnde som exempel Naturvårdsverkets webbplats som innehåller gällande lagstiftning och information om bekämpningsmedel i miljön och Kemikalieinspektionens webbplats ( med riktad information om bekämpningsmedel för allmänheten, t.ex. vägledning om växtskyddsmedel i hemträdgården ( 25. Giftinformationscentralen är den behöriga myndighet som ansvarar för att samla in uppgifter om akut förgiftning som orsakats av bekämpningsmedel, De dokumenterar antalet mottagna förfrågningar, inte antalet bekräftade fall av akut förgiftning. Dessutom registreras förfrågningar om både växtskyddsmedel och biocider under bekämpningsmedel, och det går inte att i efterhand avgöra vilken andel av förfrågningarna som gäller växtskyddsmedel. Arbetsmiljöverket för register över alla arbetsolyckor och arbetsskador, vilket omfattar kronisk förgiftning i samband med bekämpningsmedel. De betonade att det är mycket svårt att samla in korrekta uppgifter om kroniska hälsoeffekter kopplade till bekämpningsmedel, eftersom det finns en mängd bidragande faktorer till kroniska hälsoproblem och att det kan gå mycket lång tid mellan exponeringen för bekämpningsmedel och märkbara symtom. 26. De behöriga myndigheterna tillade att allmänheten ska informeras minst en vecka innan bekämpningsmedel sprids i områden där personer kan exponeras för vindavdrift. Detta ska göras av den som utför spridningen/markägaren, som ska sätta upp skyltar vid det område som ska behandlas. Skyltarna måste sitta kvar i en månad efter behandlingen. 5.6 UTRUSTNING FÖR SPRIDNING AV BEKÄMPNINGSMEDEL Rättsliga krav Artikel 8 i rådets direktiv 2009/128/EG om kontroll av utrustning i bruk. Resultat 27. Innan direktivet om hållbar användning infördes var det inte obligatoriskt att kontrollera och godkänna utrustning för spridning av bekämpningsmedel, men det fanns ett frivilligt system. Det nuvarande kravet på kontroll omfattar alla sprutbommar (även med en bom på mindre än 3 meters bredd), flygbesprutningsutrustning, fläktsprutor för fruktodlingar, besprutningståg och spridning av bekämpningsmedel via bevattningssystem. Kontrollintervallet är tre år i samtliga fall, och ny utrustning måste också kontrolleras inom tre år från inköpet. Båda dessa krav är strängare än direktivets minimikrav. Sverige kräver inga kontroller av handhållen utrustning, t.ex. ryggburna sprutor, granulatspridare, betningsutrustning eller röknings-/dimningsutrustning. 9

14 28. Jordbruksverket är den behöriga myndighet som ansvarar för att kontrollera och godkänna utrustning för spridning av bekämpningsmedel. Jordbruksverket utbildar och godkänner även kontrollanter av utrustning för spridning av bekämpningsmedel och sköter registret över kontrollerad utrustning. Det finns ungefär 120 godkända kontrollanter. De behöriga myndigheterna angav att enligt planen ska tillsynen av kontrollanter av utrustning för spridning av bekämpningsmedel inledas under De tillade att kontrollerna är förenliga med bilaga II till direktivet om hållbar användning och relevant EN-standard i förekommande fall. Hittills har ungefär spridare kontrollerats. Jordbruksverket uppskattar det finns ytterligare spridare i landet, men tror att många av dem inte längre används. Kommunerna gjorde sin första granskning av att kraven på kontroll av utrustning för spridning av bekämpningsmedel uppfylldes inom ramen för sina slutanvändarkontroller När detta besök gjordes fanns det ännu inga uppgifter om hur många som uppfyllde kraven. 5.7 FLYGBESPRUTNING Rättsliga krav Artikel 9 i rådets direktiv 2009/128/EG om flygbesprutning. Resultat 29. Flygbesprutning med bekämpningsmedel har varit förbjudet i Sverige sedan 1986, utom genom undantag. I dag är flygbesprutning förbjuden enligt miljöbalken, med möjlighet att bevilja undantag enligt förordningen om bekämpningsmedel 2014:425. De senaste undantagen beviljades 1998 för att kontrollera insektsangrepp inom skogsbruket. Naturvårdsverket är den behöriga myndighet som hanterar ansökningar om undantag. Kriterierna för att bedöma ansökningarna fastställs i förordningen om bekämpningsmedel 2014:425, och de är förenliga med artikel 9 i direktivet om hållbar användning. 30. De behöriga myndigheterna angav att det enligt artikel 9 i direktivet och nationell lagstiftning är förbjudet att sprida bekämpningsmedel med hjälp av drönare, och att detta endast får ske genom undantag från bestämmelserna. 5.8 VATTENSKYDD Rättsliga krav Artikel 11 i direktiv 2009/128/EG om särskilda åtgärder för att skydda vattenmiljön och dricksvattnet samt relevanta bestämmelser i direktiv 2000/60/EG. Resultat 31. Det finns ett generellt krav i Sverige på att man ska välja den minst farliga kemikalien om det finns alternativa produkter tillgängliga (den s.k. produktvalsprincipen). Denna princip förstärks ytterligare genom ett krav i förordningen om bekämpningsmedel 10

15 2014:425 som innebär en skyldighet att ge företräde för bekämpningsmedel som inte är klassificerade som farliga för vattenmiljön eller innehåller prioriterade farliga ämnen enligt ramdirektivet för vatten (2000/60/EG). 32. Sverige fastställer precis som andra medlemsstater produktspecifika buffertzoner för vattenmiljön när de godkänner bekämpningsmedel. Dessa produktspecifika buffertzoner kompletteras i svensk lagstiftning med en rad andra krav på buffertzoner. Det krävs till exempel en minsta buffertzon på två meter längs öppna diken och dräneringskanaler, sex meter intill sjöar och andra vattendrag och tolv meter kring brunnar som används för dricksvattenuttag. Dessutom får utrustning för spridning av bekämpningsmedel inte fyllas eller rengöras inom 30 meter från öppna diken, dräneringskanaler, vattendrag, sjöar eller brunnar. Utöver de buffertzoner som anges i nationell lagstiftning utfärdar kommunerna eller länsstyrelserna lokala bestämmelser för vattenskyddsområden som ofta innehåller skyddsåtgärder med avseende på användning och lagring av bekämpningsmedel. Slutligen fastställs i nationell lagstiftning tillståndskrav för användning av bekämpningsmedel i vattenskyddsområden som innebär ett allmänt förbud mot att använda bekämpningsmedel utom med tillstånd. 33. Länsstyrelser och kommuner får inrätta vattenskyddsområden. Detta är områden vars yteller grundvatten används, eller kan användas, som dricksvatten. Länsstyrelsen eller kommunen får införa en rad regler för att skydda vattenkvaliteten i dessa vattenskyddsområden. Enligt dessa regler kan det vara förbjudet eller (vilket är vanligare) krävas tillstånd för att använda bekämpningsmedel. Kommunerna beviljar sådana tillstånd från fall till fall, baserat på en ansökan och med hänsyn till en rad olika faktorer, till exempel vilket bekämpningsmedel som ska användas, marktyp och vilka alternativa växtskyddsåtgärder som har vidtagits för att undvika att behöva använda bekämpningsmedel. 34. Innan bekämpningsmedel används längs vägar, mycket genomsläppliga ytor och hårdgjorda ytor måste den berörda kommunen ge sitt tillstånd. Den kommun som besöktes angav att kraven på sådana ansökningar liknar dem som gäller för användning av bekämpningsmedel i vattenskyddsområden. 35. Vattenmiljön övervakas av flera myndigheter. Officiella prover analyseras i särskilt utsedda offentliga och privata laboratorier. Enligt de behöriga myndigheterna är dessa laboratorier ackrediterade enligt ISO för analys av bekämpningsmedel i vatten. Kompetenscentrum för kemiska bekämpningsmedel och Havs- och vattenmyndigheten har gett ut en rapport om bekämpningsmedel i svenska grundvatten baserat på tillgängliga uppgifter från perioden Ett eller flera bekämpningsmedel upptäcktes i någon omfattning i 36 % av grundvattensproverna under undersökningsperioden. Det vanligast påvisade ämnet var 2,6-diklorbenzamid, en metabolit av diklobenil, som påvisades i 33 % av proverna, följt av atrazin och dess metaboliter i upp till 9 % av proverna. De behöriga myndigheterna uppgav att både diklobenil och atrazin hade varit förbjudna och återkallade från marknaden i Sverige sedan 1990, men eftersom de är så långlivade är de fortfarande de vanligast 11

16 förekommande bekämpningsmedlen i svenskt grundvatten. Bentazon, som påvisades i ungefär 3 % av proverna, är det enda verksamma ämnet i nu tillåtna bekämpningsmedel som förkommer med någon större frekvens i grundvattenprover. Livsmedelsverket övervakar bekämpningsmedel och annan kemisk och mikrobiologisk kontaminering i dricksvattnet enligt dricksvattendirektivet. De angav att alla dricksvattenprover som hade analyserats med avseende på bekämpningsmedel i det kommunala dricksvattnet hade uppfyllt kraven på senare år. 5.9 ANVÄNDNING AV BEKÄMPNINGSMEDEL I SÄRSKILDA OMRÅDEN Rättsliga krav Artikel 12 i direktiv 2009/128/EG om minskad användning av eller minskade risker från bekämpningsmedel i särskilda områden. Resultat 36. Enligt den svenska förordningen om bekämpningsmedel krävs tillstånd från kommunen innan bekämpningsmedel får spridas i allmänna parker och trädgårdar, på idrotts- och fritidsanläggningar, skolgårdar och lekplatser för barn. Kommunen måste också meddelas innan bekämpningsmedel används på offentliga platser som är större än kvadratmeter. 37. Detta tillståndssystem liknar det som används för vattenskyddsområden. Kommunen ska bedöma tillståndsansökningar utifrån produktvalsprincipen. Det innebär att den minst farliga produkten måste väljas om det finns flera tillgängliga produkter. Tillståndets giltighet avgörs av kommunen från fall till fall, med hänsyn till det bekämpningsmedel som används och det berörda området. 38. I Sverige skyddas Natura 2000-områden genom miljöbalken, och alla sådana områden är klassade som områden av nationellt intresse. Natura 2000-områden är naturskyddsområden som omfattar särskilda bevarandeområden enligt rådets direktiv 92/43/EEG och särskilda skyddsområden som har inrättats enligt direktiv 2009/147/EG. Sverige har ungefär Natura 2000-områden med en sammanlagd areal på cirka 6 miljoner hektar, eller ungefär 15 % av Sveriges totala yta. Enligt den svenska lagstiftningen finns det inga särskilda bestämmelser om tillämpningen eller hantering av bekämpningsmedel i Natura 2000-områden så de allmänna bestämmelserna för miljöfarlig verksamhet i Natura 2000-områden tillämpas vilket innebär att det krävs tillstånd för all verksamhet som kan ha betydande påverkan på miljön i Natura områden. Tillstånd får bara utfärdas om den föreslagna verksamheten inte skada livsmiljön i området som ska skyddas eller skada de arter som ska skyddas. Dessa tillstånd beviljas av den berörda länsstyrelsen. Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet har rätt att överklaga besluten. De behöriga myndigheterna tillade att Natura 2000-områdena i praktiken omfattar mycket litet odlad jordbruksmark och att det är mycket små mängder bekämpningsmedel som används i de områdena. 12

17 5.10 HANTERING OCH LAGRING AV BEKÄMPNINGSMEDEL Rättsliga krav Artikel 13 i direktiv 2009/128/EG om hantering och lagring av bekämpningsmedel samt behandling av deras förpackningar och rester. Resultat 39. Enligt den nationella handlingsplanen var ett av de viktigaste målen för de föregående åtgärdsprogrammen att förbättra hanteringen av bekämpningsmedel. Det genomfördes ett antal projekt för att ändra användarnas beteende på detta område. De behöriga myndigheterna lyfte fram informations- och utbildningskampanjen Säkert växtskydd som inleddes 1997 och som fortfarande pågår. Syftet är att förbättra det svenska jordbrukets hantering och spridning av växtskyddsmedel för att minska riskerna för hälsa och miljö. Kampanjen drivs av Lantbrukarnas riksförbund (LRF) i samarbete med Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Svenskt Växtskydd (den svenska branschorganisationen för växtskydd) och ett stort livsmedelsföretag. En undersökning av yrkesmässiga användare som genomfördes 2016 inom ramen för programmet visade att 70 % av de yrkesmässiga användarna kände till kampanjen, och 66 % angav att de hade förbättrat sina metoder tack vare informationen från kampanjen. 40. Den nationella handlingsplanen har ett antal målsättningar inom detta område: Alla som yrkesmässigt använder växtskyddsmedel ska använda föreskriven personlig skyddsutrustning. Minst 95 % av alla sprutor ska vara utrustade med sköljvattentank. Alla som fyller en spruta ska ha rutiner som minimerar hälso- och miljöriskerna vid hantering av växtskyddsmedel. Minst 70 % av sprutorna ska vara utrustade med preparatpåfyllare och tankspolningsutrustning. Alla som yrkesmässigt använder växtskyddsmedel ska förvara dessa på godtagbart sätt. Enligt handlingsplanen ska målsättningarna nås genom utbildning och information. 41. De behöriga myndigheterna angav att utbildningen för yrkesmässiga användare omfattar användning av bekämpningsmedel, rengöring av utrustning för spridning av bekämpningsmedel, hantering av rester och tomma förpackningar samt transport av farligt avfall. Utbildningen innehåller också information om hur lageranläggningar måste vara utformade och konstruerade. Utöver de särskilda utbildningarna tillhandahåller Arbetsmiljöverket information om den personliga skyddsutrustning som ska användas när man sprider bekämpningsmedel. Bland annat finns broschyrer och filmer som ofta används i utbildningarna. 42. De behöriga myndigheterna angav att alla återkallade bekämpningsmedel för vilka den anståndsperiod som anges i artikel 46 i förordning (EG) nr 1107/2009 hade löpt ut betraktas som farligt avfall enligt avfallsförordningen (SFS 2011:927) och måste destrueras som sådant. Kostnaderna för det ska bäras direkt av ägaren till produkten. Den svenska bekämpningsmedelsbranschen har infört ett återvinningssystem för förpackningar där tomma trippeltvättade bekämpningsmedelsförpackningar får återvinnas tillsammans med annat plastavfall. Systemet finansieras med en avgift som 13

18 ingår i försäljningspriset, så det finns inga kostnader vid bortskaffningstillfället. De behöriga myndigheterna har inga uppgifter om de totala volymerna eller procentandelen tomma förpackningar och återkallade produkter/rester som bortskaffas årligen i Sverige. 43. Kemikalieinspektionen delar in bekämpningsmedel i tre olika klasser: klass 1, 2 och 3. Utbildade yrkesmässiga användare är behöriga att använda bekämpningsmedel i alla tre klasser, men icke yrkesmässiga användare får enbart använda produkter i klass 3. Produkter får inte godkännas enligt klass 3, dvs. för icke-yrkesmässig användning, om de utgör vissa faror för människors hälsa eller för miljön på grund av klassificeringen, om de innehåller ett verksamt ämne som är ett kandidatämne för substitution enligt förordning (EG) nr 1107/2009 eller om produkten kräver utspädning före användning, såvida inte produkten är av särskilt låg risk. 44. De behöriga myndigheterna angav att alla lager för bekämpningsmedel måste vara konstruerade av lämpligt material och förseglade för att förhindra läckage. De tillade att lagringsförhållandena för bekämpningsmedel granskas vid rutinkontroller av distributörer och användare INTEGRERAT VÄXTSKYDD Rättsliga krav Artikel 14 i direktiv 2009/128/EG om integrerat växtskydd och artikel 55 i förordning (EG) nr 1107/2009. Resultat 45. Enligt den nationella handlingsplanen har svenska jordbrukare tillämpat principen om integrerat växtskydd i flera år. De har varit inriktade på förebyggande åtgärder, prognoser, varnings- och beslutsstödsystem, skräddarsydd användning av växtskyddsmedel och användning av alternativa metoder eller alternativ teknik. De behöriga myndigheterna betonade att användningen av växtskyddsmedel i Sverige är liten, mindre än 1 kg/ha av den utnyttjade jordbruksarealen, vilket är betydligt mindre än EU-genomsnittet på cirka 2,5 kg/ha er_hectare%29.png. De anser att den förhållandevis stora andelen ekologiskt jordbruk och marknadsföringen av integrerat växtskydd har bidragit till den låga användningen av växtskyddsmedel. 46. De behöriga myndigheterna framhöll att integrerat växtskydd måste löna sig för att jordbrukarna ska införa det. Myndigheterna betraktar integrerat växtskydd som en pågående process för att öka medvetenheten och kunskaperna hos jordbrukare och rådgivare. De underströk också att de ser integrerat växtskydd som något mer än enbart bekämpning av skadegörare, och betonade hur viktigt det var med växtnäring och att anpassa gödsling efter grödans behov. 14

19 47. De behöriga myndigheterna nämnde två exempel på initiativ till integrerat växtskydd på gårdsnivå. Projektet Odling i balans omfattar 17 gårdar. Det främjar hållbart jordbruk i vid bemärkelse och innehåller vissa komponenter som berör bekämpningsmedel. Gårdarna får ingen ytterligare ersättning för att delta, och de fungerar som demonstrationsgårdar för andra jordbrukare i området. Konceptet går ut på att gårdarna frivilligt använder innovativa metoder och för mycket noggrann bok över dem för att kvantifiera effekterna på gårdsnivå och sprida informationen till andra jordbrukare. Undersökningsgruppen besökte en sådan gård som kombinerade åkerbruk och intensiv animalieproduktion. Jordbrukaren hade gjort en detaljerad kartläggning av jordmånen på gården, och all stallgödsel spreds med hänsyn till marktyp och grödornas behov. Detta system för att återvinna näringsämnen innebär att gården använder mycket lite kemiska gödselmedel. Jordbrukaren använder en växtföljd med spannmål, baljväxter och potatis och kombinerar både höst- och vårsådda grödor. Han har gått över från ett plöjningsbaserat system till ett system med minimal jordbearbetning för att skydda jordstrukturen. Hans detaljerade dokumentation visade att detta hade minskat hans etableringskostnader för grödan med 40 %. Jordbrukaren hade inrättat permanenta buffertzoner längs vattendrag och lämnat orörda häckningsrutor för fåglar som ett led i ett program för miljöåtgärder inom jordbruket, som han får ersättning för. Användningen av bekämpningsmedel baseras på en intensiv övervakning av grödorna och utvärdering av de kontrollåtgärder som har vidtagits under föregående odlingsår. 48. Åtta tusen jordbrukare deltar i programmet Greppa näringen som inleddes Programmet drivs gemensamt av Jordbruksverket, länsstyrelserna, jordbruksorganisationer och rådgivande organ. Det är frivilligt att delta, och jordbrukarna kan få kompletterande ersättning från landsbygdsutvecklingsprogrammen för de åtgärder som vidtas inom ramen för programmet. De gårdar som deltar får en serie besök med rådgivning för att de ska kunna förbättra sina metoder. Dessutom ingår jordbrukarledda gruppdiskussioner om specifika problemområden. Fokus ligger främst på effektiv näringsanvändning, men programmet omfattar också flera aspekter av integrerat växtskydd, såsom växelbruk, växtnäring, växtskydd och bevarande av den biologiska mångfalden. En undersökning av deltagande jordbruk 2010 visade att det hade skett stora förbättringar i fråga om bekämpningsmedel, t.ex. sköljning av sprutan ute i fält i stället för på gårdsplanen (ökning från 60 till 95 %), användning av personlig skyddsutrustning (ökning från 55 till 75 %) och återvinning av tomma bekämpningsmedelsförpackningar (ökning från 65 till > 95 %). De behöriga myndigheterna anser att programmet har varit mycket framgångsrikt och menar att det beror på att rådgivarna gör upprepade besök, att god miljöpraxis kopplas till ökad lönsamhet och att tonvikten ligger på utbildning, demonstration och lärande av varandra, i stället för på verkställande. 49. Jordbruksverkets fem växtskyddscentraler driver ett prognos- och varningssystem ( Jordbruksverkets personal övervakar ungefär rutor i kommersiella fält med spannmål, baljväxter och grönsaker varje måndag mellan april och augusti. De övervakade rutorna behandlas normalt sett inte med 15

20 bekämpningsmedel, med undantag för grödor med högt värde, där de behöriga myndigheterna angav att det skulle leda till stora skördeförluster om man avstod från kemisk behandling. Jordbruksverkets personal analyserar övervakningsdata på tisdagar och diskuterar resultatet på telefon med kommersiella rådgivare varje onsdag. Utifrån dessa övervakningsdata tar Jordbruksverket fram regionala veckorapporter för rådgivare och odlare. Rapporterna innehåller även information om tröskelvärden för skadegörare och rekommendationer om växtskydd i förekommande fall. Dessa veckorapporter finns tillgängliga online och via mobila applikationer. Rådgivningstjänster använder i allmänhet inte beslutsstödsystem i Sverige. De används av Jordbruksverket som komplement till befintliga övervakningssystem och för utvärderingsändamål. 50. Jordbruksverket har utfärdat riktlinjer för integrerat växtskydd för tio grödor. Det finns 26 demonstrationsgårdar vars verksamhet omfattar tillämpning av principerna för integrerat växtskydd i Sverige. Dessutom finns det fem forskningsgårdar som gör forskningsförsök och stöder tillämpningen av integrerat växtskydd. Ungefär 150 privata rådgivare ger jordbrukare skräddarsydd rådgivning om integrerat växtskydd. De flesta är anställda i rådgivningsföretag som ägs av Hushållningssällskapet. 51. Jordbruksverket ger kommunerna riktlinjer och en checklista för att bedöma tillämpningen av principerna för integrerat växtskydd. Den kommun som vi besökte har med vissa frågor som rör integrerat växtskydd i sina kontroller av användare av bekämpningsmedel. Bland annat ställer de frågor om förebyggande av skadegörare, sjukdomar och ogräs, skapande av goda tillväxtförhållanden för grödan för att förebygga användning av bekämpningsmedel och användning av alternativa kontrollmetoder. De åtta principer för integrerat växtskydd som anges i bilaga III i direktivet om hållbar användning bedöms dock inte systematiskt. 52. Jordbruksverket sade att de hade konstaterat att en stor majoritet av de jordbrukare som hade besökts inom ramen för projekt i Jordbruksverkets/Kemikalieinspektions regi 2015 och 2016 följde principerna för integrerat växtskydd. Under 2015 genomfördes 791 besök på plats hos gårdar med åkerbruk av 100 kommuner. Inspektörerna konstaterade med utgångspunkt i dessa besök att mer än 85 % av gårdarna följde principerna för integrerat växtskydd. Under 2016 gjorde 44 kommuner 141 inspektioner i växthus och plantskolor. Inspektörerna konstaterade med utgångspunkt i dessa besök att mer än 90 % av anläggningarna följde principerna för integrerat växtskydd. I samtliga fall bedömdes några, men inte alla de åtta principer för integrerat växtskydd som anges i bilaga III till direktivet om hållbar användning. Bland annat tog man upp förebyggande åtgärder, övervakning av skadegörare och huruvida icke-kemisk kontroll användes. 53. Undersökningsgruppen träffade företrädare för ett privat certifieringssystem för integrerad produktion i Sverige. Systemet har ungefär medlemmar, och företrädarna sade att merparten av den färska frukt och de färska grönsaker som säljs i Sverige produceras enligt deras system. För att få delta i systemet krävs bland annat att man följer vissa aspekter av integrerat växtskydd. 16

21 54. I Sverige bedrivs ekologiskt jordbruk på cirka 15 % av den utnyttjade jordbruksarealen, jämfört med EU-genomsnittet på 6 %. Myndigheterna förklarar den stora andelen ekologiskt jordbruk med konsumenternas efterfrågan och det förhållandevis låga trycket från skadegörare, som i sin tur minskar behovet av kontroll, tack vare de hårda vintrarna som kraftigt minskar överföringen av skadegörare från år till år. 55. Både de behöriga myndigheterna och de andra berörda parter som vi träffade under besöket angav följande problem som hinder för integrerat växtskydd: Bristen på godkända bekämpningsmedel för mindre grödor, som frukt och grönsaker, och mindre allmänt odlade fältgrödor, som bönor. De förklarade detta med det medlemsstatsspecifika tillståndssystemet enligt förordning (EG) nr 1107/2009 och med att den svenska marknaden är förhållandevis liten, vilket innebär att lönsamheten är begränsad för bekämpningsmedelsföretag som ansöker om att få dessa bekämpningsmedel godkända i Sverige. Bristen på bekämpningsmedel avskräcker från odling av exempelvis bönor, som är viktiga inslag i en växtföljd, och detta begränsar odlarnas möjligheter att använda goda metoder för att hantera resistens. Bristen på alternativ till spannmålsgrödor och sämre ekonomisk avkastning på de alternativa grödorna leder till ett alltför stort beroende av spannmål och en växtföljd som inte är helt optimal på vissa gårdar. Klimatförhållandena gör att bristen på alternativa grödor är särskilt problematisk längre norrut i Sverige. Sockerbetor kan till exempel endast odlas i de södra delarna av landet. Det finns ingen marknad för vissa alternativa grödor. Den enda större uppköparen av ärtor i Sverige lade till exempel nyligen ned sin svenska anläggning, vilket betyder att jordbrukarna inte längre odlar denna gröda. Tröskelvärden för skadegörare kan vara föråldrade och/eller inte anpassade efter svenska förhållanden. Många av de tröskelvärden som den agronomiska rådgivningen baseras på har inte fastställts utifrån svensk forskning utan bygger på forskning i andra länder. Därför är de inte alltid lämpliga för svenska förhållanden. De nuvarande tröskelvärdena baseras dessutom på forskning som i vissa fall utfördes för mer än 20 år sedan. Värdena kanske inte längre är lämpliga eftersom många faktorer har förändrats sedan dess, t.ex. klimatförhållanden, grödors avkastningspotential, resistensstatus hos skadegörarpopulationen och utbud av bekämpningsmedel för att kontrollera skadegörare. Bristen på förädlingsprogram för att utveckla nya sorter för svenska förhållanden. Klimatförhållandena i Sverige är inte typiska för de största europeiska spannmålsodlingsområdena. Odlingssäsongen är till exempel betydligt kortare längre norrut. Växtförädlare koncentrerar sig på att utveckla nya sorter för de intensivaste odlingsområdena för att få största möjliga försäljning och vinst. Det betyder att de sorter som odlas av svenska jordbrukare inte har tagits fram med hänsyn till deras specifika förhållanden och att sannolikheten därför är mindre för 17