I. Original-Afhandling.

Transkript

1 NYA BOTANISKA NOTISER UTGIF.NE AF N:o 5. «.. «SSBRM4S. Maj INNEHÅLL: I. ORIG. THEOEN-IPS: Obs. de enervibus Scand. specicbuj gen. Andreas. II. PUYTOGR. ÅNGSTRÖM: Poa sudetica, remota och hybrids. III. LITT. Herb. Norm. fasc. XII. PBITZEI: Thesaurus litt. Bot. IV. STRÖDDA UND.: Afledne Botanister. I. Original-Afhandling. nbservatiottes tie enervibus Scandinaviw speciebus generis jåndreaetp., qua* eachibuit Cnnntni F"redricas T h i-il < ni n.. Necessitate illa, qua? studiis meis silentium, et miht ipsi curani rci familiaris imposuil, si non funditus sublata, at cerle iraminuta, proximis his tnensibus expromere polui ingentes illas muscorum hepntirarumque tamquam moles, quas mihi, cestate anni 18*i2 regiones patrias alpinas pervestiganti, colligere contigil. Quod ad muscos at tinet, alpicota pnmum Andrc»a3 oculos ammumque in se vertebant, quarutn novam et, quod majus est, omnium sibi finitimarum maxime insignem speeieru heic sum proposilurus. Quan» baud dubitanler quasi quandam signiferam alleri Andrea?arum cornu praifecerim; dum, celeris speciebus ad alias pedetentim formas abeuntibus, Andrecea nivalis allerum «'jusdem. aciei comu leuet. Novam hane speciem nomine insignire ausim f.el. Hartmanni, quem constat omnium, qui nunc quidem vivunl, Bolanicorutn oplime de muscis hepaticisque Scandinavia* rognoscendis meritum esse, et cui pramerea lantas ego gratias debeo, quantas numquam possim persolvere

2 Vi Perspectanli mihi eum, quem sup ra dixi, museum et ceteras simul enerves species, qua; peninsulam nostram incolunt, accuratius rccognosccnti, illa species, quje in oinniims ferc australis mcdi.-eque Succia; montibus sylvaticis et saxis umbrosioribus reperitur, et cui Ehrhartius, propc Holmiam et Upsaliam a se inventas, järn anno 1781 nomen Andreceam peirophilam dixit, neque A. alpina nei[ue rupestris rile vocari posse visa est; quamquam annos jam prope septuaginla, altenia h«bg nomina usurpans, Ireti et tranquille pa?ne sub oeuhs nostris vixil et viguit. Nomen igitur diu aspernatum, quod Ehrhartius edidit, vulgari nostra; Andrecece restiluere statuf, dilucide, id quod spero, comprobaturus, Ehrhartinm, quum Andreceam petrophitam descriheret, speciern illaiu, quse in locis nostras patriac depressis et sylvaticis babitat, ante ocnlos habuisse. Porro mihi persuasi, nullam earum, quas inträ Scandinaviam ipse collegi aut ab aliis colleclas vidi, alpicolarum Andrea>arum jure posse conjungi cum anglicana A. alpina, quam, cum celeris comparandam, parvula: huic synopsi inseram. At in illa Herjedalire regione, qua alpe» aurguwl altissitne, aliam in veni Andmcam, qu*, tamquam in me-dio inter»nglicanain A. alpinam et alpinas A pclrophi/w formas posita, lantopere tamen differt, ut peculians species si t proponend», quam a forma foliorum Andreceam obovatam appellaverim. Principio quidecn eam alterutri proxime cognatamui subjicere in animo erat; quum vero. dubilarem, utri earum esset assignanda, atque ex usu scirem, quomodo subspeeics saspe negligunlur, novani speciem non invilus iiulitui, ut eam cilius qiuvm plurimi noscant et suo ipsoruw examine recenseant. Ul ostendam, epiauta oxislat ])crturbalio, quum nan nisi mancis descriptionibus minusve accuratis delinealionibus Botaniei nituntur, ea» qua: uicuaoralu mihi maxime digna visa sunt, ex historia Andrca;arum breviter enarrabo. Dillenius, quod soiam, primus mentionem planta; alicujus buc perlinentis fecerit. In ejus»historia Muscorum» (Oxonii 1741) occurruut tab. 73 figg. 39 et 40 duo musci, nominati»lichenaslrum alpinum», quorum ille prior Andrecece alpina anglorum vulgo adnuiueratos fuit, hic vero posterior nunc A. peirophilam homoviallam, nunc, id quod veri est similius, Andreceam Rothii credilus est effingere.

3 Quas delineationes memorans Linnrcus in»speeicrum 1'lantarum Ed. 1.» (Holmiaj 1753) Jungermanniam alpinam et rupestrem suscepit sedemque illi «rupes Sue ciaj et alpes Britannia:», liuic»rupes frigidas bumentes Europ;e» allribuit. Nihilo lamen seeins in Flor» Sueeicas EJ. 2 (Slockholmia; 175»), Jungcrmannia alpina omissa, Jungermanniam rupestrem solam babct. Eotlem modo, quum in»speoierum Plantarum Ed. 2» (Holmia 1762) de sede J. alpinee qua>ritur, oimssis illis:»rupes Sueeiip», IKBC sola:»alpes Britanmaj» servantur. Hinc apparet, Linnamm in primo opere non recte Jungermaniiiam alpiriam inter saccanas plantas numerassc. Linn&iim scquentes et Linnceana nomina usurpantes hi quoque bolaniei utramquc specieoi memoranl: Weber in»spicilegio Flora; Gcettnigou si>» (Gotlia; 1778), Rolh in»tenlamine Floras Germaniete», Schrader in»spicilegio Floras Germanica;» (Hannovers 1794), Anglorumque Lightfoot, Witbering, Hudson, cet. 1'arum ad has plantas, quippe tipm species intricati generis Jurigermanntai existimarentur, viri botanicen colentes attenderant; attamen e\ quo lempore Ehrbartius (1778) evidcntissiaiis raliombus solita sagacitate dernonslraret, novura illud gcnus Andrcace, (fuod e» I.innaji Jungermannia alpina feeerat, tantopere ab omnibus muscorum cogtvitis generibus distare, ul, nisi ipsa nalura violaretur, cum nullo eorum possct in unum cnntrudi, omnes ferc, qui bntanicen colevent, rem novatw cognoscerc maturarunt, quamquam Linnasus junior, qnnntum in eo fuit, ne divulgarelur, impedivit. Charaelercs vero geocris Andrexa: lam conspicui erant, Ut nemo de iis fal lcrelur. Alia ratio erat specierum; nam, id quod in generibus perquam naturalibus contingere solet, species tam finitinik tamque babilu similcs inter se erant, ut eas describerc diflieile esset. Dolendum erat, quod Ebrbarltus iron nisi unam speciem, A. pelrophilam, nosset. Omnes enim dlam Andrcasam, quain in sua patria aul iit suis berbarus invenirent, Ehrbartu A. petrophilctm existimarunt; quod vero longe secius est. Potins credcndun» est, paucos exterorum banc speoiem invenrsse aut omnino in manibns babaisse etsi plurimas ea Sueeire rupes ntgrirsntibns vestit tapetthns. Inde exstitit ill.i, qose nsqoe 75

4 76 ad nostram setatetn pcrmansil, perlurbalio; cui ipse quoque Ehrhartius maleriam quodammodo prabuit, quum crederel, Linnsei J. alpinam suam csse A. petropkilam. In Sturmii»Deutsclilands FJora» (Niirnberg i79d) invenilur A- petrophila simul cum dtlmcalione, quaj latnen, maximam par tern ex Dillen ii Historia Muscorum exscnpla, Andreaam alpinam effingit. Tum exortu» est Hedvvigius, qui accuralius, quam umqtiam anlea, museos recognovit. Dispositioncs ejus probabanlur lamquam nulli errori obnoxiaj; species aulem Andrcrea» non eonligit ei expedire. Error, quem in A. rupestri et alpina adinisit, dubitationcin, qua; numquam forsan tolli polcril, de specicbus ejus atlulit. Btfuidem crediderim, Andreaam ejus rupestrem tandem esse, quam Ehrhartius A. petropkilam vocat; quamquam delineatio tab. 7 ejus opens, qui inscribilur»species Muscorum» (Lipsia; 1801), tam male facla est, ut vix possil agcosci, el synonjina, qua; ad A. Rotkii sine dubio pcrtinenl, perperam sunt allati. Andreaa alpina Hedw. in illo eliam, ciijus lilulum nuperrinie seripsi, opere parum est perfeele descripta. Ne Hedwigium quidem ipsutn cxistimasse suas se species babuisse cogrutas, ut commoustrem, afferre nnhi hoc liceat, Hedwigium Ehrhartii A. pelrophilam ncque omnino commemorare, neque, quo referenda sit, ostendere, etiainsi ha3c una fuit anle eum nominala species generis Andrea»». Quum identidem eveniat, ut Andreaa petrophila liabeat superiora, immo nonnumquam omnia, folia liornomalla, credibile est, Hedwigium ea re adduetum esse ad illuin errorem, ut ad suam A. rupestrem referret Ddleini fig. JV2 40, quas folia habet plane homomalla, quamquam deseriptio ad A. Rotkii perlmet. Smithius in»flora Britannica» (Londini 1804i preccipuum Andreaa rupestris characterem in loliis bomomallis posuit, quaj tamen enervia esse expressis verbis in descriptione dixit. Andreaam petropkilam y anle oculos babuit, quam in Englisli Botany tab (Londini 1804) baud male delineavit. Posteriores Botaoioi priorum species pcrperam cognoscere perse\erarunt; quum vero pra:terea non dubium sit, cjuin aliquot soiiptores A- alpinam, obovatam et orthopbyllas A. petrophila formas confuderint, delegalos leetores velim,

5 nc longior sim, ad synonymiam illam, quam ordine quasi chronologico sob unaquaque specie sludui perscribere. In recogniiionibus meis inslituendis mihi persuasi, ct species bujus generis difiiciles esse extricatu, et plures in regionibus Suecia: alpinis repcriri formas, qua? aul species sint peculiares aut tamquam subspeeies delieant referri; quum vero non salis magnam earum copiam collegisse mibi videor, describcrc eas superscdeo. Oplandum denique milii vidclur, ut observationes, quas in lucem heic proluli, id sallcm bon i offerant, ut alii eliam ariimum ad species bujus gcneris accuratius cognoscendas advertant. His paucis obiter allatis, ad eiudilos rcfcro lcclores, num liceat eas, qua; accuratius adliuc rccognila; sunt, Europa; species cnerves generis Andresea; boc ordine collocare. 1. A. Harlmanni Tbed. Monoica; surculi pulvinato-caispitosi, adscendentes, ramosissimi, dicbotomi, molles; folia enervia, approximata, late ovata, concava, semiamplexicaulia, oblusa, Ja;via, erecto-patenlia; pcrichajlialia majora, ovato-oblonga vel ovata, convoluta, crecta, obtusa, apicem versus byalino-marginata; sela liisca. Tab. nostrm figg et Halntat in saxis rivulorum alpinorum vallium Midtadalen et Nedalen Hcrjcdalia; boicali-occidentalis; aistate fruclifcra. Surculi pulvinato-cxspitosi, bi-lripollicares, efibrillosi, adscendentes, flpxuosi, ramosissimi, dichotomi. molles, nigio-fuscescentcs; rami apice subincrassali, surculorum longiorum subincurvi, brcviorum erccti; folia euervia, allcrna, crecto-patentia vel patenti-subincurva, sursuni crescenlia, infiina minima Sxpius putrefacla, ramca Iale ovata, maxime concava, contractione quasi suhpandurasformia, sciniamplexicaulia, basi subimln icata, oblusa, inlegerrima, lievia, apice, chloropliylli defcctu, rarissime hyalino-marginata, rotundaio-areolaia, oasio versu» oblongo- vel lineaii-aroolata; IVuctus solitarius, terminalis, vt'l innovationibas pi ominentibus pseudolateralis; iolia pciich.itialia rameis duplo majora, ovato-ohlonga vel ovata, erecta, convoluta, siccitate adpressa, obtusa \cl apiculata, apicem versus plerumqiic hyalino-marginata; seta fusca, brevis, crassa; capsula oblonga, apiculata, inlra medium in laciniis quattuor demum partite; folia fluralia rotundata; flores monoici, masculi polyandri; antliciidia oblonga, brevistipitata, paraphysibus breviora; archegonia suboctona, paraphysibus perpaucis multo longiora. 2. A. alpina Smith (Flora Brilannica p excl. synon. A. pelropb.). Dioica; surculi erecti, caispi 77

6 715 tosi, uiolles; folia enervia, approximala, spathulato ob ovala, subpandura-fortnia, concava, semiainplexicaulia, bre- \iter aeuminala apice acuto, kevia, patenlia; perichajtialia majora, oblonga, convoluta, erecta, acutiuscula, apicem versus hyaliuo marginata; seta fusca. Tab. nostra figg Mchenastrum alpinum alrorubent leret, catycibut tquamotit. Dilleojus Historia aiuscorum p Tab. 73 f. 39? Junyermannia alpina. Linn. Spec. Plant, l.d t p. HÖS Jid. 2 p Murray Sjst. Vcget. p Lightfoot Flora Scot. p Laicharding Vegct. europ. Vol. 2 p Hudson Flora Ånglica Ed. 2 p Andreaa alpina. Hedw. Spcc. Musc. p. 49 secund. synon. Engl. Bot. J excl. sjnon. Ebrharlii. Hooker iu Iransact. of the Ijnn. focieiy Yol. 10 p, 388. Tab. 31 fig. 1, eicl. sjn. plur. Smith Compend. Fl. Brit. Ed. 3 p B rid el Bryol. Univ. Yol. 2 p. 728 porlim. Hook. et Tajl. Musc. Brit. Ed. 2 p. 2 t. 8. Sprengel Syst. Veg. Vol. 4 p Hook. Brit, Flora Vol. S p. 5 eicl. syn. plur. Hook. Flora Antarctica Vol. 2 p Habilat in alpinis Biitannite *). 5. A. obovata Thed. Dioica; surculi erecti, compacts ca;spitosi,. fastigiato-rauiosi, rigidi; folia enervia, conferta, ovali-obovata, subpanduneformia, coneava, serjiiam plexicatilia, sensim ataminata apice obtusiusculo, la?via, e bssi adpressa divaricala, siccilate aicte adprcssa; pericba; ialia majora, oblonga, erecta, acutiuscula, apicem. versns hyaliiio-niarginata; sela fusca. Tub. nostrw figg Habitat in alpibus Heijcdalhe borcali-occidenlalis; cestale fructifcra. Surculi bi-iri-polllcares, crassi, atrofusci in pulviiiis magnis arcte counexi. Cclcrum A. pelroplalce lornue alpestri habitu subsimilis, attamen omuibus partibus robuslior. 4. A. petrophila Ehrhart (Beilräge zur Naturkunde Vol. 1 p. 192). Dioica; surculi erecti, caispitosi, lamosi; folia enervia, confcrla, ovata vel ovato-lanceolata, CODCava, semiamplexicaulia, sensim acuminata, cellulis pro *} Opnsculo jamjdin npothetaiuin manibivs tradito, et posnc sub piilo stidanle, accepimu^ uiopinanler «J lierbano Cel. Hartnianm exemplaria quajdam hujuscc speciei, in Oeslercc, ]>ra;(ectui\b Beigensis JNorvegiic lecta, et ita Jscti vidimus etiain istam sibi locum inler plantas scandlnavicas vihdicaré, quod lectori heic uipliin narrare voluitmis.

7 nunentibus doiso papdlo&a, e basi adpresså divaneala \el in ibrma tlegeneranle foliis falcalis secunda; ]>encliselialia inajora, ollonga, coavolula, ereela, aculmscula, apice sjepissime concolora; seta plerumijue pallida. Tab. nostrw figg tt vu/gans. Laxe pulvinnta, vircns; surcuh vix pollioares; folia ovato-lnnceolata, dorso papillosa, undique tlivancata; pcnchrctialia apice concolora. Eigg. 37 M. Jtmt/rrmannia alpina. Weber Spicilcg. Flor.T floetllng. p. isft excl. synon. Retzius Flors Sfnnd. Prodr. I'd 1 p. SSi etcl. *yn. Liljcblad Sv. Fl. Ed. i p. S2S. Sehfadef Spitil. Fl. Gcrm. p. 76. Liljebl. Sv. Fl. Ed. 2 p Roth Flora Germ. 1 p. 4*3. Andrewa petropliila. Ehrh. Bcitr. 1 p. 193 etci. synon. Hoffm. Deutschl. Fl. p. 80. Sturm Deulsthi. Fl. 2 lasc, 3 f. b. C. D A. petrophila u alpina. Wallrolh Fl. Cnpl. p. 92 excl. syn. plur. A. rupeslris. Hcdw. Spec. Musc. p 47. Tab. 7 lig. 2 ctel. sjn. llooker Flora Atitanlica Yol- 2 p. 39«. A. alpina. Tur ner Muscol. Ilib. Spitil. p, 13. Weber ot fllohr Bot. Taschenb p. 383 t. 11 f. 3, 4. Schviegr. Supplem. prim. Scct. 1 p. 42. Wablcnb. Fl. Lapp. p. 306 eicl. syn. Linn. Dill. el F.ngl. Bot. Wahlcnb. Fl. Carp. p. 834 «tel. syn. Linn. el F.ngli Bot. Swartz Summa Vegel. Scand. p. 88. Liljebl. Sv. Fl. Ed. 8 p. S69. Wahlenb. Fl. Upsal. p Aftpcgrtn Dick. Flor» p. 74. Fries Stirp. Agil Fenujon. p. 2». Bridel Bryol, Utllv. 2 p. 728 parlim. Sva rit Adnot. Bot. p. 180 el«l, eynort. Linn. el Dill. Hartnian Skanil. Fl. Ed. 2 p Wnhlenl). 11 Sv. Ed. 2 p Hnbcner Hepatfcol. Uem). \>..101 «tfl. sjli. plur. Harlin. Sk. Fl, Ed. 3 p. 3lii. Garovaglio Uiyol. Austr. cjtur». p. 10. AngsUdm Dispos. Musc. p. 23. Harlrn. Sk. Fl, Ed. 4 p Fiio» Summa Yogei. Scaud. p. 97. A alpina a wjualis. II a rim. M,and. Fl. Kil 1 p. 38o. Habilat in ruptbus sa-siscjue subalpinls et svhnticis Scaridinavia horealis et tnrdi.-c (ieipientcr, austiiim verslu rnrior. In lirltantiia el Germannia ut \idciur alpiuirj incola. /5 alpestris, Oense pulimata, fusco-atra; surculi pollicarcs et ultra; folia ovals, subl«via, undujuc divancala; pericjirrlinlia apica liyalino-maigiiiala. Figg. i"i 17. Il.ilntal in alpilnis et nioiilibus allioiilms Scnndin.iM.e liorealis. Quasi media mter A. obovalam et pelroplnlaiii vulgarem. y hvmomalt<i> Late puhmaia, virens, surculi vu pellicarési folia oval o- vel oblorigo-l.inceolntii, fhleftto-sccurida, dorso pnpillos»; pericliietialia aplce concolora. Kigg A. rupettris. Sm i t b Fl. Briianh. p «tel. syn. Engl. Bot. Al 1277 eicl. syn. plur. Web. el Mobr Boi. Tasch. p. 384 l. 11 f. 8, 6. Hook. in Transact. of tbe Linn. Snc. Vol. Kl p Tab. 31 f a etcl. syn. plur Schwffigr. Suppl. prim. 1 p 42. Smiih?9

8 ao Comuend. Fl. Brit. Ed 5 p Bridel Bryol. Univ. 1 p Hook. el Tajl. Musc. Brit. Ed. 2 p 2 t. 8. S pr eng. Syst. Veg. Vol. 4 p Swartz Adnot. Bot. p. 181 excl. sjn. Linn. et Dill. Hllbencr Hcpat. Germ. p. 303 excl. syn. plur. Fries Fl. Scan. p Hartm. Sk. Fl. Ed. 3 p Garovaglio Brjol. Austr. esc. p. 10. Angstr. Disp. Musc. p. 23. Hartm Sk. Fl. Ed. 4 p Hook. Brit. Flora V. 2 p. 8. Fries Summa Veg. Scand. p. 97. C. Malier Sy nöps. Musi. (rond. p. 6 Mel. synon. Linn. et Dill. A. petropkila p rupeslris. Wallr. Fl. Crypt. Germ. p t alpina.-; subsecunda. Wahl en b. Fl. Lapp. p Swartz Summa Veget. Scand. p. 38. Liljebl. Sv. Fl. Ed. 3 p Hartm. Skand. Fl. Ed. 1 p Fries Slirp. Agri Femsjon. p. 29. Hartm. Sk. Fl. Ed. 2 p Wali I «II Ii. Fl. Svec. Ed. 2 p bilat locis similibus ac forma ftilgaris, in Scandinavia rarior, in Germaniu et Biitannia lreiiuentior. Quamquam synonymia A. Rothii huc non perlinet, tamen additam volui, utpote tjuaj species diversis temporibus diversa nomina habuerit. Lichenastrum alpinum nigricans, foliii capillaceis re/lexis. Dill. Hist. Musc. p. S07 t. 73 f. 40. Jungermannia turculosa erccliutcula, foliis undigue imbricatit acuminatis hinc rc/lexis. Linn. Fl. Sv. Ed. 1 p i. rupetlris. Linn. Sp. Plant. Ed. 1 p Fl. Suec. Ed. 2 p Sp. Plant. Ed. 2 p Murraj Syst. Veg. p Li gli tfoot Flora Scot. p Wcber Spicileg. Fl. Goeit. p Retz. Prodr Ed. 1. p Laichard. Veg- Eur. 2 p Liljebl. Sv. Fl. Ed. 1 p Schrad. Spicil. Fl. Germ. p. 73. Liljebl. Sv. Fl. Ed. 2 p Huds. Fl. Angl. Ed. 2 p Roth Fl. Germ. 1 p A. rupeslris. Tu in. Muscol. Hib. Spic. p. 14. Wahlenb. Fl. Lapp. p. 806 excl. syn. Engl. Bot. Swartz Summa Veg. Se. p. 38. Liljebl. Sv. Fl. Ed. 3 p Wahlberg Fl. Gothob. p Fries Stirp. Agri Femsjon p. 29 Wahlenb. Fl. Svec. Ed. 2 p A. Bolhii. Web. el Mohr Bot. Tascbenb p. 386 t. 11 f. 7, 8, 9. Engl. Bot. M 21G2 excl. syn. Smithii. Hook. in Transact. of Linn. Soc. Vol. 10 p. 393 t. 3t f. 3. SchwiBgr. Suppl. prim. Sect. 1 p. 43. Suppl. secund. Sect. 1 p. 19. Tab Smith Compend. Fl. Brit. Ed. 3 p Hartm. Sk. Fl. Ed. 1 p Brid. Bryol. univ. 8 p Hook. rt Tayl. Musc. Brit. Ed. 2 p. 2 tab. 8. Sprengel Syst. Veg. Vol. 4 p Swartz Adnot. Bot. p Hartm. Sk. Fl. Ed. 8 p Huben. Hepat. Germ. p Hartm. Sk. Fl. Ed. 3 p Garovaglio Bryol. Austr. cxc. p. 10. Ångström Disp. Musc. p. 23. Hartm. Sk. Fl. Ed. 4 p Hook. Brit. Flora Vol. 2 p. 8. Fries Summa Veg. Se. p. 97. C. Muller Synops. Musc. frond. p. t.

9 II. Pliytographiska Ifdelnlngcn. Poa sudetica, remota och kybrida. På en af mina excuraioner under sommaren 1847 i öfre delen af Medelpad påträffade jag, i en trång och fuktig skogsäng på Randklöfsherget i Borgsjö socken, en form af Poa remota Fr., hvilken jag slraxt ansåg vara den rätta Poa hybrida Hasncke; en mening, den jag dock vid närmare påseende och jemförelse med original-exemplar nödgats frångå. Äfven vid Mosta-marken nära Trondhjem säg jag dens aln in a Denna form, som är analog med den af Reichen bach i Deutschlands Flora under M 422 såsom Poa sudetica /3 rubens afhildade, skiljer sig vid första påseendet och redan på långt håll genom rigidare, vid basen mera upprätt strå samt vippans greuar åt alla håll utspärrade, då deremot den af Prof. Fries i Nov. Fl. Su. p. 11 beskrifna och i Norrland samt isynnerhet i Medelpad temligen allmänna Poa remota har ett mycket gracilare, vid basen mera nedliggande strå och vippans grenar i alla utvecklingsgrader ensidiga och hängande. Figuren hos Reichenbach p. 40 och JV2 423»Poa sudelica y remota Fr.» (P. hybrida Gaud. på planchen!) öfverensslämmer ej heller i anseende till bladformen med någon af de former, som jag sett af Poa remota från Norden, utan den har helt och hållet bladen af Poa sudetica Haincke och måste således vara analog med vår Poa remota, men ej dermed identisk. Då jag icke varit i tillfälle att se den Poa, som Prof. Fries i Mänt. III. p. 4 omnämner såsom den rätta Poa sudetica Htcncke från Norge, kan jag icke afgöra, huruvida denna form hörer till vår P. remota eller till Tyskarnes Poa sudetica. Skulle detta vara händelsen, så äga vi, i Norden trenne former af Poa remota, efter mitt förmenande hörande alla tdl samma art, ehuru sins emel- Isn analoga med hvardera af de trenne former, hvilka Reichenbach afbildat. Dessa äro: Poa remota a) milans: analog med fig. 423 hos Reichenbach genom sina ensidiga, hängande vippgrenar.

10 89 /3] divarkata; analog med fig. 422 hos Reiehenbach genom sina ät alla sidor utspärrade vippgrenar.?y) contracla, alpina: analog med fig. 421 hos Reichenbach genom sin sammandragna och liita vippa. Alla dessa former [åtminstone de tvenne första) skilja sig frän Poa sudctica Ha-ncke och alla hos Reichenbach afbildade genom de mycket längre och mera spetsade öfre bladen (de nedersta hafva temlig likhet med dem hos P. sudetica) samt genom blommornas större smalhet. De karaklerer, h\ilka enligt min äsigt äro tillräckliga alt specifikt åtskilja de ifrågavarande trenne arterna, äro följande: 1. Poa sudetica Hamcke: paleis ovato-oblongis, fobis o nimbus lanceolato linearibus, subito acuminatis et cucullato-contractis. 2. Poa remola.fr.: paleis anguslius oblougis, foliis inferionbus linearibus subito acuminatis et cucullato con tractis, superioribus angustioribus sensim acuminatis et quam in priore duplo longionbus. 3. Poa hyhrida Gaud.: paleis ovalo-oblongis, foliis omnibus linearibus, sensim altenualis, longissirnis. J. A m. III. LStteratiir-ufvcraigt. 1. Mlerbarium normale ptantartim rariorum et ct*itivarum Hueciee. JF«*e. X.M.M. Curaute K. Frie». VpsalitP 184«. 1 likhet med hvad som förut skett meddele vi nu catalogen ofver de växter, hvilka innehållas i denna för nägon lid sedan utkomna fascikeln af denna utmärkta Exsiccal-samling, under hopp att i nästa nummer få uppräkna de skaller, som fasc. XIII innesluter. 1. C/iijiant/iemiim arctiriim L. S\jäloj-noss i ryska Lpmk. 2- Matricaria marilima L. forma minor silv. Ray. Kullaberg i Skåne. 3. Achilted MiUefot. v..seiacea K. Sölfvilsborg i Blekinge. * Senecio nemoreasis v. ocloglossun hciltb. Jokonga i r\sla

11 BS I.pmkn. 5. Arnica alpina Murr. Rouduas i Lul. Lpmk. (i. Gna- /i/ia/ium tt/tginoh. nudum Hollhi. kullaberg i Skane. 7. liieraciiiin pa/udonum L. Sk.ira. 8. Hieraiium elatum Fr. S. V. Sc. Mistbjerget i Eidsrdd i INorgr. 9. Ilieiac. prenanthoide* Vill. v. lalijol. Areskutan i Jerotl. 10. Hierac. virosum Pall. (Jf. foliomm-w. K., var. H. jaeobtefolium Fröl.) Culta. 11. Ilieiac. cro- < atinii auiatum Fr. Upsala. 12. //. boreale t: /li-spidum Fr. (H. Impidum For.sk.!) Odlad. 13. H. rigidum Hn. v. alpestre. Kiokklevcu ii.ii.i (.hrisliama. I i. H. tridentalum Fr. NOT. Malareus lundtrakter och Christiania. 13. II. lapponicum Fr. al frön från Karesuando i loin. Lpmk. 10. Hiertic. (Jreades Fr. tpsala, Gotlsuodabcr^cn. 17. Iluiac. saxifragum Fr. TJpsala vid ISonby. 18. Hierac. Imrscejolium Fröl. Christiama. 19. Il/erae. cresium Fr. Upsala och Stockholm. 20. //. cces. i: ncrnoiosum Fr. Fpsala. 21. II. ccen. plumbeum Bl. Fr. Ormoe vid Ghistiama cosnio-nigresceim s. ab H. ccesio diversum ut 11. uigrescens ab II. murorum, polissnnum cum 11. mciso IIoppc jungenduin. 23. H. murarum *. tnlegrifalium IJJ. Gbrislienia. 2i. II. /uimi/e Jacq. Höst. odlad. 23. H. pumilum \..lemtjaiid, Snasahögen. 2(i. l^eonlodon auiumnale var. qiite B. Taraxaci L. Synisnorn, Valdcrs i IVoi-ge. 27. Vateriana capiiata Pall. Vosira Gubba, ryska Lpmkn. 28. Polemouium (cceruleum v.) arclicitm W. Kildin, naia kola, ryska Lpmkn. 29. Cuscula F.pilinum Weihe. Ethelhcm, Goliland. 30. Cukculti lialophyla Fr. v.? pallida. Ghristiania-, jna-sodden. 31. Ciisc. epithytiium Mnrr. St. Petter i Fydeisted, Slesvig. 32. Mentha gentllis v. glabrata Fr. Röstänga, Skane. 33. Gateopsis oc/iro/euca I.am. Rcndsborg, Slesvig. 34..ljuga pyramidalm L. l.psala. 35. Orobuuche major L. su. Rildatrupgaard nära Rocskilde, Sjalland. 36. Castälsfa pallida Kuntb. (Bartsia L.) Raddeoj, ryska Lpmkn. 37. Odonlites liioralis Fi. Jousberg, OG. 38. Pe- (liculails sylvatbott L. Femsjö, Smaland. 39. Pedicularis tmdelica \V. Svjatoj-noss, ryska Lpmkn Pediaularis verticulatu L. Gayrjlova, ryska Lpmkn. 41. Veronioa saxalihs Jacq. Vreskutan,,'emtland. 12. /ii: alpina L. Renfjallet, Jemlland. 13. I.omalogonium (Siurliu) rola/uiu L. Svjätoj-iioss, r\ska Lpmkn. 44. TOIUM uodoia Gartn. \cslia SJesng. 45. l.tbanou.i monutiiu All. l.p.iqla. 40. Libanotui (s/l/mmuiuha L.) condensala Fr. Upsala bot. Trädgård. 47. Ranuiuidiis PaUasii Scbleclit. Tnoslrova, rynka Lpmkn. 18. Batiailutim peltalum Fr. Stockholm. 59. liarbarea pratcox >. arcunta Fr. 1 psala. 50. Arabis hirsuta Scop. I. psala. 51. Sagina ninalu Fr. Dosre, Aorgv. 52. Stellana humi.ju.ia v. ob/ougifolui Fen/I. Tana, Oatliumarken. 53. liubus arolicus v. leuoiiiom Fr. (H. albo, fr. pallido; Williplnijiia, Umeå l.pnil 54. 1'rtigaiia pétctt /,. v. monop/ivllu Bjäsarps skog niira Skurogala i norra Smil» 55. Lutfnrus /a/ijvlm-s L. su.l Kladcsholin i norra llallaud. 50. Vieia uiiguilifolia Roth. Upsala. 57. lliidsarum vb.icuium L. Jokooga, ryska Lpmkn. 58. /.< //.-. teiiiii/olius Reieh. Landskrona, Skäne. 59, Corrigiola /ilorali* L. Ilusum och Fknsburs, Slo*\ig. li(). l/hii/uiim vertwillaium L.

12 ftj Wanderup nära Flcnsburg, Slesvig. 61. Scleranthus annuus biennis Fr. Upsala. 62. Soleraiithua perennis L. Upsala. 63. Ulmua montana C. Bauh. Sm. Fr. Gi. Popidus nigra L. su. Upsaln. 65. Salix, qua! 5. polyandra Bray. Strcngnäs. 66. Salix austriaca Hnst, exolica. 67. Salix, aucv.s". J.iim. Lapp. n Upsala '«/. discolor Schrad. Upsala. 69. /r» sibirica L. Larf, WG. 70. /ws spuria 1.. Saltholmen i Öresund. 71. Gagea minima (L.) Upsaln. 72. Juncus articulatus (lampr.) v. subalratus Fr. Winncrsiad, 0&. 73. Luzula campestris (L.) Upsala. 74. J.uzri/a albija Hoffin. Gielsbacke, Sjselland. 78. Potamogetcm (gramincus var.) heierophyllus Schreb. Upsal» 'otamog. punillus L. Stockholm. 77. liuppia marilima Koch, Landskrona, Skåne. 78. Sparganium minimum C. Bauh. et pair. omn. Fr. Upsala. 79. Cyperns Juscus L. Bagsva-r, Sjwlland. 80. Hlysmus rufus c. balticus Fr. Skanörs Ljung i Skåne och Lärbro på Goliland. 81. Scirpua carinatus Sm. mellan Rendsburg och Siidcrstapel, s. Slesvig. 82. Stirpus Iriqueter L. Siiderstapel, s. Slesvig. 83. Carex pi/ulifera L. Upsala. Si. Car. pallescens (v. undulata) L. Tana, O. Finm. 85. (,'. aqualilis t>. cuspidala Last. Kaudalax, ryska Lpmkn. 86. Car. halophila Kyl. Lilsa, ryska Lpmkn. 87. C', discolor Kyl. Jokonga, ryska Lpmkn. 88. C. rigida v. glacialis La\sl. Snasahögen, Jcmtl. 89. C. /lyperhorea Dreyer. Svjiiloj-noss, ryska Lpmkn. 90. (.'. gynocrates YVormsk. Dr. Haddcoj, no. ryska Lpmkn. 91. Glyceria (PoaJ fulva Trin. var lapponica Nyl. Triostrova, ryska Lpmkn. 92, Pestuca rubra L. o. paliidosa, Upsala. 93. liraohypodium (Bromus) pinnatum L. Upsala. 94. Bräck. (Festuca) silraticum Huds. Målarens öar. 95. Hordeum maritimum With. Marsch-diger ved llusum, v. Slesvig. 96. Sessleria ciirulea Scop. Upsala. 97. TI oodsia liyperborea (Lilj.) Christiania, Hovedoe. 98. Osmimda regalis L. Småland. 99. Cliara vulgaris L. var. Upsala. J0O. Chara mucronata Braun, Stockholm. B. Thesaurus literatura; hotanicee amnium gentiutn inile a rerum hotanicarum i ni ii is ad nostra nstgue tempora, >,niiiitei im miltia opera recensens. Guravit ti. A. Pritiel. [Fasciculus M IV.'] MApsiaa Vt A. Mtroctthaus. 1MI3-4S. I:o [ *]> *- Det är med en särdeles tillfredsslällclse vi anmäla detta om den noggrannaste forskning och den outtröttligaste samlingsflit vittnande verk. -- Ku arbete, hvilket tillförlitligt redogjorde lör alla Je talrika skrifterna inom vetenskapen, har redan länge varit ibland den bolaniska literaturens»pia vola». Oinlattningen i ett dylikt förelag nar dock allljemnt afskräckt från detsamma, tilldess Förf. beilöt såväl en revision af de äldre hufviulskriflerna i detta ämne som ett sammanfallande af hvad särskilda länders forskare framställt i monographier öfver botanikens specielare literatur-historia. Uti Tysdands,

13 Frankrikes och Belgiens rika bibliotlieker har Förf. egt tillfälle alt sjelf se och bcskrifva de jlesla af de anförda skrifterna och vid de af honom osedda alltid citerat hvarifrån tillarne Bro hemtade. C.eiiom detta förfarande har Förf. verk erhållit clt bibllogrciphiskt värde, hvilkct alla föregående inom samma ämne nästan sakna. Delta är en destomer glädjande företeelse vid betraktandet af den noggranna och vetenskapliga bearbetning, som den allmänna bibliograplncn i sednarc tider erhållit genom Brunet. Di lid in, Ebert, in. II. Med den sistnämndes»allgein. ltibliograph. Lexikon» liar Förf.»Thesaurus» en Hällande likhet både i anordning och Uppställning. Innan Ref. öfvergår lill speciellaie anmärkningar vilja vi, till elt noggrannare bedömande af Förf. möda, korteligen anföra och karakterisera hans föregångare. Den»älskeliga vetenskapens» bibliographer äro ej talrika. Polyhislorn Conrad Gesncr, delta mångsidiga snille, bröt här, likasom flerstädes, först vägen. Till den latinska upplagan (Argent. 1552) af Bocks (Tragi) Ortahok har han bifogat elt företal, som uppräknar»rci herbariic scriptores, qui in hunc usijue diem scripserunl». I. följd af vetenskapens ringa bearbetning till denna tid, upptager nämnde katalog blott få skriftställare. Den utgör emedlertid ett vördnadsvärdt minnesmärke af den man, som med rätta benämndes»der deutsche Plimus» och»historia; naturalis parens», som genom»iiiblioth. universalis» (Tiguri, 1543; blef den egentliga bibliogi aphiens grundläggare och om hvilken nutidens störste bibliognost, K bert, utropar:»o bibilogi aphorum quidquid est, assurgile liuic tam colendo nomini!» Italienaren Ovidius Monlalbauus (pseudonym: Joh. Ant. Bumaldus) var den första, som under titeln:»bibliotheca botanica» gaf en förteckning pä alla för honom kända auetorer inom vetenskapen. Detta lilla arbete, hvilket i sin första upplaga (Bonon. 1G37, 12:o min.) är ganska sällsynt, har fyra hufviidafdelningar, neml. Gneci, J.atini, Arabes, Recentiores, under hvilka förfaltarne i chronologisk ordning anföras. Det är äfven för sin tid ganska ofullständigt och upptager titlarnc oltast - stympade och oriktigt. Under sitt vistande i Amsterdam ulgaf Linné, näst efter Systema Natur» och Fundamenta botanica, sill Bibliotheca bot. (Amstel. 8:o min.).»författadt redan före hans 30.de år», bär det flera spär af omogenhet och utgör, oaktadt Hallers och Agardh's loford, den store mannens måhända svagaste arbete. Uppställningen i Classes, Ordines, Genera och Spccics är paradox; misstagen talrika. Det hela vittnar cmcdlcrtid om den systematiserande och ordnande ande, som genomgår alla Linnés skrifter. Snillrikt är företalet, hvarest han jemför botaniken under sin utbildning med växtens olika utvecklingsgrader*). Näst efter honom följde J. F. Seguicr, hvilken utförligare och noggrannare behandlat ämnet (Bibi. botan., Haga: Comilum, 1740, 4:o). Verket är indcladt i trennc partes, af hvilka den första upptager: Index Libr. Rei Herbariaj, den 85 *) Be följande edit. (Oals, 1747 et Amst. 17S1, 8:o) äro något rättade och förökade, hufvudsakligcn efter Seguicr. som i sitt företal (p. 8 H) strängt men rättvist bedömt den Törsta uppl.

14 Ifl andra: lnd. librorum, qui dc medicanienlis &c. tractant, samt den tredje: lnd. librorum de re rustica et de lioitorum eultiirn. Inom dessa partes uppräknas författarna alphabetiskt. Med särdeles flit äro en mängd af bibliothcks-kataloger begagnade och excerperade, samt tttiarnc i allmänhet ganska utförligt meddelade; dock bar förf; sjelf sett endast det minsta antalet af de anförda skrifterna. Vid slutet bifogas ett aftryck af Monlalbani Bibliotheca. Ar 1760 omtrycktes titelbladet till Seguiers verk, hvilket dä änvo utgafs af annan förläggare (I.ugd. Bat., C Haak), pä livars begäran L. Th. Gronovius bifogade ett Aiictiiariiim, upptagande tillägg och rättelser. Derclter framträdde Alb. Haller, med sitt kolossala verk Bibi. botan. Tom (Tiguri, , 4:o). Det utgör en afdelning af lians sccular-arbete»bibliotheca medira», och i följd deral liar Förf. afhandlat sitt ämne i den mest utsträckta omfattning. I de tio böcker livari arbetet är fördeladl, uppräknas uti paragraphcr, mest efter nationaliteterna, öfver full.si än dig t alla arbeten, som äfven pä allägsnasle sätt beröra vävtläran. Såsom ett bevis pä denna öfverfullständighrt må anföras, att utom en massa af recouomiska och pharmacologiska skrifter, utan egentligt botaniskt syfte, upptagas öfver 50 anonyma kokböcker! Vid alla vigtigare arbeten bifogas en kort men eoncis resumé af deras innehåll. Tillarne äro deremot högst ofullständigt och ej sällan origtigt aftrrckta. 1 Bibliotheca scriptorum hist. naturalis (Lipsia;, , 8:o) upptog Geo. Bud. Böhmer den botaniska litteraturen i 3:djo delen. Hela detta verk är en ganska olill förlitlig compilafion och måste med varsamhet begagnas. Samma omdöme gäller i ännu högre grad om de Henne arbeten, som under delta århundrade äro de enda, hvilka behandlat den allmänna botanisk» bibliognosien, nom). Bibliotheca botaiuca af Fr. ron Mil t i t /., (Berlin, 1829, 8:o) och det sednaste Bibi. hotaniea af M. S. K rit ger (Berlin, I8it, 8:o). Begge hvirnla af origligheter och misstag. Dessa»ro Pritzels agcnlliga föregångare. Dyrbara materialier erbjuda dessutom flera naturhistoriska bibliotekskataloger, särdeles Rivini och Banks', den 1'ÖI'FO författad af G. S. Hermann, den sednarc af den noggranne.lon. Dryandcr. Med alla dessa hjelpkällor, jenife talrika mnnographiska försök öfver.särskilda folkslags botaniska literaluv, bar Förf. dock främst slött sig pä autopsicn och med olika tecken utmärkt om han sett böckerna i Tyska eller Franska boksamlingar. Ordningen iir alpbabetisk, den, i vår tanke, enda räh användbara i ett vidsträckt bibliographiskt verk. Deremot saknas alla hänvisningar, t. ex. från pseudonymer till det verkliga författarnamnet, o. s. T., genom hvilken brist onödiga upprepningar af Samma artiklar ofta förekomma..icniför t. ev. 6736, Meerfcls, C. G. med 8271), QuarixHts, K. G.; 0778, Menegoti, V. med 9048, Scarella, G. m. fl. Afven vid andra, icke pscudonvma arbeten eger samma förhållande rum, t. e\. Beckman, J. W., 646 och M50, Hedin, S. A., 4253 och Pä begge dessa ställen sökes förgafves den för Linnés lelvome ej ovigtiga Hedinska skriften:»minne af von Lfnné fader och s*u, 1 2 Aid. Sthm, 1808, 8:o». Då vi kommit att exempelvis nämna Iveiine Svenska författarnamn bhlve detta en an-

15 ledning att särdeles loforda den rigtighet och fidlstäudighct. hvarmcd Sveriges bot. litteratur b al Förf. behandlad. Afveu dfl pa Svea* sia författade böckernas titlar jiro nästan aldelc» korrekt aftrvckla, en ovanligare foretccl.sc i utlandska verk. Nai-maslc anlodiiuige;i härtill är utan tvilvcl, näst Förf. egen ombugsamhet. all finna i den Icii liäflliga ledning han hall både af den genom Sienslen Drvander redigerad*, på S\. böcker rika Banksiska katalogen samt förnämligast af Prof. Wikströms värderika mästerverk: Conipcetus Litl. bot. in Succia (Holmi.r, 1831, 8:0), som han allljemt citerar och med skäl benämner: «exirailtm optisk (p. 161), Egentliga fel, sädana som anförandet, 7ti, af Lundeqvists Flora par. Hi.lnkyrka, under A- gardh's namn (jemf. 9Ö53), citerandet af C. Alströ mcrs ioeh Sparrmans, endast 1 V. A.. liandl. införda] Beakrifn. på Sv. SlokGranen (172) säsom särskild ntg. skrift, förekomma ytterst sällan. Al Sparrmans Resa känner Förf. tmdaat första (»uniciun!») delen, och al tuphrasiins blott den Usk» öfversattmngen. Upptagandet af Alst routers»tal om den Cnulliga faiafveln (Stinn 1770;» förekom oss «början besynnerligt, men sedan vi genomlast det, funno vi det innehall» åtskilliga, om inan sa vill, botaniska anmärkningar. Det torde ingalunda halva varit bland Förf:s lättaste uppgifter, att utvälja livad som i en»thesaurus» liotanicus borde upptagas och icke upptagas bland den oraknclina mängden af eeconomiska och horliilaniska böcker, som forefinnas. Författaren synes oss 1 allmänhet halva gitt en klok medelväg, dock qvarstär ännu mycket i lians codex, som utan skada kunnat uleleimias. Do gamla Grckisfca och Romerska författarn» har Föll. lemhgeii lösligt och, i afscende pä utförligheten i editioners anförande, wrousequent behandlat. Bäst.'ir artikeln T heoplirsstus. \ id Dioscoridcs hänvisas till alphabetets slut. Afllippocrates och (ialenus anförts blott en äldre upplaga för bvardera. For Plinius aro blott titlarne af de upplagor, hvilka Bänts (!) egde upiptagua, med tillägg al några nvare. Deremot utförligare 1'seudo- Apulcius och Pscudo-Macer, s..rdelcs den sistdumnde. En ol\eisigt al Aiabernas hut. skrifter af Wiistenleld skall bifogas vid verkets slut. Det sista utkomna häftet går till: Wessén, <'...1. F.medan vi anse detta verk af ett högt värde och vill fnrljent att cgas al bvarje vclomkapcns idkare, lmfva vi egnat det en utlörhgare redogörelse. Ref. Unnar att framdeles meddela Författaren de talrika tillagg han antuckn.it, särdeles rörande den Svensk» litteraturen, och han önskade, att i hvaije land någon vclcnskapsidkaie likaledes meddelade sina adnolala, lör att dymedelst befordra det (örljcnstfulla aibetets möjligaste föilullstandigande; ty»postquam in immensum excrcmt Botauiees stiidiuiu, I.duos omn-es Bolauicos pernoscere dtflicile est!» (Seguicr, Bihl. bot. pr.cf. in mit.). II -in, 13 IV. Strödda underrättelser. Sedan danna Tidskrifts utgifvande 1816 hafva följande märkeligare botanister aflidit Dutrochet. J.. död 1 Paris Endosmo-

16 88 sens upptäckare, har i ett verk:»mémoires pour servir å 1'histoire anatomique et physiologique des végétaux et des animaux. Paris 1837» samlat de flesta ocli viktigaste af sina physiologiska småskrifter. Edmonstonc, en ung ytterst lofvande forskare, ihjälsköts af våda nära Acatamcs i S. Amerika. Bruch, pharmaceut. den utmärkte Bryologen. Delcssert, Benj., politiker, nationalekonom, konstvän och ägare af det rikaste enskildta Herbarium. Utgaf ett ståtligt praktverk: leones selectce plantarum, quas in systemate uuiversali... descripsit A. P. De Candolle &c. V. voll. folio. Mutel, A., dog 1847 % i Vmcennes; har författat: Flore de Dauphiné. Gren. Paris 1830; Flore (rancaise, Paris , V voll.; Mémoin sur les orchidces, Paris 1838 et 1842; Elémens de Botanique, Grenoble Brongniart, Alex., botanisten Ad. Brongniarts fader och förf. till några smärre uppsatser öfvcr fossila växter. Zuccarini, J. G., Prof. i Mimrhen, dog derstädes 1848 '%. Våren ytterst flitig och skarpsinnig forskare, som i mångfaldiga smärre och större arbeten nedlagt resultaten af sin långa och inflytelserika botaniska verksamhet. Han efterlemnade manuscript till en Greklands Flora. Burkhardt, apothekare i Lausitz och författare till en Prodromus flora? lusatica;. Beilschmied,K. Traugott, afled 1848%. Detta dödsfall nr lika mycket en förlust för den svenska som för den tyska Horan; ty det var B., som ej blott genom öfvcrsättning af Prof. Wikströms så högt skattade Årsberättelser, hvilka öfversättningar, från , B. till största delen gjorde på egen bekostnad, och derigenom i ej obetydlig grad förmiuskade sin egendom utan äfvcn, genom upptagande i Hornschuchs Archiv Skandinavischer Bcilräge af de ölriga förhandlingarne angående vår flora, dymedelst gjorde dom och oss bekanta för det öfriga Europa. Schauer, dog 1848 *y, 0 på Eldena vid Greifswald. S. var en utmärkt Gartner och bekant genom liera dugliga arbeten. Slurm, J., afled i Nurnbcrg 1.848,s / u. Såsom tecknare af naturföremål har St. vunnit ett stort och rättvist rykte. Förste r, Ed v., död af Cholera l /4, var en af Englands äldsta och mest aktade botanister. Köps, J., död 1849 "/, i Utrecht, var medarbetare i Flora Batava, hvaraf 5 delar redan utkommit. Till denna förteckning" öfver vetenskapens kännbaraste förluster skulle vi önska att ej nödgas tillägga den af Endlicher, en man, hvars inflytande på botanikens utveckling var och kunde blifva så stor, att få i nyare tider haft tn sådan. ji n. Med detta nummer följer den första planchen, tillhörande Afb. om si. Andrecca; den andra har ej ännu på Lithografiska Inrättningen medhunnits. Den skall dock med det snaraste i ett följande nummer meddelas och på samma gång en förklaring öfver bådas figurer lemnas. STOCKHOLM, TRYCKT HOS JOII, BECKMAN, 1849.